Min syn på magmuskeldelningar

Min syn på magmuskeldelningar

Jag märker ibland att min syn på magmuskeldelningar skiljer sig från andras. Jag vet en del mer strikt forskningsläsande kollegor som högljutt hävdar evidensbristen kring magmuskeldelningar. Lite som ett argument för att vi inte ska behandla problemet, eller ännu mindre promota kirurgi.

Jag har också ganska vitt skild syn på problematiken kring magmuskeldelningar från en del andra verksamma inom fältet, som är mer åt naprapat- eller personlig tränare-hållet.

Jag påstår inte att jag nödvändigtvis måste ha RÄTT. Jag tror också att vi alla kan ha delvis rätt, och delvis fel. Min personliga uppfattning om magmuskeldelningar är att det kan vara oerhört svårt, eller oerhört enkelt. Antingen är det ganska straight forward när det gäller de patienter jag träffar – de blir bra ganska spontant med kroppsegen återhämtning och lite goda råd på vägen. Men för en del hjälper det knappt hur vi än jobbar med det. Jag har haft patienter som inte blivit bra i sin kropp förrän de fått sin delning kirurgiskt åtgärdad.

Magmuskeldelningar, som mycket annat när kroppen förändrats efter en graviditet, kan innebära mycket mer än bara ett fysiskt avstånd mellan två muskelbukar. Jag upplever det som att det är en psykisk och emotionell påfrestning hos många av de patienter jag möter. En känsla av att vara trasig och ”ohållbar”, en stress som går utöver de fysiska aspekterna på tillståndet.

Bristen på forskning

Bristen på forskning ÄR ett problem. Vi har egentligen ingen evidens som stödjer någon behandling för magmuskeldelningar – vare sig träning eller operationer. Det här handlar ofta om brister inom forskningen och att rätt frågor inte är ställda till att börja med. I brist på evidens får vi jobba enligt ”beprövad erfarenhet”. Och det är här det kommer finnas skillnader: Vi har olika metoder för att nå samma mål. Det är okej!

Men vad är en magmuskeldelning?

Enkelt sagt är det en separation i bindvävsstrukturen mellan de två raka bukmusklerna, och 100% av alla gravida kvinnor kommer ha råkat ut för detta i graviditetsvecka 37 som senast. Ett avstånd på någonstans några centimeter anses vara ”normalt” och större än så klassas som en delning. Centimeterangivelsen är absolut inte nödvändigtvis synonym med graden av symtom. Separationen innebär inte att det är ett hål i bukväggen, utan att musklerna sitter en bit ifrån varandra. Det finns intakt bindväv mellan musklerna, men den kan vara tunnare än förut.

De vanligaste symtomen av en magmuskeldelning är att stabiliteten i bukväggen är nedsatt, så pass att magen buktar ut eller att individen lider av en känsla av svaghet kring bålen. Symtom och det fysiska avståndet mellan musklerna alltid höra tydligt ihop. Det finns kvinnor med mindre delningar som har stora problem, och kvinnor med stora delningar utan tydliga problem alls. Därför behöver inte behandlingen rikta sig mot delningens bredd, utan alltid i första hand om funktionen.

 

magmuskeldelning

Vi börjar om med anatomin:

Du har fyra laget bålmuskler:

  • Överst finns raka bukmuskeln, den som också separationen gäller
  • Nedom dessa finns externa obliquerna, som går liksom diagonalt mot mittlinjen
  • Det finns också de interna obliquerna, som går på motsatt diagonal mot de externa
  • Nederst finns transversus abdominis, som tillsammans med ryggens multifider och bäckenbotten ansvarar för den mesta av bålstabiliteten.

Alla musklerna i magen fäster in mot varandra via stödjevävnaden som så fint heter Linea Alba. Linea Alba går från bröstbenets spets ner till bäckenet, och utgör liksom hävstången från vilken musklerna i bålen kan generera kraft.

En separation av de raka bukmusklerna vid Linea Alba kan ske hos både män och kvinnor som haft ett kraftig och långvarig drag i stödjevävnaden och kan förutom graviditeter, bero på högt buktryck i samband med upprepade tungt lyft eller hos väldigt överviktiga personer. Under en graviditet sker en uppmjukning av många av kroppens vävnader, och detta fenomen tillsammans med livmoderns tillväxt blir trycket mot Linea Alba väldigt högt och denna dras ut. Sedan tillkommer genetiska faktorer och hållningsrelaterade faktorer som kan påverka utfallet.

Vad ska jag göra åt min magmuskeldelning?

Svaret kommer bero på vem du frågar. I min värld kommer du inte komma tillräckligt långt med enbart transversusträning och bäckenbottenträning. Jag tror att en rehabprocess måste innehålla hållningsträning samt livstidsråd som att hålla avföringen mjuk och undvika onödigt krystande på toaletten, men också onödigt ”indragande av magen”. Att töja ut höftböjarmusklerna och lära sig att kontrollera svanken utan att behöva dra in magen är också en viktig del.

Därför kommer behandling av magmuskeldelning i min värld aldrig enbart handla om specifika övningar, utan om individuella hållningsråd, livsstilsråd, ergonomiska råd och ibland även om ”anti-övningar” så som att lära sig att slappna av i både mage och bäckenbotten vid behov.

Ibland funkar allt detta och samspelar med kroppens återhämning och genetik så att besvären försvinner. Kanske inte alltid att delningen som sådan försvinner, men symtomen kan gå att hantera och kontrollera. Dock finns det personer där genetik och andra faktorer samspelar så att det inte finns något annat att göra än att åtgärda kirurgiskt. Det kan vara nästintill omöjligt att veta hur det kan bli, innan vi har testat ”allt”.

 

Tankar och funderingar kring detta?

 

Vill du läsa mer om hur jag tänker kring magmuskeldelningar? Ett urval av inlägg finns här:

Previous

Next

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *