Graviditetsdagbok vecka 23

Graviditetsdagbok vecka 23

Vad har hänt den här veckan?

Jag vet inte riktigt? Det var min sista jobbvecka på fysio-jobbet innan sjukskrivning och semester. Det kändes faktiskt jättekonstigt. När jag gått hem i vecka 32 de tidigare graviditeterna (på graviditetspenning) har jag verkligen känt att jag varit klar med att jobba. Börjat liksom mentalt gå in i mig själv och bara velat vila och boa och förbereda mig. Nu är jag fysiskt hindrad från att jobba, men jag tycker att det känns så abstrakt och långt kvar till bebis. Jag kände mig faktiskt inte helt hundra klar mentalt med att jobba. Är därför glad att jag ändå har kvar min dag i veckan på SKL.

Världens sötaste storebröder

Våra barn är världens gulligaste med gravidmagen. På kvällarna får jag en godnattkram, och sen vill de krama bebismagen liksom separat. Och på mornarna frågar de ”Har du och bebisen sovit gott, mamma?”. När jag hämtade på förskolan häromdagen erbjud Wollmar sina kompisar att känna på min mage, och plötsligt hade jag en liten kö av fem-sexåriga pojkar som ville lyssna in i min gravidmage. En av dem liksom kramade mig för att komma riktigt nära, och hans pappa kom för att hämta precis när det hände. Pappan blev supergenerad, haha! Och jag kände mig liksom påkommen, som att jag skulle gjort något dumt.

Massa rörelser

Hela kvällarna är det cirkus inne i magen! Fast så fort jag ropar dit Joseph eller barnen för att känna blir baby boss helt stilla. Det är lite frustrerande! Annars är det nog inte så mycket nytt på symtomfronten. Jag känner att jag håller på och samlar på mig vätska, och blir supersvullen av att stå länge.

Magen växer

På bilden ser ni resterna av mina bristningar på magen från tidigare graviditeter. Jag har fått rätt många!

Jag har fått snitt beviljat!

Barnmorskan ringde i veckan och berättade att remissen för snitt gått igenom! Det är så himla skönt. Jag har ju inte tvivlat på att det skulle bli snitt i och med att det verkligen finns medicinska anledningar, men det är så skönt att bara ha det bestämt nu. Jag antar att vi får datum och så om måååånga veckor. Precis som förra gången hinner jag såklart också tänka på risken att det skulle sätta igång tidigare än snittdatumet, men jag vet att det egentligen inte förändrar något. Då åker vi in, och så blir det snitt då istället.

Previous

Next

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *