Kategori: Föräldraskap

Föräldraskap

Ibland är vi toppenföräldrar och ibland är vi inte lika strålande. Här hamnar inlägg om föräldraskap. Här hittar du inlägg från vår tid som spädbarnföräldrar, om ettbarnsföräldrar som väntade lillasyskon och om tvåbarnslivet. Våra barn är födda 2012 och 2014 och vi kan ibland fortfarande överraskas över utmaningarna med föräldraskap.

Bloggens mer personliga sidor är till stor glädje för oss, och vi hoppas att du som läsare också hittar något du gillar här. Vi uppskattar er läsare och er input otroligt mycket.

 

Beskriv föräldraskap och familjeliv med en filmtitel

Beskriv föräldraskap och familjeliv med en filmtitel

 

Här är våra spontana bidrag:

Mission impossible
Fight club
Monsters Inc
Love actually
Night shift
The hunger games
Scream
Is’s complicated
Ten things I hate about you
Anger management
Catch me if you can
Where the wild things are
The neverending story

Berätta!

Vilka filmtitlar kommer du spontant att tänka på?

 

Tankar om o-ombedda råd till föräldrar

Tankar om o-ombedda råd till föräldrar

En dag kom Mia och jag att prata om det här med o-ombedda råd till föräldrar. Alla som blivit föräldrar (och ibland de som bara hunnit några veckor in i en graviditet för den delen) har varit med om det. Ibland är det från någon närstående, en förälder, en mor- eller farförälder, ett syskon eller en vän. Ibland kommer det från en ytlig bekantskap eller från någon man knappt känner. Råden som kommer gällande barnuppfostran och omhändertagande av barn är många och vitt skilda.

Jag vill tro att det någonstans i de allra flesta fall finns en välmening bakom råden som ges. Men ibland kan det enda en hör vara en förtäckt formulering av ” jag tror mig kunna sköta ditt barn bättre än du”.

Låt mig fördjupa resonemanget.

Som i all kommunikation finns två delar i det hela. Sändaren, den som lämnar rådet och mottagaren/mottagarna, (=föräldern/föräldrarna).

SÄNDAREN:

Om vi fokuserar på sändaren först. Vem är sändaren och vad driver denne? Jag har skrivit ihop ett par faktorer/personligheter som i sig själva eller tillsammans skapar en rådgivare:

  • yrkesexpertis (i varierande grad)
  • ”det här funkade för mig”-personen
  • en önskan att göra saker bättre (så kallad Mr. Fixit)
  • översittare
  • äkta empatiskt person som verkligen vill väl
  • en person som talar innan hen tänker (”har ingen farstu” som Mias norrländska kollega brukade säga)

Alla ovanstående faktorer kan göra att Sändaren känner sig manad att ge dig ett råd. Kommer rådet från en främling så kan en ifrågasätta om de har någon rätt att blanda sig i över huvud taget. Men de vill ju så himla gärna lämna det där tipset, rådet, den där hänvisningen.  Om inte annat så de de i alla fall försökt.Men råd från främlingar faller sällan i god jord då de liksom inte har förtjänat förtroendet.

Undantag: En främlings råd ska antingen vara mycket förtroendegivande (typ från en yrkesperson), vara förmedlat med outstanding retorik, helt enkelt vara världens bästa råd eller  tilltala en mycket desperat förälder som är beredd att testa vad som helst.

MOTTAGAREN:

Som mottagare ställs en inför en rad med frågor. Är det här ett råd och är det kritik? Det är så klart lite knivigt att veta. Kan det verkligen vara kritik om det är ett välment råd som ges i all kärlek från någon som vi älskar och litar på? Kan det vara så att vi som nyblivna föräldrar är lite för känsliga? Att våra föräldrainstinkter driver oss enbart vilja fostra våra barn på ”vårt sätt”? Vad är det som gör oss till barnexperter bara för att vi lyckats bli gravida/söka om adoption, vänta in, eventuellt läsa lite baby-/barnböcker och sedan ta emot vårt barn?

Känslan av att bli kritiserad gör att vi i mottagarsituationen ser ut som trotsiga tonåringar som inte vill lyssna på omvärldens visa ord, utan bara tar illa vid för allt som sägs och surmulet går iväg. Till mottagarens försvar bör vi se på det hela från en annan vinkel.

Alla är unika

Om vi tar allt vi sagt tidigare men utgår från föresatsen att alla människor är unika (arv, miljö och allt det där ni vet).

Det innebär att även om alla barn från dag ett har liknande behov (mat, sömn, hygien etc) så är omständigheterna såklart vitt skilda från familj till familj.  De personer finns med i barnets liv, alltså oftast föräldrarna, är de som känner barnet allra bäst och har de bästa förutsättningarna att möta barnet och dess behov livet genom.

Tyvärr så innebär inte detta att föräldern per automatik kan tolka barnets samtliga signaler, ge barnet vad den behöver och på så vid bygga en individ som kommer att gå en ljus framtid till mötes. Men oavsett så är det vi som barnets päron som på ett aktivt sätt behöver ta besluten kring vårt barns uppfostran och i förlängningen är det vi (och vårt barn) som kommer att få leva med konsekvenserna av de besluten. Dessvärre kommer vi inte alltid ofelbart att ta de bästa besluten. I sömnbristens och vardagsstressens träsk blir våra dåliga beslut än värre och mot ett trotsigt barn beter vi ibland så illa att man kan undra var allt förstånd tog vägen. Men som en klok kompis förälder brukar säga, så tål barn ganska mycket dålig uppfostran. Jag tror verkligen att det är sant.

Så kommer vi då åter till de o-ombedda råden.

Vara eller icke vara? Nu utgår jag ju mest ifrån mig själv, men följ med i min tankegång:

Det är ytterst sätt mitt (och min partners) ansvar att följa ett råd eller inte. Eftersom jag förmodligen har gett o-ombedda råd själv och förmodligen kommer att ge dem i framtiden så borde jag inte kasta sten i glashus.

Däremot önskar jag blir bättre på att ge råd till blivande och varande råd-givare. Genom att tänka på vad jag säger, hur jag säger det och när det sägs. Fråga först – ”skulle du vilja höra min tanke om detta?”. Och absolut inte döma förälderns beteende på något sätt och inte förvänta mig att de tar åt sig. Alls.

Tankar kring detta?

image

Om föräldraskap

Om föräldraskap

Det här har varit det som förvånat oss mest i föräldraskapet

Vi var ganska eniga om att det som förvånade oss mest med föräldraskapet var hur otroligt starka känslor det skapar. Känslor om inte enbart är positiva. Vi älskar våra barn och skulle göra vad som helst för dem, så oroa er inte nu. Men vi hade aldrig kunnat föreställa oss att de också skulle kunna driva fram våra egna absolut sämsta sidor på ett sånt väldigt effektivt sätt. Det finns ingen annan människa som kan driva oss till vansinne som våra barn kan. Vi skulle aldrig bli frustrerade och arga på samma sätt, av vad någon annan gör. Vi blir extremt sällan arga på varandra, och vi är inga personer som ofta hamnar i konflikter med kollegor eller andra medmänniskor. Men barnen kan driva fram en sån ENORM frustration, som vi inte riktigt var bekanta med att vi hade inom oss tidigare.

Vi älskar dem över allt annat, och vi låter inte frustrationen och ilskan ta överhanden på något för barnen negativt sätt. Men de ser oss bli arga, upprörda och stressade och vi försöker så pedagogiskt vi kan förklara för dem när det händer, eller strax efteråt. Vi tänker att barn behöver vet att hela känsloregistret finns och att det är okej att inom sunda spann ge utlopp för sina känslor.

Men, ja. Det som förvånat oss mest som föräldrar är hur arga vi kan bli. Haha.

Förebilder och inspiratörer inom föräldraskap

När det kommer till förebilder inom föräldraskap går vi nog båda mest till våra egna föräldrar. Mia vill gärna pyssla med barnen som hennes mamma gjorde med henne och hennes systrar, och hon tycker att det är viktigt att skapa ”magiska” barndomsminnen. Från mina föräldrar har vi mycket hämtat en generositetsinställning – det ska alltid finnas utrymme för matgäster, och att ha barnens kompisar över är bara en förmån.

