Livet som trebarnsförälder – halvår med Waldo

Waldo

Farten ökar med vår lilla Do-do. Den senaste månaden känns det som att det har hänt hur mycket som helst. Motoriskt sett är han huuur nära som helst till att börja krypa. Jag vet att det eventuellt kan dröja lång tid innan han verkligen gör det, men han är också i ett läge där han faktiskt skulle kunna vara i full färd redan om en vecka. Vad menar jag? Jo, han ligger bra på mage, kan vända sig till och från rygg. När han är på mage så lyfter han sig upp på händerna och jobbar järnet för att komma dit han vill. Höger och vänster snurr funkar finfint, men oftast kommer han inte dit han vill, alltså framåt. Det motoriska programmet blir lite fel och han skjuter sig baklänges istället. Några gånger har han krupit några steg på armbågarna (typ militärkryp) framåt, men inte mer. Han kommer även upp på alla fyra ganska ofta och står och gungar.

Redo att krypa
Jag kan sitta ganska bra också.

Med maten går det också bra. Mia ammar för fullt, men vi märker att det inte räcker längre. På kvällen vill han verkligen ha en ”stadig” portion gröt (dvs. 2 msk grötpulver, 4 msk vatten, 1 tsk olja, 1 kub bröstmjölks-is och några tsk aprikospuré). Kan äter även smörgåsrån själv, brödbitar ibland, banan, apelsin och lite olika sorters mat (ris, potatis, kyckling, fisk mm). Ibland känns det inte som att det finns någon botten i pojken.

Mums!

Wollmar och Wilfred

De stora barnen blir större och större. Deras förhållningssätt till minstingen har inte förändrats märkbart på den senaste månaden. Möjligtvis så busar de lite mer med honom i och med att han skrattar vid titt-tut-lekar och ibland kan det vara ganska skoj för de stora med. W1 och W2 har börjar återuptäcka Duplo den senaste tiden och det är något som Waldo kan vara med på. De bygger och leker. Han ligger bredvid, raserar ibland och smakar sedan på diverse klossar. Alla nöjda! Vi försöker främja duplolekandet framför smålegolekandet (pga småbitar och bebisar, ni vet) och har därför köpt ett stort lass nytt (begagnat) duplo.

Sömn

Under 1½ vecka har Waldo varit förkyld. Det har inneburit lite jobbigare nätter. Men han har klarat det förhållandevis bra, hans storebröder i samma ålder tog förkylningarna mycket värre. Nu har det varit några nätter med mer amning och två riktigt jobbiga ”jag-kan-inte-andas-med-näsan-och-kan-inte-heller-suga-på-nappen”-nätter. Första natten efter att förkylningen släppte sov han från 18:30 – 03:45 utan att vakna eller amma. Det var nice!

Mat

Vora måltider rullar på. Men vid middagarna är det en förälder som inte får äta helt ostört utan behöver agera bläckfisk och mata en hungrig Waldo samtidigt. På grund av detta har Mia matat Waldo innan jag kommit hem från jobbet, för då kan han sitta med och knapra själv på ett smörgåsrån som ”efterrätt”. De stora barnen är såklart mycket avundsjuka på de där rånen. Livet är orättvist! 😛

Jag pottränar en del också, fast jag bajsar hellre på mattan.

Föräldrarna

Den senaste månaden har varit mycket arbetsintensiv för oss båda. Jag har haft mycket deadlines på jobbet, med lönesamtal, utvecklingssamtal och en massa workshops och inspektioner (= sena dagar). Jag har också påbörjat att lämna över en del av mina ansvarsområden och då kräver det lite extra arbete för att hinna med. Mia har haft fullt upp med uppdrag och dagar med SKL, SBU, Socialstyrelsen och fristående föreläsningar och personliga mejlrådgivningar. Vi har även byggt på lotten med hjälp av underbara vänner och så nu vill vi bara andas ut och ha några lugna veckor! Nu hoppas vi på fint väder, bra vårsådd och slut på förkylningar och en paus från jobbiga faser.

Ni andra med bebisar, hur har ni det?

Leave a comment