Nytt år och tjugondag knut har passerat. Helt sjukt när en tänker på att Waldo enbart fanns i teorin för ett år sedan. Nu är han tre månader och så mycket händer varje dag.
Waldo
Lilleman är en helt annan person. Eller rättare sagt så börjar hans person verkligen lysa fram. Han har tagit sig ut ur mycket av “spädbarnsdimman” och börjar se världen omkring sig. Han följer med stort intresse och förtjusning sin familjen i rörelse och interagerar mycket med alla. Det är leenden, prat och gott om skratt-ish (det är ett mycket gulligt försök till skratt i alla fall). Toalettandet går fortsatt bra. Han håller sig hela nätterna och alla gånger han sitter i sele/sjal. Sedan när han vaknar/läggs ner så grymtar han och meddelar att han behöver bajsa och så är det bara att ta honom och köra. Nu har vi även kommit till läget då det går åt färre blöjor på grund av att detta.
Waldos motoriska utveckling går också som den ska. Han är mycket stabil i nacken, står gärna om någon håller i händerna och har vid ett antal tillfällen vänt sig från rygg till mage och tvärtom. När han kommer på att han vill göra det känns det mycket målmedvetet, men det är mer regel än undantag att han inte gör det.
Tyvärr har lillskrutten också börjat att inse att en kan bli rädd för olika saker. Så vid plötsliga ljud (typ en nysning) eller bli lämnad ensam så kan det ibland bli väldigt ledsamt och då behöver vi köra ett litet kramkalas.
Wollmar och Wilfred
Storabröderna börjar komma tillbaka till det gullandet som de gjorde när Waldo var nyfödd. I och med att han bli mer och mer responsiv så engagerar de sig mer och mer i honom. Wollmar har den senaste månaden velat bära runt Waldo och det går hur bra som helst. Vi har även testat att sjala Waldo på Wollmar och det var superkul och mysigt för de båda. Det var verkligen världens nöjdaste bebis på världens stoltaste lillebror.
Wilfred har sett hur vi gör när vi busar med Waldo och replikerar det. Senast satt han vi matbordet och busade med Waldo som satt i babysitter. Så här lät det:
– Om du ler mot mig så kommer jag och tar dig! Om du skrattar mot mig så kommer jag och tar dig! Om du säger Wilfred så kommer jag och TAR DIG! Och Waldo log och skrattade och beundrade sin storebror som uppmärksammade honom.
Sömn
Föräldrarnas sömn är i regel mycket bra i och med att Waldo sover bra. Vid 19-20 tiden går det att lägga honom i sin säng och där sover han i mellan 1-3 timmar. Någon gång där så ammar han igen och sedan kan han läggas i sin egna säng igen. Sedan sover han i regel några timmar vilket är Mias bästa stund då hon får sova på mage. Efter nästkommande amning så hamnar han hos oss och ingen orkar lägga tillbaka honom så han blir kvar. Sedan kommer Wilfred och så är sängkvoten full. Vid 5 6-tiden vill Waldo oftast bajsa så på vardagar passar detta bra till när vi går upp och på helger/jullov blir det en liten “nattaktivitet” för att sedan gå och lägga oss igen.
Mat
Måltiderna rullar på som tidigare, men det börjar märkas att Waldo vill vara med mer och mer. Annars är det inte så mycket att anmärka på här. På det stora hela så äter vi de flesta måltider utan att behöva hålla ett ledset barn och äta enahanda.
Föräldrarna
I och med att Waldo har börjat att få en nattningsrutin så innebär det att Mia och jag får mer tid tillsammans på kvällarna. Julledigheten har också gjort en massa gott då vi som både familj och som par haft mycket tid tillsammans. Vår vanliga kvällsrutin har i regel varit tea och någon TV-serie, men under senaste månaden har vi spelat lite TV-spel tillsammans. Dels har vi återupplevt forna Italien i klassikern “Assassin’s Creed II” och just nu spelar vi genom det mycket spännande Sci-Fi dramat/trillern “Life is Strange”.
Om en får önska inlägg skulle jag gärna vilja läsa mer om skillnader och likheter mellan att få andra barnet och att få ett tredje. Vad genererade störst ”chock”? Hur skiljer sig syskonrivaliteten åt? Fördelar/nackdelar med tredje gentemot andra – vad är svårare/lättare? Osv.