Författare: josephsf

Daddy vs pappa – om tvåspråkighet

Daddy vs pappa – om tvåspråkighet

Våra barn växer alltså upp som tvåspråkiga, engelska och svenska. Vi fick en fråga om våra barns tvåspråkighet och hur vi gör med  med de olika språken hemma hos oss.

Min egen uppväxt med två modersmål

Jag (Joseph) är uppvuxen delvis i Sverige och delvis på Sri Lanka. Min pappas modersmål är singhala men som ”urban medelklass” i en före detta brittisk koloni pratades det både singhala och engelska i hans hem, familj och släkt. Min mamma är svenska, men växlar mellan engelska och svenska inom familjen. Jag har gått i engelsk skola på Sri Lanka, och i svensk skola i Sverige. Jag kan väldigt lite singhala, men flytande engelska. Därför har vi valt att se till att våra barn blir tvåspråkiga.

Hur vi gör

Mia pratar svenska med barnen och jag engelska. Mia och jag pratar svenska, men växlar också över till engelska ibland av oklara anledningar. Undantagen är att vi använder oss av valfritt språk vid läsning eller sång. Barnprogram kör vi nästan uteslutande engelskspråkiga. När vi köper böcker är det nästan alltid engelska böcker i och med att presentböcker från andra och bibliotekslåneböcker nästan alltid är på svenska.

Förskola och skola?

När vi skulle välja förskola så funderade vi på att välja en engelskspråkig förskola. Men att ha en förskola som är nära hemmet vilket underlättar hela livspusslet. Valet föll på en ”vanlig förskola”.  I och med att det är så mycket svenska i vardagen på förskolan för barnen så har vi ett tillägg till ”regelverket”. Vi middagar försöker vi att alla prata engelska. Barnen pratar nästan uteslutande  svenska, om vi inte ber dem att byta till engelska. Så är det mest Mia och jag som pratar engelska vid middagarna. Men vi tror att det är exponeringen som gör skillnad och att det kommer att falla sig naturligt med båda språken allt eftersom.

Barnen märker ingen skillnad

Jag tror inte att barnen bryr sig om vi pratar på ett språk med dem när de pratar på ett annat. För dem är det kommunikationen som är det viktiga. I min familj har vi alltid blandat och knappast varit medvetna om vilket språk som använts, så det är något av en vanesak. För mig tog det ungefär 1 ½ år innan jag kände mig helt bekväm med min engelskspråkighet med barnen, fastän jag pratat engelska med mina föräldrar (blandat med svenska) hela min barndom.

Ibland så händer det att båda barnen utbrister hela och grammatiskt korrekta meningar på engelska. Som idag när Wollmar hade lekt Krakel Spektakel och dragit ner gardinen och ropade till mig ”Oh no Daddy, I think we have a problem”. Men det händer som sagt var inte varje dag.

Daddy med alla barn

På Sri Lanka kallas fäder för tatha alternativt tathi. Min pappa kallade sin pappa (min farfar) för daddy. Han ville kalla honom för tathi, för det kallade ju alla andra sina fäder. Min farfar var dock mycket fast besluten för att han ville kallas daddy. Under min uppväxt försökte min bror och jag vid några tillfällen att kalla min pappa för just pappa, daddy, dada eller liknande. Men han var lika fast besluten som sin far över vad han ville bli kallad. Han ville vara en tathi, och är nu Siya=farfar. När vi väl fick Wollmar så kom så klart frågan upp över vad han (och numera båda barnen) skulle kalla mig. I och med att jag konsekvent pratar engelska med barnen så lät det konstigt med ”pappa”. I så fall hade det varit mer korrekt att köra med ”papa” eller ”pa” som i  vissa delstater i USA och Kanada. Men i och med att jag inte har någon som helst koppling till den delen av världen så kändes det fel. Att bli kallad för ”tathi” var ju så klart också ett alternativ men i och med att jag alltid drömde att få kalla min pappa för just daddy så blev det daddy som vi bestämde oss för. Barnen vet att förklara för alla sina vänner att ”min pappa kallas daddy” och både kusiner och kompisar kallar mig ofta för det. Det känns rätt mysigt, om än knasigt.

Framtiden får utvisa

Vi hoppas på modersmålsundervisning så snart barnen får börja skolan. Vi har också tankar på engelskspråkig skola längre fram. Vi får se om barnen kommer vilja prata engelska hemma eller om svenska förblir deras förstahandsval.

Någon annan tvåspråkig familj? Hur tänker ni hemma?

Patties – Sri Lankesiska piroger

Patties – Sri Lankesiska piroger

I Sri Lanka tycker man om, precis som i Sverige, att fika. Det som skiljer sig är främst vad fikat består av. Här är det i minsta laget några kex eller småkakor, men sedan kan det vara allt från bullar till tårta. I Sri Lanka händer det att man äter något sött som fika, men då är det vid mycket speciella högtider. Annars är det short-eats som regerar. En short-eat är ett matigare snacks. Det kan vara allt från små piroger eller snittar som man avnjuter till en god kopp Sri Lankesiskt te (med mjölk och socker i så klart!). Grejen är att det är salt och inte sött. Till alla kalas vi anordnar försöker vi alltid göra både och. Sött och salt. Pirogerna går att göra större, och då kan du gott äta dem till lunch eller som picknickmat.

För att få ihop en pirog behöver du en deg och en fyllning. Degen påminner som en pajdeg men är lite mer genomarbetad så att den kan kavlas tunt.

Ingredienser:

Pirogdeg –

180 g (3 dl) vetemjöl
100 g margarin
½ tsk salt

3 msk vatten

Blanda först mjöl, salt och margarin så att fettet fördelas jämt i en grynig massa. Tillsätt sedan vatten och blanda ihop till en smidig deg. Är degen för stabbig så arbeta in lite mer vatten i taget tills den känns mjuk men inte kladdig. Blandningen görs smidigast i maskin men går lika bra för hand. Plasta sedan in degen och låt vila i kylskåp i minst en timma.

Fiskfyllning –

2 burkar makrillfilé i tomatsås (á 80 g makrill)
1 burk tonfisk i olja (á 150 g tonfisk)
½ rödlök
1 medelstor tomat
1 grön chili
3 medelstora potatisar (fast sort)
1 tsk orostad currypulver
½ tsk chilipulver (eller efter smak)
4-5 currylöv

3 krm malen svartpeppar
salt (ca ½ tsk)
citronsaft
Matfett till stekning

wpid-dsc01236.jpg

Skala potatis och skär till mindre tärningar. Koka varsamt. Häll av och låt stå. Hacka lök, tomat och chili (med kärnor om ni vill ha mer hetta).Tvätta bort tomatsås från makrill och blanda ihop med tonfisk. Hetta upp en panna och fräs lök, tomat och chili. Tillsätt kryddorna och currylöv. Tillsätt sedan fisken och potatis mosa till lätt med gaffel så att det blir en blandning av ”mos” och lite större bitar. Häll ½-1 dl vatten och rör ihop. Låt sedan väskan koka bort. Smaka av med salt, peppar och citron.
Låt stå och svalna.

 

Köttfärsfyllning –

400 g köttfärs
3 medelstora potatisar
1 röd lök
1½ msk vinäger
1 medelstor tomat
1 grön chili
ev. ½ selleri
1 tsk malen svartpeppar
½ tsk chilipulver (elle efter önskad hetta)
1 msk orostad currypulver

Skala potatis och skär till mindre tärningar. Koka varsamt. Häll av och låt stå. Hacka lök, tomat, selleri och chili (med kärnor om ni vill ha mer hetta). Hetta upp en panna med margarin i och bryn sedan köttfärsen lätt. Tillsätt lök, chili, tomat, selleri vinäger, och kryddorna. Blanda ihop och låt stå till dess att löken blir glansig och mjuk. Tillsätt sedan i potatis och mosa lätt med en gaffel så att det blir en blandning av ”mos” och större bitar. Häll ½-1 dl vatten och rör ihop. Låt sedan väskan koka bort. Smaka av med salt och eventuellt mer av någon krydda efter smak.
Låt stå och svalna.

Utförandet:

Kalva ut degen på ett mjölat bakbord. När degen börjar fastna i kaveln så mjöla om och vänd på degen. Kavla ut till en ca 2-3 mm tunn platta och stansa sedan ut cirklar beroende på hur stora piriger du vill göra. Lägg fyllning från mitten och ut mot ena halvan. Va försiktig att inte lägga i för mycket, det måste finnas upp mot 1 cm från kanten till fyllningen för att kunna stänga. Fukta kanterna runt och lätt med lite vatten och vik över deghalvan utan fyllning över fyllningen och tryck ihop kanterna. Forma en fin pirog och pressa eventuellt ihop kanterna med en gaffel. Pensla med ägg och grädda i mitten av ugnen i ca 15 minuter på 225 grader.
Servera med en god sallad och lite chilisås och en stor kopp Sri Lankesisk te (med mjölk och socker så klart).
wpid-dsc01232.jpg

Vi lovar att du inte blir besviken om du bestämmer dig för att testa sri lankesiska piroger.

Och reser du till landet måste du lova att köpa såna här till eftermiddagsteet!

#IDIDIT

#IDIDIT

Igår såg vi på Aktuellt på SVT där det var ett inslag om #metoo. Efter inslaget intervjuade nyhetsankaret Katarina Wennstam. Det blev på det stora hela en ganska konstruktiv och bra diskussion (till skillnad från hur det varit i vissa TV-morgonsoffor…). Programmet slutade med att nyhetsankaret frågade om det inte fanns en risk att det skulle bli en ”häxprocesser” nu i och med alla outanden av män i nyheter och sociala medier. Wennstam kontrade snabbt med att häxprocesser är ett lite för starkt ord att använda i sammanhanget och att det gäller att fokusera på vad kvinnor faktiskt har utsatts för.

Häxprocesser är kanske bara rättvist?

Min reflektion kring den diskussionen är att det kanske är rimligt med häxprocesser. Alltså att oskyldiga män blir utpekade för trakasserier, ofredande eller något annat kränkande beteende mot någon (kvinnor). När ett ämne blir så hett och extremt aktuellt som #metoo är just nu är det enkelt att få medhåll även om en anklagelse inte är sann. Är det ok, rättvist eller juste? Nej, så klart att det inte är i teorin. Men att vara orolig för denna typen av collateral damage får på inget sätt stoppa rörelsen som är igång nu. Rädslan för att fel män ska bli utpekade får  inte  skrämma alla de kvinnor och personer som utsatts för övergrepp på kropp och själ till tystnad  Att eventuellt bli anklagad för något som en inte gjort är kanske något som vi som män behöver ta i sammanhanget? Som man har jag aldrig tänkt på, varit rädd för eller blivit utsatt för trakasserier. Dessa rädslor och upplevelser har  99.9 % av alla kvinnor. Vi som män kanske bara får själva rädslan för eventuella orättvisor nu. Det är bara rättvist.

Dags att tänka

Hela #metoo rörelsen har så klart fått mig att tänka kring hur jag har agerat. Vad kan jag ha sagt, gjort i olika sammanhang genom livet. Att säga att ”jag inte vetat att jag gjort fel” är inte en tillräcklig ursäkt. Nu är jag inte den personen som haft något vidare uteliv med fester och fyllor. Jag har, innan jag träffade Mia, alltid försökt att bemöta kvinnor med respekt och kunnat tolka signalen ”jag är inte intresserad” ganska väl. Kanske för väl med tanke på att jag var singel tills dess att Mia raggade upp mig. Men jag är ett barn av patriarkatet och med det i bagaget kan jag inte vara säker på att jag inte sagt eller gjort något som eventuellt kränkt en kompis, kollega eller bekant. Och eftersom mina kollegor/vänner och bekanta också är barn av patriarkatet har det funnits en kultur av att vara tyst, inte klaga eller säga ifrån. Än en gång vill jag säga att detta inte är en ursäkt. Det är inte kvinnors tystnad som är skyldig till alla de kränkningarna som skett. Det är på alla sätt mäns beteende, ouppmärksamhet och diskriminerade som är roten till allt ont i sammanhanget. När kvinnor nu gör sig hörda, bland annat genom #metoo, så kanske vi kan få till en förändring i vår kvinno- och människosyn. Det är dags nu!

Dags för förändring

Låt en del häxprocesser pågå. Låt inte rörelsen stoppas på grund av rädslan för att vissa män kanske utpekas något orättvist. De förtjänar det förmodligen på någon nivå oavsett. Vi som män har varit så lite rädda, så länge. Så i rättvisans namn kan det vara vår tur att darra i knävecken. Kvinnor gör det dagligen.

De senaste veckornas händelser så hoppas jag att på ett uppvaknande till en ny morgondag!

Vietnamesisk matvecka

Vietnamesisk matvecka

Ibland kommer vi till länder (i vår matresa) där vi bara bli SÅ förvånade att vi inte redan haft en matvecka. Vi får alltså själva ta och söka på bloggen, för vi minns inte längre alla de matländer vi besökt. Vietnam är en matkultur som vi gärna väljer om vi går ut och äter, och vi blir aldrig besvikna. Det var däremot förhållandevis svårt att hitta recept som innehöll mestadels ingredienser som vi visste att vi kan få tag på. Vi har ju flera bra asiatiska livsmedelsbutiker i vår närhet, så det är sällan något problem med mer kända saker. Med grejer som dels är svåra att få tag på, dels verkar säljas i storpack och dels är tveksamt om hur goda de faktiskt är, de väljer vi ofta bort. Jättemånga recept verkade också innehålla vaktelägg? Varför kan det vara vanligt? Har folk vaktlar hemma? Mycket intressant!

Flag of Vietnam.svg

Berätta gärna om du har någon erfarenhet från Vietnamn!

Här är vår matplanering:

Fredagsmiddag blir en Kycklingbaguette, vi ska bara komma ihåg att göra kycklingen i förväg så är middagen fixad på nolltid.

Lax-nudelsoppa

Vietnamesiska dumplings med fläskkött, vilket innebär i princip en färskbakad brödfralla med köttfyllning.

Kyckling- och risburgare där stekta risplattor blir ”brödet”

”Deconstructed fresh spring role bowl”, gillar idén och snor den, men känns den inte lite tunn på fyllning? Vi kommer vilja komplettera med jordnötsås, marinera tofun ordentligt och kanske ha lite andra grejer i. Tipsa gärna om vad!

Vegetariskt stekt ris

Krispiga pannkakor med grönsaker. Låter jättegott, men tror att vi kan ge upp med en gång med att få våra barn att äta den här måltiden. Får nog steka lite vanliga pannkakor till dem.

 

Vad ska ni äta ikväll och framöver?

 

Éclairs

Éclairs

Éclairs är min barndoms favoritbakverk, något som jag alltid valde när vi var och fikade när jag bodde på Sri Lanka. Här i Sverige hittar jag inte så ofta några bra éclairs när vi är ute och fikar. Så jag brukar göra själv när jag blir för sugen! Det är faktiskt inte särskilt svårt. Man gör avlånga petit chouxer som man fyller med en chokladkräm och doppar toppen i en chokladglasyr. Jag ska berätta mer!

Ingredienser:

(alla recept nedan är mätta efter att vi använder två ägg. Det vanliga är att man kör en pate au choux smet på tre eller fem ägg. Skala om efter behov!)

Pate a choux –

  • 33 g smör
  • 132 g vatten
  • 80 g vetemjöl
  • 2 ägg

Chokladkräm –

  • 2 äggulor
  • 6 g mjöl
  • 10 g potatismjöl
  • 40 g (½ dl) socker
  • 2 dl mjölk
  • 2 tsk vaniljextrakt eller vaniljsocker (eller skrapa ner färsk vanilj om ni vill)
  • 30 g smör
  • 80-90 g mörk choklad

 

Chokladtopping –

  • 2 msk vatten
  • 40 g socker
  • 75 g choklad

Pate a choux och petit choux –

Slå på ugnen på 200 grader. Koka upp vatten och smör i en kastrull. Rör ner mjölet med en träsked och fortsätt sedan att blanda under kraftig omrörning på plattan tills degen släpper från botten och det nästan börjar fräsa lite i kastrullens botten. Ställ undan katrullen och blanda sedan ner ett ägg i taget tills varje ägg är helt inrörd i smeten. Detta görs bäst med köksassistens och en ”k-spade” men går även för hand.
Spritsa sedan smeten med mellanstor räfflad tyll till avlåga petit chouxer. Bör bli 7-8 stycken. Grädda i mitten av ugnen i 20-25 minuter. OBS! Öppna inte ugnen under gräddning då det finns risk att de rasar ihop.

Chokladkräm –

Blanda äggulor med mjöler och ungefär hälften av sockret (20 g). Koka upp mjölken med resten av sockret och vaniljen. Rör ner hälften av mjölkblandningen i äggmixen och häll sedan tillbaka det i kastrullen. Koka upp under kraftig omrörning och ta sedan av från plattan. Hacka choklad och häll över det och smöret  i vaniljkrämen och rör om tills det är en slät chokladkräm. Ställ för att svalna av i ca 30 minuter.

Chokladtopping –

Hacka chokladen och blanda alla ingredienser i en kastrull. Värm försiktigt på under omrörning och ta bort från plattan så frot om all choklad har smält. Fortsätt att röra om tills allt socer har löst sig (du ska inte längre höra något knaster när du rör om med vispen).

Montering –

Spritsa sedan in chokladkrämen i petit chouxerna och doppa sedan i glasyren. Ställ i kylen i runt en timma och servera när gästerna kommer!

image

Baka, servera, njuuut!

Skogs- och naturevent med Viking

Skogs- och naturevent med Viking

Idag var vi bjudna på något så roligt som ett skogsäventyr anordnat av UppochHoppa-Sofia och Viking Footwear. Eftersom Mia gått och väntat på operationstid så länge har hon inte vågat tacka ja till några inbjudningar under oktober. Men när vi nu bjöds in till en helgaktivitet som är rolig även för barnen kunde vi inte tacka nej. Mia var hemma och roddade med bloggen efter vår lilla härdsmälta här i veckan, medan jag och barnen fick en ljuvlig skogsdag tillsammans med ett gäng andra bloggare och deras barn.

Dagen började med att vi samlades i Hellasgården. Vi fick veta upplägget och hälsa på varandra. Vilket roligt gäng! Vi hängde med  HejhejVardag-Louise. 

Sedan följde ett gäng stationer med aktiviteter som att leka och busa i en snöhög, inte nudda marken, bergsklättring mm. När väl magen började kurra blev det varm korv och en och annan grillad marshmallow.

Jag tror att ni förstår att barnen var helt lyriska.

Viking presenterade sin nya Vinterkollektion. Intressant att få höra mer kring bakgrunden till produkter och utveckling. Som konsument som bara går till butiken och provar och köper ett par skor lite snabbt var det lärorikt att få veta mer.

Vi fick lära oss mer om hur Gore-Tex funkar och om BOA-closure system, vilket är en ständningsystem för skor som kan ersätta kardborre/snören och som ger en jämn tryckfördelning över skon och foten.

Efter en solig och härlig dag i naturen åkte vi hem till Mia och berättade om våra upplevelser och drack varm choklad! En fin dag att fira in oktober!

Lax- och blomkålslasagne

Lax- och blomkålslasagne

När Wollmar var bebis och vi började med att hitta på olika maträtter som skulle passa honom så skrev vi det här receptet. I och med att det är en fördel att få in grönsakerna i huvudrätten när det gäller mat till barn gjorde vi en laxlasagne med insmygen blomkål.

Idag har vi gjort en upphottad version på lax och blomkålslasagnen som har mer smak och är mer anpassad till en vuxens (eller större barns) smaklökar. Det här är en av våra bästa bjudrätter när det kommer stora sällskap på besök.

Ingredienser (6-8 port):

  • 1 stor blomkålsbukett
  • 2 gullök
  • 3 vitlöksklyftor
  • 1 tsk honung
  • salt
  • malen svartpeppar
  • cintronsaft
  • 900 g lax m skinn (ca 780 skinfri)
  • 4 msk fryst dill
  • citronsaft
  • 1 tsk salt
  • 2 krm malen svartpeppar
  • 2 msk vetemjöl
  • 2 dl vätska (exv. 1 dl blomkålsspad + 1 dl mjölk)
  • 30 g smör
  • 5 msk vetemjöl
  • 1 liter mjölk
  • 1 tärning fiskbuljong
  • 1 tsk salt
  • malen svartpeppar
  • citronsaft
  • 2 dl riven mozzarella
  • 1 dl riven mozzarella
  • 2 dl riven parmesan
  • ca 500 g lasagneplattor

Gör så här:

1) Blomkålspuré:

Riv loss blomkålen i mindre buketter, ansa blad och skär bort stammen. Lägg detta i en kastrull och täck med vatten. Ha i 2 tsk salt och koka blomkålen i ca 20 minuter tills de är mjuka.
2) Under tiden blomkålen, värm en stekpanna med riktligt med olivolja till medelhög temperatur. Lägg i vitlöksklyftorna med skalet på. Låt dem koka i oljan i ca 10 minuter eller tills de är mjuka innuti, vänd dem någon gång då och då.
3) Hacka gullöken. Ta bort de gyllenbruna vitlöksklyftorna från pannan och lägg dem på skärbrädan. Fräs gullöken mjuk. Skala vitlöksklyftorna och mosa det mjuka innanmätet.
4) Spara ca 4 dl av spadet från blomkålen. Häll av resten. Tillsätt lök och vitlök till blomkålen och ca 1 dl spad och mixa till en slät halvlös puré. Smaka av med salt, peppar och citronsaft. Purén ska smaka mycket blomkål med tydlig syra från citronen (tänk även på att en del av sältan går in i lasagneplattorna).

5) Laxen:

Skinna och ansa laxen och skär den sedan i tunna korta strimlor. Blanda laxen med salt, peppar, dill och citron och låt stå.

6) Bechamelsås:

Smält smör i en tjockbottnad kastrull som rymmer ca 1,5 liter. När smöret smält vispar du i vetemjölet och tillsätter sedan, under vispning för att undvika klumpar, mjölk. Koka upp under regelbunden vispning och koka i någon minut innan du ställer den från plattan. Blanda ner buljongtärnning och smaka av med salt, peppar och citron. Häll sist i osten och vispa såsen slät.
7) Häll 1/3 av såsen i botten av en stor djup ugnplåt och lägg första lagret lasagneplattor. Bred över blomkålspurén och täck sedan med nästa lager av plattor. Strö nu över vetemjölet på laxen och blanda i detta ordentligt. Häll sedan i vätskan och blanda på nytt. Smaka av och tillsätt eventuellt mer salt, peppar eller citron och täck sedan nästa lager med laxblandningen. Lägg på sista lagret av plattor och häll över resterande sås. Täck med ost och grädda i ca 30 minuter i mitten av ugnen på 200 C eller tills lasagnen fått en fin färg.

image

Våga testa!

Bli inte skrämd över att det är blomkål ingömt i den här rätten. Bli heller inte avskräckt av att den innehåller så pass många olika moment. Det här är en rätt som är helt enkelt värd mödan!

Sagolandsmatvecka

Sagolandsmatvecka

Bildresultat för narnia flag

Okej, den här mat-resan tar nu lite oväntade vändningar. Vi är i slutet av högläsningen av ”Häxan och Lejonet” och barnen önskar Narniansk matvecka. Vi är ju inte de som bangar en utmaning, men det visade sig vara svårt att hitta Narnianska recept (shocker!!). Så den här veckans matrecept kommer från Narnia, Star Wars-galaxen, något vi fritt tolkar som något Tam/Nea i landet Dahr hade kunnat äta. Och så mat från Octonauts-undervattensvärlden.

Vår Sagolandsmatvecka:

  1. Fru Bävers Skink- och ärtsoppa (Narnia)
  2. Fredagsplockmat blir ”Dvärgarnas Scotch Eggs” (Narnia) och öländska stekpannebröd som vi tänker oss att Tam skulle ätit (Landet Dahr) med lite småplock i form av grönsaker och ost.
  3. ”En Centaurs frukost” till middag (Narnia)
  4.  Octonauts fiskburgare får bli vanliga tonfiskbiffar och bröd och grönsaker (fish bisquits lät inte jättegott faktiskt…) (Octonauts)
  5. Boba Fettucine (Star Wars)
  6. Obi-Wan Kebabs, ugnsgrillade och serverade med potatis och kall sås.
  7. Medeltida vitlökskyckling  med ris tänker vi att Neas adelsfamiljssläktningar äter till middag (Landet Dahr).

Bildresultat för star wars picture

Lördagsgodis blir Häxans varma chokladmjölk och Turkish Delight (Narnia)

dc50a82244061e33512f583408419efb

Liftarens guide till lekparken (att överleva småbarnsåren)

Liftarens guide till lekparken (att överleva småbarnsåren)

För varje ny termin brukar vi förvånat titta på varandra och konstatera att ”vad stora barnen blivit, vad enkelt det blir nu”. Vi har 21,5 månad mellan våra barn, och vi ska inte sticka under stolen med att det har varit vansinnigt intensivt i perioder. Det är kanske inte egentligen enkelt nu, det var helt orimligt tufft förr. Hehe.

Att överleva småbarnsåren. För den som ännu inte kommit dit, och för dem som för länge sedan passerat tror jag att ordet ”överleva” kanske låter magstarkt?

Men föreställ dig. Sömnbristen i nära nog nivå att kunna användas som tortyrreskap, det gungande rörelsemönstret du lägger dig an med för att få ett gråtande barn att komma till ro, det ständiga dåliga samvetet över att inte hinna hem från jobbet i tid, det dåliga samvetet över ett tappat tålamod, besvikelsen över att inte vara tillräckligt rolig och glad som förälder.

Listan kan göras lång.

Vi pratar kanske inte regelrätt överlevnad som i bemärkelsen att försöka leva en dag till utan vatten i en öken, som i att faktiskt behålla livet. Men överlevnad som i att faktiskt fungera väl som förälder, som partner, som anställd. Det är inte helt enkelt.

Jag hittade några synonmer till ”överlevnad”: att klara sig, leva igenom, genomleva, uthärda.

Dessa stämmer väl ganska väl överens med småbarnsåren?

Den senaste tiden har jag tänkt på mina överlevnadsstrategier.

  • Att acceptera och inse att ett välbalanserat ”livspussel” är en myt.

Den där perfekta harmonin mellan att göra succé på jobbet, vara den roligaste föräldern som aldrig blir oresonligt arg, laga god och näringsriktig mat och dessutom vara en engagerad partner existerar inte. Den som påstår det ljuger. Det finns saker vi hinner och orkar med, och det finns saker som vi inte pallar. Alla gör inte alls, hur mycket det än verkar så på Instagram. En del verkar ha mer resurser än andra, men samtliga av oss sitter där med det dåliga samvetet och räcker inte till. Vissa dagar klarar jag kanske allt både jobbmässigt och på hemmaplan, men dessa dagar är verkligen sällsynta. Oftast så vinner något över det andra i det ständiga pågående livspusselkriget om min tid. Att acceptera att det kanske måste få vara så kanske kan minska känslan av att alltidalltid det är jag själv som är förloraren.

  • Att ha en hårdfiltrering på ”råd”.

Allt jag läser och hör har potential att lägga sten på bördan vad gäller mitt ständiga dåliga samvete. Jag skulle kunna skriva listor utan ände på vad jag skulle kunna lägga till i mitt liv och föräldraskap för att ”vi skulle må/sova/äta/leka/ligga bättre”. Men inget slår mina egna som när det gäller att ta hand om våra barn. Vi har vår egen familjehistoria att berätta, och det finns inget ”rätt” slut. Det finns ytterst få saker som jag inte kan tänka ut själv som skulle kunna revolutionera vår vardag.

  • Att hitta en fungerande nivå på mina förväntningar på mig själv.

Är barnen sjuka och kinkiga kanske den rimliga förväntningen på mig själv och min dag att ta hand om barnen, ta en snabbdusch och koka snabbmakaroner? Och en annan dag kan förväntningarna vara mycket högre. Livet går i säsonger och jag måste  acceptera det. Kanske kan jag ställa mig själv frågan ”vem kommer bli besviken om jag inte gör a,b och c idag?” Är det bara jag själv som påverkas har jag möjligheten att tänka om!

  • Att våga visa svaghet. 

Enda sättet att få hjälp och stöttning när det behövs är att be om hjälp. Ingen gissar sig till att jag inte orkar en till arbetsuppgift eller kommer krevera inombords om jag måste läsa en till Alfonsbok. Det finns oftast resurser att omfördela bördan, om inte på hemmaplan, så på arbetet. De allra, allra flesta medmänniskor vill varandra väl och ställer upp när de får en konkret fråga om hjälp.

 

Vad har du för överlevnadsstrategi? 

Josephs lopprapport – Lidingöloppet

Då var lidingöloppet avklarat. Och som vanligt är vid lopp längre än 21 km så är känslan ”Åh va härligt att det är över!”

Den ursprungliga tanken var att jag skulle skriva några inlägg i bloggen kring träningsupplägget inför loppet samt känslor/tankar mm. I och med att både Mia och jag välsignades av en kraftig förkylning med ont i halsen och hosta så blev det inte så mycket inför loppet pepp. Mitt sista löppass innan loppet var 6 km den 4 september. Och tyvärr blev det inte jättemycket sprunget i augusti som en hade kunnat hoppas. Men nog med bortförklaringarna. Både Mia och jag springer året om så grundkonditionen är där. Vi fick till många långpass under sommaren så det var bara till att hoppas på det bästa.

Jag har en gammal fotledsvrickning a la innebandy som inte alltid är snäll vid längre pass eller träning i terräng. Eftesom Lindigöloppet bjuder på båda två tejpade Mia foten för ökad stabilitet. Som ni märker finns det gott om fördelar att leva med en fysioterapeut.

Vi lämnade barnen hos Mias syster, drog hem för en tidig lunch och for sedan ut till Lidingö. Jag tillhörde startgrupp 4 med starttid 13.00. I och med att det har regnat hela veckan var en stor oro att det skulle vara jättelerigt på spåret. Framför allt när alla 15 km löpar sprungit klart och ett par tusen löpare innan mig. Men det var inte så farligt faktiskt. Så klart var det lerig lite här och var men det fanns utrymme att springa runt på torr mark utan att vada genom en lermyr.

Starten och 0 – 14 km:

Som vanligt började jag ganska hårt och höll ett gott tempo i början. Vid vanliga lopp tillåter detta att komma ifrån några i samma startgrupp och få lite mer utrymme längre fram. I Liningöloppet verkar denna taktik inte spela någon som helst roll. På de flesta stället kan en max springa 2-3 personer på bredden och i och med att det är så pass trångt lämnar inte folk en ledig fil till vänster för omspringningar. Nu ska jag inte påstå att jag var den snabbaste katten i klubben. På det stora hela blev jag nog mer omsprungen än tvärtom denna gången. Fram till 14 km kändes det helt ok, men efter det började de göra ont i fotsulorna. Ni vet som om att något filat och filat ner dem. I efterhand visade det sig att det hade fallit ner finkornig sand i skorna, troligen parksand från barnens skor som stått över löparskorna i skohyllan. Grymt oruttat!

Mjölksyra i björkstammarna 15-30 km:

I början kände jag mig grymt stark i backarna och kunde hålla samma tempo i backarna som på plan mark. Men under den senare hälften av loppet gick det allt segare och när väl den beryktade abborrebacken. Innan hade jag verkligen tänkt att jag skulle springa den precis som jag springer alla backar. Men utan någon som helst backträning sedan maj gick det inte längre än till hälften. Samma sak hände vid Karins backe nära slutet av loppet och benen var så stumma och så fulla av mjölksyra att jag började gå även på plan mark. Men inpå de sista kilometrarna insåg jag att om jag alls skulle komma under 3 timmar så var jag tvungen att lägga på ett kol. Som tur var var det ganska mycket nerförsbacke efter Karins och jag lyckades komma upp i fart. Sista 500 metrarna kom jag till och med upp i en riktigt hygglig fart. Sluttiden blev 2:59:31. Sjukt nära men ändå under 3 timmar!

Sammanfattningsvis:

På det hela hade det så klart varit ett mycket roligare lopp om jag hade lagt ner mer tid på förberedelser. Jag tycker på sätt och vis om både backar och terränglöpning, men trots att Stockholm marathon var en mycket mer smärtsam upplevelse så var den ändå roligare. Vi får se hur det blir i framtiden om det blir ett återbesök till Lidingö i september. Kanske om jag ska smälla av den svenska klassikern som någon slags 40-årskris. Hehe…