Sedan 2015 pågår det en nationell satsning för förbättrad kvinnosjukvård, men fokus på förlossningsvården och nu det senaste också på neonatalvården. Jag har ju jobbat lite inom projektgruppen för satsningen på Sveriges Kommuner och Landsting förra året. Och har fortsatt få vara med lite på ett hörn nu även under våren.
Strategier för kvinnors hälsa
För att hjälpa landsting och regioner att styra upp sina projekt och prioritera bland mål och förbättringsområden har SKL nu släppt en rapport som heter “Strategier för kvinnors hälsa”. Den finns att ladda ner här.
Nuläget
Rapporten lyfter fram att vården behöver utvecklas vad gäller delaktighet, bemötande och kontinuitet och samordning i vårdkedjan. Man lyfter också fortsatt upp behovet av en utökad eftervård. Att vården behöver bli mer kunskapsbaserad och att vården kan bli mer jämlik.
Ett viktigt ställningstagande!
Något som jag uppskattar enormt i den här rapporten är att man konsekvent väljer att prata om förlossningsskador (på mamma eller barn) som vårdskador. Det här är lite att sticka ut näsan, förstår jag det som, eftersom LÖF (landstingens försäkringsbolag) typ menar att förlossningsskador är en förväntad och naturlig följd av vaginala förlossningar. SKL argumenterar för att man måste komma bort från att kalla förlossningsskador för “komplikationer”. De menar att förbättringspotentialen vad gäller riskhantering och patientsäkerhetsfrågor är stora.
En guide för hur man kan följa upp
En stor del av rapporten är en slags guide till vilka “indikatorer” som vården kan använda för att följa upp olika utfall av förbättringsarbeten. Typ, om ett landsting vill följa upp att ett förbättringsprojekt gällande bättre bemötande kan de följa upp vissa specifika frågeställningar i den kommande nationella graviditetsenkäten. Det här är ju naturligtvis jätteviktigt, att man faktiskt ser resultat av allt som det satsas tid och pengar på.
SKL väcker frustration
Jag vet att inom vissa kretsar kan inte SKL uttala sig utan att det väcker frustration. Detta på grund av att SKL:s talespersoner nästan alltid börjar med “Vi har en förlossningsvård i världsklass” och framhåller förlossningsvårdens förträfflighet. Tillslut kommer det slutligen ett “men det behövs också förbättras”. Jag förstår att man blir jätteprovocerad av att höra hur svenska kvinno- och förlossningsvård beskrivas i positiva termer om man själv har jättenegativa erfarenheter. Tro mig, jag fattar det. SKL är en medlemsorganisation, där alla enskilda landsting och regioner är medlemmar. Det hade liksom inte riktigt funkat om SKL:s talespersoner hade enbart framhållit allt det usla. Då hade det blivit ramaskri, kan jag tänka. Men trots att SKL är väldigt diplomatiska i sina uttalanden så skulle jag säga att de ändå sätter ner foten, och sticker ut näsan, men den här rapporten. Me like!
