Dina erfarenheter: info om bäckenbotten under graviditet?

Dina erfarenheter: info om bäckenbotten under graviditet?

Jag håller på med olika projekt (böcker, föreläsningar, blogginlägg etc) som på olika sätt syftar till att både folkbilda och bidra till förbättringsarbete inom kvinnosjukvården. I detta arbete är det otroligt viktigt att kunna belysa fler perspektiv än mitt eget. Därför kommer jag i flera inlägg be er om era upplevelser, erfarenheter och tankar utifrån olika teman. Jag ber att både dela med er av positiva och negativa saker om det går!

Och jag kommer alltså kanske använda era citat, men har för regel att alltid avidentifiera så mycket jag kan. Jag kommer därför inte ge var och en av er cred för era bidrag sådär ”offentligt”, men ni ska veta att jag är OTROLIGT tacksam för varje berättelse jag får ta del av.

Ni är så viktiga!

Idag vill jag alltså höra era erfarenheter av:

Mödravården utifrån ett bäckenbottenperspektiv

  • Fick du info angående bäckenbotten och dess funktion under graviditeten och vad som händer med bäckenbotten under förlossning?
  • Fick du information om förlossningsskador?
  • Vad fick du för känsla av barnmorskans ”relation” till förlossningsskador? Skam/skuldbelagt, hyschhyschigt? Eller kunde ni prata bra om detta?
  • Gick du till Auroramottagning och hur togs detta ämne upp där?

Berätta allt du kommer på och vill dela med dig av! 

 

Previous

Next

45 Comments

  • Jag är sjukgymnast utan specialkunskaper om, men intresse för, graviditetsrelaterade besvär och bäckenbottens funktion över lag. En kollega har sett till att vi får komma in i föräldragrupperna som finns på mvc på vår vc och informera 1 h. De flesta är då redan i 3:e trimestern och känner inte till bäckenbottens funktion, var den sitter eller hur man utför knipövningar. Har samma erfarenhet sedan egen graviditet. Prat om bäckenbotten kom först på efterkontrollen.

  • Fick ingen som helst info om hur bäckenbotten fungerar/mår under graviditet/påverkas under förlossning. Med första barnet fördes sfinkterruptur upp under samtal om förlossning på föräldrautbildningen men det viftades snabbt bort av barnmorskan som bara fortsatte mala på om olika bedövningar och förlossningsförloppet ”sådana bristningar är sååå ovanliga så det behöver ni inte bekymra er om”. När vi var gravida med andra barnet sade jag att det enda jag var orolig för inför FL var just att drabbas av större bristning ”nej, men det är ingen fara. BM är där för att förebygga det. Det händer SÅ sällan”. Och här går jag i dag, med min grad III-bristning med partiell sfinkterruptur som inte lagades korrekt efter FL så jag tvingades göra en sfinkterrekonstruktion 1,5år efter FL då jag övEn fick ett rectocele pga att jag inte lagades korrekt efter FL. Har fortfarande tarmtömningsbesvär och smärta till och från då jag dessutom har en högersidig levatorskada.
    Upplevde alltså både dålig info och hysch-hysch då inte ens BM på Fl kunde säga vad jag drabbats av utan sade bara ”oj, du sprack visst lite” efter att ha stått med ryggen emot då barnet föddes fram. Det var först då jag kom hem från BB och läste journalen jag såg. Fick således heller ingen info om hur jag skulle ta hand om kroppen för att läka på bästa vis.

  • Som förstföderska.
    1. Ingen information om bäckenbotten alls. Vid sista besöket hos barnmorskan (v38, knapp vecka innan barnet föddes) sa barnmorskan ”just det, knipövningar har vi inte pratat om. Det kan du göra”. Vid det laget hade jag redan fått info från kompisar och hade en app för knipövningar men endast tack vare kompisar.
    2. Ingen information om förlossningsskador av barnmorskan. Dock nämndes vid en infokväll på förlossningen att man kan behöva sys och att det kunde vara olika mycket samt att större skador syddes av läkare, mindre av barnmorska. Jag frågade dock inget om förlossningsskador. Hade en mycket tung graviditet och när det började närma sig förlossning tänkte jag att hur illa det än var att föda så skulle det inte pågå i 9 månader utan kanske absolut max 2 dygn (jag tänkte att det var bäst att förbereda sig på en lång förlossning).
    3. Vi pratade inte om det alls så jag vet inte.
    4. Gick inte till auroramottagning.

  • Hej,

    Födde och väntade barn i Stockholm. Jag fick ingen information alls om vare sig bäckenbottensfunktion eller muskelatur. Det ingick inte alls i våra diskussioner eller samtal om förlossning och graviditetens påverkan på kroppen. Fick heller ingen information om bristningar eller förlossningsskador, var helt enkelt ingenting som diskuterades eller ens benämndes på mina MVC-besök.
    Jag hade inga aurorasamtal. På mitt sista MVC-besök fick kommentaren att de kommer gå bra för mig att föda barn då jag är lite över medellängd och normalviktig och tipset ”håll dig på benen så länge som möjligt, lägg dig inte ner förtidigt”.

    (Oj så jag hade behövt mer information om postpartum-tiden, fick en chock över hängande slidväggar, avslag som aldrig tog slut och smärta efter bristningar. Gråtandes över att mitt kön var förstört för alltid -fick jag din bok av min kompis, och via den hittade jag hit. TACK för den!!!!!!! )

  • Ingen info innan eller efter.
    2 stygn sa de på förlossningen.
    Fick en infektion i livmodern, de gjorde ultraljud o sa att det var för mycket urin kvar i blåsan, kateter istället för uroterapeut. Uroterapeuten fnös senare o sa att det var normalt och att man behövde ge det lite tid på toaletten.
    Hade vad jag förstått av att läsa bakre framfall vilket blev bättre efter ngt år o är nu besvärsfri för det mesta.
    Så ingen och fel information.

  • Har fött tre barn – 2008, 2014, 2017.

    Har fått extremt lite info, mer än kommentaren ”knip” på efterkontrollen.
    Förlossningen 2014 var väldigt utdragen och barnet låg fel. troligen fick jag skador då som inte uppmärksammades.

    Gick hos Aurora inför förlossning nummer tre och det pratades inte alls om bäckenbotten.

    På efterkontrollen med barn tre gav barnmorskan en varning att hon tyckte att hon såg en början till framfall och att jag på ett annat kommande besök hos gyn skulle ta upp det.
    Fick vara på tre olika läkare innan jag nu fått bedömning av skadorna och skall opereras.
    Hade jag fått bra info från start hade jag kanske kunnat fått hjälp innan.
    Dock galet att det skall hänga på att jag som patient skall tjata…

  • Fick tips på inskrivningen på MVC att börja med knipövningar redan under graviditeten. Fick sen tips av barnmorskan att läsa på den här sidan då hon tyckte det fanns bra info här. När vi skulle gå igenom inför förlossningen pratade vi om min rädsla att få bristningar och hon skrev tydligt i min journal att jag ville ha varma handdukar, hjälp med att sakta ner och stöttning av barnmorskan. Sen på efterkontrollen gjorde hon en ordentlig kontroll och jag fick se med spegel. Tror jag hade väldig tur med min barnmorska, hon verkade väldigt erfaren men också nyfiken och ville lära sig mer.

    • WOW! Vilken bra barnmorska. Jag födde barn för tre och ett halvt år sen och jag har fortfarande inte vågat titta med en spegel.

  • Fick ingen info om bäckenbotten på föräldragrupp. Jag blev överraskad av hur det kändes efteråt. På föräldragruppen hade vi diskussioner i smågrupper om hur man ska hantera släktingar som vill komma och hälsa på men inget prat om hur man mår efter en förlossning. Det hade varit skönt att tex få tips om hur man lättast sköter toabesök och att det är ok att ta en Ipren när brösten sväller. Bästa hjälpen fick jag av sköterskan på eftervården som egentligen skulle kolla bebis.
    Sen upplevde jag mig nonchalerad av kvinnokliniken när ett stygn hade gått upp och jag ringde och frågade om det. Hon förklarade i väldigt otrevlig ton att jag hade ju BARA hudskador så det var inget att göra något åt. Jag förstår att hon möter kvinnor med betydligt större besvär än så men jag tyckte inte att det kändes så bara just då när det gått 6 v och jag fortfarande inte kunde bajsa normalt.

  • Födde mitt första barn 2012 och mitt andra 2016. På MVC kan jag inte minnas att vi pratade om bäckenbotten alls, eller förlossningsskador heller. Det var liksom lite hemligt att saker kunde skita sig…

    Till och med efteråt, när en mindre bristning var ett faktum, den var sydd och ärrvävnaden kändes sådär var det inget man kunde prata om för det ”såg såå fint ut”.

    Noll info om rehab för bäckenbotten.
    Tänker att bara vetskapen om att uttänjda muskler läker kan göra en mindre benägen att gråta första veckan efter.

    Men det var som att vi inte pratade om det som kunde vara jobbigt, för att inte ”skrämma upp” den blivande mamman.

  • Vid första graviditeten pratades det om förlossningsskador lite grann vid föräldrarutbildningen, men jag upplevde att det är ett lite för känsligt ämne för att ta upp i en så stor grupp (vi var minst 10 par) där ingen känner varann alls. När en pappa nästan svimmade när ämnet ”att bli klippt” kom upp så kändes det som att barnmorskan fick gå vidare lite snabbare med den här biten för stämningens skull.
    Bäckenbotten har inte nämnts vid något tillfälle vid någon av mina tre graviditeter (och jag har gått hos tre olika mvc och haft 5 olika BMs)

    Mitt intryck är att ämnena undviks generellt. Förlossningsskador för att man inte vill skrämmas och skapa oro, men också för att det känns som att BMs vet att om det händer kan det vara svårt att få rätt hjälp, de kan liksom inte garantera nån trygghet kring att om något händer så kommer det ändå bli bra. Och då undviker man hellre ämnet. När det gäller bäckenbotten så tänker jag att det inte är tillräckligt intressant eller lite för komplicerat för att ta upp på föräldrarutbildningen och man prioriterar andra ämnen. Och på de individuella kontrollbesöken hinner man inte prata om sånt här.

  • Jag fick info om hur bäckenbotten fungerar först när jag kände problem. Upplevde det nu efteråt som knapphändig info. Fick visat på anatomisk modell hur det sitter ihop och hur det vidgas.

    Den enda förlossningsskada jag pratade med bm om var att spricka, för att jag var rädd för det och själv tog upp det. Kan inte minnas att vi talade om något mer, jag fick till mig info om andra förlossningsskador till största del här på din blogg.

    Jag var aldrig på Aurora, försökte dock kontakta dem men de hade få telefontider och jag hade inte själv ork att rodda med det trots att det nog hade varit bra för mig.

  • Svar nej på alla frågor, min barnmorska nämnde inte förlossningsskador och min uppfattning om hennes personlighet var att man inte skulle oroa sig för saker i onödan. Därför frågade jag heller inte men var ganska orolig innan för hur det skulle gå.

  • Från barnmorskan fick jag ingen info om bäckenbottenmusklerna eller vad som sker med dem under graviditet och förlossning. Fick tips av min syster att göra knipövningar och lästa Föda utan rädsla där det framkom en del info. Med hjälp av den boken kände jag att jag kunde hantera en del av de rädslor jag hade, bland annat rädslan över att gå sönder. Jag upplevde att min barnmorska var förstående för sånt jag tog upp men så här i efterhand inser jag att hon inte gav mig så mycket info. Jag hade kraftig bäckensmärta från sjätte månaden, fick gå till en sjukgymnast som gav mig ett bälte och en några papper som beskrev hur jag skulle resa på mig från liggande läge. Senare sjukskrevs jag 50% pga så svåra smärtor att jag hade svårt att gå. Fick inga mer tips eller stöd. Läste att vissa har bäckensmärtor men att det går över efter förlossning. Dagarna för förlossning var ett helvete . Hade en lååång latensfas och panikångest (en annan rädsla jag hade inför förlossningen som min barnmorska skrev i min journal men som förlossningen tyvärr inte uppmärksammade). Själva förlossningen gick ok, inga skador, två stygn.

    Bäckensmärtorna försvann inte efter förlossningen som förväntat. Fick även andra låsningar i musklerna i rumpan efter förlossning, så jag kunde inte ens gå och hämta ett glas vatten utan att halta av smärtor. Kommer inte ens ihåg om jag tog upp detta på efterkontrollen. Däremot kollade min barnmorska knipet som hon tyckte var ok. Gick till en naprapat (tur en har råd med sånt lyx) som hjälpte lite med låsningarna. Följde mammamage-appen och hittade ett yogaprogram på youtube som hjälpte smärtorna i musklerna. Två månader efter förlossningen kunde jag börja gå något längre promenader. Började gå på ”strong-mama” pass på Sats efter 3 månader men kände att bäckensmärtan bara blev värre och då började jag bli orolig. Hittade till denna blogg och gick tillslut till en fysioterapeut som kollade knipet som är ok. Har gått till henne i 6 månader nu. Har fått övningar för att komma igång med träningen utan att belasta bäckenet. Så här ett år efter förlossningen har jag fortfarande bäckensmärtor som gör att jag fortfarande inte kan löpträna mer än korta sträckor. Men jag kan gå på långa promenader iaf.

    Jag hade alltså en helt ok förlossning och tydligen ett bra knip men massa smärtor som jag inte hade fått någon hjälp med om jag själv inte hade sökt och sökt information om. Med tanke på informationsfrånvaron känner att jag har tur som inte fick några andra komplikationer.

  • Hej

    Jag bor i Karlstad och födde mitt första barn i juli iår. Hade en jättegullig barnmorska på alla vis men fick ingen information om hur bäckenbotten påverkades eller vilka ev. Förlossningsskador som kunde komma att uppstå.
    Jag lyssnar ofta på tyngre radio och hörde din medverkan där (så skönt med någon som äntligen säger som det är!)

    Efter att ha lyssnat på avsnittet tog jag upp detta med min barnmorska och undrade om hon kunde berätta mer om detta. Fick till svar att det var ovanligt och att allt skulle komma att gå bra.. alltså körde hon på hysssch spåret….

    Såväl under graviditeten som efter när jag påtalat olika krämpor eller besvär som uppstått har jag fått som svar att allt är normalt.. det är så det känns att vara gravid / föda barn.

    Sammanfattningsvis är jag så glad att jag köpte mammaroll och snippkontroll för den boken förberedde mig på verkligen efter en förlossning.

    Tack för en toppenblogg!

  • Jag minns inte hur mycket info jag fick inför min första förlossning 2009. Det var så mycket annat än att spricka jag oroade mig över att jag nog inte hade tagit in så mycket av den informationen ändå. Däremot hade jag en fantastisk barnmorska, som stöttade, gjorde två efterkontroller inklusive gyn (”för att tidigt fånga upp om något har gått fel”) och fick efter den första av dessa tips om knipövningar och hur man kniper rätt.

    Inför andra förlossningen 2012 hade jag flyttat till ny stad. Barnmorskan nämnde knipövningar, pratade inte så mycket om andra förlossningsskador eftersom min första förlossning var typ skolboksexempel på hur det ska gå till, och jag fick inga bristningar alls då. Fick heller inte mycket info inför förlossning nr 3, 2017 (samma barnmorska som med 2:an). Kände heller inte något behov av det, för då hade jag tagit upp det själv.

    Det som däremot slog mig var att gynundersökning inte görs vid efterkontrollen alls, om man inte spricker, och det gjorde jag. Det hade varit bra med en koll, men det kändes inte som att barnmorskan ville, och då bad jag inte om det heller. Dumt nog. Så nu går jag här och undrar om allt är som det ska…

  • Fick ingen info om bäckenbotten under/efter graviditeten 2014. 2018 fick jag en lapp om bäckenbottenträning under graviditeten och postpartum period, rek. nicola.nu. Men ingen info om vad som händer med bäckenbotten och dess fkn.

    Första grav 2014 var min BM (på MVC) reaktion på min oro för bakre framfall (rektocele) efter förlossningen ”Ja, så kan det va, du får putta tillbaka med ett finger” medan min BM förlossningen 2018 svarade ”men så ska du inte behöva ha det, jag skriver en remiss till bäckenbottencentrum” när jag tog upp mina problem efter förlossningen från fyra år sedan. Även vid varje kontakt med gyn (läkare och sköt) har jag påpekat mina problem sedan 2014, men inte blivit undersökt, inte ens en journalanteckning om det, utan blivit bemött med ”jaha” eller ”vad är det?” På BB blev jag inte undersökt efter förlossningen, utan bara ihopsydd i yttre slemhinnor. Andra förlossningen så gjorde BM en noggrann undersökning av mina ev skador, både vaginalt och rektalt. Gjorde oerhörd skillnad i hur jag kände mig mer omhändertagen och ”sedd” andra förlossningen. Första förlossningen kände jag mig mer bortglömd. ”Men ska ingen undersöka mig? Något MÅSTE ju gått sönder mtp hur jag mår och känner mig”…

    Info om förlossningsskador handlade om att man kunde spricka, olika mkt. Och inte så mkt mer. Vet inte vad Auroramottagning är.

  • Gravid nu i v35, i Stockholm. (Barn nr1)
    Trivs egentligen jättebra med personalen på MVC men har inte fått någon info om bäckenbotten eller förlossningsskador.
    Personalen kör mer på hysch-hysch metoden.
    Då jag alltid känt att vaginalfödsel inte är för mig, har jag varit mycket påläst själv och tackade nej till aurorasamtal då det inte skulle ändra min ståndpunkt i förlossningsfrågan. Men när jag och sambon var på sjukhusföreläsning inför förlossning var det ända de sa att: man kanske får någon bristning sen gick de snabbt vidare i föreläsningen.

    TACK för en mycket bra blogg!

  • Hej!
    Jag födde mitt första barn i April 2018 och har allt som allt en positiv bild av och upplevelse från mödravården.
    Jag fick ingen specifik information om bäckenbotten eller förlossningsskador. Jag är legitimerad naprapat och jag vet inte om det på något vis gjorde att barnmorskan antog att jag i och med mina kunskaper i anatomi hade extra koll på bäckenbotten (vilket jag absolut inte kan påstå att jag har, det är TYVÄRR inte heller något som ingår i grundutbildningen). Hon var däremot väldigt noga med att påminna mig om att göra knipövningar under i princip hela graviditeten och efteråt.
    På efterkontrollen 6 veckor efter pratade vi om mina upplevelser av förlossningen och hon gjorde en gynundersökning där jag fick knipa (gynläge). Vi tittade även tillsammans med en spegel och konstaterade att det inte gick att se var stygnen suttit (fick en ytlig bristning som syddes med 2 stygn). Jag tyckte det kändes bra att få en gynundersökning och att få titta med spegel tillsammans med henne.
    Under besöket när vi pratade tog jag upp er blogg och dig (Mia) och min barnmorska nämner då att hon varit på en föreläsning med dig (bra ju!). Tror inte att det hade varit några konstigheter att prata förlossningsskador (mer än ytliga bristningar) med henne!

    TVÅ dagar innan förlossningen drog igång hade jag lyssnat på avsnittet av podcasten Tyngre radio där du Mia var gäst. Det du berättade om bäckenbotten och förlossningsskador hade jag ingen aning om! Men det gjorde att jag, som du uppmanade i podden, bad att bli undersökt vaginalt och rektalt efter förlossningen och jag upplevde att barnmorskan var helt med på noterna och verkligen tog sig tid att göra detta, väldigt bra.

    Tack för en jättebra blogg, så intressanta och viktiga ämnen!

  • * Fick du info angående bäckenbotten och dess funktion under graviditeten och vad som händer med bäckenbotten under förlossning?
    Svar: Har aldrig fått någon information om bäckenbotten och vad som händer med den under förlossningen, endast pratat om de olika förlossningsfaserna. Har fött tre barn på två olika sjukhus.

    * Fick du information om förlossningsskador?
    Svar: Nej, ingen gång inför förlossningen. Kanske är de rädda att göra en mer orolig men det skulle också kunna lugna en att få mer detaljerad info kring vad som faktiskt händer i strukturerna.

    * Vad fick du för känsla av barnmorskans ”relation” till förlossningsskador? Skam/skuldbelagt, hyschhyschigt? Eller kunde ni prata bra om detta?
    Svar: Fick förlossningsskador (bristning i olika grad) alla tre gånger (vaginal förlossning) och barnmorskorna som sytt har agerat ungefär som om det är precis helt normalt. Inget direkt ingående, bara sagt att det måste sys några stygn. Efter första förlossningen var det 3 olika personer som försökte sy i ungefär 2 timmar pga endel blödningar, men det var liksom inget konstigt menade dem. Sen dess har jag känt av ärr som gjort ont vid samlag. Och även känt en utbuktning i slidan. Tog upp det på efterkontrollen men det var ingen fara för det såg ju inte ut som om jag fött barn… efter andra förlossningen och stygn blev det bättre med det första ärret som då flyttade på sig men helt bra kändes det inte. Efter tredje kändes läkningen helt ok faktiskt men desto mer känsla av tyngd och utbuktning. Berättade för min barnmorskan på efterkontrollen och hon sa att det är slidväggar som falerat lite. Hon trodde dagliga knipövningar kunde hjälpa och bad mig återkomma om ett år ifall besvären är kvar och något som stör.

    * Gick du till Auroramottagning och hur togs detta ämne upp där?
    * Svar: nej.

  • Hej!
    Jag har ett barn som föddes 2017. Min upplevelse av mödravården från den graviditeten är enbart positiv.

    1. Ja. Min barnmorska, som även höll i föräldragruppen vi gick, är utbildad MammaMage-tränare och var noga med att prata om bäckenbotten och träning. Jag minns inte exakt vilken information som kom under barnmorskebesöken och vilken som kom under föräldragruppsträffarna men min upplevelse var att kvinnokroppen fick mycket fokus.
    2. En av gruppträffarna handlade om just förlossningsskador vilket jag upplevde som viktigt, både för de gravida och för alla partners som var med. Att få informationen tillsammans som par och sedan ha möjlighet att diskutera i grupp, om både förväntningar, tankar och rädslor, upplevde jag som positivt.
    3. Jag upplevde att barnmorskan ville vara ärlig och hålla sig till fakta när det kom till förlossningsskador. Varken skuldbelagt eller hyschhyschigt utan sakligt. Min bild var att hon ville att vi skulle vara medvetna om vad som kan hända, men inte heller skrämma upp oss. Vi gick även igenom de olika snitt som kan ske samt vilka resurser sjukhuset har att sätta in om något inte går som planerat. Detta kändes som viktig information för både gravida och partners.
    4. Nej.

    Tack för allt jobb du gör för alla kvinnor!

  • Jag fick vääääääääldigt lite info båda gångerna, men minst nästan andra gången. De sa knip typ. Det var som det är snack om preventivmedel direkt på återbesöket, vilket jag båda gångerna kände stor avsmak för att få den frågan. De var så himla på att boka in tid för att sätta in spiral. Kändes fel i magen. Efter andra graviditeten, på återbesöket, tipsade barnmorskan om en sexbutik som sålde bra glidmedel. Hon frågade mig inte om jag var sugen på sex, utan bara gav mig visitkort till den butiken och sa att de kunde hjälpa mig med mitt knip och glidmedel. Hon undersökte knipet och sa bara ”det här får du jobba på”. Sen gav hon mig tipset om sexbutiken. Jag fick sen mitt knip undersökt av dig, Mia, och jag hade bra knip. Inte så stor rörelse eftersom jag var ganska överspänd i bäckenbotten, ngt som ingen barnmorska eller gynekolog nånsin har pratat om. Bm vid den andra graviditeten pratade också om att kroppen ju är ”mer sargad” (hennes ord) andra gången man är gravid så man kan räkna med att ha en del smärta etc…

    Ingen info om förlossningsskador direkt vad jag minns…

    Överlag alltså ganska dåligt…. :/

    • Däremot fick jag en ordentlig undersökning även rektalt för att kolla så det inte fanns nån dold bristning, vilket ju kändes bra (eller bra och bra men ni fattar 😉

    • Nu kom jag på fler saker som iof inte helt har med bäckenbotten att göra, men som absolut handlar om postpartum-tiden. Jag fick tillbaka vad jag trodde var avslaget och det fortsatte blöda färskt ett bra tag efter det egentligen slutat. Fick veta av gynekolog jag gick till på eget initiativ att jag hade en polyp. Det kan man få när de syr och lite slemhinna hamnar snett eller vad man ska säga. Det kan göra att det blöder efter sex! Värt att kolla upp om nån upplever detta. Bm hade inte sett detta. Ingen har nånsin informerat om att sånt kan hända! Hade varit bra så man inte blir så orolig.

  • Födde barn 2014 och 2017. Ingen info från MVC. Undvek ämnet när jag tig upp. Gick i Aurorasamtal 2017, pratade om mina rädslor för skador. Fick då info om at det fanns bäckenbottencentrum här i Sthlm som kunde hjälpa om jag skulle drabbad av skada.
    Fick sedan levatorskada, framfall och defektläkt grad 2. Har lärt mig mest från uroterapeut och via läkare nu efter skadan konstaterats. Men mest har jag lärt mig här på bloggen. Tack för allt ditt arbete!

  • Jag fick ingen information alls om bäckenbotten. Jag tror att jag fick frågor kring urinläckage (vilket jag inte hade). Jag fick lite för mig att man var rädd för att ta upp förlossningsskador, då man inte vill skrämmas ”i onödan”. Dock många tips om den här bloggen, så man pekades ju till vettig information.

    Jag hade rätt jobbig foglossning och fick tips om sjukgymnast men valde istället själv att söka mig till kiropraktor/sjukgymnast-duo som är bra på gravida. Där fick jag massor av info och bra hjälp!

  • Jag fick ingen information alls av min barnmorska i mödravården. Det enda hon informerade om kopplat till tiden efter förlossningen var amning och förlossningsdepression.
    Jag var också på två förlossningsförberedande föreläsningar på två olika sjukhus. Där pratade de lite om vad de gör om barnet inte kommer ut själv (sugklocka och snitt) men inget om eventuella komplikationer och skador som mamman kan drabbas av. Kändes lite som att de på det ena sjukhuset bara ville prata om positiva och trevliga delar.

  • 1.Fick i princip bara rådet att man ska knipa, ingen förklaring till varför.
    2. Gällande skador, pratades det enbart om bristningar i mellangården, men det var enligt bm väääldigt ovanligt. Att muskler som levatorn kunde gå sönder var det ingen som sa, vilket gjorde att det tog längre tid att söka hjälp för de symptom jag hade.

  • Hej!
    I korthet skulle jag vilja säga att informationen som rörde bäckenbotten och kvinnans eventuella besvär med djupa magmusklerna, rectus diastas och liknande togs upp mkt begränsat. Jag är själv sjg och blev förvånad eftersom man ju ändå sett i studier att man till viss del kan förebygga förlossningsskador genom bäckenbottenträning och massage. Av just den anledningen började jag själv jobba mer med dessa frågor i kliniken på den vårdcentral där jag jobbar, plus att jag har en egen hemsida att hänvisa till. Jag tipsar såklart också alla mammor om er fantastiskt härliga bok ”mammaroll… ” och din hemsida. Jag tycker att det är viktigt att alla blivande mödrar iallafall får chansen att träna upp sin inför en av livets största utmaningar, graviditet, förlossning och livet med barn!
    Tack för ditt engagemang Mia, det är underbart! Jag försöker gå i dina fotspår! 🙂
    Vänligen Sofia Bågenhammar

  • Vi fick ingen information om bäckenbotten eller hur den påverkas under graviditet, inte heller om förlossningsskador.
    Jag trivdes med min mvc-barnmorska men när jag berättade om att min största oro var att få men för livet efter förlossningen betonade hon att det var ovanligt och att förlossningspersonalen fanns där för att förebygga just det och att de var jätteduktiga och att jag absolut skulle få hjälp ifall något hände.
    Det kändes lite som att hon trodde hon sa vad jag ville höra, att bristen på info var ett missriktat försök att skydda mig. Jag tror att info, typ i stil med den Rebecca skriver om, hade avdramatiserat mer för mig än att lägga locket på.
    Jag är så tacksam över din blogg, det hade varit superobehagligt och rätt chockartat att vara helt själv med allt det där som hände med kroppen efter förlossningen, allt det där som liksom aldrig nämndes på mvc.
    Gick inte på Aurorasamtal; det kanske jag borde gjort men jag såg mig inte som direkt förlossningsrädd.

  • Jag har fött barn 2014 och 2018.
    Jag fick ingen särskild info om bäckenbottens funktion under graviditet eller vad som händer med den under förlossningen mer än typ att ”underlivet töjs ut vid förlossning”. Fick uppmaningar om att knipträna och ett a4 med info men ingen verklig koll på att jag knep på rätt sätt.
    Förlossningsskador fick jag mycket begränsad information om på föräldrautbildning under första graviditeten. Fick en tydlig känsla av hysch hysch; det här pratar vi inte om för ni ska inte vara oroliga i onödan och kvinnor har fött barn i alla tider. Den attityden minskar inte oro tycker jag, utan tvärtom. Under andra graviditeten upplevde jag även en tydlig och ibland också uttalad förväntan om att ”det här kan du redan eftersom du har barn”. En ärligt talat jättedum attityd för även om jag har varit gravid och fött barn innan så betyder det inte att jag kommer ihåg all information jag tidigare fått eller har fått fullgod information tidigare – och framförallt stänger en sådan attityd dörren för att ställa alla de där frågorna som dyker upp.
    Jag har träffat många barnmorskor, särskilt under andra graviditeten, och har upplevt att det finns mycket skam och skuld kring förlossningsskador. Kanske en extra känslig fråga för en barnmorska som ju förväntas kunna motverka förlossningsskador vid förlossning? Jag har tyvärr en mycket tydlig upplevelse av att flertalet barnmorskor inte tog min rädsla för bristningar på allvar och inte riktigt ville prata om den. Jag blev erbjuden men har inte gått på aurorasamtal. Jag behövde inte ytterligare en barnmorska att prata med då – det hade räckt bra om ordinarie barnmorska hade lyssnat på mig där och då.

  • Vid inskrivningen på MVC fick jag skriftlig information om bäckenbotten och knipövningar”bra att göra även före förlossningen”.
    I trollhättan har de också gravidgympa vilket är 2 tillfällen à2 timmar med fysioterapeut i smågrupp(vi var 3 stycken) som de uppmuntrar en att gå på. Där fick man tips på ergonomi och öva på knipövningar, ställa frågor, fick övningar mot ryggsmärta etc.
    På föräldrautbildningen var det en käck barnmorska som sa att ”äsch en del spricker lite” och inte så mkt mer, tycker det kunde betonats att det är skillnad på att spricka och spricka så att säga.
    På sjukhuset hade de föreläsning inför förlossningen och då tog de upp förlossningsskador och betonade att BM försöker göra allt för att det inte ska hända och händer det blir man noggrannt undersökt med ultraljud och sydd på op av läkare.
    Efter att jag fött barn via akut kejsarsnitt blev jag uppmuntrad av sköterska vid återbesök på BB samt av min BM från MVC då jag bokade efterkontrollen att det är viktigt med knipövningar för bäckenbotten även om det inte blev en vaginal förlossning då jag har burit på ett barn under 9 mån.

  • Är fysioterapeut själv, ej inom området kvinnohälsa, men var väl kanske mer påläst än genomsnittet. Bakgrund som elitidrottare så även god kroppskännedom i bagaget. Har även en syster som är barnmorska samt en syster till som båda fött 4 resp 3 barn var. Kunde fråga dem om mkt. Har aldrig brytt mig om att knipa så mkt innan men nu under graviditeten så förstod jag verkligen vikten av det. Pratade mkt med min bm om knipet som hon påminde mig att jobba med. Pratade också magmuskeldelning och själva förlossningen och vad som kan hända då, men tror det var mkt för att jag själv tog upp det. Hon informerade bra och svarade så gott hon kunde, men tror ändå hon ville undvika att ”skrämma upp mig”, sa typ att ”ja bristningar förekommer för de allra flesta men du kan aldrig på förhand veta vilken grad det blir. Så försök att inte oroa dig, ta det lugnt och lyssna på bm som hjälper dig i förlossningsrummet så att du tar det lugnt och inte trycker på i slutet när huden måste tänjas ut. ”
    Min bm på mvc upplevde jag ändå som rak och ärlig. Hon försökte aldrig dölja något eller så. Dock kunde hon ju inte så mkt om magmuskeldelning, träning mm vilket hon var öppen med. Men vart skulle jag vända mig istället? Minns att detta gjorde mig frustrerad även om jag vet att det inte finns så mkt forskning på området utan endast råd om att träna det som känns bra.
    Min sambo googlade fram er blogg här och ert Instagram-konto så läste mkt här under andra halvan av graviditeten. Vilket gav mig supermkt info! Beställde även hem din bok som jag läste efteråt.
    Gick aldrig på Aurora så har inget därifrån.
    Jag hade en väldigt lätt graviditet jämfört med andra och förlossningen gick också bra och smidigt. Har inte haft några större besvär efteråt så är en av de där lyckligt lottade. Om jag hade råkat ut för en större bristning eller så, så hade jag ju såklart haft andra erfarenheter av mödravården.

  • Jag födde på ett sjukhus i Stockholm 2017.
    Nej. Ingen info om bäckenbotten och funktionen under graviditeten eller vad man kunde förvänta sig kring bäckenbotten under förlossningen.

    Inte heller någon information om förlossningsskador. Hade en bm jag tyckte om och som jag upplevde brydde sig mycket om min allmänna hälsa under graviditeten, men det var jag själv som tog upp min oro kring allvarligare bristningar rätt sent under graviditeten. Vi pratade kort om det, ”det var ju ändå rätt ovanligt att drabbas av det”. Jag skrev in min oro kring detta i mitt förlossningsbrev och tänkte att det hönder nog förhoppningsvis inte mig.. Blev inte hänvisad till Aurora.

    Tyvärr besannades min oro och jag fick en bristning grad tre med partiell sfinkterruptur. Bm sa ”oj här måste nog en läkare sy”. Syddes av läkare på förlossningsrummet, upplevde mig inte tillräckligt bedövad och drog i mig galna mängder lustgas under de 20 min det tog att sy. Fick ingen info där och då vilken skada jag fått och var själv väldigt omtumlad av allt. Först dagen efter på vårdavdelningen kom en manlig bm och gav mig en broschyr som handlade om sfinkterrupturer och jag minns att jag tog broschyren och var tvungen att fråga honom ”är det en sfinkterruptur jag fått?” Fick prata kort med en läkare under de dagar jag låg på avdelningen, då det gått upp för mig vad det handlade om . Jag var väldigt ledsen och orolig och berättade att det här varit min oro under graviditeten och hon frågade om jag gått på Aurorasamtal. Vet att jag tänkte att vad hade sådana samtal spelat för roll för utfallet? Upplevde att det fanns ett hysch-hysch också på vårdavdelningen kring dessa typer av skador.
    Jag fick också kort besök av en kvinna från Bäckenbottencentrum och info om en informationsträff några veckor senare.
    Upplever att jag har fått slåss själv för att få uppföljning på böckenbottencentrum etc. Jag har fortfarande konstaterade muskelskador som inte är lagade, vilket gör att jag är kritisk till att jag inte syddes på operation, kanske hade man kunnat åtgärda även detta då. Återhämtningen både fysiskt och psykiskt efter förlossningen tog många månader. Idag känner jag mig mestadels bra.
    Vill passa på att säga tack för en fantastiskt bra blogg, den har hjälpt mig mycket i allt efter min förlossning!

    • Du kanske redan har gjort det, men annars vill jag uppmana dig att anmäla till LÖF och Ivo, att sy en grad 3-bristning i rummet är inte okej! Hoppas du ändå mår så bra du kan nu och får toppenhjälp vid behov framöver!

  • Jag fick inte nån information om detta innan FL. Det jag vet har jag själv tagit reda på.

    När de sydde mig sa de att det bara var några skrapsår på insida/utsida, men inte mer än så. Det tog ändå 1,5 timme att sy. Frågade om mer info vid utskrivningen, men fick inte det. Fick inte heller min journal, utan fick den hemskickad ca 2 v senare. Då kunde jag läsa mig till att jag fått en grad 2 bristning, och sytts vid klitoris, i vaginan och mellangården. Tog upp detta med min bm när hon ringde mig, men jag upplever att hon inte tog mig riktigt på allvar utan sa att det lät värre i journalen än det var.

    Visst, det är kanske ett mindre ingrepp med liten risk för komplikationer. Men jag tycker det är konstigt att man inte får nån info om var de har sytt, hur många stygn, eftervård, knipövningar etc.. När kommer stygnen försvinna t ex? Hur länge är det normalt att det stramar när jag kissar?

  • Kort sagt: Ingen information, hysch hysch när det togs upp ”SÅ ovanligt” ”Googla inte” @Slidan återhämtar sig jättesnabbt” och förminskande efteråt ”Vad trodde du då, att du skulle se ut som innan?” ”Allt ser fint ut” ”Du måste knipa mer bara”. Födde barn 2012 och 2014.

    Nästa år ska mina muskler som slets av 2012 lagas efter sju år av helt onödigt lidande. Jag sökte vård för första gången några månader efter min första förlossning och har i omgångar valsat runt i vården. Förra året skickade jag egenremiss till Huddinge på din inrådan och fick skadan diagnostiserad. Det tog dem tre minuter att se vad som var fel.

  • 1. Ingen info. Min bm glömde bort att ens prata om knipövningar (på besök efter efterkontrollen fick jag prata reda på detta). Iom att jag inte fick info om bäckenbotten så trodde jag att ”om ryggen mår bra, är nog allt ok”. Fick info om relaxin och kroppen generellt.
    2. Nej. Vi diskuterade bara förlossningssätt litegrann.
    På e-kontroll försökte jag få info om allt var ok (för jag trodde inte det var det) och ca 6mån efter fl då mina problem började (hade tyngdkänslor innan som jag fått höra var normalt, men vid 6mån efter fl fick jag framfall) krävde jag att få hjälp men hon tyckte allt ”såg fint ut” och sa att hon inte kunde remissa mig vidare. Då sa jag i början av besöket att min största rädsla var att inte få hjälp.
    3. Se ovan. Pratade ej innan fl. Bm var förstående, stöttande men helt ohjälpsam.
    4. Gick ej på aurora.

    Jag tror att mina problem endast uppkom pga utebliven knipträning och för tung träning/vardagsliv. Min måttstock var ryggen (vilken jag uppenbarligen är stark i) men var omedveten om bäckenbottens roll/svaghet tills fl. Jag hittade info just innan fl, men tyvärr hittade jag inte denna blogg förrän jag hade fått mina problem.
    Jag är övertygad att mina skador hade kunnat undvikas med bra och utförlig information (sån som finns på er blogg )

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *