Författare: miadfernando

Första besöket hos fysioterapeut

Första besöket hos fysioterapeut

Idag tänkte jag skriva lite grann om vad du kan förvänta dig av ett första besök hos en fysioterapeut och hur vad du själv kan göra för att göra besöket så bra som möjligt.

Förbered dig:

Jag uppskattar alltid när mina patienter har en tydlig uppfattning om vad de önskar ha ut av besöket och när de kommer med en konkret lista med frågor. Det är inte alltid vi hinner med exakt allt, men det är otroligt skönt för mig som vårdgivare att veta hur du tänker.

  • Försök analysera dina besvär veckan innan du ska träffa sjukgymnasten/fysioterapeuten. Speciellt är det bra om du kan försöka se samband mellan när du har mer eller mindre ont. Vad provocerar dina besvär, och vad kan lindra dem? När har du en bra dag, och när har du en dålig dag? Kan du se några samband?
  • Försök komma på hur besvären startade och försöka sätta ord på eventuell smärta (skarp, molande, brännande etc).
  • Var tydlig med dina egna förväntningar. Känner du att du är i en fas i livet där du helt omöjligt kan tänka dig att göra en livsstilsförändring eller hinna med träning på gym, säg då det. Det är slöseri på er bådas tid om terapeuten ska försöka gå igenom åtgärder med dig som du vet att du just nu inte förmår ta till dig. Önskar du en viss behandlingsmetod, säg det. Då får terapeuten ta ställning till om det är möjligt eller om du kanske ska träffa någon annan.
  • För det första – boka tid hos någon du tror att du kan vara avslappnad med. Spelar det någon roll vilket kön terapeuten har? Åldern? Vill du ha en med lång yrkeserfarenhet eller kanske en ung med moderna tankar? Efterfrågar du vissa kunskaper och tekniker? Kolla upp lite sådana fakta innan, så optimerar du möjligheterna för att du ska känna dig nöjd sedan.

Inför/under besöket:

  • Ha mjuka och bekväma kläder som är lätta att ta av och på. Du kommer behöva klä av dig, så för att slippa krångel tänk lite på klädvalet. Och du kommer troligen få testa någon eller några övningar, så att ha kläder du kan röra dig i är rätt smart.
  • Var beredd att klä av dig. Fysioterapeuten kan inte göra en bra undersökning av ett fullt påklätt område. För att göra en bra undersökning vill fysioterapeuten ofta få en överblick av omkringliggande leder, så om du har besvär i ryggen behöver du klä av dig till underkläder. Oroa dig inte över nakenheten, läs vad jag skrivit här så förstår du varför vi inte bryr oss alls…
  • Kom gärna med god marginal, de flesta sjukgymnaster/fysioterapeuter har en ”väntrumsanamnes”, ett frågeformulär, du ska fylla i innan besöket. Fysioterapeuten har en viss avsatt tid för dig, om om du kommer sent kommer besöket också bli kortare än det var tänkt, just för att den som är efter dig ska slippa vänta.
  • Försök ha en dialog med terapeuten om behandlingens mål. Vad är det du vill ha ut av behandlingen och vad anser denne om huruvida detta är ett rimligt mål? Vad ser ni för tidsaspekt för att uppnå målet?

Lite tankar om efterföljande besök:

  • Om du inte kan komma på efterföljande besök och lämnar återbud vet vi aldrig om det är för att du inte ansåg att vi kunde hjälpa dig, om du hade faktiskt förhinder eller om du bara glömt. Det är ditt eget ansvar att ringa och boka en ny tid. Var det så att du inte trivdes med din specifika vårdgivare är det aldrig någon som tar illa upp om du vill byta. Låt inte personkemin göra att du ger upp om det hela helt och hållet!
  • Vi ser det som ditt eget ansvar i behandlingen att göra hemövningar och följa våra råd (om du inte redan gjort klart för oss att det är omöjligt) och att du själva frågar om det är något du inte förstår. De flesta av oss försöker förklara så mycket vi kan, men ibland är vi inte tydliga nog.
  • Behandlingsperioden avslutas av olika anledningar. I den bästa av världar avslutas den när du är symtomfri och kan fortsätta hålla igång på egen hand. Ibland blir det tyvärr så att behandlingen avslutas för att den gått i stå, att ni inte kommer längre på den inslagna vägen. Är du inte tillfredsställande symtomlindrad tycker jag att du ska våga fråga om din terapeut känner till någon kollega som har andra behandlingsalternativ eller om det finns något annat som hen kan rekommendera dig.

Tankar och funderingar på det här?

Har du erfarenheter av fysioterapeutbesök som inte blivit som du tänkt dig? Vad hade hen kunnat göra annorlunda? Vad hade du kunnat göra annorlunda?

Kejsarsnittsärr som gör ont

Kejsarsnittsärr som gör ont

Är det normalt att mitt kejsarsnittsärr gör ont?

Alla har individuella skillnader i hur lätt och smidigt kroppen läker sår. Ett kejsarsnitt innebär ett planerat sår, och läkningen efter detta kommer bero mycket på dina individuella förutsättningar. En del får mycket ont kring sitt ärr. En del tappar känsel kring ärret. Någon annan får ökad smärtkänslighet, så att till och med lätt beröring ger smärta. En del känner inget alls. Och de allra flesta med besvär kring sitt ärr får allt mindre besvär ju längre tiden går.

Ökad förståelse kan bidra till lugn

Till att börja med kanske du vill läsa mitt gamla inlägg,  om hur operationen går till. Det finns många olika lager och i alla dessa lager skapas ärrvävnad. I vissa fall växer ärrvävnaden från olika lager ihop, och det kan skapa en stramhet som känns obehaglig. Vi kallar det ”adherens”, när vävnad från olika lager sitter ihop sådär. Nedsatt hudrörlighet kring ett kejsarsnitt kan ge obehag som sprider sig över magen och blygdbenet.

Huden och underliggande vävnaden ska röra sig och glida separat från varandra när vi rör oss. Ärradherens kan göra så att hudens rörlighet blir begränsad. Genom ärrmobilisering kan du, kanske efter lite instruktion, hjälpa huden att röra sig bättre kring ärret.

Hur gör jag?

Till att börja med – rör ärret.

wpid-dsc_0088.jpg

Har du en känslighet så att lätt beröring känns smärtsam, då kan du träna bort den beröringssmärtan genom att försiktigt vänja huden vid beröring. Börja kanske med en bomullstuss och stryk fram och tillbaka över ärret. När du så småningom vant dig vid detta kan du jobba dig vidare, stryk med fingrarna.

Och tillslut kommer du kanske till en mer masserande beröring.

Detta kan du börja med 6 veckor efter kejsarsnittet så länge allting läkt fint och komplikationsfritt. Använd lite hudkräm och massera över ärret, nyp det försiktigt och rulla det lite mellan dina fingrar. Dra inte så att ärrets ytor dras ifrån varandra, men massera gärna längs med ärret. Det ska inte göra ont.

Massera vid behov ärret 5 minuter om dagen. 

Hoppas ni förstår. Hör av er om det är oklart hur jag menar! 

Relaterad läsning på bakingbabies:

Ska jag tejpa ärret efter kejsarsnitt?

Ärrvävnad efter förlossningsskador och gynekologiska operationer

Självbehandla fastvuxet kejsarsnittsärr

 

 

 

Mia dissar ”kost”

Mia dissar ”kost”

För någon dag kom jag att tänka på det här med hälsohets i bloggar. Vet ni vad som för mig är en avgörande faktor för om jag vill följa en person eller inte? Hur de skriver om mat och träning. Jag följer inte människor som postar bilder på sig själv i parti i minut. I alla fall inte de som använder sin egna kropp som  marknadsföringsplattform för deras egen hälsosamma livsstil. Jag är inte mer människa än att jag får ångest av perfekta magar i mitt instagramflöde.

Jag avföljer också…

Folk som konsekvent pratar om mat som ”kost”. De skriver om ”hur de sköter kosten” och att de ibland ”slarvar med kosten”. Där drar jag öronen åt mig och klickar mig vidare snabbt som tusan. När en person förminskar mat till att handla om enbart närings- och kaloriintag blir jag mycket tveksam till hälsan personen försöker förmedla. Mat är så oändligt mycket mer och ska inte utan medicinsk orsak förminskas till något mätbart. Mätbart i kalorier och gram, eller på något annat sätt begränsat i urval ”i onödan”. Jag har inte mycket till övers för diettrender som exempelvis allt detta med glutenfritt till personer som inte lider av glutenintolerans (men jag är öppen för att folk mår olika bra i magen av olika saker, läs inlägget om fibrer om ni inte hänger med). Med det där med ”utan medicinsk orsak” menar jag att jag ändå skulle följa en blogg som rör sig i sfären kring mat=vetenskap. Då kan jag gå med på att begreppet kost har en relevant innebörd.

Det är alltså inte ordet i sig, egentligen

Det är skillnad naturligtvis om dietisterna på jobbet pratar om kostomställningar, då är ju faktiskt en klinisk sjukvårdande approach som syftar till att behandla eller förebygga ohälsa. (typ som när de går igenom kostomställningar vid födoämnesallergier etc.) Men när gemene hen slänger sig med ordet ”kost” när de pratar om sin egen mat, då är det symptomatiskt. Kanske inte på individnivå, men det är ett symptom för vårt samhälles knasighet.

Har du någon egen sådan filtrering?

Träna ben under graviditet

Träna ben under graviditet

Kan jag träna ben under graviditeten, trots bäckensmärta eller tung bäckenbotten?

Fick en frågasenaste gravidträningsinlägget:

”Hur bibehålla bestyrka under en graviditet? Jag styrketränar med fria vikter, mycket knäböj och marklyft, men har känt att inget av alternativen funkar så bra från ca halvvägs i mina två graviditeter. Främst är det bäckenbotten som får ta för mycket stryk. Finns det några “säkrare” benövningar där jag kan få belastning på ben utan att påfresta bäckenbotten?”

Först, innan mitt svar kommer en screenshot på en konversation mellan mig och en av våra bästa vänner, nu också en preggo-vän. Jag gav lite gravidmassage och hjälpte henne att stretcha litegrann igår eftermiddag. Idag:

image

… det kan lätt bli så fel.. =)

Svar:

Tack för frågan, kul att få resonera lite mer praktiskt kring val av övningar. Det gillar jag!

Jag anser att för att träning ska vara friskvård och inget annat ska en alltid lyssna på kroppens svagaste länk, och låta den utgöra begränsningen för träning och belastning. Hos gravida och nyförlösta är det ofta en eller båda av följande; Bäckenbotten och/eller bäckenlederna. Smärta i bäckenlederna eller läckage, tyngdkänsla, skavkänsla från underlivet bör vara begränsande faktorer. Sedan handlar det mycket om dos och belastning. En övning som är för tung med yttre motstånd kanske fungerar fint med kroppsbelastning? Eller en övning som inte funkar 15 gånger kanske funkar 5?

Träningsanpassningen för båda dessa är inte alltid exakt lika dan. För en kvinna med överbelastningsbesvär från bäckenbotten kan squats(knäböj) vara väldigt belastande under graviditet. Medan squats med lagom belastning kan funka väldigt länge för en kvinna med bäckensmärta. Det finns individuella skillnader och varje gravid kvinna ska lyssna på sin egen kropp!

Du kan modifiera på olika sätt

Om något känns obehagligt av din vanliga träningsrutin bör du modifiera den. Det finns många olika sätt, mer än att bara sluta med det du gör. Du kan sänka motståndet. Du kan göra färre repetitioner, på fler set om du tål med det. Du kan göra fler repetitioner på färre set. Då får du ofta mer en uthållighetsträningseffekt än styrketräningseffekt, men du kan ofta bibehålla övningen längre.

Om bäckenbotten är ett problem kan du ofta välja bort stående övningar med fria vikter och träna sittande eller i maskin istället.

Benpress i maskin

Bild härifrån

Knästräck i maskin (framsida lår)

Bild härifrån

Hamstringscurl i maskin(baksida lår)

Bild härifrån

Så länge du klarar för magen (blir ju lite obekvämt tilslut) och inte får en massa sammandragningar borde dessa kunna fungera ett bra tag.

Här kommer ett gäng övningar med kroppen som motstånd som också brukar funka bra:

  • När stående knäböj (squats) med eller utan belastning och benpress i maskin  inte funkar längre kan knäböj med ryggen mot vägg fungera som sista anhalt. Det är lätt att tänka att den blir väldigt avlastad, men då är det väl värt att betänka att den gravida kvinnan vid det hunnit gå upp så pass mycket att den ökade kroppsvikten utgör en ganska drastisk ökning av det kroppsegna motståndet…

knäböjboll 001

  • För rumpan och baksida lår har jag gjort denna under mina graviditeter. Här är det värt att betänka att utgångsläget i ryggliggande egentligen ska undvikas för gravida efter vecka 16, men så länge det blir korta stunder i utgångspositionen så tänker jag att det är okej. Det är alltså ett rumplyft med boll mellan knäna Jag brukar instruera 10-15 repetitioner i två set. Blir den för tung går det självklart att göra vanliga rumplyft.

rumplyftboll 001

 

  • Musslan är en övning vi fysioterapeuter ofta instruerar, denär tänkt att rikta sig mot en av de mindre rumpmusklerna, som också ofta är mer i smärtbilden för kvinnor med bäckensmärta. Den övre höften ska peka rakt upp mot taket under hela övningen och fötterna hållas ihop. Jag brukar instruera 15*2 per sida.

musslan

  • Sidliggande höftlyft kan funka bra när bäckenlederna tillåter. Jag brukar instruera ett statiskt sidolyft med höften rakt upp mot taket och foten lite pekandes neråt (hon på bilden har tårna för mycket uppåt för min smak), håll gärna 30-60 sekunder. Eller små lyft upp och ned. Oftare utan gummiband än med.

glutmed 001

 

Träna ben under graviditet

Du ska inte behöva sluta träna när du är gravid, men du kan behöva göra om din träningsrutin utifrån dina förutsättningar. Tveka inte att boka en tid hos en fysioterapeut om du behöver vidare rådgivning eller hjälp!

Berätta, hur tränar (tränade) du ben under din graviditet?

En fjärde trimester för föräldrar och barn

Fjärde trimestern

En fjärde trimester för föräldrar och barn

wpid-dsc01552.jpg

Det finns en tanke, speciellt i USA, gällande att de första tre månaderna i en bebis liv är ”den fjärde trimestern”. Att det är en förlängning av livet i livmodern. När jag först läste om detta tänkte jag mest ”jaha, that’s nothing new”. Sedan har jag läst lite mer om detta och inser att det ändå står för ett tankesätt som nog ändå hade hjälpt mig litegrann, i alla fall under första barnets första tre månader.

Mänskliga bebisar föds väldigt små och outvecklade jämfört med andra däggdjursungar. Våra hjärnor är så outvecklade vid födseln. Till och med en av de mest grundläggande reflexerna, andningen, kan vara oregelbunden och inte 100% tillförlitlig. Bebisars tre första månader i livet handlar om en mognad i det centrala nervsystemet. Efter tre månader är andningen mer stabil, bebisen kan hålla upp huvudet, le och delta i enklare sociala samspel. Därför kan de tre första månaderna i livet kallas ”den fjärde trimestern”.

Barnets fjärde trimester

Det här är inte en blogg om barnhälsa, och följande avsnitt syftar till att skapa ett sammanhang. Jag är medveten om att jag inte på något sätt är en barn-expert. Men i alla fall, här kommer ett resonemang utifrån barnets fjärde-trimester. Grundtanken är att att barnet inte förstår riktigt vad som händer när den föds ut, och att bebisen kan tycka att separationen från mammans mage är problematisk.

Kanske blir dagar månader, och bebisen är fortfarande inte särskilt nöjd?

”Så fort jag lägger ner henne börjar hon gråta!”

”Han sover jättebra, men bara när han ligger på mig”

”Hon avskyr träning i magliggande, så fort jag lägger henne på filten börjar hon gråta!”

”Mitt barn gillar inte att åka vagn, så fort jag lägger ner bebisen där gråter den!”

Förespråkarna för ”Fjärde trimestern”-tanken menar att föräldrarna kan försöka göra bebisens övergång till livet utanför livmodern så icke-konfliktfylld som möjligt. De tre första månaderna efter förlossningen kommer bebisen skapa sig ett första intryck av världen. Bebisen kommer också lära sig att den själv måste göra saker för att få sina behov uppfyllda. ”Fjärde trimestern-tänket” syftar till att hjälpa föräldrar att tänka ut hur de kan hjälpa bebisen i sin nya omvärldsupptäckt.

  • Hud-mot-hud-kontakt.

Hudkontakten hjälper bebisen att reglera sin kroppstemperatur och puls. Det här har väl typ alla Sveriges barnmorskor anammat? Finns det någon förälder som inte fått det här inpräntat redan på BB?

  • Amma/mata efter bebisens önskemål. 

Inte efter scheman eller klockslag. Jag vet inte om det ens finns någon i Sverige som håller på så längre, men vi behöver ju inte gå längre tillbaks än till vår egen föräldrageneration för att höra om amning på specifika klockslag.

  • Rörelse

Anhängarna av dessa tankar förespråkar och att ge bebisen rytm och rörelse, genom att bära eller genom  låta bebisen vila i rörelse (vagga, vagn etc antar jag?) De förespråkar också bärselar/bärsjalar.

  • Undvika  förväntningar på bebisens sömn.

Den kan helt enkelt variera mycket och kommer innehålla många uppvaknande. (Det här håller jag verkligen med om. Med båda våra barn har det varit en magisk gräns vid 12 veckor, då har det hänt något och vi har kunnat inför rutiner och läggdags och nattningsritualer.) 

  • En matta av bakgrundsljud som kan likna det dova mullret inne i magen.

Vissa rekommenderar dammsugaren eller en hårfön som brummar på ett avstånd för att hjälpa bebisar att komma till ro. 

Det finns många fler tips men jag valde ut dem som ändå känns okej i en svensk kontext. Amerikanerna förespråkar ju till exempel att linda barnen, vilket är ett område jag inte ens tänker gå in på.

Däremot tycker jag att det är oerhört smart att tänka att det finns en ”fjärde trimester” även för nyförlösta kvinnor.

För den postgravida kvinnan

Fjärde trimestern infaller också under samma tid som den spontana återhämtningsperioden för mammans kropp. Att bebisen är ute innebär inte att mamman automatiskt återgår till att vara sitt forna jag. Blödningar, en kvarvarande linea nigra, bristningar, håravfall, sömnbrist, ömma bröst, urinläckage och rikliga svettningar är val kanske bara några exempel från listan vad en nybliven mamma har att stå ut med under de första månaderna.

Håll ut! När de första tre månaderna och upp till första halvåret passerat kommer du känna igen dig själv mer. Tills dess, försök att ha samma acceptans över kroppen som när du fortfarande var gravid.

Den tanken gillar jag. Vi ska nog inte ha så himla bråttom! Vi kan tänka att de där första tre månaderna är undantagna för allt. Det är okej att känna sig som ett vrak, att vara ett vrak. Att inte vilja umgås med någon. Att inte vara ett endaste dugg framåt, drivande, kreativ eller initiativrik. Att den största insatsen kanske är att bara vara.

För tiden går ju, och allt med bebisar är ju snabbspolat. Strax är de där första månaderna över, och allt börjar lägga sig på plats igen. Återigen, det här gäller kanske bara för oss som inte har en regelrätt postpartumdepression. Den löser sig kanske inte bara sådär, och kan vara behandlingskrävande på ett eller annat sätt. 

Senarelägga push-presenten?

Något som har slagit mig är att vid själva förlossningen/kejsarsnittet börjar en ny sorts prövning. Och jag har upplevt det som att det som är värt att fira mycket är när alla-tre-graviditetstrimestrar-plus-fjärde-trimestern-är-över. Jag VET att det finns folk som är gravida och föder barn som älskar det och som inte ser minsta lilla gnutta lidande i hela processen. Men jag råkar vara en sådan som gör det. Graviditeterna har varit mysiga men pissjobbiga och ena förlossningen gav mig en sfinkterruptur och den andra ett stort ärr på magen. De första tre månaderna med bebis är ju också rätt knöliga. Jag kan inte tycka att processen är uppoffringsfri. Att jag sedan älskar barnen och skulle offra både armar och ben för deras skull, det hör liksom inte hit.

Hur tänker du? Har du haft någon fjärde-trimester-känsla?

#JagÄrInoS

#JagÄrInoS

Nu fattar ni ingenting, men jag ska förklara. InoS står för ”Influencers of Sweden” och är branschorganisationen för bloggare och andra influencers.

Varför?

Jag skriver om detta idag för att det just nu pågår en storm i influencervärlden där flera bolag gått ihop som en Goliat mot branschorganisationen. InoS är en förening som drivs och styrs av influencers, med syfte att hjälpa, stötta och guida influencers. Bolagen som gått ihop är de riktiga mediajättarna  (Splay, Bonnier Magazines, Brands, Tailsweep, Cube och United Influencers). Dessa har alltså gått ut hårt med att branschorganisationen inte alls företräder dem.

Såklart

InoS är en branschorganisation som i det här sammanhanget fungerar lite som ett fackförbund. Enskilda medlemmar får hjälp, stöttning och vägledning i en värld där alla enskilda influencers annars står väldigt ensamma i sitt egna lilla hörn. Ovan nämnda bolag är ju i sammanhanget ofta de som blir arbetsgivare. De som ger uppdrag till Influencers. Inos och bolagen kan liknas ha  ett fackförbund/arbetsgivarförhållande, och i det sammanhanget hade det varit asskumt om InoS hade företrätt dem.

Vad vi får ut av vårt medlemskap

Vi (Joseph och jag) är inga influencers som jobbar som influencers i form av att vi säljer reklam/marknadsföringsplatser åt företag. Men vi är enligt alla andra mått Influencers av rang (läs gärna motiveringen till varför jag fick utmärkelsen Årets fysioterapeut om du undrar hur…). InoS har hjälpt mig och oss att levla upp bloggen, att bedriva den på en professionell nivå med en hög standard, integritet och yrkesstolthet också som influencer.

 

#JagärInoS

Jag är en del av en den branschorganisation som står på vår sida. Vi som är små och ensamma båtar i det stora mediehavet. InoS är en förening som ser till våra intressen och som håller oss ajour med utvecklingen i influencerbranschen. Den ger mig ett nätverk och ett sammanhang som jag är stolt att vara en del av. Facebook-gruppen med andra Influencers/bloggare är som en slags kollegor för mig, och jag läser och tar del av diskussioner där varje vecka. Jag vågar påstå, att utan vårt medlemskap i InoS hade  hälften av er läsare aldrig hittat hit, för vi hade aldrig förstått vikten av att sökmotoroptimera. Utan den hade vi också plaskat runt i en damm av andra mellanbra bloggare, för att nu hålla en hög kvalitet och standard. Att umgås med andra med höga ambitioner smittar av sig. Så även i influencervärlden!

Det är också en kvalitetsstämpel

Företag som letar efter influencers att inleda samarbeten med skulle jag också rekommendera att leta bland InoS medlemmar. Där hittar du inte sell-outs, inga som skriver blogginlägg mot ett läppstift eller andra som inte följer marknadsföringslagen. Yrkesstoltheten är ett viktigt element även i förtroendet hos läsarna.

 

Jag är oftast mest bara en stolt fysioterapeut, men ni ska veta att jag också är en stolt bloggare. #JagärInoS

Ojämlik vård efter förlossning – en klassfråga

Idag har min fina specialiststudiekamrat/kollega Emma varit med i radio och slagit ett slag för allas vår sak. Två minuter värda att lyssna på!

På eftermiddagen var hon också med i ett inslag i programmet ”Eftermiddag i P4”:

Det programmet är långt, men dra fram till ungefär två timmar så kommer du rätt.

Imorgon eftermiddag blir det politikerdebatt på ämnet efter klockan 17. Någon gång på morgonen efter klockan åtta kommer en representant från ”Våga vägra förlossningsskador” delta. Allt på P4 Stockholm alltså.

Det är spännande när ”våra frågor” kommer upp på tapeten! Heja heja!

Råd för dig med bäckensmärta

Fysioterapeuten ger råd till dig med bäckensmärta

Är du gravid med smärta i bäckenet? Eller har du redan fött men besvären hänger fortfarande kvar? Här kommer en del tips och råd för dig med bäckensmärta.

Främre bäckensmärta känns oftast över pubisbenet, strax nedanför magen och kan stråla ut mot ljumskarna eller ner mot insidan av låret. Smärtan kan ge upphov till svårigheter att gå och att belasta på bara ett ben, som vid trappgång, stående påklädning och så vidare. Bakre bäckensmärta kan vara svår att skilja från ländryggssmärta. Detta kan en fysioterapeut hjälpa dig med vid behov.

Det kan göra ont att sära på benen, typ som vid utstigning ur bil eller vända i säng. Det kan vara svårt att sova på sida och det kan vara nästan omöjligt att hitta samlagsställningar som fungerar.

Råd för dig som är gravid och har ont:

Var så aktiv du kan under din smärtgräns. Undvik alla aktiviteter som gör att smärtan blir värre. Det handlar ibland inte om attåg undvika saker helt och hållet, utan om att dosera dem väl. Du kanske klarar att promenera 15 minuter, men inte 20. Håll dig då under den gränsen! Bestäm dig för att det från och med nu är värt att missa bussar och tåg om det krisar. Bestäm dig också för att vara en sådan som kan be andra om hjälp. Du behöver kanske inte städa badkaret eller allra vrår? Undvik att bära hem matkassar om någon annan kan göra det åt dig. Det är också så att det är värt att ta många små pauser och unna dig att ta hissen istället för trappan.

  • Undvik tung träning som orsakar mer smärta
  • Undvik sittande under långa stunder, byt ställning ofta
  • Undvik att lyfta och bära i onödan
  • Undvik att kliva över saker och att göra stora vridrörelser (undvik till exempel dammsugning om du kan)
  • Undvik klackar på skorna, ha mjuka och stabila skor

Tips:

    • Sitt på en plastpåse i bilen och använd den för att lättare glida när du ska i/ur.
    • Sov med en kudde mellan knäna och fötterna. Det är ibland så att du får testa lite olika höjd och vinklar på kuddarna för att få det att passa perfekt.
    • Rulla ur sängen med knäna ihop, eller förflytta dig till alla fyra innan du vänder dig om i sängen
    • Gå i trappor som ett barn, ett steg i taget
    • Testa samlagsställningar på alla fyra eller i sidliggande.
    • Gå med kortare steg är vanligt och se om du får mindre ont

Sök fysioterapeut och be om råd för specifika övningar som passar just dig. Övningarna syftar till att ge muskelstyrka och stabilitet och kan faktiskt minska smärtan. Läs mer om behandling hos sjukgymnast här.

Prata igenom förlossningen med barnmorskan.

Alla förlossningsställningar är inte lämpliga för en kvinna med bäckensmärta. Försök att stå upp så mycket du kan, eller stå på alla fyra. Undvik att ligga på rygg under en längre tid. Undvik också hukstående.

Efter förlossningen: 

Eventuell smärtlindring du tar kan dölja besvär från bäckenlederna, så tänk på att inte börja vara för aktiv, för snabbt. Kort efter förlossningen ska du följa ungefär samma råd som innan barnet föddes. Du kan med fördel använda bälte en tid efter förlossningen om du hade ett sådan under graviditeten. Var aktiv men tänk också att du är värd en hel del vila. De allra flesta blir av med sina bäckensmärtor kort tid efter att barnet är ute. Om besvären inte klingat av efter 2-3 månader anser jag att du ska besöka en fysioterapeut.

Det finns många fler tips och råd.

Berätta, vad har fungera bäst för dig?

Symfyssmärta och symfysruptur

Symfyssmärta och symfysruptur

Det här är ett repostat inlägg som jag först skrev 2015, nu uppdaterat med nyare referenser.. Ett inlägg om smärta kring främre bäckenfogen som dyker upp plötsligt i samband med förlossning

Idag kommer jag skriva om en jättevanlig sak, och en jätteovanlig sak. 

Den jättevanliga saken är alltså främre bäckensmärta, något som många fortfarande kallar foglossning.

Under graviditeten genomgår kroppen en rad förändringar och både bäckenets främre led och bakre leder mjukas upp och breddvidgas. Progesteron och relaxin står för ökningen av ligamentens elasticitet, dessa är hormoner som går runt i blodet. Bäckenets breddökning syftar till att vidga förlossningskanalen och överhuvudtaget möjliggöra en förlossning. Det är inte så enkelt att de som får smärta i bäckenet under graviditet har en större rörlighetsökning än andra. Att det gör ont hos en del är naturligtvis en dålig sak, men i det stora hela är själva uppmjukningsprocessen av godo. Allt som underlättar för barnet att komma ut, är bra. Vid ett normalförlopp stannar de leduppmjukande hormonerna upp under de första tolv veckorna efter förlossningen och symfysens bredd återgår till det normala inom 6 månader.

Vad är symfysen?

Du kan känna din egen främre bäckenled om du fingrar dig fram på pubisbenet. Symfysen är en smal skarv som finns där i mitten. Symfysen är alltså namnet på själva leden. Den består de ovala ledytor som emellan sig har en tjock skiva brosk. En breddning av symfysen som är under 10 mm är normalt under en graviditet och återgår allt som oftast till de normala. Det normala är ca 7 mm. En symfysbreddning som inte ger symtom är heller inget bekymmer! Och en symfysbreddning som ger symtom under graviditet, är besvärligt men inte farligt.

En symfysbreddning på över 10 mm innefattar ofta ligamentskador och kan ge symtom i form av mer smärta. De här millimetrarna eller centimetrarna är inget du kan känna själv, så gå nu inte och oroa dig för att din främre bäckenled skulle vara trasig på något sätt.

Men nu ska vi komma till det riktigt ovanliga: Symfysruptur. 

Symfysrupturer är en mycket ovanlig och extremt smärtsam förlossningskomplikation. Bäckenringen går sönder i den främre fogen under det att barnet passerar igenom bäckenet. Smärtan upptäckt antingen direkt vid förlossningen eller inom 48 timmar. Ofast debuterar smärtan när eventuell smärtlindring från förlossningen försvinner ur kroppen. Smärtan strålar ut från symfysen och ut  i ljumskar och insida lår. Smärtan är ofta så intensiv att kvinnan inte vill, eller kan, stödja på benen. Mindre delningar behandlas konservativt med kroppsegen läkning och yttre stöd av bälte, gånghjälpmedel och fysioterapi.

På grund av få studier  och små studier om ämnet anses bevisläget för behandling av denna skada svagt. I litteraturen finns det varierande siffror, men ungefär en kvinna på 30 000 verkar drabbas av en symfysruptur. En symfysruptur skiljer sig mot de normala graviditetsvidgningarna genom att själva bäckenleden separeras hastigt och i samband med förlossningen. Du kan tänka dig att det är som en rejäl fotledsstukning, fast i bäckenet. I litteraturen beskrivs det att symfysrupturer är ofta feldiagnosticerade i och med att det är lätt att ta som normala smärtor efter förlossning. Diagnosen sätts genom en röntgenundersökning.

Symtom

Besvären debuterar inom något dygn efter förlossningen med skarpa smärtor och oförmåga att stå eller gå. Vid fysisk undersökning ses en intensiv smärta vid tryck på symfysen.  Det går ofta att känna en breddökning av symfysen, men de flesta klarar inte av en sådan undersökning. Smärtan är intensiv och strålar ut mot ljumsken och ner mot låret. Rupturen kan uppstå om fostrets passage är mycket snabb genom bäckenet under förlossningen.

Jag hittar absolut ingen svensk information om hur dessa skador hanteras inom vården. På SÖS, vårt närmst belägna sjukhus, föds 7000 barn varje år. På 4 år borde det alltså finnas minst en kvinna som drabbas av detta bara här i vårt närområde. Jag har personligen träffat en eller två, och får ganska ofta mejl från kvinnor utspridda i landet om just detta.

Behandling

Behandlingen i de flesta inkluderade studierna är i akut skede sängläge för patienten, helst i sidliggande med kuddar välplacerade mellan knän och fötter. Bäckenbälte som yttre stöd och smärtlindring är också frekvent använt. Enligt litteraturen ska sängläget ska vara i minst 3-4 veckor för separationer över 2 cm. Icke belastad fysioterapi ska utföras till smärtgräns. Dock är forskningen om detta ämne enormt sparsam, eftersom det är så få kvinnor som drabbas. Vi kan alltså inte dra någon superstark slutsats av att ”det är så här man måste göra”.

  • En studie handlar om ett fall där en kvinna fick en symfysruptur efter en vaginal förlossning av ett barn på nästan 4 kg och som efter 3 dygn av sängläge och behandling med bäckenbälte fick en minskning av separationen fårn 5,4 till 4,3 cm och ytterligare minskning på 1,4 cm inom loppet av 10 dagar. Smärtan fanns kvar 3 månader efter förlossningen och försvann successivt till 6 månader efter.
  • En annan kvinna födde ett 4,8 kg tungt barn och fick en skada, efter 22 dagar med sängläge och smärtlindring kunde hon gå och röra sig utan smärta och med total återgång av delningen.
  • En annan kvinna födde ett barn på 4 kg, fick sängläge, vila och bäckenbälte och fick en minskad delning från 3,1 till 1,7 inom 4 dagar efter förlossningen. Hon åkte hem från sjukhus efter 16 dagar och fortsatte att bära bäckenbälte i 40 dagar, efter dessa 40 dagar var mellanrummet 1,1 cm. Smärtan gav dock med sig först 80 dagar efter förlossningen.
  • En kvinna, barn 3 kg – ordinerades sängläge, smärtlindring och belastning till smärtgräns. Hennes smärta minskade successivt inom de närmsta veckorna efter förlossningen och efter 6 månader var hon besvärsfri. Delningen hade minskat från 5 cm dagen efter förlossningen till 1 cm.
  • Ytterligare en annan studie beskriver 11 kvinnor med symfysruptur. Nio av de elva som behandlades med sängläge, bäckenbälte och smärtlindring fick en minskad bäckendelning till 2,5 cm i snitt efter 6 veckor postpartum. Tre kvinnor hade dock kvar över 4 cm och dessa hade smärta över toleransnivå och opererades istället. De allra flesta var symtomfria efter 6 månader, inklusive de som opererats och två andra som konstaterades ha en mindre kvarvarande delning.

Som en bäckenfraktur?

I en vetenskaplig artikel menar författarna att behandlingen ska vara så som vid en instabil bäckenfraktur. Om separationen är över 2,5 cm måste även en bedömning av bakre bäckenlederna göras. Detta för att bäckenet normalt ska vara som en stabil ring, och börjar den vara instabil framtill kan det ha hänt något även baktill. De så kallade SI-lederna och deras ligament bör alltså undersökas, framförallt om den främre skadan innebär att ena bäckenhalvan förskjutits framåt. Om rupturen är för stor (över 4 cm), eller om den konservativa behandlingen inte ger tillräcklig effekt (på smärta, gångförmåga och stabilitet) ska bäckenet stabiliseras kirurgiskt. Detta verkar göras med gott resultat, på de fåtal fall som är beskrivna.

Fysioterapi för diagnosen omfattar rörelseträning i säng, triggerpunktspressur, bäckenbottenträning och stretching i det akuta läget och sedan mer aktiv träning. Träningen omfattar:

  • stabiliseringsträning för bålen
  • styrkeökande träning
  • bäckenbottenträning
  • träning för musklerna som fäster in mot bäckenet (insida lår, rumpmusklerna, baksida lår).
  • Två veckor av träning med sjukgymnast räckte för en del för att få positiv effekt på smärtnivån.

Tyvärr är fysioterapiprogrammen mycket dåligt beskrivna i forskningen och det går inte riktigt att dra några slutsatser vilka insatser som ger bäst effekt. Dock verkar det som att rörelse- och stabilitetsträning samt gångträning som sätts igång ca 14 dagar efter förlossningen har god effekt, så pass att kvinnorna som fått fysioterapi uppger minskad smärta 3 månader efter förlossningen.

Här är en snodd bild på bäcken med symfysruptur.

 

I Sverige?

Min gissning är att på varje förlossningssjukhus drabbas minst ett par kvinnor varje år. Redan när kvinnan kommer upp för att sitta och gå efter förlossningen känner hon att det är något som inte stämmer. Möjligen kan smärtan debutera först när smärtlindringen gått ur kroppen. Kvinnan bör få remiss eller rekommendation att träffa fysioterapeut ganska snart efter hemkomsten från BB. Om det inte går att komma till fysioterapeuten kan oftast någon från Rehabmottagningen göra hembesök i det akuta skedet.

När jag pratar med svenska kollegor verkar vi ge ganska lika råd och behandling. Vi rekommenderar drabbade kvinnor att vila mycket de första 4-6 första veckorna. Hon bör förflytta sig i/ur säng ungefär som en kvinna som nyss kejsarsnittats.

Kvinnan använda bäckenbälte och undvika alla lyft. Hon  bör också vara sjukskriven så att partnern kan vara föräldraledig. Kvinnan behöver ibland hjälpmedel som sängryggstöd med elfunktion, glidmatta för att enklare vända i säng, toalettförhöjning etc – allt för att minska belastningen på bäckenet. Efter 4-8 veckor mår de flesta bättre och då fasas hjälpmedlen ur i samma fas som träningen sakta kan stegras.

Frågor, funderingar eller egna erfarenheter? Berätta!

Referenser:

Operationsdatum!

Operationsdatum!

Ibland kommer det ju nya läsare hit, som inte har hela storyn, så jag tänkte ge er en lite recap.

Själva upprinnelsen till att jag överhuvudtaget började jobba med kvinnohälsa var ju min egen sfinkterskada:

Idag kom plötsligt brevet med mitt operationsdatum!

Den 23 oktober smäller det! Det känns _så sjukt_ att se fram emot en operations så mycket som jag gör. Jag vet att jag inte är ensam, dock. Alla fellow förlossningsskadade jag pratar med utbrister ”GRATTIS!” när jag säger det. Alla andra ba ” oj, hur känns det”. Det kommer ju göra ont och göra besvärligt, men förhoppningsvis blir ju saker och ting bättre efter det.

Ja, asså. Jag blir glad och nästan liksom pirrig över att äntligen ha fått en operationstid. Men egentligen är det ju ingen rolig sak. Jag hade SÅ GÄRNA sluppit. Både hela förlossningsskadan till att börja med. Men re-operationen också.

Det jag blir skrämd av

När jag låg där efter förlossningen och fick vänta typ 8 timmar på att få komma upp till operation så kom de hela tiden och lugnade mig och sa att ”men du blir i alla fall opererad av den bästa”. Jag brukar försöka att inte vara bitter, men alltså? Var detta alltså det den bästa kunde åstadkomma? Jag tror och hoppas på ett bättre resultat den här gången.

Nu kör vi, hörrni. Alla era bästa tips hitåt!

  • Bästa böcker för att läsa under en sjukskrivning?
  • Bästa tipsen att tänka på inför en sjukhusvistelse?
  • Bästa tipsen inför en gyn-op?