Varför Mia blev fysioteraeput

Ja, hur var min resa till att bli fysioteraeput?

Jag har alltid älskat att läsa, Jag mår otroligt bra av att läsa, koka samman information till ett sammanhang och presentera det tydligt för mig själv i form av anteckningar, mind maps, bilder eller flödesscheman. Jag har ALLTID gillat skolan. Det är något som får mig att känna mig i balans när jag har en pågående process av inlärning, det är så jag är skapad. Sedan jag gick ur gymnasiet har jag alltid pluggat, i någon form.

En äkta pluggis

Under alla skolår har jag kunnat sammanställa allt inför prov och tentor till en bunt papper med sammanfattande material, för att min studieteknik varit att sammanställa detta. För mina klasskompisar har det inneburit att jag kunnat langa plugghjälp till allt och alla… Jag fick en gång ett brev av en vän som raddade upp vilka av alla hans betyg han hade mig att tacka för… Jag vet inte om det stämmer, men jag tror ni som läser bloggen förstår nu varför jag bloggar som jag gör.

Det lönade sig

Jag gick ut gymnasiet med nära 20.0, jag tror att det var 19.7 eller nåt. Det som inte var full pott och MVG var matte C. Jag kan arbeta hårt för att få bra betyg i matte. Men det går inte alls lika lätt som allt annat. De flesta betyg kan jag verkligen inte minnas att jag jobbat hårt för.  Jag hade valt samhällsprogrammet, eftersom jag redan då visste att teorier, sammanhang och språk är min bästa sida. Inte matte och naturämnen.

Jag hade ingen som helst tanke på att plugga något ”medicinskt”.

Jag var fullt inställd på jurist, sökte och kom in.

Men. Jag hade dragits med ätstörningar en period i tonåren, inte så farligt till en början. Men det blommade ut till en träningshets/anorexihärva och jag fick behandling ganska snabbt inpå. Jag insåg i detta sammanhang att jag inte skulle må bra av ett yrkesval som var just grundat på ”karriär” och prestation. När jag i samma veva träffade Joseph som pluggade till apotekare som som kunde prata sig varm och kroppen, läkemedel och sjukdomar började jag fundera på fysioterapeut (då sjukgymnast). Ett yrke som knappt ens har en karrärsstege och som har väldigt ”hands on” arbetsuppgifter tilltalade mig. Arbetsdagar som har tydlig början och slut.

En riktningsändning

Det blev en ganska abrupt omstyrning av riktning i livet. På några månader sökte jag sjukgymnastprogrammet i Göteborg och flyttade till Öckerö där Joseph bodde. Hans program fanns bara i Göteborg (apotekarutbildning med en forskningsinriktning). Ville vi bo nära varandra var det läge att jag flyttade till honom.

Jag hade aldrig gått själv hos en fysioterapeut innan jag började plugga till en. Inte heller dade jag någon bakgrund inom elitidrott eller ens lagidrott som många andra i klassen. Jag hade en problematisk relation till min egen kropp men ett hejdundrans studiehuvud.

Var jag för ung?

Med några års åldrande och yrkeserfarenhet kan jag själv tycka att jag var för ung när jag började plugga. Fördelen är nu att jag fortfarande är hyfsat ung och börjar bli rejält erfaren. =)

Hamnade i äldrevården

Mitt första jobb var på ett äldreboende, något som jag vantrivdes med enormt. De gamla var oerhört rara, men elände vilket ensamt och tungt jobb det var många gånger. Jag fick jobb inom primärvården ganska exakt ett år efter min examen och har faktiskt jobbat för samma arbetgivare, men på lite olika mottagningar, ända sedan 2009.

Kvinnohälsanischen

I primärvården där jag jobbat i 10 år möter vi normalt personer med besvär från alla olika kroppsdelar, och både kroniska och akuta besvär. Unga och gamla. Sedan Wollmar föddes 2012 har jag ju valt att nischa mig allt mer mot kvinnors hälsa och är ju också specialistfysioterapeut sedan en tid tillbaka.

Ett nytt kapitel

Jag mår väldigt bra i både kropp och psyke sedan många år, även om jag har ett fortfarande i stort har ett prestationsbaserat självförtroende. Men nu är jag också sugen på nya utmaningar!

Jag har sagt upp mig!

Det har varit en process som mognat fram under flera år. Men nu har jag startat eget, och jag har sagt upp mig. I höst kommer jag börja träffa patienter igen, men som privatpraktiker med landstingsavtal (om allt går vägen!) . Jag kommer inte jobba heltid med patientarbete utan också lägga faktiskt tid på den här bloggen, på föreläsandet, bokskrivandet och andra konsulttjänster. Jag älskar att träffa patienter, men jag älskar också det andra.

En mer rimlig belastning

Som trebarnsmamma kan jag inte driva en blogg (som ett heltidsjobb) på fritiden, jobba som fysioterapeut 100% och ta andra uppdrag på tid som inte finns. Det går inte. Jag är så glad (och lite skrajsen) över de nya utmaningarna som väntar!

Comments (4)

Vad spännande att bli egen! Du verkar så noggrann och strukturerad så jag tänker det kommer gå kanon! Lycka till!

Va roligt att höra om din bakgrund och din resa fram till i dag. Jag har verkligen förundrats över vilka enorma mängder (!!!) forskningsbaserade texter du producerar – och samtidigt jobbar heltid, är mamma, fru, tränar osv… så himla imponerande. Men nu förstår jag att du verkligen har en effektiv studievana i botten och en konstant kärlek till fortbildning, it all makes sense. Din karriär har bara börjat :).

Åh vad bra! Så spännande, gratulerar! Jag är ganska säker på att alla som läser denna blogg ständigt förundras över hur fasen ni lyckas få ihop allt, det är verkligen imponerande. Jag var förresten till specialistfysio kanske en gammal kollega till dig, hon fick mig ivarje fall att känna större respekt för läkningen av kejsarsnittet. Att jag inte ska lyfta min 2 åring eller häva mig ur sängen som en normalt gör. Allt för att optimera läkning av magen. Info på BB var 6 veckor. Bm sa till mig att man försiktigt särar på magmusklerna när bebis plockas ut, men fysioterapeuten sa att dem sliter isär musklerna, saksamma, men bm beskrev snittet som en lite mildare operation 🙂 Men faktiskt bra att fysion lyfte min respekt för snittet. Konstigt att bb säger tejpa 6 veckor , och typ alla andra säger 6 månader för ett fint ärr.

Om du inte hade drabbats av förkossningsskadan hade du kanske inte slagit in på denna specialisering? Hade du ens jobbat kvar som fysio tror du? Snacka om att du verkligen gjort lemonad av den citronen som du en gång beskrev det. Två böcker, föreläser , startar eget.. m.m Coolt!

Leave a comment