Kroppen vid amningsslut

För några veckor sedan trillade det in en fråga. En tjej beskrev att hon ammar ungefär en gång per dag, och undrade hur detta påverkar henne hormonellt och under träning. Jag hade inget bra svar då, och inget egentligen bra svar nu heller.

Antingen, eller

I all litteratur är det ganska svartvitt, antingen så ammar man (med amningshormonerna som dominerar och därför ingen ägglossning/mens) eller så ammar man inte (och är då tillbaka i hormonsnurran med ägglossning/ mens). Så kategorisk är ju inte världen egentligen. Det finns ju faktiskt helammande kvinnor som får tillbaka ägglossning och mens tidigt. Och det finns ju också dem vars ägglossning och mens inte fungerar så där som klockan, ändå. Och alla sorter, liksom.

Inget bra svar

Jag har fortfarande inte något bra svar på hennes fråga – hur kroppen reagerar på att amma, men bara ”lite”. Lite i det här sammanhanget hamnar obevekligt att stå i motsats som mycket, vilket blir knas när vi har en så snäv ram för vad som är norm. Att amma en tvååring ens en gång om dagen kan ju vara ”mycket”, men att amma en nyfödd en gång om dagen kan vara ”lite” enligt någons tycke. Men här: att amma 14 gånger per dag är mycket, att amma en gång per dag är lite. Sett till hur många utdrivningsreflexer som äger rum per dag osv (för det är delvis det som styr hormonerna).

Det hormonella gränslandet

Jag hamnar i att sätta rubriken som ”Kroppen vid amningsslut”, men egentligen är det ju också konstigt. Men jag vet heller inte att det är sluttampen på amningen för frågeställaren. Det kanske faktiskt funkar att ”bara” amma en gång om dag för det här mamma-barnparet i flera månader eller mer. Det vet ju inte jag. Men jag menar: ”Kroppen i det hormonella gränslandet mellan amning och inte amning”.

Brösten

Brösten kanske är helt med på noterna med nedtrappningsprocessen, eller så är de inte det. Det kan hända att de svullnar upp igen och får mjölkstas av någon annan stimulans än just bebis-sug. Finns det mer mjölk än vad som sugs ut i brösten kan kroppen återabsorbera den, men det är en nedbrytningsprocess på cellnivå och kan ta flera månader. Kort efter att mjölken slutat produceras kan brösten bli lite som skrumpiga ballonger, i och med att det finns mer brösthud och -vävnad än som används. Efter ungefär sex månader kommer brösten ha återhämtat sig och ha fått sin nya form.

Hormonerna

Prolaktin och oxytocin som är de stora hormonella spelarna under amning minskar till fördel för de ”vanliga” hormonerna östrogen, progesterin och follikelstimulerande hormon. Att sluta amma plötsligt kan ge en mer dramatisk hormonomställning än att långsamt fasa ut amningen. Att vara tillbaks i hormonsnurran med mer östrogen kan bland annat göra att din sexlust ökar. Som jag också skrivit om i ett helt eget inlägg så kan omställningen också göra dig nedstämd. Att återfå sin normala värld av hormoner kan också göra att det sista av återhämtningen i bäckenbotten kring slidväggarna får sig en skjuts. Du kan känna dig mindre torr, mer stabil och ibland också hålla tätt bättre.

Mensen då?

De första mensperioderna kan vara väldigt annorlunda än annars. Det kan innebära mer blod, längre blödning och mer smärta. Om det är mer annorlunda än du kan tycka är normalt och förändringarna håller i sig längre än bara några mensomgångar kan det vara ett symtom på myom. Myom är muskelknutor på livmodern och blir vanligare med ökad ålder. Det är ofarligt, men kan behandlas! Så om du har funderingar över mensen så besök en gynekolog.

Träning då?

Frågan jag fick gällde ju egentligen träning. Hur påverkar ”lite” amning träning? Jag hittar ingen forskning alls när jag söker. Vad jag tror: Kanske inte alls egentligen. Om du är återhämtad i kroppen, har fått tillbaka mens-snurran och känner att bäckenbotten är stark för det du gör så tror jag inte att amningen alls har någon inverkan som kan spela någon roll. Alltså vi vet ju att hormon kan påverka träningsutfall, men för en motionär som lever ett någorlunda vanligt liv blir variationerna inte så himla märkbara. Eller?

Här vill jag jättegärna ha input från er läsare!

Vad är era erfarenheter kring detta?

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Previous

Next

3 Comments

  • Hej, kan bara skriva att för mig. Jag ammade tills barnet var drygt 13 månader, från 6 månader successivt allt mindre och två sista månaderna var det inte alltid varje dag. Mensen kom tillbaka vid kanske 10 månader, men jag tyckte ändå det dröjde tills någon månad efter amningsavslut tills tex slemhinnor i underlivet var som vanligt. Så även den lilla amning som vi ägnade oss åt i slutet påverkade mig i alla fall, trots att mensen var tillbaka.

  • Jag ammar min treåring när han ska sova, varannan kväll nu kanske. Tidigare vid nattning varje kväll. Mensen kom tillbaka ett drygt år efter förlossningen och då ammade jag mer än en gång om dagen. Jag märker ingen skillnad i kroppen. Den enda skillnaden är att jag sover bättre nu och kan göra mer fysiska saker nu med större barn än med bebis eller en ettåring. Det i säg gör att kropp och knopp känns starkare.

  • Jag slutade odramatiskt amma efter nedtrappning nån månad vid 6 mån, har inte fått tillbaka mensen nu vid 14 månader pp men slemhinnorna är nog lite bättre. Hoppas att jag ff är påverkad av hormoner så att min diastas kanske kan bli lite bättre (det är den, oron över ett av läkare avfärdat men ännu inbillat framfall och tillhörande ångest som påverkar min träning).

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden nedan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa. Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!