Graviditetsdagbok från vecka 12

Graviditetsdagbok från vecka 12

Hej, hopp, nu känns det ändå som att vi börjar komma någonstans? Jag hade min första faktiska reella bebislängtan häromdagen. Hoppas ni förstår att det här planerade barnet är efterlängtat sådär generellt. Men det kom plötsligt över mig, den där mer fysiska längtan efter en liten bebis.

Vi har berättat för barnen!

Wollmar, som fyller 6 i sommar, fattar precis. Han förstår nu att det finns en förklaring till min trötthet. Så som en sexåring rimligen kan försöker han hjälpa till och vara stöttande. Det vill säga, också inte alls, när han har sina stunder. Wilfred förstår nog inte riktigt. Han fyller fyra i maj och förstår naturligtvis själva grejen med att vi väntar ett till syskon. Men han tycker att nya bebisen ska heta Wilfred. Och kan inte alls ta till sig att det gör svinont i mina bröst när han kastar huvudet mot dem, eller att  jag inte är superförtjust i att få hans armbågar inborrade i magen. Wollmar myntade genast begreppet ”Baby Boss”, så det är nu projektnamnet för lillasyskonet. Det känns oerhört roligt att ändå få dela den här resan med dem. När Wilfred föddes var ju Wollmar så liten, så han förstod ju ingenting av graviditeten eller så.

Bäckenet är värre igen

Jag har ondare i bäckenet den här veckan jämfört med förra. Sådär så att uppmärksamma kollegor frågar om jag har ont i ryggen. Jag har supertydliga begränsningar vad gäller promenadsträcka och hastighet. Att ta mig till och från jobbet är verkligen max vad jag klarar. Jag hoppas sååå att det håller sig så.

Värdena var okej

Jag jobbar på med järntabletterna, och det är ju inte världens roligaste. Men barnmorskan ringde och berättade att sköldkörtelvärdena ändå var okej. Så ingen medicin för det i alla fall! Så skönt!

Någon drog upp rullgardinen

När jag var hos barnmorskan på inskrivningssamtalet klagade jag över tröttheten. Hon svarade ”ja, men plötsligt kan det ju kännas som att någon bara drar upp rullgardinen”. Hon menade att jag kunde bli piggare plötsligt. Och jag tror faktiskt att det vände lite nu under påskhelgen. Det är SÅ HÄRLIGT att kunna vara lite mer med och inte bara somna ifrån familjen stup i kvarten. Men: Haha. Jag blir nästan lite irriterad över att graviditeten/kroppen ändå är så förutsägbar. Jag tänkte verkligen att barnmorskan skulle ha fel, att jag ALDRIG skulle bli piggare. 1-0 till barnmorskan. =)

Tidigt ultraljud

Sista dagen i den här graviditetsveckan fick jag också gå på ett tidigt ultraljud. Jag har av olika anledningar gjort tidiga ultraljud i båda graviditeterna innan, men det här var första som gjordes via magen. En liten söt utomjordning med hjärta, hjärna, två armar och två ben låg där inne och sprattlade.

Såååå skönt att veta att vi nu klarat av de första tolv lite läskiga veckorna!

 

Liten mage

Nu syns det en mage som inte går att förklara på så många andra sätt. Jag har inte kunnat ha mina vanliga byxor på flera veckor och har bara för enkelhetens skull dragit fram hela lådan med alla gravidkläder. Om den här graviditeten blir som de förra är det bara att embrace:a badbollskroppsformen och viktuppgången. Jag har däremot gett upp hela grejen med BH. Asså det funkar inte att ha trehundra olika storlekar på BH som alla sitter oskönt. Jag har sportbh på mig alla dagar, hela tiden.

Previous

Next

6 Comments

  • Alltså hjälp!! När jag läser dina graviditetstinlägg blir jag nääääästan sugen på att vara gravid igen?!? Vad händer? Det är ju inte så att du förhärligar på något sätt och jag känner så väl igen allt det jobbiga…. och jag går ju liksom runt med bäckensmärta fortf…. samt just nu lite sliten på grund av att barnen har bytt av varandra med sjukdom senaste månaden…

  • Baby Boss är ett underbart arbetsnamn tycker jag! Härligt att åtminstone ett barn förstår lite mer om det här med att få ett syskon. Blir jättefint för både Wollmar och Wilfred att få ett litet syskon, vad mycket spännande de har framför sig! Här jobbar vi in i det sista på att få Ester 19 mån att greppa att det bor en lillebror i mammas mage, en bebis som snart kommer ut… Hon har hittills låtsats som att det regnar när vi nämner lillebror och istället nyligen hittat en ny lek som går ut på att springa med full fart, huvudet först och liksom studsa mot magen. Försöka duger, right?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *