Kvinnor och smärta

 

Kvinnor och smärta

Dagens inlägg handlar om kvinnor och smärta. Om kön/genus och smärta. Jag vill bara att ni så här till en början ska veta att jag är mycket medveten till att den svartvita framställning av binära kön som medicinsk forskning beskriver inte är riktigt verklighetsförankrad. När jag försöker måla upp en bild av aktuell forskning är det den tillgängliga vetenskapen jag har att förhålla mig till. Det saknas en nyanserad icke-binär beskrivning av kön/genus i medicinsk forskning i stort. Det är förstås viktigt att det nyanseras vad det innebär att vara kvinna, men i medicinsk forskning anses detta oftast avgöras av födelsekön inklusive en viss anatomi och vissa hormonförutsättningar.

Smärta

Kronisk smärta definieras som smärta som bestått i mer än 3-6 månader. Fler kvinnor än män lider av kronisk smärta, generellt sett. Bäckensmärta, magbesvär, huvudvärk, reumatiska sjukdomar, fibromyalgi med mera är mer vanligt hos kvinnor än hos män. Orsakerna till skillnaderna i förekomst mellan könen för varje åkomma är inte alltid fastställda. Graviditeter, förlossningar och hormoner anses spela stor roll, men också psykosociala faktorer.

Det finns studier vars resultat tyder på att kvinnor faktiskt har lägre smärttröskel än män. Det vill säga att kvinnor upplever starkare smärta för samma smärtsamma stimuli jämfört med män. Kvinnors hjärnor producerar också mindre endorfin, som är kroppens egen smärtlindring.

Historisk syn på kvinnor och smärta

I forskning har man sett att kvinnor och män sätter ord på sin smärta på olika sätt. Kvinnor har ansetts mer beskrivande och grafiska och ha förmåga att utrrycka sig mer känslomässigt. Män beskrivs kunna uttrycka ilska, men beksriva smärtan mindre känslomässigt totalt sett. Skillnaderna kan kanske helt eller delvis förklaras genom genusoliketer – män förväntas inte vara ”svaga” eller ha ont på samma sätt som kvinnor. Kvinnors besvär har också historiskt sett ansetts vara ”hysteriska” och ”nervösa” och smärtans mer känslomässiga uttryck har ansetts vara grundat på kvinnors relativa svaghet jämfört med män. Begreppet ”hysterisk” kommer från grekiskans ”hysteros” som betyder livmoder. Från ”kvinnlighetens kärna” kunde en stor variation av svaghetet urspringa – både psykiskt och fysiskt. Jag tänker att detta tänkande som härstammar från Hippokrates tid finns levande än idag, kvinnors smärta värderas ofta annorlunda än mäns.

Forskning på kvinnor

Amerikanska läkemedelsverket (FDA) bestämde år 1977 att fertila kvinnor inte skulle få vara del av läkemedelsstudier i och med att läkemedlet som testades kunde påverka eventuella ännu okända graviditeter. Det ansågs att läkemedel som testats på män lika väl skulle fungera på kvinnor. Detta har, tack och lov, ändrats. När detta beslut upphävdes kom också en våg av ny forskning om könsskillnader och smärta.

Den moderna forskningen på skillnaderna mellan mäns och kvinnors olika smärtupplevelser verkar ändå ha landat i att psykosociala faktorer spelar större roll än faktiskt biologiska variabler.

Varför är det här viktigt att belysa?

Jag anser att det här är ämnen som är viktiga att belysa. Vi behöver stöta och blöta dessa uppfattningar och förväntningar som vi har angående människors smärta utifrån deras kön. Min upplevelse är att många kvinnor än idag blir ifrågasatta när de söker vård, just för att deras smärtupplevelse värderas lägre än en mans. Ju mer vi analyserar dessa märkliga uppfattningar om smärta som fortfarande finns runt omkring oss, desto bättre kan vi vårdgivare bli på att se individen framför oss. Det är enormt svårt med smärta. Hur vet jag hur ont en patient har? Hur ont är jätteont? Är det en person som knappt ens skulle uttrycka smärta om hon blev påkörd av en buss, eller är det en person som genom kultur och uppfostran blivit uppmuntrad att uttrycka smärta kraftigt?

Dagens tips:

När du har ont och ska träffa en vårdgivare – analysera din smärta lite extra. Fundera om det är något om dig, runt omkring smärtan, som du kan tänkas berätta för vårdgivaren. Ge vårdgivaren en extra påminnelse att lyssna på dig som individ, och inte som hen föreställer sig dig utifrån vissa attribut.

Vad tänker på när du läser detta? Berätta!

Referenser:

 

Previous

Next

One Comment

  • Jag har inte lyckats klura ut ifall jag är smärttålig eller smärtkänslig. När jag fick benhinnebesvär, som tvingade mig att nästan helt sluta löpträna, tog det mig ungefär en månad att inse att jag faktiskt hade ont (sprang ca fem pass i veckan). Nu har jag precis insett igen att jag har smärta (under fötterna den här gången) som jag haft jättejättelänge och bara accepterat. Men när jag födde mina barn, då fyllde jag på edan varje timme och kände mig inte ett dugg smärttålig. Och när jag blir magsjuk får jag så ont i magen så jag (nästan) önskar livet ur mig! Min hypotes är att jag är väldigt känslig för smärta i bukregionen men ganska smärttålig i övrigt. Alternativt att jag får väldigt ont i situationer då jag förväntar mig att det ska göra ont, ex vid barnafödande.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *