Jag skulle vilja att vi funderar tillsammans över detta citat:
”Jag har ju inte råkat ut för någon klassificerad skada efter mina sex förlossningar Jag kan inte kan hoppa på studsmatta, nysa, skratta för mycket osv. Vad jag däremot tog fasta på efter första barnet var att man ska LYDA barnmorskan. Jag har fött sex barn och är läkare själv, jag vet.
OM hon säger: Krysta INTE, då ska man inte göra det. Ett tips där skulle ju kunna vara att de säger: -Du får ta det lite försiktigt nu för det går så fort och din ändtarmsöppning ser ut att spricka….jag skulle tro att även den kraftigaste krystvärk går att lugna lite!?! Nu är jag klar med barnafödandet men jag säger till alla jag känner som ska föda barn att LYSSNA på detta lilla tips.”
Lite gammal hederlig ”skulden på offret”-mentalitet?
Jaså, så om alla vi förlossningsskadade skulle ha lyssnat lite på barnmorskan? Då kanske inte förlossningsskadeproblematiken skulle finnas ens? Ansvaret ligger kanske på föderskan som har svårt att ta instruktioner. (Hoppas ni förstår min sarkasm)
Klart att det är vettigt att lyssna
Jag är helt med på noterna med att det är viktigt med en bra kommunikation med barnmorskan. Jag har för mig att det till och med finns forskning som stödjer påståendet att bra samarbete och kommunikation mellan barnmorska och föderska minskar risken för förlossningsskador. Det är inte det jag vill vrida och vända på med er, utan det är attityden.
Andra riskfaktorer
Personligen fick jag krysta utan krystvärkar. Jag hade inte det minsta lust att krysta när Wollmar skulle födas, den gången jag fick min sfinkerskada. Inte det minsta lilla kroppsegna drivet till att få ut ungen. Jag fick krysta på kommando med egen muskelkraft och på barnmorskans ”KRYSTA!” och ”PAUSA” vrålat i örat.
Kom inte och påstå att min skada hade kunnat undvikits om jag hade ”lyssnat på barnmorskan”. Det var HELT andra riskfaktorer inblandade.
Jag är så TRÖTT på att kvinnor tvingas bära skulden
Det finns inga enkla sätt att undvika en förlossningsskada, som kvinnan kan göra själv. Det går INTE garanterat bra även om man gör alla rätt; förberedelser, andning, avslappning, lyssnar bra på barnmorskan – you name it.
JAG GÅR INTE MED PÅ DET HÄR LÄNGRE
Förlåt versalerna, men jag accepterar inte den här nedvärderande attityden längre.
Min son är nu cirka sju månader och jag hade en komplikationsfri förlossning. Jag brukar normalt träna mycket men trappade ner träningen successivt under graviditeten. Efter förlossningen har jag haft urinläckage vid ansträngning, framförallt vid hopp och löpning. Jag har varit noga med att knipa. Borde jag undvika hopp och löpning för alltid om besvären kvarstår?
Läsarfråga
Urinläckage vid hopp och löpning
Ansträngningsinkontinens innebär ofrivillig passage av urin under det att buktrycket ökar. Oftast sker det under när du hostar, nyser, skrattar eller fysiskt anstränger sig och detta drabbar var tredje kvinna någon gång under livets gång.
Bäckenbotten är som en korsning mellan en studsmatta och en hängmatta.
Bäckenbottens slyngformade muskler kan studsa upp och ner samtidigt som vi rör oss, men de lyfter samtidigt upp hela bukens innehåll mot tyngdlagen precis som en hängmatta.Bäckenbottendysfunktioner är vanliga och är en paraplyterm som inkluderar urininkontinens, framfall, avföringsinkontinens. Faktum är att det i dagsläget ej är helt säkerställt hur tyngre fysisk träning påverkar risken för bäckenbottendysfunktion både akut och över tid. Vi vet att tung träning hör samman med ansträngningsläckage. Löpning och hopp har gemensamt att båda fötterna är i luften samtidigt under ett moment. När hälen slår i marken kommer dunsen överföras via benet upp till bäckenbotten. Uppe i bäckenbotten ska rörelsen pareras genom att studsmattan ska ge ett litet studs, samtidigt som den också drar ihop sig och lyfter upp de inre organen. Om inte ihopdragningsförmågan och den lyftande kraften blir tillräckligt stor kommer löpsteget eller hoppet innebära att det finns ökad risk för urinläckage.
Syftet med bäckenbottenträning
Syftet med bäckenbottenträning är att styrke- och uthållighetsutöka musklerna så att de klarar att stå emot tryckökninar både akut och över tid. Du behöver träna strukturerat, planerat och tillräckligt tungt för att få denna styrkeökning. Om du vet med dig att du inte tränat helt och hållet så mycket som kan tänkas, ge det yttterligare en chans.
Är det farligt att läcka urin?
Det finns inga vetenskapligt fastställda likamedtecken mellan urinläckage och till exempel framfall, på det sättet att om du tränar med urinläckage så är det en akut varningssignal. Samtidigt är det ett symtom på att bäckenbotten inte är helt stark nog för det den utsätts för. Det är ofta inte farligt med urinläckage i sig, det farliga är det urinläckaget gör med dig – det vill säga att det får dig att undvika saker som du vill göra och skulle må bra av.
Vad ska du göra?
Du ska uppsöka en vårdgivare som kan bedöma din bäckenbotten. Du har ett ansträngningsläckage och du uttrycker en vilja att bli av med det. Ta dig själv på allvar och sök hjälp. Många kvinnor kniper fel. En del andra har inte en fair chance att bli stark i bäckenbotten på grund av missade förlossningsskador. Be om en bra koll av bäckenbottens funktion och utgångsläge, så att du får bästa möjliga chans att träna bort läckaget!
Börja sedan med att träna bäckenbotten strukturerar och intensivt i några månader, om du inte redan gjort det. Tre gånger om dagen!
Testa eventuellt inkontinensbågar eller att ha inne en menskopp medan du tränar. Inkontinensbågar kan du få via en uroterapeut.
Har det gått över ett år och inkontinensen inte gett med sig bör du gå tillbaks till en vårdgivare och be om ytterligare hjälp/bedömning.
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa. Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!
”Jag har fött tre barn vaginalt. Alla tre förlossningarna har varit normala, grad 2 bristning vid första i övrigt inga komplikationer. Nu efter 3:e barnet känner jag viss tyngdkänsla och skav. Tidigare har jag löptränat mycket men har accepterat att detta kanske inte kommer vara möjligt i framtiden – en hel del pga andra skador/begränsningar, det känns ok. Däremot skulle jag känna en oerhörd sorg om jag inte skulle kunna jogga lätt bakom barnen för att lära dem cykla eller jogga minibarnlopp med barn. Har gjort detta vid några tillfällen och det har känts helt okej. Ingen försämring eller nytillkomna besvär. Nu undrar jag: är det okej om det känns okej?”
Ja, om det känns okej måste det vara okej!
Ja, vi har inget annat att gå på än hur det faktiskt känns. Hur snippan ser ut efter en förlossning är inte något mått på funktionen. Skavkänsla kan vara enbart torra slemhinnor som känns, det behöver inte vara något som faktiskt är fel. Tyngdkänsla kan vara ett tecken på muskler som blir trötta efter en dag med ett eller tre barn.
Sluta inte i förebyggande syfte!
Det finns ingen poäng med att undvika saker ”bara för att”. Generellt är ju det dåliga med symtom från bäckenbotten att de skapar en onödigt inaktiv livsstil, alltså att kvinnor slutar motionera för att de vill undvika urinläckage etc. Det känns precis lika dåligt att undvika saker som vi vill göra och inte får symtom av, bara för att teoretiskt skona bäckenbotten från något som skulle kunna vara dåligt. Risken att något skulle kunna bli sämre med vår bäckenbotten finns kanske alltid, med tanke på ökad ålder och klimakteriet och sånt. Det kan hända, men det kanske inte händer. Du kommer inte kunna veta.
Vi är gjorda för att vara i rörelse!
Din bäckenbotten kommer också må bäst av att du är i rörelse. Det finns studier som säger att vanliga vardagsmotionerande kvinnor har minst symtom av bäckenbottendysfunktion.
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa. Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!
Jag har en fråga om tyngdkänsla och hur jag ska tänka med träning. Har inte framfall enligt vad läkaren sagt efter undersökning, men jag är svag i bäckenbotten. Jag har kniptränat och det är nu 6 månader efter förlossningen. Försöker anpassa vardagen efter tyngdkänslan men det går inte. Jag är starkt begränsad och kan gå ungefär 1,5 km, göra andningsövningar och träna knip.
Läsarfråga
Utan undersökning bara gissningar
Utan att undersöka blir mina svar bara gissningar. Det finns en rad olika alternativ, Du har eller är
en levatorskada och känner starkt av att bäckenbotten är försvagad
ett framfall, men så litet att läkaren inte berättade något för dig, men du känner ändå av det.
någon annan muskelskada som inte läkt bra efter förlossningen.
faktiskt bara svag efter graviditet och förlossning och måste bara ge kroppen tid att läka.
överspänd i bäckenbotten och därför känns bäckenbotten alltid trött, och du upplever det som en tyngdkänsla
Vidare läsning för att försöka hitta ditt eget svar
Vi har inte tung vetenskap bakom påståndet att för tung träning skulle förvärra ett framfall (om det skulle vara det du har). Men du verkar ha mycket besvärande symtom, och jag skulle råda dig till att inte överbelasta dig så att symtomen förvärras. Samtidigt kan du ju knappast vara kvar på den nivån som du är nu, det låter jättebegränsande.
Progressive overload
En rehabprincip är att ge kroppen en stadig och successiv ökning av belastning. Det innebär att kanske öka promenaderna med 200 meter åt gången, att träna pyttelite tyngre för var tredje vecka och så vidare.Jag skulle önska att du träffade en fysioterapeut som kunde göra en bedömning av bäckenbottens status och styrka och som kunde ge dig ett individanpassat rehabprogram!
Jag ska göra en perinealkroppsrekonstruktion samt åtgärd av bakre slidväggen (rectocele). Hur kommer jag påverkas efteråt? Kommer jag kunna springa, cykla, styrketräna? Måste jag vara försiktig resten av livet? Vill inte förstöra något, just nu kan jag i alla fall springa.
Läsarfråga
Perinealkroppsrekonstruktion
En perinealkroppsrekonstruktion innebär att man försöker återställa anatomin som den var innan en förlossningsbristning. När kvarvarande skador finns på det som kallas ”perinealkroppen” innebär det att du haft en grad 2-bristning som antingen inte sytts ihop alls, eller att det läkt fel på något sätt.
Det innebär att kanske Bulbospongiousus, Transversus Perineii och möjiigen också Levator Anis ”brygga” i mellangården är trasig. Vid perinealkroppsrekonstruktionen försöker man alltså hitta muskeltåtarna igen och sy ihop dem som de satt innan skadan.
En anledning till operation av detta är symtom, som bland annat kan bestå av tyngdkänsla, urininkontinens, smärta, tarmtömningssvårigehter, minskad känsel vid penetration eller smärta vid penetration, minskad förmåga till orgasm eller luftpruttar.
Rectoceleoperation
Ett framfall av den bakre slidväggen kallas rectocele och kan ge tarmtömningsvårigheter och en känsla av att alltid ha något som skaver i slidan. En operation av detta går ofta till som en liten ”tummy tuck”, fast för vaginalväggen. Man tightar helt enkelt till väggen! Det finns en viss risk att en sådan operation ger nya och kvarvarande symtom av smärta vid penetration. Dessa besvär är ofta övergående då ärret mognar och mjuknar med tiden. Man pratar ofta om att framfallsoperationer har ganska stor risk för återfall, men just bakväggsoperationerna tillsammans med lagade muskler i mellangården är ofta stabila och håller längre än exempelvis främre framfallsoperationer.
Innan du opereras bör du ha fått hjälp med att jobba med dina tarmvanor och hur din avföring är. Om du ofta är förstoppad ökad risken för att bakväggen inte kommer hålla sig bra efter operationen.
Efter operationen
Det här är operationer som är väldigt små sett till centimeter-ytan, men i ett område som väldigt tydligt framstår som kroppens ”centrum” när du är nyopererad. Det kan vara svårt att både stå, sitta, ligga och gå när du är precis nyopererad. Du behöver ha smärtlindring, men alvedon eller ipren räcker ofta. Du behöver också ofta ha läkemedel eller kostsom hjälper avföringen att bli mjuk och smidig. Stygnen försvinner successivt under de första veckorna och månaderna. Såret behöver ungefär en månad på sig att läka. Du bör inte lyfta tungt, ha penetrerande sex eller anstränga dig tungt fysiskt de första 4-8 veckorna. Du blir ofta sjukskriven ungefär en månad (mer om du har ett tungt arbete). Det opererade området har ca 80 % av sin tidigare hållfasthet efter 12 veckor, och upp emot 100% när det gått ett år. Skynda alltså långsamt med tung belastning.
Kan jag…
Eftersom operationen syftar till att återställa anatomin och funktionen så som det var innan du fick din förlossningsskada är ju tanken att du ska bli tåligare i bäckenbotten efter operationen än innan. Om du kan springa nu så är det rimligt att tänka att du kan återfå minst samma funktion med tiden.
Läkningens faser – en del av en serie inlägg om just muskelskador (även sådana som opereras) och hur de läker.
Försiktig resten av livet?
Mitt måtto (förutom att ”vara en besvärlig patient”) är att ”allt som känns bra är bra”. När bäckenbotten har läkt och det har gått ett gäng månader ser inte jag någon anledning att gå runt och vara försiktig. Vi har våra kroppar för att leva med dem. Jag har själv genomgått ett mellangårds- och sfinkterrekonstruktion och springer och tränar obehindrat och utan att vara orolig.
Jag drabbades av framfall efter min första förlossning. De första månaderna kände jag bara av ”en tampong på tvären”-känslan. Sen tillkom värk i underlivet på eftermiddag/kväll. Jag sprack ingenting under min förlossning men var 10 cm öppen under mer än 4 timmar. Kan jag ha nervskador? Muskelskador? Kan jag ha skador utan att ha spruckit?
Framfall, muskelskador och värk
En långdragen vaginal förlossning kan ge upphov till både nerv- och muskelskador. Nervskadorna har jag dock en känsla av att ger mer besvär och smärta liksom direkt, inte att de debuterar med smärtbesvär någon månad efteråt. Den slags smärta du beskriver kan vara mer sekundär till något som orsakats av förlossningen:
kroppen liksom reagerar på ett trauma med att bäckenbotten får liksom ett kramptillstånd med överspänning
musklerna är så svaga att de får värk av att ha jobbat hela dagen
att framfallet liksom drar, värker och tynger
Muskelskador av långdragna förlossningar
Ett långt krystskede (eller över huvud taget tiden mellan att du är to cm öppen till att barnet är ute) kan öka risken för den slags muskelskada som kallas levatorskada. Jag har skrivit flera inlägg om denna sorts skador, länkar till dem här under. Dessa muskelskador är sådana som inte syns vid förlossningen och som heller inte får att laga. De ökar också risken för framfall.
Nu kan jag alltså definitivt inte diagnostisera dig med en sådan här skada bara på de få saker du nämner i din fråga. Oavsett så tänker jag att du behöver få träffa en vårdgivare som tar dig och dina behov och besvär på allvar. Du ska inte behöva gå omkring och ha ont! Stå på dig i vårdkontakterna!
Det finns både ”vanliga” grad 2-4-skador som fortfarande ibland missas vid förlossningar och det finns alltså också levatorskador som inte alls syns vid förlossningen. Med eller utan skador kan man också ha buktande slidväggar och framfall, som både känns och syns.
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa. Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!
Jag födde för fyra månader sedan och fick en grad 2-bristning som syddes. Har tränat knipet sedan BB, men har väldigt svårt att känna den där ”dragkedjeeffekten” som alla pratar om. Musklerna har blivit märkbart starkare och kan göra ett tydligt lyft. Innan jag födde kunde jag känna rörelse bakifrån och fram, men det gör jag inte idag. Jag har också kvar ett litet urinläckage. Ska jag vara fortsätta träna eller bör jag söka hjälp?
Svar
Det här är en svår fråga och svaret kan bli allt emellan att ”det här är normalt och det går över” till att ”det här behöver du absolut kolla upp”. Jag tänker att jag ger mina spontana tankar så får det bli upp till dig att själv värdera svaret utifrån hur du själv känner din kropp.
Fyra månader är ingen tid
Fyra månader efter en vaginal förlossning är verkligen kort tid även om det kan kännas som oerhört lång tid. Det finns mycket kvar av kroppsegen återhämtning! Om du dessutom ammar kan en del symtom lättas upp när då så småningom slutar. Otroligt många av mina patienter har en jättekämpig tid i början, men när barnet börjar närma sig året har det mesta löst sig. Du kan alltså tänka att kroppen kämpar med dig, och att det bara är att knipa på och vänta.
Urinläckage är inte normalt
En annan tanke jag får är att urinläckage inte är normalt. Det är vanligt, men inte normalt. Jag brukar tänka att en kan få förlåta kroppen för lite vad som helst de första två månaderna efter en graviditet, men efter det bör symtomen vara på avklingande. Annars behöver de troligen behandlas. Eventuellt är fortsatt knipträning hela behandlingen, men du kan behöva hjälp med detta. Vet du att du kniper rätt? Hur hårt kniper du? Hur mycket kniper du? Tips finns här: Vanliga fel vid bäckenbottenträning
Urinläckage och svårigheter med främre knip kan höra ihop
Nu blir det knip-anatomi här. När du kniper ska du först knipa med med sfinktermusklerna – som att du ska hålla in en fis. Sedan ska du sluta om slidan som att du skulle hålla in kiss. Då kommer du använda den främre triangeln av muskler som börjar med de gula i mellangården och som som sedan fyller ut mellan sittbenen och runt omkring slidan. Sist kommer lyftet, och detta görs av den muskelmassan som här syns som det stor blå fältet bakom allt annat på bilden. Om du är svag i den främre triangeln som ska kunna stänga till urinrör och slida kommer du ha en benägenhet till urinläckage.
För en del hjälper det att verkligen koncentrera sig på just den biten när de kniper. Ibland kan det vara lättare att hitta i sidliggande och verkligen visualisera att sittbensknölarna ska dras ihop och slidan stängas till vid varje knip. Var då också uppmärksam på att du inte ”fuskar” med rumpan.
Hur förlossningen var och vad som händer i bäckenbotten
När en bebis passerar ut genom vagina sträcks bäckenbotten ut typ 300 %. Ibland kan också en förlossning innebära att både muskler och nerver töjs så att återhämtningen tar något längre än ”vanligt”. Detta kan speciellt hända när bebisens huvud liksom stångar mot bäckenbotten under en längre period under en lång krystfas. Ibland spelar bebisens ”bjudning”, alltså hur den ligger och hur den passerar ut, en stor roll för hur mycket bäckenbotten töjs och sträcks. Ibland kan istället en mycket snabb och nästan våldsam förlossning också ge större påverkan på bäckenbotten än en lagom långsam. Det finns alltså många faktorer som kan spela roll i vad som ”är normalt” efter en förlossning.
En andra gradens bristning innebär också att du fått en skada på slemhinna i slidan, hud i mellangården och ut i musklerna i mellangården. Det finns alltid en chans att barnmorskan som sytt inte fått ihop alla musklerna optimalt då hon sydde. Detta kan vara en förklaring till att besvär inte går över, trots att du låter tiden gå och trots att du kniper på för kung och fosterland.
Inkontinens är vanligt, inte normalt och kan på sikt tyda på att något är fel
Om du
kniper på enligt konstens alla regler i minst 3 månader
låter tiden gå för den kroppsegna återhämtningen
en vacker dag slutar amma.
och ändå har kvar dina besvär ska du definitivt söka hjälp. Då ska du be om en undersökning där de kollar med utltraljud att alla musklerna sitter som de ska.
Hoppas att det var svar på din fråga! Lycka till!
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa. Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!
”När jag var gravid blev jag rekommenderad att undvika promenader pga kraftig smärta. Jag kunde knappt gå framåt slutet av graviditeten, så det föll sig ganska naturligt… Nu i juni blir mitt barn ett år och jag har fortfarande bäckensmärta. Jag har provat fysioterapi men tyckte att jag blev sämre. Senaste månaderna har jag inte tränat annat än just promenader. Jag kan numera gå 1,5 km (ibland 2 km bra dagar) nästan helt smärtfritt. Ser du nån anledning att inte använda mig av promenader som motion, med målet att successivt öka sträckan? Jag undrar också om jag ska tänka på att hålla en viss anspänning i bäckenbotten (knipa) när jag går?”
Läsarfråga
Svar
Min devis är alltid ”allt som känns okej är okej” så om du upplever att promenader fungerar bra som motionsform så finns det ingen anledning att sluta. Däremot kan det finnas bonuseffekter av annan behandling för bäckensmärtan. Du nämner ”fysioterapi” men också att du blev sämre av detta. Det säger egentligen mig rätt lite, för ”fysioterapi” kan vara så oändligt brett, och fysioterapeuter kan ha så väldigt varierande kompetens dessutom. Jag gissar att det handlar om övningar som gjorde ont? Det kan handla om en feldosering eller val av fel övningar, inte att hela idén med rehab är bortkastad energi.
Här finns mina råd om bäckensmärta efter förlossning samlade:
Läs gärna inlägget nederst i listan här ovan, ”Har bäckenbotten något med saken att göra?” och sedan det besläktade inlägget Ska jag knipa medan jag springer? samt Vanliga fel vid bäckenbottenträning. Om du kniper hela tiden under en promenad kan överspänning i bäckenbotten vara en sådan sak som är med och konserverar din smärtproblematik.
Hoppas din återhämtning får fortsatt gå framåt!
Nu är detta inga korta svar utan hänvisning kan ganska mycket vidare läsning. Fråga gärna följdfrågor efter att du läst!
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa. Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!
”Jag födde mitt första barn för 4 månader sen. Jag fick en grad 2-bristning som behövde sys och som har läkt fint även om ärret fortfarande stramar. Efter förlossningen fick jag ofta en tyngdkänsla i bäckenbotten efter framför allt promenader och lyft. Detta har dock blivit bättre och nu är det främst bäckensmärta som begränsar promenaderna, även om det också blir bättre sakta men säkert.
Problemet är att jag är livrädd för att träna och därigenom skada kroppen. Har du några tips på vad kan jag träna och vad kan jag absolut inte träna? Tänker ur både perspektivet att kroppen precis genomgått en graviditet och förlossning men även om du har några tips som småbarnsmamma hur du klämmer in träningen i vardagen.”
Svar
Generellt så tänker jag kroppen är gjord för rörelse och motion. Min grund-devis är att ”allt som känns bra är bra” och att det i stort är ett mycket större hot mot vår generella hälsa att röra oss för lite än för mycket. Begreppet ”mammaträning” är både bra och dåligt. Bra för att det skapar en gemensamhetskänsla och litegrann också tydliggör att det finns en tanke bakom upplägget med träningen. Men det betyder verkligen inte att all motion eller träning som inte är anpassad för mammor skulle vara dålig eller potentiellt skadlig.
En gång är ingen gång
När det gäller träning efter graviditet och förlossning brukar jag också peppa med att ”en gång är ingen gång” vad gäller träning. Säg att du skulle råka gå ut lite för hårt med träningen vid ett tillfälle. Om du sedan lyssnar och beaktar kroppens signaler så skulle ett eventuellt överbelastande moment inte ha gjort någon skada. Kroppen tål ofta överbelastning vid enstaka tillfällen. Det är när vi upprepade gånger struntar i kroppens varningssignaler som arbete, motion, träning eller lek kan bli skadliga.
Träning efter bristningar och symtom från bäckenbotten
Vad gäller att träna efter vaginal förlossning och bäckenbottenskador brukar jag rekommendera att du lyssnar efter två saker: Tyngd/trötthet och inkontinens. Det kan vara en adekvat reaktion av bäckenbotten att signalera trötthet och tyngd efter en lång dag eller träning. Det går att jämföra hur andra muskelgrupper signalerar trötthet efter säg en fjällvandring eller dags arbete i samband med en flytt. Kroppen tål belastning och att få en rimlig trötthetssignal efteråt är inte alltid dåligt. Det som är viktigt att jobba med är den successiva tillvänjningen till en ny slags belastning. Stegra långsamt är mitt råd, men stegra för allt i världen. Inget är tråkigare än att fastna på rehab-övnings-nivån i tid och evighet.
Jag brukar mena att så länge du bara har högst måttligt ont, och smärtan sedan lägger sig ganska direkt efter belastning så brukar träning trots/med bäckensmärta ändå gå rätt bra. Det kan vara kinkigt med dosering av träning för detta och andra smärttillstånd. Känner du att du har svårt att hitta din väg framåt vad gäller träning rekommenderar jag dig kontakt med en fysioterapeut!
Jag vet inte om detta vuxit, men jag upplever det nästan så. Att fenomenet ”mammaträning” och andra specifika träningskoncept för nyblivna mammor gör att alla som inte tar del av just sådant utbud känner att de är ute på okänt vatten. Ibland blir jag otroligt frustrerad på friskvårdsbranschen, just för att de skor sig på människors rädsla att göra fel. Jag tänker att så länge du lyssnar in i din egen kropp efter obehag, smärta eller inkontinens så behöver du inte vara så orolig. Du har utrymme för att göra fel, och kroppen pajar inte för enstaka ”missar”.
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa. Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!
”Jag får alltid spänningshuvudvärk av att göra knipövningar. Jag har läst massor om utförandet och försöker verkligen slappna av så att jag inte spänner hela kroppen. På något skumt sätt känns det som att pannan och bäckenbottenmuskulaturen är ihopkopplad så att så fort jag spänner minsta lilla så spänns pannan. Jag har testat att spänna både i liggande, sittande, stående. Det känns tråkigt för att jag hade önskat att kunna komma igång med löpningen nu i sommar men jag hinner aldrig få effekt av knipen eftersom jag bara kan träna 1 session varannan dag i tät-appen, utan av huvudvärken helt ska ta över. Har du några tips till mig? Efter 2 månaders knipövningar kan jag fortfarande bara jogga 2 min innan trängningarna sätter i gång 🙁”
Svar
Det här var en spännande och lite ovanlig fråga! Kan du spänna någon annan muskel och träna annat utan att få huvudvärk? Vad kan det vara som gör att just bäckenbotten triggar huvudvärk? Ibland träffar jag kvinnor som är generellt så spända och liksom ”igång” att de absolut inte har förmågan att isolera muskelaktivitet. Jag tänker mig så som vid en ”spänn/slappna-av”-avslappningsövning. Du ska kunna ligga ner avslappnat, men till exempel knyta handen så att spänningen känns i så litet område som möjligt och sedan kunna slappna av helt. Hur är ditt spänningsmönster överlag? Ett alternativ kan alltså vara att se över ditt generellt spänningsmönster. Behöver du hjälp finns det också mer spännings/stress/psykosomatiskt inriktade fysioterapeuter som kan hjälpa dig med detta.
Andningen
Min andra tanke är andningen. Om du andas väldigt konstigt, ytligt, låst eller ovanligt djupt under det att du kniptränar kanske du också kan få en huvudvärkseffekt. Försök du att slappna av i bäckenbotten på inandning och knipa på utandning, men utan att styra andningen mer än nödvändigt vad gäller djup och rytm.
Mer kan jag nog inte säga på distans
Boka en tid hos en fysioterapeut om du behöver hjälp med allmänna spänningstillstånd eller hos en bäckenbotteninriktad fysioterapeut om du behöver hjälp med hur du ska kunna få symtomlättnad från bäckenbotten.
Mia och Joseph Fernando är BakingBabies, som skriver om kvinnohälsa, livet som småbarnsföräldrar och kärleken till mat och bakning (inkl recept).
Mia är fysioterapeut och Joseph jobbar med kvalitetsfrågor inom läkemedelsindustrin.
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden nedan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.OkNej
