Träna med tyngdkänsla

Jag har en fråga om tyngdkänsla och hur jag ska tänka med träning. Har inte framfall enligt vad läkaren sagt efter undersökning, men jag är svag i bäckenbotten. Jag har kniptränat och det är nu 6 månader efter förlossningen. Försöker anpassa vardagen efter tyngdkänslan men det går inte. Jag är starkt begränsad och kan gå ungefär 1,5 km, göra andningsövningar och träna knip.

Läsarfråga

Utan undersökning bara gissningar

Utan att undersöka blir mina svar bara gissningar. Det finns en rad olika alternativ, Du har eller är

  • en levatorskada och känner starkt av att bäckenbotten är försvagad
  • ett framfall, men så litet att läkaren inte berättade något för dig, men du känner ändå av det.
  • någon annan muskelskada som inte läkt bra efter förlossningen.
  • faktiskt bara svag efter graviditet och förlossning och måste bara ge kroppen tid att läka.
  • överspänd i bäckenbotten och därför känns bäckenbotten alltid trött, och du upplever det som en tyngdkänsla

Vidare läsning för att försöka hitta ditt eget svar

Kan du förvärra läget?

Vi har inte tung vetenskap bakom påståndet att för tung träning skulle förvärra ett framfall (om det skulle vara det du har). Men du verkar ha mycket besvärande symtom, och jag skulle råda dig till att inte överbelasta dig så att symtomen förvärras. Samtidigt kan du ju knappast vara kvar på den nivån som du är nu, det låter jättebegränsande.

Progressive overload

En rehabprincip är att ge kroppen en stadig och successiv ökning av belastning. Det innebär att kanske öka promenaderna med 200 meter åt gången, att träna pyttelite tyngre för var tredje vecka och så vidare.Jag skulle önska att du träffade en fysioterapeut som kunde göra en bedömning av bäckenbottens status och styrka och som kunde ge dig ett individanpassat rehabprogram!

Fysioterapeuter hittar du här.

Stort lycka till!

Comments (5)

Hej! Ursäktar att jag ställer frågan på ett blogginlägg som inte handlar om det jag undrar över. Jag är gravid med nr 2 och har även denna gång fått tidig bäckensmärta, inte lika illa som med första då jag knappt kunde gå från start.
Skillnaden nu är att jag har en sådan ljumsksmärta på den sida där även SI-leden värker mest. Har ibland en liten ömhet i höger ljumske med men inte lika illa.
Det gör ont att sitta, ligga utsträckt, med benet inåt- och utåtroterat. Att stiga upp från liggande gör ont. Att ligga på vänster sida gör mycket ont. Känns som att ljumsken ska gå av. Igår när jag satt ned gjorde det ont även på lårets framsida, brände/ilade. Är inte öm när jag känner på låret, men ömmar i ljumsken när jag känner.
Har träffat en fysioterapeut som provat laserbehandling på SI-leder som dessvärre inte hjälpte. Han kunde inte förklara ljumsksmärtan men har heller inte undersökt den vidare. Jag är även öm i symfysen, men vänster SI-led är värst.

Har du någon teori/förklaring på smärtan? Supertacksam för dina tankar, då detta är riktigt jobbigt för mig. Mvh Jannike

Hej! Jag tror inte att jag kan ge något bra svar utan att undersöka dig. Ibland är det ligament inguinale som gör ont i ljumsken, då brukar man kunna massera det lite försiktigt typ 5 minuter varje kväll så kan det bli bättre. Det i sig kan i sin tur ge besvär med detta: https://bakingbabies.se/2018/03/04/brannande-smarta-pa-utsidan-laret-graviditet/
Jag är skeptisk till laserbehandlande fysios, haha. Näe, men seriöst låter det som att du kan hitta någon med bättre kompetens för dina besvär. Hoppas du får någon lindring!

Tusen tack för ditt svar. Förstår att det är svårt att spekulera när du inte fått undersöka. Tyvärr bor jag på en liten ort i norr och valmöjligheterna till olika vårdinstanser är få. Jag ska läsa lite om det du skrev och prova massera, kan ju knappast bli värre än det redan är iallafall. Tack igen!

Precis så här har jag! Kan inte heller gå så långt för får skav och tyngdkänsla som att något ska ramla ut och jag kan se att främre väggen täcker hålet ibland. Men är det verkligen möjligt att det trots detta faktiskt bara är så att jag är svag efter graviditet och förlossning och måste bara ge kroppen tid att läka. Kan det verkligen göra det? Jag blir så hoppfull när jag läser att det blir bättre för många under första året men samtidigt nedslagen av att det gått 6 månader och endast lite förbättring.

Alltså, så svårt att säga hur det är för dig. På ett sätt – om det verkligen känns fel på något sätt kan det vara värt att börja vässa armbågarna och se till att få en bra bedömning och vård. Men samtidigt, jag har haft patienter som efter 18 månader bara ”NU har det äntligen landat”, nu mår jag bra igen. Så, hopp finnas absolut, men det kan absolut finnas skäl att börja bråka vidare också.

Leave a comment

Privacy Preferences
When you visit our website, it may store information through your browser from specific services, usually in form of cookies. Here you can change your privacy preferences. Please note that blocking some types of cookies may impact your experience on our website and the services we offer.