Kategori: Mia

Mia

Mia Fernando är född 1986 och uppvuxen i Stockholm. Träffade Joseph nyåret 2004/2005 och flyttade hösten 2005 ner till västkusten för att bo närmare Joseph. Mia och Joseph gifte sig sommaren 2007. Bor sedan 2008 i Stockholm och har två barn födda 2012 och 2014.

CV

  • Grundexamen i sjukgymnastik 2008 från Sahlgrenska Akademin vid Göteborgs universitet.
  • Magisterexamen i klinisk medicinsk vetenskap vid KI, 2012
  • Fristående kurser i bland annat genusmedicin, idrottsmedicin och idrottspsykologi.
  • Genomgår nu min treåriga utbildning för att bli specialist inom ”Obstetrik, gynekologi och urologi”.
  • I början av 2016 bytte jag yrkestitel från sjukgymnast och är numera legitimerad fysioterapeut.

Mia Fernando

Är motionärslöpare och läser helst böcker, dricker kaffe och äter choklad på min fritid. =)

Tema: att vara vårdgivare och bloggare

Tema: att vara vårdgivare och bloggare

I bloggosfären känner jag mig ibland lite som en udda fågel, även om jag har ganska många vänner som driver bloggar eller andra stora sociala mediekanaler. Bland vårdgivare finns det också  många som är aktiva på sociala medier. Jag hittar inte lika ofta personer som mig själv – vårdgivare som bloggar utifrån sitt yrke. Hälsobloggar finns det många, träningsbloggar likaså. Men att vara legitimerad vårdgivare ger ett gäng väldigt speciella premisser. Jag tänkte nu i några dagar ha ett tema om just detta. Om att vara vårdgivare och bloggare.

Vad krävs för att få en läsvärd blogg?

Det som gett oss en stor och successivt ökande läsekrets är att vi besvarar faktiska frågor som andra människor har. Jag vet att det finns sociala medieprofiler som bara genom sin existens väcker och svarar på frågor. Men det är ingen själ i världen som egentligen bryr sig om vad vi har för kläder idag, vad vi äter eller hur vi inreder vårt hem. Vår framgång sitter i att vi svarar på frågor som folk faktiskt undrar, inte i att vi som personer är så fantastiskt intressanta.

Regelbundenhet är a och o

Under den här bloggens existens har vi postat flera gånger dagligen eller en gång per dag, aldrig mindre än så. Jag vet att det finns folk som har bloggar som håller sig flytande på ett eller ett par blogginlägg i veckan. Regelbundenheten är det viktiga. Läsarna lär sig postningsmönstret och förväntar sig uppdateringar med en viss frekvens.

Läsarkontakt

För att den här bloggen och våra övriga sociala medier ska upplevas som levande kommunikationskanaler och inte bara en informationssajt måste vi hålla en viss nivå av kommunikation med er läsare. Vi hinner inte svara på exakt alla kommentarer, men försöker lägga tid att ge svar till dem som skriver till oss med konkreta frågor. Jag tror inte alls att vi hade haft några återkommande läsare om vi ändå inte hade framstått som riktiga människor.

Tidskrävande

Att driva en professionell, levande blogg med mycket läsarkontakt är väldigt tidskrävande. Jag rekommenderar inte någon att ge sig in i detta om den inte är beredd att lägga oerhört mycket tid. Min superkraft är att läsa forskning och skriva blogginlägg. Den delen av bloggen tar för mig inte så lång tid som det kan se ut. Men lediga stunder här och var under hela dagarna svarar jag på kommentarer, läser mejl och tänker ut idéer till kommande blogginlägg. För mig som person fungerar det att vara yrkesverksam inom mitt vårdyrke samtidigt som jag driver den här bloggen. Jag vill inte låta skrytsam, men det är faktiskt något jag inte tror att många andra skulle klara. De allra flesta som driver en blogg av samma storlek som vår gör det som ett helt eget heltidsarbete.

En oerhört krävande och givande uppgift

Jag kommer återkomma till vad jag egentligen får ut av att driva den här bloggen, men en del av detta kan du ana i den här bilden.

Bli först med att köpa vår bok!

Köp ”Mammaroll och Snippkontroll” innan den ens finns i butik!

Det här är ett reklaminlägg om vår bok!

”Vad händer med kroppen efter en förlossning?

Detta är ett ämne många nyblivna mammor behöver och vill prata om. Många känner sig oroliga och osäkra, vad har hänt med min kropp egentligen? Man vet inte vart man ska vända sig och vad som är normalt eller inte. Mitt upp i alla de där funderingarna ska man ta hand om ett nytt litet liv och hela ens tillvaro har liksom gjort en kullerbytta. Det är lätt att känna sig ensam. Man ser på sociala medier hur ”alla andra” klarar allt galant. Inte en enda verkar ju ha ont i rumpan eller ett icke-existerande sexliv!

Vissa är jättebra på att ställa frågor, kräva hjälp, lyfta tankar och oro. En del är mindre bra på det, kanske är den här boken allra mest för dem. För de som bara vill veta lite mer om kroppen efter en graviditet och en förlossning. Som vill ha svar på sina undringar om det här verkligen är ”normalt”. Hur känns ett begynnande framfall? Hur ska min snippa se ut? Ska jag verkligen kissa på mig varje gång jag nyser? Hur mycket hemorrojder man stå ut med? Kommer jag någonsin vilja ha sex igen?”

Svaren finns i vår bok! 

Nu kan du förbeställa boken! Dessutom får du den billigare än i butik! Du köper den för 150 kronor plus 39 kronor i frakt. I bokhandeln kostar den över 200 kronor. Skriv ett mejl med namn, adress och telefonnummer till mamma@fritanke.se för att beställa. Böckerna levereras med faktura, och borde komma fram inom 5 arbetsdagar.

Kom och köööp! 

 

Feminism och kvinnosjukvård

Feminism och kvinnosjukvård

Det här inlägget om feminism och kvinnosjukvård är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat. Det finns inte särskilt mycket litteratur om hälso- sjukvård ur ett feministiskt perspektiv. När jag råkar läsa något sådant blir jag så himla glad! Det här är inget inlägg med en bra inledning och ett klastchigt slut, mer ett gäng lösa trådar av tankar. I ett system som är min vardag och min inkomstkälla är det ibland svårt att lyfta blicken och granska omvärlden kritiskt men ändå konstruktivt. Ni får gärna tänka med mig!

Ett stycke en studie om amning fick mig att haja till

”As feminism highlights the patriarchal oppression of women, consideration of the role of the healthcare system in perpetuating power inequity is of importance. As a historically male dominated profession, medical practice has been cited as talking control of the female body with the institution of medicine being designed in a way that enforces sexism and disempowerment of women…Of greatest importance is the role of the medical system in stripping women of their status of having the capacity to reason and make competent decisions…However, the dominant medical discourse that women are too uneducated to make decisions for themselves, and thus should not have control over health related decisions, still predominates….” (1)

Det här stämmer ju!

Det här får något att klicka till inom mig. Det är så mycket med det här resonemanget som stämmer. Kring hur kvinnor inte anses vara adekvata nog att ta informerade beslut om sina egna förlossningar. Kvinnor som söker till akuten för endometriossmärtor som inte är av denna värld som bara anses gnälliga och känsliga. Kvinnor som behöver vård som skickas hem med en klapp på axeln. Med detta feministiska tänkande i bakhuvudet kan du om du orkar skumma  igenom den här artikeln om ”Mänskliga rättigheter i förlossningsvården” från ”Jordemordern”  och den här artikeln från The Telegraph om ”Concent in childbirth is a joke”.

Offentlig hälso- sjukvård i patriarkatets tjänst

Hälso- sjukvårdspersonal, speciellt i de lägre lönespannen, är mestdels kvinnor. I alla fall i Stockholm är 60 % patienterna inom slutenvården kvinnor. 57 % av alla sjukvårdsbesök står kvinnor för. En feministisk hälso-sjukvård kan inte finnas utan jämställdhet och rättvisa. Vårdens fokus borde ur ett feministiskt tankesätt i så fall sträva efter att ge mest uppmärksamhet till dem som historiskt sett fått minst vård och haft mest ohälsa. Är det så i svensk sjukvård idag? Nej. Vi har ett välfärdssystem som belönar vårdgivare som tar korta och okomplicerade vårdmöten som inte kräver många återbesök. Sett ut det här perspektivet är att vara en kvinna en riskfaktor för att få ojämlik vård. Kvinnor är mer sjukskrivna än män i alla yrkesgrupper. Även om det finns studier som säger motsatsen, så verkar det som att kvinnor lider mer av långvariga smärtbesvär än män. Att bara jobba med flummiga begrepp som ”allas lika värde” verkar inte göra någon större skillnad i svensk sjukvård. Att komma från en annan kultur eller vara i en socioekonomiskt utsatt grupp är också en sak som kan påverka vården du får till det sämre. Både som arbetsgivare och som vårdproducent är hälso-sjukvård inte i dagsläget en möjliggörare för jämlikhet.

Citat igen

”Reproductive autonomy is central to women’s welfare both because childbearing takes place in women’s bodies and because they are generally expected to take primary responsibility for child rearing… Unfortunately, such autonomy is a low priority for most societies, or is anathema to their belief systems altogether. This situation is doubly sad because women’s reproductive autonomy is intrinsically valuable for women and also instrumentally valuable for the welfare of humankind.” (2)

Inget kan lyfta kvinnors plats i hälso-sjukvården som att fokusera på deras autonoma ställning inom reproduktiv hälsa. Kvinnor ska ha rätt att fatta alla relevanta beslut som har med reproduktion att göra. Reproduktion (eller beslut om att undvika reproduktion) sker inne i en kvinnas kropp. Det kommer fortfarande vara mestadels kvinnan som tar ansvar för ett (eller flera) barn som föds. Att fokusera på en välfungerande kvinnosjukvård där kvinnans röst och autonomi står som absolut första prioritet har möjlighet att förändra saker och ting till det bättre.

Så tänker jag.

Hur tänker du

Fysioterapi vid PCOS

Fysioterapi vid PCOS

Polycystiskt ovariesyndrom är ett sammansatt tillstånd och inte en sjukdom, som förkortas PCOS. Detta syndrom är den vanligaste förekommande endokrina (hormonella) störningen som drabbar kvinnor i fertil ålder. Mellan 5-10% drabbas.

Nedan tre diagnoskriterier hittar jag i de studier jag läst. På en svensk sida läste jag dock att en läkare uppger att dessa kriterier inte alls måste vara uppfyllda för att ge diagnosen. Så ta eventuellt informationen med en nya salt.

Diagnosen PCOS baseras på kliniska fynd och på några kriterier

Personen ifråga har

  • Förhöjt BMI och/eller bukfetma
  • Ökad ansiktsbehåring eller kroppsbehåring
  • Akne
  • Manligt håravfall

Diagnosen baseras på följande kriterier:

  • Saknar normal ägglossning
  • biokemiska fynd från blodprov som visar på en ökad mängd androgener ( ökad testosteronmängd bland annat, dessa ger i sin tur upphov till acne och ökad behåring)
  • polycystiska äggstockar, syns via ultaljud.

Polycystiska äggstockar

Begreppet polycystiska äggstockar betyder att äggstockarna har många cystor. Det verkar som att polycystiska äggstockar saknas hos 5-20% av de kvinnor som diagnosticeras med PCOS, och även motsatsen finns – friska kvinnor som har polycystiska äggstockar sedda via ultraljud. 20% av alla kvinnor i fertil ålder har äggstockstypen Polycystiska ovarier, alltså utan att lida av PCOS. Vid polycystiska äggstockar har äggstockarna vätskefyllda blåstor som är omogna äggblåsor. Via ultraljud syns dessa som pärlor på rad. För att ha syndromet PCOS måste alltså det finnas en mer komplex symtombild, inte enbart ultraljudsfynden på blåsor på äggstockarna.

Symtom

Symtomen för kvinnan själv kan vara oregelbunden mens (mindre än 19 eller fler än 90 dagar mellan menstruationerna är alltid ”onormalt”), ökad kroppsbehåring och acne samt övervikt.

Behandling

Behandligen avgörs efter vad kvinnan har för symtom, men kan bestå av läkemedel för att normalisera ägglossning och menscykelns längd, minska kroppsbehåringen och acne, och att vid behov stötta kvinnan till viktnedgång.

På lång sikt är det viktigt att kvinnor med PCOS har en hälsosam livsstil både vad gäller mat- och fysisk aktivitet för att minska risken för följdsjukdomar så som högt blodtryck och diabetes. Syndromet uppstår på grund av orsaker som både är genetiska och livsstilsberoende.

PCOS och infertilitet

När PCOS först ”upptäcktes” var infertilitet det symtomet som pratades mest om, på grund av de ojämnt fördelade ägglossningen kan det vara svårare än vanligt att pricka in den för en önskad befruktning. Det verkar som att 50% av kvinnor med PCOS har en primär infertilitet men 25% ytterligare har en sekundär infertilitet på grund av följdbesvär (insulinrestistens och övervikt). Det verkar dock som att kvinnor med PCOS har en möjlighet att vara fertila längre upp i åldern på grund av dels fler bevarade ägg och dels på grund av att hormonbalansen verkar jämna ut sig högre upp i åldern.

Kvinnor med PCOS behöver ofta hjälp med att behandling för att stimulera ägglossningen och IVF-behandlingar är kvinnor med regelbunden ägglossning. När en kvinna med PCOS väl blivit befruktad har hon samma chans som vilken annan kvinna som helst att få en fullgången graviditet. Det verkar inte finnas en ökad missfallsrisk.

PCOS och graviditet

PCOS hör ihop med en del ökning av risken för komplikationer under en graviditet, speciellt vad gäller risken för högt blodtryck, havandeskapsförgivning och graviditetsdiabetes. Därför kan det vara av vikt att en kvinna fått sin diagnos innan hon blir gravid, för att hon eventuellt behöver följas upp något noggrannare från mödravården. Det finns även en ökning av risken att föda för tidigt. Infertilitetsbehandlingar tenderar att oftare än annars ge upphov till flerlingsgraviditeter, vilket innebär att en kvinna med PCOS också kan få en riskgraviditet till följd av detta.

PCOS och övervikt

Hormonerna som orsakar PCOS påverkar också fettdistributionen i kroppen vilket gör att kvinnan lättare lägger på sig vikt på magen jämfört med andra kvinnor, som oftare lägger på sig vikt på höfter och rumpa. I USA är förekomsten av fetma bland kvinnor med PCOS 70-80%. Utanför USA är motsvarande siffra 38-50%, vilket är högre än för kvinnor i allmänhet.

Övervikt ger en ökning av risken att ägglossningen uteblir och ökar även risken för insulinresistens (om jag förstått det rätt) vilket kan göra att äggstockarna kan producera ytterligare testosteron, och symtomen ökar således. Det verkar som att en kvarvarande kraftig övervikt efter graviditeter och förlossningar på så sätt kan göra att en PCO går över till att bli en PCOS.

Följdsjukdomar

PCOS tillsammans med övervikt ger ökad risk för diabetes, ämnesomsättningsbesvär och hjärt-kärlsjukdom. Studier har även visat att depression är vanligare hos kvinnor med PCOS än hos andra kvinnor, men orsaken är inte fastställd.

Tips och råd för dig med PCOS

  • Rör på dig ofta, både vardagsmotion och regelrätt träning ökar välmåendet.
  • Ät mycket grönsaker, frukt, nötter och baljväxter.
  • Om du lider av övervikt, prata vid behov med en vårdgivare om hjälp och stöd att gå ner
  • Kolla med din läkare vilka läkemedel du kan behöva för att normalisera dina eventuella symtom
  • Följ regelbundet upp blodtrycket och om du riskerar att drabbas av diabetes bör du kolla även sådant hos läkare

Fysioterapi för dig med PCOS

Om du behöver hjälp med en vägledd och guidad livsstilsförändring finns möjlighet att ta hjälp av fysioterapeuter (för råd om fysisk aktivitet och träning) och dietist (för råd om kost). I Stockholms läns landsting finns båda yrkesgrupperna att söka på Rehabmottagningarna utan behov av remiss. Överallt i Sverige är det fritt atts öka fysioterapeut, men det kan skilja sig åt gällande möjligheten att få tag på dietist mellan landstingen. Fysisk aktivitet och träning ger sällan tillräckliga effekter på enbart viktnedgång. Däremot hjälper träning till med att förebygga insulinresistens och hjärt-kärlsjukdom. Forskning tyder på att träning ( i studien 60 minuter 3 gånger i veckan i 12 veckor) kan förbättra hälsostatusen hos överviktiga och feta kvinnor med PCOS. Fysisk träning har också visats kunna sänka nivåerna av manligt könshormon samt kroppsbehåring hos kvinnor med PCOS.

Referenser:

Januarimatplanering

Januarimatplanering

Vi ska snart flytta och kan inte dra igång med något nytt landstema som kräver en massa inköp av fancy varor, utan vi kommer fokusera på att äta ur skåpen här hemma. Det behöver för den sakens skull inte bli tråkig mat!

Här är vår matplan för närmaste veckorna:

  1. Kycklingburgare
  2. Morotsbiffar med bulgur
  3. Hell hour salmon
  4. Enkel köttgryta med matvete
  5. Asiatisk biffsallad
  6. Vegansk minestronesoppa
  7. Godaste kycklingsoppan
  8. Lyxig veganpasta
  9. Fisktacos (med lite andra tillbehör för att barnen ska äta)
  10. Gnocchi och köttbullar

Vi planerar att äta i kapp på frukt och grönt (det blev i ärlighetens namn ganska lite sånt över julledigheten).

Bland annat dessa

Har du några cravings eller planer för maten kommande veckorna?

Min fysioterapeutiska filosofi

Min fysioterapeutiska filosofi

Under min sjukskrivning i oktober/november hann jag tänka en del. Det här inlägget handlar om en del tankar jag har om vem jag är som fysioterapeut, hur jag vill jobba och vem jag vill vara som yrkesperson. Jag tror att jag är en bra vårdgivare de allra flesta dagar. Men i ärlighetens namn så omfattar landstingsdriven primärvård inte alltid några större möjligheter att göra ett toppenjobb. Vi har alldeles för högt satta ekonomiska krav (= vårdpolitik) och vi har ganska usla förutsättningar för att uppnå dem. Jag funderar en del över framtiden men försöker fokusera på nuet.

Om jag inte kan styra mitt jobb utifrån en massa yttre omständigheter kan jag i alla fall försöka styra hur jag upplever det hela. Genom att sätta ord på det jag verkligen vill med mitt yrkesutövande tror jag mig vara en bit på vägen. När jag måste prioritera kan jag ha min egen kompass att gå efter. Cut the crap, så att säga. 

Vad är fysioterapi?

Från skriften ”Fysioterapi – vetenskap och profession” hämtar jag följande urklippta citat:

  • Fysioterapi omfattar kunskap om människan som en fysisk, psykisk, social och existentiell helhet i ett hälsoperspektiv. I centrum för kunskapen står förståelse av kroppen, dess rörelse och funktion samt interaktion med andra och med miljön. Rörelse utgör en grund för människans funktion och är också ett medel för människan att nå sina mål och därmed hälsa och livskvalitet.
  • Fysioterapi syftar till att främja hälsa, minska lidande och till att behålla eller återvinna optimal rörelseförmåga och rörelsebeteende.
    Detta gäller särskilt när en människas funktion, aktivitet och delaktighet begränsas eller hotar att begränsas av sjukdom och skada, ålder eller fysiska och psykosociala omgivningsfaktor.
  • Fysioterapi sker i en personcentrerad klinisk resonerandeprocess som innefattar utredning, diagnos, intervention och utvärdering i samklang med klienten och andra involverade.

Vad betyder detta för mig?

Kroppen är mitt huvudområde, och rörelse är både mål och medel i behandling. Mina patienter söker mig på grund av lidande, funktionsnedsättning och nedsatt förmåga till delaktighet i för dem meningsfulla aktiviteter. Oftast på grund av graviditetsrelaterad ohälsa eller förlossningsrelaterade skador.

Vilka grundstenar har min fysioterapeutiska filosofi?

 

  1. Jag tror på dig. Jag tror att du har en adekvat upplevelse av din egen hälsa (det här låter konstigt, men inom mitt område är det väldigt många patienter som upplever sig ifrågasatta av vården). 
  2. Jag tror att kunskap är makt och en väg till bättring. Jag brukar lägga en avsevärd del av behandlingen på patientinformation. Utifrån goda kunskaper kommer du sedan själv kunna ta goda beslut angående din egen hälsa.
  3. Jag tror på rätten till rörelse och rätten till rörelseglädje.

 

Rörelseglädje

Rörelseglädje är vad jag vill åstadkomma. Jag tror innerligt att kroppen är gjord för rörelse och att rörelse är hälsofrämjande på så många plan. Rörelseglädje behöver inte innebära att du studsar ut ur mitt behandlingsrum med målet att gå hem och anmäla dig till nästa Stockholm Marathon. Rörelseglädje är för många av mina patienter så basala saker som att kunna hoppa i lövhögar med barnen eller lyfta ner ett barn från en gunga. För andra är målet återgång till elitidrott. Målen är alltid olika.

Alla är inte beredda eller redo att ge fysisk träning som behandling en chans

Det finns människor i olika stadier av motivation för olika saker. Jag jobbar mest med rörelse, men också med en del manuella behandlingar framförallt för smärtor i bäckenbotten. Ibland är fysioterapi inte det som står främst på agendan. Då bollar jag gärna vidare till läkare som kan erbjuda smärtlindring via läkemedel eller sjukskrivning. Kanske till annan yrkeskategori där britsbehandling och smärtbehandling ingår i professionens grund om det är det patienten vill åt.

Mitt yrkesområde är rörelse. Mitt yrkesmål är rörelseglädje.

Mitt mål är att du aldrig mer ska behöva mig.

Ibland kan rörelse det som krävs för att lirka upp en stelhet som i sin tur leder till minskad smärta. Ibland kan rörelse innebära rehabövningar som stärker upp musklerna i ett visst område. Ibland är rörelsen av mer långsam och töjande natur, och syftar till att minska smärta.
Ibland kan rörelseglädje innebära att en patient får lära sig hur man kan röra sig trots en kronisk smärta.
Ibland kan rörelseglädje vara en livsstilsförändring som innebär att patienten ökar sin fysiska aktivitet. Ibland kan rörelseglädjen snarare omfatta en minskning av antalet stressade, pressade och ångestladdade träningstimmar.

Min fysioterapeutiska filosofi är att du har rätt till rörelseglädje och att du har de inneboende resurserna för att komma dit.

Min roll är att vägleda dig fram till ditt mål. Arbetet längs vägen är ditt eget verk.

 

Julburiyani

Julburiyani

Vi brukar aldrig orka äta julmat i särskilt många dagar. Därför brukar vi, några dagar efter jul, ge efter och göra något helt annat. När vi firar jul på Öckerö (som i år) brukar det vara Sri Lankesisk mat som är det självklara valet efter all svensk julmat. Då lagar min pappa maten. När vi är hemma i Stockholm brukar vi istället göra en julburiyani och ha som bjudrätt, speciellt om det är till en knytistillställning hemma hos någon annan.

Buriyani är en risrätt som kan liknas vid vår pyttipanna. Har man fått över från en kycklingcurrygryta kan man liksom ta den och blanda i denna stekta risrätt, och helt plötsligt har man en ny måltid. I det här receptet blir allting däremot nylagat. Den är en underbar jultradition och innehåller dessutom alla de vanliga svenska julkryddorna.

Ingredienser (ca 8 port):

  • 1 hel kyckling, styckad i mindre bitar
  • 5 dl ris, tvättat och sköljt
  • 2 stora eller 4 små lökar
  • 200 g frysta gröna ärtor
  • 100 g russin
  • 1 tsk chilipulver
  • 2 msk currypulver (Sri Lankesisk eller indisk, inte sån där gul svensk…)
  • 5-6 currylöv
  • 2,5 cm färsk ingefära, skalad och finhackad
  • 4-5 klyftor vitlök, finhackade
  • 0,5 tsk svartpeppar
  • 2 tomater, hackade
  • 3 hela nejlikor
  • 1 kanelstång
  • 3 kardemummakapslar
  • 2 tsk salt (eller efter smak…)
  • 50 g cashewnötter

Gör så här:

  1. Stycka kycklingen och skär köttet i bitar. Lägg kycklingköttet i en skål på sidan av för tillfället. Ta sedan skrovet och lägg i en kastrull och täck med vatten och låt koka i ca 20 minuter.
  2. Fräs löken på medelhög värme så att den bli gyllenbrun i en panna. Lägg till ärtorna och russinen och fräs i cirka 1 minut. Häll av detta i en skål på sidan. Det ska blandas med risblandningen inför serveringen tillsammans med cashewnötterna.
  3. Blanda chilipulver, currypulver, currylöv, ingefära och vitök och fräs med olja i en stor kastrull eller gryta i 1-2 minuter på medellåg värme. OBS! Det kommer lukta starkt!
  4. Höj värmen och lägg till kycklingbitarna + svartpeppar och fräs/sjud i 8-10 minuter.
  5. Lägg till hackad tomat, nejlika, kanel, kardemumma och salt och låt sjuda i ytterligare 2 minuter.
  6. Ta ca 4 dl av buljongen från det kokta kycklingskrovet och häll i grytan.
  7. Skopa upp 1,5 dl av vätskan och spara vid sidan av. Denna är smakstark och kommer kunna användas som sås för att öka smaken på den färdiga rätten. Tillsätt med salt vid behov.
  8. Lägg till riset och ca 7 dl vatten eller kycklingbuljong. Koka nu på svag värme 15-20 minuter.
  9. Ta den färdiga rätten och blanda med lök, ärtor, russin och cashew. Servera och njut!

Servering

Mias släkt är stor och när vi ses blir det alltid att alla tar med sig olika bidrag till måltiden. När vi tar med vår julburiyani har vi en ugnsplåt full med risblandningen, en matlåda med lök-blandningen, en påse med cashew och en liten låda med såsen. När vi väl är framme kan vi blanda ihop och värma upp allt, i mikron eller snabbt i stekpanna. En fantastisk rätt att ta med på ett knytkalas!

Avsluta julen med alla julsmakerna i en icke-traditionell julrätt!

 

9 veckor efter sfinkterrekonstruktionen

9 veckor efter sfinkterrekonstruktionen

Idag har det gått nio veckor sedan min operation. I början skrev jag dagboksliknande inlägg om hur min återhämtning gick:

Sedan började jag jobba och skrev då ett inlägg om de sista veckorna av sjukskrivningen: Återhämtning efter sfinkerrekonstrunktion vecka 4 och 5.

Sedan dess har jag varit rätt tyst om min egen återhämtning

Jag började jobba och det var rätt mycket med det. Sedan började forskarkalendern och jag ville inte paja den med en massa personliga inlägg mitt i. Och: Jag har varit lite osäker kring hur resultatet faktiskt blivit. Det är jättemycket som känns bättre, men också saker som inte känns bra. Jag har behövt landa lite i det, och fundera hur jag ska formulera mig.

I ett inlägg inför operationen skrev jag om mina förhoppningar och förväntningar.

Jag sammanfattade mina mål så här:

  • Jag hoppas på att kunna få ett mer normaliserat tidsspann mellan att jag känner att jag behöver bajsa, och att jag faktiskt måste bajsa nuuuu.

  • Jag hoppas på att kunna få en mätbar förbättrad bäckenbottenstyrka, mätt med Aquaflex-koner.

  • Jag hoppas på att kunna släppa en del oro för vad som kommer hända med min bäckenbotten med ålder och med lite tyngre träning.

  • Jag hoppas kunna vara med avslappnad med att sluta med imodium inför och under en eventuell kommande graviditet och amning. Men jag är fullt beredd att fortsätta med imodium livet ut utöver det. Jag vet att det finns andra som förhåller sig skeptiska till det, men jag och min mage trivs verkligen med imodium.

Resultatet enligt detta är:

  • Jag får inte längre typ 4 sekunder mellan bajnödighetssignal och att det är extremt akut.  Jag kan dricka klart en kopp kaffe, ställa den i vasken, gå ett ärende till ett annat rum och sedan gå i normal gångtakt till badrummet.  Det är en STOR förbättring.
  • Jag har ett himla schwung i min bäckenbotten när jag kniper. Jag känner mig väldigt stark! Jag upplever nästan inget svaj nedåt när jag hostar. Jag har inte testat knipa med knipkonerna, men har jag en känsla av att jag skulle kunna ha i mycket mer vikt nu än förut.
  • Jag känner att min bäckenbotten är superstabil.
  • Jag kan ta imodium, och jag kan också skippa det. Det är himla skönt. Det är liksom ingen kris och panik om jag råkar glömma mina tabletter på morgonen.

Ett extra plus!

På extra plus-sidan har jag återfått ett ganska snyggt snipp-utseende! Jag har en mellangård! Det känns som en härlig bonus att jag faktiskt känner som att jag återfått min snippa som den var före barn. Jag har före och efterbilder som jag aldrig någonsin kommer visa någon, men jag är ändå himla glad för att kunna se skillnaden så bra. Jag funderade ett tag på att skicka bilderna till läkarna som opererade mig. Men det kändes för nära hela #Metoo och dickpicks-debatten, haha. Man skickar ändå inte könsbilder till folk bara sådär. (Varför finns det män som inte fattar det?)

Men.

Det finns ett men, och det är det här som jag varit lite ledsen över. Jag har ju skador på både inre och yttre analsfinktern. När den yttre sfinktermuskeln inte funkar som den ska får man svårt att knipa och hålla emot gaser och avföring. Denna har ju lagats nu och jag kan hålla mig mycket, mycket bättre än förr! Men jag har ju kvar en skada/dysfunktion i den inre ändtarmsmuskeln. Den här muskeln ska liksom ha en spänning hela tiden för att hålla inne gaser och avföring. Nu när jag kan hålla mig bättre i olämpliga sammanhang. Men det liksom mer skjuts i systemet när jag väl släpper mig. (Det här är inte superkul att skriva om, men vi är redan på det klara med att alla fiser ibland va?). Jag upplever det som att jag nu får mer frekventa yttepytteläckage i samband med att jag pruttar än vad jag hade förut. I land tycker jag att det läckt utan att jag alls uppfattat det. Det är inget jätteproblem, det är bara väldigt lite och bara att gå på toaletten och torka. Men ibland börjar det svida och klia, och då blir jag less. Jag hade inte så innan och tycker att det är trist att ha nu. Jag hoppas på att det handlar om att musklerna håller på att hitta en ny inbördes balans och att jag blir bättre med tiden när det gäller även detta.

Jag tränar på

Fem veckor efter operationen började jag träna kondition på cykel, först bara 20 minuter åt gången. Det kändes ovant och lite småont. Redan andra gången kändes det bättre, och jag har sedan stegrat till 30 minuter. Jag hade säkert klarat hela spinningpass nu. Jag gör fortfarande mest rehabanpassad träning med förhållandevis litet buktryck, men vågar nu lyfta och bära Wilfred (treåringen) litegrann. Kvar att testa är omslutande sex och löpning och så småningom testa mer generell träning med motstånd, vikter och större buktrycksutveckling. Nu när vi snart ska flytta har jag ändå inget aktivt gymkort, så det är inget som kommer hända jättesnart. Och jag är ju som alltid mer sugen på löpning än styrketräning.

Det är bra att utvärdera så här

Nu när jag skriver det här märker jag att operationen faktiskt lyckats himla bra. Det är lätt att fastna i att fokusera på det negativa. Att jag fått ett nytt symtom som jag inte hade innan har varit rätt nedslående. Men på det stora hela är jag nöjd och tacksam!

Farmor Monicas Chicken Korma

Farmor Monicas Chicken Korma

Ibland gör vi min farmor Monicas recept på kyckling korma. Jag har själv inga minnen av henne då hon gick bort när jag fortfarande var bebis. Men hon är en person som det fortfarande pratas mycket om i familjen. Hon var en Srilankesisk dam med bestämda åsikter, stort hjärta och passion för matlagning och bakning. Hon har lämnat efter sig en kokbok som innehåller allt och lite till, med allt från husmorstips till hur man kan ersätta vispgrädde med annat till recept på födelsedagstårtor och curries.

När mina föräldrar letade efter hennes julrecept för ”Love cake” härom året hittade vi det här Korma-receptet och bestämde oss för att testa det.
Efter en testlagnng blev det ett nytt favoritrecept! Här kommer alltså en sri lankesisk version av den klassiska ”chicken korma”-rätten. Vi vet att de flesta av er inte sitter på pandam leaves och curryblad, men hey. Resten av kryddorna har ni såhär inför jul. Och i er lokala asiatiska livs finns resten!

image

Ingredienser:

ca 1 kg kyckling lår utan skinn
1/4 msk gurkmeja
½-1 liter vatten
1 tsk salt

a)

30 g Ghee
125 g (1 medelstor) gullök
1-2 bitar rampe/pandanleaf
2-3 löv karapincha/currylöv
3-4 kapslar kardemumma
1 kanelstång

b)

½ tsk svartpeppar
30 g ingefära (färsk eller puré dock inte pulver)
30 g vitlök (färsk eller puré dock inte pulver)

c)

1 msk korianderfrön
1 tsk fänkålfrön
1 tsk kummin
1 tomat
2 gröna chili
120 ml matyoghurt

d)

½ msk vallmofrön
60 g cachewnötter
60 g cocosflingor
1 tsk torkad mynta

alternativa smaksättare mot slutet

1 tsk tomatpuré eller mer
pressad lime
någon tesked socker
salt

Gör så här:

Skiva lök. Värm på olja och ghee i en panna. Ha i alla a) ingredienser och stek tills löken är gyllenbrun. Skölj och skinna av kycklingen. Gnid in gurkmeja. Lägg i och stek kycklingen i några minuter och häll sedan på vattnet.

Medan kycklingen kokar, hacka och mal ingefära och vitlök, och mal även svartpppar. Sätt undan i en skål. Värm fänkål och kummin i en stekpanna i någon minut på medelhög värme (kryddorna ska inte rostas utan enbart ”torkas”). Mortla/mal koriander, fänkål och kummin. Hacka tomat och chili. Tillsätt alla b) och c) ingredienser och låt koka i ca 15 minuter.

Mal vallmofröna och finhacka eller mal nötterna och cocosflingorna. Tillsätt alla d) ingredienserna och låt puttra tills såsen tjocknat. Smaka av med socker, lime, tomatpuré eller mer salt om det behövs. Servera med ris.

image

Det här är inte ett julrecept tänker du kanske nu.

Men vi är en familj med rötter i Sri Lanka. Kanske hade min farmor Monica bjudit på just detta en söndag i december. Att söka våra rötter hör högtiderna till, eller hur?

Var finns dina rötter och vad bär högtiderna med sig för dig?

Marinas pepparkakor

Marinas pepparkakor

Vi har en bok där vi skriver ner och samlar favoritrecept. Där i har vi ett  pepparkaksreceptet som  kallat ”Marinas pepparkakor”. Marina är Mias mamma, men receptet är egentligen inte hennes utan Mias mormors och förmodligen äldre än så. Jag tror att receptet skiljer sig lite från ett klassiskt pepparkaksrecept, framförallt för att det utöver de klassiska pepparkakskryddorna innehåller även pomeransskal.

Vi älskar dem i alla fall. Mia mest av alla. Hon brukar vilja äta sina pepparkakor med smör och ost, gärna till frukost. Men det kanske alla tycker, att just deras mammas pepparkakor är de godaste?

image

Ingredienser:

  • 200 g mörk sirap
  • 5 dl socker
  • 2 tsk malen kanel
  • 2 tsk malen ingefära
  • 2 tsk malen kryddnejlika
  • 1 msk malen pomeransskal
  • 2 tsk bikarbonat
  • 300 gram margarin eller smör
  • 3 ägg
  • 800 gram vetemjöl

Såhär gör du:

Blanda socker, sirap och kryddor i en kastrull och ställ den på spisen på ganska hög värme tills sockret smält.
image

Alltså: det ska liksom bubbla lite, inte koka. Röran blir liksom flytande och lite glansig.
image

Ta bort kastrullen från plattan och tillsätt bikarbonat.

Bikarbonaten liksom ”fizzar” lite i smeten, nästan som om du hade slängt i en liten brustablett. Smeten ändrar också färg litegrann.
image

Låt smöret smälta i blandningen.

image

Tillsätt äggen när blandningen svalnat något, ett i sänder.
Blanda till sist i vetemjölet. Det här steget är jobbigt om du inte kan föra över degen till en degblandare. Man får jobba med sina armmuskler och veva, veva, veva för att få in allt mjöl i degen. Har du någon där hemma, så be om avlösning om det blir för tungt.
image
image

Låt sedan degen stå i kylen i några timmar eller över natten, sätt bara locket på kastrullen och ställ in den!

Baka ut på mjölat bakbord. Använd kavel och pepparkaksformar såklart. Och baka i mitten av ugnen, 5 minuter på 200 grader.

Vi kanske inte är bäst i världen på att spritsa kristyr, men vi har i alla fall stans godaste pepparkakor.

Hur gör du dina pepparkakor? Och har du några bra kristyrtips?