Kategori: Mias plugg

Mias plugg

Jag är färdig fysioterapeut sedan många och och genomgår nu min specialistutbildning inom obstetrik, gynekologi och urologi. Efter avslutad utbildning är det följande jag kommer ha spetskompetens inom:

Mias plugg

Handledningseftermiddag

I fredags hade jag patienter på förmiddagen, men på eftermiddagen åkte jag iväg och träffade min studiegrupp.

Specialistutbildningen för fysioterapeuter är lite annorlunda uppbyggd än exempelvis sjuksköterskors specialistutbildningar. Vi lägger upp studieplanen själva utifrån de målen vi ska uppnå, och sedan har vi handledare som ser till att styra oss rätt på vägen.

wp-1475251072736.jpg

Jag drog direkt från jobbet till handledningseftermiddagen och köpte med mig ”lunch” på vägen. Kvart över tolv tyckte jag att en cronut kändes som en rimlig lunch. Min mage höll inte riktigt med, och sen mådde jag typ illa hela eftermiddagen. Gott, men otroligt mastigt.

Jag tänkte presentera min handledningsgrupp? Det är ett grymt gäng!!

Först har vi vår handledare Kerstin. Kerstin jobbar jättemycket med gravida med olika besvär och finns på Team Aktiv i Hässelby. 

Sedan har vi Helena. Helena håller på och tar en masterexamen och vill gärna träffa fler patienter med besvär från bäckenbotten. Hon jobbar på Rehab Västra Bromma.

Emma jobbar på Brommaplans fysioterapi och hör ni bland annat på ett avsnitt av förlossningspodden där hon är med och pratar om bäckensmärta. 

Sara jobbar på Friskispraktiken och har bland annat varit med och skrivit de uppdaterade riktlinjerna för graviditetsrelaterad bäckensmärta.

Maria Lund heter en fysioterapeut som hann bli färdig specialist strax innan jag började, hon jobbar på Telge Rehab i Södertälje. Hon är dock ”en i gänget” och brinner också för att ge riktigt bra vård till kvinnor med besvär.

 

Jag är så glad över att få vara en del av ett sånt grymt gäng!

Behöver ni träffa någon fysioterapeut och finns i närheten av dessa fantastiska professionella kan jag varmt rekommendera dem!!

Jotack jag vet 

Sånt här ”pepp” funkar inte på mig.

 Jag blir typ sur. 

Tack för era höga tankar om mig, liksom.

Å andra sidan… Jag håller ju typ på att somna själv…

Hmm. 

/Mia som hellre vill blogga än plugga 

Har låst in mig

Joseph fåt ta barnen, hushåll och alles idag. Jag har stängt in mig i vårt rum och fällt ut sekretären vi aldrig använder som just sekretär, och ska sitta och plugga typ hela dagen. Sängen är grym som avlastningsyta för alla papper.

Har börjat med att få in alla referenser i EndNote, det är ju typ väääääärldens drygaste jobb. Ska belöna mig med med en kopp kaffe och en dusch efter det, sen ska jag läsa ”Instructions for Authors” från den tilltänkta journalen och ”How to write a flawless manuscript” och göra ett grymt skelett för hela artikeln enligt konstens alla regler. Senare under hösten kommer vi jobba igenom hela databearbetningen och statistiken. Och sen tillkommer ju att skriva resultat och så. Det är långt kvar på den här resan, men det känns skönt att vara igång.

Nu måste jag tillbaks till EndNote:andet. Hörs! 

 

Med hela huvudet fullt av amning

Nu är jag på väg hem från kursdagen i Kristianstad. Jag är sååååå trött. Men också alldeles uppspelt på grund av nya kunskaper. 

Vill typ skaffa en ny bebis bara för få amma, haha. 

Visste ni till exempel att de tillväxtkurvorna BVC använder sig av är gjorda på 70-talet när amningsprocenten i Sverige var rekordlåg? Det innebär att när helammade barn planar ut i sin viktutveckling någon gång mellan 3-5 månader passar de inte in i mallen som lämpar sig bäst för flaskmatade barn. Därför händer det att föräldrar får felaktiga råd om att de behöver lägga till mat eller ersättning eftersom det ser ut som att barnet ”frångår sin kurva”.

Och begreppet skinship! Påminn mig om att jag ska skriva om det! Det handlar typ om de inlärda beteenden av omsorg och omvårdnad som föräldrar lär sig, men som traditionellt ansetts liksom varit biologiskt kvinnligt. 

Ni hör ju. Jag har haft en bra dag!

Godmorgon från Skåne 

Vaknade nyss på nattåget från Stockholm och har nu parkerat mig på tåget till Kristianstad.

Är superkissnödig (vägrar av någon enfaldig anledning använda tågtoaletter) ock kaffesugen så jag håller på att dö. Hoppas Kristianstad kan förse mig med toalett, anständigt kaffe och en smaskig macka. 

Har Eminem i lurarna, känns ändå tryggt på något sätt.

Skriver något mer i eftermiddag när jag är på väg hem igen! Ha en fin tisdag hörrni! 

In med huvudet först och kör, ba

Kommer ni ihåg i somras, när jag satt och pluggade som en tog om bäckensmärta efter förlossning? Tanken är ju alltså att jag ska bearbeta data från ett tidigare forskningsprojekt om ämnet och vara med och publicera en artikel. I somras satt jag och läste in mig på ämnet och skrev ett första utkast till bakgrund.

wp-image-2064963139jpg.jpg

Igår träffade jag upp med min inofficiella handledare/forskaren som har samlat in datan, Christina. Jag är delvis aspepp på att fortsätta med projeketet och har delvis typ ont i magen och tänker att det aldrig kommer gå. Grejen är så här: För att tillslut bli färdig och godkänd specialist som fysioterapeut måste jag ha skrivit en magisteruppsats eller motsvarande inom ämnet (gynekologi/obstetrik/urologi). Grejen är att jag redan skrivit en magisteruppsats, dock inom fel ämne. Jag kan således inte skriva en ny (får ju inte gå om en kurs jag redan läst). Så nu försöker jag uppfylla den andra motsvarigheten av kritierierna: få en artikel publicerad. Under hösten är det tänkt att jag ska jobba med statistiken och litegrann med formatet på artikeln. Vi har ingen deadline, så det får ta den tid det tar.

När jag åkte på vägen hem igår försökte jag peppa mig med musik. Satt och bläddrade och bläddrade efter låtar som kunde ge mig en humörshöjning/pepp.

Två VÄLDIGT olika låtar blev utvalda:

Cheeesy, oh yes…

Den andra:

Min musiksmak går liksom balansgång mellan gladpop och äldre hiphop. På gymnasiet lärde jag mig älska Jurassic 5 och Busta Rhymes, otroligt ofta kommer jag tillbaks till just dessa. Även om den senares texter inte direkt är något jag kan ställa mig bakom. Menmen. Det svänger, ibland är det huvudsaken.

Vad lyssnar du på när du bara måste ingjuta mod i dig själv?

Vad ska en med partnern till egentligen?

I min amnings-kurs handlar första uppgiften om partnerns del i det hela. Jag läser en massa artiklar om partnerns upplevelse av amning och om dennes roll. Jag kommer återkomma med en massa intressant utifrån forskningen jag läser, men tänker att jag får göra det efter att jag lämnat in själva första deluppgiften. Vill ogärna råka fastna i någon plagierings-kontrollsystem för att jag plankat mig själv, liksom.

Men kortfattat:

  • Partnern upplever sig ofta åsidosatt av amning.
  • En del upplever att det är okej.
  • En del upplever att barnet blir en konkurrent.
  • En del upplever att barnet stjäl den ammande kvinnans hela fysiska närhet.
  • En del stöttar sin ammande partner för att de upplever att amning är bäst.
  • En del tänker att det hade varit roligare om de flaskmatat, så hade de kunnat dela på matandet.

Partnern vill gärna vara mer delaktig. Det som vården då ofta uppmuntrar till är att denne ska ta ett större ansvar för hem och hushåll, eftersom den ammande faktiskt är uppbunden med att just amma. Vi hade en man i vår bekantskapskrets som tog jätteilla upp av detta. Tror att han kände sig nedvärderad, typ ”är det här det enda jag duger till?”

Men det verkar också som att det finns studier som visar att partnern faktiskt är den största supporten till en ammande kvinna, och den person som faktiskt påverkar mest huruvida en kvinna kommer börja och fortsätta amma över huvud taget. Den påverkansgraden verkar vara mer än vad BVC-personal och barnmorskor på BB och allihop har.

Jag tänker att det som kursansvariga vill att vi ska reflektera kring är hur vårdpersonal jobbar kring amningsfrågan, och att det säkert allt för ofta inkluderas bara den potentiellt ammande kvinnan i samtalen. Nu träffar jag ju sällan mina patienters eventuella significant other överhuvudtaget, och jag har ju inte ansvar för familjer så som personal på MVC och BVC har. Tycker ändå att det är relevant att reflektera kring.

Jag har pratat lite med Joseph om detta, men jag skulle gärna höra era tankar (ammande som icke-ammande!!). 

När det kommer till matning av bebisar, vilken är partnerns roll tänker du? 

 

 

Fantom-amning?

Kan det vara så att kroppen liksom hittepå-producerar bröstmjölk?

Förra veckan var en lång upptrappning mot att få mens. Det började liksom tidigt med blemmor, trötthet och en PMS-känsla. Jag tyckte att mensen dröjde lite, och att förvarnings-signalerna var lite extra kraftiga. När jag helt plötsligt en dag i förra veckan drabbades av akut bebis-sug höll jag på att gå och köpa ett graviditetstest. Nä, nu! Men sen väntade jag lite till, och som vanligt kom mensen med buller och bång.

Jag börjar ju precis en högskolekurs om amning, och till ovan nämnda tillkommer detta:

En kväll satt jag och läste ett gäng artiklar om amning som ingår som kurslitteratur i min kurs. Och så kände jag har jag liksom fick den där extremt tydliga och väldigt specifika känslan som brösten ger när det drar ihop sig till utdrivningsreflexen. Jag satt och höll mig om brösten en stund och tänkte att det väl var lite väl att börja få fantom-utdrivningsreflexer av att bara läsa om amning.

Men mycket riktigt, dagen efter kunde jag  pilla ut små mjölkkluttar från bröstvårtorna. Jag är ju en regelrätt mjölk-ko som ammande och har läckt bröstmjölk sen vecka 11 i både graviditeterna, så egentligen är det väl inte så himla konstigt. Men ändå. Det var ett bra tag sen jag slutade amma nu. 

Jag kommer säkert bli lite inspirerad och skriva en del om amning under hösten, i och med kursen jag går.

Jag hoppas ni tycker att det är okej?

wpid-20140621_133528.jpg
En amningsbild från juni 2014

På tal om kursen! Jag ska åka på kursträff i Kristianstad den 13 september. Får åka nattåg för att komma i tid och kommer alltså vara i Kristianstad typ 6 på morgonen när kursen börjar nio. Jag tänker att jag vill promenera till Högskolan i maklig takt och typ fixa i ordning mig lite på någon toalett där. Men känner någon av er läsare till Kristianstad? Finns det det något kaffeställe som är öppet megatidigt?

 

Veckans poddtips…

Den här veckan har jag lyssnat på en del poddar, som vanligt. Den sista, om ”nära föräldraskap” har både jag och Joseph lyssnat på och diskuterat ganska mycket. Ingen av oss är ju direkt ”nära föräldraskapsutövare” även om vi för all del sjalburit, samsover och jag dessutom helammat. Men när det blir en icke-vetenskaplig lära av det, där det blir kategoriska ”rätt och fel”, då gillar ingen av oss det.

Här kommer veckans lyssningstips!

  • Stugg mom never told you

Alltså. Lyssna på detta! Om bröst och sportbh:ar. Så kul att jag skrattade högt ut på tunnelbanan här om morgonen. Och samtidigt otroligt informativt. Visste ni till exempel att bröst i rörelse rör sig i en åtta, och att det finns kvinnor som fått nyckelbensfraktur av sina skumpande bröst? 

  • Aktuellt om vetenskap och hälsa

Och ett jättejättebra poddavsnitt, lättlyssnat och informativt om endometrios finns här. Tio procent av alla kvinnor i fertil ålder är drabbade, detta är minst sagt en folksjukdom. Och jag hörde först talas om den här sjukdomen för, säg 4 år sedan? Gruvligt. Men bra podd!

  • Science versus

Inte helt opartiskt, men ändå intressant lyssning om ”nära föräldraskap” här.  Jag uppskattar Sveriges radios radioprogram för att de alltid i alla lägen försöker att vara opartiska, och visa åsikter från olika läger. Så kan vi säga att ”Science versus” INTE är. Den här podden är ganska dåligt maskerat kritisk mot ”nära föräldraskap” till att börja med. Men jag gillar ändå faktagranskningar och forskningsgenomgångar.

Vad har du lyssnat på senaste tiden?