Levatorskador och åldrande

Vad händer på längre sikt? Kan de bli sämre med åren?

I snitt går det 33 år mellan första förlossningen och framfallsoperation, men det varierar mellan 3 och 66 år. För de flesta är det alltså många år mellan graviditeter och förlossningar och uppkomsten av framfall. Detta tyder på att bäckenbotten och dess närliggande stödjestrukturer ändå återhämtar sig i hög grad för många. En av de faktorer som verkar förklara länken mellan förlossningar och senare framfall är skador på bäckenbottens muskelgrupp Levator Ani. Mammans ålder vid första förlossningen och användande av tång eller sugklocka kan minska tidsspannet mellan förlossning och behov av framfallsoperation.

Vad händer med en levatorskada några år efter förlossningen?

I en studie på kinesiska kvinnor har man följt upp 666 kvinnor. Dessa kvinnor har undersökts för förekomsten av levatorskador 8 veckor efter första förlossningen. Uppföljningen skedde mellan 3-5 år efteråt. Av de kvinnor som hade en levatorskada efter förlossningen hade 13 % av de uppföljda kvinnorna inga skador vid den senare uppföljningen. Här kan jag tänka mig två saker: 1) Det var en bristfällig undersökning första gången som visade en skada fast det mest bara var uttänjt, eller 2) det sker faktiskt en viss spontan läkning även av levatorskador. Jag tänker mig att båda påståendena kan vara rätt. Vid uppföljning 3-5 år efter förlossningen såg man i samma studie sett att det fanns en dubbelt så stor risk att kvinnor med levatorskador led av urinläckage än kvinnorna utan. Dock kunde man i denna uppföljning inte att det var någon skillnad i förekomsten av framfall.

Levatorskador och åldrande

Åldrande är en allmänt ansedd faktor som är bidragande till uppkomsten av framfall. I en studie har man sett ett ganska bristande samband mellan åldrandet i sig och levatorfunktionen. Antal graviditeter och antal vaginala förlossningar spelar in här som väldigt närbelägna påverkande faktorer. När man följer kvinnor från en generell population så är det kanske bara 10 % som får ökande besvär och progression av framfall under en femårsperiod, 9 % får istället förbättrade besvär. Det är alltså inte alltid så att ett framfall successivt försämras över tid. Det som framstår som en viktig påverkande faktor är klimakteriet. Östrogenbristen som många kvinnor drabbas av efter klimakteriet påverkar strukturerna i och kring bäckenbotten så att stabiliteten försämras. Klimakteriet och åldrande går ofta hand i hand, men behöver inte vara precis samma sak.

Men vad vet vi egentligen?

Om man jämför 40-åriga kvinnor med 70-åriga kvinnor som kan det vara alldeles för enkelt att dra slutsatsen att förklaringen till de olika förekomsten av bäckenbottendysfunktion helt enkelt handlar om åldrande. Vi jämför också kvinnor från olika generationer, som genomgått förlossningar med olika förutsättningar, haft olika förutsättningar till graviditetsplanering och preventivmedel, daglig sysselsättning/fysiskt tunga sysslor, nutritionsstatus, etc etc. Allt detta kan möjligen påverka förekomsten av bäckenbottendysfunktion hos kvinnor i en viss ålder. Det vi vet om äldre kvinnor idag kanske inte är sant för dagens kvinnor kommer i samma ålder.

Hur kan jag åldras väl med min skada?

Svaret här blir samma svar som för många andra med bäckenbottendysfunktion.

  • Börja inte röka om du inte röker. Sluta röka om du gör det. Långvariga hostor och lungproblem lägger väldigt mycket onödigt tryck mot bäckenbotten.
  • Försök att hålla dig normalviktig. Övervikt och fetma lägger en jättebelastning på din bäckenbotten som den gärna kan vara utan.
  • Håll magen i trim. Undvik förstoppning och onödigt hårt krystande!
  • Håll slemhinnorna välmående. Smörj med krämer och vid behov östrogen. Prata med din gynekolog om detta!
  • Bli inte fysiskt inaktiv! En stark kropp kan fördela tryck och belastning över flera muskler och områden i kroppen.

Kan jag ådra mig en förvärrad skada genom något jag gör?

Det finns inget som tyder på detta. Du behöver den slags ”våld och trauma” mot bäckenbotten som en förlossning innebär för att få en skada. Däremot kommer en muskel som inte används förlora styrka och kraft. Du behöver därför ha en stark bäckenbotten över tid, och hålla dig generellt aktiv.

Referenser:

Alla inläggen i serien:

 

 

Previous

Next

4 Comments

  • Jag fick framfall vid förlossningen av mitt första barn, vid 40 års ålder. Det tog många turer till gynekologer för att få någon slags diagnos, och även nu – fem år senare – får jag olika diagnoser hos varje ny gynekolog och ibland även vid olika besök till samma gynekolog. Operation har hela tiden föreslagits som enda alternativet av de flesta, men till slut hittade jag en som lät mig prova framfallsring. Det var bättre än ingenting trots att den skavde rejält, men något annat verkar inte gå att få tag på i Sverige. Har beställt andra hjälpmedel online som fungerat betydligt bättre, men det är dyrt, speciellt när man måste prova ut själv. För vissa finns kit med olika storlekar just för utprovning, men inte för alla. Samtliga gynekologer (och jag har varit hos många!) säger att framfallet aldrig blir bättre, utan bara värre – trots att de kan se i min journal att mitt förbättrats avsevärt. Den träning jag gör ca 1 timme dagligen har haft stora effekter, men utan pessarier hänger slidväggarna ändå ut en bra bit på eftermiddagen. Det kan inte gynekologerna förstå, eftersom de aldrig undersökt mig stående. När jag står är det helt “öppet” – ett stort hål där väggen hänger ut, spänd. Kanske har jag levatorskador, men det kan jag inte vara säker på eftersom jag aldrig lyckas få någon ordentlig diagnos. Levatorskador är det enda ingen av gynekologerna “föreslagit”. På internationella forum får jag känslan att eftervården är dålig överlag, men att Sverige ligger väldigt långt bak (även om de här åtminstone försöker undvika operation med nät). Tusen tack för den kunskap du sprider – det behövs verkligen, för tyvärr verkar inte ens de gynekologer och kirurger som publicerat ymnigt kunna ställa diagnos och försöka hitta andra vägar än operation.

  • Hej!
    Jag vill bara skriva det att jag tycker att du skriver så bra och proffsigt. Det är skitbra att du gör det du gör! Tänk att det finns så mkt “ovetande” omkring detta.
    Heja på dig!
    Kram från kollega som lär av dig och försöker ta tag i detta på min mottagning!
    /Sofia

  • Läser jag texten rätt om det är så att jag bör knipträna livet ut för att inte drabbas av läckage? Daglig knipträning eller mer underhållsträning nån gång i veckan? Att hålla mig i trim och inte gå upp i vikt efter klimakteriet kommer nog bli en stor utmaning gå alla kvinnor i min släkt blivit runda på mitten av kroppen med öka de ålder…

    • Det finns en del som kommer behöva knipträna regelbundet nästan alltid. Det finns en del som inte behöver det, och en del som absolut inte ska knipa i perioder. Det kommer bli tydligare under seriens gång hur jag menar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *