Livet som trebarnsföräldrar – Lackar mot jul

Nu är det dags för en till uppdatering i trebarnslivet. Igår blev Waldo 2 månader gammal och det sjuka är att vi redan börja referera till honom som ”stor” trots att han såklart fortfarande är så pass pytteliten.

Waldo

Lilleman egentligen haft en riktigt bra start. Det dröjde goda 6,5 veckor innan han fick sin första förkylning. Innan dess hade han en släng av torsk (svampinfektion i munnen) som spred sig till rumpan innan vi fick bukt på det. Mia slapp i alla fall att få infektionen på brösten. Samtidigt har det hänt massor i form av utveckling och medvetande. Han har börjat att utforska och upptäcka världen omkring sig och fått mer och mer kontroll över sin egna lilla kropp. Intressant nog är han en rackare på att kommunicera när han behöver bajsa. Trots att vi inte har kört EC på de andra barnen så har det varit möjligt att gå på toaletten med lille skrot ganska ofta och han gör sina behov i toaletten/handfatet istället för blöjan (Nu hinner det ju komma en liten skvätt i blöjan trots allt men det är ändå intressant att det går att kommunicera och lära sig att uppfatta signaler trots att de är så små).

Det är jättemysigt med en liten två månadersbebis som ler och gärna pratar med en. Nu är det inte längre lamporna som är det enda intressanta att titta på, utan han har stenkoll på resten av familjen och vad vi håller på med.

Wollmar och Wilfred

Det blir roligare och roligare för storabröderna att vara med Waldo allt eftersom han han ger mer och mer respons. Han möter deras blick och varje gång han ler är det som om det är första gången och de ropar ”Han ler åt mig!”. I och med att Waldo börjar komma igång med sitt gulliga bebisskratt så är det också en reaktion som brosorna är pepp på. Då hans rörelser blivit mindre oberäkneliga och de blivit mer vana vid honom som person är det inte heller något problem att sitta och gosa eller hålla honom längre.

Sömn

Nätterna med bebis W har blivit mera stabila och det är blöjbyte en till två gånger /natt. Runt förkylningen har det däremot har det varit en del spring på grund av täppt näsa och detta har orsakat en del sömnbrist. Nya faser och utvecklingssteg hos de äldre barnen har medfört mardrömmar och annan nattspring (toalettbesök, nedkissningar och frågor om meningen med livet) vilket i sin tur har bidragit till zombiekänslan på dagen.

Mat

Nu har vi landat i att sitta fem personer kring matbordet när vi äter. Nu sitter Waldo i sin babysitter så han är kanske inte i ögonhöjd med oss andra, men vi kan prata med honom och han sitter oftast där nere och ler upp mot oss. På det stora hela har måltiderna blivit ganska okey och även om en vuxen ganska ofta behöva plocka upp lillen när han tröttnat på att sitta själv så är matsituationen ungefär som den var innan Waldo kom. Så än så länge inget snabbskyfflande av mat.

Föräldrarna

Vi har båda hittat in i våra vardagssytmer. Tyvärr har december inneburit ett par långa dagar för mig på jobbet så Mia har blivit själv hemma för att rådda runt med alla tre. Men det fixar hon galant och på dagar när hon ska föreläsa så hjälper jag till extra hemma med morgonstöket så att hon får göra i ordning sig. Vi har dock inte fått så mycket  tid över till att prata bara vi vilket alltid är viktigt och bra att göra efter stora livsomställningar. Men nu under julledigheten ska vi försöka hitta en bra stund att göra det

Comments (2)

Så spännande med EC! Berätta gärna mer om varför ni aldr att prova det nu, varför ni inte gjorde det med de andra barnen, och hur ni gör rent praktiskt!

Faktum är att vi övervägde redan med Wollmar, men han hade inga sekunder mellan signal och att bajset redan landat i blöjan så det gick inte. Med Wilfred så körde vi med EC från 4-5 månader och framåt. Han var lätt att läsa (gjorde ett krystande ljud) och då var det bara att gå till pottan med honom. Efter ett tag så kunde jag enkelt gå ut med honom i flera timmar på någon aktivitet och han höll sig gott med att bajsa till vi kom hem.
Med Waldo så hade vi en kompis på besök som flitigt kört EC även med pyttebebis och tygblöjor. Hon hörde hans ljud och tog med honom till toaletten och körde. Klockrent!
Enkelt sagt så vet vi ungefär när han brukar bajsa (på morgonen när vi går upp och efter amningar). Han gör och en brummande/grymtande ljud och då tar vi av blöjan och håller honom i knävecken låren så att han sitter i grodposition. Detta görs över handfatet och då kan han även titta på oss i spegeln. Sedan krystar han och bajsar. Oftast går det och ibland inte.

Leave a comment