Checklista för att minska kroppshetsen i sociala medier

Checklista för att minska kroppshetsen i sociala medier

Jag försöker tänka och rannsaka mig själv och mina motiv inför en kommande postpartumtid. Jag vantrivs som gravid och jag LÄNGTAR efter att få tillbaks en funktionell och ogravid kropp. Jag kommer ju inte sluta blogga när trean föds och vill kunna förhålla mig till kroppen på ett vettigt sätt även här, i text och bild. För någon dag sedan passerade en bild i mitt flöde. En bloggare jag följer lite på distans, en träningsbloggare som fick barn för snart ett år sedan. Hon poserar på bild, och på bildens syns som i förbifarten bara, en perfekt platt mage med rutor och hela alltihopet. Och helt plötsligt står jag därför spegeln och känner att jag inte duger och att jag nog aldrig kommer göra det.

Har hon ”rätt” att visa upp sin perfekta postpreggpmage? Ja.

Men alla dessa bilder. De är så nära normen, och idealutseendet. Så även om alla påstår att ”det här är bara som jag ser ut”, så blir budskapet till mig ”det här är som DU borde se ut”. Och den där nyblivna mamman, den där småbarnsmorsan, den där träningsprofilen. De ställer sig på led och radar upp sig och formar en enad ”ideal-front”. Det är inte normalt ha magrutor kort efter att en klämt ut en unge, men det är norm. Alla som frångår normen (även om det är 99 % av oss i olika grad) kommer vara ”fel”.

Vilket är mitt ansvar?

Jag har kommit fram till att jag, som normalt smal och träningsaktiv person, har ett större ansvar att inte bidra till kroppshetsen än vad andra möjligen har. Jag läser också andra bloggar, ser andras kommentarsfält, och jag vet att invändningarna kommer: Men titta bort då, sluta bry dig så mycket.  Vi har alla ett ansvar. Jag i min kropp, som möjligen står närmare den allmänt ansedda idealkroppen, kanske har ett ansvar att hålla igen. Det finns andra som inte har ”normkroppar” som upplever ett ansvar att öka på bilderna i sociala medier, bilder på ”andra sorters kroppar”.

Jag har satt ihop en checklista för mig själv

Den är inte vattentät, den kommer inte fungera alltid. Men jag ska försöka att filtrera mig själv genom denna.

  • Söker jag bekräftelse?

Vilka är mina egentliga motiv med att posta den här bilden? Om mina motiv med att posta en bild på mig själv bara är att få bekräftelse hör den faktiskt kanske inte hemma på nätet där alla kan se. Den sortens kroppsbekräftelse hade bäst stannat i högstadiet, om ens där.

  • Skryter jag?

Det finns bilder som utstrålar stolthet och upprymdhet, och så finns det bilder som förmedlar skryt. Gå igen igenom dina motiv och posta saker som du tänker att kommer stärka dina medmänniskor, snarare än höja dig själv.

  • Tillför bilden någon information/någon dimension av djup?

Om jag själv ska posera på bild, är detta på grund av att just jag/min kropp/min pose/där jag är, tillför något? Vilket tror jag att blir budskapet mellan raderna och pixlarna? Här tycker jag att Knivlisa är superduktig. Hon är en idealtypisk snygg tjej, men bilder på henne upplever jag som ALLTID att förmedlar just ett budskap, och inte ”se hur snygg jag är”.

  • Om min kompis ätstörda syskon ser detta, kommer detta hjälpa denne i sin väg till hälsa?

Likaså som jag kanske inte serverar vin till en middag med nyktra alkoholister. Hur väl känner jag mina följare? Hur väl vet jag hur mitt budskap kommer tas emot? Jag har ett ansvar.

  • Om min nyförlösta kompis ser detta, kommer bilden göra henne stärkt?

Ger du information, eller lämnar du ifrån dig hets?

  • Kan det hälsopåståendet bilden står för, gälla för den breda massan?

Om min kvarg, mina två salladsblad i kors och min platta mage poserar på bild – vilket är hälsobudskapet?  Men oavsett – kan jag stå för att det budskap jag sänder landar som hälsa hos mina följare? (Förtydligande. Det här är tillspetsat. Jag äter inte kvarg och kommer nog aldrig få platt mage igen troligen).a och diskutera med dina vänner idag

Varför delar jag bilder i sociala medier?

