Kategori: Joseph, Mia och barnen

Joseph, Mia och barnen

Familjen Fernando

I den här kategorin hittar du högt och lågt, vitt och brett om oss – Joseph, Mia och barnen. Vi driver den här sidan som en blogg och utöver kvinnohälsa som är ett stående tema så lär du som läsare känna oss. Det här är en levande blogg och vi vill ha det så.

Vi skriver om livet, vardagen, föräldraskapets högpunkter och lågvattenmärken och om resor och andra saker vi företar oss. Vi är hemskt vanliga, men många beskriver också bloggens styrka att den just har en blandning av innehåll.

Vi är hemskt glada om ni vill läsa och följa! Vi finns också på instagram och på senare tid har vardagsbetraktelserna kommit att hamna där i stor utsträckning.

Om BakingBabies

Om BakingBabies

Varför heter bloggen som den heter? Jag är nyfiken på hur det gick det till när ni startade den och valde namnet?

Historien om BakingBabies börjar 2012. Vi hade bloggat på varsin blogg under flera år, jag hade en bakblogg och Mia hade en vanlig personlig blogg. Mia startade sin blogg när hon flyttade hemifrån 2005, för att hålla släkt och vänner uppdaterade. Jag började något år efter det. Så blev vi gravida i slutet av 2011 och vi bestämde då oss för att börja blogga tillsammans istället. En blogg om graviditeten men också om allt det där vi tidigare bloggat om.

Namnet BakingBabies

Vi satt en kväll tillsammans med våra goda vänner Simon och Jenny och spånade kring den nya bloggen. Vi slängde ut premisserna; en blogg som skulle handla om bakning, graviditet, bebis, familjeliv… Tillslut var det Simon eller Jenny (ledsen att jag inte minns..) som kom på namnet bakingbabies. Det var en liten flört med allt av dess tilltänkta innehåll, och dessutom lite göteborgskt skämtsamt om barnabakandet.

En liten gravidblogg

Vi skrev om graviditeten, tog magkort och postade och uppdaterade allmänt om vårt liv. Sen föddes Wollmar och bloggen i sig fick ett uppsving när Mia började skriva mycket om förlossningsskadorna hon fick. Om komplikationer, återbesök hos läkare och hur hon mådde. Sen rullade bloggen på som en vanlig och mycket liten ”familjeblogg”. Vi tappade en del läsare där när det ”akuta” med Mias förlossningsskador liksom la sig. När Mia blev gravid igen började hon aktivt jobba mer för att driva bloggen mer åt det professionella hållet inom hennes fysioterapeutiska nisch. Då fick vid successivt fler läsare. Just då faktiskt många som var andragångsgravida med tidigare förlossningsskador i bagaget.

Sedan dess

Sedan har bloggen liksom successivt ”tagit av”, både från att vara ”liten och okänd” till att vara dels mer fysioterapeutiskt nischad, och dels rätt välbesökt. Ibland tror jag att både Mia och jag funderar över bloggnamnet, vad det ”betyder” och varför vi heter just så. Men vi har inte kommit på något bättre, det är rätt ”lättihågkommet” och det kan ändå relateras till allt vårt innehåll även i nutid. Så Bakingbabies får hänga med ett tag till…

 

Men passar du verkligen in här, Joseph?

Jag är med och driver Bakingbabies för att markera att ämnena vi skriver om är angelägna för mig också. En blogg om kvinnohälsa gäller också mig, och alla andra män. Jag kanske inte skriver om just detta så mycket, men att vi driver BakingBabies tillsammans är något vi är stolta över. Och då får det gärna bli spretigt;  bullar, familjeliv och fysioterapi både högt och lågt. Det jag gör med BakingBabies syns inte lika mycket som Mias textproducerande. Jag förser Mia med tid och utrymme, jag bollar idéer och fixar tekniska lösningar. Det är en viktig grej som par att den här bloggen drivs av oss tillsammans. 

Fråga gärna om det är något annat ni undrar!

<3

 

En dag i media

En dag i media

Mycket händer nu kring vår bok! Tidigt imorse gick jag ut till en mötande taxi och fick skjuts in till Nyhetsmorgon. Jag och Louise skulle vara där och prata om vår bok, Mammaroll och snippkontroll: Du och din kropp året efter förlossningen. Här ser du det!

Det var så kul! Tilde var så himla gullig och hela upplevelsen var härlig. Så najs att bli sminkad av proffs också. Jag blir alltid helt tyst vid såna tillfällen, bara njuuuter av att bli ompysslad.

I taxin på väg dit skrev en kompis…

…och skrev ”Bra debattartikel i Aftonbladet!”. Och då blev jag tvungen att kolla in den också. Vi har skrivit på den ett tag, och skickade in den förra veckan. Och idag blev den publicerad!

Här hittar du den. 

Kändes som ett gott dagsverke!

Åkte hem från Nyhetsmorgon och fick betryggande meddelanden från familjemedlemmar som lovade att jag inte gjort bort mig i TV, och kom hem till glad familj. Sen kom min mamma över, och vi åt thaimat och marängsviss och spelade Vänd tia. Wollmar har precis lärt sig det, så nu är kortspel det enda vi gör på lediga stunder.

I veckan släpps boken på riktigt

Och någon gång i veckan kommer också en intervju med yours truly i DN. Känns oerhört roligt att boken blir varmt mottagen och att ämnet känns tillräckligt angeläget för att också väcka intresse. Sååå kul!

Vad får jag ut av bloggandet?

Vad får jag ut av bloggandet?

Vad får jag ut av bloggandet? En hel del!

Jag har förklarat en hel del om hur det är att vara vårdgivare och bloggare i den här inläggsserien. Jag har beskrivit att det är tar mycket tid, inte helt enkelt utifrån en rad olika regler och lagar samt att vi inte tjänar några direkta pengar på vårt bloggande så länge jag är offentliganställd. Då förstår jag att en hel del undrar varför i hela världen vi fortsätter. Jag ska förklara!

  • Jag har ett forum för reflektion kring de utmaningar jag står inför i mitt yrkesutövande. 

När jag skriver är det ett sätt att processa erfarenheter och kunskaper genom ett reflekterande skrivande. Genom att ställa mig själv en massa frågor och tvinga mig att svara på dem, förbättrar jag mitt kliniska resonemang. Jag har tusen gånger bättre svar på frågor jag får från patienter när jag redan skrivit svaret här. Jag har lättare att tänka empatiskt och utanför boxen när jag inte måste lägga energi på den teoretiska grunden. Jag är på så sätt ENORMT tacksam för alla er läsare, ni gör det meningsfullt och liksom välmotiverat för mig att kontinuerligt sträva framåt!

  • Vår blogg skapar utrymme för patientinformation inom ett område där svenska motsvarigheter ofta saknas. 

Många kvinnor lever med kvinnohälsarelaterade besvär.  Vården är generellt urusel på att ge uppdaterad och forskningsbaserad information om detta utifrån ett holistiskt perspektiv. Genom bloggen tvingas jag genomarbeta, förtydliga och förenkla medicinsk information till skriven folkbildande information. Jag vill  tro att informationen som finns här blir till hjälp för åtminstone någon vårdgivare och någon patient, varje dag. I och med att vi har tusentals personer som hittar hit genom Google varje dygn, så tänker jag att sannolikheten är rätt stor. Alla människor som skriver vill också bli lästa. Det jag skriver blir läst!

  • Genom bloggen etablerar jag mig själv som en expert inom området. 

Ett mål med att blogga är att lyfta fram fysioterapeuter som yrkesgrupp, ett annat är att lyfta fram mig själv som en nischad och kunnig yrkesperson. Den nisch jag har inte är så stor och inte så väl känd, men jag är numera ansedd som en expert och blir ofta tillfrågad att agera expert inom mitt område. Utan bloggen hade jag aldrig haft en plattform att höras eller synas.

  • Jag är en influencer och driver på en förändring

Jag är inte bara en yrkesmässig expert, jag är också en person som både genom faktiska uppdrag och genom lobbyverksamhet får vara med och påverka.  Jag har en arena för att informera om vilka krav patienter kan ställa, och jag får inspirera makthavare och vårdgivare att  förbättra kvinnosjukvården. Utan bloggen hade detta aldrig varit möjligt.

  • Jag får höra era historier

Ni läsare är en del av mitt lärande. Genom frågor ni ställer, berättelser ni delar om vad ni varit med om, funderingar ni har utifrån era erfarenheter, får jag ett fördjupat perspektiv som ibland går djupare än vad patientmötena går. På nätet är det lättare att möta de ofiltrerade historierna om upplevelser kring hälsa, ohälsa och vård. Dessa bär jag med mig, både som vårdgivare och som influencer.

  • Ni får se en vårdgivare bakom kulisserna.  

Jag vill hävda att det kan vara upplysande för patienter att se personen bakom vårdgivaren. Det kan verka fånigt, men jag vill gärna förmedla en förståelse för att vårdgivare också är människor. När någon ringer och bokar om en tid du väntar på länge, kan det vara för att hens barn ligger hemma med kräksjuka. Jag brukar uppmana er läsare att uppmuntra de vårdgivare ni gillar.  Visst, att göra det vi gör är ett jobb, och vi får betalt. Men lönen motsvarar ofta inte alls det engagemang med vilket vi behandlar våra patienter, och våra lönesamtal grundas tyvärr aldrig på något ”nöjd-patient”-index utan på helt andra saker.

Vad får jag ut av bloggandet?

Bloggandet kostar oss tid och ibland pengar. Men det ger mer än vad det kostar. Framförallt är det ni läsare som utgör behållningen. Utan er hade vi inte varit någonting.

Tack för det!

 

Att vara en företrädare för sin yrkesgrupp

Att vara en företrädare för sin yrkesgrupp

Som vårdgivare och bloggare som mest skriver professionsrelaterade ämnen blir man lätt en företrädare. Kanske inte officiellt, men det är på sätt och vis ofrånkomligt. Jag skulle tänka att många av er läsare får upp mig som första tanke när ni hör ordet fysioterapeut, eller hur? Att vara en företrädare för sin yrkesgrupp är ett stort ansvar. Inte heller det första jag tänkte på när jag började blogga.

Rent praktiskt innebär detta några saker för mig:

  • Jag tror inte att det finns ett trovärdigt sätt att vara fysioterapeut och bloggare utan att vara grundad på vetenskap och beprövad erfarenhet
  • Jag vill inte bidra till hälsohets och försöker att vara trovärdig, utan falsk fasad
  • Vi har en oerhört hård kontroll på kommentarsfältet. Här får inga troll plats.

I min egen utveckling som bloggande fysioterapeut har jag läst en rad olika riktlinjer.

När det gäller de lagar och riktlinjer jag skrev om igår har jag haft bäst stöd av från Försäkringsmaktens handbok i sociala medier.  Jag har vid ett tillfälle haft en situation i mitt eget arbete där jag behövde få stöd för förhållandet mellan yttrandefrihet och lojalitetsplikt. I detta sammanhang upplevde jag att försvarsmaktens skrift gav mig bra input. Jag hämtar stöd för deras positiva inställning till att de anställda använder sig av sociala medier:

”Sociala medier har gett oss och fortsätter att ge oss fler aktörer, fler berättelser och fler perspektiv. Den större, totala kommunikationen om Försvarsmakten ger en bild av myndigheten som är mer nyanserad, mer korrekt och mer komplett. Studier visar att vi i ökande utsträckning tar till oss och tror på information från andra användare i sociala medier jämfört med information i massmedia och den vi får direkt från organisationer. För Försvarsmakten kan det innebära att den centrala informationen får en reducerad betydelse, medan betydelsen av medarbetarnas berättelser ökar.”

Från denna hämtar jag positivitet, men också en känsla av ansvar.

”I etisk kompass för sjuksköterskor i sociala medier” står följande:

”Sjuksköterskor företräder alltid sin profession, oavsett om man är i tjänst eller inte, och behöver därför vara medvetna om och förhålla sig till detta ansvar.”

Betyder detta att jag som fysioterapeut ALLTID måste företräda fysioterapeuterna? Nä, jag tror faktiskt inte det. Jag är ju först och främst privatperson. Men när jag verkar som BakingBabies-Mia känner jag nog ändå ett ansvar för professionen. Men jag utgår inte från detta ansvar när jag som privatperson kommenterar på andra bloggar eller dylikt.

Från ”Råd till läkare vid användning av sociala medier”:

”Läkare bör då de agerar på sociala medier, precis som i alla andra sammanhang, vara noga med att upprätthålla en professionell relation till sina patienter. Oftast är det olämpligt att läkare interagerar i sociala nätverk med sina patienter, dels av sekretessynpunkt och dels eftersom det kan störa patient–läkarrelationen. Ingår man redan i ett socialt nätverk med någon som sedan blir ens patient behöver man ta ställning till lämpligheten av fortsatt sådan kontakt.”

Här tänker jag att det faktiskt är lite annorlunda för fysioterapeuter.

Vi har ingen förskrivningsrätt för läkemedel och kan inte fatta så pass avgörande beslut kring patienters vård och behandling att det skulle vara olämpligt på samma sätt att ha en nätbaserad kontakt. Jag rör mig i flera olika sociala nätverk med patienter, men är där som med-patient och bloggare, inte specifikt som vårdgivare. Däremot brukar jag vara otroligt noga med patientsäkerheten i dessa sammanhang. Ingen får boka tid, avboka tid eller förmedla för behandlingen viktig information till mig som vårdgivare, via sociala medier. Om jag skulle bli sjukskriven får inte sådan viktig information hamna i luften, utan allt behöver gå via vårdens officiella kanaler.

Det som är intressant i detta sammanhang är att några av de riktigt otrevliga kommentarerna vi fått här på bloggen har kommit från läkare. Både sådana som uppgett sig vara läkare och sådana som vi vet att är läkare. Dessa individer verkar inte alls ha samma tanke om att de behöver företräda sin profession genom sina internet-persona. Hur kommer det sig tro? För att vara tydlig vill jag bara poängtera att vi har några återkommande kommentatörer som en otroligt trevliga, vettiga OCH läkare.

Att vara personlig men inte privat

Som vårdgivare lär man sig redan från tidigt i grundutbildningen att vara ”personlig men inte privat”. Det här är ett påstående jag ifrågasätter. Eller snarare så vill jag definiera själv vad som är privat för mig. Ni som läser här vet otroligt mycket privat information om mig. Men ni vet ändå inte nästan ingenting om vad som är integritetskänsligt för mig. Ni vet inte vad som gör mig riktigt sårbar. Jag har otroligt skarpa gränser, även om det kanske inte alltid framgår. När vi lär oss om detta påstående handlar det om att vi inte behöver uppge vad våra barn heter, var vi bor eller liknande information. Jag tänker att patienten har en rätt att SLIPPA veta saker om mig, men bloggläsare har inte riktigt samma rättighet. Eller ja, de som inte vill veta får ju också sluta läsa. Oavsett så behöver vi bloggande vårdgivare själva få definiera personlig/privat-diskursen på ett nytt sätt.

Du som läser, har du några intressanta reflektioner om detta? 

Berätta!

Lagar och regler: att vara vårdgivare och bloggare

Lagar och regler: att vara vårdgivare och bloggare

För mig som anställd, legitimerad yrkesperson och bloggare gäller (precis som för alla andra) yttrandefriheten. Det finns oerhört få saker som kan begränsa vad jag får säga eller skriva. Jag kommer gå igenom en massa sådana saker med er idag. Det kan verka komplicerat och snårigt, men grundtanken är egentligen enkel: jag får uttrycka mina tankar, åsikter och känslor fritt.

Lojalitetsplikten

Som anställd behöver jag dock förhålla mig till lojalitetsplikten, i och med att den ingår i mitt anställningsavtal. Jag som offentliganställd får inte yttra åsikter på ett sätt som kan skada min arbetsgivare. Jag förhåller mig till detta genom att inte skriva om möten eller beslut jag blir arg eller ledsen över. Ibland kritiserar jag vårdpolitik, men aldrig beslut som omfattar min egen arbetsplats eller enhet. För att vara extra säker har jag också en disclaimer på ”Boka tid”-sidan här på bloggen där jag förtydligar att alla åsikter som jag skriver här är mina egna och inte nödvändigtvis speglar min arbetsgivares.

Sekretessen

Tystnadsplikten innebär att mina patienter under alla omständigheter ska kunna lita på att jag aldrig yppar något om dem eller deras hälsotillstånd för någon. Ett undantag är om jag ska skriva en remiss till en annan vårdgivare eller ber om råd från en kollega. Det innebär att det finns strikta skiljeväggar mellan yrkesliv och bloggliv. Inga inlägg får kunna kopplas till en person eller händelse som skett på mitt jobb. Tystnadsplikten innebär också att jag som vårdgivare aldrig ska utsätta dig för en situation där du behöver förklara för någon annan varför du känner mig. Exempel: Jag möter en patient ochen anhörig. Då får inte jag vara den som hälsar först, för patienten kanske inte vill förklara för den anhörige varför hon hälsar på mig. Det här gäller även i kommentarsfält eller andra sociala medier.

Förhållningsregler om bisyssla

En bisyssla innebär att jag sysslar med något som kan likna arbete vid sida av mitt ordinarie arbete. Det spelar egentligen ingen roll om min bisyssla ger ekonomisk ersättning eller inte. Min arbetsgivare har rätt att veta vad jag gör med blogg och på min fritid utifrån detta. Bisysslor får inte på något sätt konkurrera eller inverka negativt på mitt vanliga arbete eller konkurrera med detsamma. Min arbetsgivare verkar ok med att jag har bloggen, men jag behöver ändå förhålla mig till detta när jag tar mig an andra uppdrag.

Marknadsföringslagen

De allra flesta influencers förhåller sig på något sätt till marknadsföringslagen. Enligt konsumentverket måste det framgå tydligt att marknadsföring i sociala medier är just reklam. . Reglerna är samma oavsett om reklamen görs i sociala medier, tv eller tidningar. Marknadsföringslagen är sträng och förbjuder dold marknadsföring. När ett inlägg en blogg är reklam ska detta tydligt framgå för alla som läser inlägget. Detta är ju egentligen rätt självklara saker och inte så svåra att förhålla sig till.  Det tar oerhört lång tid att försöka få till betalda samarbeten som kan generera intäkter. Reglerna om bisyssla tillsammans med patientsäkerhetslagen (mer om det nedan) och gör att vi ofta håller oss ifrån att ha sponsrade inlägg. (Vill ni på något sätt stötta vårt arbete kan ni använda vår ”tip jar”!)

Patientsäkerhetslagen

Patientsäkerhetslagen innbär en massa olika saker som gäller patienters trygghet. För legitimerade vårdgivare gäller det till exempel att inte ge individuella råd och anvisningar för behandling utan personlig undersökning av individen. Detta förhåller jag mig till genom att försöka påminna så ofta det går att läsare måste förhålla sig lite analytiskt och kritiskt till de generella tips jag skriver här och att inget ersätter en individuell bedömning. Det står även på sidan ”Boka tid ”. Jag måste också verka inom vetenskap och beprövad erfarenhet. Det innebär att vi inte kan ha samarbeten med vem eller vad som helst.

Det här är i stora drag de regler jag förhåller mig till som vårdgivare och bloggare.

Några tankar eller funderingar kring detta?

Tema: att vara vårdgivare och bloggare

Tema: att vara vårdgivare och bloggare

I bloggosfären känner jag mig ibland lite som en udda fågel, även om jag har ganska många vänner som driver bloggar eller andra stora sociala mediekanaler. Bland vårdgivare finns det också  många som är aktiva på sociala medier. Jag hittar inte lika ofta personer som mig själv – vårdgivare som bloggar utifrån sitt yrke. Hälsobloggar finns det många, träningsbloggar likaså. Men att vara legitimerad vårdgivare ger ett gäng väldigt speciella premisser. Jag tänkte nu i några dagar ha ett tema om just detta. Om att vara vårdgivare och bloggare.

Vad krävs för att få en läsvärd blogg?

Det som gett oss en stor och successivt ökande läsekrets är att vi besvarar faktiska frågor som andra människor har. Jag vet att det finns sociala medieprofiler som bara genom sin existens väcker och svarar på frågor. Men det är ingen själ i världen som egentligen bryr sig om vad vi har för kläder idag, vad vi äter eller hur vi inreder vårt hem. Vår framgång sitter i att vi svarar på frågor som folk faktiskt undrar, inte i att vi som personer är så fantastiskt intressanta.

Regelbundenhet är a och o

Under den här bloggens existens har vi postat flera gånger dagligen eller en gång per dag, aldrig mindre än så. Jag vet att det finns folk som har bloggar som håller sig flytande på ett eller ett par blogginlägg i veckan. Regelbundenheten är det viktiga. Läsarna lär sig postningsmönstret och förväntar sig uppdateringar med en viss frekvens.

Läsarkontakt

För att den här bloggen och våra övriga sociala medier ska upplevas som levande kommunikationskanaler och inte bara en informationssajt måste vi hålla en viss nivå av kommunikation med er läsare. Vi hinner inte svara på exakt alla kommentarer, men försöker lägga tid att ge svar till dem som skriver till oss med konkreta frågor. Jag tror inte alls att vi hade haft några återkommande läsare om vi ändå inte hade framstått som riktiga människor.

Tidskrävande

Att driva en professionell, levande blogg med mycket läsarkontakt är väldigt tidskrävande. Jag rekommenderar inte någon att ge sig in i detta om den inte är beredd att lägga oerhört mycket tid. Min superkraft är att läsa forskning och skriva blogginlägg. Den delen av bloggen tar för mig inte så lång tid som det kan se ut. Men lediga stunder här och var under hela dagarna svarar jag på kommentarer, läser mejl och tänker ut idéer till kommande blogginlägg. För mig som person fungerar det att vara yrkesverksam inom mitt vårdyrke samtidigt som jag driver den här bloggen. Jag vill inte låta skrytsam, men det är faktiskt något jag inte tror att många andra skulle klara. De allra flesta som driver en blogg av samma storlek som vår gör det som ett helt eget heltidsarbete.

En oerhört krävande och givande uppgift

Jag kommer återkomma till vad jag egentligen får ut av att driva den här bloggen, men en del av detta kan du ana i den här bilden.

Tårta med citroncurd och italiensk maräng

Tårta med citron och maräng

image

En kväll för något år sedan kollade vi på Sveriges mästerkock och blev suuupersugna på tårtan de bakade. Den veckans fredagsmys blev därför en citrontårta. Vi gjorde några förändringar från recepten vi hittade. Här kommer vår variant som har blivit något av en favorit här hemma. Ibland finns det verkligen inget godare än kombinationen citroncurd och maräng.

Grundrecept tårtbotten

Ingredienser:

Gör så här:

Sätt ugnen på 175 grader. Smörj och bröa en rund form. Blanda de två mjölsorterna med bakpulvret. Vispa ägg och socker pösigt. Vänd ner mjölblandningen i äggsmeten och häll sedan smeten i formen. Grädda i nedre delen av ugnen i 40-50 minuter. Låt sedan kakan vila i 5-10 minuter i formen innan du stjälper upp kakan på ett fat och låt den svalna helt innan du skär den. Skär i tre lager.

Citroncurd

Ingredienser:

  • 50 g smör
  • 2 ägg
  • 2 äggulor
  • 1,5 dl strösocker 
  • 3 citroner, zest (finrivet skal) från 2 och juicen från alla tre

Gör så här:

  1. Riv skalet från två av citronerna.
  2. Pressa alla citronerna.
  3. Blanda citronzesten och saften
  4. Lägg smöret i en skål
  5. Vispa samman ägg, äggulor, strösocker och citron i en kastrull
  6. Sjud på medelvärme tills curden tjocknar. Vispa hela tiden!
  7. Rör i smöret. Klart!

Italiensk maräng

Ingredienser:

  • 1/2 dl vatten
  • 2 dl strösocker
  • 2 äggvitor
  • 1 nypa salt

Gör så här:

  1. Koka socker och vatten till 123 grader.
  2. Vispa äggvitorna tillsammans med saltet till ett skum.
  3. Häll ner den kokande sockerlagen i en tunn stråle i skummet under kraftig vispning. Du ska få en ganska stel och glansig maräng. Fortsätt vispa tills marängen svalnat något.

 +Till tårtan behövs också hallonsylt och vispad grädde.

Montering

  • På nedersta tårtbottnen brer du först hallonsylt och sedan ett lager citroncurd.
  • På mittenlagret har du grädde.
  • På översta lagret har du enbart citroncurd.
  • Över hela tårtan spritsar du marängen.
  • Bränn av tårtan med en brännare så det blir en fin yta.

 

Vad har du för favorittårta?

 

image

 

Se fler av våra tårtrecept:

Mango- och nutellatårta

Påsktårta

Gluten och laktosfri Rockyroadtårta

Äkta sommartårta

 

Bli först med att köpa vår bok!

Köp ”Mammaroll och Snippkontroll” innan den ens finns i butik!

Det här är ett reklaminlägg om vår bok!

”Vad händer med kroppen efter en förlossning?

Detta är ett ämne många nyblivna mammor behöver och vill prata om. Många känner sig oroliga och osäkra, vad har hänt med min kropp egentligen? Man vet inte vart man ska vända sig och vad som är normalt eller inte. Mitt upp i alla de där funderingarna ska man ta hand om ett nytt litet liv och hela ens tillvaro har liksom gjort en kullerbytta. Det är lätt att känna sig ensam. Man ser på sociala medier hur ”alla andra” klarar allt galant. Inte en enda verkar ju ha ont i rumpan eller ett icke-existerande sexliv!

Vissa är jättebra på att ställa frågor, kräva hjälp, lyfta tankar och oro. En del är mindre bra på det, kanske är den här boken allra mest för dem. För de som bara vill veta lite mer om kroppen efter en graviditet och en förlossning. Som vill ha svar på sina undringar om det här verkligen är ”normalt”. Hur känns ett begynnande framfall? Hur ska min snippa se ut? Ska jag verkligen kissa på mig varje gång jag nyser? Hur mycket hemorrojder man stå ut med? Kommer jag någonsin vilja ha sex igen?”

Svaren finns i vår bok! 

Nu kan du förbeställa boken! Dessutom får du den billigare än i butik! Du köper den för 150 kronor plus 39 kronor i frakt. I bokhandeln kostar den över 200 kronor. Skriv ett mejl med namn, adress och telefonnummer till mamma@fritanke.se för att beställa. Böckerna levereras med faktura, och borde komma fram inom 5 arbetsdagar.

Kom och köööp! 

 

Feminism och kvinnosjukvård

Feminism och kvinnosjukvård

Det här inlägget om feminism och kvinnosjukvård är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat. Det finns inte särskilt mycket litteratur om hälso- sjukvård ur ett feministiskt perspektiv. När jag råkar läsa något sådant blir jag så himla glad! Det här är inget inlägg med en bra inledning och ett klastchigt slut, mer ett gäng lösa trådar av tankar. I ett system som är min vardag och min inkomstkälla är det ibland svårt att lyfta blicken och granska omvärlden kritiskt men ändå konstruktivt. Ni får gärna tänka med mig!

Ett stycke en studie om amning fick mig att haja till

”As feminism highlights the patriarchal oppression of women, consideration of the role of the healthcare system in perpetuating power inequity is of importance. As a historically male dominated profession, medical practice has been cited as talking control of the female body with the institution of medicine being designed in a way that enforces sexism and disempowerment of women…Of greatest importance is the role of the medical system in stripping women of their status of having the capacity to reason and make competent decisions…However, the dominant medical discourse that women are too uneducated to make decisions for themselves, and thus should not have control over health related decisions, still predominates….” (1)

Det här stämmer ju!

Det här får något att klicka till inom mig. Det är så mycket med det här resonemanget som stämmer. Kring hur kvinnor inte anses vara adekvata nog att ta informerade beslut om sina egna förlossningar. Kvinnor som söker till akuten för endometriossmärtor som inte är av denna värld som bara anses gnälliga och känsliga. Kvinnor som behöver vård som skickas hem med en klapp på axeln. Med detta feministiska tänkande i bakhuvudet kan du om du orkar skumma  igenom den här artikeln om ”Mänskliga rättigheter i förlossningsvården” från ”Jordemordern”  och den här artikeln från The Telegraph om ”Concent in childbirth is a joke”.

Offentlig hälso- sjukvård i patriarkatets tjänst

Hälso- sjukvårdspersonal, speciellt i de lägre lönespannen, är mestdels kvinnor. I alla fall i Stockholm är 60 % patienterna inom slutenvården kvinnor. 57 % av alla sjukvårdsbesök står kvinnor för. En feministisk hälso-sjukvård kan inte finnas utan jämställdhet och rättvisa. Vårdens fokus borde ur ett feministiskt tankesätt i så fall sträva efter att ge mest uppmärksamhet till dem som historiskt sett fått minst vård och haft mest ohälsa. Är det så i svensk sjukvård idag? Nej. Vi har ett välfärdssystem som belönar vårdgivare som tar korta och okomplicerade vårdmöten som inte kräver många återbesök. Sett ut det här perspektivet är att vara en kvinna en riskfaktor för att få ojämlik vård. Kvinnor är mer sjukskrivna än män i alla yrkesgrupper. Även om det finns studier som säger motsatsen, så verkar det som att kvinnor lider mer av långvariga smärtbesvär än män. Att bara jobba med flummiga begrepp som ”allas lika värde” verkar inte göra någon större skillnad i svensk sjukvård. Att komma från en annan kultur eller vara i en socioekonomiskt utsatt grupp är också en sak som kan påverka vården du får till det sämre. Både som arbetsgivare och som vårdproducent är hälso-sjukvård inte i dagsläget en möjliggörare för jämlikhet.

