Kategori: Joseph, Mia och barnen

Joseph, Mia och barnen

Familjen Fernando

I den här kategorin hittar du högt och lågt, vitt och brett om oss – Joseph, Mia och barnen. Vi driver den här sidan som en blogg och utöver kvinnohälsa som är ett stående tema så lär du som läsare känna oss. Det här är en levande blogg och vi vill ha det så.

Vi skriver om livet, vardagen, föräldraskapets högpunkter och lågvattenmärken och om resor och andra saker vi företar oss. Vi är hemskt vanliga, men många beskriver också bloggens styrka att den just har en blandning av innehåll.

Vi är hemskt glada om ni vill läsa och följa! Vi finns också på instagram och på senare tid har vardagsbetraktelserna kommit att hamna där i stor utsträckning.

BakingBabies bakar bebis

Det vår familj och våra närmaste vetat ett par veckor kan vi nu berätta för er! Vi väntar en trea!

BakingBabies bakar bebis!

Vi väntar ett tredje barn! Mia är nu i vecka 14 och bebisen kommer, om allt går bra, i oktober! Det är en planerad och efterlängtad liten krabat.

Preggobloggning väntar

Vi kommer återkomma med de bloggposter som skrivits och bara sparats under dessa veckor som vi bara väntat tiden an. Egentligen hade vi kunnat berätta från start. Om graviditeten inte skulle ”blivit något med” så är det ändå ett relevant ämne att prata om. Vi hade inte tyckt att det skulle vara svårt att prata med er om ett missfall. Men i och med att våra barn numera är så pass stora att de faktiskt förstår vad som händer, har vi velat vara hyfsat säkra på graviditeten innan vi berättade för dem. Och vi ville inte att nyheten skulle nå er läsare före barnen. Därför har vi sugit på den här karamellen ett tag!

Men nu ÄNTLIGEN kan vi börja preggoblogga och vara öppna med vår hemlis!

Någon mer som väntar oktoberbebis?

Kvinnlig könsstympning

Kvinnlig könsstympning

Om du inte kallar dig feminist, så kan du antingen sluta läsa nu, eller erkänna för dig själv att det är dags att bli feminist. Du kanske tycker att det pågår mer eller mindre petitesslika debatter inom svensk feminism, vad vet jag. Men nu kommer det här inlägget handlar om könsstympning, och både du och jag behöver förstå att världen är rutten.

Grundläggande fakta

200 miljoner kvinnor världen över är könsstympade. De flesta flickor är mellan 4 och 11 år när könsstympningen äger rum. I Sverige uppskattas att ca 38 000 kvinnor redan är könsstympade. Håll i hatten nu: upp emot 60 000 flickor står i riskzonen att bli könsstympade. Räknat per capita har vi högst antal drabbade kvinnor i hela EU.

Kvinnlig könsstympning är ett kulturellt uttryck och en tradition. Det är inte en religiös handling och sedan har utförts i  i 2000 år. Tvärt emot vad jag trodde så är detta inte bara ett afrikanskt problem. Även stora delar av mellanöstern och indonesien har också denna tradition.

Bild härifrån

I Sverige har vi flest drabbade bland kvinnor från Somalia, Eritrea, Etiopien och Sudan.

Hur görs själva stympningen?

Själva stympningen kan utföras på lite olika sätt. Den mildaste formen omfattar borttagning av klitoris yttre delar. Den andra graden omfattar att klitoris och de inre blygdläpparna skärs bort. Och i tredje gradens stympning så tas alla yttre könsdelarna bort och vaginalöppningen förminskas till ett litet, litet hål genom att alltihop sys ihop. Det finns också en fjärde grad som kan vara andra sorters stympning, prickning, ristning, skrapning eller att något frätande medel används. Ingreppet sker ofta av personer utan medicinsk eller anatomisk utbildning, utan bedövning och utan sterila redskap. Dödligheten efter ingreppet är 10%. I brist på lämpligare material blir flickorna ibland ihopsydda med törntaggar eller djursenor.

Varför?

Syftet är att den kvinnliga sexualiteten ska styras. Det kan vara ett sätt att försäkra sig om att kvinnan ska vara oskuld när hon gifter sig. Hos en del ska alltså det första äktenskapliga samlaget ska paja ihopsyningen. Hos andra verkar det vara så att penetrerande samlag aldrig riktigt blir möjligt. En del kvinnor i vissa länder och landsända blir också ihopsydda igen efter varje gång de fött barn.

Ett brott mot barn

Könsstympning är våld och brott mot barn. Det kan naturligtvis ge allvarliga konsekvenser både psykiskt, fysiskt och socialt. Drabbade barn har stor risk att utveckla posttraumatisk stress, fobier, depression, ångest och fysisk generaliserad smärta.  När flickan kommer in i puberteten och vuxen ålder kommer hon ha ökad risk för UVI:er, samlagssmärta, ärrbesvär och infektioner. De kvinnor som är nästan helt ihopsydda kommer ha en så pass liten stråle när de kissar att det tar mycket lång tid. Mensblod kan inte rinna ut som vanligt utan kvinnan behöver ofta pilla ut klumpar med koagulerat blod. Det kan blir svårt i sociala sammanhang. Duscha på skolidrotten, känsligt att vara länge på skoltoan, rädsla för att bli utpekad som annorlunda… såna där saker som är svåra för vilken tonåring som helst blir ju EXTRA jobbiga för dessa tjejer.

Kvinnoförtryck

Könsstympning är ett kvinnoförtryck. Budskapet blir att kroppen inte är din egen. Jag vill slå ett slag för dessa två informativa hemsidor www.hedersfortryck.se och www.dinarattigheter.se samt för en nedladdningsbar folder ”Våga se”.

Du som jobbar inom skola eller med barn på olika sätt borde verkligen ta till dig den här informationen!

 

Att ställa idealbilden till svars.

Att ställa idealbilden till svars.

Varje dag läser jag bloggar och plöjer mitt instaflöder. Ibland är det en källa till härlig underhållning. Ibland är det en källa till ångest. Är det bara jag?

Bildresultat för när man hängt på sociala medier lite för länge

Illustration av världens bästa Louise förstås. 

En del människor verkar bara vara så himla lyckade.

Jag aldrig kommer vara den där personen. Den där personen som ser perfekt ut i alla sina kläder, alla dagar. Hon gillar yoga men tränar också maxad styrketräning, för att få en bra balans. . Hon är en sån som gillar grönkålsjuice och faktiskt köper två Granny Smith när hon är på Pressbyrån och behöver en snabb blodsockerhöjning. Hon är välutbildad och har haft en cool yrkeskarriär men har nu sina sociala mediekanaler som sitt heltidsjobb.  Hon instagrammar vackra bilder när hon pysslar med sina barn.

Och så jag

Under tiden vadar jag omkring i duplo och bär samma jeans med fläckar för tredje dagen i rad. Jag springer visserligen i ur och skur, men det gör mig långt ifrån så glamorös som henne. Jag gillar kaffe och ostmacka och akutköper gärna en chokladbit när sockersuget kommer över mig. Jag jobbar inom vården och när jag och mina barn pysslar får de färg i öronen och gråter när jag ska tvätta dem.

Ibland tänker jag ”om jag bara kunde vara mer som henne…”

Men grejen är. Jag träffar så många olika människor att jag snart borde kunna avslöja mig själv och mina tokiga tankar om ”alla andra” och om ”henne”, den där perfekta. Även någon som ser ut som henne har komplex för något på kroppen. Även någon som verkar som henne berättar om huvudvärk, spänd nacke, tänder som gnisslar på nätterna, inkontinens, samlagssmärta, stress och oro.

Hon finns inte

Det finns inga alla andraHon finns inte. Det som finns är operfekta, fantastiska och väldigt mänskliga människor som lever med sitt hopp och sina rädslor och stressorer och jobb och liv och barn och hundar och svärmödrar och toaletter som behöver städas. Med väckarklockor som ringer för tidigt och barn som inte sover hela nätter och där kaffe och brownie är det som räddar dagen.

Typ som jag. Typ som du.

Här kommer lite tankar som jag jobbar med för att känna mig mer okej med mitt eget operfekta liv. Lite frågor jag ska ställa mig själv för att analysera min egen uppfattning om ”alla andra” och om ”henne” (de där hittepåbilden av idealkvinnan som finns imitt huvud).

1. Vad ligger bakom?

Hon som är hon på instagram. Att se ut sådär är hennes livsstil. Hennes liv och jobb hänger på att hon jobbar på sin stil, sin vikt, sina muskler, sin hårfärg. Hennes perfekta utseende handlar om arbetstimmar och kanske massor av pengar och att någon annan tar bra bilder. Hon unnar sig inte den där chokladbiten på vägen till tunnelbanan – inte för att hon aldrig är sugen eller för att hon har så fantastisk karaktär att hon klarar att stå emot alla frestelser. Utan för att hon har en upplevelse av att hennes karriär hänger på att hon håller ett visst BMI. Hennes kläder är resultatet av ett sponsrat samarbete och hon gillar dem inte riktigt egentligen.

2. Vad berättar hon inte?

Det är lättare att inse att Hollywood-kvinnan är fejk, men svårare att avslöja inför sig själv att alla andra bloggare, instagramprofiler och gamla bekanta på Facebook faktiskt inte är perfekta. Hur perfekt de än speglar sin vardag genom sina sociala medier.

Alla har inte allt. De flesta lyckas inte balansera livet perfekt på alla plan.  Alla väljer vi ju oftast att presentera det som lyckas bra för omvärlden. Inredningsbloggaren kanske har garderoben full med stök. Modebloggaren är snygg och välklädd, men orkar inte lägga energi på middagen och väljer snabbmakaroner och korv till barnen. Träningsprofilen får till varje träningspass, men kommer försent till förskolehämtningen oftare än någon annan.  Inga stora brister, men de gör dem mänskliga. Vi alla är mänskliga.

3. Kan jag hitta en bättre idealbild?

Jag behöver kanske bredda mitt sökfält i jakten på bra förebilder. De kanske inte ens ser ut som jag förväntar mig att se ska se ut.
Tanten före mig på ICA – kanske tar hon smärtlindring för sinknäartros bara för att kunna gå och dansa fyra gånger i veckan? Då snackar vi motivation och karaktär. Den taniga killen vid chipshyllan kanske cyklar flera mil om dagen i sin tjänst som cykelbud – snabbast i stan dessutom. Han har en eftersträvansvärd kondition. Och förskolepedagogen som varje vecka klämmer in en halvtimmes träning på de mornar hon börjar lite senare. Träningen tillsammans med det hårda arbete hon utför gör henne imponerande funktionellt stark.

Det finns så otroligt många hälsosamma, kämpande och inspirerande personer runt omkring mig. Personer som försöker göra sitt bästa med de kroppar och förutsättningar de har.

4. Har ”alla andra” och ”hon” verkligen inga problem?

Vi drabbas alla av småkrämpor och mellan varven stora och små vardagliga problem. Ibland regelrätta katastrofer. Vi är människor, och i begrepp människa ryms inte den där bilden vi har på perfekthet. Även hon har problem ibland, jag vet det. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så syns inte alla besvär utanpå. Depressioner, relationsproblem, sömnlösthet, högt blodtryck – vi kan göra listan oändlig på saker som folk kan lida av som inte nödvändigtvis behöver synas på ytan.

5. Kan jag göra konstruktiva jämförelser?

När vi inser att vi verkligen hamnat i en sits där saker inte är ”okej” längre får vi en enorm drivkraft till att göra vettiga förändringar. Jag träffar så många sådana personer på jobbet. De har hamnat vid ett vägskäl och de har bestämt sig för att genomföra ett förändringsarbete av något slag. Att jämföra oss är inte alltid dåligt, men det måste i så fall användas till något mer konstruktivt än självförakt.
Om jag bestämmer mig för att jag faktiskt måste förändra något så måste jag också eventuellt ta hjälp av mitt sociala näterk eller av professionella för att kunna genomföra förändringen.

6. Finns det verkligen folk som får ”allt gratis”?

Hon ser ut som att hon har allt och att hon glider fram på en räkmacka. Men vi vet ju inget om ”alla andra” och ingen människa jag känner på djupet har någonsin fått allt gratis. Eftersom jag kämpar på med mitt dagligen ser jag ju knappt mina egna framsteg. På samma sätt ser någon annan mig utifrån och ser bara det jag är idag, inte det jag gjort för att komma hit. Vi alla jobbar på hårt med vårt eget, och vi ser bara resultatet, inte kampen bakom. Jag ska bli bättre på att försöka uppskatta både mina egen och andra människors hårda arbete.

 

Har du några andra sätt att avslöja dina tankevurpor om ”alla andra?”

Bokreleasen!

Bokreleasen!

Ni har väl inte missat att vår bok finns ute att köpa nu?  Jag antar att jag numera ska skriva ut att ”detta inlägg innehåller reklam för vår bok?” Det här inlägget handlar om releasefesten som vi hade, men NATURLIGTVIS tycker jag att du ska köpa boken om du inte redan gjort det.

Blogginlägg rätt sent efter att en happening faktiskt hände är rätt töntigt…

Jag tycker generellt att det är extremt tråkigt att läsa om någons julafton en vecka efter att det hände, eller en rapportering om en mysig helg på en onsdag. Jag fattar att det visserligen kanske måste bli så om man ska hinna redigera alla bilder till perfektion. Men nu, haha, får ni ett sånt är sent rapport-inlägg UTAN redigerade bilder och what not. Välkomna att sluta läsa nu, alltså. =) Nä, men vi fick helggäster från onsdag till söndag och sedan fortsatte livet som vanligt. Men nu har jag fått tummen ur, så här kommer lite bilder.

Vi var i Bergrummet

Boksläppet höll vi i Bergrummet på Skeppsholmen. Jag hade inte varit där innan och var lite småorolig att det skulle bli en trist kväll för barnen. Men det var ju ett leksaksmuseum! Barnen hade den roligaste kvällen på länge. Vi får ta och gå dit en gång till enkom för att kolla på alla grejer.

Jag räknade inte…

Först droppade det in lite försiktigt med folk, men i slutänden kom det rätt många. Kanske 60 personer? Jag är dålig på att hålla koll. Det var en blandning mellan kollegor, vänner, familj och bloggläsare/följare. Sååå roligt!

Ett bord med våra böcker stod uppdukat. Innan kvällen var slut hade den där högen åtminstone halverats.

Att signera saker är bra konstigt?

Jag blev HELT tom i huvudet när vi skulle signera första böckerna. På nivån ”hur stavar jag mitt namn?”. Haha. Sen kom vi upp i fart.

En bokskjorta!

Jag köpte en lång skjorta med böcker på, lite på skoj, för ett tag sedan. När jag skulle välja outfit för bokreleasen så kändes den som det enda vettiga valet. När jag ANNARS använda en bokskjorta, om jag inte gör det på släppet av min egen bokdebut?

Barnen lekte

Wollmar och Wilfred hittade några kompisar och lekte och lekte.

Bäst var det elektriska tåget som gick fram och tillbaks i rummet där vi andra höll till.

Wilfred ville kvällen till ära ha sin finaste My Little Pony-klänning.

Stolta kollegor!

Louise och jag kände inte alls varann innan vi började jobba på boken tillsammans, efter att ha konstaterat i varandras bloggkommentarsfält att vi nog borde samarbeta. Men vi kunde konstatera att vi haft ett otroligt bra och konfliktfritt samarbete under arbetets gång. Vi får nog ta och göra en uppföljare bara för den sakens skull. För att vi jobbar så bra tillsammans. Vad ska vi göra nu då?

TACK!

Tack alla som kom och tacka alla som hjälper oss att tipsa och sprida nyheten om boken! Fortsätt gärna tipsa i mammagrupper och gravidgrupper, på Instagram, på forum och på Facebook! Vi vill ju VERKLIGEN att den här boken ska bli läst.

 

 

På tal om mamma-magar…

Kolla på det här klippet!

Jag vet att ni som läsare inte är dem som i regel kollar på klipp vi länkar till, men KOLLA på det här. Det är en sjukt söt känguru-unge som försöker klättra in i sin mammas pung på magen.

Bara jag som tycker att det där ser sjuuuukt obekvämt ut?

På ett sätt hade det ju varit rätt smidigt att föda pyttesmå bebisar och sedan ha den någonstans på utsidan tills de är klara att möta omvärlden. Men huuu, det här ser ändå inte skönt ut?