Kanske blir svaren:

  • För att hålla koll på min fysiska progress och sätta press på mig själv att uppnå mina mål
  • För att hålla mig i kontakt med människor i min närhet, eller människor i min sociala-medier värld.
  • För att uttrycka mina tankar och känslor
  • För att det är ett utlopp för min kreativitet

Alla dessa motiv, och kanske många fler kan ju vara fantastiska i sina olika sammanhang. Jag vill dela saker som motiverar mig själv, som motiverar andra och förmedlar positiva tankar. Men jag tror att fler behöver tänka ytterligare ett varv vad vi sänder för budskap. Det är inte alltid så att det jag tror att jag förmedlar, är det som mottagaren faktiskt ser.

Hur tänker du kring ämnet?

Previous

Next

7 Comments

  • Vilket viktigt inlägg! Tänker att debatten ofta blir så fel idag. De som är smala och tränade försvarar sig med att de bara vill inspirera eller borde få visa resultatet av sitt hårda slit…men det är ju så lätt att det bidrar till kroppshets. Man är ju så benägen att jämföra sig med andra i en liknande situation, den som fick barn ungefär samtidigt, den som är ungefär lika lång osv. Minns hur jag som tonåring satt och letade febrilt i skvallertidningar bland kändisars bikinibilder efter någon vars lår såg ut som mina. Och det fanns nästan inte. På något sätt drog jag ju en slutsats av de bilder som fanns, att om alla såg ut sådär, då var det fel på min kropp och jag behövde skärpa mig, träna mer, äta mindre osv. Bilder har en mycket större påverkan än vad man tror. Med det sagt har jag dock aldrig sett en bild på dig i dina kanaler som känts som den typen av bild som ”triggar” utan tycker att du förmedlar ”rätt” saker <3

  • Tänker samma sak, att de som har normkroppar borde stå tillbaka. Vi behöver inte fler sådana. Har också framfört detta till en smal person som gjorde debattartiklar och filmer om ”mammakroppen” där hon genom att klämma på magen möjligen fick fram någon liten rynka, och jag fick stort mothugg. Min åsikt var inte välkommen. Jag förstår budskapet i att visa upp sin mammakropp och vad man själv anser vara en degig mage osv, för anledningen var att stärka och peppa, men i samma andetag sa personen att man inte ska skämmas över att man är smal, att det är okej att vilja förändra sin kropp för att bli snyggare. Och det är det väl, men man behöver inte säga det rakt ut. För det kan landa så fel hos de som kämpar för att inte bry sig om idealen och att förändra sin kropp. Vill poängtera att den här personen också lagt ut bilder på stor postpreggomage, och det är toppen för sådana behövs, men om man tillhör dem där kilona bara rinner av en och man snabbt är tillbaka i en normkropp/idealkropp så tycker jag inte längre att man ska ta samma plats. För det skadar mer än det tar oss framåt.

  • Sååå viktigt! Sociala medier ger en skev bild av det mesta idag… Jag har följt av alla influencers utom bra influencers som du Mia. Jag tycker även att skönhetshetsen är extrem; ’fyll i lite filler och botox, tatuera sminket och sätt i löshår annars är du ful’… Blä!!!

  • Heja dig!! Har märkt hur jag själv har påverkats av dessa normer för hur man ska se ut efter att man har fött barn. Kommer ihåg att när min tvåa kom, 2009, innan instagram och smartphones, så tänkte jag inte alls på om magen stod ut. Tänkte att ja, jag har fått två barn, tänk vad bra jag ser ut ändå. Så här ser man ut som mamma, liksom, och jag var helt nöjd med det. Och nu när jag tittar tillbaka på bilder så slås jag av hur mullig jag såg ut när första dottern var några månader. Något jag inte mådde dåligt av alls just då! Men nu, när jag har fött fyra barn, kan jag ibland ängsligt fråga min man om jag ser gravid ut? (vilket jag faktiskt inte gör, iaf inte om jag jämför med 2009). För fy skam om någon skulle få för sig att jag är gravid fast jag ju inte är det! Tänk att jag var mer tillåtande mot hur min kropp såg ut för sisådär nio år sedan än vad jag är idag. Sjukt ju!

  • Jag tycker att det här är ett viktigt ämne att belysa. Det är sju år sedan min senaste graviditet. Jag är vältränad, men min mage kommer nog alltid se postpreggo ut och det är okej. Jag avföljer på instagram så fort någon börjar vikthetsa då det pressar mig, även om jag samtidigt känner att det är okej att jag ser ut som jag gör. Det är så svårt det här med att vilja älska sin kropp men samtidigt inte nå ända fram på grund av all hets och press som finns. Tänk om fler kunde tänka som du skriver om i ditt inlägg…..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *