Graviditetsdagbok från vecka 9

Graviditetsdagbok från vecka 9

Den här graviditetsveckan är också boksläppsveckan. Det har inneburit utflykter till Nyhetsmorgon, Radiohuset och själva boksläppsfesten. Och gäster från Göteborg som bor hos oss. Och en föreläsning för barnmorskor. Och studenthandledning på jobbet.

Därför: Jag har inte kunnat tänka så mycket på att jag är gravid.

Men livet kräver fortfarande anpassningar:

  1. Jag kan inte gå snabbt, överhuvudtaget. Då gör det svinont i bäckenet. Håller jag mig bara inom ramarna så har jag inte ont alls, nästan.
  2. Jag behöver hela tiden ha en plan för nästa mellanmål. Jag blir lätt illamående om mitt blodsocker går ner för mycket.

Poff sa det, och så fick jag en mage

Plötsligt en dag så sa det poff, och så fanns där en liten mage. Det är såklart mest bara annat, och inte pga livmoder/foster än. Men jag tycker jobb-byxorna skär in jobbigt i magen. Jag har gått upp en storlek i t-shirt på jobbet också.  Jag får välja rätt kläder om jag inte ska outa den här graviditeten alldeles för snabbt.

Wollmar tog ett mobilkort på oss en eftermiddag. Här är jag min nya ”baggy-kläder-stil”. Joseph jobbar i köket som vanligt.

Det där gymkortet…

…har fortfarande inte hänt. Nu den här veckan har det varit fullt upp varje liten stund ändå, men jag kan inte se att det kommer hända att jag skaffar gymkort inom en snar framtid ändå. Jag är såååå trött fortfarande.

Min student var och gick bredvid på barnmorskemottagningen

Jag hade fixat så att min student Ellen fick gå bredvid på barnmorskemottagningen en dag den här veckan. Jag kände mig typ avundsjuk. Hon fick träffa den barnmorskan som jag ska till på inskrivning om någon vecka. Det kommer ju visserligen inte bli kul att gå till barnmorskan förrän typ efter vecka 25, men ändå. Jag längtar tills den här graviditeten inte bara känns som en efterdyningarna efter en influensa.

Joseph gör allt

Jag hämtar barnen på förskolan och färdigställer middag. Men Joseph hela morgonrejset, förbereder middagen innan han går till jobbet och efter middagen så tar han sedan hela kvällsrutinen med barnen. Jag ligger i soffan och spelar spel med dem då och då. Jag känner att det här tär på mitt självförtroende. Kommer jag vara så här slö för alltid?

Previous

Next

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *