Alltså

Allt är tungt och motigt. Jag har initiativförmåga som en amöba och tålamod som en stingslig geting. En hel del av mina favoritsaker att äta smakar inte gott, och ändå är jag orimligt hungrig och sällan mätt. Jag får halsbränna som får Vesiuvius att verka som en majbrasa av typ den snällaste måltid. Jag får sova med skenor på handlederna för att mina nerver kommer i kläm annars och barnen kallar mig robotmamman. Jag är sjukskriven för bäckensmärta. Jag har inte en tillstymmelse till gravidglow och känner mig ful från morgon till kväll. Jag hatar hur gravidyxornas muddar hasar ner och jag får spunk på att inte veta vilken bh-storlek jag har från en vecka till en annan.

Alla andra

Alla andra gravida är så himla snygga, med små nätta små magar som pekar spetsigt framåt. Rör sig som gaseller, även i icke-fotriktiga skor. Jobbar fram till några dagar fram till förlossningen och går hem och boar med sina nyinköpta märkespryttlar. Och alltså alla dessa gravida som tycker att sex funkar lika bra som vanligt? “Man får bara vara lite kreativ”. Första tredjedelen var jag trött som en medvetslös, andra trimestern kände jag mig bara oattraktiv och ja nu mot tredje trimestern känner jag mig ungefär lika sexig som en knölval. Och alla som älskar att vara gravida, gillar de också att vara kissnödiga var tionde minut? Att häva sig upp från sittande och vagga till badrummet stup i kvarten kanske roar dem?

Förlåt mig

Jag har all respekt i världen för er som älskar att vara gravida. Jag ska inte låta mitt eget mående spilla över på er, egentligen. Men när jag skrev med en gravid kompis och fick det här meddelandet: “Det känns som att alla andra älskar att vara gravida och jag är den enda otacksamma som hatar det”. Då kände jag att jag nog ändå skulle ta och skriva det här inlägget.

Så till henne, och mig själv:

Kära du. Du är inte ensam. Vi är jättejättemånga som vantrivs som gravida. Det kan vara superdupertufft, även utan svåra medicinska komplikationer. Det bästa med graviditeter är att de går över. Och att ut kommer en liten skrikande dyrgrip som förr eller senare kommer få oss att känna att det var värt vareviga sekund av lidande.