Kategori: Amning

Amning

Kategorin amning

Under denna kategori kan du hitta inlägg om hormoner, amningsrådgivning, partnerns roll samt de inlägg som handlar om vår personliga erfarenhet av amning och pumpning. Vissa inlägg är mer fysioterapeutiskt inriktade och handlar om påverkan på kroppen – om ergonomi och belastningssmärta.

Under de senare inläggen finns vetenskapliga referenshänvisningar, men de mer personliga erfarenheterna är ju just personliga. Under hösten 2016 gick Mia en högskolekurs i ämnet och därför har inläggen så tydligt olika karaktär.

Om du är nybliven mamma och har frågor och funderingar om kroppen finns också mycket mer att läsa under kategorin ”Postpartumträning” och ”Förlossning och kejsarsnitt”.

Här finns råd och tips, men inga exakta rätt och fel. Välkommen att läsa, ställa frågor och diskutera med oss!

Vad ska en med partnern till egentligen?

Vad ska en med partnern till egentligen?

Haha, det finns naturligtvis många saker man behöver sin partner till. I vårt fall:

  • För att bli gravid.
  • För att få en dräglig tillvaro för mig och barnen under en inte toppen-härlig graviditet.
  • För att sköta markservice och uppbackning under amningsintensiv tid efter att bebisen fötts.
  • För att vara världens bästa daddy till våra barn.

För ungefär exakt två år sedan…

För två år sedan började jag läsa en högskolekurs i amning. Kuriosa: Jag läste amningskursen 2016 och Wilfred föddes alltså 2014. Jag ammade honom i ganska exakt 10 månader innan han slutade tvärt över dagen bara. Jag orkar inte räkna exakt antal månader, men det hade ändå gått ganska lång tid mellan att jag slutade amma och jag började amningskursen. Kursen hölls i Högskolan i Kristianstad. När jag satt på tåget på vägen hem från första kursträffen och läste kurslitteratur började jag plötsligt läcka bröstmjölk. Jag gjorde det sedan under hela den hösten när jag läste eller skrev om amning. Jag är ju en mjölkko!

Det här tyckte jag är intressant:

“The father is a primary source of support to the breast-feeding mother and can influence and/or contribute to decision-making regarding initiation, continuance, maternal breast-feeding confidence, and weaning. “

Socialt stöd i den ammande kvinnans nätverk kan vara avgörande för hur amningsutfallet blir. Mammor som har en amnings-stödjande partner har en större sannolikhet att planera att amma, att amma vid utskrivning från BB och ammar under längre tid. Pappor (partnern är väl mest korrekt att säga, men faktum är att jag inte sett någon endaste studie om andra sorters partners) verkar vara den mest inflytelserika yttre personen. Mer än vad BVC-sköterskor och BB-personal är. Därför bör varje partner till en ammande kvinna bli uppmuntrad att vara delaktig och kommunicera med sin partner angående amning och hur hen bäst kan bli involverad.

Vad tänker ni om detta?

När jag skrivit om amning tidigare har jag fått höra många historier som gäller brist av stöd från BB och BVC. Men det är sällan någon som faktiskt nämner brist på stöd av sin partner. Är det en för personlig sak att berätta om i ett sånt här sammanhang, tror ni? Eller har forskningen fångat upp något som ingen annan gör?

Hälso-sjukvårdspersonal måste involvera, inkludera och stödja papporna och se deras värde i amningssituationen, eftersom de visat sig vara otroligt viktiga. En förutsättning för att män ska bli mer involverade är att de får mer kunskap om amning.

Skinship

Det finns ett begrepp som kallas ”embodiment of care”. I det här sammanhanget att föräldraskap utgörs fysiskt av kroppsliga förutsättningar, tekniker (typ för att bära, lyfta etc) och förmågan att omprogrammera sig till en ny repertoar eftersom allting ständigt utvecklas. Skinship handlar i sammanhanget om ett omfattande ansvarstagande i vardagens alla aktiviteter kring barnet; bära, natta, byta, leka, prata, mata, sköta nödvändiga inköp etc etc. Föräldraskap utgörs av ett komplext pussel av aktiviteter som fäder/partners kan göra för att ta del av omsorgen för barnet. Konsekvensen av detta innebär för den vuxne att hen får en internaliserad känsla för barnets rytm, att hen har en förmåga att avkoda barnets skrik/ljud samt förmåga att avläsa signaler/rörelser/kroppsspråk. Det innebär också att utveckla en förmåga till multi-tasking (anses väl traditionellt typiskt ”mammigt”) samt att utveckla en förmåga till att hålla koll på sina känslor som ilska, frustration, stress (som kanske annars hört till i en manlig uppfostrar-roll, tänk Emils pappa…).

Genom att vara nära barnet rent fysiskt, men också i tillräcklig mängd tid kan alla lära in detta. Det handlar ganska lite om biologi om vilken förälder kommer vara bäst i omsorgen av barnet.

Vill ni fundera på detta med mig?

  • På vilket sätt kan hälso-sjukvården bättre ge stöd till ammande kvinnors partners?
  • På vilket sätt kan en partner till en ammande kvinna uppmanas att vara involverad i amningen?
  • Vilket stöd tror du att du själva hade behövt? Vilket stöd fick du?
wpid-20120829_080127.jpg
En pappa flaskmatar med pumpad bröstmjölk

Vår tidiga amningshistoria med första barnet var så här:

Jag var typ morfin-hög första gången jag ammade, tror jag. Joseph tog emot alla instruktioner och fixade och donade, lyfte bebis och hjälpte mig att vända mig i sängen. Sedan var jag chockad, ledsen och smärtpåverkad resten av BB-vistelsen. Att amningen funkade utan problem handlar 1) om att jag som ammande producerar väldigt mycket mjölk 2) Wollmar fattade galoppen direkt och 3) att Joseph tog in instruktioner, tips och råd. Jag hade inte haft de psykiska resurserna att ta in den informationen. För oss var det avgörande att Joseph var en engagerad partner. Detta har jag insett nu, när jag läst in mig på detta.

Kortfattat:

  • Partnern upplever sig ofta åsidosatt av amning.
  • En del upplever att det är okej.
  • En del upplever att barnet blir en konkurrent.
  • En del upplever att barnet stjäl den ammande kvinnans hela fysiska närhet.
  • En del stöttar sin ammande partner för att de upplever att amning är bäst.
  • En del tänker att det hade varit roligare om de flaskmatat, så hade de kunnat dela på matandet.

Partnern vill gärna vara mer delaktig.

Det som vårdenofta uppmuntrar till är att denne ska ta ett större ansvar för hem och hushåll, eftersom den ammande faktiskt är uppbunden med att just amma. Vi hade en man i vår bekantskapskrets som tog jätteilla upp av detta. Tror att han kände sig nedvärderad, typ ”är det här det enda jag duger till?”

Men det verkar alltså som att det finns studier som visar att partnern faktiskt är den största supporten till en ammande kvinna. Partnern är den person som faktiskt påverkar mest huruvida en kvinna kommer börja och fortsätta amma över huvud taget. Den påverkansgraden verkar vara mer än vad BVC-personal och barnmorskor på BB och allihop tillsammans har.

Kan man inkludera partnern mer?

Generellt tänker jag att det är oerhört viktigt att ha ett familjeperspektiv på allt som rör omvårdnad av barn. Det är galet att bara rikta information till den nyförlösta när det gäller amning.  Jag träffar ju sällan mina patienters eventuella significant other överhuvudtaget. Och har inget att göra med hur mina patienter matar sina barn heller. Mer än om det kommer till belastningssmärtor, förstår. Jag har ju inte heller ansvar för familjer så som personal på MVC och BVC har. Men jag tycker ändå att det är relevant att reflektera kring detta. Kanske också inför att vi ska få vårt tredje barn. Nu har ju Joseph en helt annan, självskriven, föräldraroll. Det ÄR stor skillnad att bli flerbarnsföräldrar jämfört med förstagångsföräldrar, ändå.

Jag skulle gärna höra era tankar och erfarenheter kring detta!

Ammande som icke-ammande!!

När det kommer till matning av bebisar, vilken är partnerns roll tänker du? 

Referenser:

  1. Fathers experiences of supporting breastfeeding: challenging for breastfeeding promotion and education.
  2. Breastfeeding in the 21st century. Epidemiology, mechanisms and lifelong effect.
  3. Postnatal care –Outcomes of various care options in Sweden.
  4.  The influence of fathers’ sociaecnomic status and paternity leave on breastfeeding duration: A population-based cohort study.
  5. Föräldrastöd och spädbarns psykiska hälsa
  6. Impact of Male-Partner-Focused Interventions on Breastfeeding Initiation, Exclusivity, and Continuation.
  7. The breastfeeding team: The role of involved fathers in the breastfeeding family.
  8.  Why invest, and what it will take to improve breastfeeding practices?
  9. Social contexts of infant feeding and infant feeding desicions.
  10. Engaging and supporting fathers to promote breast feeding: A concept analysis.
  11. sociodemografin betydelse för amningsfrekvensen?
  12. Fathers and parental support in everyday family life.
  13. Male involvement and maternal health outcomes: systematic review and meta-analysis.

Om smärta och amning

Om smärta och amning.

I en stor andel av alla samtal jag hamnar i med patienter som efter en graviditet har kvarvarande värk kommer vi i något skede att prata om amning. Det är ganska vanligt att det antas finnas ett samband mellan amning och ledvärk. Evidensmässigt finns inget sådant samband. Oavsett om det handlar om biomekanik, belastning och hållning eller om olika känslighet till olika hormonstatus så är vi generellt oerhört olika som individer. Men på befolkningsnivå finns det ingenting som tyder på att ammande kvinnor har mer smärta än exempelvis flaskmatande kvinnor.

 

wpid-DSC01003.jpg
Hej min älskade unge, känner du igen denna dunge? Det var här jag satt och amma, när jag just blivit din mamma. (En fin skylt på en bänk på Södermalm, som jag råkade hitta under en av mina egna första amningsstunder i början av föräldraskapet)

För det mer vetenskapliga resonemanget vill jag hänvisa till några specifika inlägg

Den kortfattade sammanfattningen: Det finns inga vetenskapliga evidens att amning ger ledvärk. Jag sökte i den medicinska databasen PubMed igen alldeles nyss, bara för att vara säker på att jag inte missat något nypublicerat. Det finns inget jag kan hitta (men känner du till en studie som jag inte sett, tipsa mig! Jag erkänner gärna att jag har fel bara det finns studier som motbevisar…)

Individuella skillnader ändå

Jag kommer aldrig förneka att människor UPPLEVER smärta och sammanknippar det med amning. Det finns dessutom människor vars kroppar  reagerar mer kraftigt på hormonerna kring graviditet och amning än andra. Smärta från amning som hör ihop med ergonomi, hållning och amning kan behandlas. Det är alldeles för förenklat att bara skylla på amningen. Jag har skrivt om det förr, och skriver det igen. Folk som har ont så att de blir påverkade i sin vardag, och i sina beslut om att fortsätta amma eller inte, HAR RÄTT ATT FÅ KOMPETENT HJÄLP.

Ledvärk efter långvarig eller repetitiv belastning

Värk i kroppen generellt handlar ofta om belastning på leder och muskler. Ofta är värken du känner en slags trötthetsvärk. Att detta kommer under en tid då du ammar ofta och länge är inte konstigt.

Amning lägger belastning på nacke, skuldra, rygg, handleder och armbågar. Denna belastning tillsammans med trötthet och sömnbrist gör att du kanske också saknar viktiga möjligheter till återhätmning.

Behandling?

Massage, avslappning och träning kan alla upplevas lindrande och sköna. Det handlar ofta om att få in syre i de spända musklerna. Den mer långsiktiga lösningen är ofta att variera belastningen mer. Du kanske inte ska sluta amma, men du kanske måste variera belastningen i amingspositionerna mer.

Berätta gärna om alla era bra tips!

Jag gissar att det i läsekretsen här finns enorma mängder bra tips! Berätta gärna i kommentarsfältet!

Feminism, amning och skuldbeläggande

Feminism, amning och skuldbeläggande

Jag återkommer ibland till det här med att mata barn, amning och feminism. Det är ett otroligt intressant ämne!

WHO och alla stora barnläkar-sammanhang rekommenderar exklusiv amning för barn upp till sex månader, och som komplement till annan föda amning upp till två år. Jag vet att när det kommer till nätdiskussioner så går det ofta hett till när det ska debatteras huruvida amning faktiskt är bäst eller inte. De allra flesta forskare OCH kritiker menar ändå att det faktiskt finns vetenskapliga bevis för att amning har fördelar. Sedan hur stor skillnaden detta faktiskt gör för individen är ett omdebatterat ämne. Trots detta följer i princip alla stora sjukhus och vårdorganisationer WHO:s rekommendationer och promotar i första hand amning när det kommer till val av näringskälla för spädbarn.

Feministisk kritik

Feministisk kritik menar att amningsförespråkandet sker på bekostnad av att kvinnor skuldbeläggs så fort de väljer något annat än just amning. Amningsförespråkandet är organiserat på sådant sätt att kvinnor inte ens får känslan av att det finns ett bra alternativ till amning. Det ”bästa” alternativet helt definieras utifrån hälso-sjukvårdens perspektiv och inte utifrån kvinnans eget mående. Kvinnoförtryck är en social konstruktion som finns även underförstått i hälso- och sjukvård och framförallt i ett medicinskt patriarkalt system där kvinnor antas ha sämre utgångsläge för att förstå och tolka både sig själv och sin omgivning, just därför att de är kvinnor. Forskning tyder på det en del sjukvårdspersonal uppfattar att kvinnor som väljer att inte amma gör ”irrationella och outbildade” val. När vården lägger fokus på amningens biomedicinska och nutritionella fördelar och inte på mammans välmående har ett tydligt ställningstagande gjorts – barnets väl prioriteras före moderns. Detta bidrar till idealbilden av en osjälvisk moder som ammar sitt barn utan att be om något som återgäld. Detta trots att det finns forskning som visar på att de allra flesta förstagångsmödrar som ammar, tycker att amning upplevs smärtsamt, onaturligt och krävande. Amning har i flera studier visats uppfattas som konstant krävande och utan någon större belöning för kvinnan själv samt att det kan ske en ”loss of self”.

Hur kan det blir bättre?

Citat:

”In caring for families in maternal child settings, clinicians must provide care that balances optimal infant nutritional needs with the psychological needs of the mother . Breast feeding promotion as it is currently practiced oppresses maternal choice and voice in infant feeding decisions, thus acting to instil perceived feelings of guilt. In light of this, it is critical that the traditional hierarchical relationship that is employed by nurses and other health care providers when providing breast feeding education and support is shifted to a collaborative partnership between the woman and care provider.” (1)

”By establishing a relationship and being present and open to discussing implications and concerns related to breast feeding and maternal well-being, clinicians are facilitating exploration of women’s understanding, needs, and experiences related to breast feeding” (1)

Flytta fokus!

Fokus behöver flyttas från varför kvinnor bör amma sina barn, till att istället ligga på hur det ska kännas när en amning är välfungerande. Kvinnor som inte vill amma bör uppmuntras att själva bestämma hur de vill använda sina kroppar, istället för att anses vara själviska. Vårdgivare som träffar kvinnor med spädbarn bör centrera och fokusera frågan om hur barnet får till sig mat utifrån hur mamman själv ser på saken. Kvinnans behov och upplevelser måste gå i första rummet.

”However, breastfeeding will not truly be fair to women until it represents a true choice for all women, regardless of race or class. Breastfeeding advocacy should include working for policies to promote the physical, social, and economic welfare of both the mother and the child, and avoid any negative effects for women who choose to breastfeed. Breastfeeding research should examine not only the biomedical aspects of breastfeeding but the sociocultural context as well. Breastfeeding support must go beyond information and encouragement to include political action that values women’s productive and reproductive work, women’s bodies, and their choices, and ultimately promotes and supports the value of children and families of all kinds.” (3)

Okej, shoot! Ge mig dina tankar och reflektioner!

Referenser:

  1. Infant feeding and maternal guilt: The application of a feminist phenomenological framework to guide clinician practices in breast feeding promotion.
  2. Expressing yourself: a feminist analysis of talk around expressing breast milk.
  3. Is breastfeeding fair? Tensions in feminist perspectives on breastfeeding and the family.

Dysforisk utdrivningsreflex

Dysforisk utdrivningsreflex

Dysforisk utdrivningsreflex är min fria översättning av begreppet D-MER, eller Dysphoric Milk Ejection Reflex. Det är ett engelskt begrepp som handlar om en ovanlig företeelse som drabbar vissa ammande kvinnor. Det är ångest, olust och nedstämdhetskänslor i samband med och strax innan utdrivningsreflexen. Utdrivningsreflexen är alltså när mjölken strömmar till och ut till barnet.

Individuellt och varierat

Som med allt annat när det gäller kroppar och psyke så kan även detta komma i en variation av styrka och uttryck. En del blir ledsna, andra arga och en del får känslor av ångest. Känslorna kan variera i styrka. Det verkar också finnas samband med någon slags mer fysisk känsla i magen, lite ont eller en känsla av att det vänder sig i magen. Fenomenet håller i sig bara några sekunder för de allra flesta.

Varför?

Mekanismen bakom fenomenet är oklar, men kan höra ihop med en nivåsänkning på dopaminet i kroppen i samband med utdrivningen av mjölken.Den dysforiska utdrivningsreflexen hör inte ihop med negativa känslor kring amning i stort. Det verkar alltså vara en långt med fysiologisk företeelse. Det är inte heller enbart en isolerad fysisk känsla av obehag, smärta, huvudvärk eller törst. Det verkar heller inte ha något samband med postpartumdepression. Men kvinnor kan ha båda samtidigt – dock oberoende av varandra.

Finns det någon lindring?

Det finns ingen medicinsk åtgärd för detta besvär. Eftersom drabbade individer i stort är friska finns det heller inte övertygande skäl att försöka med medicinering för ökade dopaminnivåer. De flesta behöver heller ingen behandling. Att få förståelse och kunskap om besvären kan räcka långt. I en av studierna jag hänvisar till i referenslistan längst ner testades det ganska hejvilt vad som påverkade fallstudiens huvudpersons tillstånd. Rökning och stora mängder chokladglass hjälpte, men kaffe och familjemiddagar förvärrade tillståndet. För en del kvinnor verkar tillståndet kunna minska med tiden om kvinnan trots allt ändå fortsätter att amma. Vissa inte känner av någon minskning alls förrän de slutar amma helt.

Ett citat från en fallstudie:

”Direct nipple stimulation was not needed for the onset of negative emotions. Anything that caused a milk release, expected or unexpected – breastfeeding, mechanical or manual milk expression, the release of milk caused by thinking about her baby or by breast fullness – generated the same negative feelings. AH experienced very frequent spontaneous (no nipple stimulation) milk releases during the early months. If she was shopping when a spontaneous milk release occurred, she suddenly felt that she was choosing ugly clothes. If she was cooking, she knew instantly that she was preparing a meal that her family would hate. If she was doing nothing at all when one occurred, she immediately believed herself to be worthless or worse.”

Någonstans läste jag att den dysforiska utdrivningsreflexen kändes som en dementorskyss. Det låter verkligen inte som något trevligt. Det är också en källa till oro och ensamhet för en del mammor, och många söker inte hjälp.

Citat igen:

”The emotions were directed toward herself, not toward her child; her bond with this child, following such a good birth, was her strongest yet. However, she anticipated feedings not with pleasure or indifference, but with a certain dread.”

Dysforisk utdrivningsreflex

 

Jag  tänker att detta problem förmodligen kommer med ett stort spann. Allt ifrån kvinnor som känner de här känslorna några enstaka gånger någon gång ibland och inte alls reflekterar över det, till de kvinnor som helt slutar amma för att det känns för knepigt. Sammanfattningsvis.

  • Amning är en potentiell trigger till en stark negativ emotionell upplevelse
  • Emotionella amningsproblem behöver inte vara uttryck för en postpartumdepression
  • Att förstå sina problem hjälper ofta och ger möjlighet till hantering av upplevelsen på ett konstruktivt sätt.

Erfaenheter? Berätta gärna!

Referenser

Läsarberättelse om dysforisk utdrivningsreflex

Läsarberättelse om dysforisk utdrivningsreflex

 

En läsare sker för ett tag sedan och ville berätta sin historia om ångest vid amning. Det här är ett repostat inlägg från 2016. Genom en läsare blev jag uppmärksammand på ett amningsfenomensom kallas D-Mer och som jag fritt översatte till ”dysforisk utrivningsreflex” och skrev ett faktainlägg om. Imorgon kommer detta inlägg repostas. Som försmak kommer denna läsarberättelse om dysforisk utdrivningsreflex!

Du har erfarenhet av en ovanlig amningskomplikation, berätta!

Ja! Jag drabbades av Dysphoric Milk Ejection Reflex. Det betyder att man drabbas av någon slags negativ känsla vid amning. Ångest, olust eller nedstämdhet dyker upp någon gång under amningen. Det är olika starkt och olika länge för olika kvinnor.  Under min första månad med amning tyckte jag att jag kände ångest då och då och försökte förstå varför, att amma gick ju väldigt bra. Googlade ”amning + ångest” och hittade pyttelite information om något som kallades D-MER men förstod på det lilla att det måste vara det jag upplever.

Berätta mer, kunde känslorna variera i styrka och/eller i uttryck? Hade du något annat symtom?

Jag fick en intensiv känsla av ångest, en slags meningslöshet, i max 10 sekunder ganska tidigt i amningen. Efter sekundrarna var känslan puts väck och jag kunde inte ens försöka framkalla eller känna något liknande. Känslan var oerhört stark, även om den var kort.

Fick du något stöd eller någon hjälp från BVC?

Nej, vår BVC-sköterska hade aldrig hört talas om det och det kändes som att hon lyssnade på mig för att vara snäll. Det var en bidragande faktor till att vi bytte BVC tillslut, jag kände mig inte riktigt sedd och lyssnad på.

Påverkade besvären dig något utöver själva amningsstunderna?

Nej, inte alls. Jag hade egentligen inga andra besvär med min amningen i början.

Fortsatte du amma så länge som du tänker att du hade velat?

Jag ammar fortfarande! Mitt barn är snart tre månader. Men har inte längre någon känsla av ångest. Det försvann efter kanske en och en halv månad för mig.

Har du några råd eller tips för den som upplever samma sak?

Det jag upplevde var inte ”jättestort” men jag tyckte att det var otroligt skönt att förstå vad det handlade om. Att förstå att det är något fysiskt snarare än psykiskt gjorde att det gick att hantera lättare för mig. Så kolla upp, är mitt råd! Eller prata med din barnmorska eller BVC för mer information. Och fortsätt amma (om du kan), med stor sannolikhet försvinner det då.

Tack Amanda för din berättelse!

 

Observera att alla läsarberättelser som vi publicerar här är just privata upplevelser. Det betyder att vi inte kräver att dessa inlägg ska vara lika vetenskapligt grundade som andra inlägg. Det betyder heller inte att berättelsen är på något sätt icke-adekvat. Bara ett annorlunda sorts inlägg. Vi önskar också att kommentarsfältet alltid hålls respektfullt och peppande när det kommer till läsares berättelser. 

Tips för enklare bröstpumpning

Tips för enklare bröstpumpning

Hur ska jag göra för att få ut mjölk med bröstpumpen?

Jag bröstpumpade ju en hel del under amningsperioderna med båda barnen, men speciellt andra gången eftersom jag då också donerade bröstmjölk. Jag är inget proffs, två amningsomgångar gör mig inte till det. Mer till… ja någon med viss erfarenhet. Av mig och min egen kropp och min pump, såklart. Jag lärde mig dock en hel del på vägen som gjorde pumpande oändligt mycket enklare. Efter att jag också läst en kurs i amning har jag också en del fysiologiska kunskaper om själva det fysiska kring ämnet.

Det är inte helt enkelt det här med att få ut mjölk med pump. Många får också ett stresspåslag av att pumpa och att kunna mäta resultatet.

Jag tänkte därför dela med mig av mina tips för enklare bröstpumpning. Kanske kan det hjälpa någon?

  • Var inte stressad.

Jag har inte fått ut ett mer än enstaka milliliter de gånger jag har testat att pumpa tio minuter innan jag ska iväg någonstans och kommer på att det visst vore bra med en liten flaska mjölk i kylen… Pumpningssituationen vara lugn för mig. För att optimera bör du sitta ner ordentligt och liksom vara avspänd i både sinne och kropp. Detta kommer sig av att lugn-och-ro-hormonet oxytocin är tätt förknippat med utdrivningsreflexen av mjölk från bröstet. Det är klurigare att få till utdrivningsreflexen med pump än genom att barnet själv suger på bröstet. Därför kan det vara kinkigare med alla omkringliggande faktorer.

  • Stimulera bröstvårtorna. 

Det här är väl för att likna bebisens tillvägagångssätt lite, de liksom letar ju sig litegrann fram innan de suger sig fast. För mig har det räckt med att stryka över bröstvårtan några gånger och nypa ett litet försiktigt tag en gång.

  • Sätt över pumpmunstycket över bröstet och gör så det suger fast ordentligt.

Om det läcker luft någonstans kommer pumpen inte fungera. Med manuell pump pumpar du några gånger tills det bildas ett vacum.

  •  Nu när bröstet sitter bra fast i pumpmunstycket, dra då i hela bröstet några gånger med hjälp av pumpen. 

Det är också för att simulera barnets drag- och ryckande rörelser med bröstet. För mig har dessa drag varit avgörande för att jag ska kunna få till utdrivningsreflexen.

  • Vänta nu ett par sekunder tills du känner utdrivningsreflexen.

När du känner den är det dags att börja pumpa! Utan utdrivningsreflex kan du pumpa ut enstaka milliliter mjölk, men när du fått igång utdrivningen kommer det hela mängden mjölk.

  • Pumpa i samma takt som bebisens sugmönster

Pumpa ganska snabbt i början och långsammare på slutet om det funkar för dig. Annars: hitta ditt eget pumpningsmönster.

Andra råd som också funkat bra för mig är:

  • pumpa på ordinarie matningstider
  • pumpa ena bröstet först och låt bebisen amma ur det andra sen. Gör du tvärt om riskerar du att få svårt att få till utdrivningsreflexen. Har du väl fått en utdrivningsreflex  på ett bröst är min erfarenhet att det bara är bebisen som får igen den på andra bröstet.
  • Om det funkar logistiskt kan du ju amma från ena bröstet och pumpa från det andra, samtidigt, men detta kräver nästan en elektrisk pump.
  • Bli inte orolig om bebisen vill amma precis efter att du har tömt bröstet genom att pumpa. Bebisen är dels mycket bättre på att tömma brösten än vad pumpen är, och dessutom kommer suget stimulera tillflöde av ny mjölk.
  • Har du svårt att få ut mycket mjölk genom pumpning? Det är effektivare att pumpa korta stunder och ofta än att försöka evighetspumpa bara för att få ut tillräckligt mycket.

Hur förvarar jag mjölken sen?

Jag är ingen expert på just detta, som sagt, men detta är det jag följt:

  • Nypumpad bröstmjölk kan stå i rumstemperatur upp till någon timme om den ska ätas ljummen.
  • I kylskåp kan färsk bröstmjölk förvaras ett par dagar (någon stans läste jag upp till en vecka, men det har jag inte testat). Bröstmjölk som frusits ned och sedan tinats kan stå ett dygn i kylskåp.
  • Fryst bröstmjölk luktar peck när den tinar men är ändå helt okej för barnet. Bröstmjölk kan frysas upp till sex månader. Tinad bröstmjölk ska inte återfrysas.
  • Om du vill samla mjölk från flera olika pumptillfällen i en och samma behållare ska allting svalna i kylskåp först innan det blandas ihop. Det vill säga, blanda inte nypumpad mjölk med kylskåpskall mjölk. Detta är för att öka hållbarheten på mjölken och minimera tillfällen för bakterietillväxt.
  • Fryst mjölk tinas bäst i kylskåp eller rumpstemperatur. Den värms till 37 grader i vattenbad på spis, ej i mikrovågsugn.

Och:

Det är okej att gråta över spilld bröstmjölk. Du har ju kämpat hårt för den…

image

image

bilder från min enda erfarenhet av elektrisk pump. Ett minne från fornstora dar på Astrid Lindgrens barnsjukhus.

Har du andra tips? Berätta!

Amning och reumatisk sjukdom

Amning och reumatisk sjukdom

Läkemedel kan hindra amning, men inte sjukdomen i sig.

Det finns inga direkta hinder för att du som lider av reumatisk sjukdom ska kunna amma ditt barn, frånsett det som gäller läkemedelsövergång mellan din kropp och bröstmjölken. Du kan inte föra din sjukdom till barnet. Ibland kan kvinnor med reumatoid artrit få ett sjukdomsskov efter graviditeten. De flesta får en symtomförsämring inom de första fyra månaderna postpartum, men detta är inte en kronisk försämring. Ett år efter att barnet fötts brukar sjukdomsnivån vara tillbaka på den nivån som kvinnan hade före graviditeten.

Det finns inga evidens för att reumatisk sjukdom förvärras av hormonerna som är involverade i att producera och distribuera mjölk.

Smärtan får avgöra

Om smärtorna blir funktionsnedsättande är det bättre att sluta amma och börja med medicinering så att funktionsnivån blir okej. Oftast på grund av att kunskaperna om eventuella effekter på barnet inte forskats på, och man vill inte gärna chansa. Behandling av läkemedel kan behöva startas direkt efter förlossningen, och då avråds mamman eventuellt från att påbörja amning.

Ergonomi!

Oavsett om du ska amma eller mata med ersättning är ergonomin viktig. Försök att ha bebisens vikt mot din egen kropp eller understödd mot amningskuddar. Skona händer och armar genom att inte lägga tyngden mot något. Bebisen bör vara positionerad så att dina muskler och leder blir minimalt belastade. Använd kuddar, fotpall och andra stöd för att underlätta. Du kan också amma i många av de bärhjälpmedel som finns på marknaden (sjalar, selar etc). Ergonomin kring matandet handlar ofta om att vara lite uppmärksam på din egen kropp. Det kan låta självklart, men andelen mammor som helt glömmer bort att känna efter hur kroppen känns dagens sjuttielfte matningstillfälle är stor. Mer om ergonomi finns här.

Amningskläder

Amningsbh:ar och specifika amningskläder kan vara varierande bra för dig med reumatisk värk. Knäppningen på en amningsbh kan kräva väldigt snäva vinklar i handleden, vilket inte fungerar för alla. I början när amning kan vara en aktivitet som du sysslar med varje timme kan det vara smidigt med något lätt omlottplagg som du sveper upp eller ihop allt eftersom.

Har du egna erfarenheter? Berätta gärna!

Alla inläggen i serien:

  1. Inledande inlägg
  2. Tips om Lisens berättelse
  3. Gravid med reumatisk sjukdom
  4. Tidigt föräldraskap med reumatisk sjukdom
  5. Amning och reumatisk sjukdom
  6. Reumatism och att bära barn

 

Depression och nedstämdhet vid amningsslut

Depression och nedstämdhet vid amningsslut

Det är inte ovanligt att känna sig nedstämd eller ledsen när det är dags att sluta amma. För vissa är detta en brytpunkt och en omställning som kan trigga depression. För andra är omställningen efterlängtad och kommer som en lättnad. Många som upplever symtom av nedstämdhet kring amningsslutet upplever en ökad irritabilitet, oro, ångest eller humörsvängningar. Dessa känslor brukar återgå till normala nivåer inom några veckor. Vissa personer upplever att amningsslutet triggar en depression som kräver behandling. Om din nedstämdhet inte går över inom några veckor kan det vara klokt att be om hjälp och stöd på BVC.

Vad orsakar nedstämdheten?

Det finns väldigt sparsamt med forskning kring detta, men som vid så många andra tillfällen kan hormonomställningen delvis förklara fenomenet. När du slutar amma minskar prolaktin och oxytocinnivåerna, vilket kan påverka kvinnans mående. Oxytocin är ett hormon som är tydlig förknippat med lugn, ro och välmående och en nedgång i oxytocinnivåerna kan vara märkbart för en del.

Finns det någon som riskerar att drabbas mer än någon annan?

Ju snabbare amningsavslutet sker, desto mer abrupt kan omställningen bli. Detta gäller både rent hormonellt, men också känslomässigt. Om du måste sluta amma innan du egentligen vill kan risken för nedstämdhet vara större. Individer med tidigare depressioner kan också ha en ökad risk. Även du som helt och hållet varit redo för amningsslut kan uppleva känslor av förlust och sorg. Det är en normal reaktion, lika normal som känslan av befrielse som någon annan känner. Det är ofta så att en och samma individ kan känna hela spannet av känslor.

10 tips för att hantera nedstämdhet vid amningsslut

  • Var snäll mot dig själv

Oavsett anledning eller tidpunkt för amningsslut så har du gjort ett bra jobb. Bestäm dig för att försöka bryta negativa tankespiraler och att berömma dig själv för någonting, om än så litet. Under perioden du mår dåligt kan du också med gott samvete tacka nej till saker som får dig att känna olust. Gör saker som du mår bra av!

  • Ta dina känslor på allvar

En depression är en depression, oavsett om den kommer oprovocerat eller i samband med en viss händelse i livet. Om dina besvär inte går över inom någon vecka och ditt och din familjs liv påverkas av ditt mående bör du söka hjälp.Sök och ta emot hjälp. Läkemedel kan vara en del av behandlingen, liksom samtal. Om din dipp inte verkar vara övergående behöver du behandling!

  • Det är inte ditt fel

Det är inte ditt fel att du inte mår på topp just nu. Om du hade kunnat välja hade ju ju valt något annat mående. Om du själv har valt att sluta amma har du gjort det av goda anledningar. Om det är någon annan omständighet som gjort att amningen kommit till sitt slut, så ligger detta kanske utanför din möjlighet att helt styra över. Amning är ett samspel mellan dig och barnet, och om barnet väljer att sluta så handlar detta inte heller om något avvisande mot dig.

  • Träning kan hjälpa

Fysisk aktivitet och träning kan påverka dina depressiva symtom till det bättre. Du kan behöva få någon annan humörshöjare än det som amningshormonen gav dig, och träning kan efter hand ge en ersättningseffekt. Du kan behöva komma upp i puls och bli svettig för att få endorfinkickar av träning, men för vissa fungerar andra lågintensiva motionsformen också bra. Testa dig fram!

  • Prioritera att äta bra

Det kan kännas svårt och omotiverat att äta bra när du precis slutat amma, men det kan vara extra viktigt nu. Du kanske inte behöver äta samma mängd som när du ammade, men näringsinnehållet är precis lika viktigt. Om det finns skäl att misstänka att du eventuellt lider någon brist av något efter graviditet och amning kan du boka en tid på vårdcentralen för att få råd.

  • Andas!

När du är stressad eller orolig knyter det sig i bröstet och axlarna blir spända. Du andas troligen snabbare än vanligt och varken fyller eller tömmer lungorna riktigt ordentligt. Försök att slappna av lite någon stund dagligen och jobba med din andning. Sänk axlarna, blunda och försök andas djupt ner i magen. I början kan det öka stressen, men när du övat ett tag kommer lugn och lindring.

  • Ta stöd från anhöriga och eventuell partner

Det kan vara svårt för dina närstående att se hur du mår och förstå dina känslor. Berätta vad som försiggår inne i dig och förklara på vilket sätt du behöver stöttning. Behöver du sova? Egentid? Se en rolig serie? Det mesta går att lösa om vi förklarar våra behov för våra nära och kära.

  • Fokusera på det positiva

Det finns fördelar med att sluta amma! Skriv upp en lista med de saker du själv ser fram emot och vad du längtar efter. Du får känna att detta steg framåt är positivt och spännande, även om du samtidigt fylls av motsatta känslor.

  • Jobba med sömn och vakenhet

För ditt psykiska mående är det viktigt med sömn. Det kan vara så oerhört jobbigt att andra påtalar sömnens vikt när du har ett litet barn att ta hand om. Men sömn hjälper till att både kropp och psyke får återhämta sig. Försök att gå och lägga dig i tid, undvik skärmar vars ljus gör dig onödigt vaken kvällstid och släck ner så att du får det mörkt runt omkring. Försök att få ihop minst 7 timmars sömn per dygn, oavsett om det blir sammanhängande eller ej.

  • Försök få mycket oxytocin från annan källa än amning

Oxytocin frigörs av hudkontakt. Massage, kramar, gos och kyssar frigör oxytocin. Om du upplever att det är till stor del hormonomslaget som påverkar ditt mående kan du planera in mycket annan beröring, för att göra övergången så mjuk som möjligt. Har du råd kan du boka in massage. Kan du gosa med ditt barn på annat sätt? Har du någon energi till det så är beröring från och av en eventuell partner också en oxytocinkälla.

 

Fler inlägg om amning hittar du här.

Hur du påverkas av låga östrogennivåer under amning

Hur du påverkas av låga östrogennivåer under amning

Östrogenniåver och amning

Kroppens hormonsystem är oerhört komplext, och det finns oändliga aspekter att se på amning utifrån. Jag har tidigare skrivit ett helt inlägg om oxytocin och ett inlägg som mer fokuserar på prolaktin och amning som preventivmetod.

Hur fungerar östrogen?

Östrogen är egentligen en grupp av tre olika hormon, och under en graviditet har du ungefär hundra gånger högre niåver av dessa än normalt. Normalt produceras östrogen i äggstockarna, men under en graviditet sker produktionen primärt i moderkakan. Östrogen ser till att moderkakan fungerar bra och att bebisen utvecklas som den ska, men östrogen kan också bidra till huvudvärk och ökade flytningar.

Östrogen är en viktig komponent i den kvinnliga reproduktionen och förser vaginas väggar med stuns och tjocklek samt lubrikation. Östrogen påverkar även sexuell lust. Östrogen är viktigt för bentätheten, och sänkningen av östrogennivåerna under amning minskar kvinnans bentäthet, men detta återhämtar sig sedan. Efter klimakterier då östrogenniåverna är kroniskt sänkta har kvinnor en ökad risk för benskörhet och benbrott.

Amning påverkar östrogennivåerna

Graviditeter innebär en stor hormonomställning i kroppen, och strax efter att barnet blivit förlöst minskar nivåerna av östrogen och progesteron kraftigt. Detta ger utrymme för prolaktin – hormonet som är ansvarigt för mjölkproduktionen – att istället få stå i centrum. Under amningsperioden kommer sedan prolaktinniåverna hållas höga. Detta bidrar till att ägglossning inte sker, och att östrogennivåerna hålls fortsatt låga.

Hur du märker av detta:

  1. Du har ingen mens. Att barnet suger på bröstet frisätter andra hormon som bidrar till att hålla ägglossning och menstruation borta. Om menstruationen är tillbaks så är detta tecken på att ägglossningen nyss varit, och detta är ett kvitto på att östrogennivåerna inte längre är sänkta.
  2. Sexlusten kan påverkas. Vissa studier har visat att föräldrar som ger sina barn ersättning återgår till sex tidigare än de som ammar, men orsaken är inte helt fastställd. Låga östrogennivåer tros ha en del i detta.  Livsomställningen och sömnbrist kan ju påverka i minst lika stor omfattning, men detta drabbar ju ofta ammande och flaskmatande föräldrar i lika stor utsträckning.
  3. Vagina är torrare än vanligt. Östrogen bidrar normalt sett till att vagina hålls fuktig, och bristen på östrogen kan göra att slemhinnorna känns torra, och penetrerande sex kan vara obekvämt. Detta kan påverka upplevelsen och möjligheten till penetrerande sex. Om inte glidmedel räcker till kan du prata med din barnmorska om du kan rekommenderas lokalbehandling i form av östrogenkräm.
  4. Östrogenbristen kan också ge en lokal torrhet i urinröret, vilket gör att det har svårare att sluta tätt. Detta kan göra att vissa kvinnor upplever att besvär med urinläckage upphör eller minskar när de slutar amma.

När du slutar amma kommer östrogenniåverna återställas.

Mens, ägglossning och slidans normala fuktighet kommer återvända, sexlusten kan återhämtas (även om tröttheten inte försvinner i samma trollslag). Du kan uppleva att urinläckage minskar något. De låga östrogenniåverna under amning gör också att kroppens kollagenproduktion inte är fullt så bra som vanligt. Detta gör att vaginas väggar kan få en skjuts i återhämtningen när östrogennivåerna kommer tillbaks till det normala. Allt detta sammantaget gör att många vårdgivare ber dig med besvär från vagina/bäckenbotten att avvakta menstruationens återkomst innan du fullt ut utvärderar ”hur slutresulatet blev” efter förlossningen. Om du slutar amma tidigt kommer kroppens egen återhämtning som bara kräver tid också fortgå. Summan av detta blir det något vaga rådet att vänta ett år efter förlossningen innan du drar för stora växlar på de besvär du upplever. Detta är dock en sanning med modifikation, för har du besvär har du också rätt att få en bra bedömning, råd och stöd.

Referens:

Hormonal Influence on the Neuromusculoskeletal System in Pregnancy

 

 

Bäckensmärta och amning

Bäckensmärta och amning

Påverkar amning återhämtningen från graviditetsrelaterad bäckensmärta?

 

En studie har visat att amning verkar ha en skyddande effekt mot kvarstående bäckensmärta postpartum. Det finns också en rad studier som visat att amningsavslut inte påverkar utfall av smärta postpartum alls.

Tidigare har den medicinska världen ansett och trott att amningens hormonella inverkan påverkar återgången av bäckensmärtor till det negativa. Teorin har varit att amning bibehåller en hormonnivå i kroppen som gör att lederna behålls i ett uppmjukat skick även efter förlossningen. Dock har man i flera studier de senaste åren sett ett helt motsatt resultat. I en norsk studie såg man inga samband mellan amningens längd och långvarig bäckensmärta. Amning kan till och med ha en liten inverkan för att minska risken för utveckling av långvarigta smärttillstånd från bäckenet.

Hormonernas inverkan fortfarande inte klarlagd

Den hormonella kontrollen av mjölkproduktion är en komplex process som involverar ett flertal olika hormon, men speciellt prolactin. Prolactin har nyligen visats hämma inflammatoriska processer och gynnar ledytornas återhämtning i inflammatoriska ledsjukdomar. Oxytocin har också visats reglera smärtupplevelsen och öka smärttoleransen i djurstudier. Oxytocinhalten sjunker snabbt efter avslutad amning och detta kan delvis förklara varför en kort tids amning kan följas av en uppfattad ökad smärta från bäckenet.

Det finns därför ingen anledning att rekommendera något annat än WHO’s generella riktlinjer gällande exklusiv amning i 6 månader för kvinnor med kvarvarande bäckensmärta efter graviditet och förlossning.

Referenser: