Blåstömningsproblem efter förlossning

Blåstömningsproblem efter förlossning

Problem med urinblåsan efter förlossning

Ibland möter jag kvinnor som har fått besvär med urinblåsan efter förlossning. Ibland handlar det naturligtvis om mer vanligt förekommande inkontinens. Men idag tänkte jag skriva om svårigheter att tömma blåsan eller om nedsatt känsel att känna sig kissnödig.

Svårigheter att tömma blåsan

Svårigheter att tömma blåsan, trots att personen vill och försöker är ett medicinskt problem. Ofta blir detta smärtsamt och kännbart genom en stor urinblåsa som trycker på magen, men en nyförlöst kvinna har ofta smärtlindring vilket gör att detta kan missas. Det kan också handla om en oförmåga att tömma blåsan helt. Detta innebär att efter varje blåstömning kvarstår en mängd urin kvar i urinblåsan, detta kallas residualvolym. Det verkar forskningsmässigt vara något oklart för hur stor residualvolymen ska vara för att det ska klassas onormalt.

Många kvinnor som fött barn får en förändrad känsel kring kissnödighet de första veckorna efter förlossningen. Det verkar som att 10-15 av alla kvinnor har svårt att tömma blåsan efter förlossningen, och kanske 5% av dessa får kvarstående besvär.

Symptom på blåsrubbningar

Akuta symtom är mycket mer tydliga än de mer kroniska varianterna och inkluderar:

  • Svårt att kissa efter förlossningen
  • En känsla av ofullständig tömnad efter att ha kissat
  • Efterdropp efter att ha försökt tömma blåsan
  • Kissnödighet ofta, med små urinmängder varje gång
  • Svag stråle och ibland krävs ansträngning för att tömma helt
  • Kissnödighet även nattetid som inte hör ihop med nattamning
  • Ibland kan det finnas överflödesinkontinens, som för en oinsatt bedömare kan se ut som ansträngningsinkontinens

Det börjar redan under graviditeten

wpid-20120722_110440.jpg

Hormonella förändringar under graviditet medför musklerna i urinblåsan blir svagare. Så länge bebisen ligger inne i magen och trycker på blåsan får den gravida kvinnan faktiskt lite ”hjälp på traven” att tömma urinblåsan helt. Efter förlossningen kan det därför uppstå svårigheter med att tömma blåsan helt och hållet. Jag brukar säga att urinblåsan är en bortskämd typ. En del kvinnor ligger då i riskzonen för att få besvär av detta.

Smärtlindring via ryggen och förlossningen i sig kan påverka

Epidural under förlossning kan blockera normal känsel från urinblåsan. Den ligger liksom inne i det området som smärtlindringen ( och därmed känselnedsättningen) riktas mot. Kvinnor som får epidural bör därför uppmanas att kissa med regelbundna intervall. Om hon inte kan tömma blåsan bör den tömmas via kateter. Efter ett kejsarsnitt kan smärtlindringen kring blåsan sitta i omkring 10 timmar. Helt utan ryggbedövning kan också känseln kring urinblåsan vara störd i upp till sex  till åtta timmar. Därför bör uppmaningen om att kissa med regelbundenhet även finnas kvar efter förlossningen. Om kvinnan inte tömmer blåsan regelbundet under dessa timmar då känseln är nedsatt kan blåsan råka bli överfylld och utsträckt. Följden av detta är att urinblåsan tar en tid på sig att återgå till normal storlek. Ingen kvinna ska gå mer än 6 timmar efter en förlossning utan att kissa eller få en kateter insatt.

Blåsans storlek spelar roll

När blåsan är ungefär halvfull ska hjärnan få signaler om att det är läge att kissa snart. När blåsan är större än vanligt kommer också signalerna inte riktigt när de ska. Detta kan ge upphov till att mönster av att kissa för sällan. Därför är det viktigt att gå och kissa på regelbundna intervall (3-4 timmar emellan), även om blåsan inte signalerar.

Vilka drabbas?

Störst risk för blåsbesvär verkar det vara för kvinnor som först haft en låndragen förlossning som sedan avslutats med kejsarsnitt. Detta verkar handla om att fostret först legat och tryckt länge på muskler, nerver och stödjevävnad – vilket kan störa kommunikationen i urintömningssystemet under förlossningen. Och sedan om att kejsarsnitt och smärtlindring tillsammans med detta kan bidra till en nedsatt förmåga att känna blåsans fyllnad och tömma den helt.

 

Riskfaktorer för blåsbesvär efter förlossning verkar vara :

  • förstföderska
  • instrumentell förlossning (det vill säga med sugklocka)
  • epidural
  • långdragen förlossning
  • skador i mellangården eller sfinkterrupturer

Men det förekommer också kvinnor som får besvär av detta och som inte har någon av dessa kända riskfaktorer.

Långvariga besvär med blåstömning

Teorin är att det är detrusormuskeln som kan gå från överspänd/överansträngd till ofunktionell. Denna muskel har en speciell funktion som bland annat handlar om att släppa på anspänningen när blåsan ska fyllas, och spänna sig för att blåsan ska tömmas. Om detrusormuskeln blir försvagad kan resultatet blir ett långvarigt besvär med att tömma blåsan helt.

Diagnos och behandling

Diagnosen sätts efter en rad undersökningar hos läkare. Behandlingen är ”självkateterisering” för att tömma blåsan och undvika att den blir överfull.

Vad kan man göra för att förebygga och behandla problem?

  • Den viktigaste behandlingen är förebyggande. Det som görs för att skydda en födande kvinna från överfyllnad i blåsan. Hon bör uppmanas att kissa var tredje timme. Om hon inte kan kissa självständigt bör hon tömmas på urin via kateter. För kvinnor med komplikationer eller förlösta via  kejsarsnitt är det lämpligt att följa urinmängderna 8-12 timmar efter förlossningen.
  • Efter förlossningen bör kvinnan rekommenderas att kissa varannan till var tredje timme. Det är också viktigt att den nyförlösta kvinnan undviker att bli förstoppad, även för blåsans bästa.
  • Kvinnor med långvariga besvär med blåstömningen kan lära sig att själv-kateterisera sig för att undvika fortsatta besvär med att blåsan fylls för mycket.
  • Allt eftersom kvinnans blåsa vänjer sig vid att inte vara överfylld och utsträckt kan hon jobba aktivt med att träna upp bäckenbottenmusklerna samt blåsträning. Själva urinblåsans muskelväggar är inte viljestyrda och träningsbara, men bäckenbottenträning och blåsträning kan ha god effekt på kontrollen över området mer generellt.

De flesta blåsbesvär efter förlossning går över av sig själva med tiden och kroppens egna återhätmning.

Besvär som inte går över av sig själva de första veckorna bör undersökas av läkare.

Frågor, funderingar, egna erfarenheter? Berätta!

 

Tips på vidare läsning:

Postpartum bladder dysfunction

Postpartum Bladder Care: Background, practice and complications

Previous

Next

4 Comments

  • Hej! Tack för en intressant text! Jag har upplevt en del av dessa problem du nämner, undrar om man kan få kontakt med dig på nåt sätt? Via mejl eller så.. så man slipper skriva ut allt här. Mvh

    • Du kan nå oss via kontaktformulär via sidan ”om oss”. Det finns också vanliga kommentarer där, men kolla att formuläret heter ”meddelande” så kan du skriva direkt till oss där. Jag kan dock inte garantera att jag har tid/möjlighet att svara på dina specifika frågor!

  • Ännu ett ämne du tar upp som jag känne igen mig i och som jag inte hade en aning om. Grym är du! Förstföderska som slutade med akut snitt, jag missades att tömmas på urin under en hel natt, då jag var öppen 10 cm lääänge. Hade sedan 8 dl i blåsan, hade inte känt mig kissenödig alls. På efterkontrollen sa de att det var som en handboll med urin i vägen liksom, kanske därför snitt delvis. Har några av de symtomen du beskriver men upplever en gradvis förbättring. Tack för allt du lär mig om min kropp!

  • Fick kateter i en vecka efter min förlossnj g (förstföderska). Tror jag hade ca 8-9 dl i blåsan när de tömde mig efter förlossningen. Var kissnödig men kunde verkligen inte kissa. Hade en ganska segdragen förlossning, dock ej kejsarsnitt. Det var nervöst att gå på toaletten första gångerna efter att katetern tagits bort, men det gick faktiskt bra. Däremot upplevde jag att jag fick klocka toabesöken för kissnödighetskänslan fanns inte där. Den återkom kanske någon månad efter förlossningen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *