Hyperemesis Gravidarum – allvarligt graviditetsillamående

Hyperemesis Gravidarum – allvarligt graviditetsillamående

Relaterad bild

Graviditeter och förlossningar är vanliga orsaker till kvinnlig förtida död världen över, och har så varit även i västvärlden historiskt sett. En läsare uppmärksammade mig en gång på att Charlotte Brontë och att hennes död 1855 kan ha berott på allvarligt graviditetsillamående. Senare analyser av författarinnans hälsotillstånd och död menar på att hon avled efter komplikationer av hyperemesis gravidarum, även om det dock finns tecken på att hon led av tuberkuos och Addisons sjukdom. Helt oavsett hur det faktiskt förhöll sig kring författarinnans död (det gjordes ingen obduktion så det blev aldrig ens fastställt om hon ens var gravid) så är allvarligt graviditetsillamående en allmänt känd orsak till ohälsa bland gravida, och ett tillstånd som även idag kan bli behandlingskrävande.

Hyperemesis gravidarum kallas alltså ”allvarligt graviditetsillamående” på svenska och är en riktig diagnos.

Det är en medicinsk diagnos som sätts då följande diagnoskrav uppfylls:

  • kräkningar mer än tre eller fyra gånger per dag
  • kvinnan är uttorkad (mäts via blodprov)
  • kvnnan lider av yrsel och illamående nästan hela tiden
  • kvinnan har gått ner 4,5 kilo eller fem procent av kroppsvikten på grund av kräkningar

Jag själv ett graviditetsillamående som låg på gränsen till hyperemesis när jag väntade Wollmar. Det kom plötsligt, en dag tidigt i graviditeten öppnade jag köksskåpet där det luktade tacokrydda, och jag översköljdes av äckelkänslor, stängde skåpet och kräktes rakt ner på golvet utanför. Sen följde kräkningar 3-4 gånger per dag fram till vecka 18. Kring vecka 10 minns jag att jag kräktes när jag enbart kom att tänka på brysselkål. Jag jobbade då med hemrehab och det finns buskage kring hela Farsta-Gubbängen området där jag kan peka ut att jag kräkts. (Med Wilfred i magen mådde jag knappt ens illa och kräktes aldrig, men mitt första graviditetssymtom var likaväl en aversion mot just tacokrydda. Med Waldo var illamåendet ännu mildare.)

Riktig hyperemesis gravidarum innebär dock att kvinnan får så svårt att behålla mat och dryck att hon går ner i vikt och får ketoner i urinen och störd elektrolytbalans (saltbalans), och behöver behandling med dropp.

Det är fortfarande inte fastställt varför en del kvinnor drabbas av detta kraftiga illamående.

Forskning från det senaste decenniet visar att det kan finnas samband mellan hyperemesis gravidarum och baktierien helicobacter pelori. Helicobacter pelori är en väldigt vanlig bakterie som även hör ihop med magsår, forskaren som kom fram till detta (bland annat genom att själv dricka en cocktail med dessa bakterier) har vunnit nobelpris för övrigt. Det finns ett gäng studier som pekar på detta samband, men jag tycker mig inte ha sett att detta gett utslag på behandlingen. Någon som vet?

Det allvarliga graviditetsillamåendet verkar även höra ihop med känslighet för hCG-hormonet (samma hormon som ger utslag på graviditetstest och som går ner i nivå efter vecka 12-16) och är även vanligare under flerbördsgraviditeter.

I många studier nämns också ”psykologiska orsaker” men jag hittar inte riktigt vad dessa ska bestå av. Oro? Stress? Jag får lite 1800-talsvibbar av just detta påstående, som att de skulle vara ett arv från tiden då alla kvinnosjukdomar ansågs vara ”neurotiska”. Det finns inget vetenskapligt belägg för att depression hos mamman skulle öka risken för hyperemesis gravidarum.

Mitt eget minne av graviditetsillamåendet är att nedstämdheten som följde med nästan var det värsta. Att leva i en kronisk magsjuka i flera månader gör verkligen inget gott för självkänslan, graviditetsglädjen eller orken att göra någonting utöver det absolut nödvändigaste. Men jag jobbade ju hela den tiden, allra mest tack vare att jag jobbade i team med en arbetsterapeutkollega som i princip jobbade för två. Inför graviditet nummer två var jag fast besluten om att vara sjukskriven om det blev så illa igen, men sen blev jag ju knappt ens illamående. Så det kan gå. 

Hur många drabbas?

50-90 % av alla gravida kvinnor får illamående och kräkningar någon gång under graviditeten

0,3-2 % av alla gravida kvinnor drabbas av hyperemesis gravidarum

Något som många påstår är att mycket illamående hör samman med en ”stark” graviditet och minskad risk för missfall. Vetenskapen verkar inte ha så tydliga besked om just detta. Hyperemesis verkar dock vanligare hos kvinnor med flerbördsgraviditeter.  Ett graviditetsillamående som är under kontroll påverkar inte heller fostret  negativt på något sätt. När kvinnan blir regelrätt undernärd och går ner mer än 5% av kroppsvikten föreligger dock hälsorisker för både mamma och barn. Hyperemesis gravidarum är inget att leka med. Oavsett om just Charlotte Brontë dog av detta eller inte, så är detta en  graviditetskomplikation som kvinnor avlider av, även i utvecklingsländer i modern tid.

Hyperemesis gravidarum kräver ofta läkarvård och du som lider av detta ska börja med att boka ett läkarbesök via mödravården.

Är det riktigt illa att du måste få medicinsk hjälp. Ingefära som huskur verkar ha visst vetenskapligt stöd för att vara verksamt för dem med lättare besvär. Även akupunktur fungerar väl för vissa.

Imorgon kommer en läsares berättelse om hyperemesis gravidarum, en berättelse som får min egen upplevelse av illamående att verka som ingenting. Stay tuned!

Referenser:

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Previous

Next

3 Comments

  • Jag fick hyperemesis gravidarum när jag var gravid. Det var till och med så vi upptäckte det. Jag var underviktig innan jag blev gravid och det var en otrolig stress att kräkas upp allt när jag verkligen behövde gå upp i vikt. Jag upplevde att sjukvården inte riktigt tog mig på allvar. Jag blev erbjuden dropp och mediciner, men fick hela tiden höra hur ofarligt det var, trots att min barnmorska var orolig över min icke existerande viktuppgång och min mage som hela tiden mätte för liten. Jag fick inte ens vatten fram till någon gång efter vecka trettio, då jag istället fick havandeskapsförgiftning. Fick göra flera ultraljud då de var oroliga för bebisen tillväxt, men fick hela tiden höra att det absolut inte hade något att göra med min hyperemesis gravidarum, vilket jag var väldigt tveksam till. Förutom sjukvården var det väldigt stressande ned övriga människor runt omkring som inte hade någon förståelse alls för mitt tillstånd . ”Du måste ju äta ordentligt så att du inte svälter din bebis, du är ju så liten och smal och din mage är ju så liten”. Som om jag inte försökte. Som om jag inte var helt förtvivlad över situationen redan. Verkligen ingen rolig upplevelse. Trots både havandeskapsförgiftning och hyperemesis gravidarum var jag ändå så positiv och tacksam för att jag inte hade några smärtproblem under graviditeten. Min lille pojke fick födas en månad tidigare på grund av havandeskapsförgiftningen, men han var frisk om än väldigt väldigt liten (mindre än andra barn födda samma vecka).

  • Har hyperemesis nu och det finns enbart medicin för att minska symptomen. Det innebär för många illamåendemedicinering samt dropp.
    Många vet inte vad det är och gör att man lätt känner sig ifrågasatt och kanske inte får den hjälp man behöver.
    Har inte hört något om behandling mot bakterier i magen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden nedan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa. Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!