Författare: josephsf

Från och med nu: speciella tider på BakingBabies

Från och med nu: speciella tider på BakingBabies

Det här är ett förinställt inlägg. I skrivande stund vet vi inte alls kejsarsnittsdatum eller hur tiden kring snittet kommer se ut. Men vi gillar planering! Det kan fortfarande vara över en vecka kvar. Det kan också vara så att bebisen bestämmer sig för att strunta i planerat snittdatum och komma tidigare. Vi vet ju faktiskt ingenting.

Därför har vi jobbat med att tidsinställa inlägg så att det kommer finnas läsning här på BakingBabies varje dag. Från och med nu och fram tills november. Bara så ni vet : Vi kommer inte prioritera att skriva blogginlägg eller kanske ens ha minsta lilla koll på kommentarsfältet. Men ni, våra allra bästa läsare, ska inte bli helt utan inlägg ändå.

Rätt vad det är så dyker det upp något extra spännande här!

Rätt var det var så får vi feeling och postar en matplanering eller något annat spontant infall. Och plötsligt så kommer bebisen och vi kanske inte kan hålla oss från att skriva.

Men vi kommer också ge oss själva tid för bebisbubbla när Baby Boss väl kommit ut. Det innebär att vi helt kategoriskt kommer strunta i att svara på alla de DM på Instagram som kommer in, personliga meddelanden på Facebook och en massa tidskrävande mejl via bloggen. Vi är inte mer än människor, och någon gång under den här tiden också alldeles nykläckta trebarnspäron.

Hoppas ni har förståelse och tålamod!

Det här är en post som kommer ligga kvar överst bland blogginläggen tills vi tar bort det. Alla nya inlägg finns om du scrollar neråt!

 

Äppelempanadas -äppelpajpiroger

Äppelempanadas -äppelpajpiroger

När vi researchade recept till vår chilenska matvecka  för något år sedan såg vi empanadas, piroger, överallt. När vi kom över ett recept på denna dessertvariant bestämde vi oss genast för att ta med det i vår planering. De har sedan blivit något av en återkommande favorit!

Ingredienser:

    • 3 stora Granny Smith-äppeln
    • 1,25 dl strösocker
    • Saft av en halv citron (pressad)
    • 2 kryddmått kanel

 

    •  Ca 6 dl vetemjöl (355 g)
    • 2 msk strösocker
    • ½ tsk salt
    • 250 g smör
    • 1, 25 dl iskallt vatten

Gör så här:

Sätt på ugnen till 175 °C. Skala, kärna ur och skär äpplena i centimeterstora bitar.

Lägg äppelbitarna i en kastrull med socker, citronsaft och kanel. Låt äpplena sjuda på medelhögvärme i 12 minuter utan lock. Rör då och då.

 

Häll över äppelröran i en stor sil och låt överflödig vätska rinna av i någon minut. För över till en bunke och ställ i kylskåp i 30 minuter.

Medan äppelblandningen svalnar gör du mördegen. Väg upp och blanda mjöl, socker och och salt i en bunke. Skär ner smöret i bitar. Kör med degblandare (spadinsats) eller blanda för hand/en gaffel tills smör-och mjölblandningen är grynig. Tillsätt sedan vattnet och blanda till en smidig deg.

Dela degen i fyra jämnstora bitar och rulla vardera bit till en boll. Plasta in bollarna och låt ställ i kylskåp i minst 20 minuter.

Kavla ut en av bollarna i taget på ett lätt mjölat bakbord och tills den är ca 3 mm. Stansa ut cirklar om ca 10 cm i diameter med hjälp av en kakform eller en mugg.

Lägg ca 1 msk av äppelbladningen i mitten av varje cirkel. Stryk kallt vatten längs cirkelns kant med fingret.Vik sedan ihop och tryck ihop kanterna med en gaffel.

Upprepa utkavling, stansning, fyllning och förslutning tills hela degen/fyllningen är slut.

Grädda ca 18 piroger åt gången i mitten av ugnen i ca 30 minuter.

Servera med vaniljglass.

Njuuut!

Afghansk matvecka

Afghansk matvecka

Flag of Afghanistan.svg

Wollmar valde Afghanistan som veckans matland. Mias ena syster har varit engagerad i Svenska Afghanistankommittén i ett gäng år och genom henne har vi kommit i kontakt med både mat och kultur från Afghanistan. Därför är det med rätt höga tankar som vi går in i veckans matland. Det här kommer bli gott!

Våra utvalda recept

Övriga recept den här veckan blir:

Recept som vi blev sugna på från senaste Buffé-tidningen

Bakad potatis med tillbehör i olika skålar att kombinera själv – fetaostkräm, bacon, ärtor, rödlök, edamamebönor etc.

Berätta!

Vad ska ni äta i veckan?

Har du ätit någon Afghansk mat och vad tyckte du?

Nionde september i bloggarkivet

Nionde september i bloggarkivet

Ibland gör vi såna här tillbakablickar till vad vi har skrivit ett givet datum i bloggarkivet. Här kommer ett inlägg om nionde september.

2012 -Första bebisleendet

Den nionde september 2012 hade vi åkt till Öckerö med Wollmar för första gången. Han var typ sex veckor och gav då sitt första svarsleende och hade hela ansiktet fullt med hormonprickar. Vi skrev så här:

”Wollmars första natt att sova borta gick bra. Vi hade tagit av liggdelen från vagnen, den fick han sova i på golvet bredvid vår säng. Det funkade finfint, han sov precis som vanligt hela natten från åtta till sex med två små vakentillfällen för amning. Han bara vaknar till, låter oss veta att han är vaken och somnar sedan fint om när han väl är mätt. Duktig grabb! Vi hoppas så att det kommer hålla i sig for ever and ever, det här snälla sovhumöret.”

Det roliga är att det faktiskt gjorde det, höll i sig alltså. Han har alltid varit världens mest lättlagda barn.

2013 – fortsättning på sömntemat

Jag var föräldraledig och tillbringade även denna vecka på Öckerö hos mina föräldrar. Mia var hemma och jobbade och jag umgicks med gamla vänner på ön och i Göteborg. Just denna dag skrev jag detta:

”Wollmar skötte sig som vanligt utmärkt. Förutom sovmorgon till 8:15 i morse sov han en förmiddagslur och sedan som vanligt på eftermiddagen. Sedan somnade han i vagnen kl. 19 och sov där med rumpan i vädret tills det var dags att hoppa in i bilen.

image

Så här låg han och sov i vagnen medan jag bar ner den i trapphuset, dockade den i vagnkarossen och körde den genom regnet till bilen. Han vaknade inte förrän jag tog upp honom för att sätta honom i bilbarnsstolen.”

2014 – det är nästan komiskt

Alltså, SÅ mycket har vi faktiskt inte skrivit om Wollmars och hans sömn. Men nu när vi gör ett nedslag på vad vi bloggat om den 9 september genom åren så verkar det faktiskt så: Så här skrev vi 2014:

”Wollmar har alltid sovit bra och alltid älskat sin säng . Vilken tid som helst på dygnet, när han blivit riktigt ledsen, kan han fråga: Sova nu?  Att få gå och lägga sig är för honom en riktig treat, något extremt positivt.

Han har alltid varit så, även om han vid enstaka tillfällen då och då behövts sjungas för, vyssjas, kramas till sömns. Men annars är rutinen att vi lägger honom, pratar om hur dagen varit, ber kvällsbön och sen somnar han själv.

Vi har aldrig haft några nattningsproblem och aldrig behövt ta till oss någon metod för handhavandet av barn som inte vill somna.

Wilfred har fallit in i samma mönster och somnar sedan en månad tillbaks alltid kring 19-tiden i egen säng.

Vi är extremt lyckligt lottade, vi förstår det.

Men nu är min fråga. Kan vi redan nu tänka att Wilfred kommer vara en lika lättlagd kille som sin storebror, bara för att han är det nu?”

Med facit i hand: Ja, med båda våra barn har sömnen inte varit något som helst problem. Undra hur lilla baby boss kommer bli?

2015 – Mias föräldralediga dag

Hösten 2015 delade vi på föräldraledigheten med halvtid var, och den här dagen var en av Mias dagar.

Dessa dagar handlade om att leka med barnen i inhägnade lekparker. Wollmar var 3 och Wilfred var 1 år och de hade inget vett eller sans alls. Det var verkligen en oerhört intensiv tid! Wollmar var på förskolan alla dagar förutom onsdag, så vi turades om att vara föräldralediga den dagen då båda barnen var hemma.

2016 – bara en radda tips att lyssna och läsa

Den dagen bloggade Mia om lite olika saker som hon hört, läst eller sett.  Det är intressant att se tillbaks så. Det pekar lite på vad som hände i våra flöden nu. Inget av det är helt passé, men samtidigt också ”yesterdays news”.

2017 – de vikigaste sakerna en nybliven mamma bör veta

Den här dagen för ett år sedan skrev Mia ett inlägg med titeln ”De tio viktigaste sakerna en nybliven mamma bör veta”. Vi hade ju naturligtvis tankar på ett tredje barn redan då. Men det känns ändå lite lustigt att vi så här ett år efteråt är mitt uppe i våra förberedelser inför att bli nyblivna föräldrar igen. Och även om vi (Mia mest kanske) har stenkoll på kroppen, men annars känns det faktiskt som att vi inte längre har stenkoll på bebisliv. Det känns faktiskt pirrigt!

 

 

Kambodjansk matvecka

Kambodjansk matvecka

Flag of Cambodia.svg

Vi brukar gilla mat från den här regionen! Nu har vi visserligen haft en bra irländsk och en bra gambisk matvecka alldeles precis, men det vattnar sig ändå lite extra i munnen när vi kollar igen dessa recept. Det kommer bli så gott!

Veckans utvalda recept!

Vi har insett behovet av att ha lite enklare mat-dagar också, och därför planerar vi  också in:

Vad var det godaste ni åt i veckan?

Dela också gärna med dig av ditt favorit-vardagsrecept för enkel mat. Uppenbarligen behöver vi ju såna!

 

Gambiansk matvecka

Gambiansk matvecka

Image result for gambia flag

Gambia har varit på förslag ett par gånger när vi valt matvecka. Nu fick det bli av! Vi minskar gärna på risrätterna (pga arsenik i ris) så vi kommer inte äta ris till alla rätter även om det kanske vore mest autentiskt. Och vi gillar inte okra och är skeptiska till de flesta rätter med jordnötssmör. Det begränsar oss lite, det förstår vi. Nu ska vi ändå testa en jordnötssmörsgryta, vi får berätta vad vi tyckte sen.

Här är våra utvalda recept inför veckan:

Det är dessa vi väljer att laga från Gambia. Vi hittar inga pastarecept eller pannkaksrecept, och för våra barns skull behöver vi välja några såna mer garanterat barnsäkra rätter i veckorna. Vi kommer dessutom ha en annan tvåbarnsfamilj boende hos oss i helgen och kan inte med att enbart ha krånglig och okänd mat att erbjuda.

Resten får alltså bli:

Det låter som en god vecka!

Har du någon erfarenhet av Gambia eller gambiansk mat?

Tio saker ni inte visste om mig (Joseph)

Tio saker ni inte visste om mig (Joseph)

  • Jag är uppvuxen med tjänstefolk

Joseph @ Ecole International - 4 årUnder mina 8 år i Sri Lanka hade vi alltså en eller två flickor som jobbade hemma hos oss. Jag tror att mina föräldrars val att anlita tjänstefolk beror på tre saker.

  1. Vi hade råd. Även om de jobbade med bistånd så fick mina föräldrar en minimum-svensklön, vilket räcker ganska bra i Sri Lanka.
  2. Att anställa någon eller några är ett bra sätt att låta någon som annars inte skulle haft ett jobb få en ganska bra framtid. När vi åkte tillbaka till Sverige hjälpte vi tjejerna (Latta och Latta som de heter) att skapa sig en egen försörjning genom att köpa en ko och lite annat.
  3. Eftersom det inte finns någon fritids i Sri Lanka var tjänstefolk kanske det enda sättet för vuxen att kunna arbeta, med långa resor och udda arbetstimmar.
  • Jag får enormt fula fästingbett

Jag tror vi skippar bild på den här.

Men av någon anledning får jag alltid mycket infekterade fästingbett som kliar i flera månader. När de väl kliat klart lämnar de bruna fula ärr som blir kvar upp emot två år. Jag är vaccinerad och har aldrig fått något annat besvär av detta, men när andra människor får fästingbett brukar de inte se ut som mina.

  • Jag tyckte typ inte om att träna innan jag träffade Mia

wpid-dsc_0027.jpg

Idag är det nog inte många som skulle kalla mig annat än sportig, men själv har jag lite svårt att känna min vid det epitet. Detta trots flertalet lopp och däribland två maraton. I min ungdom har jag testat och varit delaktig i kanske fler sporter än gemene man. Badminton, tennis, pingis, basketboll, taekwondo, friidrott (4a i DM i kulstötning 1998) och sambobrottning. Där emellan har jag sprungit i olika omgångar. Men från efter gymnasiet började jag lägga av med det mesta och när Mia och jag träffades var jag inte alls intresserad av ”träning”.

Så här när man tittar tillbaka på det hela så tror jag att jag främst var avig mot ”friskhetsen” som träning ofta medför.  Min grymma fru fick mig i alla fall på rätt köl. Och jag är ändå fortfarande på rätt sida om hetsen, tror jag.

  • Jag kan avgöra degklumpars vikt på 10-grammet när

wp-image-150300465jpg.jpgTanken är väl inte att skryta egentligen men övning ger färdighet och eftersom jag håller på en del med bakning och sådant så har jag blivit ganska flink på att känna av rätt mängder, vikter och tidsintervall på saker och ting.

  • Jag har sommarjobbat på tippen, Securitas, äldrevård, som filmredigerare och förskola

wp-1464110363483.jpg

Jag gillar att slappa och få bara ta mig tid att spela spel, titta på tv/film eller göra annat roligt. Men jag tycker att en ska jobba om en har möjlighet, och att slappa bort en hel sommar har aldrig varit min grej. Jag har haft många vitt skilda sommarjobb.  Idag ser jag tillbaka på dem med tacksamhet Faktiskt, det är en enorm rikedom att få sätta sig in i olika professioner, lära känna människorna där och ta del av deras utmaningar, frustrationer och glädjeämnen. Jag tror att det gör mig till en bättre yrkesperson i det jag gör nu.

  • Jag vill egentligen helst kolla på japansk anime men tittar på annat tillsammans med Mia

wp-1463685894381.jpg

Förutom TV-spel älskar jag anime. Jag har tittat på tusentals avsnitt och är ganska belevad i den japanska animekulturen (men nej jag är inte en cosplayare). Förutom vissa utvalda filmer av studio Ghibli har jag inte lyckat få Mia att titta på någon serie med mig och därför tittar vi på kompromiss-TV när vi väl sitter och tittar. Jag är egentligen ganska mycket allätare och tittar gärna på typ Game of Thrones, Dr Who eller True Blood. Men eftersom jag inte riktigt orkar med programmen Mia helst vill se så kompromissar vi. Jag tror dock att Dowton Abbey är kanske en av våra gemensamma favoriter. I ärlighetens namn ska jag säga att jag var skeptisk länge innan vi kom igång och började kolla.

  • Jag har en look-a-like

20160421_065503.jpg

Här är jag! Eller?

För några år sedan var vi i lekparken. Wollmar lekte och vi höll även på att grilla. Helt plötsligt kommer en kvinna fram till mig och säger följande:

 Ursäkta, men jag måste bara säga att du är så FRUKTANSVÄRT lik min son. Min dotter, hans syster, och jag stod här och pratade om det.

Eh, jaha. Där ser man, svarade jag.

JA, det är alltså inte bara utseendet, utan sättet du ler, pratar och skrattar. Det är precis som min Simon!, fortsatte hon.

Medan vi pratade vidare kring mig, hennes son och deras härkomst kommer ett barn framspringande och slänger sig kring mina ben och ropar ”Simon!!!”. Barnet tittar sedan upp och tittar mer noggrant på mig och blir mer och mer förfärad i ansiktet samtidigt som mormor förklarar att jag inte är Simon utan bara en som ser som honom. Simon bodde då  någonstans på söder nära där vi bodde då. Jag håller utkik efter honom då och då, men ännu har vi aldrig mötts. Har du någon look-a-like?

  • Jag älskar musik och spelar gärna men mina instrument blev stulna

wp-1465901348318.jpg

Många personer säger sig att vara musikälskare. Vissa kan inte sova utan att lyssna på sin favoritmusik. Personligen är jag periodare när det kommer till att lyssna på musik. Om jag hade fått välja helt själv hade jag dock valt att spela musik mer än att lyssna på det. Tyvärr är jag basist och jag klarar mig inte så bra utan ett band att lira med. Tyvärr #2 är att konceptet ”vara med i ett band” är tidskrävande, och mellan barnen, jobbet, träningen, bakningen och bloggen så är inte typ ingen tid kvar alls över till detta. Mañana mañana. Förra året hade vi inbrott i vårt källarförråd och av lite olika skäl var mina instrument nere i källaren. De blev stulna och sedan dess har vi inte prioriterat att köpa nya. Jag saknar min bas, min gitarr och min trumpet!

  • Jag dricker inte kaffe

Nu är jag ju inte helt ensam om detta. Men ibland känns det så. Särskilt när man hälsar på någon äldre som inte känner mig. Det är helt självklart att bjuda på kaffe och jättekonstigt om man säger att man inte vill ha. Jag har som ovan nämnt jobbat på många olika sorters arbetsplatser och framförallt på ställen där man jobbar nattetid så har jag hört ”du kommer dricka 5 koppar kaffe om dygnet innan sommaren är slut” fler gånger än jag kan räkna. Dessutom jobbade min bror som barista i många år (dessutom en av Sveriges då främsta baristor), men även detta räckte inte att ”konvertera”mig. Te och kala drycjer duger finfint för mig tack!

wp-1458424522387.jpg

  • Jag föredrar TV-spel framför det mesta

Trots att jag inte spelar så mycket nu är TV-spel en av mina främsta passioner. Ända sedan jag spelade Super Mario Bros som 7-åring har jag varit fast. Under föräldraledigheterna när barna var små och sov mycket, fick jag ganska mycket tid över till att spela. Men nu när jag jobbar heltid och när barnen är vakna hela tiden hemma finns liksom inte tiden till det längre. Alltså blir det istället mobilspel, vilket är bra att det finns, men sämre av många anledningar. 1) De flesta spelen är gjorda för att locka tillbaka spelarna efter ett visst antal timmar för att få ut maximalt av spelet. 2) Det är lätt att slå på när som helst och blir inte att man avsätter en specifik tid när man spelar (dåligt för de runt om som inte vet om en spelar eller skriver blogg-inlägg). 3) Inte riktigt samma kvalitet som ett riktigt TV-spel, även om det finns många roligt mobilspel.

Berätta något vi inte vet om dig!!

Tankar inför att få tre barn

Tankar inför att få tre barn

Det här inlägget har vi sugit på ett tag. Vi fick rubrikförslaget när vi bad om tips redan i maj/juni någon gång. Sedan dess har utkastet legat på datorn, och jag har inte fått tummen ur att skriva.

Jag tror att det beror på att jag har svårt att faktiskt visualisera hur framtiden kommer bli.

Det här är ungefär det vi vet.

  • Vi kommer få ett tredje barn.
  • Det kommer vara ett spädbarn till en början.
  • Det kommer vilja göra saker som spädisar vill: amma, ligga nära, bli buret. Få blöjor bytta.
  • Vi tror att storebröderna kommer gilla sitt lillasyskon.
  • Spädisen kommer bli större ganska snabbt.
  • Efter ett halvår har vi en familjemedlem som kan sitta med i babystol vid matbordet och smaka mat.

Det är ungefär så långt som mina tankar sträcker sig.

Sen kommer alla okända faktorer.

  • Kommer bebisen vara frisk?
  • Kommer den ha kolik eller skrika mycket?
  • Kommer den acceptera att ligga själv ibland?
  • Kommer den skrika så mycket att bröderna tycker att det är jobbigt?
  • Hur kommer den nya dynamiken i familjen bli?
  • Hur kommer nattsömnen bli för oss alla?

Det är så mycket annat som händer i höst

Vi har jag länge hittills haft två pojkar som gått på samma förskola och haft samma rutiner på dagarna. Till hösten börjar Wollmar skolan, och bara det är något nytt för oss alla. Att lämna och hämta på olika ställen. Att Wollmar på skolan får lite andra dagrutiner än Wilfred på förskolan. Vi kommer ju kunna erbjuda dem helt andra tider på skola och förskola jämfört med när vi båda jobbat, men hur kommer du vilja ha det? Vara hemma mycket med en förälder och bebisen, eller hänga med jämnåriga mer? Wollmar har ju skolplikt nu, men hur han/vi vill göra med fritids är ju inte helt spikat. Och vad gäller syskon på förskola har ju Stockholm Stad väldigt generösa regler. Hur ska vi förhålla oss till det?

En trea som hänger med, eller en bebis vars rutiner stör?

Det är ju bara 21 månader mellan Wollmar och Wilfred. Det innebar för oss att vi aldrig fick någon tvåbarnschock, det vara bara att införliva ett till barn i packnings-, planerings- och blöjbytarrejset. Nu har vi vant oss av med allt vad skötväskor, vagnar och den sorters logistik heter. Hur mycket kommer det ”ställa till det” att behöva ta en bebis mat-och-sov-klocka i den totala familjeekvationen? Jättemycket? Jättelite? Hur arga kommer barnen bli över att inte kunna lägga beslag på en förälder som behöver amma, mata eller byta på ett lillasyskon?

Längtan!

Mitt i logistiktankarna så har vi båda föräldrar en längtan efter det här lilla pyret. Att få ta emot det där lilla blå-röd-kladdiga knytet när det kommer ut. De där magiska första dagarna med en ny bebis. Att få ha en bebis på bröstet i soffan på kvällarna. Att få byta på en sån där liten pytterumpa igen. Att få se barnen växa i sina roller som storebröder. Att få hjärtat att växa till att rymma ett till barn. Det kommer bli så himla mysigt!

Frågeinlägg Joseph

Vad gör dig glad?

När jag får spendera mycket tid tillsamman med Mia och barnen kommer jag på mig själv hur mycket jag njuter av det och hur glad det gör mig. Den glädjen går liksom inte att slå med något annat. Till vardags blir jag glad av det mesta. Att få jobba, laga mat, läsa en bok, spela spel, lösa korsord, äta god mat, sova eller se på TV. På det stora hela är jag ganska till lags och glad över det mesta i livet.

Vad gör dig arg?

Orättvisor. Slöserier och där i ligger kanske det mest irriterande slöseriet: Förseningar i lokaltrafiken.

Hur hanterar du stress på jobbet?

Prioriteringar, organisation och kommunikation. Jag blir sällan stressad på jobbet, men när det är mycket att hålla reda på är det viktigt för mig att se över allt och prioritera vad som måste gå först och om det är något som kan plockas bort. Sedan lägger jag upp en plan så att jag ser om tiden räcker till eller och jag behöver köra övertid. Sist ser jag till att kommunicera med Mia, min chef och mitt team att det är mycket och om jag behöver stöd på något sätt.

Berätta om ett besök på biblioteket

Mitt favoritbibliotek är ”Rum för Barn” i kulturhuset i Stockholm. Under mina föräldraledigheter åkte jag ofta dit och läset och läste för Wollmar/Willfred och kunde växla med att de sprang omkring och busade och lekte. Ibland har de roliga utställningar som är roliga för barnen att uppleva.

Hur hanterar du stökiga barn?

Med tydliga ramar och mycket kommunikation. Till exempel informera att om pojkarna inte slutar att bråka med varandra så kommer de få leka separat ett tag eller leka en lugn lek. Så berättar jag det ett par gånger med eskalerande ton och tillslut så är det någon som gör illa den andra och då passar jag på att tillämpa det jag sagt. Ibland blir jag riktigt arg och skäller på dem. Jag försöker att jobba bort det dåliga samvetet kring detta och tänker att det är barnens roll att pröva gränserna och vara stökiga och det är mitt jobb som förälder att sätta gränser och ryta ifrån ibland.

Hur tror du att maten påverkar ens välmående?

På hur många sätt som helst. Allt från hur maten ser ut och vad den innehåller till hur den är tillagad, hur den smakar och hur mycket vi faktiskt äter. Hur och vad vi äter är liksom en grundpelare till hur vi mår.

Vilka åldrar är bäst när det gäller barnen?

På något vis tycker jag att den åldern de är i just nu är den bästa och att det liksom följer med hela tiden. Alltså, att det alltid är den bästa åldern. Klart att alla åldrar har sina ”faser” och kriser, men det är underbart att få uppleva alla nya sidor av sina barn och de kommer ju med tiden, så det är bäst att den tickar på.

Vad ser du fram emot i ditt föräldraskap?

Det ska bli väldigt roligt att få ha ett skolbarn, det ser jag fram emot jättemycket. Sedan ska det bli roligt, och lite skrämmande, att vara trebarnsförälder och få uppleva en helt ny konstellation här i Fernando-hemmet.

Vilka är dina bästa kvaliteter som förälder?

Jag är mycket konsekvent, så barnen vet vad de har att vänta från mig på gott och ont.

Vilka är dina mål med föräldraskapet?

Känns som en konstig fråga. Jag vet inte riktigt om jag har ett mål med föräldraskapet för min egen del egentligen. Men målet är väl att forma och hjälpa mina barn att bli bättre människor än vad jag och Mia är. Att de ska få växa upp trygga, fast med en sanningsenlig bild av världen, med färre fördommar och mer respekt för sina medmänniskor än vår egen generation.

Berätta gärna hur du skulle svara på dessa frågor!

Konversationsfrågor för par

Konversationsfrågor för par

I flera år har våra liv handlat mycket om barn, jobb, mat och logistik. Lite träning också. För att hinna med lite par-rekreation har vi ibland en inplanerad samtalskväll på semestern. Vi tänder ljus, äter och dricker något gott och sätter oss på balkongen.

För några år sedan googlade vi ihop en konversationsämneslista.

  • Vad är ditt allra tidigaste minne?
  • Om du fick välja att leva i en annan tidsepok, historisk eller framtida, vad skulle du välja? Varför?
  • Vilken film eller TV-serie har du sett som du önskar att alla andra också skulle se?
  • Om du fick pengar för att starta upp ett eget företag, vad skulle du då göra?
  • Om du inte behövde bekymra dig om att försörja dig och familjen, vad skulle du då helst vilja göra resten av livet?
  • När du tar beslut, baserar du dessa på fakta eller känslor?
  • Är du nöjd med de flesta av dina beslut?
  • Vad är dina främsta styrkor?
  • Vad är dina största svagheter?
  • Vad vill du bli ihågkommen för efter att du dött?
  • Vilka saker är du mest tacksam för i livet just nu? Finns det några sätt som du uttrycker tacksamhet på?
  • Om du fick välja en extraordinär talang (inte övernaturlig), vad skulle du välja?
  • Om du fick välja fritt, vilken ledare från historien skulle varit stadsminister i Sverige idag?
  • Finns det något sätt som vår relation påverkas av våra föräldrars relationer?
  • Hur hanterar vi meningsskiljaktigheter idag?
  • När är bästa tillfället tycker du, att ta upp sådana?
  • När har du känt dig allra mest älskad av mig?
  • Finns det något du är rädd för?
  • Hur hanterar du dina rädslor?
  • Vad kan vi göra för att optimera vår relation under de omständigheter som vi lever idag?

Ett gott samtal!

Jag minns att det samtalet mynnade ut i en del bra konstateranden inför hur vi kunde planera vårt vardagsliv i framtiden och vad vi båda ansåg vara viktigt gällande familjen, jobben och livet i stort. Vi konstaterade också att det är lättare att se våra goda och mindre bra sidor sedan vi blev föräldrar. det liksom utkristalliserar sig. Det som är dåligt blir ännu mer tydligt i perioder av sömnbrist och stress, och det som är bra blir bättre av relationen med barnen, logistisk planering och en känsla av att faktiskt göra det som ska göras när tiden väl finns. För oss blev det en givande kväll när det begav sig!

Vi skulle gärna vilja göra om en liknande intervju med varandra

Det känns faktiskt välgörande att ändå ta ett mer strukturerat frågeunderlag och verkligen också lyssna på svaren. Att lyfta samtalet från ”vad ska vi äta till middag imorgon” till de något med vidare horisont.

Någon som gjort något liknande som vill dela med  sig?

Fyll gärna på listan med konversationsfrågor för par!