Bäckenbottenfysio i öppenvård?

Bäckenbottenfysio i öppenvård?

Jag fick en sån intressant fråga via en kommentar här på bloggen! En chef för landstingsanställda fysioterapeuter någonstans i Sverige har lite funderingar kring det här med att jobba som jag gör på en primärvårdsmottagning. Personen som skriver känner sig öppen för att ”satsa” resurser på att en fysioterapeut från dem skulle kunna jobba mer med vaginala undersökningar och behandlingar, men blir lite tveksam då hen hör att andra anser att detta hör slutenvården till.

Vad är öppenvård och vad är specialiserad vård?

Funderingen handlar alltså litegrann om gränsdragningen mellan öppenvård och specialiserad vård som hör hemma på sjukhus/klinik. En fråga gäller också hur det ser ut över landet och hur det ser ut i regionernas avtal.

För läsare som inte är insatta i sjukvården:

Öppenvård är alltså det som typ hör till vårdcentrals-nivå av vård. Du själv kan ringa och boka en tid, du behöver ingen remiss och personen du träffar ska i de flesta fall kunna göra en första bedömning och behandling av dina besvär.

Slutenvård/sjukhusvård är alltså mer specialiserad vård. Dit kommer du i regel med remiss och de undersökningar och behandlingar som utförs där är mer specialiserade.

Ett typiskt exempel är att du söker till vårdcentralen för ont i magen och får bedömning, råd och läkemedel. Men du blir skickad till sjukhus för att operera blindtarmen eller göra mer avancerade utredningar eller behandlingar.

Frågan gäller alltså: Hur är det att jobba som fysioterapeut med bäckenbotten i primärvård?

I Stockholm är den här frågan lite av en icke-fråga. Det verkar pågå en process av att flytta ut allt som inte är HÖG-specialiserad vård från sjukhusen till öppenvården. Att jobba som jag gör i primärvård tänker jag att ganska likt en läkare på vårdcentral. Jag träffar mina patienter, gör bedömningar, ger råd och genomför behandlingar. Om det är något som behöver utredas vidare remitterar jag till slutenvården. Jag är visserligen absolut specialiserad, men det jag gör kräver på intet sätt ett helt sjukhus runt omkring. Jag behöver en brits, handskar och glidmedel. I princip. Jag tänker att HÖG-specialiserad vård kräver teamarbete, avancerad utrustning, möjlighet till kirurgi och så vidare.

Allt detta som hör slutenvården till är FANTASTISKT!

Jag hade på många sätt inte tackat nej till ett team, bättre utrustning och närhet till opererande läkare. Men det jag gör i primärvård KRÄVER inte detta. Dessutom får jag i primärvård jobba ganska brett. Förutom bäckenbotten kan jag jobba med graviditetsrelaterade besvär, magmuskeldelningar, träffa patienter i gymmet och mycket mycket mer. Bredden som primärvården tillåter är ju JÄTTEKUL!

Det jag gör är inte mer avvikande/specialiserat än vad andra nischade kollegor gör

Det som skiljer är att jag går in och palperar i en kroppsöppning. Att det skulle vara ”så högspecialiserat” anser jag vara grundat på en fördom om att det är läskigt med kroppsöppningar. Visst kan det bli konstigt att på en vanlig öppenvårdsmottagning helt ”out of the blue” erbjuda en vaginal bedömning om detta inte är vad patienten förväntat sig. Men med rätt information och patientförväntning finns inga problem.

Avtalsmässigt i Sverige tror jag faktiskt detta är något av en gråzon.

Eller inte ens det, utan helt enkelt ett bortfall. Vi faller liksom mellan stolarna mellan barnmorskeri och gynekologi. Ingen räknar liksom med oss! Men jag vet att det här och var finns ”såna som jag” i primärvård. I Göteborg och Stockholm finns ändå relativt många. I Skåne finns minst en. I Luleå finns också en? Kollegor i primärvård! Ropa hej i kommentarfältet!

Om vårt område ska ”explodera” för att faktiskt kunna möta behoven så krävs en anpassning: Ersättningsnivåerna.

I vårt arbete räknas din prestation i antalet patientbesök. Det är bra för ”din statistik” om du kan ha många patienter i grupp och vara väldigt tidseffektiv. Jag kommer aldrig kunna göra vaginala bedömningar i grupp. Många av återbesöken lämpar sig _verkligen_ inte för gruppbehandling. För att det skulle vara enklare att jobba som jag i primärvård hade det behövts en speciell patientpeng för ärenden som kräver mycket integritet. En knäopererad patient kan man ofta sätta på en cykel i patientgymmet och samtidigt följa upp det postoperativa måendet, bland andra tränande patienter. Efter en  förlossning eller framfallsoperation där uppföljningen gäller kiss, bajs och sex tar man inte det samtalet inför andra.

Jag har inte jämfört med alla, men med de kollegor jag pratat om årets lönerevision med ligger jag bland de lägsta. För det tyngst vägande lönekravet är att ”uppfylla våra ekonomiska mål”. Vilket jag ALDRIG kommer kunna göra, pga min patientgrupp. Så på det sättet ställer min specialisering till det, för mig personligen. Om jag hade haft någon slags peng för ”specialiserad vård” hade läget kanske varit annorlunda.

Min slutsats

Att jobba med kvinnohälsa i öppenvård är absolut inget krångligt och inget ”fel”. Det är verkligen inte så högspecialiserad vård att det enbart kan utföras på kvinnoklinik. Men ersättningarna gör det svårt rent praktiskt.

Previous

Next

13 Comments

    • Yay! Det har nog varit en jättebrist där tidigare?! Gå och skriv upp dig på kompetenskartan omedelbums om du inte redan gjort det! Man behöver inte vara superdupermegaerfaren för det, ju.

      • Hmm, ja jag har funderat på om jag kanske borde det, men känner att jag kan så lite. men i mina självsäkrare stunder så tänker jag att jag borde ju kunna mer än många andra

  • Ett Hej kommer här från Göteborg!
    Jag finns i primärvården i Göteborg, och arbetar då bland annat med bäckenbottenproblem där det ofta ingår palpation vaginalt. På min mottagning är vi 3-4 fysioterapeuter som regelbundet gör vaginala undersökningar vilket fungerar bra. Vid behov kan vi remittera till specialistvårdens fysioterapeuter eller uppmana patienten att söka läkare. Kan inte se att det skiljer sig från barnmorskor eller läkare inom primärvården som också gör gynundersökningar.
    Hälsar Annelie

    • Hej Annelie!

      På vilket sätt kan man få komma till dig? Jag bor i Göteborg och utreds nu i Linköping på bäckensmärtenheten och behöver komma i kontakt med någon bra fysio på hemmaplan eftersom min vårdplan antagligen (tror jag) kommer bestå av triggerpunktsbehandling m.m.
      Jag prövade vanlig sjukgymnastik och stretching men det har tyvärr försämrat mitt tillstånd.

  • Hej!
    Jobbar som sjukgymnast i primärvården inom region Uppsala och utför vaginal palpation av bäckenbottenmuskulatur. Tack för en jättebra blogg!

  • Hej ropar jag från Malmö!
    Jag jobbar som fysioterapeut och uroterapeut på en offentligt finansierad vårdcentral och känner verkligen igen mig i det du skriver. Det är svårt att få tillräckligt med ”pinnar” i statistiken när man av skälen du angav inte kan bedriva gruppverksamhet. Trist är det!
    Tycker det verkar konstigt om vaginal undersökningar inte anses höra hemma i primärvården! Bäckenbottenträning vid inkontinens hör ju definitivt till primärvårdens uppdrag och för att veta om patienten hittar knipet är palpationen viktig. Vaginala och anala undersökningar av olika slag utförs av flera andra yrkeskategorier inom primärvården.

  • Jag jobbar på bäckenfunktionsenheten på magtarm i Linköping och har börjat ha dialog med fysioterapeuter i primärvården på den största enheten hos oss då min förhoppning är att vi som yrkesgrupp ska arbeta mer med tex ”lättare” urininkontinens, avföringsinkontinens mm. Har haft en föreläsning för de och vi planerar mer utifrån att också öka kunskapen om bäckenbottenproblematik hos andra vanliga patientgrupper (MS, ländryggsbesvär, kroniska respiratoriska sjd mm).

    Primärvården behövs, vi har ett mkt stort inflöde av förstoppning bl.a. orsakad av bäckenbottendyssynergi, avföringsinkontinens, anorektal smärta mm. Ffa är det människor med stora besvär som får komma till (har ändå på 3 fysios närmare 5 månaders väntetid) och som behöver teamvård som jag tänker ska komma till oss. Men alla andra där allt detta inte krävs borde ju skötas i primärvården tänker jag. Fysios med bäckenbottenkunskap borde vara mkt mer lättillgängliga!

    Många av patienterna med bäckenbottendysfunktioner behöver ju träning som intervention (iaf som del av behandlingen) – och det är ju vi fysios som besitter kunskap kring detta. Varför är inte vi självklara på samma sätt som inkontinenssköterskorna? Sjuksköterskor i all ära, de besitter mkt kunskap, men de kan ju inte träningsfysiologi, dos-respons, muskelfysiologi på samma vis som vi fysios.

  • Hej!
    Jag jobbar som sjukgymnast inom primärvården i Orsa, Dalarna.
    Jag har flera års erfarehet av bäckenbotten problematik hos ffa kvinnor och utför bla vaginala undersökningar.
    Tack för en riktigt bra blogg!
    Hälsningar Anna

  • Hej från Göteborg och I rörelse fysioterapi!
    Jag arbetar med kvinnohälsa och utför vaginala och anala undersökningar. När patienten söker för smärta i bäckenbotten eller i svanskotan, så känns det professionellt att komplettera den ortopediska undersökningen med en fördjupad undersökning i de strukturer , som ger smärta. Bäckenbotten är ju en del av muskulaturen, och måste fungera i samklang med höft och ryggmuskulaturen. Ofta så blir patienterna så glada över att någon faktiskt vill undersöka dem, där de har ont. Det var en spärr att börja palpera, men nu finns det ingen återvändo…
    Du gör ett jättebra jobb med din blogg !
    Hej från Tove

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *