Rätten att välja vårdpersonal efter kön?

Rätten att välja vårdpersonal efter kön?

En läsare bad mig om mina tankar kring en artikel från Läkartidningen. En gynklinik har skaffat riktlinjer och håller hårt på dem, gällande att patienter inte ska få välja läkare utifrån kön. De har haft problem med att de kvinnliga gynekologerna blir fullbokade och de manliga står med lediga tider. Arbetsfördelningen blir ojämn och det ställer naturligtvis till det på arbetsplatsen.

Jag har bara spridda tankar kring detta. En del motsäger också sig själva. Jag förstår att det inte är enkelt att reda ut ett sånt här problem.

Patientens önskemål måste ändå gå först

Vad är det man säger, att 1 av 5 kvinnor har blivit utsatta för sexuellt våld? I merparten av fallen utsatta av en man. Om en av fem patienter har traumatiserade minnen av övergrepp MÅSTE vården göra allt för att underlätta en gynekologisk undersökning för dessa. Det är naturligtvis inte så för alla, men OM det minskar obehaget med en gynundersökningen om läkaren är kvinna, då är rättigheten att välja läkarens kön en  no brainer. Vården är inte till för vårdgivarna. Punkt.

Det här tycker vårdgivarna i artikeln att de har tänkt till om:

– Det finns ju en myt om att det skulle vara särskilt skonsamt att träffa en kvinnlig läkare om man varit utsatt för ett övergrepp, till exempel. Men då tycker jag att man gör patienten en björntjänst, säger Katarina Blomstrand.

– Om patienten får träffa en manlig läkare som är hänsynsfull och kompetent och professionell så kan man ju i stället hjälpa patienten att komma över ett trauma med ett övergrepp eller något annat som gör att de är rädda för en manlig läkare, fortsätter hon.

Det här blir jag lite irriterad över. Om jag behöver gå och göra något angeläget hos gynekologen kanske det inte är alls uppe på min agenda att bearbeta någonting alls. Bearbetning måste ju få komma i ett skede i en individs liv när denne är redo. Och jag betvivlar STARKT att den här gynmottagningen har möjligheter att bära individerna vidare i en traumaberarbetning. Det är ju rent ut sagt skitdåligt att öppna någon slags ”det här är nyttigt för dig i din bearbetning”-fönster, utan att ha en vårdkedja vidare.

En manlig gynekolog borde väl ändå ha reflekterat?

Ingår det någon reflektion kring det här med genus och kön i utbildningen för gynekologer? Går manliga gynekologer genom sin utbildning utan att ha reflekterat över hur deras kön kan påverka deras yrkesutförande? Kan man bara stövla rakt in i den yrkesrollen utan att ha en minska acceptans till att det finns utmaningar? Jag tänker på alla andra specialiteter där det är traditionella könsroller som ställer till det för kvinnor. Där de blir bemötta med ”lilla-gumman-attityd” genom hela yrkeslivet. Varför ska en man inom gynekologi kunna kräva en helt okomplicerad yrkesbana? Jag tänker att en manlig gynekolog delvis får acceptera att könet är ett handikapp? Det är ju ungefär så det är att vara kvinna i många andra branscher.

Vad vet en patient om läkaren egentligen?

En läkare kan ha ett namn eller ett utseende som tyder på en viss könstillhörlighet, men som utomstående kan man aldrig ta detta för givet. Det här blir så mycket mer komplicerat om vi blandar in könstillhörlighet och sexualitet. Är jag okej med en manlig läkare om han är homosexuell? Är jag okej med en läkare som möjligen kan på ett par parametrar utseendemässigt könas som man, men som identifierar sig som kvinna? Eller hur blir det med en läkare med kvinnligt namn men som identifierar sig som hen? En patient har naturligtvis ingen rätt att få all denna info om en vårdgivare. Och därför blir det också svårt med slutsatserna.

Kön betyder inte lämplighet

Alla vårdgivare vet att det ibland finns avgörande personkemi som kommer påverka utfallet av ett vårdbesök. Märker jag att ett patientmöte inte blir riktigt bra vill jag ju OTROLIGT gärna att personen ska säga till och hellre träffa en kollega, än att bita ihop och fortsätta träffa just mig. Jag tänker att det finns så många olika faktorer som påverkar utfallet av vårdmöten. Och alla anledningar som en patient uppleva till at vilja välja bort en vårdgivare MÅSTE få vara adekvata. För att vården handlar om patienten.

Får jag som vårdgivare välja bort patienter?

Det här vet jag faktiskt inte riktigt. Det har hänt EN gång att jag känt att jag bara inte tar ett till besök med en viss patient. Det behövde aldrig komma så långt att jag faktiskt behövde neka ett återbesök, för personen hörde aldrig av sig igen heller. Men jag tänker att den här styrningen som artikel-exemplet tar upp ändå är en slags styrning av patientbesök som jag inte vet hur jag ska tänka kring? Personligen har jag aldrig haft problem med manliga gynekologer, men OM jag brytt mig hade jag velat välja. Med relevant information kanske. ”Du kommer få vänta 2 månader på ett besök till en kvinna, men du kan få träffa en manlig gynekolog imorgon”. 

Hjälp mig tänka!

Vad är dina spontana tankar?

Previous

Next

10 Comments

  • För mig är det oerhört triggande att få uppkört i ansiktet att jag minsann inte får välja. Bara det faktumet gör att det drar ihop sig i magen och ångesten sätter in. Detta trots att jg flertalet gånger gått till en manlig gynekolog utan besvär (skulle dock inte våga gå till en manlig utan min man/garanti på en kvinnlig sköterska i rummet!!). Kalla mig sjåpig, men min erfarenhet av män väger tyngre än att läkaren är bra och reko.
    Har även opererats flertalet gånger i underlivet och fått otroligt bra vård av manliga läkare och gynekologer..så ja, jag säger emot mig själv. Men min rädsla finns ändå där. Och den förtjänar att tas på allvar!

    Det är en svår och komplex fråga och det känns tyvärr som vi kvinnor förväntas vita ihop och bara ta vad som erbjuds för att inte stampa på det manliga egot.

  • Läste nyligen denna artikel från NPR som hag tyckte var intressant även om den berör ämnet från den andra synvinkeln sas:

    https://www.npr.org/sections/health-shots/2018/04/12/596396698/male-ob-gyns-are-rare-but-is-that-a-problem?

    Jag tycker f.ö. att det ska vara en självklarhet att få välja kön på vårdpersonal i denna vårdform. Det går inte att likställa med ett tandläkarbesök eller ett armbrott utan är en mycket känslig situation för patienten något vården måste bli bättre på att acceptera. Därmed inte sagt att det inte finns någon plats för manliga gynekologer. Men deras intresse får inte gå före patientens.

  • Jag tänker att jag tusen gånger hellre blivit undersökt av en kompetent man och förlöst av densamma än den barnmorska som gjorde första provtagningen på mig och fräste åt mig att det skulle göra väldigt ont om jag tänkte spänna mig så. Hon utgick ifrån att jag med vilje försökte motarbeta henne och likadant var det vid förlossningen då barnmorskan klandrade mig för att slösa med krafter på att skrika. Jag skulle va tyst och hjälpa till istället för att larva mig så det går att bli traumatiserad av kvinnliga vårdpersonal också och i den utsattheten önskar jag ingen att vara.

  • Jag har stött på kvinnliga gynekologer som varit bryska och oförsiktiga och manliga gynekologer som varit väldigt försiktiga men det gör inte att jag borde omyndigförklaras och inte få välja själv. De på mottagningen kan omöjligt veta vad jag har för anledning till att vilja träffa en gynekolog av visst kön och det blir integritetskränkande om man skulle behöva förklara vad man har för skäl för att övertyga dem. Håller dessutom med dig om att det inte är deras sak att ange när och hur jag ska bearbeta eventuella trauman. Fick höra någon liknande från läkaren under aurorasamtalen – att det vore bra för mig att föda vaginalt så att jag kan lära mig att lita på vården igen. Så blev det inte alls, utan snarare tvärtom, men då är det ju inte deras problem längre.

  • Spännande fråga. Jag tycker att det måste vara tillåtet att få säga nej till manlig gynekolog, det är en mycket utsatt position. Har inte med mannens sexualitet att göra utan det faktum att han är man vilket drar igång en massa associationer som kan vara jobbiga. Tycker inte heller det är rimligt att behöva vänta 2 månader på kvinnlig gynekolog, det ska helt enkelt vara en självklarhet att få vård i rätt tid utan att en man ska stirra upp i vulvan.

  • Förstår att det kan låta orimligt att behöva vänta längre på en kvinnlig gynekolog, men samtidigt blir det ju ofrånkomligt om de kvinnliga gynekologerna inte ska behöva ha dubbel arbetsbelastning? Jag gillar också tanken på att få välja, men tror också att denna fråga färgas av vår syn på kvinnor som mer omhändertagande eller empatiska, vilket inte är helt oproblematisk. Jag jobbar som psykolog inom barnpsykiatrin, och det händer ofta att föräldrar eller barn efterfrågar kvinnlig psykolog. Det kan såklart handla om trauma (och då är det självklart att få välja), men oftast säger man att barnet blir obekväm med en manlig, då barnet inte är pojke, alltså att det är lättare att prata med ngn av samma kön. Konstigt nog säger sällan pojkföräldrar detta, de är nöjda med kvinnliga vårdkontakter. Vi löser det så att man får byta oavsett skäl. Men jag känner mig kluven; känns som det återspeglar samhällets syn på kvinnor som bättre vårdgivare och leder till att kvinnor ibland får ta fler ärenden än de borde för att vi ska klara vårdtider.

    • Håller med om att förväntningarna på vårdgivare utifrån kön inte är av godo. Har för länge sen läst en studie som handlade om patienters uppfattningar om fysioterapeuter. Män= kompetenta instruktörer. Kvinnor= ömsint vårdande. Känns sååå mycket häftigare att anses vara kompetens än ”ömsint”. Blööö.

  • Jag har under min sjuksköterskeutbildning och tjänstgöring på kvinnoklinik, fått lära mig att en patient aldrig lämnas ensam med läkaren i gynstolen.
    Själv blev jag utsatt för att en överläkare på Borås lasarett, manlig var djälv med mig under undersökningen.Kändrs obehagligt och jag har tappat förtroendet för den kliniken.

    • Oj, jag tror att varenda barnmorska och gynekolog jag varit hos har jobbat ensamma. Kanske räcker pengarna inte till assistans längre. 🙂

  • Vården är till för patienten och behöver i möjligaste mån möta patientens behov, därför måste patienten få lov att välja när det gäller en så utsatt position som en gynekologisk undersökning. Håller samtidigt med om att valet behöver göras utifrån korrekt information t ex om väntetider.
    Jag har träffat både bra och varsam manlig gynekolog och oförsiktig brysk kvinnlig gynekolog och tänker att det inte är gynekologens kön som är avgörande för om undersökningen känns ”bra” utan det är gynekologens grundläggande människosyn och bemötande. Och bemötande är något som vården generellt sett behöver bli mycket, mycket bättre på.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *