När behöver man ha sex?

När behöver man ha sex?

Ibland snackas det som sex efter förlossning. Om att det kanske är bra att tvinga sig till sex ifall lusten lyser för länge med sin frånvaro. Vissa argumenterar till om med att det är viktigt att kvinnan ställer upp, så att partnern känner sig sedd och bekräftad. Och andra menar bara att lust föder lust och att det är viktigt att komma tillbaks till ett fungerande sexliv, om det så krävs så med ett viljebeslut.

Det finns naturligtvis lika många lösningar på dessa frågor som det finns par. Och det finns otroligt många individuella faktorer att ta hänsyn till. Men här kommer mina tankar om ämnet.

Första året efter en förlossning är inte ett sexigt år

Ska jag bli personlig?

Första året efter första barnet: Babianrumpe-känslan i underlivet, enorma (i mina mått mätt…) strimmiga och mjölkläckande bröst, en känsla av hudkontakt med bebis varje vaken sekund, tarm-ommöblering, svårt att hålla fisar, avslag, stygn och en traumatiserad känsla bara jag tänkte på mitt eget underliv… Det fanns så mycket annat mer relevant att tänka på. Sex var inte på agendan. Jag kunde fantisera om att städa garderoben alldeles ensam, så som någon annan skulle fantiserat om sex. Tanken ”kommer jag någonsin få sova en hel natt igen?” var långt mycket längre fram i huvudet än att att törsta efter någon slags närhet.

Det gick många månader innan jag börja känna för att ha sex.

Det hjälpte inte att det liksom från barnmorskans håll antogs att vi skulle börja ha sex bara stygnen var läkta och avslaget borta. Lite med bakgrundsbudskapet att det var mitt kvinnliga ansvar att ta hand om Josephs sexuella behov, även om jag inte var särskilt sugen.

Kroppen behöver tid

Jag träffar oändligt många kvinnor i mitt jobb, och frågar ofta om hur det känns med sex.

  • En del verkar känna ungefär samma sug som vanligt, men känner att tiden och orken inte räcker till.
  • Några känner bara inget intresse alls, och är ganska nöjda med det – eftersom tiden knappt räcker till.
  • Och en ganska stor grupp känns stressade och nästan skräckslagna.

Jag är helt övertygad om att kroppen sparar minnen i muskler och vävnader.

Att gå över sin egen gräns för ”jag vill inte vara med om det här” kan aktualisera gamla, eller skapa nya, kroppstrauman. Sex som gör ont, är ett sådant exempel. Långvariga samlagssmärtor kan just ha startat av samlagssmärta vid något tillfälle, något som gjort att kroppen liksom låser sig när det kommer till en liknande situation igen.

De där sex veckorna

Visst kan kroppen vara rent fysiskt alright med att börja ha samlag sex veckor efter en förlossning, men de flesta jag träffat är ändå inte superintresserade av att börja med något samliv, runt den där kratern där en bebis just passerade ut. Kan vi se det som ett fält som liksom behöver ligga i träda en säsong? Återhämtning pågår?

När måste jag komma igång igen?

Oftast tänker jag – när din kropp själv skriker att du måste ha sex igen. Inte förrän dess.

Men samtidigt – någonstans kan hjärnan också fastna i ett läge där den inte alls vågar.

Jag träffar ganska ofta kvinnor som efter en förlossning och diverse symtom från underlivet absolut inte våga börja träna igen. De vill, de längtar – men de vågar inte. Där brukar jag vara ganska rak på sak och tvinga dem att börja väga för- och nackdelar. Det känns på ett sätt viktigt att inte låta hela livet passera och vi låter bli att göra saker vi egentligen vill göra, bara för att vi är rädda för att det ska göra ont etc. Såhär resonerade jag i ett inlägg om träning: 

Sätt dig ner och väg risker mot glädjeämnen, resten av kroppen mot bäckenbotten, gör en slags kalkyl och bestäm dig sedan. Är din oro och rädsla så stor att den hindrar dig från att göra det du vill göra med ditt liv, då behöver du bemöta den rädslan på något sätt. Det finns inga tydliga svar, men du behöver göra ett genomtänkt val, inte bara reagera på en rädsla.

Du ska ALDRIG göra våld mot din egen kropps lust/olust när den verkligen varnar dig för ett övertramp på dina integritet. Men jag säger också att det IBLAND kan finnas anledning att göra en kalkyl över oro, rädsla etc och bemöta dessa.

Lady Libido

Din vän ”Lady Libido” kommer komma tillbaks. Men kanske efter att du slutat amma, efter att du fått processa ett förlossningstrauma, efter att du fått sova lite bättre en period. Kanske behöver du faktiskt bara få tillbaks mens och ägglossning några varv, så är du på banan igen. Har du fysisk smärta eller ärr som gör ont – ta hjälp av någon som mig som kan lära dig att jobba med det.

En dag, 10 månader efter  min första förlossning såg jag plötsligt den där  hunken som stod och diskade hemma hos oss. Jag vet inte var han varit hela den där tiden, men het var han…Joseph tänkte nog att det var en del av mig som varit ute på vift, men jag vet inte…

Jag tror att om kvinnor bara få läka i ro – och se sina partners ta ett jämlikt ansvar där hemma – så ordnar det sig med sexlusten med tiden. För tänk att att först få ligga, och sen ha en jämställd partner som städar garderoben…

 

Dagens BRA tips om kvinnlig sexualitet finns här:

Previous

Next

5 Comments

  • Jag var en av de som var sugna på sex ganska snabbt, ca 6 veckor efter förlossningen, precis när mitt avslag försvunnit. Jag kände mig istället liksom ”okvinnlig” för att jag ville ha sex trots att kroppen inte (enligt mig själv) var så snygg och inte fungerande som innan fl. Jag vågade tvärtom inte ta upp det med någon för att jag var rädd att det skulle vara onormalt snabbt, felprioriterad användning av energin (all energi ska gå till barnet) osv. Min man däremot var mest intresserad av att överleva omställningen till förälder och jag tolkade det som om han tyckte jag blivit osexig. Hursomhelst är detta ett ämne som enligt mig måste diskuteras på alla håll

    • Så bra formulerat! Och så tydligt att kommunikation är viktigt, och att det går att tänka så mycket knasigt. ”felprioriterad användning av energin” hade ju kanske varit…jag vet inte? Att börja måla om hela väggar hemma med pytteliten pensel eller nåt.

  • Bra skrivet!
    Känner så igen mig i hur kroppen kändes efter första förlossningen. Jag delammade i sex månader, fick tillbaka mensen när vårt barn var åtta månader och hade sex igen när det gått knappt tio månader efter förlossningen. Att ha sex innan jag kände mig kroppsligt redo hade varit HEMSKT. Det måste verkligen vara upp till den födande kvinnan att bestämma när hon är redo igen. Under tiden hade vi massor av närhet, och jag kände att vi hela tiden hade en stark kärleksfull närhet till varandra. Trots att vi inte kunde ha vaginalt sex under graviditeten pga min vestibulit, och jag antar att graviditeten gjorde något med slemhinnorna som gjorde det värre.
    Men i dag efter att jag sprack precis där samlagssmärtan/vestibuliten satt så har jag inte alls kvar besvären. Från att knappt ha haft ett enda smärtfritt samlag i hela mitt liv har jag inte haft ont vid samlag en enda gång efter förlossningen. Så sexlivet behöver inte bli lidande efter en ganska stor bristning (grad 2).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *