Graviditetsdagbok vecka 38

Graviditetsdagbok vecka 38

Näst sista gravidinlägget?

Vi börjar vara framme vid slutet. Om inget händer före det planerade snittet är det här det näst sista gravidinlägget. Det känns som att det inte kan gå snabbt nog nog. Nu har jag snart gjort graviditeter tre gånger och det räcker _så_väl_. Det känns som att det är helt omöjligt att jag någonsin kommer att drabbas av minsta lilla tillstymmelse av graviditetsnostalgi. Jag är så klar.

Fixerad bebis

Jag var hos barnmorskan i fredags och allt var bra, som vanligt. Jag har aldrig haft en fixerad bebis tidigare! Wollmar var inte ens fixerad när vi kom in på förlossningen och jag var 4 cm öppen. Wilfred blev det aldrig innan kejsarsnittet. Men den här bebisen är tydligen fixerad? Coolt. Jag kan inte känna det själv (bebisfixeringen alltså), men jag har ändå känt att det blivit stabilare i bäckenet de senaste dagarna. Har kunnat gå ”raskare” (dvs raskt för en snigel-anka) och lite längre. Har fortfarande molvärken kvar, men inte den där akuta skärande smärtan. Jag har tyvärr inte upplevt någon behaglig sänkning av magen. Jag antar att jag inte har så mycket överkropp till övers hur det än är. Och bebisen fortsätter ju att växa ändå.

Kommer bebisen ändå bli liten?

Min känsla har ju varit att den här bebisen kommer väga någonstans mitt emellan Wollmars 3900 och Wilfreds 3300 g. Barnmorskan trodde också att mitt SF-mått på 33 nu (det har planat av lite) berodde på fixeringen av bebis. Men borde jag också börja tänka att bebisen kanske blir mindre? I samma vecka med Wollmar var mitt SF-mått 35. Men med Wilfred var det också 33. Nä, min magkänsla säger att det här blir en mittemellanbebis ändå. (Men min magkänsla har aldrig någonsin stämt för något alls med graviditeterna…)

Och jag fortsätter att växa…

Jag fortsätter att växa. Den här svullnaden är inte att leka med. Det känns liksom inte som min kropp längre. Jag har en slags svampig konsistens på hela kroppen. Även barnen märker det. Har jag bara ben och sitter bredvid dem i soffan så börjar de liksom knåda på min hud, som om den vore någon slags modellera. En morgon vaknade jag med händer som såg ut som vätskefyllda plasthandskar, helt runda. Jag får panik ibland och tänker att det kanske kommer vara så här för evigt? Tänk om jag blir av med 3+ kg bebis och sen har kvar resten? Jag klarar inte att vara så här tung! Jag vill ju kunna springa och röra mig obehindrat!

En förkylningsvecka

Förra helgen rullade en förkylning in hos familjen Fernando. Jag drabbades naturligtvis värst. Jag som redan har hyfsat begränsat utrymme för lungorna har fått världens hosta och tryck över bröstet. Det räcker inte att behöva gå upp och kissa flera gånger per natt, nu ligger jag timvis och hostar också. Och bäckenbotten har ju redan en utmaning som det är… Det enda positiva är väl att det troligtvis hinner gå över någorlunda till snittet. Är INTE sugen på den här hostan och nysnittad mage! På bilden ser ni en höggravid Mia som sittsovit i soffan halva natten på grund av hosta och varit vaken flera timmar av samma anledning. Pigg som en mört! Och gravidglow-ig utan dess like.

Kommer ni vilja ha fortsatta personliga rapporter?

Jag kan tänka mig att det kommer finnas underlag till både rapporter om min egen fysiska läkning/återhämtning och om familjelivet? Kommer ni vilja fortsätta läsa sånt? Det här har ju liksom blivit en faktablogg, men till en början var det ju faktiskt BARA sånt personligt här på bakingbabies. Tycker ni att vi ska fortsätta blanda?

Grabbarna är så himla peppade

De blivande storebröderna är så peppade på den här bebisen. Vi hoppas sååå att de kommer vara lika förtjusta när BabyBoss faktiskt är här och tar utrymme och uppmärksamhet, skriker och har sig. Vi kryssar dagar i kalendern. De småpratar och kramar på magen. Och de har gett varsin av sina gamla snuttefiltar till bebisen. Det är lätt att tro att det inte är en uppoffring, men det var det sannerligen. (Vi krävde det alltså absolut inte av dem). Samtidigt har Wilfred någon slags i-förvägs-regressions-fas. Han sover klistrad på mig, med armarna runt min hals som en liten apunge. Och det är inte helt okomplicerat att komma iväg på mornarna eftersom både frukost och påklädning blivit något av… en grej. Men Wollmar har blivit så himla stor på kort tid. Skolstart alltså, vilken grej.

Hur kommer vi klara av att vara trebarnsföräldrar?

Våra barn är generellt härliga och ”lätta”. Men det finns ju ändå tillfällen när allt händer samtidigt, med toalettbesök, mat som spills, glas som välts, lekar som urartar till bråk och så vidare. Hur ska vi klämma in ett tredje barn i ekvationen? Det är ju lite sent påtänkt, men… Hur tusan kommer det gå?

Wollmar, Wilfred och Baby Boss i vecka 38

Okej, sista veckan-pepp nudå!

Vad får vi inte glömma i BB-väskan? Vad måste vi köpa hem och ha hemma? Bästa tankeknepet för att överleva tiden fram till snittet? Bästa mantrat för att inte freaka vid en ryggbedövning? Ja, vad mer? Pepp och tips this way!

Previous

Next

24 Comments

  • När jag läser inlägget så känns det som om det kunde varit mina ord för ett par veckor sedan 🙂
    Men nu är målsnöret så nära! Jag upplevde smärtan efter snittet som mer hanterbart än denna eviga bäckensmärta, otymplighet och förvärkar. Smärtan efter snittet går att jobba med och är ett steg tillbaka till sin egen kropp.
    Snart är du där med bebis i famn!

    Jag var tydlig på op att jag tycker det är läskigt när de lägger bedövningen så både min man och en go undersköterska stod och höll mina händer och pratade med mig. Det gick jättebra

    Och jag vill gärna läsa både fakta och personligt. Fortsätt som du gör 🙂

    Lycka till nu!

  • Ja, fortsätt med rapporteringarna!!
    Det jag tyckte var skönt att ha i bb-väskan var snacks (gott när bebisen är ute), egna bindor (de där stora som finns där passade inte mig, de vek sig liksom mellan benen) och hudkräm (jag är en torris)!

    • Min erfarenhet av att vara nyopererad och ligga på sjukhus är att jag har absolut noll hunger eller sug, och att jag nästan får äckelkänslor för det som jag ätit på sjukhuset även i efterhand. Så jag har slutat ta med mig goda saker att äta, för det bara gör att jag aldrig vill äta det igen. Typ som den slags koppling som hjärnan gör med viss mat efter att man varit magsjuk. Så för mig är det nästan bättre med tråkig sjukhusmat enbart. Tack för pepp, då fortsätter vi så gott vi kan!

  • Hallå!

    Tack för din blogg och instagram! Så mycket bra för någon som jag som för fem månader sen blev mamma för första gången.

    Har inte läst just dina graviditetsuppdateringar tidigare pga att jag känt mig rätt mättad på att vara gravid!

    Min bebis kom också till världen genom planerat snitt pga att han inte vänt på sig. Hade en väldigt positiv upplevelse även om det var jobbigt att inte direkt få träffs det lilla livet utan han försvann ut med pappan. Hursomhelst: bedövningen! Min sambo satt framför mig och skämtade samtidigt som narkosläkaren höll på. Så narkosläkaren fick säga till att jag inte fick skratta mer. Det var alltså inte farligt alls (upplevde jag) och du som är en rockstjärna med flera förlossningar i ryggsäcken kommer klara det galant!

    Kämpa på sista tiden, snart kan du andas igen!

    • Åh, jag hade en jättesnäll sköterska sist som instruerade mig i att andas och slappna av, men jag tyckte ändå att det kändes riktigt obehagligt. Men kanske att skämt och skratt hade fungerat bättre ändå…

  • Alltså jag känner igen mig så i det du skriver. Jag väntar också vårt tredje barn. Är nu i v. 39+3. Känner mig så färdig med detta att vara gravid. Undrar hur det ska gå med allt sen. Kommer troligen föda vaginalt och gruvar mig så för det. Jag har nästan ingen svullnad alls men den här bäbisen trycker så på alla nerver som finns i bäckenbotten så man bara vill försvinna för en stund ibland. Önskar dig lycka till med allt! Kul att följa er blogg. /Jenny

  • Ni skulle bara bara våga sluta rapportera! Jag är desperat nyfiken på hur det ska gå med Baby Boss och hur barnen och ni kommer att trivas som fem.
    Min pepp är att fortsätta tänka att det inte kommer att vara för alltid! Snart är det värsta över och ballonghänderna försvinner snabbt! Mitt tips är att ha stödstrumpor hemma, och godis. Och glass. Glass är väldigt viktigt.

  • Vi snittas nog samma vecka om inte bebisarna vill komma ut tidigare. ☺️
    De hör är vårt andra barn, vårt första som är 1,5 år nu kom med akut snitt till slut. Men startade med vattenavgång och värkarbete osv. Känns ibland konstigt att man nu åker in en specifik dag o så småningom kommer hem med en bebis. Falsk trygghet att inget kan hända innan dess, inte packat BB väskan ännu ens… men varit super intreesssnt o följa dig i graviditeten o hoppas på fortsatta uppdateringar som du haft tidigare! Lycka till med allt! ✊❤️

  • Vill jättegärna fortsätta läsa dina rapporteringar!! Jag är precis tio veckor efter dig och har tyckt att det är så spännande att läsa om er gravidresa. Så gött att höra att det är fler som inte tycker att det är speciellt roligt att vara gravid. Ibland har jag önskat att min man skulle läsa så han kanske fattar lite mer vad det är man faktiskt går igenom med sin kropp.
    Önskar dig stort lycka till med snittet och ser så framemot att få se och höra om lilla baby boss!

  • Fortsätt med de personliga rapporterna, snälla! Det är de som är guldkornen för mig i denna blogg, även om jag har stor nytta av faktainläggen också.
    Lycka till framöver!

  • Fortsätt hemskt gärna med personliga rapporter om återhämtning, träning och familjeliv! Jag ligger nog exakt en vecka bakom dig i graviditeten med mitt andra barn, vilket gör det extra spännande och relevant. Verkar må otroligt mycket bättre än dig och många andra men börjar bli rejält trött på detta ändå. Min bebis planeras att födas vaginalt men man vet ju aldrig vad som händer. Förra förlossningen blev en igångsättning pga vattenavgång men inget värkarbete. Odramatisk och bra upplevelse även om det förstås inte var härligt. Men jag tycker det är intressant att läsa allt om snitt även utan egen erfarenhet då det ändå är många vänners erfarenhet och förhoppningar inför kommande förlossningar.

  • Läser gärna familjerapportering! Även intressant hur du återhämtar dig.
    Jag har planerat snitt nu på onsdag, känns fortfarande lite overkligt. Har en dotter på 3 sen tidigare född med akut snitt, så det ska bli spännande med det planerade, att man förhoppningsvis är lite piggare och mer med än sist.
    Nu sista veckan har jag planerat och gjort besök hos frissan, fotbad, bakat lite gott att ta fram när släkt och vänner kommer på besök sen, o laddat med lite extra i pyssellådan för dottern. Har även köpt en present från bebisen till dottern som hon ska få.
    I BB väskan har jag laddat med en godispåse, fula tofflor som man kan slänga sen, golven på sjukhusen är smutsiga, sköna byxor och stooora trosor. Mobilen är laddad med de senaste av favvispoddarna och ljudbok, lagt ner en förlängningssladd oxå för man vet ju inte vart uttaget är.
    Hoppas allt går bra 🙂

  • Hej!

    Först ett: hejja hejja, snart där!
    Läste att ni planerar sjala. Vi fick vårt andra barn i juni,13 mån efter vår första, så att bära och sjala är något vi pysslat en del med. Därför vill jag tipsa om en sele som vi ÄLSKAR,den är så bra så jag köpt den till andra gravida. Enkel att justera, och kan öppnas helt så bäbis bara kan läggas ner om hen somnat. Selen jag pratar om är BabyBjörn mini 3D, vi har vår i jersey tyg. Tidigare haft en Najell som är liknande, men lite mer otymplig och kändes som vassa kanter vid spännen. I vilket fall; bäbis och vi föräldrar älskar BabyBjörnen. Tas snabbt på och justerar lätt mellan mina 70 kg och sambons 100. Nackdelen är att det inte är bästa stödet för en långpromenad, men, den klarar galant livet hemma och när vi går och hämtar på förskolan (10 min uppförsbacke i 45-gradig vinkel…). Bäbis går oftast lugna i selen, somnar eller ser förundrat på världen.

    Det var mitt tips- stort lycka till!

    • Tack för tips och påhejning! Vi har redan en variation av sjalar och sele (en pognae-sele) som vi älskat, så tror inte att vi kommer införskaffa något nytt den här gången. Men kul att höra att ni hittat en favorit.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *