Kategori: Joseph, Mia och barnen

Joseph, Mia och barnen

Familjen Fernando

I den här kategorin hittar du högt och lågt, vitt och brett om oss – Joseph, Mia och barnen. Vi driver den här sidan som en blogg och utöver kvinnohälsa som är ett stående tema så lär du som läsare känna oss. Det här är en levande blogg och vi vill ha det så.

Vi skriver om livet, vardagen, föräldraskapets högpunkter och lågvattenmärken och om resor och andra saker vi företar oss. Vi är hemskt vanliga, men många beskriver också bloggens styrka att den just har en blandning av innehåll.

Vi är hemskt glada om ni vill läsa och följa! Vi finns också på instagram och på senare tid har vardagsbetraktelserna kommit att hamna där i stor utsträckning.

Hur vi får barnen att smaka på ny mat

Hur vi får barnen att smaka på ny mat

Hur tänker ni kring barn och mat?

På vår frågestund som vi hade för någon vecka sedan fick vi in exakt NOLL frågor om oss, haha. Men vi fick en fråga på instagram som passar bättre att svara på här. Vi är överhuvudtaget mer personliga på instagram, och vårt konto där har också ganska stor fokus på vår vardagsmat och vad barnen äter av allt vad vi lagar.

Frågan löd:

”Det här kanske ni har svarat på många gånger, men hur pratar ni med barnen om att smaka? Om att de kan välja något bara på bordet? Hur peppar ni er själva när de bara äter grönsaker och bröd flera dagar i följd? Ni verkar ha en härlig inställning till mat och jag skulle uppskatta lite inspiration/tips från er”.

Vi planerar och tänker mat utifrån någon slags tallriksmodell, med kolhydrater, protein och grönsaker.

För vår egen del försöker vi hålla på tallriskmodellen med varje lagat mål, men för barnen ser vi det som en cykel över tid. Vi har ganska stort förtroende till barnens egna kroppar, att kroppen över tid ser till att den får allt den behöver. Bara vi erbjuder bra mat generellt. Vi är helt nöjda med att barnen ibland bara äter kolhydrater, vissa dagar bara äter av proteinkällan och en del dagar bara äter grönsaker. Över tid får de i sig hela kostcirkeln och motsvarande en tallriksmodell, fast det är utsmetat över två veckor.

Till exempel har barnen haft lite svårare att få sådana där riktiga ”protein-ätar-dagar” då vi ätit vegetariskt nu i sex veckor. Helt plötsligt började då vår minste, snart tre år, be om ägg till frukost. Det ser vi som ett kvitto på en högfunktionell kropp som ser till att ha får i sig allt den behöver.

Vi försöker också alltid att ha det ganska odramatiskt kring att smaka.

De MÅSTE smaka innan de får uttala sig om att något är äckligt, men måste inte smaka rent generellt. Regeln handlar alltså om rätten att uttala sig. Ofta kör vi mut-metoden. Typ barnet tar en portion pasta, men vägrar grönsaker, sås, proteinkälla. Om barnet då vill ha en till portion pasta måste han då först smaka på något av det andra. Det räcker med att smaka pyttelite, men ändå. Otroligt ofta kommer de då på att de nog visst ville ha sås till nästa portion, etc. Ibland mutar vi också med att ”om du smakar på detta så får du efterrätt”. ”Efterrätten” är oftast melon till vardags.

Äter de typ ingenting alls, eller något som vi bedömer som alldeles för lite, då avslutar vi måltiden utan tjat. Sedan dukar vi av, de får leka en stund. När det gått tillräckligt lång stund för att de inte ska dra parallellen ”jag-äter-inget-till-middag-och-då-får-jag-något-godare-istället” så brukar vi göra smörgåsar och frukt till dem.

Vi har tryggheten av att vi vet att våra barn äter bra på förskolan, och att maten där är god, näringsrik och varierad.

Att kunna vara avslappnad kring vad barnet äter eller inte äter handlar ju mycket om att veta att de faktiskt inte far illa på något sätt alls av att äta lite sämre/mindre någon dag då och då.

Vi testar ju och lagar mycket ny mat. För att barnen ska känna sig trygga i detta blandar vi sällan ihop alla ingredienserna innan servering, utan låter barnen plocka ut det de kan tänkas äta. Säg att vi ska äta nudlar, wokade grönsaker, sås och nötter. Då låter vi barnen får nudlar, färska och icke-wokade grönsaker och nötter. Vi är också väldigt öppna för att barnen får äta ketchup på typ vad som helst. Om det är en smak som gör dem trygga att smaka och äta sig mätta på en ny rätt så gör det oss ingenting.

Hur ser du på barn och mat? Tips, tricks eller svårigheter?

 

Tredje april i bloggarkivet

Tredje april i bloggarkivet

Låt oss gräva lite i BakingBabies arkiv!

Se vad vi haft för oss den här dagen de senaste åren.

2016:

Den här dagen för ett år sedan bloggade vi om syskonbråk och om kinakålssallad. Vi var i en rätt harmonisk tid. Jag hade ingen kurs men auskulterade en del på gynoperation och på förlossningen, vilket var otroligt givande. Jag blev så sjukt inspirerad efter gynoperationerna att jag under en period funderade på om jag skulle börja plugga till läkare bara för att få sy i bäckenbotten. Vi höll som bäst på att göra vårt bästa för att frigöra tid för långlöpning inför den stundande maran i juni.

2015:

Den tredje april för två år sedan blev påsken inställd på grund av magsjuka. Vi tipsade om coola färgade ägg som vi hittat ett coolt klipp med, men glömde ju helt bort att testa det själva. Nu  år kanske det blir av? Jag skrev också ett inlägg med svar på en läsarfråga om magmuskeldelning

2014:

I april 2014 låg Wilfred i magen och jag var gravidledig från jobbet (med det som förr hette havandeskapspenning). Jag skrev ett blogginlägg om livet som dagledig och njööööt verkligen av att kunna ta det lugnt sista tiden av graviditeten. Jag är i vanliga fall inte en person som älskar att ta det lugnt, men jag blir nästan personlighetsförändrad på den fronten som gravid.

2013:

Den här perioden var Joseph föräldraledig och den som stod för det mesta bloggandet. Wollmar höll på att lära sig att äta litegrann själv och Joseph dokumenterade. Uppenbarligen hade han också tid att fixa med en självvattnande balkonlåda och skriva ett DIY-inlägg. I perioder är det vårt mest googlade inlägg, haha.

2012:

Här var jag gravid med Wollmar och skrev ett inlägg om min försvinnande navel. Den här perioden var ju den bakingbabies just det som det låter som, en småskalig gravidblogg för den närmsta släkten och vännerna som läsare. Jag var i vecka 22-23 någonting och mådde rätt bra. Några veckor tidigare hade illamåendet gått över och allting kändes tipptopp.

Det är rätt kul ändå att kunna se tillbaks på livet så här! Hur har dina april-månader varit de senaste åren?

 

Med SKL i Umeå

Med SKL i Umeå

Igår var det det dags för den här vårens tredje res-fredag för min del. Jag följer ju med SKL (Sveriges kommuner och landsting) runt omkring i Sverige på deras turné med workshop i arbetet med förbättrad kvinnosjukvård. Sveriges Kommuner och landsting har ju fått en himla massa pengar att fördela ut över landet på olika satsningar för att förbättra förlossningsvård, mödravård och primärvård bland annat. SKL turnerar nu runt, och dels håller en del informativa föredragningar själva men inbjuder också de lokala representanterna att berätta om sina projekt. Vi har än så länge varit i Malmö, Stockholm och nu också Umeå.

I Malmö berättade de lokala representanterna bland annat om ett spännande arbete för att minska bristningar, i Stockholm om ett pågående arbete för att jobba extra mycket med könsstympade kvinnor. I Umeå var det en förlossningsläkare och barnmorska från Hudiksvall som berättade jättespännande om ett arbete där de minskat förekomsten av sfinkterrupturer från typ 6 % till 1 %. Utan att öka förekomsten av klipp och/eller kejsarsnitt!! Jag har varit urusel att ta bilder alla dessa dagar, men jag ska bättra mig. Och på slutet kommer jag nog få ta del av alla de olika presentationerna, och då kan jag plocka ur godbitarna och dela med mig till er!

Min roll i det hela är ju att berätta om patientperspektivet. Jag berättar om min egen historia, och delar också med mig en del av ”era” historier. Jag har bett om citat från både er bloggläsare och från er fellow förlossningsskadade. Mitt syfte är dels att ge en ”kött-och-blod-förankring” till allt deras förbättringsarbete men också att lägga fram lite av ”våra” önskemål om förbättringar. Min upplevelse är att de lyssnar och tar in det jag har att berätta, och värdesätter våra åsikter. Det känns fint!

Eftersom jag uppenbarligen är superdålig som någon slags on-field-reporter och dessutom en minst lika dålig livsstilsbloggare är det här bilderna jag har från Umeå:

En hotellsäng i ett rivningshus??

Eller bara artsy hotell? Jag tyckte att det hela var lite oklart…

Jag har aldrig varit i Umeå förut och tag vara på möjligheten att få se stan lite. Så 7 km runt omkring hann jag i alla fall med. Det var halt och jag fick ha rätt bra koll på kartan, så det gick rätt långsamt. Umeå var en fin stad. På bussarna stod det ”Äntligen Fredag”. Härligt ändå.

Och efter löpturen blev det hotellfrukost. Jag tycker i hemlighet att det är typ de bästa med alla de här dagarna, haha.

På de här dagarna har Susanne Gustafsson och jag en workshop tillsammans om patientdelaktighet i förbättringsarbete. Hon har skrivit avhandlingen ”Patient involvement in quality improvement” och lyckas verkligen inspirera deltagarna ta tillvara patienternas input i förbättringsarbete. Så himla skönt att det inte bara är jag som som ensam står och hävdar att ”snälla lyssna på oss!”. Det är häftigt ha en supercool barnmorska/sköterska som med all vetenskaplig grund kan poängtera hur viktigt det är.

Dagen avslutades klockan 16 och sen var det bara att åka till flygplatsen och flyga hem till Stockholm.

Vill ni att Eva Estling som är ansvarig för hela den här överenskommelsen och satsningen ska gästblogga här någon gång? Är det något ni undrar? Skriv en kommentar i så fall!

Nu kommer det vara lite uppehåll med påsk och sånt, och sen har vi Göteborg och Linköping kvar på turnén. Jag blir oerhört trött efter de här dagarna, och också lite socialt bakis efteråt. Men också väldigt, väldigt tacksam över att få höra allt som faktiskt görs. Och att min historia kanske kan bli till nytta och inspiration i förbättringsarbetet.

Tunnel Run 2017

Idag kom dagen för Tunnel Run 2017, ett lopp som vi både sett fram emot sedan mer än ett halvår. Jag sprang Tunnel Run 2014 tillsammans med min ena syster 2014, och uppskattade det loppet väldigt. Då var det väldigt trångt, men det var en häftig upplevelse att springa i tunnlarna och få se de konst-installationer som finns inne i Norra Länken. Dessa får ju bilister i vanliga fall bara se i några sekunder, medan de passerar. Dagens lopp var i servicetunnlarna som går i anslutning till de nya pendeltågsspåren som byggts i tunnlar mellan Södra Station, centralen och den nya pendeltågsstationen Odenplan.

Vi hade barnvakt (tack Lina!!) och en chans att få en löptur/ett lopp som en gemensam upplevelse, och det kändes väldigt roligt. Jag hade någon vag oro för att jag skulle få klaustrofobi i tunnlarna, men annars var vi båda fulla med förväntan.

Vår startgrupp var den första av eftermiddagens startgrupper, och det kändes välorganiserat på plats fram till startfållan. Det var nästan två kilometer uppe på marknivå innan vi sprang in i tunneln, och möttes av en häftig ljusshow. De hade kallat loppet ”ett upplevelselopp” och poängterat att detta inte var ett tillfälle för personbästa. De hade också uppgett att vi löpare absolut inte fick ha hörlurar under loppet, på grund av säkerhetsskäl. Okej, visst, det är en tunnel och det är lite speciella omständigheter, det kan vi köpa rakt av.

Efter den första häftiga ljusshowen följde sedan ganska mycket mörker och en rak och tråkig runnel.

Av de övriga ”upplevelserna” längs med banan var några NRJ-stationer där det var typ deras vanliga reklam-prats-kändisar som sa typ ”Välkommen till Odenplan, mvh NRJ”. Ingen rolig eller peppig musik, bara snack och typ en bakgrundspuls. Vid centralstationen var det reklam från Jernhusen med Kalle Moreaus röst som sa en massa reklamfloskler om ”hotell Continental”. I typ en kilometer. SÅ SJUUUUUHUUUUKT IRRITERANDE. Det fanns också en kör och en typ ”skräck-grotta” med någon som spelade orgel ”läskigt” och så hade de fixat dit lite fejkade gravstenar? Joseph trodde på riktigt att det var gravstenarna från förolyckade tunnel-arbetare.

Det var alltså typ världens tråkigaste lopp. Så kallade ”upplevelser” som bara var ren och skär reklam av det mer irriterande slaget. Och resten var cement- och asfaltstunnel. Den biten hade vi ju räknat ut innan, såklart. Det fanns ju ingen publik, men inte ens funktionärerna hejade i princip. Det blir ju också väldigt uppenbart att det där med hörlurs-förbudet också handlar mer om att alla ska utsättas för reklamen från sponsorerna.

Vi är glada över att ha fått nästan 8 km löpning en lördag, att vi fick några timmar tillsammans bara vi. Men själva loppet hade vi egentligen kunnat vara utan. Vi får helt enkelt bli bättre på att skaffa barnvakt för helg-tillsammans-löpning en solig lördag längre fram.

Och nu kan det bara bli uppåt framåt inför Lidingeloppet!

Men! En bra sak var det ju!

Sista sträckan i tunneln var en backe som de varnat för var värre än Abborrbacken på Lidingöloppet. Och varken jag eller Joseph tyckte att den backen var så värst jobbig. Nu skiljer det ju visserligen en väldig massa kilometer på loppet innan de båda backarna, men ändå. Vi är rätt bra back-tränade.

Var det någon läsare som sprang idag? Känner du dig lika negativ som vi?

Mina 5 bästa öppna förskolor

Under föräldraledigheterna hängde jag och barnen mycket på olika öppna förskolor.  Att rubriken lyder ”5 bästa öppna förskolor” är så klart helt subjektivt. Jag har inte varit på alla och min åsikt är självfallet inte absolut. Men se det mer som tips på vägen om du bor i centrala Stockholm!

Mia gick litegrann på öppna förskolor sin första termin som föräldraledig, men trivdes aldrig med grejen. Jag har tvärt emot alltid trivts och träffat goda vänner där. Så olika kan man ju vara!

Mina 5 bästa öppna förskolor:

  1. Högalids öppna förskola – Södermalm – För mig var Högalids öppna förskola bästa stället. Den drivs av Högalidskyrkan. Det är en sång under sångstunden som har med Gud att göra och ibland ber de ”Gud som haver”. Om du av någon anledning har mycket har svårt för sammanhang med koppling till kyrkan så får göra en bedömning om detta ändå kan vara något för dig. Av alla olika öppna förskolor jag varit på har dessa godast fika. Förskolan har öppet flera gånger i veckan och har några grupper som är riktade till föräldrar med barn mellan 0-10 mån (övriga grupper 0-5 år). De gör även roliga utflykter ibland och har med viss regelbundenhet  barn/babygudstjänster i S:t Ansgarskapellet. 
  2. Björns trädgårds öppna förskola – Södermalm – Björnsan är en annan favorit. Sångstunderna är okej, de har bra med leksaker och ordnar roliga kreativa pysselaktiviteter för barn i alla åldrar (som måla, lera mm). Öppna förskolan drivs av Stockholms stads parklek (samma som Skånegläntan, Bleckis mm) och behöver du lite frisk luft finns Björns trädgårds lekpark precis utanför.Själva ”fenomenet” Björd trädgård är väl inte sådär jättefräscht, men a-lagarna runt hörnet. Men öppna förskolan är en liten fredad zon, och en oas för en sällskapsjuk föräldraledig. 
  3. Luma öppna förskola – Hammarby sjöstad – Jag har inte varit på Luma öppna förskola så många gånger på grund av att det är lite långt hemifrån, men de har väldigt fint och roligt. Dessutom är öppna förskolan granne med både Luma bibliotek, Lumaparken och mitt i smeten i Hammarby sjöstad. Åk dit med tvärbanan, buss eller färjan över från Barnängen brygga på Söder eller Henriksdalsbryggan.
  4. Skånegläntans öppna förskola – Södermalm – Skånegläntans öppna förskola drivs som sagt var av parkleken. Sångstunden är utomhus sommartid (om det inte är riktigt dåligt väder) och sedan kan en leka/äta/byta blöja inomhus eller leka i parken utomhus. Har du större barn kan du även låna boll, bandyklubba eller annat. På fredagar kl. 12 tänder de även en grill där du kan köpa korv med bröd för en liten slant eller grilla något eget.
  5. Liljeholmens öppna förskola – Liljeholmen – Bor du mer åt väster så är kanske liljeholmens öppna ett alternativ. Kan vara ganska fullt, men är en rolig plats att vara. Har du BVC bredvid är det ännu smidigare. Förskolan ligger mitt i Liljeholmen köpcenter så om lillen somnar kan du passa på att shoppa/handla/luncha.

Vilka är era bästa tips? I och utanför Stockholm så klart!

Våra bästa tips för att resa med barn

Våra bästa tips för att resa med barn

Vi är inga globetrotters, utan en helt vanlig barntvåbarnsfamilj som då och då reser utomlands. Men i och med att vi upplever att det ofta går otroligt smidigt att resa med barnen, så tänkte vi kanske att vi har något att tipsa om? Jag vill i samma veva tipsa om bästa Hejhejvardags-Louise två tipsinlägg om att resa med barn, här och här. Här kommer våra bästa tips att resa med barn:

  • Skapa solskydd för barnvagn

Ta med ett spjälsängslakan och såna där barnvagnsringar. Då kan du själv skapa ett luftigt solskydd om du behöver. Låt säga att barnet somnat i vagn och du inte hittar den perfekta skuggan medan du avnjuter en glass. Sätt fast ena änden av lakanet med ringar i vagnens sufflett, och andra änden i vagnens handtag. Det blir ett tak, och du kan lätt skapa en ”vägg” på sidan av tyget om solen kommer något från sidan. Men det är ändå lätt och luftigt och det finns ingen risk att barnet får svårt att få luft.

  • Tänk inte ens tanken att ta vagnen på stranden

Resevagnar och vanliga barnvagnar är verkligen inte lämpade för att åka i djup och mjuk sand. Strandpromenaden kommer bli långt ifrån så där ljuv som du önskar. Glöm inte att packa mer bärhjälpmedel! Och eftersom du kanske inte är ensam vuxen på resan är semestern ett utmärkt tillfälle att testa att bära på ryggen. Jag förespråkar bärande på rygg alla gånger det går. Både på grund av mer generell ergonomi, men också för att spara på bäckenbotten.

  • Skärbräda med kniv

Vi har en fantastisk gammal IKEA-sak som är en utflyktskärbräda som har en kniv som går att sticka in i själva skärbrädan och fästa med en knapp. Denna följer oss vart vi än reser. Den funkar för bröd, korv, frukt och allt däremellan. Det är guld värt att kunna köpa frukt med skal och fixa och ge till barnen direkt. På hela vård första resa då Wollmar var bebis kunde vi köpa mogna nektariner och aprikoser, skära upp och mosa till. Perfekt! Under senaste sri lanka-resan var det mango som skärbrädan användes till. Tror inte att IKEA har kvar vår variant, men bara du inte packar ner kniven i handbagaget så brukar det ju gå utan problem att ta med en liten kniv.

  • UV-kläder

Det här är ju egentligen en självklarhet nuförtiden, men det är ändå så OÄNDLIGT skönt att ha bra badkläder på barnen! Våra barn hade inte en tillstymmelse till solskadad hud på Sri Lanka. Då fick de ändå leka ute utan tidsbegränsning. Ofta kombinerade vi med en enkel solkeps för huvud, ansikte och nacke. Vi hade den enklaste, billigaste varianterna från H&M, de räckte fint. De tålde också otaliga timmar med bad i poolen och överlevde tvätt i maskin när vi kom hem i okej skick.

  • Återförslutningsbara påsar

Det absolut viktigaste knepet från den här listan är återförslutningsbara påsar. Vi har köpt så att vi har enorma mängder. De används till typ allt. Att ha mobilen i en en påse som ska med ner till stranden. Att ha en näve kex i för att överleva sista promenaden hem på eftermiddagen. Att lägga en burk marmelad i när man vill ha den med hem, men helst inte få marmelad i hela väskan om burken går sönder på resan. Att samla snäckor och små stenar i. Ni fattar. Ha med tjugotalet återförslutningsbara påsar! Ps: Vi har slutat prioritera necessär som grej att ha med i packningen, vi packar allt i såna påsar. Tandborstar och tandkräm i en påse, hud- och solkrämer i en påse, rak- och duschgrejer i en… Ni fattar.

  • Pixiböcker

Vi brukar se till att ha mellan 10-20 pixiböcker med oss på resor. Det går med lätthet att ha i handbagaget. Det finns inget så smidigt när underhållningen behöver komma fort. Ibland vill vi absolut lugna ner och samla ihop barnen, utan att för den sakens skull behöva ta fram padda och hörlurar. De finns ofta på matbutiker och kiosker. Så även om det är ett sista minuteninköp som behöver göras så hinner du!

  • Småbilar, småleksaker, ritböcker och andra överraskningar

Nu ska ni få veta min snålaste hemlis. Våra barn vet ännu inte att det medföljer leksaker i typ Happy Meal. För dem tar de snikna föräldrarna och gömmer undan snabbare än blixten. Däremot tar vi fram dem på resor. Det är sjukt smidigt att ha fram två identiska små skräpleksaker när det börjar bli ett kritiskt moment i en kö på en flygplats. Ofta är de ju dessutom av typen som går att dra upp eller dra bak så att de sedan åker själva, vilket gör sig toppenbra inför ett race på ytorna på en flygplats. Och när dessa leksaker sedan går sönder (vilket de gör!) så är det bara en lättnad att ha något litet mindre att packa ner på vägen hem. Win-win-win! Under resan på Sri Lanka hade vi med 20 stycken småleksaker/överraskningar (alltså absolut inte bara Donken-grejer, för sååå ofta äter vi inte burgare) och alla behövdes. Bara att kunna introducera något nytt och skapa ”nyhetens behag” kan underlätta en situation som annars kan vara kinikig med små barn.

  • Russin, skorpor, nötter (?), kex, sugrör!

I några av de redan nämnda påsarna packar vi alltid ner en massa olika småsnacks. Nötter (att ta fram i icke-offentliga miljöer!), små kex, torkad frukt, skorpor och allt annat som kan passa. Säg att ni står i kö till passkontrollen, personerna framför krånglar och barnen håller på att freaka ur. Det är för lite tid att tala om för att börja ta fram leksaker – men då går det alltid att muta med något ätbart. Dessutom blir resor med barn så otroligt mycket smidigare om det går att förebygga blodsockerdipparna. För alla inblandade. Sugrör är också ett bra tips! Det lockar barnen att dricka, när en som vuxen är angelägen om det men de egentligen inte är så sugna.

  • Platta med lurar (som går att dubbelkoppla!)

Vi föräldrar använder till vardags Urbanears-lurar, och dessa går att seriekoppla. Det ena lurparets sladd går att sätta in i det andra, som i sin tur är kopplat in till plattan. Fördelen är då att barnen kan barnen sitta tillsammans och titta/lyssna på samma sak. Utan att behöva låta alla medpassagerare på resan lyssna med. Detta är så smidigt. På bilden nedan har Wollmar de gamla skullcandy som vi hade tidigare, hittade ingen bra bild på de vi har nu. Men det är alltså ungefär samma slags lurar. De funkar otroligt bra att ställa in i storlek mellan vuxen-barn.

Våra bästa tips för att resa med barn

Här ovan har ni alla våra bästa tips för att resa med barn i bebis->förskoleålder. Vad har du för bra tips på lager! Berätta!

Mina 5 bästa lekparker

När jag var barn erbjöd lekparkerna i princip på gungor, sandlåda och kanske en klätterställning. En gång var det någon som skänkte en gammal eka till parken och det var ju hur häftigt som helst! Nu för tiden kan lekparkerna bjuda på lite mer. I listan mina 5 bästa lekparker delar jag med mig av Stockholms roligaste (enligt oss) lekparker.

5 bästa lekparker:

  1. Mulle Meck-parken – Järvastaden – Knapp 1 km från pendeltågsstationen Ulriksdal ligger Mulle Meck-parken. Designad och tillverkad av Tor Svae, som bland annat byggt utställningar på Junibacken. Lekparken innehåller allt från en amfiteater och bilar till en linbana, ett flygplan, en verkstad, en båt, en blomsterlabyrint och en rymdraket. Även om dina barn inte bekantat sig med Mulle Meck och Buffa så kommer de att älska denna temalekpark.
  2. Anders Franzéns Park – Henriksdal – Parken är uppdelad i flera zoner, bland annat sand- och soldäck vid vattnet, pulkabackar mot Danviksklippan, planteringar, promenadvägar och gräsytor samt skate- och asfaltytor. Parkens norra del är också designad av Tor Svae och anknyter till båt, varvs och den tidigare industriverksamheten som fanns i området.
  3. Blecktornsparken – Södermalm – Stora Blecktornsparken, eller Bleckis som den kallas lokalt, skiljer sig från de andra parkerna på listan då den har djur på sommaren. De har lamm, getter, grisar och kaniner. I bleckis anordnas även aktiviteter vid högtider som nationaldagen och midsommar. Det finns stora gräsytor för lek, långa rutchkanor mm. Parken har även en parklek som under vardagar håller öppet med en öppen förskola och utlåning av trehjulingar, bollar, innebandyklubbor mm.
  4. Rålambshovsparkens parklek – Kungsholmen – Precis som Bleckis har Rålis en parklek där en kan låna bollar, klubbor, spel mm. Lekparken tenderar att ligga något åt det psykedeliska hållet med knasiga målningar lite överallt. Men det är en rolig och spännande miljö för barn i alla åldrar. I närheten av parkleken, under lilla västerbron, finns en skatepark.
  5. Bryggartäppan – Södermalm – Sist på listan är ännu en temapark som även den byggts under ledning av Tor Svae. Lekparken är byggd baserad på  Per Anders Fogelströms roman ”Mina drömmars stad”. Våra barns favoriter är ”Trollbron” och stugan med rutschkanan. Denna lekpark är som en kombination av lekstuga och skansen.

Listan skulle så klart kunna vara ännu längre så jag är nyfiken att höra vilka är dina bästa lekparker! Tipsa!

Spel och lekar för barn i förskoleåldern

Spel och lekar för barn i förskoleåldern

Den här bloggen kommer ju då och då att handla mer om oss och vårt föräldraskap och familjeliv. Bara för att vi uttalar oss som mer eller mindre experter i vissa frågor här på bloggen så får ni inte missta oss för att vara det inom andra områden. Föräldraskap är ju en sådan grej, även om vi  tycker att vi är kick ass-föräldrar till våra egna barn.

Idag tänkte vi därför ge våra bästa tips när det kommer till lekar/spel med barn i förskoleåldern. Alla dessa spel har vi hemma och har antingen köpt själva eller fått i present, inget är reklam/sponsrat. Länkar till inköpsställen är hejvilt framgooglade bara för att vara schyssta mot er.

Spel och lekar för 2-4 åringar

  1. Motsatspussel. Detta spel är grymt för att lära barnet motsatser. De är bilder som är parade två och två – stor/liten, uppe/nere, smutsig/ren etc. Vi har gjort så att vi samlat ena halvan av motsatsparen i en hög och låtit de andra vara utspridda över golvet. Så har vi tagit fram ett kort i taget och sagt ”Här har vi en katt som är trött, kan du hitta en katt som är pigg?”. Våra barn älskar den sortens lekar.
  2. Hammarset. Korkplatta, nubb och roliga former. Wollmar och Wilfred älskar att bygga ihop fantasifulla figurer, robotar och maskiner av dessa. Perfekt skapande för ett barn som länge inte älskat att rita.
  3. Mästerkatten i stövlarna-pussel. Det här har varit en favorit länge, inte för att just mästerkatten i stövlarna varit någon framgångsrik saga i vår familj. Men det är ett lagom stort pussel där föräldern kan hjälpa bygga den rektangulära ramen av kantbitar och barnet lätt kan hitta bitarna i mitten. Under föräldraledigheten med lillebror då storebror var 2-3 år var det detta pussel som användes mest då lillen sov och storebror behövde leka lite lugnt.
  4. Fjärilspel med stora tärningar. Tärningarna visar en färgkombination, den som snabbast får grepp om den fjärilen som har rätt färgkombinationen vinner ”omgången”. Var en favorit för vår store grabb. Den lille misstänker vi är färgblind, så det har inte riktigt gått att spela med honom.
  5. Hemmagjorda sångkort. Små tecknade bilder med favoritsångerna, att låta barnen dra fram ur en hög och välja sång.

Spel och lekar för 4-5 åringar

  1. Memory. Behöver ingen länk, va? Det är så sjukt att barn i förskoleåldern kan träna upp sig och bli helt fenomenala på memory.
  2. Fia med knuff känner ni ju också till. Det här spelet älskar vår store grabb (nu 4,5) men lillen mest bara snor åt sig pjäserna och förstör. Tips är att skaffa ett fia med magnetfunktion på brädet, underlättar lillasyskonshantering rejält.
  3. Möjliga familjen. Vi ska i ärlighetens namn säga att vi har en variant av ”lustiga familjerna” som bara är med djur som är från när jag själv var liten. Men spelidén är ju samma, och skulle vi köpa en ny hade det garanterat blivit denna!
  4. Uno junior. Uno som utöver siffror och färger också har djurbilder på sig. Det gjorde att vi kunde spela hela familjen på vår Sri Lanka-resa i januari. 2,5-åringen kanske behövde lite stöttning, men 4,5-åringen kunde i vissa stunder sitta och spela ett helt parti uno med sina låtsaskompisar.
  5. Råttfällan behöver väl heller ingen närmare presentation. Grymt roligt spel som vi kunnat ta fram när lillebror kommit upp i en ålder som tillåter småpluttiga saker som dräller omkring.

Spel och lekar för barn i förskoleåldern

Berätta nu! Din tur!

Vad har ni för lekar/spel på lager?

Mina 5 bästa utflykter med barn

När jag var föräldraledig med barnen och nu fortsättningsvis under de dagar som förskolan är stängd för planeringsdag eller liknande, har jag en förkärlek att gå ut med barnen på olika utflykter. Jag tänkte att jag skulle dela med mig av mina favoriter! Här kommer helt enkelt mina 5 bästa utflykter med barn i Stockholm.

5 bästa utflykter med barn:

  1. Tekniska museet – Även om det kostar en slant är tekniska en riktigt favorit för både barn och föräldrar. De flesta barn har något intresse eller fascination för uppfinningar eller stora fordon. På tekniska finns det mycket roligt att titta på och ännu mer att göra. Är teknikrelaterade utställningar inte riktigt er grej finns det fortfarande ett riktigt roligt lekrum. Teknoleket, den nyrenoverade (2017) gruvan och ”winter games” erbjuder roliga utmaningar åt barn i alla åldrar.
    Pris: Vuxen – 150 kr, ungdomar (7-19 år) – 100 kr, barn/ungdom (0-6 år) – gratis. Årskort finns av olika slag för den som vill besöka ofta.
  2. Naturhistoriska riksmuseet – Naturhistoriska, eller dinosauriemuseet som Wollmar kallar det, är en annan favorit. Här saknas ett regelrätt lekrum men utställningarna väger upp för det. Dels finns det en utställning med både dinosaurier och andra förhistoriska djur och bland de andra utställningarna uppskattas ”Natur i Sverige” särskilt av barnen, då den de kan följa med på en skattjakt med skogsmulle. Den nyöppnade utställningen Polartrakterna är också riktigt festlig då den bjuder på enorma skelett av valar, isbjörnar, pingviner mm.
    Pris: Gratis inträde för alla.

  3. Rum för barn i kulturhuset vid Sergels torg – Rum för barn är den enda utflyktsorten på listan som inte är ett museum. Det är ett bibliotek/lekrum/atelje. Under min föräldraledighet åkte jag hit med barnen minst en gång i veckan. Det finns ett utrymme som är anpassat för barn som ligger/sitter/kryper/precis lärt sig gå. Där finns det leksaker och böcker anpassade för de minsta. Det finns brädspel att låna ut, sagostund (typ 14:30 tror jag) och en målarverkstad som ditt barn för 30 kr kan fila på sin konstnärliga ådror.
    Pris: Gratis inträde för alla.
  4. Sjöhistoriska museet – Sjöhistoriska är nykomlingen för vår familj. Utställningarna är roliga med stora modeller på skepp genom tiderna. Det finns ett riktigt roligt lekrum med en färja, ett segelfartyg och en handelsbod. Förutom det finns det olika delar i museet där det finns utrymme för barn att känna, klämma och leka med saker, vilket gör hela vistelsen roligare för alla.
    Pris: Gratis inträde för alla.
  5. Spårvägsmuseet – Nu har det varit några år sedan vi var på spårvägsmuseet, men för barn som tycker om tåg är detta ett måste. Kanske det roligaste på museet är minitunnelbanan som barn kan åka för 10 kr. Varningens ord är dock att det är begränsat med platser och på helger och lov är det stor risk att det är fullt. Biljetter till minitunnelbanan köps i museets reception. I biljetten är även giltig för entré i leksaksmuseet som ligger bredvid.
    Pris: Vuxen – 50 kr, pensionärer, studenter och barn mellan 7-17 år- 25 kr och barn under 7 år – gratis.

En glad Wollmar på väg till spårvägsmuseet för första gången!

Frågestunden – frågor till Mia och Joseph

Frågestunden – frågor till Mia och Joseph

Jag är nyfiken på hur det gick till när Mia gjorde planerat kejsarsnitt. Hur svårt det var att få det och hur du visste att det var det du ville göra? Var du rädd? Fick du försvara ditt beslut inför anhöriga eller inför vården?

Jag fick typ höra att ”nästa gång får du i alla fall föda med snitt” så fort de hade konstaterat min förlossningsskada 2012. De konstaterade samma sak på återbesöket på Kvinnokliniken 6 månader efter förlossningen, och avrådde alla tankar på vaginal förlossning. Så nej, det var aldrig svårt. Men när jag väl var gravid så möttes jag på MVC med en mild inställning av att ”ta inte ut något i förskott” när jag konstaterade på typ inskrivningsbesöket att jag skulle snittas denna gång. Det var lite stressande. Sedan fick jag gå på ett mer officiellt läkarbesök i vecka 33 någonting och då skickades remissen. Här är lite inlägg från den tiden:

Du som gjort både vaginalt med förlossningsskada och kejsarsnitt, skulle du säga att kejsarsnittet kändes som en fin förlossningsupplevelse och inte som en operation?

Ja, jag upplevde verkligen att snittet var ”vår stund”. Jag vet inte om det gjorde skillnad att Joseph faktiskt stod och tittade på snittet, så att han kunde rapportera ner till mig vad som hände, men det kändes ändå verkligen som att vi var ”med” på det hela. Och sen fick jag lilla Wilfred upp till mig, och då blev det precis ett sånt där magiskt första möte som jag önskat mig. Personalen var verkligen väldigt fin, gjorde sitt men tog inte över upplevelsen.

Förlossningsberättelserna från snittet, Mias och Josephs.

Vilka är er bästa tips för att få vardagen att gå ihop med barn och jobb och allt annat? Ni verkar hinna så mycket roliga saker!

Åh, bra fråga! Och haha, kul att det ”verkar som att vi hinner med mycket kul”. Vi känner oss ibland som de tråkigaste människorna på norra halvklotet…

  • Veckoplanering med maten, och att handla på internet är grymt. Det tar typ en halvtimme att veckoplanera, och något mindre att sköta inköpen. Sedan lägger någon anna tiden på att plocka ihop allt och köra hem det till oss. Det spar nog mycket tid.
  • Annars jobbar vi stenhårt på rutiner. Vi städar på lördagmornar. En av oss tar går ut och leker med barnen, den andra plockar undan och dammsuger. Sen byts vi av, och då blir det badrumsstäd och resten.
  • Transportlöpning är ju också en grej som funkar väldigt väl för oss. En bra vecka får vi 3 mil i benen var, utan att egentligen ha använt mycket av ”fritiden” till det.
  • Vi tänker att barnen kan vara med på typ allt. Vi ser det som ett tillfälle till bra samtal med ett av barnen att gå i deras takt och gå och sopsortera, typ.
  • Vi har väldigt lättsamma nattningar av barnen, vi lägger dem, ber ”Gud som haver” och räknar sen högt till 50 med vardera barn, sen går vi. Nattningen tar alltså inte mer än 5 minuter på sin höjd, och då har vi väldigt mycket kväll kvar. Då röjer vi i köket, börjar förbereda nästa dags middag och sen har vi flera timmar att göra annat.

Men sammanfattnigvis:

Vi försöker ha en rutin på när, var och hur alla måsten ska genomföras, om vi kan involvera barnen så gör vi det.  Vi har någon slags måtto att det är slöseri på barnfri tid att städa, typ.

Hur skulle mödra-, förlossnings- och eftervården se ut om ni fick bestämma helt fritt och hade alla tänkbara resurser till ert förfogande?

Jag tycker mvc ska förbereda kvinnor bättre på vad som ofta händer i underlivet av en förlossning. Vad tycker du?

Okej, drömmar:

MVC skulle ha både barnmorska och fysioterapeut tillgänglig, och besök hos fysioterapeut skulle vara gratis inom ramarna för mödrahälsovården. På mödrahälsovården får alla adekvat information om förlossningar och risker och fördelar med de olika förlossningssätten. Det ska gärna finnas möjlighet att personal från MVC finns med på förlossningen, men jag vet inte exakt hur det ska kunna lösas. Jag skulle gärna sett att bassängträning gick att erbjuda till gravida med smärtor och besvär.

På förlossningen ska bemötandet vara top notch, och även om barnets hälsa i vissa fall måste gå i första rummet ska ska ingen blivande förälder känna sig överkörd eller åsidosatt. Alla föräldrar ska få ett bra möte med vårdpersonal dagen efter, där frågor om händelseförloppet ska besvaras. Och alla som behöver ska ha en ”vårdplanering” innan hemgång – när ska saker följas upp? Hos vem? Kontaktuppgifter till vem som kan svara på mer akuta frågor. Alla bristningar ska föras in i bristningsregistret och följas upp.

Efterkontrollen ska dels vara en riktig kontroll, det ska kollas stygn, screenas muskelfunktion och kvinnan ska få svara på frågor om kiss, bajs, sex (kanske om oro/farhågor mest, jag tror alltså inte att det är aktuellt för de flesta att ha haft sex än) samt om psykiskt mående. Sen, i den bästa av världar, så skulle barnmorskan vara en spindel i nätet och slänga ut remisser. Deppig –  till psykolog, förlossningstraumatiserad – till kurator på kvinnokliniken, smärtor eller dysfunktioner i skelett/muskler – till fysioterapeut, och regelrätta missade skador – till läkare. Allra helst så behövs ju inget av det där, men då ska kvinnan veta vart hon själv kan vända sig om behov skulle uppstå.

Jag skulle gärna ha ett ”obligatoriskt” (alltså frivilligt, men erbjudas automatiskt) besök hos fysioterapeut efter efterkontrollen hos barnmorska, för att prata knipövningar, hållning, ergonomi och lite vett och sans vad gäller förväntning på kroppslig återhämtning.

Alla som har bristningar ska sedan följas upp av bristningsregistret och få besök till Kvinnokliniken om de har kvarvarande symtom efter en tid.

Jag skulle vilja ha en STOR grupp kollegor som jobbar inom kvinnohälsa och att vi ansågs vara en viktig del i mödravården. För att det ska bli så måste det finnas bättre utbildningsvägar för fysioterapeuter som vill jobba inom nischen.

Jag funderar på hur Joseph upplever att det är prata om (Mias) förlossningsskador. Mia har ju skrivit mycket om detta men hur bemöts Joseph när han pratar/pratat om detta?

Jag har aldrig mötts av något negativt, utan alltid av en nyfikenhet.  Det leder ofta in på samtal om vad Mia gör och hennes specialistnisch inom fysioterapi, det stannar sällan vid att vi i samtalet går liksom djupare in i hennes egen skada. Det leder inte heller särskilt ofta till att kvinnor berättar om sina egna upplevelser för mig, men de flesta uttrycker att det är en viktig samhällsfråga. Jag får aldrig kommentaren ”vad du är duktig som pratar om detta, du som är man” eller något liknande. Jag upplever inte att det är pinsamt, men jag tycker också att det finns väldigt få pinsamma samtalsämnen generellt.