Dina erfarenheter: Bäckenbottenproblem efter förlossning

Dina erfarenheter: Bäckenbottenproblem efter förlossning

Jag håller på med olika projekt (böcker, föreläsningar, blogginlägg etc) som på olika sätt syftar till att både folkbilda och bidra till förbättringsarbete inom kvinnosjukvården. I detta arbete är det otroligt viktigt att kunna belysa fler perspektiv än mitt eget. Därför kommer jag i flera inlägg be er om era upplevelser, erfarenheter och tankar utifrån olika teman. Jag ber att både dela med er av positiva och negativa saker om det går!

Och jag kommer alltså kanske använda era citat, men har för regel att alltid avidentifiera så mycket jag kan. Jag kommer därför inte ge var och en av er cred för era bidrag sådär ”offentligt”, men ni ska veta att jag är OTROLIGT tacksam för varje berättelse jag får ta del av.

Ni är så viktiga!

Idag vill jag alltså höra era erfarenheter av:

Bäckenbottenproblem efter förlossning

Har du drabbats av något av detta?

  • Smärta?
  • Infektioner i stygn?
  • Tyngdkänsla?
  • Framfall?
  • Urininkontinens?
  • Avföringsinkontinens?

Berätta gärna både stort och smått. Hur påverkade det livet? Vad det något som fick det att vända till det bättre? Blev det någon gång sämre?

Berätta allt du kommer på och vill dela med dig av! 

Previous

Next

17 Comments

  • Jag födde mitt första barn i februari i år. Jag fick en grad 2-bristning och behövde även sys i slidan av gynekolog. Jag tycker det har flutit på bra med knipövningar och har tränat ledarledd mammamage träning under våren och nu under hösten gått på mamma run. På 10-veckorskontrollen på BVC tyckte de jag kunde knipa bra. Däremot har jag uppmärksammat en tyngdkänsla. Först märkte jag den efter att jag bar upp matkassar till lägenheten (fyra trappor), så nu får sambon sköta det. Sen har jag även märkt av tyngdkänslan efter huksittande samt när jag har promenerat mycket. Jag blir lätt förstoppad, speciellt sedan förlossningen tror jag, och har haft en del problem hemorrojder postpartum. Jag har även samlagssmärta och kan inte ha tampong. Det gör ont vid penetration. När jag kissar efter samlag svider det mycket. Har tänkt att det har att göra med amningen och torra slemhinnor men för några veckor sedan uppsökte jag kvinnohälsovården för mina problem. Barnmorskan som undersökte mitt knip kände inte av att jag knep. Jag känner själv att jag kniper när jag ligger och sitter ner men har svårt att förnimma knipet när jag står och rör på mig. I övrigt såg allt normalt ut så när på en röd liten flärp strax innan för slidmynningen. Barnmorskan kunde även känna att jag var lite förstoppad. Hon trodde det är den röda flärpen som orsakar samlagssmärtan. Jag fick rekommendation att träna knipövningar (inga instruktioner hur, huvudsaken var att jag knep och jag fick gärna använda kulor) och om besvären inte går över så får jag söka gynekolog (6månader till sa hon). Att mitt knip inte gick att känna var en chock för mig. Nu har jag beställt hem knipkoner och hoppas innerligt att det inte gör för ont att stoppa in. Jag tänker också att jag hoppar över att vänta ett halvår och ska skriva en egenremiss till gynekologen. Jag tänker skapa en plan för att underhålla min mage bättre då jag efter lite läsning på din blogg förstått att förstoppning har ett samband med slapp bakre slidvägg. Vad jag tycker det borde vara enklare att få träffa en fysioterapeut efter förlossning!

    (Jag är själv fysioterapeut och hade gärna arbetat inom detta, vet bara inte hur jag ska få det till stånd, tips mottages tacksamt!)

    • Du behöver inte penetrera för att träna knipet, det är vanlig missuppfattning. Jag rekommenderar dig att ladda hem appen Tät för smärtfri bäckenbottenträning. Den är utvecklas av Norrlands universitetssjukhus.

      Läs boken Att vilja men inte kunna: om sex som gör ont. Bra bok med många övningar för ett ner smärtfritt underliv!

      • Tack för tipsen!
        Jag har redan appen tät, den här varit bra! Har tränat på under amningarna under våren och känner att knipet är bra när jag sitter och ligger ner. Bra påminnelse om appen. Ska testa köra den från början fast stående denna gången! 🙂

  • Fick min förts barn i mars 2018
    Grad 2 bristning som syddes av barnmorskor då inga läkare var lediga. Fick infektion i dungen efter 1v vilket gjorde fruktansvärt ont. Därefter svullnad som tillstod och nervsmärtor. Visade sig sendan vara en nervknuts dom gjorde dr svårt att sitta och gå. Har nu ett lätt framfall som de rek enbart träning. Knipövningar och övrig styrketräning har hjälp bra. Dålig kontakt med vården där specialister på Bla SÖS inte såg någon skada först och sedan på MVc uppmärksammade det.

  • Jag har fött två barn vaginalt, 2014 och 2017. Första förlossningen blev jag klippt. Hade stora smärtor efter klippet i säkert två mån och besvär i upp till ett halvår. Efter ett år var det bättre. Har sedan min första förlossning haft problem med en känsla av öppenhet i slidmynningen. Var på kursen som du tipsade om som patient och de sa att jag hade bra knip men att jag kunde knipa mer. Jag har gjort det intensivt först men nu glömt av igen.

    Har haft problem med ansträngningsläckage. Fick efter besök hos gyn och urolog contrelle utskrivet (utan att nånsin bli undersökt) som jag provat kanske två ggr men upplevde ett för stort tryck uppåt mot livmodern.

    Jag har anpassat mitt liv. Springer inte och har inte gjort på länge så vet inte ens om jag läcker nu.

    Har förresten också tyngdkänsla vid mens.

  • Jag vet inte om det enbart var vaginal förlossning du syftade på?

    Genomgick ett oplanerat snitt i juni och har problem med bäckensmärta efter det och det har börjat ”knäppa” när jag reser mig eller vänder mig i sängen. När jag för benen utåt/sidled.

  • Fick en lindrig grad 2-skada enl barnmorskan. Hade väldigt ont de första två veckorna och en hel del ångest över om allt var som det skulle. Tyngdkänsla de första två veckorna och sedan när jag ansträngde mig lite mer i ytterligare någon vecka. Skavkänsla i slidmynningen ca 7-8 veckor men det har sedan försvunnit helt.

    Är nu drygt 9 månader efter förlossningen symtomfri. Skulle säga att allt känns som vanligt förutom att jag varit lite rädd för att springa. Läcker inte men känner efter lite för mycket och spänner mig nog en del.

    Blev ganska bra undersökt vid kontroll hos BM 8 veckor efter förlossningen men har trots att det nu känns bra ändå funderat en del på hur väl de undersökte och sydde (tyckte allt gick väldigt fort). Hade önskat mig mer info om vad som är normalt efter en förlossning och hur återhämtningen kan se ut första tiden-året. Blev väldigt glad när jag hittade din bok och den gjorde mig mycket lugnare.

  • Jag födde första barnet med slut kejsarsnitt 2014, inga komplikationer efteråt. 2017 födde jag mitt andra barn vaginalt, blev igångsatt. Fick eda och värkstimulerande, forserad krystning på slutet. Grad två som syddes på operation direkt efter förlossningen. Stora problem med smärta första tiden, sökte MVC och kände att nåt var fel. Läckte urin när jag gick korta sträckor, orkade inte bära bebis, tyngdkänsla och smärta vid stående. Konstaterades framfall av främre vägg, defektläkt bristning, tunn mellangård, mkt svagt knip. Erbjöds operation efter avslutad amning, fick prolapsring, fortsatte knipträna och sjukgymnastik på egen hand. Stor funktionsnedsättning för mig ich begränsande i vardagen under bebisens första år. Begärande second opinion och då konstaterades levatorskada på ena sidan, framfall både fram ich bak samt sänkt tapp, avsaknad av muskler i mellangården. Väntar på operation nu, ngt förbättrad tack vare sjukgymnastik ich prolapsring.

  • Jag födde mitt första barn med ett akut snitt 2015. Inga problem med bäckenbotten efteråt. Började springa efter ca 8 veckor och det gick fint. Drygt två år senare födde jag mitt andra barn vaginalt. Jag blev igångsatt och förloppet blev snabbt och dramatiskt fram till krystfasen då de fick klippa. Jag fick bristningar av andra graden som fick sys på operation. Ett år senare tycker jag att mitt underliv fortfarande känns otroligt svajigt. Jag har ansträngningsinkontinens och upplever inte att knipövningar förbättrar läget. Enligt min gynekolog har jag väldigt sköra slemhinnor, vilket skulle kunna förklara inkontinensen. Min magkänsla säger dock att det är något annat. Jag fortsätter springa och lägger upp rundor med möjlighet till täta toalettstopp, men det är hela tiden med en gnagande känsla av att jag kanske gör allting värre. Det förtar så mycket av glädjen! Mot bättre vetande känner jag också enorm skam kring inkontinensen.

    Jag har precis slutat amma och hoppas att det ska förbättra läget. TACK för den här bloggen!

  • Två barn födda vaginalt -13 o -16. Sydde ett par stygn första ggn men inget andra. Relativt snabba o problemfria förlossningar.

    Har fått knip o bäckenbottenmuskulatur undersökt både på efterkontroller o hos gynekolog för ett år sedan. Alla konstaterar att det ser bra ut. Dock upplever jag små läckage dagligen. Oftast efter att jag kissat, torkat mig o rest mig från toan. Känns som att det är några droppar som kommer efter. Upplever ibland att detta inte händer om jag särar på blygläpparna innan jag torkar mig. Är som att sista urinen fastnar någonstans o då droppar ut.

    Kan också uppleva små läckage när jag lyfter tungt i gymmet, framför allt efter seten, dvs när jag slappnar av efter att ha tagit i. Kan löpa utan problem o har inga besvär i övrigt.

  • Fått grad 2 bristning vid båda mina förlossningar. Första var hemsk. Kände mig så trasig, blev sydd av barnmorska i närmare 2 timmar. Hade inte så ont av bristningen i början, vart nästan förvånad över att det kändes okej att sitta. Men fick panik av tyngdkänslan de första veckorna! Kändes som att jag hade en tennisboll på väg ut genom underlivet. Grät när jag skulle ta en barnvagn promenad typ 1 vecka postpartum för kändes som allt skönk ut genom slidan herregud. Åkte i panik till antenatalen för att de skulle kolla så allt var bra och fick en lugn och empatisk läkare som berättade att det är normalt att bäckenbotten reagerar såhär. Jag hade varit för aktiv med promenad och burit babyskydd och matkassar. Synd jag inte hade den infon innan!
    På efterkontrollen sa bm att hon tyckte mitt knip var väldigt svagt (12 veckorna postpartum). Jag försökte göra knipövningar men tycker det är så svårt att känna att man gör rätt. Jag knep och knep till förbannelse och speciellt när jag gick för då var tyngdkänslan hemsk!! Gick 20-minuters promenader till BVC och kneeeeep medan jag gick. Hade fruktansvärt ont i hela bäckenet och smärtan blev liksom inte mildare trots min knipträning. Fick träffa en fysioterapeut som var specialiserad på bäckenbotten som sa att jag var överspänd och lärde mig slappna av i bäcken botten och den hemska smärtan försvann. Kände mig inte lika trasig längre och tyngdkänslan känner jag inte av så mkt längre. Jag ska aldrig mer knipa när jag promenerar!! Lika viktigt att kunna slappna av musklerna mellan knipen.
    Efter andra förlossningen kändes det inte alls lika hemskt. Hade nog mkt att göra att mina förväntningar på min kropp var snällare. Jag gav den tid att vila och försökte slappna av. Trots att jag hade en 10 kilos småbarn att bära på utöver min nyfödda så har jag ännu inte kännt tyngdkänslan (2 månader postpartum).
    Jag både bajsade och kissade på mig som gravid men efter förlossning har det varit lättare att hålla tätt förutom när jag fick influensa 1 vecka efter förlossning och hostade i 3 veckor (fy fan stackars min bäcken botten!!).

  • Födde barn nov 2016. Grad två bristning där jag enligt barnmorska syddes längs hela bäckenbotten (mkt knapphändig journal) och inre blygdläpparna. 3 v efter förlossning fick jag livmoderinfektion. Tyngdkänsla och skav de första 5 månaderna. Kunde ej gå för långa sträckor per dag. Smärtfritt sex efter ca 7 mån. Slutade amma efter 9 månader och efter det blev jag ännu bättre. Kände mig i princip återställd ca 1 år efter förlossningen.

  • Fick mitt första barn i augusti via planerat snitt!
    Jag led av hemsk bäckensmärta från vecka 20, första veckorna var den värst i ryggpartiet. Men sen satte den sig fram i blygdbenet, då fick de bli myrsteg resten av graviditeten. Inte de roligaste när man har två hundar som vill ut. När jag kunde komma upp och gå på sjukhuset så säger jag till sambon glad i hågen att jag har inte ont längre. Jag mådde bra efter kejsarsnittet. Så vi tog promenader hela familjen. Det tog väl ca 2 veckor innan jag slutat med värktabletterna och då kände jag att bäckensmärtan var inte alls borta och att jag troligen gjort den värre med mina promenader. Jag känner mig så trasig, var på köpcenter nu under black friday. Gick inte så jätte mycket men kunde knappt ta mig ur bilen när jag suttit i den i 40 min efteråt. Trodde de blev bättre ett tag, men nu är dottern 3 månader och jag har fortfarande ont. Inbillar mig att övervikten jag drog på mig i samband med graviditeten inte hjälper heller men svårt att gå ner i vikt när man inte kan röra sig.
    Jag har inte haft sex med min sambo sen jag var i vecka 20, de känns som att de tar stopp. Läste här i bloggen att de kunde vara pga bäckensmärtan. Så tar upp de med barnmorskan på efterkontrollen (var ett helvete att lägga sig i gynstolen, tårarna rann) men hon sa bara att jag var torr och tyckte jag skulle köpa en salva. Tog även upp de under graviditeten men då vifta hon bort de med att vissa inte vill ha sex.. vi provade olika glidmedel och sådant men de hjälpte inte. Så tråkigt då jag känner att vi glider ifrån varandra utan sex.
    Jag led även av en konstig gravidkrämpa och de var att jag fick så otroligt ont i hälarna så kunde inte stå upp. Sökte massa hjälp men ingen som kunde svara på vad felet var.

    Sorry för rörig kommentar! Och super tack för eran blogg och instagram!

  • Födde mitt första barn i september. Förlöstes med hjälp av sugklocka, fick lindrig grad 2- bristning. Hade stark bäckensmärta senare delen av graviditeten och gick med kryckor, var mer eller mindre isolerad hemma. Efter förlossningen kunde jag inte stå/gå på nästan 3 dagar och det har tagit tid att kunna få igång kroppen. Själva bäckenet känns liksom rappligt och svagt. Kan t.ex. inte gå ner på huk eller sätta mig/ta mig upp från golvet på ett smidigt sätt. Upplevde tyngdkänsla från start och gör än idag men det har minskat och känns mer sällan, om jag promenerat en längre sträcka t.ex, alltså ansträngt mig. Har också känt att det liksom trycker ner i ändtarmen och som att jag haft ett blåmärke precis innanför analen, eller hur jag ska förklara det. Har inte haft problem med förstoppning. Behandlade med suppar då jag trodde det kunde vara inre hemorrojder (fick några små yttre efter förlossningen), men var rädd för framfall. Idag känns det mycket bättre, jag kan krysta utan känslan av ”blåmärket” och vid promenader trycker det inte på lika mycket. Om det var suparna som hjälpte, att det gått en tid eller knipövningarna vet jag inte. Använder appen Tät, men slarvar med att knipa så många ggr/dag som jag borde. Läcker lite urin när jag reser mig upp från toan, men inte annars. Kan inte knipa av urinstrålen men minska flödet så mitt knip behöver tränas mer, funderar också på om jag kniper rätt? Jag ska till fysioterapeut i december för att få hjälp med bäckenet.

  • Födde mitt första barn 2017, vaginalt. Enligt barnmorskans bedömning fick jag en grad 1 bristning. Hon och en barnmorskestudent sydde på 3 olika ställen. (Fastän jag bad barnmorskan om att hon skulle sy och ingen annan, så fick studenten ändå sy!). Vissa stygn gick upp efter några dagar. Hade så fruktansvärt ont. På den snabba efterkontrollen var mitt knip tydligen okej, inget jag behövde kolla upp enligt barnmorskan.
    Efter flera månaders tyngdkänsla, smärta vid samlag och oro för framfall så sökte jag hjälp. Kände även en betydligt stor skillnad i slidan, känns vidöppen och stor nertill. Sökte mig till Både läkare och fysioterapeaut. Efter månader av knipträning, övningar och olika bedömningar har man kommit fram till att jag fick en grad 2 bristning och man har missat att sy tillbaka en stor muskel på ena sidan vilket gör att jag inte kan knipa ordentligt oavsett knipövningar. Muskelobalans i slidan. Nu är jag gravid med mitt andra barn, är i ett tidigt stadie. Och efter 6 månaders väntetid till bäckenbottencentrum i Huddinge ,så kommer jag inte att få gå dit för att jag nu är gravid. Jag är orolig inför min andra förlossning, kommer jag kunna krysta? Kommer de göra rätt bedömning? Kan jag få rätt hjälp? Har inte fått det hittills så allt känns förjävligt. Att dessutom gå runt med dessa symptom och att det är ”normalt” enligt vården, för att jag fött barn, det är för dåligt. Mitt samliv är påverkat, mitt självförtroende är på botten och den här tyngdkänslan gör inte livet lättare.
    Skulle kännas så mycket bättre om jag fick gå till bäckenbottencentrum, för att få veta vilka skador jag har! ifall jag får en bristing under andra förlossningen så skulle de kunna kanske sy min första bristning också? Men icke.. Jag skulle skaffa klart alla mina barn var svaret.

  • Fick första barnet för 9 månader sedan (vaginalt, klipp), slutade amma för 3 månader sedan. Hade ont i svanskotan (typ) från ca 2 månader till 6 månader pp, i den mån det är relaterat till bäckenbotten, har gått över av sig självt (”vanlig” fysioterapeut bedömde det och diastasen och sa att jag skulle fortsätta som vanligt pga kunde inte hitta något). Hade tyngdkänsla i början (2 månader?) men inte nu längre, däremot vidhetskänsla lite längre tid men det känns också som att det är bättre (bra?) nu, känner mig stark och kontrollerad i bäckenbottenmuskulaturen. Har självdiagnosticerat mig med framfall pga skav ibland och känner mig ”grundare” vid sex (dvs får ont ibland när det stöter i). Har haft trängningsinkontinens typ hela livet och efter knipövningarna under/efter graviditet har det blivit enormt mycket bättre, känner mig typ ”botad” både fysiskt och mentalt (kan få trängningar inkl läckage i för mig pressade situationer fortfarande men skillnaden har ökat min livskvalitet på den punkten). Framför allt känner jag mig efter de här nio månaderna mentalt utmattad efter att ha tänkt på och känt efter i mitt underliv flera timmar i veckan minst en gång om dagen; mitt eventuella framfall, min diastas och navelbråck och hur de påverkar/kan påverka/påverkas av min träning och livet. Har gråtit så mycket, trott mig ha exakt allt och lättad konstaterat att en del har gått över (har din bok och den har både hjälpt till att lugna och gett mig nya anledningar till oro), följer säkert hundra konton på instagram om bäckenbottenhälsa, mammaträning (av lite tyngre men vettigare slag, typ Brianna Battles) med mera. Begränsar mig här av respekt för andra med riktiga skador och riktiga besvär, är ju såklart också tacksam över att inte ha drabbats värre. Har hånlett i smyg åt cyberkondri tills jag insåg att jag har en släng av det, bara väldigt specifikt. Så för att sammanfatta: ångest, oro, minskad träningsglädje, skam och självförakt är mina kvardröjande bäckenbottenbesvär, men det är väl inte förrän ett år efter förlossning man kan börja utvärdera.

  • Vill först tacka för en fantastisk blogg! Fortsätt snälla, det du gör är fantastiskt! Du kämpar verkligen för oss kvinnor och för att vi ska få den kunskap vi behöver samt förändra vården och attityden kring dessa frågor! Jag knep och aktiverade under graviditeten pga foglossning och kunde styrketräna länge men plågades av att stå och gå, där började bäckensmärtorna. Sattes sedan igång pga av preklampsi, efter fem dygns igångsättning med pinvärkar, smärtsamma vaginalundersökingar, enorma smärtor och bristfällig epidural samt mycket dålig vård och bemötande av barnmorskan under den aktiva fasen av förlossningen smittades jag akut. Fick själv tycka till om att snittas, vilket var bra av personalen. Enorma smärtor av alla slag efteråt, dock fungerande knip och styrka som repar sig. Nu fem månader efter har bäckensmärtorna från spänd bäckenbotten och/eller pudendusnerven plågat mig hela tiden, främst efter promenader, bära bebis och styrketräning. Påbörjat behandling hos naprapat för smärtan. Två förlossningsläkare ansåg att smärtan borde vara borta inom 6 månader men visade inget intresse eller undersökte. Upplevde att de ansåg att jag skulle vänta ut det (denna attityd av ”såhär är det när man fött barn typ” gör mig ursinnig). Fann din blogg som hjälpte mig enormt när jag försökte förstå smärtan, och sökte sen vård! Attityden hos naprapaten är helt annan, äntligen blev jag sedd och hörd i min smärtupplevelse. Upplever att mycket känslomässigt trauma från förlossningen sitter i bäckenbottenmuskulaturen, när jag behandlas kommer smärtminnen från förlossningen igen. Är otroligt tacksam över att jag och bebis klarade oss så bra trots allt, men knäcktes totalt fysiskt på ett sätt jag aldrig kunnat föreställa mig av förlossningen och tiden efteråt. Inser att även om mycket funktion kan vara intakt efter en förlossning så kan smärtupplevelserna vara traumatiserande. Vill avsluta med att tacka dig för allt du delar med dig av din egna historia också, så modigt och så viktigt, du gör skillnad!!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden nedan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa. Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!