Kategori: Jobb

Jobb

I kategorin med titeln jobb hittar du blandade inlägg om våra respektive arbetsliv. Vi är anställda och driver bloggen på vår fritid. Mia är landstingsanställd som fysioterapeut och Joseph jobbar inom läkemedelsbranschen.

Jobb är naturligtvis en stor del av våra vardag, precis som familjeliv. Det är ett ständigt pussel med att hinna och orka! Mer om Mias yrke finns naturligtvis under kategorin fysioterapi och dess underkategorier.

En arbetsdag (Joseph)

För någon vecka sedan skrev Mia om hur en typisk arbetsdag ser ut för henne. Jag tänkte skriva ett likadant inlägg men med exempel på två olika dagar. Detta för att mina arbetsdagar kan se väldigt olika ut. Jag har egentligen tre sorters dagar: kontorsdagar, interninspektionsdagar och externinspektionsdagar. Ut över dessa har har jag dagar jag håller kurser och utbildningar mm.

Men kort lite om vad jag egentligen gör. Jag är QA specialist och interninspektör. ”QA” står för Quality Assurance vilket översätts som kvalitetssäkring. QA är den oberoende delen av ett läkemedelsföretag som ansvarar för att produktens kvalitet säkerställs och i förlängningen skyddas patienten från att få i sig felproducerade läkemedel. Ett läkemedelsföretag styrs av ett regelverk som generellt kallas GMP. GMP står för Good Manufacturing Practice (Good tillverkningssed) och är ett samlingsbegrepp av alla lagar och guidelines som man måste och bör efterleva för att få tillverka och sälja läkemedel. Det är både de lagar som vi har i Sverige, alltså läkemedelslagen och underliggande föreskrifter, men även alla läkemedelsrelaterade lagar för de länder som man vill sälja till.

Som specialist hjälper jag företaget att tolka dessa lagar och förändringar i dem samt hur vi ska implementera nya rekommendationer som troligtvis kommer att bli gällande lag inom några år.

Som interninspektör besöker jag de olika delarna av företaget och gör stickprov för att kolla att de jobbar enligt GMP och hjälper dem att hitta eventuella brister. Precis som en inspektör från livsmedelsverket går ut till en restaurang för att kolla efter råttor och att hygienregler efterlevs i köket så kollar en läkemedelsinspektör att kvalitetssystemet fungerar och efterlever gällande regelverk.

Marcain

EDAn som Mia fick när Wollmar föddes. En av mina kollegor som kvalitetssäkrat denna produkt.

Så här kommer två exempel på hur en arbetsdag kan se ut för mig:

Arbetsdag typ 1 – kontorsdagen:

07:40 – Anländer på jobbet. Lämnar matlåda i kyl, brygger en kopp te och sätter mig på mitt kontor och kollar genom olästa mail.
08:00 – Kollar genom kalendern för dagen och prioriterar vad som ska göras med dagen utifrån min ”att göra lista”.
08:10 – Sätter igång och skriver någon/några rapporter (inspektionsrapport, riskrapport) eller skickar mail till personer i verksamheten för att planera för framtida inspektioner (från myndighet eller egna interna inspektioner).
9:30 – I bästa fall tar gruppen fika/kaffe nu, men det blir vanligen bara en-två gånger i veckan som vi alla hinner ses.
10:00 – Fortsätta att skriva/planera men blir avbruten av telefonsamtal eller diverse diskussioner med kollegor. Det handlar ofta om hur vi skalösa vissa problem eller uppgifter.
11:45 – Lunch, värmer och äter lunch en våning ner från mitt kontor tillsammans med en del av mina kollegor.
12:30 – Möte med exempelvis ledningen av en av sitens många fabriker. Diskuterar omfång och upplägg inför en kommande interninspektion.
14:00 – Utbildning av nyanställda på företaget. Jag och mina kollegor håller en del av ett GMP-utbildningspaket för nyanställda på företaget.
15:00 – Kontorsjobb igen. Mail, telefon, skriva, prata mm.
16:00 – Tar bussen hem

 

Arbetsdag typ 2 – interninspektion:

08:30 – Anländer på jobbet. Skriver ut agendor åt medverkande för dagens inspektion och även mina egna minnesanteckningar (så kallade arbetsagenda).
08:45 – Gå ut för att möta upp kontaktperson och bli insläppt i fabriken som ska inspekteras. Vi går in byter om till renrumskläder (det är typ som blå sjukhuspyjamas + hårskydd + skäggskydd + inneskor som en får låna).
09:00 – Start inspektion, vi går igenom vilket skriftligt material och vilka lokaler för att kolla att allt görs enligt regelverket. Efter en introduktion kollar jag genom att allt är okej och att verksamheten har begärda dokument (svar på frågor vi ställt) redo för senare på dagen. Vi stämmer av agendan i fall att något dykt upp och vi måste ändra något.
09:30 – Olika experter (typ processingenjörer och gruppchefer) går genom processflöden och ritningar för den tillverkningsprocess och de lokaler som ingår i inspektionen.
10:00 – 13:00 – Jag tas ut på en rundvandring i fabriken/verksamheten. Jag kollar att allt ser bra ut och är i enlighet med kraven, att lokaler/luftflöden/temperaturer är i enlighet med vad ritningarna angett. Jag intervjuar personal på linjerna och kollar att de jobbar enligt deras föreskrifter och kollar massor mer enligt min arbetsagenda. Vi går på lunch mitt i eller vi slutet av rundvandringen.
13:00 – 15:00 – Vi sitter ner tillsammans och går igenom en massa dokument (de flesta begärda i förskott, flera dagar innan inspektionen). Personer kommer in och presenterar avvikelser, ändringsärenden, valideringar och utbildningsdokumentation. Vad som ingår i inspektionen och vilka typer av dokument som granskas beror på vad vi kommit överens med verksamheten om innan.
15:00 – Jag får en stund att sitta sjäv och summera mina anteckningar från dagen.
16:00 – Jag summerar vilka observationer jag hittat under dagen och lyfter om det finns något särskilt jag är bekymrad över.
17:00 – Hem!

Typiskt sätt pågår en interninspektion i två dagar, varpå första dagen helt ägnas åt introduktion och rundvandring och andra dagen helt åt dokumentationsgranskning. Men båda varianterna förekommer beroende på vilken verksamhet som ska inspekteras.
En annan arbetsuppgift jag jobbar med (typ en gång i månaden) är externa inspektioner. Då är det en eller fler inspektörer från en myndighet som kommer och kontrollerar oss. Det kan vara från Japan, USA, Uganda eller Bolivia. Der lite på vilka länder vi säljer olika produkter till och vilka avtal som finns mellan olika myndigheter. Ett exempel på ett sådan avtal är att alla EU länder har kommit överens att om ett lands myndighet inspekterat ett företag så accepterar resten av länderna det inspektionsutfallet.

En myndighetsinspektion går till på ungefär samma sätt som när jag och mina kollegor håller interninspektion men det är på lite större skala. Min roll i dessa sammanhang är att jag antingen sitter inne i inspektionsrummet med de besökande inspektörerna eller så jobbar jag på utsidan och koordinerar ett team om ca 8 personer som ska samordna och ta fram svar åt inspektören/inspektörerna. De här dagarna är oftast ruggigt långa och kan sträcka sig från 7 på morgonen till 19 eller till och med 20 på kvällen.

Annars är det väl lite gruppmöten i veckan, avdelningsfika på tisdagar (TjoHo!) och datorstrul som händer på jobbet. Typ som de flesta.

Vardags(o)jämställdheten?

Vi kämpar på med vår vardagsjämställdhet, nu i vårt nya liv som två arbetande föräldrar och två barnpå förskola. Tycker det varnas till höger och vänster om att ”när en får barn, då blir relationen ojämställd” och ”när båda jobbar igen, DÅ blir relationen ojämställd”. Generellt är vi väldigt välbalanserade i vår vardag, vi är båda är nöjda med fördelningen av vardagsysslorna. Vi har inte direkt fört statistik, men tror ändå arbetsbördan och nedlagd tid blir rätt lika.

Vi har två saker som är viktiga för oss, den ena av känslomässiga skäl och den andra av rationella skäl:
1. Vi vill att barnen ska ha en upplevelse av oss som lika närvarande och engagerade föräldrar.
2. Vi har gemensam ekonomi med en obalans till att börja med  när det kommer till inkomster (man inom big pharma jämfört med kvinna inom landstingsdriven vård) och vi vill inte spä på den inkomstklyftan med att jag också ska hamna efter genom att fastna i ett könsmönster och alltid vara primär omsorgsgivare.

Just nu har vi bestämt så här: På grund av väldigt olika lång restid till jobbet, så är det mest praktiskt att jag jobbar deltid och sköter fler av lämningar/hämtningar på förskola. Det innebär att jag får ett försprång i tid med barnen nästan dagligen. Jag VÄGRAR anse att hell hour är en kvalitetstid med barnen, men never the less – jag får mer tid med barnen totalt sett.

Då har vi i stort sagt att Joseph kommer få vabba mer, och vara hemma fler planerade dagar (typ när förskolan är stängd etc). För att både ersätta barnen i tid, och för att jämna ut vårt glapp när det handlar om inkomster. (Sedan har vi mer eller mindre klarlagda prioriteringar inom våra respektive arbeten, saker i både mitt och Josephs jobb som går före annat och kräver omplanering och att vi går ifrån vår strategi. Så kommer väl livet alltid vara.)

Här kan vi igen hamna i tankarna kring jämställdhet – det är ju ett lite typiskt könsrollsmönster att mannen dyker in och gör ”roliga grejer” medan kvinnan harvar på mer i vardagen. Typ som kring matlagning ofta – kvinnan står och lagar vardagsmat dag in och dag ut medan mannen glapp poppar in i köket när det kommer till sommarens grillfest och att griljera julskinkan. Hamnar vi i det läget nu med barnen? Att jag är surmamman som hämtar på förskolan och stressar hem för att koka makaroner, medan Joseph är skojpappan som planerar in kul aktiviteter på lediga dagar?

Tiden får väl utvisa, och vi får utvärdera, och tänka om ifall utfallet inte blir som vi vill. Just nu är vi mitt inne i en VAB-intensiv period och Joseph drar den tunga bördan. Vilket ger mig dåligt samvete.

För övrigt, det här med VAB. Hur hanterar en det igenligen? Ge mig era tanke-tips! Skulle jag vara bort från jobbet, säg idag och imorgon, då skulle jag behöva boka om patienter som väntat i tre veckor på att få träffa mig. Och i och med att veckorna framöver är fulla så får de mest troligt vänta TRE VECKOR TILL innan de kan erbjudas en ny tid. Det känns ju så eländigt dåligt, och jag vet att receptionen får ett skitgöra och att folk blir sura. Jag antar att vi har måååånga år med VAB framöver, så det är väl bara börja att acceptera. Men det känns pissigt, gör det inte? Hur gör ni andra för att liksom acceptera eländet när det kommer?

Ja, det var måndagsmorgonens funderingar medan Joseph och barnen sover och jag strax ska till jobbet. Några konstruktiva tips, någon?

Ordningen återställd och fredagsmys

ÄNTLIGEN fredag! Det finns vissa helger som är mer efterlängtade än andra.
Nu är Joseph hemma efter veckans mastodontjobbande, och vi ska ha första helgen tillsammans efter ha varit bortresta en helg var de senaste två veckorna.

Att ordningen är återställd får symboliseras av den här bilden som jag tog imorse, medan jag åt frukost i skumrasket. Surdegarna var matade, och i skrivande stund ska två långjästa bröd strax åka in i ugnen. Jag är ju inte den som bakar bröd i vår familj, men är en lycklig konsument. Och en vecka med Joseph i princip borta har resulterat i en tom frys och halvgott köpebröd. Hurra för hembakt!

image

Jag har ju alldeles nyligen börjat jobba lite på en för mig ny mottagning på Södermalm och har än så länge stora luckor i kalendern. Idag hade jag istället flörtat in mig på Gullmarsplans barnmorskemottagning och gick bredvid en supergullig barnmorska hela förmiddagen. Jättekul att se en av mina ”vanliga patientgrupper” från ett annat perspektiv, och i ett annat sammanhang. Lärorikt och roligt att bygga kontaktnät.

image

Jag har aldrig jobbat inom slutenvård och gått omkring i riktig landstingspyjamas på jobbet. Men att klä mig i bussarong tar mig liksom bak i tiden till att jag var student, på något sätt. Lite flashbacks liksom.

Nu ska vi snart äta middag, lite glass och sen slappa i soffan och kolla på ”Cars”.

Vad gör ni ikväll?

Akupunktur

image

I mina fysio-sfärer har det blivit diskussion om akupunktur de senaste dagarna. Det var denna artikel som satte igång det, och även om det inte (vad jag vet) finns sjukgymnaster/fysioterapeuter som ger akupunktur mot klimakteriebesvär, så ges det ju ofta som behandling mot smärta högt och lågt.

Ofta känner jag mig som en udda fågel som inte har gått någon akupunktur-kurs, och därmed inte har det som behandlingsalternativ för mina patienter. Jag har medvetet prioriterat bort det flera gånger och saknar det nästan aldrig.

Anledningen till att jag valt bort det till att börja med är för att den generella evidensnivån för resultat av akupunkturbehandlingar är för låga. Jag VET att det finns behandlings/forskningstekniska diskussioner angående varför studiekvaliteten alltid blir så låg, men ändå. Jag tror väl inte riktigt på det. Även om jag vet många som upplevt positiva effekter, både som patient och behandlare.

Men i perioder blir det så vedertaget och så allmänt, det här med akupunktur, att det nästan blir pinsamt för mig ”med så höga ambitioner” att jag inte ger akupunktur. I perioder tänker jag att ”någon gång längre fram ska jag gå den där kursen”. Men sen så kommer såna här nyheter med efterföljande diskussioner och då känner jag mig lite lättad. Jag kommer undan den här gången också…

Har du någon erfarenhet av akupunktur?

Det en inte har i huvudet #2

image

Den här gången är det jag som kardinaltabbat mig.

Vi har id-kort på jobbet som på en och samma gång är till för att identifiera oss inför patienter men också för att logga in i datorn och journalsystemet, datorerna har kortläsare.

När jag skyndade mig från jobbet för att hämta barnen på förskolan efter deras första dag efter tre veckors ledighet, glömde jag tydligen kortet. Insåg det bara några meter från förskolan. Hämtade Wilfred inne, Wollmar i parken, hämtade vagnen hemma och så drog vi alla till mitt jobb igen.

Tänkte att det brukar ju gå fort, fem minuters promenad till/från vardera tunnelbanestation och 10 minuters tunnelbaneresa.
Ja, jo, i för sig. Men lägg till hissar, tågbyte i Gullmarsplan, barn som behöver kissa, overaller och tusen lager kläder, vagn och ståbräda som ska plöja genom stans snö, 15 minus och ett ständigt pågående krig om huruvida familjens yngste ska bära vantar och mössa och såvidare.

TVÅ TIMMAR efter hämtningen var vi hemma.

I vanliga fall är det inte hela världen att glömma kortet på jobbet, det blir bara lite krångligare att komma in i och med att det också är ett nyckelkort. Men imorgon ska jag jobba min första dag på Rehab Södermalm och jag kan inte jobba alls om jag inte ens kommer in i datorn.

Och alltså, jag VET att jag behövs och att det finns otroligt många som behöver mig, speciellt om jag nu också träffar patienter hyfsat centralt i stan. Ändå har jag inte en enda patient inbokad imorgon.

Om jag inte sätts på att typ städa ett förråd eller arkivera journaler från artonhundratalet ska jag ägna lite tid åt att läsa om obstetriska fistlar och PCOS.

Hoppas du haft en bra dag!

Meet my new friend

image

Idag har jag ”fått” ett bäcken med bäckenbotten. Jobbet har köpt in, den är alltså inte ens min på riktigt. Jag ska använda den för att visa patienter.

Jag är så himla glad! Det här kommer göra det lättare att förklara saker och ting. Kunniga patienter är bra.
Kunskap är makt!

Hårklippningsdag

image

image

Grabbarna fick sig en hårkapning av Daddyn.

image

Jag gick till Josephs jättetrevliga frisör. Jag höll på att falla för alla era argument om att det kan bli bättre att gå till någon typ ”dyr och allmänt erkänd som bra” men när Joseph erbjöd sig att boka tid för mig hos Sandra när han ändå var där så tog latmasken i mig över. Orka…

Efter klippningen gick jag i några butiker i jakt på klänning till jul. Efter att ha upptäckt att den enda kjolen jag faktiskt ville ha på Åhléns redan hade hål, tappade jag humöret. Hatar att både klippa mig och shoppa…

Panikköpte en svart polotröja som hade passat perfekt med kjolen jag inte köpte och håller nu på att promenera hem i småregn, med platt och fult hår och med en känsla av att vara totalt misslyckad.

I eftermiddag ska vi baka pepparkakor. Det blir bra.

Min torsdag i bilder

Dagen började med att jag mötte upp min fysioterapeut-bästis och och gamla kursare Elvira när hennes tåg kom till stationen och så gick vi tillsammans till Waterfront där Fysioterapi äger rum. Först gick vi och kollade att våra posters var på plats.
image

Det var dom! Vi gick på ett intressant symposium om personcentrerad fysioterapi och sen fick vi tag i kaffe. Ni som röstade på ”den orientaliska” i klädomröstningen vann. Jag hade nog egentligen valt den röda, men den var smutsig vid närmare kontroll.

image

Nästa anhalt på dagen var detta:
image

Men det var så fullt av vetgiriga fysioterapeuter så vi hamnade att sitta under ett bord, lutandes mot en pelare….
image

Så där kunde vi ta en fånig selfie
image

Och där kunde jag konstatera att fysioterapiuniformen med sanning är jeans.
image

Sen gick vi och gjorde oss redo vid våra poster, redo för att mingla och presentera!
image

Elviras poster har också varit på kongress i Singapore, så den har en internationell touch.
image

Jag hittade den här illustrationen som jag gillade
image

Våra posterpresentationer var tyvärr på ”fel” sida av byggnaden, alla de som jag egentligen var intresserad av hann jag aldrig gå till och prata med. Men här kommer lite bilder på intressanta postrar:
image

image
image

image

Det var på det hela taget en toppendag, och nu har jag gjort mitt som posterpresentatör för den här gången. För att jag ska bli färdig och godkänd specialist inom obstetrik, gynekologi och urologi kommer jag alltså behöva skriva en ny uppsats och presentera även den i ett vetenskapligt sammanhang. Men nu vet jag hur jag gör i alla fall!

Imorgon blir det patient-jobb igen och sedan är det redan helg.

Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden nedan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa. Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!