Författare: josephsf

Matvecka från Guinea

Bildresultat för guinea flag

Alltså. Så här är det: Vi vet att det inte går att generalisera, men vår erfarenhet av mat från Afrika är hittills inte så positiv. Vi är inte superförtjusta i couscous eller mat lik den från Marocko, vi är inte alls förtjusta i bröden från Etiopien och vi gillar verkligen inte såna där grötliknande maträtter som finns i stora delar av Afrika söder om Sahara. Det är ofta ganska mild mat och vi gillar kryddor. Det har säkert också att göra med att råvarorna där smakar mer. Det är alltså alltid med ett litet motstånd som vi väljer matland från Afrika, till skillnad från Asien där vi väljer med förtjusning. Den här veckan landar vår matresa i Guinea, och vi väljer med en gång bort rätter med matbananer och matgröt.

Veckans utvalda recept:

Resten av veckan blir:

  • Tomatsoppa med pasta
  • Inkokt lax med pressgurka och potatis
  • Pastasallad med kyckling
  • Mackmiddag dagen då barnen ska till simskola.
  • Utemiddag bara jag och Mia och Waldo när storebröderna är borta hos mormor.

Vad ska ni äta i veckan?

Matvecka från Antigua och Barbuda

Redan i förväg dömde vi det här matlandet som jättesvårt. En snabb googling innan vi verkligen satte igång med receptletandet gav oss massor med recept på kladdiga puddingliknande rätter och massor med bläckfisk. Inget av det funkar riktigt bra för oss. Eller ja, JAG gillar bläckfisk. Mia och barnen gör det inte.

Vi hittar också bara en rätt som vi är supersäkra på att är från rätt land, nämligen nationalrätten: Pepperpot stew. Vi hittar inga ”duvärtor” så vi kör med kikärtor istället. Vi är heller inga fan av ”corned beef” och kör istället med något annat salt kött, typ kassler. Och inte hittar vi någon ”Jams” heller, kör på sötpotatis. Ni hör ju, det här blir inte alls autentiskt… =)

Utöver detta blir det med allmänt ”karibiska” rätter:

Och två ”vanliga maträtter för att fylla ut:

  • Pannbiff med potatis och brunsås.
  • Spenatsoppa med ägg

Det är såna här matveckor som gör att vi kör litegrann fast också, nästa gång vi får upp något Karibiskt land kommer vi ju känna att det redan är lite gjort. Jaja.

Vad ska ni äta i veckan?

Portugisiska frukostmuffins

Från alla våra matveckor får vi ibland favoriter som vi gör om och om igen. Den portugisiska matveckan hade vi 2017. Vi skrev aldrig upp att vi skulle göra detta recept i den matveckan, men någonstans där hittade vi detta recept. Och det blev en favorit som vi gör om och om igen. Det är som en härlig, mjuk korsning mellan pannkaka, crumpets och scones och är en OTROLIGT uppskattad del av en lyxig frukost. Vi skrev om detta på instagram i november förra året och det var många som verkade sugna på att testa. Det är inte helt lätt att hitta gamla poster på instagram, så vi insåg nu när vi fick frågan om receptet nu igen att vi behövde göra ett blogginlägg med receptet.

Som de urdåliga receptbloggare vi har gått och blivit har vi glömt att ta ett nytt foto av dessa. Men de ser liksom ut som en tjockare slags pannkaka med mer brödig konstistens. Ni hajar, va?

Ingredienser

  • 10 gram jäst om du vill kalljäsa i kylskåp över natten, annars 25 g jäst (och bakar som vanligt)
  • 8-9 dl vetemjöl (ca 500 g)
  • 1 dl strösocker (80-90 gram)
  • 1 ägg
  • 20 g smör
  • 1 tsk salt
  • 2 dl mjölk

Gör så här

Lös upp jästen i mjölken, den behöver inte värmas. Tillsätt resten av ingredienserna och blanda till en smidig och ganska lös, men inte kladdig, deg. Om du ska jäsa över natten ställer du den i en täckt bunke i kylskåp i ca åtta timmar, annars låter du jäsa i ungefär en timme. Baka ut på ett mjölat bakbord, gör ca 20 bullar. Mjöla bullarna runtom, platta till dem och låt dem vila i 30 minuter.

Stek i en oljad/smörad stekpanna eller pannkakslagg på medellåg värme i cirka 5 minuter per sida.

Servera varma med smör och sylt/marmeled.

Boktips – må bra som förälder

Jag nämnde den här boken i ett inlägg på Instagram och jag fick SÅ MÅNGA dm strax efteråt. Inte från folk som hade läst den, men från följare som gärna ville veta mer. Jag lovade att återkomma med ett blogginlägg när jag läst boken.

En bok till föräldrar, om föräldrar

Jag hade en period när Wollmar och Wilfred var mindre när jag läste typ alla böcker på bibliotekets föräldrahylla. Det var en tuff tid i föräldraskapet och jag behövde råd och strategier, och fick en hel del. Alla böckerna jag då läste handlade om barn, och varför barn gör som de gör och hur man bäst ska hantera dem. Den här boken är lite annorlunda. Den handlar mer om föräldern, varför den gör som den gör och hur man kan hantera sig själv. En intressant och viktig vinkel!

Bokens kapitel

Boken består av sju rätt långa kapitel:

  • Underbart och svårt
  • Jag räcker inte till – om krav, förväntningar och stress
  • Varför känner jag mig inte glad? – om nedstämdhet och ensamhet
  • Jag blir galen! – om hur ilska och irritation tar sig uttryck i livet som småbarnsförälder
  • God natt och lycka till – om den ständiga jakten på sömn
  • Tänk om det värsta händer? – om oro och ångest
  • Ta hand om varandra – om kärleksrelationen under småbarnsåren

Mina behov

Jag insåg när jag läste boken att jag inte lider jättemycket av en känsla av att inte räcka till, jag är ofta glad och tillfreds och vi sover ändå helt okej. Jag är ganska befriad från irrationell oro och lider inte av ångest. Mina favoritkapitel var således det om ilska och irritation och det om kärleksrelationen under småbarnsåren. Där ligger nog mina utmaningar för tillfället.

Vem skulle jag rekommendera boken?

En del av bokens innehåll kommer absolut att vara bra för en nybliven förstagångsförälder, men jag upplever boken en aning hårdsmält för någon som hunnit vara förälder bara i någon månad. Jag kan också känna att jag nog skulle ha haft bättre nytta av den tidigare i mitt föräldraskap. Vi är visserligen mitt uppe i småbarnsåren med Wilfred och Waldo, men Wollmar börjar ändå kännas stor och vårt föräldraskap känns ”äldre”. Jag tror att boken kanske främst passar dig som har barn som börjat förskola och några år framåt? Kanske dig som också skaffat syskon och har utmaningar med både sömn och det ena med det andra.

Är den värd att läsa?

Absolut! Jag kan komma på några kompisar jag gärna lånar ut boken till ganska direkt, och hoppas på att den ska kunna gå runt i bekanskapskretsen några varv! Är det bara något av bokens teman som tilltalar dig så tror jag att du kan ha nytta av den.

Hur vi får barnen att smaka på ny mat

Vi är ofta mer personliga på instagram, och vårt konto där har också ganska stor fokus på vår vardagsmat, mat-temaveckorna och vad barnen äter av allt vad vi lagar. Där fick vi en fråga för ett tag sedan

Frågan löd:

”Det här kanske ni har svarat på många gånger, men hur pratar ni med barnen om att smaka? Om att de kan välja något bara på bordet? Hur peppar ni er själva när de bara äter grönsaker och bröd flera dagar i följd? Ni verkar ha en härlig inställning till mat och jag skulle uppskatta lite inspiration/tips från er”.

Vi planerar och tänker mat utifrån någon slags tallriksmodell, med kolhydrater, protein och grönsaker.

För vår egen del försöker vi hålla på tallriskmodellen med varje lagat mål, men för barnen ser vi det som en cykel över tid. Vi har ganska stort förtroende till barnens egna kroppar, att kroppen över tid ser till att den får allt den behöver. Bara vi erbjuder bra mat generellt. Vi är helt nöjda med att barnen ibland bara äter kolhydrater, vissa dagar bara äter av proteinkällan och en del dagar bara äter grönsaker. Över tid får de i sig hela kostcirkeln och motsvarande en tallriksmodell, fast det är utsmetat över två veckor.

Till exempel har barnen haft lite svårare att få sådana där riktiga ”protein-ätar-dagar” då vi ätit mer vegetariskt i perioder veckor. Helt plötsligt började Wilfred be om ägg till frukost. Det ser vi som ett kvitto på en högfunktionell kropp som ser till att han får i sig allt den behöver.

Vi försöker också alltid att ha det ganska odramatiskt kring att smaka.

De MÅSTE smaka innan de får uttala sig om att något är äckligt, men måste inte smaka rent generellt. Regeln handlar alltså om rätten att uttala sig. Ofta kör vi mut-metoden. Typ barnet tar en portion pasta, men vägrar grönsaker, sås, proteinkälla. Om barnet då vill ha en till portion pasta måste han då först smaka på något av det andra. Det räcker med att smaka pyttelite, men ändå. Otroligt ofta kommer de då på att de nog visst ville ha sås till nästa portion, etc. Ibland mutar vi också med att ”om du smakar på detta så får du efterrätt”. ”Efterrätten” är oftast någon festligare frukt till vardags.

Äter de typ ingenting alls, eller något som vi bedömer som alldeles för lite, då avslutar vi måltiden utan tjat. Sedan dukar vi av, de får leka en stund. När det gått tillräckligt lång stund för att de inte ska dra parallellen ”jag-äter-inget-till-middag-och-då-får-jag-något-godare-istället” så brukar vi göra smörgåsar och frukt till dem.

Att inte komma för hungrig till matbordet

Vi ser ofta att måltiderna blir mer kaosartade om barnen är FÖR hungriga när måltiden börjar. På veckodagar får de ofta börja med morotsstavar eller andra grönsaker i soffan, medan de lyssnar på något från SR barnradio. När de inte är utsvultna verkar de ha bättre strategier själva för att klara av att smaka och testa.

Att vara med och laga

Vi har i vardagen sällan tid/ork att ha med barnen aktivt i matlagningen, men däremot låter vi dem nästan alltid smaka av maten. Vi ber dem om hjälp att smaka av såsen på en tesked. De har också utvecklat en riktigt bra känsla för sås. ”Den behöver mer syra” kan vår sexåring svara. Om de redan smakat under tillagningen så har de svårare att dissa maten när den väl står på bordet.

Vi har tryggheten av att vi vet att våra barn äter bra på förskola/skola

Att kunna vara avslappnad kring vad barnet äter eller inte äter handlar ju mycket om att veta att de faktiskt inte far illa på något sätt alls av att äta lite sämre/mindre någon dag då och då.

Vi testar ju och lagar mycket ny mat. För att barnen ska känna sig trygga i detta blandar vi sällan ihop alla ingredienserna innan servering, utan låter barnen plocka ut det de kan tänkas äta. Säg att vi ska äta nudlar, wokade grönsaker, sås och nötter. Då låter vi barnen får nudlar, färska och icke-wokade grönsaker och nötter. Vi är också väldigt öppna för att barnen får äta ketchup på typ vad som helst. Om det är en smak som gör dem trygga att smaka och äta sig mätta på en ny rätt så gör det oss ingenting.

Hur ser du på barn och mat? Tips, tricks eller svårigheter?

Livet som trebarnsförälder – halvår med Waldo

Waldo

Farten ökar med vår lilla Do-do. Den senaste månaden känns det som att det har hänt hur mycket som helst. Motoriskt sett är han huuur nära som helst till att börja krypa. Jag vet att det eventuellt kan dröja lång tid innan han verkligen gör det, men han är också i ett läge där han faktiskt skulle kunna vara i full färd redan om en vecka. Vad menar jag? Jo, han ligger bra på mage, kan vända sig till och från rygg. När han är på mage så lyfter han sig upp på händerna och jobbar järnet för att komma dit han vill. Höger och vänster snurr funkar finfint, men oftast kommer han inte dit han vill, alltså framåt. Det motoriska programmet blir lite fel och han skjuter sig baklänges istället. Några gånger har han krupit några steg på armbågarna (typ militärkryp) framåt, men inte mer. Han kommer även upp på alla fyra ganska ofta och står och gungar.

Redo att krypa
Jag kan sitta ganska bra också.

Med maten går det också bra. Mia ammar för fullt, men vi märker att det inte räcker längre. På kvällen vill han verkligen ha en ”stadig” portion gröt (dvs. 2 msk grötpulver, 4 msk vatten, 1 tsk olja, 1 kub bröstmjölks-is och några tsk aprikospuré). Kan äter även smörgåsrån själv, brödbitar ibland, banan, apelsin och lite olika sorters mat (ris, potatis, kyckling, fisk mm). Ibland känns det inte som att det finns någon botten i pojken.

Mums!

Wollmar och Wilfred

De stora barnen blir större och större. Deras förhållningssätt till minstingen har inte förändrats märkbart på den senaste månaden. Möjligtvis så busar de lite mer med honom i och med att han skrattar vid titt-tut-lekar och ibland kan det vara ganska skoj för de stora med. W1 och W2 har börjar återuptäcka Duplo den senaste tiden och det är något som Waldo kan vara med på. De bygger och leker. Han ligger bredvid, raserar ibland och smakar sedan på diverse klossar. Alla nöjda! Vi försöker främja duplolekandet framför smålegolekandet (pga småbitar och bebisar, ni vet) och har därför köpt ett stort lass nytt (begagnat) duplo.

Sömn

Under 1½ vecka har Waldo varit förkyld. Det har inneburit lite jobbigare nätter. Men han har klarat det förhållandevis bra, hans storebröder i samma ålder tog förkylningarna mycket värre. Nu har det varit några nätter med mer amning och två riktigt jobbiga ”jag-kan-inte-andas-med-näsan-och-kan-inte-heller-suga-på-nappen”-nätter. Första natten efter att förkylningen släppte sov han från 18:30 – 03:45 utan att vakna eller amma. Det var nice!

Mat

Vora måltider rullar på. Men vid middagarna är det en förälder som inte får äta helt ostört utan behöver agera bläckfisk och mata en hungrig Waldo samtidigt. På grund av detta har Mia matat Waldo innan jag kommit hem från jobbet, för då kan han sitta med och knapra själv på ett smörgåsrån som ”efterrätt”. De stora barnen är såklart mycket avundsjuka på de där rånen. Livet är orättvist! 😛

Jag pottränar en del också, fast jag bajsar hellre på mattan.

Föräldrarna

Den senaste månaden har varit mycket arbetsintensiv för oss båda. Jag har haft mycket deadlines på jobbet, med lönesamtal, utvecklingssamtal och en massa workshops och inspektioner (= sena dagar). Jag har också påbörjat att lämna över en del av mina ansvarsområden och då kräver det lite extra arbete för att hinna med. Mia har haft fullt upp med uppdrag och dagar med SKL, SBU, Socialstyrelsen och fristående föreläsningar och personliga mejlrådgivningar. Vi har även byggt på lotten med hjälp av underbara vänner och så nu vill vi bara andas ut och ha några lugna veckor! Nu hoppas vi på fint väder, bra vårsådd och slut på förkylningar och en paus från jobbiga faser.

Ni andra med bebisar, hur har ni det?

Taiwanesisk matvecka

Bildresultat för taiwan flag

Taiwans matkultur verkar rätt sammankopplad med den övriga kinesiska. Vi hade en väldigt bra kinesisk matvecka här. Därför blir den taiwanesiska matveckan två dagar och två sallader kort.

Övriga dagar blir det följande:

Vad ska ni äta i veckan?

Ungersk matvecka

Jag önskade mig ett europeiskt land den här veckan, och valet för på Ungern! Det känns som okrånglig och god mat.

Bildresultat för hungarian flag

Våra utvalda recept

Vad kommer du äta i veckan?

Och har du några erfarenheter av ungersk mat?

Pakistansk matvecka

Bildresultat för pakistan flagga

Vi lät en kompis bestämma matvecka åt oss den här gången, och valet föll på Pakistan. Vi blev glada! Vi har haft Sri Lankesisk, Indisk, Afghansk, Bangladeshisk och Nepalesisk matvecka tidigare och allt i den här regionen har varit så gott. Och det är ju också ganska mycket ”hemma-kök” för oss, vi behöver inte köpa något mer än färskvarorna.

Veckans utvalda recept

(Ghee för tillagning)

För dagar som kräver enklare/barnvänligare mat

  • Fiskpinnar och potatismos
  • Rotsellerisoppa
  • Varma mackor med ost och skinka för barnen, tonfiskröra för oss vuxna.

Vad ska ni äta i veckan som kommer?

Livet som trebarnsförälder – Waldo 5 mån

Waldo

Den senaste månaden har det hänt mycket med Waldos motorik. Han har börjat att rulla mer och mer från rygg till mage och i slutet av februari kunde kan rulla obehindrat åt båda håll. Han vänder sig även emellanåt från mage till rygg, men inte lika ofta. Han tränar även för fullt inför krypandet, där han lyfter rumpan, pendlar med benen och skjuter med armarna. Han får till att snurra runt när han vill titta på något, men allt som oftast så rör han sig bakåt istället för framåt. Den motoriska utvecklingen har dock satt stopp för allt ”pratande” som han höll på med för en månad sedan. Jag känner igen detta mönster ganska tydligt på både våra barn och syskonbarn så jag antar att det är ganska vanligt. Ändå är det lite trist att inte kunna ha lika givande diskussioner med lillskrutten.

Wollmar och Wilfred

Storebrorsornas intresse för Waldo har under den senaste månaden inte förändrats särskilt mycket. De är för det mesta fullt upptagna med sina egna lekar mm, men vill till och från vara med lillebror och bära honom, krama honom eller leka titt-ut. Det känns dock som att de mer och mer ser honom som en person och pratar en del om hur det kommer att vara när han blir större. Typ, ”Det här är en gurka Waldo. När du blir 1 år Waldo kommer du att kalla det för ’GUCKA’”.

Sömn

Sömnen är helt klart bättre än förra månaden, men det är ju ändå upp ett antal gånger per natt och alltid bajsblöja 04:45 på morgonen med en sedan klarvaken bebis. Han ammar fortfarande ofta på nätterna och jag sköter transporterna till och från hans säng. Vi haft några skriknätter, men de är som tur var lätträknade. För att vara rättvisa mot honom så somnar han hur lätt som helst vid 19 på kvällarna (alltså en läggning som tar ca 1 min) och är han vaken och på gott humör (typ efter morgonblöjan) så går det allt som oftast att lägga honom i sin säng och han ligger vaken och nöjd för sig själv ett tag.

Mat

Måltiderna rullar på som vanligt för familjen, men nu har vi även en aktiv deltagare med oss. Vi har under den senaste månaden börjat med väldigt stegvis matintroduktion. Det började först med att smaka på såser och vi har sedan byggt på med att få smaka på pyttelite av saker som bananskrap, min frukostgröt, suga på apelsin, potatismos mm. Den senaste veckan har vi introducerat vårt egna bebisgröt med aprikospuré. Det var en megahit från dag 1 och nu ökar vi successivt portionerna och blir matad med detta samtidigt som vi äter middag. Nu är vi uppe i 2 tsk grötpulver och han njuter i stora drag. Vi hade egentligen tänkt vänta till 6 månader med gröten, men vi försöker råda bot på det där tidiga morgonbajset genom att de magen något mer att jobba med över natten. Det verkar kanske som att det kommer funka!

Föräldrarna

För vår del så håller vi på att planera sommarledigheten och längtar bort från allt eländigt slask och snö. Vi var nere vid kolonilotten och skulle gräva, men tjälen har inte släppt än, så det var ju lönlöst. Annars har vi äntligen kommit ut ur vinterns förkylningar och hostor och kommit igång med träningen igen. På tisdagar/onsdagar så kör vi yoga tillsammans efter att barnen lagt sig och det är riktigt härligt. Nu är det tre månader innan jag slutar jobbet, så det känns på något sätt att det är slutspurten! Snart är det vår hörrni!

Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden nedan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa. Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!