Vilket djurs fortplantnings-upplägg är ni mest avundsjuka på?

Jag tror att jag är mest avundsjuk på den här delfinen. KOLLA! Det ser liksom inte helt plätt-lätt ut, men ändå enkelt med strömlinjeformad avkomma. Så himla coolt. Och när bebisen är ute simmar de glatt omkring tillsammans. Soft ändå.

Och vad är värst?

Jag tänker att det måste vara rätt oskönt att föda en häst eller kalv, något med hovar/klövar och jättelånga spretiga ben. Eller? Vad tror ni?

Haha, bisarra tankar, men jag hade inget mer seriöst att skriva idag.

Kamomillte och naturläkemedel hos gravida och postgravida

Kamomillte och naturläkemedel hos gravida och postgravida

Här om dagen fick Mia tid över och gjorde vad hon brukar göra när ”att-göra-listan” är tom. Hon brukar leta efter intressanta ämnen och studier att skriva om här på bloggen. Denna gången kom hon över en nyligen publicerad artikel om kamomill-te och sömn hos kvinnor efter förlossning. Efter att ha läst artikeln och fått idéer till ett blogginlägg så lämnade hon över resten till mig. Det ligger i mitt expertisområde, detta med farmaka och hur det påverkar kroppen.Inledningsvis vill jag säga att jag är ganska kluven till hela naturläkemedelsgrejen. Jag är delvis uppvuxen i ett land där naturläkemedel/ayur veda är en mångtusenårig tradition och en naturlig del av vardagen. Andra delen av mig (naturvetaren och farmaceuten) är skeptisk till allt som inte är reproducerbart och evidensbaserat. Det jag gör här nedan är att lägga fram den forskning som jag hittat. Jag är medveten om att allt inte forskats på och att det finns delar och element i den beprövade erfarenheten som ännu inte ”upptäckts” av vetenskapen.

Studien om kamomillte för att underlätta sömn hos postgravida

Studien Mia hittade är utförd i Taiwan där 80 kvinnor randomiserades till två olika grupper. Den ena gruppen fick instruktioner om att dricka kamomillte i två veckor. Kontrollgruppen fick vanlig postpartumvård. Resultatet visade att gruppen som drack kamomill-te fick färre symtom av sömnbrist och depression i jämförelse med kontrollgruppen. Vid återkontroll fyra veckor senare hade skillnaderna utjämnat sig, vilket enligt forskarna menar att effekterna inte var permanenta utan enbart kopplade till tiden då man intog teet (1).

Graviditet och kamomillte

Det finns lite olika studier med varierande resultat. En studie från 2015 har som slutsats att ”The regular chamomile consumption resulted in a higher risk of pre-term delivery, lower birth weight and lower length of the newborn. (2). Denna studie omfattade också bruk av fänkål och ingefära. ”Also a regular use of fennel resulted in a shorter gestational age. Finally, ginger intake resulted in a shorter gestational age and in a smaller circumference of the newborn’s skull.”. En studie från 2012 motsäger till viss del detta och menar att bruk av bland annat kamomill inte påverkar vikten hos barnet (3). En studie från 2014 som handlar om behandling av illamående under graviditet har som slutsats att forskningen angående bland annat bruk av kamomill (och ingefära) inte har några tydliga vetenskapligt belagda positiva effekter på symtomen (4). Det finns alltså forskning som tyder på att bruk av kamomill och andra naturprodukter är ofarliga, men också att de kan påverka barnets vikt. Det finns heller ingen supertydligt bevisad positiv effekt. Det behöver inte betyda att det inte har någon verksam effekt, det betyder bara att vi inte vet.

En förvirrande uppdelning och oklar reglering

I Sverige har läkemedelsverket infört reglering på växtbaserade läkemedel (5). Detta innefattar inte kamomillte eftersom det klassas som ett livsmedel. Men exempelvis tabletter som innehåller kamomillextrakt måste registreras hos läkemedelsverket på något sätt. Jag skriver ”på något sätt” i och med att läkemedelsverket skapat tre kategorier som gör att de flesta naturläkemedel kan få plats på något sätt. Detta är bra eftersom det skapas en form av reglering av myndighet på företagens tillverkning. Det är dåligt eftersom det gör det krångligt för kunden och man kan ”luras” att tro att produkten är bättre/säkrare/mer verkningsfullt än det i själva verket är.

  • Växtbaserade läkemedel

Det som innefattas av läkemedelslagen i Sverige är ett växtbaserat läkemedel ett läkemedel där den verksamma beståndsdelen uteslutande utgörs av växtbaserade material eller växtbaserade beredningar. Dessa preparat kan registreras precis som ett vanligt läkemedel med stöd data från produktspecifika kliniska och prekliniska studier. Men de kan även registreras där data från kliniska och prekliniska studier kan ersättas med uppgifter om ”väletablerad medicinsk användning” inom EES sedan minst tio år…”.

  • Traditionellt växtbaserade läkemedel 

Detta är preparat som i liknelse till ovannämnda preparat utgörs av en verksam beståndsdel från växbaserade material. Skillnaden är att effekt och säkerhet stöds av belägg för att produkten har haft ”traditionell användning” under minst 30 år varav minst 15 år inom EES (Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet).

  • Naturläkemedel

Naturläkemedel är läkemedel där den verksamma beståndsdelen har ett naturligt ursprung och består av en djurdel, bakteriekultur, mineral eller salt.

Det som inte passar in i ovanstående tre kategorier marknadsförs oftast som kosttillskott, livsmedel eller homeopatika. Poängen jag vill komma åt i detta är att vi i många sammanhang stoppar i oss olika saker och bara för att de inte har etiketten läkemedel så tar vi lättare på det och anser att det är närmre mat. Det vill säga i stora drag hälsosamt och få till inga risker. Men man ska vara försiktig med förhastade slutsatser. Vi gör ett kort uppehåll för lite statistik innan vi återbesöker hur man borde närma sig dessa preparat.

Hur mycket växtläkemedel tar gravida kvinnor och kvinnor efter förlossning?

Enligt några studier i USA, Australien och Canada ligger användandet av växtbaserade läkemedel och dylikt på 45%, 60% respektive 69% (6,7 och 8). I Sverige är vi generellt duktiga på att föra statistik på det mesta, men i och med att det finns så många olika kategorier av ”botanicals”/”herbal products” eller vad man nu vill kalla det och försäljningen sker på många fler ställen än enbart apoteket så har jag inte kunnat hitta några siffror på detta.

Försiktighet på grund av osäkerhet

Min professionella åsikt är det att växtbaserade läkemedel inte nödvändigtvis är av ondo. Dock är det inte heller med säkerhet något som din kropp behöver. Här är saker man borde veta och tänka på innan man tar växtbaserade läkemedel:

  • Ett växbaserat preparat är ett extrakt eller beredning från en växt eller växtdel.

Man får en kompott av substanser varav någon eller några har den förmodade effekten man är eftersträvar. Även om man påvisat i någon/några studie att det finns en viss påvisad positiv effekt är det mycket sällan känt vad den verksamma substansen/substanserna är för något. Därför vet man inte heller hur den ger sin effekt i kroppen. Framför allt vet man sällan om resten av substanserna i extraktet har någon annan effekt eller biverkan.

  • Vid framställning av dessa preparat använder man vilda eller odlade växer.

En växt innehåller och producerar massor av substanser för olika ändamål. Produktion av dessa substanser beror på externa omständigheter. Hur mycket sol får den, hur varmt/kallt är det, hur mycket vatten får den i olika stadier av dess tillväxt. Vad är det för jordmån, vilka insekter interagerar den med, vad har växten för genetisk sammansättning. Alla dessa faktorer till gör att mängden och sammansättningen av substanser i en tillverkningsbatcher av ett preparat skiftar alltså. Denna osäkerhet är något man bör ta i beaktning.

  • I några fall finns det tydligt påvisade effekter och biverkningar men i överlag är det svag till ingen påvisad effekt på de flesta växbaserade läkemedlen.

I och med att det handlar om oftast små doser av en rad olika substanser, där någon/några överhuvudtaget kanske har eventuell effekt, är risken för biverkningar vara liten.

  • Något man dock ska vara aktsam för är att de mer efterforskade växtbaserade läkemedlen har även många interaktioner med konventionella läkemedel.

Kamomill har exempelvis milda interaktioner med 83 olika läkemedel (varav många är kombinationspreparat) (9).

Kamomillte och naturläkemedel hos gravida och postgravida

Är du gravid eller ammar så ska du vara försiktig med vad du stoppar i kroppen. Det gäller både vilken mat du äter, läkemedel eller förädlade substanser som ämnar att påverka kroppen för en viss effekt eller verkan. Har du fött men inte ammar behöver du enbart ta hänsyn till eventuell påverkan på din egen hälsa. Växtbaserade läkemedel kan ha goda effekter men man ska vara noga med att läsa bipacksedeln. Var mycket skeptisk om det inte finns någon bipacksedel eller tydlig patientinformation! Tar du samtidigt något läkemedel regelbundet borde du alltid rådgöra med din läkare eller apotekare för att få råd om eventuella interaktioner.

I samtliga studier som handlar om gravida eller ammande mödrar är det gällande rådet från forskarna att man bör vara försiktig då osäkerhetsfaktorn är stor.

Väg fördelarna mot riskerna och rådfråga en kunnig om du känner dig osäker.

Vad ska vi säga om kamomillte för en nybliven mamma som behöver sova bättre?

Jag tycker att det är helt klart värt ett försök. Det finns bara två saker som ni bör tänka på:

  1. Om du går på blodförtunnande läkemedel eller går på något benzodiazepin-liknande preparat bör du avstå från intag av något som innehåller kamomill. Kamomill kan även påverka hur andra läkemedel verkar i kroppen så blanda helst inte.
  2. Om det skulle visa sig att du är övekänslig mot någon av ämnena i kamomill (vilket är mycket ovanligt) så är hudutslag ett av biverkningarna du ska vara vaksam mot. Är du exempelvis allergisk mot krysantemum eller ambrosia så kan du få en allergisk reaktion mot kamomill också.

Ta en kopp till kvällen efter att ni lagt barnet/barnen och det är dags för er att varva ner. Uppmana gärna din partner att testa eftersom jag förmodar att denne lider av en kronisk sömnbrist också. Testa i 1-2 veckor och utvärdera. Funkar det bra för dig/er så upprepa efter behov och njut av en hälsofrämjande effekten.

 

Referenser:

  1. Effects of an intervention with drinking chamomile tea on sleep quality and depression in sleep disturbed postnatal women: a randomized controlled trial
  2. ”Natural” relief of pregnancy-related symptoms and neonatal outcomes: above all do no harm.
  3. Exposure to specific herbal products during pregnancy and the risk of low birth weight.
  4. Interventions for nausea and vomiting in early pregnancy
  5. Växtbaserade läkemedel, traditionella växtbaserade läkemedel och naturläkemedel
  6. The use of botanicals during pregnancy and lactation
  7. The use of herbal medicines during breastfeeding: a population-based survey in Western Australia
  8. Herbal products use during pregnancy: prevalence and predictors
  9. Chamomile Drug Interactions ,Drugs.com
  10. Exposure to herbal products during pregnancy and the risk of preterm birth

 

Mias upplevelse av att få barn med två års mellanrum

Mias upplevelse av att få barn med två års mellanrum

Att få barn med ungefär två års mellanrum

Vi fick en fråga:

Berätta gärna om hur det är att få barn relativt tätt? Hur kände du i kroppen? Hur har det fungerat mellan syskonen? Känner ni att tiden räcker?

När Wollmar var typ tio månader var vi övertygade om att vi ville vänta med att skaffa syskon så att det skulle bli tre år mellan barnen. När Wollmar var elva månader började vi ändå bli sugna på ett till barn ganska tätt, främst eftersom vi började bli så nyfikna på hur det här eventuella andra barnet skulle bli. När Wollmar blev tretton månader var jag redan gravid. Och Wilfred föddes då Wollmar var 21,5 månader.

Ingen tvåbarnschock

Vi tyckte att den stora omställningen var att få ett barn. ”Tvåbarnschocken” som folk pratar om var inget som vi märkte av. Det var liksom ingen skillnad mot att packa skötväska för en eller två, eller byta blöjor på löpande band. Jag tror också att en del av skillnaden ligger i att jag mådde så mycket bättre efter kejsarsnittet med Wilfred än efter sfinkterruptursförlossningen med Wollmar. Jag kände mig så himla pigg, frisk och stark som nyförlöst den gången. När utgångsläget är ”yihooo, jag känner mig som superkvinnan” (i jämförelse med typ sängliggande, ledsen, rädd och smärtpåverkad).

wpid-photogrid_1400915872116.jpg

Olika barn…

Wollmar har alltid varit ett väldigt lätt barn. Han har liksom ätit, sovit, pratat och lekt lättsamt i det stora hela. Vi brukar säga att vi fick vårt krångligare barn som nummer två, och även om det låter orättvist så är det delvis sant. Wilfred har sedan start varit väldigt bestämd och velat ha saker på sitt sätt. Han har sedan födseln visat humör om det inte blir som han vill… Jag tror också att frånvaron av tvåbarnschock kan bero på att vi redan var något mer rutinerade föräldrar när vi fick ett mer krävande barn, och dels för att Wollmar aldrig ställde till någon grej av att ha blivit storebror.

En lätt ålder?

Wollmar var nästan en bebis själv när han blev storebror. Det verkar som att många pratar om att högre åldersskillnad kan bidra mer till svartsjuka och drama? Eller? Wollmar hade ingen större reaktion över att få syskon och efter bara någon vecka var Wilfreds existens helt självklar. Nu när de är större kommer Wollmar inte alls ihåg tiden innan vi fick Wilfred.

Men små barn kräver mycket

De första åren med barnen var jätteintensiva. Tiden räckte till det viktigaste, men vi märker så här i efterhand att vi inte haft tid för samma saker. Vi har ju inte haft närmelsevis samma koll på Wilfred och hans utveckling som vi hade över Wollmars. Men å andra sidan har Wilfred alltid haft ”roligare” än Wollmar hade i samma ålder. Han har ju alltid blivit road av storebror och hans upptåg. Som förälder tyckte jag att det var mycket tuffare att underhålla ett barn än två.

DSC01046

När vi övade med bebisdockan, en månad innan Wilfred skulle födas…

Kroppsresan

Min egen kroppsresa efter graviditeterna pågick länge. Jag har tyckt att det har tagit ungefär ett år båda gångerna att hitta hem i den nya kroppen efter graviditeterna. När det hade gått ett år efter att Wollmar föddes blev jag ju gravid igen en månad senare. Efter att Wilfred föddes har jag ju ägnat mig en del åt långdistanslöpning, vilket i sig påverkar kroppen en del. Och sedan kom operationen i höstas, men allt vad det innebär. De senaste 6 åren har varit en resa i min kropp, där inget egentligen har varit konstant. Men summa summarum – jag har landat i en postpreggokropp som jag trivs med, både utseendemässigt och funktionellt.

Är vi nöjda med åldersskillnaden?

Syskonrelationen och åldersskillnaden mellan Wollmar och Wilfred är vi på det hela taget supernöjda med. Bröderna bråkar en del, men har hittills ändå haft större glädje av varandra än vad de bråkat. Och vi är så glada för att de har varandra! När det kommer till åldersskillnad mellan barn så måste det ju vara så olika från varje barn och familj. När Wollmars jämngamla eller äldre kompisar får syskon NU kan vi ibland tänka ”åh vad lätt och mysigt det måste vara att bara ha haft ett barn så länge…”. Men vi vet ju inte, de kanske tyckte att ett barn var jobbigt nog de första åren? Och kanske blir tvåbarnschocken större om familjen hunnit komma längre ifrån bebislivet till att börja med? Äh, jag vet inte, ni läsare får gärna fylla i med era upplevelser av åldersskillnader, syskon och flerbarnschockar… Vår slutsats är att det har varit intensiva år med barn hittills men att vi också är otroligt tacksamma för att vi kunde få syskon så ”tätt”.

Ni läsare som har fler barn, vad har ni för erfarenheter av åldersskillnad?

Och ni som funderar över syskon, hur går era tankar om tid mellan barnen?

 

Kan en fysioterapeut göra något åt IBS?

Kan en fysioterapeut göra något åt IBS?

Min bekantskapskrets är full av personer med mer eller mindre uttalade symtom av IBS. IBS är en förkortning som står för ”Irritable bowel syndrome” och är en funktionsstörning i mag-tarmsystemet. Magsmärtor är huvudsymtomet och kan höra samman med andra kroniska smärtsyndrom. IBS är i sig inte en sjukdom, utan ett syndrom – det vill säga en gruppering av olika symtom.

IBS är jättevanligt

IBS är en av de vanligaste mag-tarmproblemen som finns. Det finns siffror som säger att 20-50% av alla människor lider av detta i olika utsträckning. Symtomen debuterar ofta i ung ålder och återfinns oftare hos kvinnor än hos män. Ärftligheten verkar stor, men det har inte gått att fastställa om det faktiskt handlar om genetik eller om delade vanor/miljöfaktorer inom familjer, eller om både och.

Hur märks IBS?

Symtomen kan bestå av illamående, kräkningar, nedsatt matlust, dålig andedräkt, sur mage, gasighet, kramper, svullenhet och förstoppning och/eller diarré. Besvären kan vara ständiga eller varierande och smärta kan upplevas molande eller krampande. Vanligt är smärta i vänstra nedre delen av magen ackompanjerat med förstoppning eller diarré. En person med IBS behöver inte lida av alla de olika symtomen.

Komplikationer av IBS kan vara hemorrojder, och näringsbrist om personen som lider av IBS börjar begränsa sitt matintag till ett fåtal ”säkra” näringskällor.

 

Image:Cfs2_5.gif

Den här bilden från physiopedia visar sambandet mellan andra åkommor ganska tydligt. 

Det verkar som att när det samtidigt förekommer flera av dessa ”blomblad” tror forskarna att kroppen lider av en känslighet i det centrala nervsystemet. Jag skulle tro att måååånga av de patienter vi fysioterapeuter träffar i vår kliniska vardag lider av IBS utöver de smärtor de söker för i leder och muskler. En del fysioterapeuter jobbar ju också mer riktat mot till exempel depression och ångest och har kroppen som redskap för att lära sig att hantera och modifiera reaktionerna.

IBS och fysioterapi

Studier har visat att en ökning av fysisk aktivitet hos kan förbättra symtomen för personer med IBS. Effekten verkar omfatta både fysiska och psykologiska faktorer. Tarmarnas rörelser påverkas av fysisk aktivitet och fysisk aktivitet kan förbättra känslan av gasighet och svullen mage. Det finns också en samsjuklighet mellan IBS och depressiva symtom. Fysisk aktivitet och träning är en allmänt accepterad behandling som är verksam för depression och nedstämdhet. För effekt på depression behöver motionen troligen pågå längre än 12 veckor, medan för vissa IBS-symtom kommer effekten snabbare. En fysioteraeput jobbar kanske aldrig eller i alla fall väldigt sällan med en patient som enbart söker dem för magbesvär.

Vi kan basera råd och behandling på följande:

  • Regelbunden fysisk aktivitet hjälper att reglera stressnivån
  • Regelbunden fysisk aktivitet hjälper med tarmfunktionen, framförallt för personer med förstoppning
  • Fysioterapeuten kan hjälpa till att återställa normala andningsmönster och lära ut avslappningstekniker för att själv kunna jobba med anspänningsreglering.
  • Motion hjälper till att reglera kroppens reaktioner på bland annat stress och depression.

Svensk forskning

I en svensk studie från 2015 undersöktes om fysisk aktivitet kunde förbättra symtomen hos personer med IBS. Testpersonerna undersöktes med ett konditionstest på cykel och fick även skatta sina symtom, sin upplevda livskvalitet, trötthet, depression och ångest på olika skattningsskalor. Sedan fick testgruppen genomgå ett 12 veckors program Studien var inte särskilt stor, men uppföljning gjordes efter ungefär 5 år och studien visade att personer med IBS som hade högre fysisk aktivitet led mindre av nedsatt sjukdomsrelaterad livskvalitet. Skillnaden varvid långtidsuppföljningen  en genomsnittlig höjning från tre timmars fysisk aktivitet i veckan till fem timmar. De mest förekommande aktiviteterna var promenader, aerobics och cykling. Och vid lågtidsuppföljningen var resultaten att testpersonerna med IBS totalt sett mådde bättre än kontrollgruppen vad gällde alla de undersökta variablerna: IBS symtom, livskvalitet, trötthet, depression och ångest. Förbättringen var statistiskt sett så pass bra att de inte enbart kan förklaras med exempelvis placeboeffekt.

Fysioterapeuter som jobbar med mer psykosomatiskt och beeteendemedicinsk inriktining kan även hjälpa patienter att genom olika tekniker hantera sin upplevda stress, oro och ångest på alternativa sätt och på så sätt ibland även minska symtomen från magen.

Kan en fysioterapeut hjälpa vid IBS?

Slutsatsen är att om du lider av IBS så kan du med fördel boka tid hos en fysioterapeut om du behöver hjälp och stöd med att etablera nya tränings- eller motionsvanor. Söker du en fysioterapeut för något annat besvär kan du också berätta om IBS-problematiken. Vi är generellt inte så bra på att fråga om magbesvär. Trots allt kan detta vara en relevant sak för oss att veta. Framförallt om det är så att dina magbesvär kan vara ett återkommande hinder för fysisk aktivitet, då kanske vi gemensamt kan komma på lösnngar. Sök hjälp hos en mer psykosomatiskt inriktad fysioterapeut om du önskar hjälp med avspänning, stresshantering och kroppkännedomsträning. Vi alla kan nog detta på en grundläggande nivå, men det finns mer specialinriktade fysioterapeuter som är bättre än vi andra. Alla kan inte vara bra på allt…

Lider du av IBS? Har du några positiva eller negativa erfarenheter av fysisk aktivitet för dina besvär? Berätta!

 

Referenser:

Descending pain modulation in irritable bowel syndrome (IBS): a systematic review and meta-analysis

Intervention to increase physical activity in irritable bowel syndrome shows long-term positive effects

Physical activity improves symptoms in irritable bowel syndrome: a randomized controlled trial.

 

PS:

Ni har väl inte missat:

”Ett fysioterapeutisk inlägg om bajs”? 

Förstoppning och fibrer?

Eller gästinlägget om förstoppning och tips kring detta?

Om BakingBabies

Om BakingBabies

Varför heter bloggen som den heter? Jag är nyfiken på hur det gick det till när ni startade den och valde namnet?

Historien om BakingBabies börjar 2012. Vi hade bloggat på varsin blogg under flera år, jag hade en bakblogg och Mia hade en vanlig personlig blogg. Mia startade sin blogg när hon flyttade hemifrån 2005, för att hålla släkt och vänner uppdaterade. Jag började något år efter det. Så blev vi gravida i slutet av 2011 och vi bestämde då oss för att börja blogga tillsammans istället. En blogg om graviditeten men också om allt det där vi tidigare bloggat om.

Namnet BakingBabies

Vi satt en kväll tillsammans med våra goda vänner Simon och Jenny och spånade kring den nya bloggen. Vi slängde ut premisserna; en blogg som skulle handla om bakning, graviditet, bebis, familjeliv… Tillslut var det Simon eller Jenny (ledsen att jag inte minns..) som kom på namnet bakingbabies. Det var en liten flört med allt av dess tilltänkta innehåll, och dessutom lite göteborgskt skämtsamt om barnabakandet.

En liten gravidblogg

Vi skrev om graviditeten, tog magkort och postade och uppdaterade allmänt om vårt liv. Sen föddes Wollmar och bloggen i sig fick ett uppsving när Mia började skriva mycket om förlossningsskadorna hon fick. Om komplikationer, återbesök hos läkare och hur hon mådde. Sen rullade bloggen på som en vanlig och mycket liten ”familjeblogg”. Vi tappade en del läsare där när det ”akuta” med Mias förlossningsskador liksom la sig. När Mia blev gravid igen började hon aktivt jobba mer för att driva bloggen mer åt det professionella hållet inom hennes fysioterapeutiska nisch. Då fick vid successivt fler läsare. Just då faktiskt många som var andragångsgravida med tidigare förlossningsskador i bagaget.

Sedan dess

Sedan har bloggen liksom successivt ”tagit av”, både från att vara ”liten och okänd” till att vara dels mer fysioterapeutiskt nischad, och dels rätt välbesökt. Ibland tror jag att både Mia och jag funderar över bloggnamnet, vad det ”betyder” och varför vi heter just så. Men vi har inte kommit på något bättre, det är rätt ”lättihågkommet” och det kan ändå relateras till allt vårt innehåll även i nutid. Så Bakingbabies får hänga med ett tag till…

 

Men passar du verkligen in här, Joseph?

Jag är med och driver Bakingbabies för att markera att ämnena vi skriver om är angelägna för mig också. En blogg om kvinnohälsa gäller också mig, och alla andra män. Jag kanske inte skriver om just detta så mycket, men att vi driver BakingBabies tillsammans är något vi är stolta över. Och då får det gärna bli spretigt;  bullar, familjeliv och fysioterapi både högt och lågt. Det jag gör med BakingBabies syns inte lika mycket som Mias textproducerande. Jag förser Mia med tid och utrymme, jag bollar idéer och fixar tekniska lösningar. Det är en viktig grej som par att den här bloggen drivs av oss tillsammans. 

Fråga gärna om det är något annat ni undrar!

<3

 

En dag i media

En dag i media

Mycket händer nu kring vår bok! Tidigt imorse gick jag ut till en mötande taxi och fick skjuts in till Nyhetsmorgon. Jag och Louise skulle vara där och prata om vår bok, Mammaroll och snippkontroll: Du och din kropp året efter förlossningen. Här ser du det!

Det var så kul! Tilde var så himla gullig och hela upplevelsen var härlig. Så najs att bli sminkad av proffs också. Jag blir alltid helt tyst vid såna tillfällen, bara njuuuter av att bli ompysslad.

I taxin på väg dit skrev en kompis…

…och skrev ”Bra debattartikel i Aftonbladet!”. Och då blev jag tvungen att kolla in den också. Vi har skrivit på den ett tag, och skickade in den förra veckan. Och idag blev den publicerad!

Här hittar du den. 

Kändes som ett gott dagsverke!

Åkte hem från Nyhetsmorgon och fick betryggande meddelanden från familjemedlemmar som lovade att jag inte gjort bort mig i TV, och kom hem till glad familj. Sen kom min mamma över, och vi åt thaimat och marängsviss och spelade Vänd tia. Wollmar har precis lärt sig det, så nu är kortspel det enda vi gör på lediga stunder.

I veckan släpps boken på riktigt

Och någon gång i veckan kommer också en intervju med yours truly i DN. Känns oerhört roligt att boken blir varmt mottagen och att ämnet känns tillräckligt angeläget för att också väcka intresse. Sååå kul!