Graviditetsdagbok vecka 19

Graviditetsdagbok vecka 19

Den här veckan har varit intensiv! I måndags hade jag jobb med en auskulterande kollega, en föreläsning och på kvällen deltog jag också i ett annat event med fokus på kvinnosjukvård. I onsdags höll jag min presentation på barnmorskekonferensen. Wilfred fyllde också år den dagen. I torsdags gick jag bredvid en fysio-/uroterapeut på Karolinska i Huddinge hela dagen. Och i fredags jobbade jag på SKL. Och fyllde år själv. Igår hade vi Wilfreds andra kalas, med släkten den här gången.

Ju mer jag har att göra, desto bättre mår jag?

Det här är naturligtvis inte sant. Men delvis, ändå. Låt mig förklara. När jag vet att jag har mycket framför mig så anstränger jag mig för att provocera mina smärtor så lite som möjligt. Det faller sig inte naturligt för mig, men jag anstränger mig för att hålla mig ganska fysiskt inaktiv. Jag tvingar mig att stå i rulltrappor, att alltid välja att ta buss även korta sträckor och jag försöker verkligen planera så att jag behöver gå så lite jag kan. Väljer att gå och hämta grejer i skrivaren EN gång istället för att hämta olika saker vid flera tillfällen. Det gör stor skillnad. Så den här intensiva veckan har varit en bättre vecka smärtmässigt. Sen så blir jag naturligtvis ändå trött av anspänningen av olika lite mer extraordinära moment. Som presentationen på barnmorskekonferensen. Jag är väldigt glad när det är över! Ett kalas som ändå innebär en hel del fysiskt arbete är verkligen inte behagligt smärtmässigt. Och kanske har jag mått lite bättre den här veckan också för att jag haft mindre av mitt vanliga arbete. Det som faktiskt provocerar mina smärtor mest av allt.

En gravidkudde!

Jag önskade mig en lång gravidkudde när jag fyllde år och fick denna.  Den är 185 cm lång och känns eventuellt lite i längsta laget. Men den är underbar att sova med! Och jag tror att den kommer funka bra som amningskudde också. Speciellt dubbelvikt, då blir den nog faktiskt så hög som behövs. Jag tycker att de flesta andra amningskuddar är tramsigt låga.

Det går snabbare nu?

I början tyckte jag att vareviga vecka kändes som en evighet. Nu tycker jag att de ändå rasslar på rätt snabbt? Nästa vecka har vi RUL! Jag känner dova rörelser men inga riktiga, riktiga sparkar. Jag undrar om vi kommer bli flyttade något i tid den här gången. Båda andra gångerna har vi fått senarelagt BF-datum något, Men när jag var på det tidiga ultraljudet lät det som att barnmorskan tyckte att fostret såg lite större ut, som att vi kanske skulle få ett tidigare datum. Vi får väl se!

Jämfört med förra och förrförragången

Det här är magen från vecka 19 med Wilfred i magen. Då tyckte jag att den var ungefär lika stor som i vecka 22 med Wollmar i magen. Den här gången känns magen…?

imageVisst är den liksom mindre? Och längre ned? Jag tog två varianter av dagens magbild. Jag såg en diskussion i en gravid Facebook-grupp som jag är med i angående om folk spänner eller slappnar av i magen när de tar kort. Jag spänner magen lite på den vänstra och slappnar av på höger. Själva magputet är ganska lika, eller? Mina magar sitter alltid väldigt ”utanpå” min vanliga mage, jag kan liksom inte dra in preggomagen alls. Vet personer med längre överkroppar som typ kan få sig själva att se helt ogravida ut bara genom att dra in magen. Men på mina 157 cm så antar jag att det inte finns så mycket överkropp att härbärgera ett växande organ sådär.

Min mamma gissade på att det kanske är en flicka i magen där här gången

Det är ju såklart möjligt. Men det kan väl inte vara så enkelt att magen är mindre för att det är en flicka? Vi vet inte om vi kommer vilja ta reda på kön ens. Men lite spännande är det ju!

Någon annan gravid som följer?

Vilken vecka och hur mår du?

Previous

Next

10 Comments

  • Jag är i vecka 10! Precis som förra graviditeten känner jag ”ingenting”. Mår bra, känner mig pigg och stark. Tills förra veckan. Då slog tröttheten till och nu vill jag mest ha semester… Vid min tidigare graviditet blödde jag näsblod och bar torr i näsan den här tidpunkten. Det har jag sluppit än så länge så vi skojar lite lätt om att det blir en pojk den här gången 🙂

  • Hur har ni resonerat om att ta reda på kön tidigare? Vi kollade inte med första barnet. Sen uppfattade sambon att läkaren på vändningen sa ”han” medan övriga sa den. På överburenhetskontrollen frågade de om vi visste för att inte råka avslöja. Men ja, till slut efter väldigt lång väntan kom en kille 🙂 Inte gravid nu, men funderar ändå på hur vi ska göra med att kolla eller ej vid förhoppningsvis framtida syskon.

    • Vi har varit lite sådär att om det är uppenbart och vi själva nästan ser, så vill vi hellre ha det bekräftat. Med Wollmar var det svårt att se. Med Wilfred har jag för mig att vi fick reda på det, för vi förberedde aldrig något flicknamn. Nu har vi på nära håll varit med om att en familj fått höra ett visst kön och ut kom motsatsen. Så vi tänker att vi ändå ska förhålla oss till det som en ganska oexakt information.

  • Gravid i v 17, jättekul att följa din dagbok! Trött är jag, och tycker det drar och gör ont på sina ställen emellanåt. Foglossning eller ligamenten som spökar? Eller växtvärk? Kanske alltihop.

  • Vecka 24, tredje barnet. Tuffaste hittills, men det beror till 95% på de andra två huliganerna på 4,5 och 2,5 år. Var så NAIV som trodde det skulle kännas ungefär likadant, men jag är ju helt slut den här gången och hinner/orkar njuta/förbereda mig för bebisen exakt nada. Bävar redan inför semestern…

    • Åh, känner med dig. Våra barn är inne i en ganska lugn fas just nu, vilket är underbart. Men jag märker att saker som jag absolut inte trodde skulle vara jobbiga/smärtsamma är det. Typ att bygga med lego. Jag tänkte ”en typiskt stillsam aktivitet som funkar för gravida”. Sanningen = en typiskt smärtsam aktivitet då den innebär en massa repetitiva rörelser som gör skitont. Så otroligt tacksam för vädret, barnen leker jättefint ute i lekparken och jag får sitta mycket stilla på bänk. Typ enda gången på dagen jag inte känner mig grymt otillräcklig som förälder.

  • Gravid i vecka 30 med andra barnet. Jag upplever den här graviditeten betydligt tyngre än den första med bland annat mycket mer trötthet, mindre stresstålighet och mer infektionskänslighet. Jag tränar normalt mycket och har mått rätt dåligt över att jag inte orkat det under graviditeten. Men jag måste ändå påstå att jag mår bra just nu. Inga krämpor och en okej energinivå.

  • Hej! Väldigt kul och lärorikt att läsa din blogg! Glad att jag hittat hit!
    Är gravid med första barnet i vecka 20. Mår ”oförskämt” bra och har gjort hela tiden. Va väldigt hungrig i början och kan känna av lite i ländryggen frammåt kvällen. Tränar fortfarande nästan som innan (tränar framförallt på ett crossfitgym) men är lite långsammare och övningar med egen kroppsvikt är såklart tyngre
    Hade RUL i måndags och vi tittade bort när det fanns risk att se nåt så blir en överraskning om det är en liten hon eller han där inne!

  • Jag går in i vecka 13 imorgon och gör Kub-test då. Så nervöst att det ska vara något större fel. Andra barnet och man är så mycket mer medveten om allt som kan gå fel..

  • Tack för en bra blogg!
    Första barnet, vecka 20. Mår ganska bra men kämpar med min förlossningsrädsla och försöker läsa på så mycket som möjligt. Fick erbjudande om att gå en kurs i att hantera sin rädsla och tackade ja, när vi var hos BM i veckan sa hon att jag tyvärr inte längre får gå då jag kan tänka mig en vaginal förlossning och platserna blev reserverade för dem med krav på snitt. Jag förstår prioriteringen samtidigt som jag nu känner hur min rädsla och oro tar över och jag känner mig ensam i mina tankar.
    Känner också hur gamla fotbollsskador i knät och svanskota gör sig påminda, försöker träna gravidpilates, gå till naprapat etc. för att hålla det i styr.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *