Författare: miadfernando

Bäckenbotten under löpning – arbetar inte ensam

Bäckenbotten under löpning –  arbetar inte ensam!

Inga strukturer i kroppen jobbar isolerat. Bäckenbottens bästa vänner är diafragma, bålmusklerna och rumpmusklerna. Tillsammans utgör dessa en enhet som ger stabilitet, kontinens och de svarar och modulerar på buktrycksökningar i ett samspel. Det kan därför vara dumt att enbart fokusera på knip när du upplever symtom från bäckenbotten i samband med löpning.

Fokus för bäckenbottenrelaterd löprehab

  • En välfungerande bäckenbotten som är både stark och flexibel*
  • En god andningsteknik under löpning med flexibel* diafragma som rör sig som den ska.
  • Uthålliga och flexibla* bålmuskler som orkar hålla en god bålstabilitet och en kontroll över bäckentippningen.
  •  Välfungerande och flexibla* rump- och höftmuskler som stabiliserar höft och bäcken i varje löpsteg.
  • Bra skor som ger support och dämpning.
  • En bra sportBH som bidrar med förutsättningar för en optimal hållning.
* Med ”flexibel” i det här sammanhanget menar jag en muskel som har fullgott rörelseomfång och som kan pendla mellan spänd och avspänd på ett adekvat sätt.

Daglig bäckenbottenträning kan optimera bäckenbottens tålighet för träning. Att stärka upp en muskel tar minst 12 veckors träning, så börja gärna träna regelbundet med ett stort mått tålamod innan du tänker dig att du ska börja löpträna för säsongen eller börja gå tillbaks till tyngre träning efter en förlossning.

Kopplingen mellan bäckenbotten och andra muskler

Löpning är en komplex rörelse som kräver muskelaktivitet från hela kroppen. Bäckenbotten är en del av rörelsekedjan kring höfterna och höft- och rumpmusklerna kan ha inverkan på bäckenbotten och vice versa. Det finns studier som tyder på att patienter som genomgått höftplastikoperationer får bättre bäckenbottenfunktion, då bättre rörlighet i höfterna optimerar en bättre aktivering i obturator internus. Obturator internus är en liten muskel som utgör bryggan mellan levator ani och höft/rumpmusklerna. På samma sätt finns tecken på att du kan få en viss effektivisering av din bäckenbotten genom träningsprogram för höftens utåtrotatorer.

Rump- och höftmuskler

·         Gluteus maximus (för benet bakåt och assisterar vid rotation)

·         Gluteus medius (för benet utåt, inåtroterar och stabiliserar vid gång och rörelse)

·         Gluteus minimus (för benet utåt, inåtroterar och stabiliserar vid gång och rörelse)

·         Piriformis (roterar utåt och för benet utåt)

·         Obturator internus (roterar utåt och för benet utåt)

·         Gemelli (roterar utåt och för benet utåt)

·         Quadratus femoris (roterar utåt i höften och för benet inåt)

Tips!

Bäckenbottens stabilitet kan inte enbart bedömas utifrån muskler

Stödjevävnadens status i bäckenbotten är mycket viktig i sammanhanget. Eftersom inte bäckenbottenmuskulaturens rörelse eller rörelseutslag verkar skilja sig mellan kontinenta/inkontinenta löpare kan alltså den avgörande skillnaden sitta i ett annat system – stödjesystemet. Jag kommer återkomma till detta ämne senare i en serie om hypermobilitet.

När bör jag inte springa?

När du är nyförlöst eller med nydebuterade framfall anser jag att du behöver prioritera att få ordning på alla bål- och bäckenstabilitet samt din bäckenbottenstyrka innan du återgår till löpning. Har du ett framfall kan du ibland välja att använda prolapsring som stöd medan du sedan återgår till löpning. Löpning bör inte göra ont och helst inte medföra stora urinläckage. 80 % av all ansträngningsinkontinens går att träna bort med bäckenbottenträning. Jag rekommenderar heller inte höggravida personer att springa, men har respekt för att kvinnor kan avgöra vad som är bäst för dem. Om du nyligen genomgått en gynekologisk operation avråder jag också från löpning. Det tar åtskilliga månader innan alla strukturer är lika starka som innan, och en för hög belastning för tidigt kan påverka utfallet av operationen. En hel serie om löpning efter graviditet finns här. Tidsplan för återgång till träning efter gynekologisk operation finns här.

Tips för att skona din bäckenbotten under löpning

  • Variera underlaget. Mjukare underlag gör att stötarna när du sätter i fötterna blir mjukare och lättare för at bäckenbotten att hantera.
  • Löpning i nerförsbackar är också mer belastande än löpning i uppförsbackar.
  • Minska steglängden och hastigheten. Det minskar belastningen på lederna och vävnaderna.
  • Spring kortare distanser så blir inte bäckenbotten lika utmattad.
  • Variera mellan långa och korta pass.
  • Bär skor med god stöddämpning för att minska dunsen när foten slår i marken.
  •  Vid behov, se över din vikt. Övervikt är en av de faktorer som ökar risk för bäckenbottendysfunktion.

För att löpning ska vara kul och skadefritt är det bra om du kan vara inkontinensfri och stark kring hela bålen och bäckenet. Om du upplever att symtom håller på att smyga sig på dig, ta gärna dem på allvar. Rehab i rätt tid kan förekomma större smärtor och besvär på sikt.Bäckenbotten under löpning – arbetar inte ensam

Inläggen i serien i ordning:

  1. Inledande inlägg med referenslista.
  2. Vad händer i bäckenbotten då vi springer? 
  3. Bäckenbotten jobbar inte ensam (detta). 

Vad händer i bäckenbotten då vi springer?

Vad händer i bäckenbotten då vi springer?

För att förstå bäckenbottens rörelse under löpning behöver vi förstå två grundläggande saker.

  1. Det ena är bäckenbottena anatomi. Bäckenbotten är en muskelgrupp som hänger som en hängmatta i bäckenets inre kanter. När den drar ihop sig vid anspänning lyfter den sig själv, och hela bukinnehållet, mot gravitationen.
  2. Det andra är begreppet ”stretch-shorteningcykeln”

Fakta: stretch-shorteningcykeln

Stretch-shorteningcykeln är en benämning på rörelsen som sker i en skelettmuskel då vi tränar. När en muskel går igenom en aktiv förlängning (excentrisk fas) lagras kraft i muskelns senor. Denna kraft kan användas till nästa fas (koncentrisk fas), för att muskeln sedan ska dra ihop sig. Rörelsen är ganska lik ett gummiband som dras ut och släpps. Det är en slagsbesparingsåtgärd för kraften för att alstra rörelse.

Den mer exakta rörelsen

Bäckenbottens rörelse sker genom en ”stretch-shortening cykle”, en slags excentrisk/consentrisk rörelse som liknar den rörelse som alla andra skelettmuskler gör vid aktivitet. Men bäckenbottens utsträckning sker uppåt/nedåt och också lite framåt/bakåt.

Bäckenbottens rörelse under löpning har undersökts i en studie. Femtio kvinnor med (n=19) och utan (n=27) ansträngningsinkontinens fick springa på löpband. Mätningarna utfördes med en vaginal prob och en annan sensor i ryggslutet. Sedan fick kvinnorna springa i 10 sekunder på ett löpband i hastigeten 7, 11 och 15 km i timmen. Löparna blev instruerade att landa med hälen först. Alla testepersonerna bar samma slags löparsko.

Vad händer i bäckenbotten?

Strax innan hälen slår i underlaget rör sig bäckenbotten i två riktningar: nedåt och bakåt. Efter hälens nedslag rör sig bäckenbotten uppåt och framåt. Rörelserna handlar om ungefär en centimeter i varje riktning. Rörelsen skiljde sig inte signifikant åt mellan individer med och utan ansträngningsinkontinens. Bäckenbottens rörelse var olika kraftig för de olika löphastigheterna. Kvinnornas ålder påverkade inte utslaget för bäckenbottens rörelse.

Vad betyder detta?

Bäckenbotten rör sig nedåt/bakåt innan, och uppåt/framåt efter, hälens nedslag under löpning. Denna ”stretch-shortening cycle” är alltså inte lika dan som den som sker vid hosta/nysning och andra buktrycksökande aktiviteter som enbart resulterar i en förlängning nedåt. För att du ska förstå detta: Bäckenbottens rörelse under hosta blir till följd av en passiv utsträckning. Vid löpning är förlängningen en del av stretch-shorteningcykeln. För att en fullständig cykel av muskelaktiv förlängning/förkortning ska äga rum behöver muskeln vara aktiv även under förlängningsfasen. Under denna EMG-mätning kunde forskarna se att bäckenbotten var aktiv med elektrisk aktivitet, vilket påvisar en excentrisk muskelaktivitet och inte enbart passiv förlängning. Detta gäller rörelsen strax innan hälens nedslag. Förvånandsvärt nog sker alltså inte rörelsen i precis samband med att hälen slår i marken, utan strax innan och strax efter.

Hur är det med hopp?

Det hopp och löpning har gemensamt är att båda benen är i luften samtidigt. I ett hopp landar båda benen mer eller mindre samtidigt, men i ett löpsteg landar vi först på ena foten, och sedan på den andra. Jag har i en tidigare bloggpost påstått att jag inte anser att löpning och hopp ”är samma sak”, och att löpning inte nödvändigtvis behöver utgöra samma slags påfrestning på bäckenbotten. Studier verkar alltså tyda på detta, även om de olika studierna möjligen inte är helt jämförbara. Under ett hopp sker som en rörelse både framåt och bakåt och innebär två separata ökningar av buktrycket. Den första tryckökningen sker när mjukdelarna i ”fritt fall” och trycks fram emot pubisbenet. Den andra tryckökningen sker när blåsan dunsar tillbaks mot vaginas vägg och levator ani. Vid löpning sker en rörelse med både höjning och sänkning av bäckenbotten för varje fotlandning.

Löpning och reflexmässig anspänning

Under hopp och löpning uppstår en stöt när foten eller fötterna landar i marken. Kraften från denna landningsstöt passerar genom kroppen och upp genom höften till bäckenet. Där möts vikten från din överkropp, gravitationen och kraften från stöten som spridits vidare från foten upp till bäckenet. Studier har visat att bäckenbotten har en för-spänning före foten landar under löpning med en hastighet av 8 km/h. Detta har tolkats som ett reflexmässigt svar från bäckenbottens sida, att den känner av buktrycket och svarar med en högre anspänning än normalt. Denna reflexmässighet kan alltså förklaras av stretch-shorteningcykeln. Tack vara förlängningen av en muskel kan en mer kraftfull anspänning följa, vilket tillåter muskeln att generera med kraft på kortare tid.

Studier på friska individer

I en studie där tio friska och förhållandevis unga (20-35 år) kvinnor som inte fött några barn fick springa på löpband och få sin bäckenbottenkontraktion mätt både då och vid en maximal kontraktion i vila. De fick springa med olika hastigheter: 7, 9 och 11 km/h. De fick instruktionen att andas och springa normalt, och inte anspänna bäckenbotten viljemässigt. Testerna visade att bäckenbotten anspändes mer under löpning i alla olika hastigheter jämfört bara i stående. Bäckenbottens anspänning ökade också i takt med hastigheten. Under löpning i 11 km/h blev anspänningen till och med högre än den högsta viljemässiga kontraktionen hos de olika testpersonerna. Det är ändå rätt coolt!

Vad vi inte vet än

Tolkningen av resultaten från denna studie är häftiga, men begränsade. Vi vet inte exakt hur bäckenbotten reagerar hos kvinnor med olika bäckenbottenbesvär. Jag tänker också att även hos friska individer måste det finnas en utmattningseffekt även på bäckenbotten. Är anspänningen lika dan efter 60, 90 och 120 minuters löpning? Det vet vi inte än.

Konceptet med reflexmässig bäckenbottenanspänning är inte ny. Fysioterapeuter brukar gripa sig an detta genom att använda sig av ”the knack” – att försöka knipa medvetet innan en hostar och nyser för att förstärka och om möjligt stärka det reflexmässiga svaret från musklerna. Kolla här för bra info!

Min tolkning

Min tolkning är att om bäckenbotten till att börja med är tillräckligt stark för att den reflexmässiga anspänningen ska klara av att motstå den tryckökning som ser vid löpning, kan löpning eventuellt vara ett sätt att bibehålla uthållighet i bäckenbottenmusklerna. Men om det inträffar något som gör att bäckenbottens funktion plötsligt försämras kan löpning vara en mindre bra träningsform, där och då.

Inläggen i serien i ordning:

  1. Inledande inlägg med referenslista.
  2. Vad händer i bäckenbotten då vi springer? (detta)
  3. Bäckenbotten jobbar inte ensam 

Bangladeshisk matvecka

Bangladeshisk matvecka

Bangladesh är beläget mellan Indien i Burma, ett bördigt land med matodling året runt. Vi har ingen som helt relation till Bangladesh, men Wollmar valde landet inför att vi nu skulle börja med våra matveckor igen. Har du någon erfarenhet av landet, berätta gärna!

Vi letar som vanligt efter en kött-, en kyckling-, en fiskrätt, en soppa och resten vegetariska alternativ om det finns. Har landet något utmärkande bröd eller pannkaksrecept brukar vi försöka testa detta också.

Här är veckans urval.

Vi väljer också att alternera tillbehören till rätterna, även om det autentiska skulle vara att äta ris till det mesta. Vi har inget emot att äta ris ofta, men försöker att hålla nere antalet ris-dagar för barnens skull. Arsenik-larmen ni vet…

  1. Nötköttscurry med ris
  2. Vegetarisk kadai med bröd. Vi kommer göra det fantastiska brödet vi lärde oss att göra i den indiska veckan.
  3. Vegetarisk biryjani
  4. Tonfiskkebab, vi väljer att servera med pasta och grönsaker för barnens skull.
  5. Pannkakor med honung
  6. Fisk i ingefärasås, serveras med potatismos.
  7. Kycklingcurry med ris.

Jag vet att man kan diskutera huruvida pannkakor är middag eller inte. Men grejen är att vi inte riktigt kan man att planera in matveckor med idel okända rätter för barnen. Pannkakor med söta tillbehör går ju alltid hem.

Hur har ni det? Är pannkakor middag hos er?

Tema bäckenbotten och löpning

Bäckenbotten och löpning

En av de mest frekvent förekommande frågorna jag få, både här på bloggen och i patientkontakter, gäller löpning. En del gäller min egen löpning. Hur kunde du springa ett maraton med en bäckenbotten som har en massa trasiga muskler? Andra frågor urspringer från kvinnors önskemål om att komma tillbaks till löpning. Vågar jag springa med en bristande bäckenbottenfunktion? Är det dåligt att springa för bäckenbotten? Jag hintade i ett tidigare inlägg om bäckenbotten och hopp, om att jag anser att det är en stor skillnad mellan dessa två belastningar. Nu tänkte jag återkomma till ämnet!

Idag börjar vi med grunderna

Bäckenbotten är en ”skelettmuskel” som vi styr med viljan.  Precis som du kan få dina biceps eller dina muskler på framsida lår att anspännas på kommando, ska bäckenbotten också lyda dina minsta vink. Vi har ofta ganska dålig känseluppfattning från vår bäckenbotten, och detta gör anspänningskontrollen svårare än vad det är att exempelvis spänna och slappna av i biceps. Skelettmusklerna skiljer sig från den glatta muskulaturen som kroppen styr utan vårt medvetande, dessa muskler återfinns exempelvis i tarmarna. Bäckenbotten är som en korsning mellan en studsmatta och hängmatta – den både lyfter och parerar stötar och studs som uppkommer när vi rör kroppen. Den är ju golvet i hela bålen och bär upp allt bukinnehåll.

Ansträngningsinkontinens och löpning

Ansträngningsinkontinens är en potentiellt pinsam bieffekt av löpning hos vissa individer. Definitionen av ansträngningsläckage är ofrivillig urinpassage under ansträngning eller annan buktrycksökning som att nysa, skratta eller hosta. Ungefär en tredjedel av alla kvinnor är drabbade, men förekomsten av besvären ökar med ålder. Fyrtioen procent av unga kvinnliga atleter har rapporterats ha ansträngningsinkontinens, högst förekomst är i ”high impact sport”. Det verkar dock inte som att aktiviteterna i sig medför skapar bäckenbottendysfunktionen, utan att de bara ”avslöjar” en befintlig svaghet. Hos de flesta sker urinläckaget när trycket inne i magen blir större än den kraft som bäckenbotten kan stå emot. Vi kallar denna kraft för intraabdominellt tryck, och det skapas både av våra egna rörelser och genom yttre faktorer som att lyfta, bära, hoppa.

Är löpning dåligt för bäckenbotten?

Vi tänker ofta på löpning som upprepade dunsar på hårda underlag, en stor ökning av buktrycket och en risk för förvärrande av befintliga bäckenbottensymtom. Jag hävdar ofta att då bäckenbotten genomgår en akut återhämtningsperiod, som efter en graviditet, bör den få slippa belastningen som löpning innebär under en period. Men vad säger egentligen forskningen?

Vad säger forskningen om inkontinens och löpning?

  • Sett över tid har fysiskt aktiva individer inte ökad risk för urininkontinens eller framfall.
  • Dock har individer som har ansträngningsinkontinens som fysiskt aktiva unga större risk att också drabbas som äldre.
  • Ansträningsinkontinens under löpträning är vanligt och ofta besvärande.
  •  Fysiskt aktiva eller tränande personer har inte automatiskt starkare bäckenbotten än andra. Bäckenbottenstyrka kommer inte gratis.
  •  Det finns en rad andra höft- och rumpmuskler som kan stärkas och som kan påverka både löpsteg och bäckenbotten till det bättre.

Referenser till hela serien:

Evaluation of pelvic floor kinematics in continent and incontinent women during running: An exploratory study.

Pelvic floor muscle electromyography during different running speeds: an exploratory and reliability study.

Pelvic floor dynamics during high-impact athletic activities: A computational modeling study.

Do elite athletes experience low back, pelvic girdle and pelvic floor complaints during and after pregnancy?

Are former female elite athletes more likely to experience urinary incontinence later in life that non-athletes?

Assessment of pelvic floor muscle pressure in female athletes.

Prevalence and impact of urinary incontinence among female athletes.

 

Inläggen i serien i ordning:

  1. Inledande inlägg (detta).
  2. Vad händer i bäckenbotten då vi springer?
  3. Bäckenbotten jobbar inte ensam  

 

 

Reumatism och att bära barn

Reumatism och att bära barn

Reumatisk sjukdom är inte ett begrepp som enbart omfattar något enstaka symtom. Olika individer med olika diagnoser har förstås helt olika förutsättningar för att belasta kroppen både generellt.  För dig som har reumatism och vill bära ditt barn kommer nu ett inlägg med lite tips och tankar. För dig med smärta i armar, handleder och händer kan det vara det enda raka att börja bära barnet med bärredskap så som sjal eller sele så tidigt du bara kan. För dig med hållnings- och belastningsrelaterad smärta kan bärande med bärredskap innebära att hävstången minskar så pass att bärandet upplevs mindre belastande. Att bära barn med bärredskap passar inte alla, men det kan finnas alternativ som underlättar din vardag.

Olika bärredskap och lite tankar om dem

Sjalar

Sjalar är ofta ett enda långt tygstycke som sveps och knyts runt din och barnets kropp. Det finns otaliga varianter och tyg. Elastiska tygsjalar används främst till de minsta bebisarna och knyts främst framtill. Vävda sjalar kan användas tills barnen vuxit ifrån att bli burna och kan knytas på många olika sätt, både magen, ryggen och på höften. Att knyta sjalar kan vara tufft för dig med mycket besvär med händerna. Sjalar fördelar vikten jämt över stora ytor av hela bärarens torso. Detta kan bidra till en god hållning hos bäraren, vilket kan vara att föredra för dig med reumatism med ländrygg-bäcken-engagemang.

Mei tai

Mei tai är en sjal/selehybrid som består av en fyrkantig bit tyg som blir barnets sittplats, och med band som knyts runt midjan och över bärarens axlar. Precis som sjalar är mei tai-selar steglösa och kan knytas efter bärarens form och preferens. Mei tai används sällan lika länge som andra bärhjälpmedel eftersom många upplever att barnets vikt med tiden blir en belastning som med tiden känns av. Även här kräver knytandet en del av bärarens händer.

Ringsjal

Ringsjalar är ett tygstycke med två ringar fästa i ena änden. Sjalen sveps runt bärarens och bebisens kropp och fästs med ringarna så att bebisen får en ”ficka” att sitta i. Ringsjalar belastar bara ena axlen och passar inte bärare vars kroppar inte mår bra av snedbelastning, vilket kan gälla dig som har reumatisk sjukdom . När du fått in rätta knycken är ringsjalar lätta att sätta på, och du behöver inte lika mycket kraft i händerna för att få sjalen spänd som med en knytsjal eller mei tai. Ringsjal kan vara lämplig för kortare förflyttningar då du inte vill/kan bära med armkraft.

Bärselar

Bärselar har ofta en viss likhet med mei tai, men fästs med justerbara band och spännen istället för knytbara band. Dessa är att föredra när det gäller längre stund bärande för dig som inte vill knyta en sele. Det finns otaliga olika märken och passformer. Ett tips är att testa alla selar du kan komma över hos vänner och bekanta innan du bestämmer dig.

Bärselar för ”toddlers”

När barnet är så pass stort att du vill övergå från en vanlig bärsele till en toddlersele kan det hända att belastningen är så pass tung att din smärta/diagnos inte längre tillåter detta någon längre stund. Men barn slutar ju inte ofta att vilja bli burna bara för att de uppnått en viss ålder. En toddlersele kan vara en god hjälp även om det kanske handlar om korta stunder som att förflytta ett trött barn på en flygplats eller från bilen till sängen. Att fördela vikten jämnt över kroppen med en sele kan vara ett skonsamt sätt för dig att kunna bära dina barn, även om barnet börjar bli tungt.

Reumatism och att bära barn

Alla bärhjälpmedel kan dock både optimera en god hållning och förstärka en icke-optimal. Bärande är tungt och lägger på dig en ”övervikt” som du eventuellt inte har muskelmassa för att bära upp om du inte är en van bärare. Det är viktigt för alla, men speciellt för dig som har en reumatisk sjukdom, att anpassa kroppen successivt för bärandets belastning. Det finns många som kan vittna om att bärandet har hjälpt dem att bibehålla en god hållning och en bra uthållighet i bålmusklerna. Ta det stegvis och ta pauser när du behöver!

En anpassning för dig med reumatisk sjukdom är att undvika statiska belastningar för länge och att undvika att belasta exakt samma området gång på gång. Därför kan det vara en tanke att ha lite olika bärhjälpmedel att växla med.

”Gör det inte ont? Är det inte tungt?”

Det är ibland tungt att ha barn. För dig med en sjukdom som innebär smärta eller värk vid belastning kan dock bärande av barn vara en räddning. Du skulle kanske få ännu ondare om du inte bar dina barn.

Är det inte lättare att skjuta en vagn?

En vagn som rullar fint på slätt underlag är sällan några problem. Men en vagn innebär lyft i och ur, och underlagen vi går på ger oss ofta utmaningar. Du behöver ha god bålstabilitet för att kunna skjuta en vagn på ett bra sätt uppför en backe, och du behöver starka och smärtfria händer och handleder för att kunna greppa och skjuta på. Ett bärhjälpmedel gör att du bär barnet när kroppen. När hävstången är kort upplevs bördan också lättare. Dessutom fördelas vikten över stora områden i kroppen när du bär. Nu säger jag naturligtvis inte att du ska skrota vagnen. Men uppmaningen är att du ska lyssna in din kropp och det som funkar bäst för dig och ditt barn. Våga bära om du funderar på det!

Alla inläggen i serien:

  1. Inledande inlägg
  2. Tips om Lisens berättelse
  3. Gravid med reumatisk sjukdom
  4. Tidigt föräldraskap med reumatisk sjukdom
  5. Amning och reumatisk sjukdom
  6. Reumatism och att bära barn

Amning och reumatisk sjukdom

Amning och reumatisk sjukdom

Läkemedel kan hindra amning, men inte sjukdomen i sig.

Det finns inga direkta hinder för att du som lider av reumatisk sjukdom ska kunna amma ditt barn, frånsett det som gäller läkemedelsövergång mellan din kropp och bröstmjölken. Du kan inte föra din sjukdom till barnet. Ibland kan kvinnor med reumatoid artrit få ett sjukdomsskov efter graviditeten. De flesta får en symtomförsämring inom de första fyra månaderna postpartum, men detta är inte en kronisk försämring. Ett år efter att barnet fötts brukar sjukdomsnivån vara tillbaka på den nivån som kvinnan hade före graviditeten.

Det finns inga evidens för att reumatisk sjukdom förvärras av hormonerna som är involverade i att producera och distribuera mjölk.

Smärtan får avgöra

Om smärtorna blir funktionsnedsättande är det bättre att sluta amma och börja med medicinering så att funktionsnivån blir okej. Oftast på grund av att kunskaperna om eventuella effekter på barnet inte forskats på, och man vill inte gärna chansa. Behandling av läkemedel kan behöva startas direkt efter förlossningen, och då avråds mamman eventuellt från att påbörja amning.

Ergonomi!

Oavsett om du ska amma eller mata med ersättning är ergonomin viktig. Försök att ha bebisens vikt mot din egen kropp eller understödd mot amningskuddar. Skona händer och armar genom att inte lägga tyngden mot något. Bebisen bör vara positionerad så att dina muskler och leder blir minimalt belastade. Använd kuddar, fotpall och andra stöd för att underlätta. Du kan också amma i många av de bärhjälpmedel som finns på marknaden (sjalar, selar etc). Ergonomin kring matandet handlar ofta om att vara lite uppmärksam på din egen kropp. Det kan låta självklart, men andelen mammor som helt glömmer bort att känna efter hur kroppen känns dagens sjuttielfte matningstillfälle är stor. Mer om ergonomi finns här.

Amningskläder

Amningsbh:ar och specifika amningskläder kan vara varierande bra för dig med reumatisk värk. Knäppningen på en amningsbh kan kräva väldigt snäva vinklar i handleden, vilket inte fungerar för alla. I början när amning kan vara en aktivitet som du sysslar med varje timme kan det vara smidigt med något lätt omlottplagg som du sveper upp eller ihop allt eftersom.

Har du egna erfarenheter? Berätta gärna!

Alla inläggen i serien:

  1. Inledande inlägg
  2. Tips om Lisens berättelse
  3. Gravid med reumatisk sjukdom
  4. Tidigt föräldraskap med reumatisk sjukdom
  5. Amning och reumatisk sjukdom
  6. Reumatism och att bära barn

 

Tidigt föräldraskap för dig med reumatisk sjukdom

Tidigt föräldraskap för dig med reumatisk sjukdom

Det finns inte många vetenskapliga studier om hur föräldraskapets belastning påverkar kroppen, och det finns ännu färre om just detta ämne och reumatisk sjukdom. Men om vi utgår från de kunskaper som finns angående fysisk aktivitet och träning kan vi dra en del paralleller.

Fysisk aktivitet och belastning

Fysisk aktivitet definieras som all typ av rörelse som ger en ökad energiomsättning i kroppen. Detta kan vara promenader, mer intensivt hem/trädgårdsarbete och trappgång. Alla vuxna bör vara fysiskt aktiva minst 150 minuter i veckan, med en pulshöjning. Du kan byta ut dess1 150 minuter mot mer intensiv träning i 75 minuter. Detta brukar vara det som defineras som fysisk träning, den aktivitet som vi medvetet planerat in för att bli starkare, rörligare eller uthålligare. För dig som lever med en reumatisk sjukdom är fysisk aktivitet och träning extra viktigt, men den kan ibland behöva vara anpassad efter ditt mående. Du rekommenderas att träna både konditionsträning, rörlighetsövningar och träning som syftar både till att öka din muskelstyrka men också muskeluthålligheten. Det är lättast om den fysiska aktiviteten blir en naturlig del i vardagen.

Belastning som värkgenerator, fysisk aktivitet som friskfaktor

Med reumatiska besvär följer oftast smärta, stelhet och trötthet. Det är inte ovanligt att även friska föräldrar drabbas av dessa tre symtom, men för dig kan det bli mer uttalat. När det gäller fysisk belastning för dig med reumatisk sjukdom handlar det om att dosera din nivå av aktivitet utifrån hur aktiv sjukdomen är och hur du mår för dagen. Med barn med i bilden är det inte alltid du som sätter den exakta agendan.

Kroppen anpassar sig efter fysisk belastning om den utförs regelbundet, och förmodligen kommer du känna att kroppen anpassar sig allt eftersom barnen växer. Kroppen vänjer sig också vid de positioner och kroppshållningar du ofta hamnar i. Medför föräldraskapet att du ofta sitter med nedsjunken hållning kan du behöva jobba extra på att ta ut rörligheten i ryggen bakåt så att du inte förlorar den rörlighet du har. Rörelserna ska vara mjuka och långsamma.

Nyttan av att vara stark

Du kommer ha nytta av att vara stark i musklerna. Som för alla andra småbarnföräldrar finns det goda effekter med att styrketräna. Bra muskelstyrka utgör en stabil miljö för lederna. Nedsatt muskelstyrka i bålen och kring höfterna smyger sig ofta på under en graviditet och kan ge sig till känna efteråt. Detta kan du behöva specifikt riktad träning mot. Du när det gäller muskelfunktion skiljer vi på styrketräning som syftar till volymökning och ökad styrka kortsiktigt, och uthållighetsträning som sker med lägre belastning under fler repetitioner. Ofta blir du uthållig i musklerna av att bära barn, gå barnvagnspromenader och göra hemarbete, men kanske räcker belastningen inte helt till för att fortsätta ge en volym- och styrkeökning. Styrka är också en färskvara och behöver underhållas med hjälp av belastning och regelbunden träning.

När är det onda dåligt?

24-timmarsregeln.

Ganska ofta får vi fysioterapeuten frågor om hur ont det får göra att träna och belasta kroppen. Ibland kan vi inte komma ifrån att fysisk aktivitet bidrar till en viss ökning av smärta och svullnad, men vi vill att detta ska ha återgått till startnivån efter 24 timmar igen. Går inte symtomen i bort inom 24 timmar kan du behöva anpassa belastningen. Det kan handla om vad du gör, hur du gör och hur länge du gör det.

Belastningsrelaterade saker att ta hänsyn till:

  • Initiera ny belastning successivt. Detta gäller all belastning, men kanske viktigast vid nya bärhjälpmedel eller andra saker som kräver mycket av din kropp.
  • Anpassa föräldraskapet efter skov eller när din sjukdom är mer aktiv. Sänk ribban och välj de enklaste lösningarna när det behövs.
  • Smärta som upplevs acceptabel under och efter fysisk belastning upp till 24 timmar är okej.

Nu kommer tipslista för vad du kan tänka på när du köper saker inför livet med bebis.

Här får ni otroligt gärna fylla på med kloka tips och råd i kommentarsfältet!

Samsovning

Fråga om råd på BB och BVC hur du lättast kan planera sovandet så att det blir säkert för både dig och ditt barn. För många med led- och muskelvärk kan det finnas en poäng med att planera in att samsova med bebisen för att minimera antalet lyft.

Kläder och knäppningar

Bebiskläder är det sötaste som finns, men de kan vara varierande lätta att hantera. I början kan en bebis behöva få ren blöja upp emot 12-14 gånger per dygn. Om du har svårt att hantera små knappar och hårda tryck kan det vara bra att ta detta i beaktning redan vid inköpsstadiet. Om du har besvär med händerna kan stretchiga tyg och omlottbodys vara enklare att hantera. Dragkedjor och kardborre kan vara att föredra framför små hårda vanliga knappar eller snäppknappar om du har ont i händerna. I början kan det också vara en poäng med att inte skilja på dag- och nattkläder för att minska antalet byten (även om bebispyjamasar är typ det sötaste som finns).

Blöjor och byten

Investera ett ett bra skötbord i en bra ergonomisk höjd, gärna strax nedanför din egen armbågshöjd när du står rak. Du ska inte behöva böja dig ner eller sträcka dig upp. Om du har besvär med händerna kan du behöva undvika pull-up- blöjor eftersom de ofta kräver mer att få på och av jämfört med ”vanliga” blöjor som stängs med en slags kardborre.

Vagnar, bilstolar och spännen

Om du planerar att bära bebisen i babyskyddet behöver du eventuellt kolla på vikten på skyddet. Det finns olika viktklasser, och det finns lättare skydd som är precis lika säkra som andra. Läs på och googla runt! Både när det kommer till bilbarnstolar och vagnar kan också bältena vara olika hård att spänna fast och knäppa upp. Om detta är något du kommer göra mycket och du misstänker att det kn vara ett problem, testa en massa olika i butiken innan du bestämmer dig. Behöver din vagn kunna fällas ihop och upp igen gäller samma sak där. Testa hur det fungerar för dig. Handtaget ska också passa dig, både vad gäller din längd och ditt handgrepp.

Att lyssna på kroppen

Reumatiska sjukdomar kommer ibland i skov, vilket innebär att sjukdomen är mer eller mindre aktiv i olika perioder. Under en period med hög sjukdomsaktivitet kan lederna vara mer svullna och/eller stela och smärtan kan vara mer besvärande än annars. Ju längre du är morgonstel, desto mer aktiv kan sjukdomen vara. Under en period med högre sjukdomsaktivitet är det viktigt att du bollar med din vårdgivare, speciellt om du är nybliven förälder och utsätter kroppen för nya slags belastningar.. En arbetsterapeut kan ge dig vägledning kring arbetsställningar, ergonomi och eventuella anpassningar av hemmet. De kan också hjälpa dig med handledsstöd vid behov. En fysioterapeut kan hjälpa dig att stärka musklerna, optimera ledrörligheten och lindra smärta. Ta hjälp om du behöver!

 

Alla inläggen i serien:

  1. Inledande inlägg
  2. Tips om Lisens berättelse
  3. Gravid med reumatisk sjukdom
  4. Tidigt föräldraskap med reumatisk sjukdom
  5. Amning och reumatisk sjukdom
  6. Reumatism och att bära barn

Tiotusende steget på en ny resa 

Vintern i början av 2016 träffades jag och Louise för första gången. Vi hade kommenterat på varandras bloggar under en tid, och plötsligt hade vi båda tanken: Vi skriver en bok ihop!

Vi sågs, började dra i lite trådar och började klura. Sen hände inte så mycket mer, tills vi i januari i år fick kontakt med ett förlag som ville ses och prata. 

Under våren och sommaren har vi jobbat på, och nu i dagarna har vi skickat in vårt manus. Under hösten följer nu förfiningsarbetet och till våren 2018 kommer vår bok! 

Min pirriga, nervösa och lite stressade min när vi precis skickat in manus. 

Det är ju inte som att inskickandet är det första steget på den här resan, men det är i alla fall ett avgörande steg! Det är så himla kul! Och det känns lite som en slags prao, att få se en helt annan bransch litegrann från insidan. 

Jag har typ velat skriva en bok sedan jag var liten, så detta är på alla sätt en dröm som går i uppfyllelse!

Gravid med reumatisk sjukdom

Gravid med reumatisk sjukdom

Inga hinder, men planering krävs

Reumatisk sjukdom är sällan ett hinder för graviditet. Däremot kan det finnas många frågor och funderingar om läkemedelsbehandling och graviditet. Angående detta vill jag i första hand rekommendera dig att prata med din läkare om hur du ska resonera och göra. En del antireumatiska läkemedel bör sättas ut flera månader innan graviditeten. Andra får att fortsätta med, eller påbörja ny behandling med, under en graviditet. Det anses vara de första 12 och de sista 4 vara veckorna av graviditeten som är känsligast för fostret vad gäller läkemedelspåverkan. Du som planerar att bli gravid bör föra saken på tal med läkaren i god tid före graviditeten i och med att du kan behöva göra en omställning vad gäller medicinering redan månader innan en graviditet.

Fertiliteten är normal

Fertiliteten hos en kvinna som lider av en reumatisk sjukdom är oftast normal, men ibland kan det ta något längre tid att bli gravid jämfört med andra. Det verkar inte finnas någon ökad risk för missfall för kvinnor med reumatisk sjukdom jämfört med friska kvinnor. Prata med din läkare om din specifika diagnos och fertilitet och risker.

Låginflammatorisk period

Den reumatiska bör helst inte vara i en sjukdomsaktiv period när graviditeten startar. Om den reumatiska sjukdomen har varit lugn före befruktningen, är prognosen ofta bättre för mamman och barnet. Prognosen för riskgraviditeter förbättras av att mammans och fostrets hälsa följs upp noggrant. Ofta blir gravida med reumatiska sjukdomar kopplade till specialistmödravården. De kunskaperna som personalen där har tillsammans med de råd du kan få ifrån din reumatolog räcker ofta för att graviditeten ska fungera väl.

Mående under graviditeten

Ungefär hälften av de gravida kvinnorna med reumatisk artrit mår sedan faktiskt bättre under graviditeten, men symtomen återkommer ofta med full kraft inom några månader efter förlossningen. Detta kan innebära ett behov av återgång till tidigare medicinering, vilket kan påverka huruvida kvinnan bör amma eller ej. Cirka en femtedel av kvinnor med reumatoid artrit upplever ingen förbättring under graviditet och ca 5 % upplever en försämring. Symtom från bäckenlederna lugnar sig sällan under en graviditet.

Reumatisk sjukdom kan innebära en ökad risk för havandeskapsförgiftning och för tidig förlossning. Reumatisk sjukdom hindrar inte en vaginal förlossning i de flesta fall, men nedsatt rörlighet i höfterna kan problematisera en vaginal förlossning.

Erfarenheter? Berätta gärna i kommentarsfältet!

Alla inläggen i serien:

  1. Inledande inlägg
  2. Tips om Lisens berättelse
  3. Gravid med reumatisk sjukdom
  4. Tidigt föräldraskap med reumatisk sjukdom
  5. Amning och reumatisk sjukdom
  6. Reumatism och att bära barn

Lisens berättelse om att bära barn, med/trots reumatisk sjukdom

Lisens berättelse om att bära barn, med/trots reumatisk sjukdom

Upprinnelsen till det här temat kom som ett mejl redan tidigt i våras. Lisen på Babybaby.se hade lite tankar om att skriva om sin egen berättelse, och det blev något av en brevväxling. När vi tog upp kontakten efter en intensiv vår, blev resultatet en serie om reumatism här på BakingBabies. Och att Lisen skriver om sin egen bära-barn-berättelse på BabyBaby.se. Där medverkar jag som en ”expertkommentator”.

Så här första dagen i Reuma-temat vill jag alltså mest att ni ska läsa Lisens berättelse här. 

Saxat från Lisens berättelse

”Allt var bra med kroppen till några dagar efter födseln. Då fick jag otroligt ont i rygg och axlar – pang! Det gjorde så ont att jag vissa morgnar inte kunde lyfta vår bebis från sängen eller skötbordet. Ibland hade jag kanske klarat det om jag hade bitit ihop. Men eftersom det gjorde så ont blev jag rädd att tappa lillan. Jag tror att kroppen protesterade så här högljutt av flera skäl. Dels det reumatiska, som sannolikt var en förvärrande faktor och multiplicerade påfrestningen på kroppen flera gånger om. Men jag tror också att kroppen helt enkelt var ovan, oavsett sjukdomsläge. Jag sysslade plötsligt med en helt ny typ av belastning, nämligen att konstant forsla runt drygt tre kilo bebis. Inte mycket, kan tyckas. Men hanterar man dessa tre extra kilon på ett sätt som belastar samma ovana muskler hela tiden utan särskilt mycket variation — ja, då kan det nog göra ont för fler än mig.” 

In och läs hela på BabyBaby.se!

Alla inläggen i serien:

  1. Inledande inlägg
  2. Tips om Lisens berättelse
  3. Gravid med reumatisk sjukdom
  4. Tidigt föräldraskap med reumatisk sjukdom
  5. Amning och reumatisk sjukdom
  6. Reumatism och att bära barn