När det kommer till andra personer och mer kunskapsinhämtning så har vi läst böcker av Jesper Juul och Petra Krantz Lindgren och funnit inspiration hos båda.

Annars känns det i stort sett svårt att inhämta råd och kunskap från andra när det kommer till föräldraskap. Det är ju bara vi som är vi, och det är bara vi som har våra barn. Våra svårigheter är ju utifrån våra egna svagheter som individer och föräldrar, och våra barn är ju sina egna personer med allt vad det innebär. Vi har några kompisfamiljer som fungerar ganska lika oss, och dessa blir ju inspiratörer på ett mer vardagligt plan. Det handlar inte om att vi har vänner som några stora föredömen på piedestaler, utan mer som medkämpande. ”Jaha, de löste det där problemet så där, vad smart!”.

Att natta våra barn på 60 sekunder

 

De Fernandoska nattningarna

Att natta (våra) barn på 60 sekunder

Vi får ibland frågor om det här med att natta barn, för vi nämner det ibland som en förutsättning för att typ kunna blogga och så. Vi brukar försöka att inte prata om det, för det är tämligen oförtjänt. Vi har fått barn som älskar att sova, typ. Eller i alla fall att gå och lägga sig. Det är i och för sig INTE som att de älskar att sova på mornarna. Och de vaknar ju och ska dricka, ha snuttefiltar, kissa, kramas och så vidare i all oändlighet ibland.

Vi har en bok där vi skriver upp saker om våra barn

Nu kommer vi till det där orättvisa.

30 september 2012, alltså exakt en månad efter att Wollmar föddes, skrev vi detta i boken:

Ända sedan vi kom hem från BB har Wollmar sovit från 8 till kvällen och fram till morgonen, med 3-4-måltider på natten. Han gråter aldrig utan ger bara ifrån sig ljud så att jag vaknar, han äter och somnar om. Han har sovit i egen säng sedan han var en vecka gammal, jag hämtar och lämnar honom till och från hans säng när han ska äta”.

Jag hör en del av er skära tänder redan nu. Barn är olika!!

När han var fyra månader står det så här:

Hans nätter sträcker sig mellan 19-08, men han äter flera gånger på natten. Dock somnar han om bra och gråter i princip aldrig nattetid. Han är lätt att lägga och somnar själv i egen säng efter att vi nattat honom,

Wollmar 8 månader:

Han sover fortfarande inte hela, ostörda nätter. Han vaknar oftast till och behöver nappas/vyssjas 3-4 gånger per natt, och ammar minst en gång. Han sover oftast mellan 19-05.30.

14 månader:

Han tycker mycket om sin säng och gosar gärna med mjukisdjur och kuddar. På kvällarna älskar han att titta på ”In the Night Garden” eller ”Pocoyo” efter det somnar han i egen säng med napp och snuttis efter att vi bett godnattbön.

(Vi började med kvällsTV som en del av vår kvällsrutin ganska tidigt, om ni känner funderingar kring detta kan ni läsa våra tankar här och här)

Wilfred då?

Vi har inte skrivit lika mycket om Wilfred, andra-barn som han är stackarn. Men när han var 3 månader skrev vi detta:

Hans nätter sträcker sig från åtta på kvällen tills han blir väckt av Wollmar på morgonen. Han började med snutte för några dagar sedan, oklart om han själv uppskattar den.

Vi har jobbat rätt hårt på att få barnen att gilla både napp och snuttis. Wollmar sov med napp och snuttis tills han var tre, sedan bara napp. Wilfred fyller 3 i maj och sover med napp, snuttis och två mjukisdjurspingviner. Han har stenkoll på alla sina prylar och vaknar om EN av dem är borta ur hans grepp. Riktigt så hade vi kanske inte riktigt velat ha det…Nappen behöver vi jobba bort snart, sa tandläkaren på 3-årskontrollen. Så det blir ett maj-projekt! Och till protokollet: Wilfred sov inte hela nätter vid tre månader, han åt en massa där också.

Anledningen till att vi inte skrivit så mycket om Wilfred och nattningarna är för att han införlivades i Wollmars rutiner. Jag var ensam med båda barnen när han var 3 månader och Wollmar 25 månader i några dagar och nätter, och skrev om det i ett gäng inlägg, länkar om någon är intresserad.

Kväll 1

Kväll 2

Kväll 3

Kväll 4

I vår kvällsrutin sedan barnen började kolla på TV:

  • Kvällsmat
  • Bad/dusch/badrumsfix
  • Nedsläckt i lägenheten ca en timme före sovdags
  • 30 minuter TV/läsning i soffan, fortfarande nedsläckt och förhållandevis lugna program på TV
  • Gå till sängs, be en godnattbön
  • Det har tillkommit att vi räknar till 50 innan vi säger ”Godnatt” och går från rummet, oklart varför. Wollmar vill att vi ska räkna tyst, Wilfred vill att vi ska räkna högt. Den som nattar Wilfred räknar då i hans öra, den andra vuxne är med Wollmar.
  • Sedan säger vi godnatt, att vi älskar dem, och går.
  • Barnen somnar själva.

Ungefärligt detta har funkat sedan vi började med Wollmar, men det har såklart funnits krångligare dagar/perioder också. Men alla våra föräldrar och närmsta vänner som varit med om våra nattningar påstår att vi har exakt världens mest lättlagda barn (typ), så jag gissar att det mest handlar om dem. Inte våra nattnings-skills-alltså.

Det här är alltså inte ett skryt-inlägg, för det är en extremt oförtjänt sak att skryta om. Men någon frågade och ville veta mer, och här är med.

Berätta, hur nattar du ditt/dina barn?

En checklista för nyblivna mammor

En checklista för nyblivna mammor

checklista för nyblivna mammor

Checklista för föräldralediga mammor

  • Att du behöver näring för att orka goes whitout saying. Om du ammar är näringen viktigare än annars. Och ändå kan det vara så svårt att få i sig allt en behöver, framförallt när tröttheten är överhängande. Ät så bra du kan, fuska med någon vitamintablett om du tror att du behöver!
  • På riktigt, du behöver sova! Om du inte får sova minst en eller två sömncykler per natt kommer du bli konstig. Får du aldrig sova sammanhängande behöver du kanske få avlösning av din partner eller av en annan vän eller släkting.
  • Alltså, på riktigt. En liten tvätt, om än så liten, kommer göra din dag bättre. Det må kännas lönlöst i och med att du snart kommer bli nedspydd igen, men ändå. Gör det bara.
  • Knipövningarna är värda sin tid i guld, även om de i ärlighetens namn är pisstråkiga. Din bäckenbotten kommer tacka dig, dit klimakterie-jag kommer tacka dig. Ta också en kort promenad, den friska luften kommer göra dig gott!
  • Alltså. Du kan inte krysta fram skatt, men om du aldrig skrattar behöver du ta det på allvar. Prata med din BVC-sköterska om hur du mår!
  • Du kommer behöva de där tio minuterna för att hålla samman. Andas med magen, släpp ner axlarna och låt tankarna gå till något annat än tvätthögen och nästa måltid.
  • Ta emot hjälp! Träna dig på att be om, och tacka ja till, erbjudanden om stöd och hjälp. Kanske bara att någon sitter med din bebis medan du duschar. Eller att du säger ja tack när någon erbjuder sig på att hjälpa dig med vagnen nerför trapporna. Du måste inte klara allt själv!
  • Se ditt barn i ögonen och säg att hen betyder allt för dig och berätta hur mycket kärlek du har. Även om inte barnet förstår orden. Innebörden går fram, jag lovar.
  • Nästa utmaning är att hålla ett samtal med någon annan vuxen, som inte rör barnet. Försök att inte prata kläder efter årstid, bajs, matning eller något annat. Prata om dig. Vem är du?
  • Du är trött, du är utmattad och du ibland långt ifrån den du skulle vilja vara. Förlåt dig själv och gå vidare.

En checklista för nyblivna mammor

Dela den här listan med en vän! Tipsa gärna om att läsa övriga inlägg i kategorin om förlossning och kejsarsnitt, eller om postpartumträning. Du vet aldrig vems liv du kan förgylla eller förvandla!

Barnens adventskalender

Barnens adventskalender

adventskalender-barnen-2016

 

Både jag och Mia hade paketkalendrar när vi var barn, och vi minns på dessa med glädje. Det är ju något speciellt med att få öppna paket och få verkligen odla den förväntningarna inför jul.

Vi har lite dubbel känsla inför det här med paketkalendrar till våra egna barn. Vi VILL ABSOLUT förmedla samma glädje och pirriga förväntan till våra egna barn, men vill inte spä på konsumtionshetsen alldeles för mycket. De kommer få saker varannan dag, vi tänker att det inte gör något att de lär sig glädjas med varandra, turas om och vänta på sin tur.

Både när det kommer till adventskalender och julklappar kommer vi därför både ge saker de önskar sig, och mer torra saker de behöver. 

Här är vårt paketkalendersupplägg i år:

  • Ett paket playmobilleksaker delat på två. Kaninbur, kaniner och tillbehör
  • Ett paket nya tuschpennor uppdelat i två paket.
  • Ett paket träpäron
  • En ficklampa
  • Två paket Smarties
  • Fyra strumpor, två till varje barn
  • Varsin liten bil
  • Fyra högar chokladmynt
  • Klocktatueringar från Tiger, isärklippta att bli fyra paket
  • Vasin ny tandborste

Siffrorna på bilden är inte exakt spikade datum, vi kommer till exempel försöka placera godiset så att de kommer på helgerna. Av mina föräldrar har barnen också fått en Pixi-bokskalender, det kommer också bli en höjdare.

Hur tänker ni kring julkalendrar? Paket, choklad, papper, allt, inget?

5 sätt att hjälpa nyblivna föräldrar

5 sätt att hjälpa nyblivna föräldrar

Uppvaktning av nyblivna föräldrar

I min familj är vi många systrar, och tillsammans har vi nu 10 barn och en syster har en ytterligare i magen. Är det något jag lärt mig av mina systrars och mina egna erfarenheter är att även om vi är ganska lika, har vi haft ganska olika upplevelser. Både av förlossningen, BB-vistelsen och tiden efter. Jag har varit och hälsat på en av systrarna på BB på när hon dagen efter förlossningen såg helt oberörd ut, bara lite mindre gravid än senast vi sågs. Jag själv har legat i blodpölar i en sjukhussäng dagar efter en förlossning och upplevt det oerhört integritetsbesvärligt att ha besök. Erfarenheterna gör ju såklart väldiga skillnader! Jag och Joseph har tillsammans sammanfattat våra 5 bästa tips för att hjälpa och fira nyblivna föräldrar.

wpid-IMG_20120831_192349.jpg
Två veckor gammal bebis och föräldrar…
  • Hör av dig och berätta hur glad du är över det nya livet.

Säg i första hand ”Grattis” och i andra hand ”hur mår ni?”. Lyssna på svaret, och visa att du är beredd att höra svaret även om det av någon anledning inte är rosenskimrande. Om det inte är läge för något längre samtal lämna ett öppet erbjudande:  ”Hör av er när som helst om ni behöver prata. Jag ska inte ge råd, jag vill bara lyssna!”

  • Lämna ett öppet erbjudande.

”Jag är jättejättesugen på att få komma och hälsa på er och er nya bebis. Jag kommer givetvis ta med mig mat/fika till oss alla och kommer diska innan jag går. Hör av er när ni vill ha besök”.

  • Vill du skicka över en present, gör det!

Blommor är fantastiskt, men lika gärna en matkasse. Fyll den med kaffe, god juice, färsk frukt, nötter och andra snacks som upplevs nyttiga. Om de nyblivna föräldrarna inte får så mycket ro till matlagning kan en blodsockerhöjare vara räddningen. Plus en nybliven mamma kan få ännu mer kraftiga cravings än under graviditeten.

  • ”Jag är i affären, är det något ni behöver?”

Att bara komma förbi med något föräldrarna behöver men inte vågar sig ut att handla kan vara en toppenidé. Har du tur kan då också få chansen att få en sneak peek på bebisen! Utan att för den sakens skull ha bokat det där med uppstyrda besöket.

  • Istället för att alla kommer med små bodies i storlek 56, köp något i storlek 68-74.

Och om familjen verkar behöva det, gå kanske ihop ett gäng och köp ett presentkort på något dyrare som kan behövas senare.

wpid-IMG_20121107_161526.jpg
Från back then när vi gjorde tackkort för uppvaktningen när Wollmar föddes

Vad är dina bästa tips och upplevelser?

Vilka är dina erfarenheter av hur folk INTE bör göra? Berätta!

 

En dålig föräldraperiod

En dålig föräldraperiod

Louise skriver inlägg om ”När man bara är trött” som ett resonemang kring ämnet att hantera sitt föräldraskap när man har en tuff period som förälder. I rubriken och hennes första stycke tycker jag det viktigaste ligger!

Att när du har en dålig/tuffare föräldraperiod är det mest troligt för att du är trött.

Möjligen stressad också, men oftast trött.

Det är så viktigt, tycker jag. Att se problemet för vad det är. Det är så jättelätt att klanka ner på sig själv och tänka att jag är en dålig förälder. (Jag vet inte om ni minns det här inlägget?). Men i nästan exakt hundra procent av fallen när jag brister som förälder är det för att jag är helt slut. Det känns oftast svårare att typ göra om sig själv til en bättre människa, än vad det är att försöka få till lite mer sömn/återhämtning. Även om sömn/återhämtning kan vara svårt nog att få… Men ni fattar.

wp-image-374024891jpg.jpg

Louise sammanfattar i en 8-punktslista vad hon brukar göra, och jag tänkte göra något liknande:

  • Prata om det. För oss är ofta dåligt mående/dåligt föräldraskap/trötthet något som liksom smyger sig på. Vi inser ofta efter en tids ångestklump i magen att vi i första hand behöver prata om att vi mår dåligt.
  • När jag och Joseph fått prata om det kan vi ofta planera in någon slags åtgärd. Visst låter det ospontant, men det är ju litegrann så livet är just nu.
  • Åtgärden är ofta a) sovmorgon varsin helgdag eller b) egentid med studier/blogg/promenad/något annat. Om vi  bara får känna oss ostört produktiva med något som är roligt upplever vi oss ofta mer återhämtade.
  • Laga mat kvällen innan. Inget är så stressande som att stå och hetslaga mat under hell hour med skrikiga barn. Vi lägger barnen och kör en intensiv hackande/fixande/förberedande matlagningstimme innan vi landar i soffan.
  • Mat på hemkörning har vi kört i över ett år nu, och det är fortfarande revolutionerande behagligt. Det är verkligen inte prioriterat att själv gå till butiken, stå i kö och sedan bära hem påsarna. Den energin lägger vi hellre på annat.
  • Vi tänker också att barnen faktiskt FÅR ha tråkigt ibland, och att de behöver se livets vardaglighet. Det får vara med i tvättstugan, hänga runt när vi dammsuger och torka disken hjälpligt då och då. Vi fick tipset av några vänner när våra barn var riktigt små att det är slöseri på barnfri tid att städa, och det är det verkligen. Hellre en halvtimme extra på lägenhetsstäd MED barnen än hela veckostädningen UTAN dem. Den tiden kan vi behöva för att sitta med en godisskål och titta på serier…

Just nu är vi båda jättetrötta och till och från rätt stressade över jobb/plugg. I detta nu hjälper det också en hel del med att ha en nära förestående resa att drömma om…

Berätta, hur tänker och gör du?

En annan sorts tisdag 

Idag hann jag till jobbet, sitta igenom ett möte och fick sedan hasta tillbaka hem igen. Förskolan ringde och berättade att ett av barnen kräks, och då var det ju bara att komma.

Tog hem båda barnen, och då visade det sig att frukosten troligen hade kommit upp som en reaktion på gungning/åksjuka. Vi åt lunch och det misstänkt kräksjuka barnet åt fisksoppa, kyckling och potatis, en banan och en våffla. Och har inte haft några symtom sen dess.

Alltså tacksamheten för falsklarm när det gäller magsjuka… Vi väntar förstås in eventuella andra symtom men det verkar osannolikt.

Jag hade sprungit till jobbet så jag fick ju springa tillbaka också. Tror det garanterat var mina snabbaste fem kilometer någonsin, haha. 

Jag och barnen har pärlat, ritat, lekt och spelat ”Finns i skogen” typ hela dagen. 

Håll tummarna för fortsatt hälsa!

Mår ni okej eller är vabbhösten ond mot er?

Saker ingen berättar för dig som gravid

Saker ingen berättar för dig som gravid

Många gravida läser och läser och läser. Förbereder sig mentalt med att läsa i forum, i böcker och fråga om råd. De samlar på sig information och försöker planera.

Jag var också sådan.

Här kommer min lista på saker som jag inte lyckades läsa mig till innan första barnet föddes:

  • Förlossningsutfallet ligger inte i dina händer. Det ÄR bra att vara förberedd, men lägg inte en massa drömmar och förväntingar på att bebisen ska födas under vissa specifika omständigheter. Planera och skriv förlossningsbrev och läs allt du kommer över. Men ingen förberedelse i världen kommer förebygg havandeskapsförgiftning, att bebisens hjärtljud plötsligt sjunker eller om bebisen bestämmer sig för att komma ut med en hand på huvudet. Du kan vara förberedd, men du har väldigt liten chans att det blir precis som du tänkt. 
  • Det är på något sätt en miss i planeringen att du påbörjar ditt livs viktigaste jobb, när du är som mest slutkörd. När folk säger ”sov när bebisen sover” är det inte för att de vill lämna dig med typ världens svåraste gåta att lösa, utan för att vi alla varit där. De VET så väl att du behöver vilan. När alla celler i din kropp skriker efter vila – vila. Diska inte!
  • Du kommer aldrig bli klar med tvätten. Så fort du satt på tvättmaskinen kommer du lägga ner något nytt i tvättkorgen. Du_kommer_inte_bli_klar. När du accepterar det har du kommit en lång bit på vägen i föräldraskapsprocessen. 
  • Det finns problem utan lösningar. När du står där med ett barn som gråter otröstligt och inte kommer till ro kommer du googla, och du kommer tro att det finns lösningar och att du kan bestämma hur det ska bli. Du bestämmer inte över någonting. Du kan däremot bestämma dig för att inte stressa upp dig, att det du ska göra imorgon helt enkelt får läggas på is, och bara hänga fast vid hoppet. This too shall pass.
  • Du har ingen aning. Du läser om bebisar och anknytning och intalas att eftersom du har burit barnet i magen i nio månader så har du ett försprång i att förstå och tolka den lilla individen i dina armar. Men sanningen är att du är skittrött och inte ens förstår klar och tydlig talad svenska, än mindre kommunikationen som sker vid skrik och gurgel.
  • Du undrar om du någonsin kommer få sitta igenom en middag med din partner igen. Och om ni någonsin kommer få avsluta meningar ni säger till varandra. Det tar sin tid. Det kommer tillbaks.
  • Folk säger till dig att du ska be om hjälp, men du är för trött för att ens lista ut hur du ska ge instruktioner om var de ska ställa undan den rena disken.
  • Det är långtråkigt och ensamt att bara vara hemma, men att gå ut bland folk är rena tortyren då du bara ser skenande bussar och dödliga sjukdomar hängande från folks snoriga näsor var du än tittar.
  • Du ser dig själv i spegeln och undrar hur lång den där graviditeten var egentligen. Har jag åldrats tio år? undrar du.Det har du inte, men järnbrist och hormoner och sömnbrist gör sitt. En vacker dag kommer du inse att du åldrats typ exakt 1,5 år, och att du nu faktiskt är mer nöjd än någonsin.
  • Du förstår efter hand alla föräldraskapsclichéer du någonsin hört, och någon gång kommer du landa i en lycka du aldrig känt förut.

Vad önskar du att du hade vetat? Fyll på med det du hade velat veta innan du blev förälder!

Wollmar några timmar gammal, en nykläckt bebis och en nyspräckt mamma.