Hoppa till innehåll
Hem » Flödet » Ett halvår postpartum

Ett halvår postpartum

Kan vi bara ta en sekund och fundera över detta sjuka: Ett halvår postpartum? NÄR försvann all denna tid?

Magen och kroppen

Jag hade en dag i mars, då jag skulle jobba och klädde mig i jobbkläder och sminkade mig och ba “JAG KÄNNER MIG SNYGG!”. Det var en sån fantastisk känsla och det var så ENORMT länge sen. Jag tror att det ganska exakt var ett år sedan, faktiskt.

Det här var i april förra året, och det var på en jobb för SKL-dag och jag vet att jag kände mig bekväm, välklädd och snygg. Det var nog typ sista gången för graviditeten.
Det här var nu, första gången jag verkligen kände att jag trivdes med mitt utseende igen.

Kalla mig ytlig, men det gjorde SÅ MYCKET att bara få landa i den där känslan av att trivas i kroppen igen.

Sen gick det några veckor, och så började postpartum-håravfallet Allan ge sig till känna. Det är inte sååå farligt, men det gör ändå något med mitt utseende. Att inte ha riktigt samma ansiktsform/hårfäste som vanligt. Jag ser inte heller fram emot perioden av att se ut som en galen professor med yviga småhår som en gloria runt pannan.

Amningen

Amningen rullar på som tidigare, men nu äter Waldo en eller två måltider med annat, men ammar som måltidsdryck. Så jag tror egentligen inte alls att jag ammar mindre än tidigare.

Bäckenet

Jag har insett en sak: Jag kan inte promenera med Waldo i sjal, även om det aldrig har gjort direkt ont medan jag burit och gått. Det är en belastning som troligen medverkat till att jag har haft så ont i bäckenet, så pass länge. Jag har helt fått övergå till att ta vagn vid lämningar och hämtningar. Däremot fungerar sjalbärande hela arbetsdagar (med pauser såklart), bara de inte innebär för mycket gående. När jag slutat överbelasta bäckenet så så har det blivit mycket bättre. Jag har nu kunnat springa en mil och har nog inte haft värk egentligen på hela Waldos femte månad.

Handlederna

Jag tänker inte på handlederna länge, mer än om jag suttit och läst eller sytt för hand mycket. Då blir jag trött och får lite “varningssignals-ont”. Hade jag gått över den gränsen hade det nog varit lätt att provocera igång smärtorna igen.

Jobb

Waldos femte månad har varit jobbintensiv. Vi har snittat på två hela arbetsdagar i veckan minst, utöver allt jag gör här hemma med blogg och bokskrivande. Jag tror inte att det har varit dåligt alls, för någon av oss. Min erfarenhet av våra tidigare bebisars femte månader är att det är en månad av frustration och närhetsbehov. Waldo har behövt vara väldigt lite frustrerad, för han har ju suttit ihop med mig i sjalen väldigt mycket. Och ändå går hans utveckling i rasande takt framåt, han sitter själv korta stunder och står på alla fyra och gungar. Men resten av terminen kommer vara lugnare nu! Det ska bli skönt, det med!

Trötthet

Just nu har både jag och Waldo haft en förkylning med massa hosta, med uppvak och störd sömn för oss båda. Så nu är jag lite mör. Men annars? Helt okej.

Mens?

Ingen mens än, men har haft lite förkänningar av värk i livmodertrakten och sånt som får mig att känna att det kanske är på g? Jag vet inte. Har fått tillbaka mensen vid typ 8 månader de andra gångerna så jag hoppas det dröjer lite till.

Hur mår du?

Gravid, ogravid, vill bli gravid? Berätta!

4 kommentarer till “Ett halvår postpartum”

  1. Gud vad tiden går fort! Det är så kul att ha fått följa er resa från graviditeten till nu. Du skriver så bra om allt och det är lätt att känna igen sig. Jag kommer definitivt gå tillbaka och läsa när jag själv har fött eftersom jag vet att det är så lätt att fastna i tanken “det kommer alltid vara såhär” och då kommer det vara perfekt att läsa att det faktiskt inte är så!

    Själv har jag precis gått in i v 28 och mår rätt bra. Jag har blivit sjukskriven 50% pga foglossning vilket passar mig alldeles utmärkt. Nu känner jag att jag kan göra ett bra jobb både på jobbet och hemma istället för lite halvdant på båda ställena som det var tidigare. Jag hoppas det ska funka såhär bra de sista 7 veckorna innan sommarlovet börjar! I övrigt kämpar vi på med tredje magsjukan på 2,5 veckor. Det var ju härligt att vakna av en kaskadspya i halva ansiktet i natt… Håll tummarna för att jag på nåt magiskt sätt klarar mig!

  2. Hej! Har följt din blogg ett tag, fick den som tips av min sjukgymnast. Du skriver väldigt bra!
    Jag är nu en ganska nybliven trebarnsmamma, bebis blir 3 veckor på tisdag. Jag mår helt ok, ligger lite efter på sömnkontot så lite trött är jag nog ändå 🙂

  3. Hej, har inte följt bloggen särskilt länge även om jag hörde talas om den för ett par år sen.

    Jag är i vecka 6+5 med första barnet efter IVF och känner mig lite överväldigad av illamåendet och växtvärken i livmodern. Har märkt att jag mår minst illa när jag bara sitter/ligger stilla. Är också yr när jag reser mig vilket jag inte brukar vara…

    Vet du om det är normalt att känna en “värk/sammandragning” när jag använder magmusklerna? Det gör tex ont /stramar när jag nyser, sträcker ut mig (sträcker mig efter något högt upp i ett skåp etc) och när jag försöker resa mig med hjälp av magmusklerna från att ha legat platt på rygg.

    Tack för en bra blogg.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *