Frågor om framfall

Läsarfrågor om framfallsoperationer

Hur vanligt är det med framfallsoperationer på yngre människor och hur ska man hitta andra i samma situation (t ex forum etc) för man kan ju inte vara helt ensam om detta?

Jag kan inte hitta några exakta siffror på detta hos just yngre kvinnor, men jag träffar ju en del sådana kvinnor så helt ovanligt är det ju inte. Jag har för mig att totalt sett kommer var femte kvinna att opereras för någon slags framfall. Jag tror att det finns Facebookgrupper för detta, både på engelska och svenska. Den jag hittar när jag söker snabbt bara heter ”Pelvic Organ Prolapse Support (POPS), men jag har för mig att jag läst någonstans om att det finns någon svensk grupp också. Någon läsare som vet? I Facebookgruppen för Förlossningsskadade finns också ett bra gäng, både i antal (tyvärr) men bra framförallt pga trevliga och stöttande. 

Vad är de senaste metoderna och rönen kring operation av framfall, främst på lite yngre människor?

Jag vet inte exakt vilka rön som efterfrågas, men som jag förstått det så har historien gått ungefär som så:

  • Förr opererades framfallen med bara att sy ihop kroppsegen vävnad, men halvbra resultat.
  • Man testade då att använda kirurgisk mesh för att stadga upp slidväggarna med, men resultaten var nästan sämre då meshen började jazza runt och ge upphov till komplikationer
  • Vi verkar vara tillbaks till att det är kroppsegen vävnad som sys ihop, men jag skulle gissa att tekniker, handhavande och också kunskaperna runt omkring gör operationerna mer lyckade idag än vad de var förr i tiden. Trots detta så anses inte framfallsoperationer ha superlång hållbarhet.

Bakre slidväggsframfall opereras i högre utsträckning på unga kvinnor, ofta tillsammans med att det lagas muskler och förstärks stödjevävnad i mellangården. Dessa lyckas ofta och blir hållbara. Främre slidväggsframfall väntar man gärna med så länge man kan, eftersom resultatet inte blir lika hållbart. Livmoderframfall kan hanteras på lite olika sätt beroende på hur läget är och åldern på individen. 


Kirurgisk mesh

Operationer med ett nätmaterial infördes med syfte att ge bättre resultat från operationer, men amerikanska läkemedelsverket drog in tillståndet för att dessa fick användas sedan en del patienter fick komplikationer med att nätet eroderade in i annan vävnad och gav upphov till funktionsnedsättning och smärta.

Komplikationer är vanligare när nät används vid framfallskirurgi än vid urininkontinens. I vissa fall finns idag inga andra alternativ än att antingen låta bli att operera helt eller använda nät, och då behöver du som patient får vara med och fatta beslutet.

Utmaningen med att operera och ”bota” framfall

Till att börja med kan det vara en utmaning att hitta ”rätt kandidater” för operation. Graden av framfall behöver inte alltid stämma överens med de upplevda symtomen. Alltså man kan ha jättemycket symtom och litet framfall, eller inga symtom och ganska stort framfall. Framfallskirurgi syftar till att återställa bäckenorganen till sina ursprungliga positioner men också till att minska symtomen såklart. Om operationen blir lyckad eller inte avgörs om framfallet försvinner, om symtomen är borta, om du som patient är nöjd och om inga komplikationer har uppstått. Det är inte alltid alla dessa parametrar går att uppfylla, men patientens symtom ska vara det viktigaste utfallsmåttet.

Frågor om tiden efter operation

Tiden efter operation, vad kan man vänta sig? Jag har hört flera olika saker och vet inte vad som stämmer (allt ifrån att jag aldrig mer kommer kunna lyfta något till att kunna springa igen).

Fysisk återhämtning efter operation? Har hört allt ifrån 1-2 veckor till 2 månader. Har småbarn hemma så lite orolig att inte kunna lyfta den lille alls på flera månader.

Att du har hört så olika beror helt enkelt på att det inte finns något generellt svar. Alla opererande läkare svarar olika, och alla kvinnors förutsättningar är dessutom individuella. Jag har skrivit dessa inlägg om tiden efter gynekologiska operationer, och jag har ”bestämt mig” att de är dessa råd jag utgår ifrån i brist på vetenskapligt grundade restriktioner.

Återgång till träning efter gynekologisk operation; teori

Träningstips efter gynekologisk operation

Där hittar ni det närmaste jag faktiskt kan svara vad du kan vänta dig av tiden efter operationen!

Tajmingen för operationen

Vet inte om du kan svara på detta men undrar varför läkarna har börjat rekommendera att operera framfall/förlossningsskador innan man skaffar fler barn? Tidigare var rekommendationen att skaffa alla barn först och sedan operera? Finns det någon forskning som tillkommit?Förstår ju att man opererar muskler som är sönder, men framfall?

Så som jag uppfattat det är det inte jättemycket beroende på ny forskning rent medicinskt sett som tillkommit. Jag tror däremot att det handlar om livskvalitet-begreppet och att det har framgått hur dåligt kvinnor kan må av detta. Och att det inte är okej att livet i vissa fall ska sättas på paus tills dess att du kommit i en ålder då läkarna tycker att det är okej att operera framfallet.

Operation enbart på grund av patientens symtom

Det är möjligt att ha framfall och vara symtomfri, och då behöver detta inte opereras. Istället kan man testa bäckenbottenträning, pessar/ringar och optimering av påverkansfaktorer som övervikt, rökning och förstoppning. Bäckenbottenträning kan minska symtomen från ett framfall, samt förebygga förvärrande men liksom inte ”fixa” framfallet.

Våga prata om det


Jag undrar också hur man ska prata om förlossningsskador eller som i mitt fall framfall och operation. Du är ju öppen med din men det har inte jag varit… Jag måste ju berätta på jobbet att jag ska vara borta 4-5 veckor och för min familj (inklusive litet och stort barn) vad sjutton berättar man?

Här tar jag gärna in alla kloka läsares svar. Jag har ju varit öppen med min skada från dag ett, och vet liksom inget annat. Men mitt råd, som jag förstår att alla inte pallar, det är att tänka ”hur skulle jag gjort om jag åkt skidor och dragit av massa grejer i ett knä?”. Då hade du ringt arbetsgivaren och skrivit på Facebook och berättat att ”jag har skadat mig och kommer få opereras för detta inom kort, kommer vara fysiskt konvalecent i 4 veckor och kommer ta det lite lugnt”. Jag fattar att det inte är så du kommer göra, och förespråkar kanske inte direkt det heller. Men så kan du tänka. När du börjar vara öppen och berätta så kommer du få sååå mycket erkännanden från andra, andra har också problem och en del har genomgått operationer och inte pratat om det. När jag blir osäker på hur jag ska prata om mina skador så tänker jag ”tillsammans är man mindre ensam”. För ensamma om det här, det är vi aldrig.

Referenser:

Previous

Next

7 Comments

  • Hej!

    Jag födde barn för 8 veckor sedan och tror jag har fått framfall av den främre slidväggen. Hela hålet är täckt av nått som ser ut som en köttbulle typ. Urs! 🙁
    Undrar om detta kan gå tillbaka av sig själv? När jag läst på din blogg så verkar det tyvärr vara ”stage 4” och det kanske inte kan gå tillbaka av sig själv? Våga knappt röra mig för jag är rädd att det ska bli värre eller att jag ska få bakre slidväggsframfall i tillägg! Sitter och ligger stort sett hela dagen. Kan jag få bakre slidväggsframfall också genom att gå utföra vardagssysslor mm? Har problem med förstoppning och hemorojder men har senaste veckan lyckats hålla avföringen ganska mjuk, tack och lov!

    Undrar också om amning bra eller inte? Förvärrar det eller förbättrar framfallet? Förstår det som att det blir bättre efter man slutat men kan en långvarig amning över 1 år på så sätt vara sämre mot om jag ammar ett halvår och sedan slutar?

    OCH – Tack för en fantastisk blogg. Efter att ha läst massa på den de senaste dagarna så känner jag typ att jag önskar du var min kompis!! Haha, du verkar så himla underbar, cool och jordnära. Och så jäkla stark du verkar vara. GIRLPOWER. Du är min nya idol!

    Tack på förhand

  • Vilket superbra inlägg! Som alla andra era inlägg.
    Jag delar känslan av att vilja berätta men samtidigt inte. Jag har varit öppet med det med mina vänner, medmammor jag träffat på bvc eller öppna förskolor. För precis som ni skrev ”tillsammans är vi mindre ensam”. Att kunna få berätta det för alla andra och få dem känna att de inte är ensamma och dela tips och råd med varan var ovärderligt. Men mina kollegor vet inget om det och jag också står inför en sfinkter- och mellangårdsrekonstruktion …. undrar om hur sjutton berättar man det utan att behöva hantera den där pinsamma känslan efter åt? Jag undrar om kanske mina kollegor inte vill veta den detaljen och hade helst gärna velat slippa höra om min trasiga mellangård 😉 jag beundrar dig Mia att du är öppet om allt med alla. Jag har försökt tänka precis som du skrev att vad hade jag sagt om jag hade ramlat och brutit benet???
    Och superbra att få läsa att ptientens upplevelse och symptom ska vara avgörande vid framfall operation. Jag kanske behöver ta upp det igen
    Tusen tack för allt underbart ni skriver och värdefull kunskap ni sprider.

  • Tack snälla för ditt engameng! Det har jag att tacka dig jag skulle blivit opererad den härveckan (på Huddinge). Men de avbokade för att läkarna var oeniga om vilken operation de ska göra. Första läkaren jag hade träffat ivåras trodde ska laga ändtarmen och de tunna väggarna imellan, andra läkare i dec trodde mellangårdskirurgi o tredje läkare tror sfinkterrekonstruktion. Så de vill göra flera undersökningar och ronda det med fler läkare. Lite förvirrande men jag är tacksam och lyckliglottad att de har tagit på allvar och vill vara noggrann. Det är många kvinnor som inte fått hjälp alls och vården viftar bort deras symptom (som migsjälv i början på sös). Jag berättar gärna utfallet. Det kanske hjälper andra kvinnor eller blir ett blogginlägg
    Otroligt stort tack till dig att utan dig hade jag mått dåligt, fysiskt och psykiskt

  • Jag opererades för några dagar sedan för efter en missad grad 2 sprickning med rectocele och en avsliten muskel. Mycket tack vare att jag har läst denna blogg några år. Jag tror att jag sparade två år på att jag råkade vara påläst och insåg att jag hade en förlossningsskada och att man kan göra något åt det.

    Jag har berättat för barnen och för utvalda på jobbet. Även för kompisar. Jag är ganska trygg i att vara öppen med saker jag har tagit mig förbi och som jag har koll på. Numera pratar jag öppet om tex ivf. Snart är jag där med förlossningsskadan också. Jag vill tro att det bidrar till att minska tabut och känslan av ensamhet.

  • Jag fick ett bakre framfall ca 1,5 mån efter förlossning. Tror det är medelsvårt då det sticker ut av och till, och stort sett konstant tyngdkänsla. Och ofta molvärk nedre magen. Kniptränar det rekommenderade men är livrädd att det ska fortsätta att bli värre.. har svag bindväv i släkten. Kan en prolapsring hjälpa kroppens naturliga åtstramning/läkning så att framfallet ”går tillbaka” eller har det ingen betydelse? Jag fick inte tid hos gyn förren om 4 månader, men skulle helst vilja ha en prolapsring på en gång så att det inte blir värre. Som det är nu vågar jag knappt röra mig/lyfta babyn.. skulle så gärna vilja iallafall gå promenader med barnvagnen, men får ont i magen/värre symptom av det.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden nedan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa. Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!