Graviditetsdagbok från vecka 11

Graviditetsdagbok från vecka 11

Den här arbetsveckan, medan jag fortfarande var i graviditetsvecka 10, var jag på inskrivning hos barnmorskan. På en ny barnmorskemottagning, jag har bytt sedan tidigare graviditeterna. Det är en mottagning som jag däremot haft ganska mycket jobbmässigt samarbete med, och jag trivs redan.

Den här veckan har varit intensiv

Förutom jobb, kryddat av sista veckan med studenthandledning och ett besök hos barnmorskan, har jag också föreläst i två olika sammanhang och deltagit ett radioprogram och en podd. Summan hade varit mycket ens en vanlig vecka, även om jag hade varit mitt vanliga energifyllda jag.

Inget illamående

Nu har jag inte kvar ens en tillstymmelse till illamående, men däremot en oerhörd känslighet för lågt blodsocker. Bäckenet är fortfarande smärtande, men jag har blivit något bättre på att begränsa mig. Så att det inte blir så himla jobbigt ändå. Och nu har jag köpt gymkort och varit där och cyklat och tränat lite.

Men!

Jag är sååååå himla trött. Nu låter det konstigt i och med att veckan ändå innehållit en himla massa aktiviteter, men jag är SÅ TRÖTT. Jag sover någon timme varje eftermiddag/kväll, och somnar ändå i soffan framför TV:n lite senare på kvällen. Jag är inte bara sovtrött, jag är så seg i huvudet. Och orkeslös liksom i kroppen. Barnmorskan ringde och berättade att jag hade några värden som inte var helt hundra, både depåjärnet och sköldkörtelvärdet. Fick gå och ta några ytterligare tester och har fått börja med dagliga järntabletter. Jag gissar också att det där andra blodprovet var för att bestämma om jag behöver levaxin också. Jag har klarat av den här veckan ENBART för att Joseph täcker upp med ALLT här hemma. Det känns som att tröttheten bara blir värre. I tidigare graviditeter har jag varit som tröttast runt vecka 6-7 och sen har den där extrema tröttheten släppt. Just nu känns det helt orimligt att jag kanske fortsätter att vara så här trött resten av graviditeten. Om jag skulle få missfall känns det som att jag aldrig skulle ge mig på att bli gravid igen. Det går inte att ha det så här.

Oro?

När jag var hos barnmorskan tackade jag nej till KUB, vi vet inte riktigt vad vi skulle göra med den informationen. Men jag förhörde mig ändå om möjligheten att få göra ett tidigt ultraljud. Barnmorskan sa att om jag var väldigt orolig så kanske det gick att ordna. Jag tackade nej då, så orolig är jag faktiskt inte. Men sen fick jag veta att en annan person som var gravid i typ samma vecka som jag fått en ”missed abortion” som upptäcktes på ett tidigt ultraljud. Då blev jag faktiskt orolig. Jag vet att det inte smittar, men det kom ändå nära. Det börjar närma sig att vi vill berätta om graviditeten, och det skulle vara skönt att vara något mer säker på det hela då. Så nu har vi ett tidigt ultraljud inbokat!

25 % är redan avklarat

En fjärdedel av graviditeten är redan avklarad, men det känns fortfarande typ som att den inte ”kommit igång” än. Och ändå jag är oktober så ooootroligt avlägset.

Previous

Next

One Comment

  • Åh, känner så igen mig i hur du beskriver din trötthet. Den började vecka sex och det var först igår jag kände igen mig själv. Sonen är 14 månader och jag har sovit bra i drygt ett halvår, så ett tag misströstade jag att jag någonsin skulle bli mig själv igen.
    Grattis på namnsdagen förresten, Wollmar! 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *