Kategori: Föräldraledigt

Föräldraledigt

Kategorin ”föräldraledigt” använde vi flitigt under våra hemmaperioder med barnen. Kategorin får vara kvar eftersom den symobiliserar en kär period av våra liv, och vi är glada över möjligeheten att ha bloggens arkiv som en möjlighet att se hur livet faktiskt var.

Våra barn är födda 2012 och 2014 och var båda hemma med någon av oss föräldrar ca 18 månader var.

Marinas pepparkakor

Marinas pepparkakor

Vi har en bok där vi skriver ner och samlar favoritrecept. Där i har vi ett  pepparkaksreceptet som  kallat ”Marinas pepparkakor”. Marina är Mias mamma, men receptet är egentligen inte hennes utan Mias mormors och förmodligen äldre än så. Jag tror att receptet skiljer sig lite från ett klassiskt pepparkaksrecept, framförallt för att det utöver de klassiska pepparkakskryddorna innehåller även pomeransskal.

Vi älskar dem i alla fall. Mia mest av alla. Hon brukar vilja äta sina pepparkakor med smör och ost, gärna till frukost. Men det kanske alla tycker, att just deras mammas pepparkakor är de godaste?

image

Ingredienser:

  • 200 g mörk sirap
  • 5 dl socker
  • 2 tsk malen kanel
  • 2 tsk malen ingefära
  • 2 tsk malen kryddnejlika
  • 1 msk malen pomeransskal
  • 2 tsk bikarbonat
  • 300 gram margarin eller smör
  • 3 ägg
  • 800 gram vetemjöl

Såhär gör du:

Blanda socker, sirap och kryddor i en kastrull och ställ den på spisen på ganska hög värme tills sockret smält.
image

Alltså: det ska liksom bubbla lite, inte koka. Röran blir liksom flytande och lite glansig.
image

Ta bort kastrullen från plattan och tillsätt bikarbonat.

Bikarbonaten liksom ”fizzar” lite i smeten, nästan som om du hade slängt i en liten brustablett. Smeten ändrar också färg litegrann.
image

Låt smöret smälta i blandningen.

image

Tillsätt äggen när blandningen svalnat något, ett i sänder.
Blanda till sist i vetemjölet. Det här steget är jobbigt om du inte kan föra över degen till en degblandare. Man får jobba med sina armmuskler och veva, veva, veva för att få in allt mjöl i degen. Har du någon där hemma, så be om avlösning om det blir för tungt.
image
image

Låt sedan degen stå i kylen i några timmar eller över natten, sätt bara locket på kastrullen och ställ in den!

Baka ut på mjölat bakbord. Använd kavel och pepparkaksformar såklart. Och baka i mitten av ugnen, 5 minuter på 200 grader.

Vi kanske inte är bäst i världen på att spritsa kristyr, men vi har i alla fall stans godaste pepparkakor.

Hur gör du dina pepparkakor? Och har du några bra kristyrtips?

Andra inskolningsdagen

Jag sitter i personalrummet på förskolan och låter Wilfred ha sina första timmar ”ensam” i barngruppen.

image

Idag på vilan fick jag först lägga Wilfred och sedan gå och sitta lite bredvid Wollmar. Han är en av de få barnen från storbarnsavdelningen som fortfarande sover på dagtid, han har ett stort sömnbehov och har alltid haft. Ofta sover han mer än Wilfred på dagen och är ändå tröttare på kvällen. De är så olika våra grabbar!

Wilfred verkar trivas och vara trygg på förskolan, precis som vi hade på känn. Känns bra.

Ändå känns det lite märkligt att sitta här och slösurfa, medan jag har båda mina barn några väggar bort.

Vi går ju hem tidigt de här dagarna, idag ska vi gå till parken och blåsa såpbubblor. Lekparken i december har inte så himla mycket kul att erbjuda annars tycker jag.

Imorgon ska jag jobba och Joseph ta vid för resten av inskolningsveckan. Känns både bra och dåligt. Dåligt för att det innebär att nu är det definitivt slut på min föräldraledighet. Bra för att Joseph också får vara del och lära känna Wilfreds förskolekompisar och så.

Nu tror jag att barnen snart har ätit mellanmål, då borde det snart vara dags för oss att gå.

Hoppas du har en fin tisdag!

Rapport från inskolningen

image

Vi har världens bästa förskola. Punkt. Och idag har vi avklarat Wilfreds första inskolningsdag.

Barnens förskola matchar på många sätt drömbeskrivning av en förskola. Lugn miljö, trygga pedagoger, ekeologisk hemlagad mat och dessutom extremt nära hem.

Wilfred har haft en toppendag. Även om han blev väldigt, väldigt trött innan lunch och hade hunnit passera över till övertrött lagom till sovdags. Efter att jag inte lyckats söva honom på en god stund frågade hans ansvarspedagog om hon skulle försöka. Två sekunder tog det, sen sov han med henne.

Jahapp, ja dåså.

Våra barns pedagoger är verkligen underbara och viktiga människor i vår omedelbara närhet. Åh, vad jag är tacksam för att det fungerar så väl.

Jag och båda barnen gick hem 14.30 och nu verkar det som att det är jag som är tröttast efter dagens eskapader.

 

Sista dagen med Wilfred hemma

Idag följer vädret mitt sinnelag och går i regnets tecken. För idag är det min sista föräldralediga dag med Wilfred. Nästa vecka har jag förvisso tre föräldralediga dagar, men då är det inskolning så tiden här hemma tar slut idag.

Vad säger man om det då? Varje tid har sin charm och om inte annat så närmar sig kanske tiden då vi kan få sova mer eller mindre ostört på nätterna. Och oftast så tänker jag just så. ”Det blir bättre och bättre”, eller ”De kommer att leka bättre med varandra när de blir större”, eller ”Snart har vi inga blöjbarn kvar”. Och faktiskt så är det sant att det blir bättre och bättre och roligare och roligare. Vi får mer utbyte och skoj ju äldre barnen blir. MEN! Ska jag vara ärlig är jag ändå jätteledsen över att barnen inte längre är mina små bebisar. Jag skulle liksom velat haft alla tider så en och samma gång. Få ligga stilla och gosa med en liten 3 månaders och sedan sitta och prata om pythagoras sats med en 13 åring. Men tiden går och det är inte så mycket att göra åt det. Jag får lära mig att längta till att de blir större, njuta av nuet och förvalta mina minnen från förr. Lyckas jag göra detta samtidigt eller i lagom varierande grad så blir livet kanske lättare att hantera.

Ja ja, dag att gripa dagen, njuta av det sista och förbereda sig för framtiden!

USCH ändå!

Här kommer några sista bilder på från den här sidan av livet.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Julpyssel och eget klister (min sista föräldralediga dag)

Min sista föräldralediga dag idag, med båda barnen hemma dessutom. Jag hade satsat på att sluta på topp, att vara en kick ass-mama med pyssel och bullar. Det har varit en skitbra dag. Tur att jag varit för upptagen för att vara ledsen.

När affärerna öppnade gick vi till Stadsmissionen och köpte en massa gamla julgranskulor. Jag hade klippt till en wellpappring och målat den vit under morgonen. Sedan klistrade vi dit julgranskulorna och när limmet torkat lindade vi lite glitter. Wollmar tycker att den här är sååååå fin.

image

image

Medan vi var ute på stan gick vi förbi en av de stora offentliga julgranarna. Vi hittade en massa granskräp på marken och Wollmar föreslog att vi skulle ta lite. Ja, varför inte egentligen? De blev en liten krans.

image

Wollmar och Wilfred får paket i adventskalendern varannan dag, och Wollmar fick de här pysselgrejerna idag. De är liksom tunnt skumgummi med klisterremsor på baksidan, så det var lättpysslat. Wollmar gillade dem verkligen.

image

image

När barnen sov kokade jag klister och rev tidningspapper. På eftermiddagen har Wilfred fått agera bäver på kritorna medan jag och Wollmar har klistrat tidningspapper på de resterande kulorna. Jag tänkte att de antingen blir lite kitsch-hemmagjord-fina med bara juliga snören runt, eller så får Wollmar måla på dem också. De kommer dock inte vara torra än på ett tag, så det kanske får bli helgprojektet att göra klart dem.

Tips! Kökspenseln av silikon var toppen för limmet, lätt att tvätta av sen. Visst limmet är kletigt och limmningen blir inte direkt prydlig. Men det hade det inte blivit med vår treåring vad vi än haft för redskap…

image

image

På sluttampen av dagen när barnen redan gett upp pysslet klippte jag till en bit pastakartong och gjorde en kon och en stjärna. Den ska Wollmar få måla till en julgran.

image

Eget klister gör du lätt såhär:

Blanda 1,5 msk potatismjöl med 1 dl vatten och vispa noga så att det inte blir några klumpar.

Värm upp 3 decliliter vatten tillsammans med 0,5 dl socker i en kastrull.

Häll därefter i potatismjölsblandningen.

Vispa och låt koka upp, men var snabb att ta av från plattan när du ser första bubblorna.

Låt svalna och häll i en burk.

 

Sista måndagen

Nästa vecka skolas Wilfred in på förskolan. Vi har naturligtvis VETAT det länge.

Men idag sjönk det liksom in. Nästa måndag när vi går till förskolan kommer Wilfred bli en av dem, förskolebarnen. Han är ingen bebis och kommer inte vara en hemmatultare längre. Åhååå…. Lilla gosfred, argfred, sötfred, busfred…

Vad hände med tiden? 

Wollmar blev också lite känslosam imorse när vi pratade om förskolestarten.

”Men då kommer jag inte HA någon lillebror längre…!” Såklart han fattar att Wilfred inte kommer försvinna i ett slukhål på förskolan, men jag fattar ändå känslan. All tid Wilfred har funnits har han varit hemma med någon av oss föräldrar på dagarna. Och jag tror inte Wollmar faktiskt minns tiden innan Wilfred.

Jag antar att det kommer bli som med alla andra förändringar med barnen – det känns ovant i några veckor och sedan är det som att livet aldrig varit annorlunda ändå. Men just nu! Jag går litegrann sönder inuti. MIN BEBIS!

Och jag som inte ens älskar bebistiden, det är så OTROLIGT mycket roligare att ha barn i förskoleåldern. Men ändå. Min lilla, lilla Wilfredskatt, min skruttfred.

STOPPA TIDEN NU!

image

Är ändå glad att vi inte stoppade tiden då… Men….. åh, ja, ni vet…

Sista dubbeldagen – sluta när man är på topp

Idag är min sista föräldralediga dag med båda grabbarna. Nästa vecka ä det Mias onsdag med dem och onsdagen efter det är Wilfred halvvägs genom inskolning på förskolan. Oj oj oj, va tiden har gått fort. Och OJ OJ OJ, va jobbigt det har varit tidvis med dessa onsdagar. Onsdagar har tidigare under hösten verkligen varit dagen då det är helt OK om den som jobbat kommer hem till ostädad lägenhet, maten halvfärdig och världens högsta diskberg. Nu ska jag ha sagt att det bara varit en handfull med gånger som det varit så illa, men det har i alla fall varit fullt uttalat oss emellan att inga hemmasysslor behöver vara gjorda om det är så att allt blivit till kaos.

Klart att det finns en möjlighet att det kan vara totalkaos med bara Wilfred hemma också, men oavsett är det lättare att vara hemma med ett barn än med två. Men allt efter som har dessa onsdagar gått från att vara en jobbig och fruktad del av föräldraledigheten till att bli en extra dimension och en mysig dag där vi har kunnat hitta på roliga saker och ha det riktigt bra. I mitten av hösten drog jag ett par gånger till tekniska museet med barnen. Nu de senaste två månaderna har vi varit på öppna förskolan vid Björns trädgård på förmiddagen och dragit till biblioteket på eftermiddagen. Så även idag, en sista gång. Ikväll kom Mia hem för middag men åkte sedan bort för ett kvällssammanträde. Så los tres amigos har nästan kört hela dagen tillsammans.

Jag kommer verkligen att sakna denna tiden i livet. Men vem vet, vi kanske får ett till barn och då har vi chansen att vara hemma med tre barn i stöten. Det kanske blir lattjo?!?

Känslor upp och ner

Mitt under löprundan i lördags fick jag mens. Inte så förvånande, det var dags och kanske att 3o km löpning kan skaka igång ett och annat… Men både jag och Joseph blev lite förvånade, för jag hade inte haft något PMS-depp dagarna där innan. Jag hann tänka förhoppningsfulla tankar om att jag kanske skulle gå fri den här månaden.

Men nähäpp. Idag är dagen. Inte PRE-menstruella symtom dock, men likaväl hormonell deppighet. Det är som ett själsligt skoskav. Jag ser allt genom en dimma av grått. Jag är självkritisk till tusan, det blir jag alltid. Inget jag gör eller någonsin gjort är bra.

Åhå.

Men egentligen håller jag på att fixa och dona med en massa nyttiga grejer. Förnyat läkemedelsrecept på 1177, köpt Luciakläder till båda barnen, fixar med förberedelser till julpresenter till pedagogerna på förskolan (jag lovar att återkomma med vad det blir!) och inventerade nyss bland alla kryddorna för att se vad vi behöver köpa inför julbaken. Vi har ju enormt mycket kryddor och dessutom jättebra ordning på dem. Tips här.

Vi är inne på de absolut sista veckorna på föräldraledigheten med Wilfred nu, den sjunde december börjar han förskolan. Det är också en känslosam historia. Endera stunden känner jag mig otroligt redo att jobba varje dag och vill bara dunka huvudet i väggen för att det är så tråkigt att läsa samma böcker gång efter annan och torka matbordet för trettiotusende gången på samma dag. Och andra stunden sitter där jag där med Wollmar och Wilfred och har en sån där oerhört harmonisk stund och tänker att vi skulle kunna vara hemma med dem, jämt…

Wilfred är jag däremot inte ett dugg orolig för, när det kommer till förskoleinskolning. Han är kavat, försigkommen och trygg och känner ju dessutom redan pedagogerna från alla hämtningar och lämningar av Wollmar. Redan efter sommaren började han spontant gå fram till dem och typ sätta sig i deras knän, så han kommer nog bara bli mer än nöjd när han faktiskt får vara där hela dagarna.

Jag känner mig faktiskt däremot stressad över det här med mornar med tidspress. Vi har ju i princip ingen erfarenhet av att lämna på förskola med en tid att passa på jobbet där efter. Som det blir nu så kommer jag lämna de flesta mornar, och jag har ju alltid patienter inbokade på en spikad tid. Det stressar mig lite, för det här med medgörligheten för frukostätande, tandborstande och påklädning kan ju variera kraftigt. Och jag vet inte huuur tidigt vi kommer behöva gå upp för att vara garanterade att hinna med de där variationerna. Eller vilken slags surmamma jag kommer bli. Inte för att surhet brukar hjälpa… men mer för att det är svårt att hjälpa mig själv från att inte bli sur när det kommer till trilskande barn och en lagom dos tidspress.

Ah, det är mycket tankar och känslor i mig just nu.

 

Kreativ verkstad

Idag hängde vi med björnsträdgårds öppna förskola på en utflykt till Rum för barns bildverkstad i kulturhuset.
Åtta stycken 1-1½ åringar med föräldrar som kladdade loss med färg och form (kanske inte så mycket föräldrarna).
image

Wilfred körde på en bra stund, med rött som helt klar favoritfärg, men diskstunden efteråt var förmodligen ännu roligare.

image

Bakom kulisserna

Gissa hur många tvt-klipp som Wilfred fick uthärda att kolla på (eftersom jag letade efter ett som var okej), medan jag skalade äpplen tidigare idag?

Haha. Allt om skärmtid och barn och så vidare, och så får han se just det där.

Hoppas han växer upp till en någorlunda normal person.