Kategori: Jobb

Jobb

I kategorin med titeln jobb hittar du blandade inlägg om våra respektive arbetsliv. Vi är anställda och driver bloggen på vår fritid. Mia är landstingsanställd som fysioterapeut och Joseph jobbar inom läkemedelsbranschen.

Jobb är naturligtvis en stor del av våra vardag, precis som familjeliv. Det är ett ständigt pussel med att hinna och orka! Mer om Mias yrke finns naturligtvis under kategorin fysioterapi och dess underkategorier.

Mer om mig (yrkesmässigt)

Mer om mig (yrkesmässigt)

Jag får regelbundet frågor från kollegor över landet hur de kan gå till väga för att kunna jobba mer med kvinnohälsa. Jag ÄLSKAR dessa frågor, för det visar på ett så tydligt intresse. Vi behöver ju så förtvivlat bli fler!

Mia Fernando

Bakgrunden till kvinnohälsaintresset

Att jag överhuvudtaget kom in på att jobba med kvinnohälsa är ”tack vare” min egen förlossningsskada. Jag satt där nyförlöst och hade så oändligt många frågor, och upplevde inte att svaren jag fick var tillräckligt bra eller omfattande. Jag insåg att jag i min egen profession kunde se till att förse både mig själv och andra med svar. Och på den vägen är det.

Här finns en del av min historia

Ett tipsinlägg för dig som fysioterapeut och vill lära mer om kvinnohälsa

Min yrkesmässiga historia

Jag blev färdig sjukgymnast 2008 och fick mitt första jobb på ett äldreboende. När det begav sig var alltså yrkestiteln sjukgymnast, nu har vi ju bytt. Jag trivdes rätt bra men AVSKYDDE att hålla på med rullstolar och rollatorbromsar. Jag är oteknisk till tusan och det hände regelbundet att jag låste in mig i patients dusch med en rullstol och skiftnyckel och grät. Jag hade ett vikariat, det tog slut och jag hamnade i primärvården istället. Primärvård, det är den slags vårdnivå som är som vårdcentraler. I Stockholm är rehabmottagningar och vårdcentraler skilda åt, men jag vet att på många platser i landet sitter de ofta ihop rent organisatoriskt.

Teamarbete

Mina första år i primärvård jobbade jag tillsammans med en arbetsterapeut i ett hemrehabteam och åkte hem till patienter som nyligen kommit hem från sjukhus. Det var en supermysig tid. Jag och min kollega Elin hade toppentrevligt och patienterna rejält tacksamma över att få hembesök och allmänt härliga.Sen blev jag gravid och skrev i samma veva klart min magisteruppsats. Den handlade om teamarbete och gränsdragning mellan sjukgymnast och arbetsterapeut i ett hemrehabteam. I samma veva började jag känna mig ”klar” med hemrehabjobbet och så gick jag på gravidledigt och föräldraledigt. Under förlossningen med första barnet fick jag en sfinkterruptur, fick träffa en kollega på gyn på SÖS och började leka med tanken på att jag själv skulle vilja göra något liknande.

Tillbaks till jobbet första gången och hem igen…

När jag skulle tillbaks till jobbet drabbades jag typ av en kris. Jag skulle jobba på mottagningen och trivdes inte helt. Jag funderade allvarligt på att byta bana helt. I samma veva fick jag kontakt med en annan sjukgymnast på en annan mottagning och vi jobbade fram ett koncept, en kurs i ”Introduktion till träning för nyblivna mammor” som riktade sig till nyblivna mammor med ont i kroppen, förlossningsskador eller inkontinensbesvär. Jag var själv gravid igen och kände att jag hade hittat ett område jag brann för. Så kom gravidledighet och föräldraledighet nummer två. Jag drog igång en Facebooksgrupp och körde gratis barnvagnsträning i Tanto under en termin och började under tiden Wilfred sov läsa allt mer forskning om träning, förlossningar, nyblivna mammor och sånt.

Och så jobb igen

När jag kom tillbaks till jobbet andra gången var jag mer beslutsam: nu ville jag bli riktigt himla bra på kvinnohälsa! Jag gjorde studiebesök två halvdagar på kvinnokliniken/gyn hos en kollega på Karolinska. Jag fick kontakt med en specialistsjukgymnast inom området som också jobbar inom primärvård precis som jag, och bestämde mig för att försöka bli specialist. Jag skickade in min specialiststudieplan till Fysioterapeuterna med världens bästa Kerstin som handledare. Jag bytte också yrkestitel till fysioterapeut i den här vevan. 

Bloggen en stor del

Jag läser och läser och läser. Det har inte funnits några kurser i mitt specialistämne förrän nu. I början av september åker jag ner till Göteborg och Sveriges första kurs inom området obstetrik, gynekologi och urologi för fysioterapeuter! Så kul! Bloggen har länge varit min stora drivkraft till att inhämta kunskap. Jag läser, läser, läser och skriver, skriver, skriver. Plöjer studier, artiklar och följer poddar och andra internationella fysios. Det är så roligt, och att ni läser och frågar saker är en stor källa till inspiration. Jag hade aldrig orkat utan er!

Specialistutbildningen

Nästa år borde min specialistutbildning officiellt vara avklarad, och i sanningens namn har jag inte många moment kvar att avklara! Jag tror också att jag gått på djupet i många av dessa kunskapskrav som få andra…

Nästa år firar jag 10 år som sjukgymnast->fysioterapeut

Det är faktiskt mer än vad jag trodde att det skulle bli. Och nu älskar jag det jag gör en aaaaning för mycket för att tänka på att byta bana. Hur ska jag fira 10-årsjubileet tycker ni?

Läkemedel och barn – del 1 – Paracetamol

Läkemedel och barn – del 1 – Paracetamol. Repostat inlägg från 2015. 

Hur är det egentligen med barn och paracetamol?

Här kommer en första del i en planerad serie blogginlägg med en lite fördjupad inblick i läkemedel. Det här är också ett av mina (Josephs) första riktiga vetenskapsgenomgångar här på bloggen. I ett gäng inlägg om läkemedel och barn där jag låter er ta del av mina yrkeskunskaper!

Generellt om läkemedel

Innan jag börjar på dagens ämne vill jag bara lägga ett ord in kring läkemedel generellt. Olika personer har olika förhållningssätt till läkemedel beroende på kunskap, uppfostran och erfarenhet. De finns de som är mycket skeptiska till läkemedel. De tror att läkemedel gör mer skada än nytta i kroppen och använder det på sig själv och sina barn i de allra yttersta fallen. Sedan finns de som tycker att medicin är lösningen till världens alla problem. För dem finns inget inte mycket som inte ett piller kan ordna till. Det ena diket leder till onödigt lidande och det andra diket kan i värsta fall leda till allvarliga biverkningar på grund av överdosering eller felaktiga kombinationer. De flesta människor befinner sig någonstans mitt emellan dessa ytterligheter.

Grundläggande sunt förhållningssätt till läkemedel

1) Lyssna till och följ din läkares råd
2) Lyssna till din apotekare och lyd även dennes råd
3) Läs bipacksedeln och gör inget som inte är okej enligt den.

Paracetamol

Paracetamol (Panodil, panadol, pamol, alvedon) har funnits på apotekshyllan sedan mitten av 1950-talet. Det var en av de första smärtlindrande och antipyretiska (febernedstättande) läkemedlen som också var ”snäll mot magen”. Den då rådande huvudvärkskungen acetylsalicylsyra, (Apirin, Magnecyl, Bamyl, Treo), förkortat som ASA i branchen, var känt för att vara oskonsamt mot magen vilket snabbt gjorde paracetamol till en ny favorit. Om man tittar på den kemiska sidan och hur läkemedel grupperas så är paracetamol är något av en ensamvarg. De övriga receptfria smärtstillande läkemedel (förutom ASA-liknande preparat) som vi ser i apotekshyllan idag tillhör en grupp som kallas NSAID (icke-steroida antiinflammatoriska droger) och där finner vi kändisar som ibuprofen (Ipren) och diklofenak (Voltaren).

I Sverige säljs årligen ca 450 ton paracetamol vilket gör det till en av de mest förbrukade läkemedlen i vårt land.

Om man tittar till biverkningar så finns det inte några vanligt förekommande. Det man får se upp för att överskrida den rekommenderade dygnsdosen på 4 g/24 h. Detta kan detta leda till irreversibla skador (det vill säga skador som inte kan läka) på levern. Blandar du in alkohol i bilden så räcker det med en mycket längre dos innan levern tar skada. Man har även sett att regelbunden maxdos-användning av paracetamol leder till försämrade levervärden inom ett par dagar. Detta är inte irreversibelt, men USA:s läkemedelsmyndighet (FDA) såg såpass allvarigt på dessa resultat att de sänkte den rekommenderade dygnsdosen från 4 g till 3,25 g/24 h.

Graviditet och smärtstillande:

Enligt Läkemedelsverket (LMV) är paracetamol förstahandsval vid smärtlindring och feberdämpande för gravida. Detta eftersom både ASA och NSAIDs kan leda till spontan abort under första trimestern eller ge missbildningar i bland annat hjärta och njurar hos det ofödda barnet (se rapport här). Men läkemedelsbehandling av paracetamol under graviditeten är inte riktigt så riskfritt som man skulle tro.

STOPP

Nu inser jag att det finns en viss risk att den här texten kan skapa viss oro. Dels hos de som är gravida för tillfället, men även hos de som har små barn och undrar om deras läkemedelsanvändning kan påverkat sitt barn på ett negativt sätt. Det är inte min mening på något sätt att vara skrämmande, dömande, utan enbart upplysande. Läkemedel tillhör på något sätt våra liv på ett eller annat sätt. Användandet av det och hur det eventuellt påverkar våra barn är liksom bara en av de många ting som ger oss dåligt samvete som föräldrar.

Dosfrågan

Det vi alla behöver förstå är att alla läkemedels verkan och biverkan är dosberoende. Alltså är riskerna mycket låga när en tar en tablett vid något enstaka tillfälle. Riskerna för biverkningar och allvarliga biverkingar ökar med hur mycket man tar i taget och om man äter läkemedel under en längre period. När det gäller paracetamol kommer jag att ge några exempel lite längre fram om vad det innebär att vara högkonsument.

image

Fortsätt läs!

Vidare måste jag be er som läser vidare att läsa allt jag skriver och inte sluta halvvägs och dra förhastade slutsatser.

Då fortsätter vi: Under slutet av 2013 publicerades ett par studier som fick mycket uppmärksamhet i såväl media som hos läkemedelsmyndigheter. LMV skrev följande i början av 2014:

Studieresultaten har inte bedömts motivera några omedelbara ändringar i rekommendationer för smärtstillande medel till gravida men är av sådan dignitet att frågan lyftes till den europeiska läkemedelsmyndighetens biverkningskommitté, PRAC, för fördjupad analys och för ett ställningstagande till om nuvarande rekommendationer behövde
ändras. Resultaten av denna utvärdering är ännu inte klar. Forskningsresultaten ger i dagsläget inte anledning till ändring av gällande rekommendationer avseende smärtlindrande farmaka under graviditet.

Vad kan vi dra för slutsatser?

Studierna som det hänvisas till är två danska studier varav en av dem är en kohortstudie utförd på ca 40 000 barn i Danmark. Man undersökte syskonpar och undersökte skillnader i deras neurologiska mognad vid tre års ålder beroende på hur mycket paracetamol deras gravida mamma åt, i vilket utsträckning (alltså dosfrågan) och under vilken period av graviditeten. Studiens resultat pekar på att barn till mödrar som tog paracetamol i 28 dagar eller mer under graviditeten var inte lika välutvecklade vid treårsåldern jämfört med barn vars moder ätit paracetamol i 1-27 dagar. Vidare fanns  antydningar till att risken för att utveckla ADHD eller ADHD-liknande syndrom var högre om modern åt paracetamol under andra och tredje trimestern.

PRAC gjorde sin utvärdering av dessa och skrev en rapport i februari 2015.

Deras utlåtande ledde till status quo med enbart en uppmaning att vara försiktig:

The current guidance that paracetamol can be used during pregnancy if clinically needed remains valid, however, as with any medicine, it should be used at the lowest effective dose for the shortest possible time.

Vad drar vi för slutsatser av detta då? Hur mycket vågar vi ta? Har du huvudvärk under graviditeten någon gång då och då (typ en gång varannan vecka) så är det klart att du ska ta en huvudvärkstablett (alltså då paracetamol, inget annat). Men innan du vänder dig till farmaka så börja med att uteslut andra orsaker. Dricka ett glas vatten, se till att vara utvilad, stressa inte, undvik buller och så vidare. Låt inte tabletter vara ditt första val.

Barn och smärtlindring samt febernedsättande:

Alla som har barn har varit med om känslan när ens barn blivit sjuk och febern stiger. Vi frågar oss: Är det okej att bara låta det vara? Hur högt är högt? Borde vi ringa 1177? Borde vi in till akuten? I de flesta fall tar föräldrarna ett stolpiller (alltså en tablett som går upp i rumpan) med paracetamol (typ 125 mg eller så beroende på barnets vikt) ger det till barnet och febern går därefter ner. När febern gått ner är allt frid och fröjd tills febern börjar stiga igen och så småningom är det dags för en ny dos. Jag ser ett par problem med detta:

1) Feber under 41 C är inte farligt (undantag barn under 3 eller 6 mån som har feber över 38 resp 39 C)

Feber är kroppens naturliga svar på infektion och gör så att immunförsvaret kan hantera infektionen mer effektivt. Det är mycket viktigare att du ser till ditt barns allmänna tillstånd. Enda anledningen till att ge feberdämpande är om ditt barn inte dricker något eller inte kan sova på grund av smärtan/febern. Här beror det så klart hur gammal barnet är, men ett äldre barn (alltså över 1 år) klarar sig utan mat i någon dag om den bara får vätska med näring, typ juice, soppa, mjölk osv.

2) Vad döljs bakom?

Som jag nämnde ovan så ska barn under 3 månader inte ha feber över 38 C. Detta beror på att hög feber hos spädbarn kan tyda på en allvarlig bakteriell infektion. I dessa fall så kan användandet av febernedsättande dölja den febern som skulle kommit. Använd inte läkemedel till barn under 6 månader utan att först kontaktat vården!

3) På senare tid har det dykt upp olika studier som visar på:

• Liknande neurogena störningar som eventuellt orsakar ADHD hos barn vid hög användning av paracetamol under det första levnadsåret
• Hormonstörande effekt som är mer potent än Bisfenol-A (BPA).
• Möjliga samband mellan paracetamol och astma
• Sämre effekt av vaccin
Dock är det inga studier som har tillräckligt signifikanta resultat så att de kan stå för sig själv och orsaka en ändrad rekommendation från myndigheten. Det behövs mer forskning! Men det är bland annat dessa resultatet som leder oss till slutsatsen att vi vill vara förhållandevis restriktiva med paracetamol till våra barn.

I det stora hela så mår ditt barn inte så himla dåligt av att ha feber. Det är en del av livet. Att vara sjuk innebär ju också att man får bli ompysslad och det är faktiskt värt något. Men använder du läkemedel för att ditt barn ska må bättre och den önskade effekten uteblir ska ni söka vård.

Tillägg kring alternativen:

Paracetamol är ett av de äldsta läkemedlen på marknaden för smärta (ASA är så klart undantaget). Det är också det rekommenderade smärtstillande preparatet för gravida idag. Det är det läkemedel som de flesta ger sina barn. När det gäller barn över 6 månader så finns alternativ, främst ibuprofen (Ipren) och som man kan övergå till eller alternera med. Vi vet inte om detta är ett säkrare alternativ då ibuprofen inte funnits lika länge. Det har inte heller använts i barnsjukvård i lika stor omfattning som paracetamol. Därför saknas tillräcklig data för att utröna långtidseffekter eller andra biverkningar. Detta innebär inte att vi ska vara rädda för och undvika allt som är nytt. Nyare läkemedel genomgår mycket mer rigorösa utvärderingar innan det släpps på marknaden. Ett tag sas att ibuprofen vad ett bättre alternativ till paracetamol då den dels har en bättre antiinflammatorisk effekt. Den saknade också den farliga leversviktsrisken som paracetamol har. Tyvärr har nya studier påvisat att ibuprofen kan vara minst lika farligt för levern som paracetamol vid överdosering. Men läser du bipackssedeln och följer de rekomenderade doserna ska du inte vara orolig.

Summering:

Jag kan egentligen inte summera det bättre än på det vis både LMV och PRAC skriver. Att paracetamol till gravida och barn ska användas med försiktighet och med måtta. Överväg ditt användande och se till att du brukar läkemedel och inte missbrukar det.

Slutsats i familjen Fernando:

Vi ger barnen febernedsättande om de har HÖG feber, alltså feber över 40 C. Vi ger smärtstillande om de har ont så att de inte kan sova eller inte vill äta under en längre tid. Vi växar alvedon och ipren för att sprida ut riskerna något och försöker annars att se feberepisoder som något lite positivt. De sover mer och blir rätt så mysiga!

Jag sa ju det.

”Något är ruttet med den svenska förlossningsvården”(artikel i GP om SBU-rapporten). 

Ett bra komplement till Gudrun Abascals debattartikel här om veckan. Jag håller inte med henne om en hel del, men all debatt om detta är givande!

Har ni läst dessa artiklar? Tankar och reflektioner någon?

Från glass och solsken till…

image

…jobb?!

Det gick så snabbt! Nyss satt vi en solig gränd i Rom och nu ska jag strax dra på mig landstingspyjamasen och jobba.

Kommer jag ens ihåg hur en gör?

Skönt att ha haft en så totalt semestrig semester att tankarna inte ens varit i närheten av jobbet…

Ha en fin fredag!

Kontrastmorgon

image

Vi hade en rätt lugn morgon hemma, alldeles nyss.

Sen gick jag till fredagsjobbet på Södermalm och insåg att mitt e-tjänstekort, som jag MÅSTE ha för att ens komma in på datorn, sitter kvar i datorn på Dalen.

Jag har ett nybesök om en kvart och jag MÅSTE hinna fram och tillbaka till Dalen och hämta kortet.

Nu sitter jag på tunnelbanan efter århundradets snabbaste sprint, klädd i landstingskläder. Ska hämta kortet, ta tuben tillbaks och sedan dagens andra sprint.

Ser någon en landstingklädd blå person som susar förbi här närmsta kvarten, så är det jag.

Skitmorgon.
image

Halvvägs genom kursdagen

image

Jag återkommer med ett förmodligen låååångt inlägg om detta senare.

Hur många gånger på en förmiddag jag torkat tårarna? Tio kanske.

image

Måndag morgon och längtar till jobbet

image

Vaknade med nackspärr. Längtar till jobbet och till att kolla vem av kollegorna som kan tänkas ha en lucka och hjälpa mig med eländet. Så himla ont och obehagligt ju.

Tio minuter kvar innan vi ska gå till förskolan. Wilfred har pratat om sin kompis Filippa och sin favoritpedagog Carro sen i fredags, han är sååå pepp att gå dit nu.

Skönt att vi alla längtar att dra igång den här veckan…

image

En arbetsdag (Joseph)

För någon vecka sedan skrev Mia om hur en typisk arbetsdag ser ut för henne. Jag tänkte skriva ett likadant inlägg men med exempel på två olika dagar. Detta för att mina arbetsdagar kan se väldigt olika ut. Jag har egentligen tre sorters dagar: kontorsdagar, interninspektionsdagar och externinspektionsdagar. Ut över dessa har har jag dagar jag håller kurser och utbildningar mm.

Men kort lite om vad jag egentligen gör. Jag är QA specialist och interninspektör. ”QA” står för Quality Assurance vilket översätts som kvalitetssäkring. QA är den oberoende delen av ett läkemedelsföretag som ansvarar för att produktens kvalitet säkerställs och i förlängningen skyddas patienten från att få i sig felproducerade läkemedel. Ett läkemedelsföretag styrs av ett regelverk som generellt kallas GMP. GMP står för Good Manufacturing Practice (Good tillverkningssed) och är ett samlingsbegrepp av alla lagar och guidelines som man måste och bör efterleva för att få tillverka och sälja läkemedel. Det är både de lagar som vi har i Sverige, alltså läkemedelslagen och underliggande föreskrifter, men även alla läkemedelsrelaterade lagar för de länder som man vill sälja till.

Som specialist hjälper jag företaget att tolka dessa lagar och förändringar i dem samt hur vi ska implementera nya rekommendationer som troligtvis kommer att bli gällande lag inom några år.

Som interninspektör besöker jag de olika delarna av företaget och gör stickprov för att kolla att de jobbar enligt GMP och hjälper dem att hitta eventuella brister. Precis som en inspektör från livsmedelsverket går ut till en restaurang för att kolla efter råttor och att hygienregler efterlevs i köket så kollar en läkemedelsinspektör att kvalitetssystemet fungerar och efterlever gällande regelverk.

Marcain

EDAn som Mia fick när Wollmar föddes. En av mina kollegor som kvalitetssäkrat denna produkt.

Så här kommer två exempel på hur en arbetsdag kan se ut för mig:

Arbetsdag typ 1 – kontorsdagen:

07:40 – Anländer på jobbet. Lämnar matlåda i kyl, brygger en kopp te och sätter mig på mitt kontor och kollar genom olästa mail.
08:00 – Kollar genom kalendern för dagen och prioriterar vad som ska göras med dagen utifrån min ”att göra lista”.
08:10 – Sätter igång och skriver någon/några rapporter (inspektionsrapport, riskrapport) eller skickar mail till personer i verksamheten för att planera för framtida inspektioner (från myndighet eller egna interna inspektioner).
9:30 – I bästa fall tar gruppen fika/kaffe nu, men det blir vanligen bara en-två gånger i veckan som vi alla hinner ses.
10:00 – Fortsätta att skriva/planera men blir avbruten av telefonsamtal eller diverse diskussioner med kollegor. Det handlar ofta om hur vi skalösa vissa problem eller uppgifter.
11:45 – Lunch, värmer och äter lunch en våning ner från mitt kontor tillsammans med en del av mina kollegor.
12:30 – Möte med exempelvis ledningen av en av sitens många fabriker. Diskuterar omfång och upplägg inför en kommande interninspektion.
14:00 – Utbildning av nyanställda på företaget. Jag och mina kollegor håller en del av ett GMP-utbildningspaket för nyanställda på företaget.
15:00 – Kontorsjobb igen. Mail, telefon, skriva, prata mm.
16:00 – Tar bussen hem

 

Arbetsdag typ 2 – interninspektion:

08:30 – Anländer på jobbet. Skriver ut agendor åt medverkande för dagens inspektion och även mina egna minnesanteckningar (så kallade arbetsagenda).
08:45 – Gå ut för att möta upp kontaktperson och bli insläppt i fabriken som ska inspekteras. Vi går in byter om till renrumskläder (det är typ som blå sjukhuspyjamas + hårskydd + skäggskydd + inneskor som en får låna).
09:00 – Start inspektion, vi går igenom vilket skriftligt material och vilka lokaler för att kolla att allt görs enligt regelverket. Efter en introduktion kollar jag genom att allt är okej och att verksamheten har begärda dokument (svar på frågor vi ställt) redo för senare på dagen. Vi stämmer av agendan i fall att något dykt upp och vi måste ändra något.
09:30 – Olika experter (typ processingenjörer och gruppchefer) går genom processflöden och ritningar för den tillverkningsprocess och de lokaler som ingår i inspektionen.
10:00 – 13:00 – Jag tas ut på en rundvandring i fabriken/verksamheten. Jag kollar att allt ser bra ut och är i enlighet med kraven, att lokaler/luftflöden/temperaturer är i enlighet med vad ritningarna angett. Jag intervjuar personal på linjerna och kollar att de jobbar enligt deras föreskrifter och kollar massor mer enligt min arbetsagenda. Vi går på lunch mitt i eller vi slutet av rundvandringen.
13:00 – 15:00 – Vi sitter ner tillsammans och går igenom en massa dokument (de flesta begärda i förskott, flera dagar innan inspektionen). Personer kommer in och presenterar avvikelser, ändringsärenden, valideringar och utbildningsdokumentation. Vad som ingår i inspektionen och vilka typer av dokument som granskas beror på vad vi kommit överens med verksamheten om innan.
15:00 – Jag får en stund att sitta sjäv och summera mina anteckningar från dagen.
16:00 – Jag summerar vilka observationer jag hittat under dagen och lyfter om det finns något särskilt jag är bekymrad över.
17:00 – Hem!

Typiskt sätt pågår en interninspektion i två dagar, varpå första dagen helt ägnas åt introduktion och rundvandring och andra dagen helt åt dokumentationsgranskning. Men båda varianterna förekommer beroende på vilken verksamhet som ska inspekteras.
En annan arbetsuppgift jag jobbar med (typ en gång i månaden) är externa inspektioner. Då är det en eller fler inspektörer från en myndighet som kommer och kontrollerar oss. Det kan vara från Japan, USA, Uganda eller Bolivia. Der lite på vilka länder vi säljer olika produkter till och vilka avtal som finns mellan olika myndigheter. Ett exempel på ett sådan avtal är att alla EU länder har kommit överens att om ett lands myndighet inspekterat ett företag så accepterar resten av länderna det inspektionsutfallet.

En myndighetsinspektion går till på ungefär samma sätt som när jag och mina kollegor håller interninspektion men det är på lite större skala. Min roll i dessa sammanhang är att jag antingen sitter inne i inspektionsrummet med de besökande inspektörerna eller så jobbar jag på utsidan och koordinerar ett team om ca 8 personer som ska samordna och ta fram svar åt inspektören/inspektörerna. De här dagarna är oftast ruggigt långa och kan sträcka sig från 7 på morgonen till 19 eller till och med 20 på kvällen.

Annars är det väl lite gruppmöten i veckan, avdelningsfika på tisdagar (TjoHo!) och datorstrul som händer på jobbet. Typ som de flesta.

Vardags(o)jämställdheten?

Vi kämpar på med vår vardagsjämställdhet, nu i vårt nya liv som två arbetande föräldrar och två barnpå förskola. Tycker det varnas till höger och vänster om att ”när en får barn, då blir relationen ojämställd” och ”när båda jobbar igen, DÅ blir relationen ojämställd”. Generellt är vi väldigt välbalanserade i vår vardag, vi är båda är nöjda med fördelningen av vardagsysslorna. Vi har inte direkt fört statistik, men tror ändå arbetsbördan och nedlagd tid blir rätt lika.

Vi har två saker som är viktiga för oss, den ena av känslomässiga skäl och den andra av rationella skäl:
1. Vi vill att barnen ska ha en upplevelse av oss som lika närvarande och engagerade föräldrar.
2. Vi har gemensam ekonomi med en obalans till att börja med  när det kommer till inkomster (man inom big pharma jämfört med kvinna inom landstingsdriven vård) och vi vill inte spä på den inkomstklyftan med att jag också ska hamna efter genom att fastna i ett könsmönster och alltid vara primär omsorgsgivare.

Just nu har vi bestämt så här: På grund av väldigt olika lång restid till jobbet, så är det mest praktiskt att jag jobbar deltid och sköter fler av lämningar/hämtningar på förskola. Det innebär att jag får ett försprång i tid med barnen nästan dagligen. Jag VÄGRAR anse att hell hour är en kvalitetstid med barnen, men never the less – jag får mer tid med barnen totalt sett.

Då har vi i stort sagt att Joseph kommer få vabba mer, och vara hemma fler planerade dagar (typ när förskolan är stängd etc). För att både ersätta barnen i tid, och för att jämna ut vårt glapp när det handlar om inkomster. (Sedan har vi mer eller mindre klarlagda prioriteringar inom våra respektive arbeten, saker i både mitt och Josephs jobb som går före annat och kräver omplanering och att vi går ifrån vår strategi. Så kommer väl livet alltid vara.)

Här kan vi igen hamna i tankarna kring jämställdhet – det är ju ett lite typiskt könsrollsmönster att mannen dyker in och gör ”roliga grejer” medan kvinnan harvar på mer i vardagen. Typ som kring matlagning ofta – kvinnan står och lagar vardagsmat dag in och dag ut medan mannen glapp poppar in i köket när det kommer till sommarens grillfest och att griljera julskinkan. Hamnar vi i det läget nu med barnen? Att jag är surmamman som hämtar på förskolan och stressar hem för att koka makaroner, medan Joseph är skojpappan som planerar in kul aktiviteter på lediga dagar?

Tiden får väl utvisa, och vi får utvärdera, och tänka om ifall utfallet inte blir som vi vill. Just nu är vi mitt inne i en VAB-intensiv period och Joseph drar den tunga bördan. Vilket ger mig dåligt samvete.

För övrigt, det här med VAB. Hur hanterar en det igenligen? Ge mig era tanke-tips! Skulle jag vara bort från jobbet, säg idag och imorgon, då skulle jag behöva boka om patienter som väntat i tre veckor på att få träffa mig. Och i och med att veckorna framöver är fulla så får de mest troligt vänta TRE VECKOR TILL innan de kan erbjudas en ny tid. Det känns ju så eländigt dåligt, och jag vet att receptionen får ett skitgöra och att folk blir sura. Jag antar att vi har måååånga år med VAB framöver, så det är väl bara börja att acceptera. Men det känns pissigt, gör det inte? Hur gör ni andra för att liksom acceptera eländet när det kommer?

Ja, det var måndagsmorgonens funderingar medan Joseph och barnen sover och jag strax ska till jobbet. Några konstruktiva tips, någon?

Ordningen återställd och fredagsmys

ÄNTLIGEN fredag! Det finns vissa helger som är mer efterlängtade än andra.
Nu är Joseph hemma efter veckans mastodontjobbande, och vi ska ha första helgen tillsammans efter ha varit bortresta en helg var de senaste två veckorna.

Att ordningen är återställd får symboliseras av den här bilden som jag tog imorse, medan jag åt frukost i skumrasket. Surdegarna var matade, och i skrivande stund ska två långjästa bröd strax åka in i ugnen. Jag är ju inte den som bakar bröd i vår familj, men är en lycklig konsument. Och en vecka med Joseph i princip borta har resulterat i en tom frys och halvgott köpebröd. Hurra för hembakt!

image

Jag har ju alldeles nyligen börjat jobba lite på en för mig ny mottagning på Södermalm och har än så länge stora luckor i kalendern. Idag hade jag istället flörtat in mig på Gullmarsplans barnmorskemottagning och gick bredvid en supergullig barnmorska hela förmiddagen. Jättekul att se en av mina ”vanliga patientgrupper” från ett annat perspektiv, och i ett annat sammanhang. Lärorikt och roligt att bygga kontaktnät.

image

Jag har aldrig jobbat inom slutenvård och gått omkring i riktig landstingspyjamas på jobbet. Men att klä mig i bussarong tar mig liksom bak i tiden till att jag var student, på något sätt. Lite flashbacks liksom.

Nu ska vi snart äta middag, lite glass och sen slappa i soffan och kolla på ”Cars”.

Vad gör ni ikväll?