Tankar inför att få tre barn

Tankar inför att få tre barn

Det här inlägget har vi sugit på ett tag. Vi fick rubrikförslaget när vi bad om tips redan i maj/juni någon gång. Sedan dess har utkastet legat på datorn, och jag har inte fått tummen ur att skriva.

Jag tror att det beror på att jag har svårt att faktiskt visualisera hur framtiden kommer bli.

Det här är ungefär det vi vet.

  • Vi kommer få ett tredje barn.
  • Det kommer vara ett spädbarn till en början.
  • Det kommer vilja göra saker som spädisar vill: amma, ligga nära, bli buret. Få blöjor bytta.
  • Vi tror att storebröderna kommer gilla sitt lillasyskon.
  • Spädisen kommer bli större ganska snabbt.
  • Efter ett halvår har vi en familjemedlem som kan sitta med i babystol vid matbordet och smaka mat.

Det är ungefär så långt som mina tankar sträcker sig.

Sen kommer alla okända faktorer.

  • Kommer bebisen vara frisk?
  • Kommer den ha kolik eller skrika mycket?
  • Kommer den acceptera att ligga själv ibland?
  • Kommer den skrika så mycket att bröderna tycker att det är jobbigt?
  • Hur kommer den nya dynamiken i familjen bli?
  • Hur kommer nattsömnen bli för oss alla?

Det är så mycket annat som händer i höst

Vi har jag länge hittills haft två pojkar som gått på samma förskola och haft samma rutiner på dagarna. Till hösten börjar Wollmar skolan, och bara det är något nytt för oss alla. Att lämna och hämta på olika ställen. Att Wollmar på skolan får lite andra dagrutiner än Wilfred på förskolan. Vi kommer ju kunna erbjuda dem helt andra tider på skola och förskola jämfört med när vi båda jobbat, men hur kommer du vilja ha det? Vara hemma mycket med en förälder och bebisen, eller hänga med jämnåriga mer? Wollmar har ju skolplikt nu, men hur han/vi vill göra med fritids är ju inte helt spikat. Och vad gäller syskon på förskola har ju Stockholm Stad väldigt generösa regler. Hur ska vi förhålla oss till det?

En trea som hänger med, eller en bebis vars rutiner stör?

Det är ju bara 21 månader mellan Wollmar och Wilfred. Det innebar för oss att vi aldrig fick någon tvåbarnschock, det vara bara att införliva ett till barn i packnings-, planerings- och blöjbytarrejset. Nu har vi vant oss av med allt vad skötväskor, vagnar och den sorters logistik heter. Hur mycket kommer det ”ställa till det” att behöva ta en bebis mat-och-sov-klocka i den totala familjeekvationen? Jättemycket? Jättelite? Hur arga kommer barnen bli över att inte kunna lägga beslag på en förälder som behöver amma, mata eller byta på ett lillasyskon?

Längtan!

Mitt i logistiktankarna så har vi båda föräldrar en längtan efter det här lilla pyret. Att få ta emot det där lilla blå-röd-kladdiga knytet när det kommer ut. De där magiska första dagarna med en ny bebis. Att få ha en bebis på bröstet i soffan på kvällarna. Att få byta på en sån där liten pytterumpa igen. Att få se barnen växa i sina roller som storebröder. Att få hjärtat att växa till att rymma ett till barn. Det kommer bli så himla mysigt!

Previous

Next

4 Comments

  • En positiv överraskning som jag upplevde när 3an kom jämfört med 2an var att de äldre syskonen har kunnat roa varann en hel del och jag har inte behövt engagera mig i deras lek i samma utsträckning. Minns hur jag typ ammade samtidigt som jag lekte med bilar/byggde sandslott/gjorde trolldegsfigurer/whatever med H när S var bebis, det var ju rätt meckigt…

    Lycka till med slutspurten nu!

  • Åh jag tror att det kommer bli så bra! Jag hade ungefär samma farhågor som ni, men allt blev så enkelt och urmysigt! Trean – ett sånt himla bra beslut! Och fyra som följde på det <3

  • Två minuter sen läste jag din senaste inlägg, nu sitter du bakom mig och bredar mackor åt familjen.
    Snackar om roliga tillfällen!
    Tänkte passar på att tacka er för bloggen i alla fall, och annars inte störa semestern!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *