Författare: miadfernando

Patientsäkerhet – en analys av min egen förlossning

Patientsäkerhet – en analys av min egen förlossning

Under en period har jag, med anledning av en arbetsuppgift, funderat en del kring det här med patientsäkerhet och förlossnings/kvinnosjukvård. Jag har bland annat läst Socialstyrelsens rapport Kompetensförsörjning och patientsäkerhet som handlar om patientsäkerhet i akutsjukvård och förlossningsvård.

Vad är patientsäkerhet?

Jag gick börja med att läsa in mig på vad patientsäkerhet faktiskt är.  Enligt Socialstyrelsen definieras patientsäkerhet som ”skydd mot vårdskada”. Patientsäkerhet handlar alltså om att patienter inte ska skadas i samband med hälso- och sjukvårdande åtgärder. Patienter ska inte heller skadas på grund av att vården inte vidtar de åtgärder som är motiverade med hänsyn till patientens tillstånd. Patientsäkerhet innebär också att vården ska vara av god kvalitet, vara lättillgänglig, bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet och tillgodose patientens behov av kontinuitet och säkerhet i vården.

Min första tanke är att här är det en hel del som inte är helt hundra

Svensk förlossningsvård är i världsklass sett till att mammor och barn inte dör i. Men även om många mammor faktiskt passerar genom förlossningsvården med hälsan i behåll, så är det ändå rätt många som inte helt far väl genom processen. Alla förlossningsskador kan nog inte ens klassas som patientsäkerhetsproblem, för exakt hundra procent kan rimligen inte förebyggas eller undvikas. Alltså – vi människor har små utgångsöppningar och stora barn och oförutsedda saker kan inträffa.

Patienter ska inte skadas i samban med hälso- och sjukvårdande åtgärder

Det här är en svår balansgång, antar jag. När vet man att en förlossningsskada, eller annan ohälsa i samband med graviditet/förlossning/eftervård är på grund av vården? I vissa fall är det solklart, kanske. Jag tänker att min egen sfinkterskada inte handlar om någon brist i själva utdrivningsskedet i alla fall. Det hölls perinealskydd, man försökte vara försiktig, det gick åt skogen ändå.

Vården ska vidta motiverade åtgärder

Med facit i hand hade jag önskat att en motiverad åtgärd var att avbryta min vaginala förlossning till fördel för ett kejsarsnitt. Det fanns faktorer som pekade på en inte helt framgångsrik vaginal förlossning. Liten mamma, stort barn (som man sett på tillväxtultraljud). Långdraget förlopp, uttröttad mamma, värksvaghet på slutet. Men även det här är på detaljnivå. LÖF menade när det begav sig att det inte fanns skäl att tycka att vårdgivarna gjort ett felaktigt beslut.

Fick jag bestämma själv?

Om någon hade berättat för mig detaljerna kring riskerna med att driva på en långsam förlossning där jag började ana slutet på mina egna krafter, då hade jag velat få ett kejssarsnitt. Jag hade alla gånger föredragit riskerna som ett akutsnitt innebär framför att leva med trasiga analsfinktrar resten av mitt liv. Jag är tveksam till att förlossningsvården i mitt fall prioriterade respekt för min självbestämmande och integritet. Jag sa upprepade gånger ”det här kommer inte gå, jag orkar inte, jag kommer dö”.

Vården ska tillgodose patientens behov av kontinuitet och säkerhet i vården

Här är de största bristerna i min, och många av mina patienters berättelse. Kanske kan inte alla förlossningsskador förebyggas eller undvikas. Alla förlossningsskador kan inte heller behandlas hundraprocentigt framgångsrikt. Men man kan ta mig tusan tillgodose patientens behov av kontinuitet i vården. Och här är svensk kvinnosjukvård ofta urusel. Det finns ingen eftervård att tala om. De kliniker som kan reoperera missade och felsydda bristningar har alltså typ totalt en handfull läkare. Som täcker för behoven i hela Sverige. Hör ni hur rubbat detta är?

Jag kommer i två dagar till dela med mig av fler tankar om patientsäkerhet

Ge mig alla era tankar om ämnet!

 

Graviditetsdagbok vecka 23

Graviditetsdagbok vecka 23

Vad har hänt den här veckan?

Jag vet inte riktigt? Det var min sista jobbvecka på fysio-jobbet innan sjukskrivning och semester. Det kändes faktiskt jättekonstigt. När jag gått hem i vecka 32 de tidigare graviditeterna (på graviditetspenning) har jag verkligen känt att jag varit klar med att jobba. Börjat liksom mentalt gå in i mig själv och bara velat vila och boa och förbereda mig. Nu är jag fysiskt hindrad från att jobba, men jag tycker att det känns så abstrakt och långt kvar till bebis. Jag kände mig faktiskt inte helt hundra klar mentalt med att jobba. Är därför glad att jag ändå har kvar min dag i veckan på SKL.

Världens sötaste storebröder

Våra barn är världens gulligaste med gravidmagen. På kvällarna får jag en godnattkram, och sen vill de krama bebismagen liksom separat. Och på mornarna frågar de ”Har du och bebisen sovit gott, mamma?”. När jag hämtade på förskolan häromdagen erbjud Wollmar sina kompisar att känna på min mage, och plötsligt hade jag en liten kö av fem-sexåriga pojkar som ville lyssna in i min gravidmage. En av dem liksom kramade mig för att komma riktigt nära, och hans pappa kom för att hämta precis när det hände. Pappan blev supergenerad, haha! Och jag kände mig liksom påkommen, som att jag skulle gjort något dumt.

Massa rörelser

Hela kvällarna är det cirkus inne i magen! Fast så fort jag ropar dit Joseph eller barnen för att känna blir baby boss helt stilla. Det är lite frustrerande! Annars är det nog inte så mycket nytt på symtomfronten. Jag känner att jag håller på och samlar på mig vätska, och blir supersvullen av att stå länge.

Magen växer

På bilden ser ni resterna av mina bristningar på magen från tidigare graviditeter. Jag har fått rätt många!

Jag har fått snitt beviljat!

Barnmorskan ringde i veckan och berättade att remissen för snitt gått igenom! Det är så himla skönt. Jag har ju inte tvivlat på att det skulle bli snitt i och med att det verkligen finns medicinska anledningar, men det är så skönt att bara ha det bestämt nu. Jag antar att vi får datum och så om måååånga veckor. Precis som förra gången hinner jag såklart också tänka på risken att det skulle sätta igång tidigare än snittdatumet, men jag vet att det egentligen inte förändrar något. Då åker vi in, och så blir det snitt då istället.

Hur vill du bli bemött när du gråter?

Hur vill du bli bemött när du gråter?

Det här inlägget handlar om mina tankar om att vara en vårdgivare hos vilka patienterna ibland gråter.

Att gråta hos en vårdgivare, att vara en vårdgivare som patienter gråter hos.

Det här är inget som ingick i min grundutbildning. Jag har haft enstaka mycket korta inslag i olika kurser om samtalsmetodik, och har exakt noll högskolepoäng i terapeutiska samtal osv. Jag tycker inte alltid att det är helt lätt att veta ”vad som är rätt” när patienter gråter.

Ofta så gråter folk inne hos mig, i mitt behandlingsrum.

Förhoppningsvis inte för att jag är hemsk och elak, utan för att vi pratar om känsliga saker. Det händer ofta att någon brister i tårar så fort de landar på besöksstolen. De har burit så mycket, så länge. Jag gläntar på locket till sorgen, frustrationen, oron, smärtan – och det brister för dem.

Jag tycker att det är fullkomligt naturligt. Hey, ni pratar med en tjej som gråter minst två gånger om dagen. Jag är eeeextremt känslig. Jag gråter för söta barn, söta katter, ett fint citat, en fin film. När någon annan gråter måste jag stålsätta mig. Det har hänt att jag börjat gråta tillsammans med patienten, och det känns ofta långt ifrån professionellt.

Men som en ofta-gråtare är jag extremt dålig på att bli tröstad.

Jag gråter ju så ofta att det oftast inte är ens något att trösta mig för. Jag torkar tårarna och sen är det bra.

Det gör mig dock till en dålig tröstare. När barnen blir ledsna håller jag om, pussar, blåser, lyssnar, kittlar och skojar bort, det är nog okej. När någon annan närstående är ledsen gråter, lyssnar jag och håller om.

Men i den professionella relationen vet jag ofta inte riktigt vad jag ska göra.

  • Hur tröstar jag bäst?
  • Har du gråtit hos en vårdgivare någon gång?
  • Vad gjorde denne som var bra eller dåligt?

Berätta allt som kan göra mit till en bättre vårdgivare!

När vi väljer barnvagn

När vi väljer barnvagn

Det här inlägget är en ett funderande inlägg. Jag vill inte att ni ska läsa detta utifrån min fysioterapeutroll, på så sätt som jag skriver om en del andra saker. Typ vissa bäckenbottengrejer skriver jag ju ur ett ”jag vet bäst”-perspektiv.

Här rör jag mig utanför både mitt kliniska verksamhetsområde och litegrann i gränslandet vad gäller vetande överlag. Jag jobbar inte med barn. Jag kan en del grundläggande barn-fysio-grejer både utifrån kurser och utifrån att jag är fysioterapeut och förälder. Så: läs det här inlägget med en ödmjuk berättarröst, om det går.

Det här handlar om hur vi resonerar när vi ska välja barnvagn. En del utifrån forskning, en del utifrån en känsla, en del utifrån ett pretto-fysio-perspektiv och en del utifrån vad vi helt enkelt gillar.

Vi vill inte ha en barnvagn med babyskyddsadapter

En grundläggande sak är att vi inte äger en bil, och därför inte har någon större användning för ett babyskydd. Men utöver detta finns det faktiskt forskning som avråder från användande av babyskydd som sittplats. Det är en utmärkt baby-säkerhets-sak vad gäller bilåkning. Men det är inte lämpligt att ha sin bebis i babyskydd i barnvagnen som en mer regelbunden lösning.

Varför?

För att när man undersökt syremättnaden i blodet hos friska nyfödda har man funnit att syremättnaden går ner när bebisen åker i babyskydd, jämfört när de ligger ner platt på rygg. För större barn och vuxna är det helt omvänt – alltså vi syresätter oss bättre när vi sitter upp än när vi ligger på rygg. För bebisar är det motsatt. Det har både med nackstyrkan, nackrörligheten och mjukheten i bröstkorgen att göra, om jag förstått det rätt. Syremättnaden har funnits gå ner i snitt från 97,9 % i ryggliggande till 95,7 % sittande i babyskydd. Därför rekommenderar bland annat ”Amercian Academy of Pediatrics” att spädbarn bara sitter i babyskydd just i samband med bilåkning. Anledningen till att avråda ”okynnes-sittande” i babyskydd handlar alltså delvis om risken för plötslig spädbarnsdöd. Babyskydd är gjorda för att optimera trafiksäkerheten, de är inte gjorda för att barn ska tillbringa mycket tid i dem utöver det.

Sittergonomi

Små bebisar ska alltså ligga plant på rygg, enligt alla medicinska rekommendationer. Hur är det med större bebisar? Det är här vi kommer litegrann ut på hal is. Jag personligen vill inte köpa en vagn med en så kallad ergonomisk sits. En ergonomisk sittdel är skålformad och har en sittplatta och ett ryggstöd som sitter ihop. Det vill säga tippar du bak ryggstödet så fäller du också sitttytan. Liggpositionen blir då så att bebisen har böjda knän och benen lätt höjda. Jag vet faktiskt inte riktigt vad som är det ”ergonomiska” med detta. Om barnet hamnar att sitta lite i ett mitt-emellan-läge mellan rakt upprätt och liggande kommer alltså sittställningen att bli lite vinklad. Motsatsen är en ”vanlig” sittdel, även om det blir lite konstigt uttryckt. De ergonomiska sitsarna verkar vara långt mer vanliga nuförtiden. När du fäller ryggstödet i en traditionell sittdel kommer kroppen landa plant i ligg-läge, och sitsen vara helt rak och benen kan sträckas ut helt.

Spelar det här någon roll?

Det är här vi kommer ut på tunn is vad gäller forskning och vetande. Här har vi mina tankar och resonemang. En skålad sits vill vi gärna undvika av följande skäl:

  • Även när barnet gått förbi den första risken för plötslig spädbarnsdöd kan det vara bättre med plana ligglägen, i alla fall om barnet mer regelmässigt ska kunna sova i vagn. Att kunna sträcka ut sig raklång är viktigt för framförallt blodcirkulationen i kroppen.
  • Att sitta i en ergonomisk sits innebär också att kroppens eget aktiva sittande försvåras. Barnets bäcken och ryggrad hamnar i en sådan position att den ”ergonomiska sitsen” kan inbjuda till för mycket stöd. Aktivt sittande är alltså ett helt och håller upprätt sittande bara med hjälp av muskelkraft, och inte sittande med hjälp av ryggstöd.

Platta bebisskallar

En annan aspekt på det här med sittdelar är hur sittpositionen påverkar bebisens huvudform. Här är vi inne på något som jag hört flera fysioterapeuter som jobbar med bebisar prata mycket om. Det saknas dock forskning som kan backa upp resonemanget. Men: Om bebisens aktiva sittande begränsas på grund av en ergonomisk sits kan också nackens rörlighet begränsas. Om bebisen inte stimuleras till att röra huvudet mycket och fritt kan detta påverka risken för platt bakhuvud eller försena återhämtningen av sneda nackmuskler hos bebisar som fötts med sådana.

Men vad vet vi?

Det finns inga, eller mycket få, vetenskapliga belägg för hur barnvagnens sittställning påverkar barns hälsa på lång sikt. Jag tror och tänker att barns kroppar är mycket flexibla och kommer utvecklas oavsett. Pratar vi om kortare sträckor och ett i övrigt aktivt barn, är det säkerligen inget problem med det omfattande stödet som en ergonomisk sits kan ge. Men är det ett barn som kanske är lite sent i utvecklingen och eller som inte älskar annan motorisk träning kan en ergonomisk sittdel vara en ytterligare en faktor som snarare stjälper än hjälper barnet i sin utveckling.

Vi kommer köpa en vagn innan bebisen ens är född. I och med detta kommer vi ta det säkra före det osäkra och välja en vagn med traditionell sits. Vi vill inte att vagnen vi väljer ska bli en del av en uppförsbacke i vårt barns motoriska utveckling. Att sitta i vagn ska vara så aktivt som möjligt och i vila ska positionen vara så plan som möjligt.

Som alltid- en dosfråga!

Ett genomsnittlig amerikansk bebis sitter i vagn mellan 30 minuter och 2 timmar per dag. Några motsvarande svenska siffror har jag inte sett. Jag tänker att vår bebis kommer ligga i det övre spannet av detta, i och med att hen troligen kommer hänga med på både lämning och hämtning av storebröderna. Och den föräldralediga av oss vuxna kommer ju troligen också gör någon promenad, utflykt eller inhandlingsvända varje dag. Det samlar ihop sig till en hel del vagntid.

Hur har ni resonerat vid köp av vagn?

Och: Har ni något tips på vilken vagn vi faktiskt ska införskaffa? Vi vet premisserna, men vi har inte hittat själva produkten än…

Referenser:

A comparison of respiratory patterns in healthy term infants placed in car safety seats and beds.

SIDS and Other Sleep-Related Infant Deaths: Evidence Base for 2016 Updated Recommendations for a Safe Infant Sleeping Environment.

 

Bör jag ta hänsyn till min bäckenbotten även efter ett kejsarsnitt?

Bör jag ta hänsyn till min bäckenbotten även efter ett kejsarsnitt?

Ja! Redan under graviditeten sänks stabiliteten och stödjefunktionen i bäckenbotten. Det tar ca 12 månader för bäckenbotten att återhämta sig helt och håller från detta, även om du blivit förlöst med kejsarsnitt. Det finns kvinnor som får framfallsproblem även efter kejsarsnitt, även om den totala risken för framfall är mycket högre för vaginalt förlösta kvinnor.

Hur påverkas alltså bäckenbotten under graviditeten?

  • Trycket av livmodern och dess innehåll samt din generella viktuppgång tynger ner bäckenbotten och orsakar en töjning.
  • Hormonpåverkan från graviditeten kan orsaka en ytterligare uppmjukning på alla vävnader i bäckenområdet.
  • Viss nervpåverkan från snittområdet kan påverka din känsla av kissnödighet eller känslighet i området. Det påverkar ju inte din bäckenbotten i sig, men däremot ditt behov av att behöva en stark bäckenbotten.

På vilket sätt behöver jag ta hänsyn till min bäckenbotten?

Du behöver lära dig att lyssna på kroppens signaler. Om du inte har några som helst negativa signaler från bäckenbotten (tänk dess funktioner kring bajs, kiss, sex och träning) så kan du dock att den nog är rätt bra återhämtad. Men om något inte känns bra, så behöver du ta tag i bekymret. På så sätt kan du behöva bäckenbottenträna eller ta hjälp av en bäckenbottenfysioterapeut ÄVEN om du blivit förlöst med kejsarsnitt.

Tio år efter graviditeten

Ungefär 10 år efter förlossningen så har skillnaden i förekomst av inkontinens jämnat ur sig mellan vaginalt och kejsarsnittsförlösta kvinnor. Vi alla får en viss påverkan av ålder, hormoner och andra faktorer som påverkar vår bäckenbotten till det sämre. Du kommer alltså inte undan risken för bäckenbottenproblem helt bara för att du kejsarsnittats!

Hur ska jag träna min bäckenbotten?

Jag brukar rekommendera att du laddar ner appen TÄT och börjar använda den enligt rekommendationerna. Känner du osäker på om du gör rätt och hur du ska lägga upp din träning kan du boka tid hos en bäckenbottenfysioterapeut.

Söker 10 intervjupersoner

EDIT: Tack! Nu har jag tagit kontakt med ett gäng av er!

Söker 10 intervjupersoner

Mina kollegor på SKL jobbar för fullt med att lansera en nationell enkät som riktar sig till gravida och nyförlösta. Läs mer om den här!

Graviditetsenkäten är ett arbetsnamn

Det är inte säkert att den kommer heta så, i och med att när man besvarar den andra och tredje delen så är man inte längre gravid.

Arbete pågår!

I planeringsarbetet behöver min kollega hjälp av 10 personer som kan tänka sig att ställa upp på en telefonintervju. Det handlar bland annat om planeringen kring hur enkäten ska kommuniceras ut till befolkningen. De behöver gravida och nyblivna mammor, vars svar på intervjufrågorna kommer påverka det kommande arbetet.

Jag hade nog kunnat hitta tio personer i min närmaste krets, men för att det här ska bli bättre är det fint om vi kan få ta i personer från olika delar av Sverige. Det är också bra med en spridning bland gravida, förstföderskor och omföderskor.

Intresserad?

Du får vara med och påverka! Vi kommer bara behöva 10 personer i det här första skedet, så alla eventuella intresseanmälningar kommer kanske inte bli aktuella.

Hur gör du?

Skriv en kommentar här med din mejladress (den syns ju inte för alla).

Uppge också:

  • namn
  • om du är gravid just nu eller om du redan fött eller flera barn.
  • ålder
  • var i Sverige du bor (behöver inte vara specifik ort, men någotsånär så vi kan få en liten koll)

Jag kommer sedan mejla de 10 som blir aktuella för att få tag i ett telefonnummer. Mina kollegor tar sedan kontakt!

Tack för hjälpen!! <3

 

Skillnad på träning efter snitt och vaginal förlossning?

Skillnad på träning efter snitt och vaginal förlossning?

Det finns väldigt sparsamt med studier som jämför muskelfunktion, uthållighet eller träning för kvinnor som blivit förlösta med snitt jämfört med vaginalt. Nu under våren 2018 har det kommit en studie, ”Impaired Trunk Flexor Strenght, Fatigability, and Steadiness in Postpartum Women”. Denna studie hade som syfte att utröna dels om det var någon skillnad mellan nyförlösta kvinnor och friska kontrollpersoner när det gäller magmusklerna. Man ville också ta reda på om det skiljde sig åt något mellan förlossningssätten.

Stor skillnad till en början

Åtta veckor efter förlossningen var det det stor skillnad mellan grupperna av förlösta kvinnor, där kejsarsnittsförlösta kvinnor hade mycket mer uttröttbara muskler än vaginalt förlösta kvinnor. Efter 26 veckor (alltså ett halvår) kvarstod inte skillnaderna. Däremot fanns det fortfarande skillnader då mellan kvinnorna som fött barn och friska kontrollpersoner. Kvinnor som fött barn var svagare och mer uttröttbara i magmusklerna. Alltså: även på sikt gav graviditeten i sig en nedsättning i magmuskelstyrka. Kort efter förlossningen hade kejsarsnittade kvinnor sämre utgångsläge vad gäller uthållighet, men faktiskt inte vad gällde ren uppmätt styrka. Och efter 6 månader såg man ingen större skillnad mellan kvinnors som blivit förlösta på olika sätt.

Magmuskeldelningar och kejsarsnitt?

Den ovan nämnda studien bekräftar det som flera andra studier också kommit fram till tidigare – att kejsarsnitt faktiskt inte ökar risken att få en bestående magmuskeldelning.

Vad ska jag ta till mig av detta?

Magmuskelstyrka är en faktor för hållning och rörelse generellt. Starkare kvinnor har mindre uttröttbarhet och är mer funktionellt rörliga än svagare kvinnor. I ovan nämnda studie såg man detta genom att också låta testpersonerna genomföra ett 6-minuters gångtest.

Nedsatt muskelfunktion efter 6 månader?

Kanske handlar muskelfunktionen vid 6 månader efter en graviditet inte enbart om en funktionsnedsättning som kommit av graviditeten i sig. Det kan också handla om att postgravida kvinnor av flera olika skäl tränar mindre än annars.

Hur ska jag då träna magen?

Jag är aldrig för förbud eller svartvita svar. Jag anser inte heller att vi har vetenskapligt stöd för att förbjuda eller avråda från vissa övningar (läs plankor eller situps). Däremot förespråkar jag en vettig stegring av träning. Efter en graviditet bör du börja med så låg doserad träning att det kanske känns löjligt, och sedan öka långsamt och successivt. Helst så att du aldrig får ett bakslag i form av smärta, blödning eller någon annan känsla av att kroppen säger ifrån.

Vad ska jag fokusera på?

Fokusera på övningar där du jobbar med fokus på hållning och andning. Börja gärna med övningar där du håller ryggen rak och utsträckt. Du får naturligtvis ha kvar din egen, normala kurva i ryggen. Det vill säga – det finns sällan någon anledning till att pressa ner svanken i ryggliggande övningar, exempelvis.

Gör kejsarsnittet alltså att jag borde tänka på något speciellt när jag tränar?

Både ja och nej. Så som jag nämnt i tidigare inlägg i den här serien så behöver du ta viss hänsyn till läkningen. Men så anser jag att även vaginalt förlösta kvinnor som kan ha bristningar eller större bäckenbottenpåverkan också bör göra. Vi har en studie som pekar på att kejsarsnitt till viss del påverkar magmusklerna, men skillnaderna kvarstår inte efter ett halvår. Jag tänker alltså att alla postgravida kvinnor ska ta rätt mycket hänsyn till kroppen! Det är faktiskt inte så mycket särskilt med just kejsarsnittade.

Att återgå till styrketräning

Jag anser att du kan börja med försiktiga övningar med kroppen som redskap och motstånd ganska tidigt, men undvika saker som lägger tryck mot ärrvävnaden. Om du är osäker rekommenderar jag alltid ett besök till en fysioterapeut före att du börjar chansa på egen hand. En tidsplan finns annars här. Ju tyngre träning du börjar återta, desto mer återhämtning kan du behöva mellan träningstillfällena!

Har du några tips eller erfarenheter du vill dela med dig av?

Berätta gärna!

Andorransk matvecka

Andorransk matvecka

Image result for andorra flagga

… Eller hur säger man, matvecka från Anodorra? Vi blev tvungna att googla Andorra när det kom upp som förslag för matveckan. Andorra är ett litet furstendöme som ligger granne med Spanien och Frankrike, och språket är katalanska. På wikipedia läser vi att ungefär en tredjedel av invåndarna i landet faktiskt är andorranska medborgare, det finns fler spanjoner i Andorra än andorrander. Det påverkar kanske matkulturen? Eller ja, inte för att vi vet hur unik andorransk matkultur är till att börja med. Vi väljer bort en köttsoppa som skulle innehålla många sorters olika kött, och en kaningryta. 

Här är våra utvalda recept:

  • Trinxat – Potatis, purjolök och bacon ihopstekt
  • Canneloni – Är inte säker på att detta recept är specifikt andorranskt, men canneloni står med på alla listor över typisk andorransk mat.
  • Torreznos de miel – låter som typ fattiga riddare när jag läser om det. Hittar inget sådant typiskt andorranskt recept, men detta får vara en ersättning.
  • Croques – Hittar inget andorranskt recept här heller, men det verkar vara som en croque monsieur
  • Stekt öring/laxfisk/vad vi får tag på med potatis och sås

Det var allt vi hittade, som vi också kan tänka oss att laga!

Den här veckan kräver ju också lite midsommarmat. Vi kommer fira med knytkalas med släkt och vänner och fokuserar på recept som kan bli en del av en buffé. Och som går att äta som gravid.

Och för att fylla ut till en hel veckomatsedel:

Rotsellerisoppa

 

 

 

 

När tål jag belastning igen efter ett kejsarsnitt?

Efter kejsarsnitt: När tål jag belastning igen?

Det du gör efter kejsarsnittet kan stimulera läkningen eller hämma den. Det handlar mycket om ett begrepp som vi inom fysioterapi ofta formulerar som ”optimal belastning”. Det handlar om att läsa av var i läkningen kroppen befinner sig, och anpassa den fysiska aktiviteten och belastningen efter det.

Under de första dagarna

De första dagarna efter kejsarsnittet är vävnaderna som ska läka i en fas av inflammatorisk reaktion med svullnad runt omkring. Reaktionen är alltså inte dålig, utan handlar om att kicka igång läkningen. Den här fasen pågår upp till en vecka. Under den här perioden kommer ärrvävnaden inte uppnå någon direkt ökning vävnadshållsfasthet.

Andra veckan och framåt

Nu börjar sårytorna få riktig ärrvävnad och tåligheten ökar successivt. Ärret är rött och upphöjt i början. I takt med att ärret blir starkare kommer också ärrvävnaden allt mer börja likna omkringliggande vävnad, och ärret bleknar.

Efter kejsarsnitt

De olika vävnadslagren i magen läker lite olika fort. Stödjevävnad läker och får ungefär 40 % av sin originalstyrka efter två månader. Det tar upp till ett år för maximal läkning. Hud återfår också sin tålighet för belastning långsamt. Efter 10 dagar har ärret mellan 5-10 % av sin hållfasthet. Efter 12 veckor har ärret fått 80% av sin hållfasthet. Det tar upp till ett år för att uppnå full läkning.

Alla dessa veckoangivelser och procentsatser…

När jag börjar prata om detta märker jag att mina patienter ofta blir mer stressade än lugnade. Men tänk så här: All rörelse lägger inte belastning på ärret. Att promenera, knipa och göra mjuka rörelser som inte orsakar tryck eller drag i ärrvävnaden är bara bra. Det finns skäl för att vänta lite längre än de där ”6-8 veckorna” innan du börjar med träning som belastar ärrvävnaden mycket.

Vad ska jag börja med?

Jag tänker att i början så handlar det mer om blodcirkulationsfrämjande rörelser än riktig träning. Då är det också kortare stunder i taget. När de första 6-8 veckorna har gått kan du börja med korta pass ägnade åt träning. I början rekommenderar jag att träningspassen är korta, ungefär 15 minuter.

Hur kommer jag tillbaks till min riktiga träning då?

Jag brukar rekommendera att du inte är på din pregravida träningsnivå förrän det har gått minst 6 månader. Det är inte ovanligt eller orimligt att det tar mycket längre tid än så också. Börja med träning med kroppen som motstånd, gummiband och teknikträning långt före du börjar lägga på vikter och yttre motstånd.

När tål jag belastning igen efter ett kejsarsnitt?

Du förlorar inget på att vänta lite längre, hellre än lite för kort! Det kan kännas som en evighet och veckorna som går är ju en (bebisens hela) livstid. Men du förlorar inget på att vänta någon extra vecka på att börja lyfta tungt, bära runt på storasyskon eller börja med annan hård träning. Din kropp ska hänga med dig resten av livet! När du börjar träna lite hårdare ska du vara smärtfri och kroppen ska svara bra på den aktivitet du väljer.

Graviditetsdagbok vecka 22

Graviditetsdagbok vecka 22

Nu blir jag sjukskriven!

Det har verkligen varit på gränsen ett tag nu, men nu är Ellen (min vikarie) installerad så efter midsommar går jag på 75% sjukskrivning. Jag känner lika dela lättnad som typ… skuld? Kvar blir mina 20 % på SKL och 5% jag får lösa på något annat sätt. När jag var hos läkaren passade jag också på att fråga om det var rimligt att skicka remiss för kejsarsnittet nu, utan att jag ska behöva gå på samtal först. Det är ju liksom inte en förlossningsrädsla vi pratar om, utan om medicinska indikationer. Så hon gjorde ett försök! Jag antar att jag inte kommer höra något från dem på länge ändå, men det är bara skönt att veta att det kanske är på gång.

Det här var veckan då jag typ kom ikapp?

Det var ju inte så lång tid mellan graviditeterna förra gången, och jag upplevde att magen blev större fortare då. Jag skrev i inlägget från graviditetsvecka 22 med Wilfred i magen att jag tyckte att magtillväxten som varit mycket snabbare då (andra gången) började lugna sig lite.

Vecka 22 med Wollmar

 

Vecka 22 med Wilfred

Den här tredje vecka 22-graviditetsmagen är inte heller särskilt unik. Jag tror att den ser en liiiiten aning mindre ut, men det är kanske för att kortet nu är taget på förmiddagen och de övriga kvällstid.

Annat är sig också likt.

När jag senast skrev ett graviditetsvecka 22-inlägg skrev jag:

Jag har… känt att jag börjat samla på mig vätska. Svullnad i fötterna på kvällarna, litegrann tendens till karpaltunnelsyndrom i händerna och vissa dagar en känsla av att kunna dricka hur mycket som helst men kissa väldigt lite.

Så är det nu också. Jag fick ta på mig skena för ena handen häromkvällen för att det domnade så. Kan känna av värken när fötterna svullnar om jag sitter med benen ner på kvällarna. Det känns som att värmen kan bidra också.

Det som är annorlunda

Sist skrev jag att de onda sammandragningarna börjat lägga sig efter en antibiotikakur. Nu har jag inte haft anledning att ta någon antiobiotika, men jag har lika väl mycket sammandragningar. De gör inte ont-ont, men de gör liksom att jag tappar andan och behöver stanna upp lite. Sedan skrev jag också i gravidveck 22 senast att bäckensmärtan varit väldigt hanterbar. Så kan jag ju inte riktigt känna nu, nu när jag precis kapitulerat inför en sjukskrivning.

Okej, min plan för sjukskrivningen:

  • Ta det lugnt.
  • Träna/rehaba bäckensmärta/prehaba inför snitt
  • Vara lite piggare/gladare när jag är med barnen

Tips på serier/poddar?

Jag kommer ha väldigt svårt med första punkten om jag inte fyller upp med lämpliga aktiviteter, typ kolla på serier. Har ni några bra tips? Jag vill ha snälla, lättsamma, kanske spännande men inte läskiga serier. Helst med kvinnliga huvudroller och aldrig med barn som far illa. Och poddar, vilka lyssnar ni på egentligen? Berätta!

Och ett tips från mig!

Jag håller på att bråka lite men min nya mobil, av någon anledning tar den kort med urusel skärpa. Men skit i bilden! Visste ni att man lika väl kan ta av själva höljet kring Niferex? Jag läste om det i någon gravidgrupp jag är med i. Det verkar som att det är ganska många som upplever att biverkningarna av typ illamående, hälsbränna osv minskar om man tar bort kapseln. Joseph säger att det troligen är placebo, men jag upplever ändå skillnad. Det är lite knöligare i att få i sig granulatet än kapseln, men det är det värt! Att få sluta med järntabletter är en målbild för en här graviditeten. Om jag nu inte förlorar en massa blod i samband med snittet. Men man får väl alltid drömma…