Citat igen

”Reproductive autonomy is central to women’s welfare both because childbearing takes place in women’s bodies and because they are generally expected to take primary responsibility for child rearing… Unfortunately, such autonomy is a low priority for most societies, or is anathema to their belief systems altogether. This situation is doubly sad because women’s reproductive autonomy is intrinsically valuable for women and also instrumentally valuable for the welfare of humankind.” (2)

Inget kan lyfta kvinnors plats i hälso-sjukvården som att fokusera på deras autonoma ställning inom reproduktiv hälsa. Kvinnor ska ha rätt att fatta alla relevanta beslut som har med reproduktion att göra. Reproduktion (eller beslut om att undvika reproduktion) sker inne i en kvinnas kropp. Det kommer fortfarande vara mestadels kvinnan som tar ansvar för ett (eller flera) barn som föds. Att fokusera på en välfungerande kvinnosjukvård där kvinnans röst och autonomi står som absolut första prioritet har möjlighet att förändra saker och ting till det bättre.

Så tänker jag.

Hur tänker du

Fysioterapi vid PCOS

Fysioterapi vid PCOS

Polycystiskt ovariesyndrom är ett sammansatt tillstånd och inte en sjukdom, som förkortas PCOS. Detta syndrom är den vanligaste förekommande endokrina (hormonella) störningen som drabbar kvinnor i fertil ålder. Mellan 5-10% drabbas.

Nedan tre diagnoskriterier hittar jag i de studier jag läst. På en svensk sida läste jag dock att en läkare uppger att dessa kriterier inte alls måste vara uppfyllda för att ge diagnosen. Så ta eventuellt informationen med en nya salt.

Diagnosen PCOS baseras på kliniska fynd och på några kriterier

Personen ifråga har

  • Förhöjt BMI och/eller bukfetma
  • Ökad ansiktsbehåring eller kroppsbehåring
  • Akne
  • Manligt håravfall

Diagnosen baseras på följande kriterier:

  • Saknar normal ägglossning
  • biokemiska fynd från blodprov som visar på en ökad mängd androgener ( ökad testosteronmängd bland annat, dessa ger i sin tur upphov till acne och ökad behåring)
  • polycystiska äggstockar, syns via ultaljud.

Polycystiska äggstockar

Begreppet polycystiska äggstockar betyder att äggstockarna har många cystor. Det verkar som att polycystiska äggstockar saknas hos 5-20% av de kvinnor som diagnosticeras med PCOS, och även motsatsen finns – friska kvinnor som har polycystiska äggstockar sedda via ultraljud. 20% av alla kvinnor i fertil ålder har äggstockstypen Polycystiska ovarier, alltså utan att lida av PCOS. Vid polycystiska äggstockar har äggstockarna vätskefyllda blåstor som är omogna äggblåsor. Via ultraljud syns dessa som pärlor på rad. För att ha syndromet PCOS måste alltså det finnas en mer komplex symtombild, inte enbart ultraljudsfynden på blåsor på äggstockarna.

Symtom

Symtomen för kvinnan själv kan vara oregelbunden mens (mindre än 19 eller fler än 90 dagar mellan menstruationerna är alltid ”onormalt”), ökad kroppsbehåring och acne samt övervikt.

Behandling

Behandligen avgörs efter vad kvinnan har för symtom, men kan bestå av läkemedel för att normalisera ägglossning och menscykelns längd, minska kroppsbehåringen och acne, och att vid behov stötta kvinnan till viktnedgång.

På lång sikt är det viktigt att kvinnor med PCOS har en hälsosam livsstil både vad gäller mat- och fysisk aktivitet för att minska risken för följdsjukdomar så som högt blodtryck och diabetes. Syndromet uppstår på grund av orsaker som både är genetiska och livsstilsberoende.

PCOS och infertilitet

När PCOS först ”upptäcktes” var infertilitet det symtomet som pratades mest om, på grund av de ojämnt fördelade ägglossningen kan det vara svårare än vanligt att pricka in den för en önskad befruktning. Det verkar som att 50% av kvinnor med PCOS har en primär infertilitet men 25% ytterligare har en sekundär infertilitet på grund av följdbesvär (insulinrestistens och övervikt). Det verkar dock som att kvinnor med PCOS har en möjlighet att vara fertila längre upp i åldern på grund av dels fler bevarade ägg och dels på grund av att hormonbalansen verkar jämna ut sig högre upp i åldern.

Kvinnor med PCOS behöver ofta hjälp med att behandling för att stimulera ägglossningen och IVF-behandlingar är kvinnor med regelbunden ägglossning. När en kvinna med PCOS väl blivit befruktad har hon samma chans som vilken annan kvinna som helst att få en fullgången graviditet. Det verkar inte finnas en ökad missfallsrisk.

PCOS och graviditet

PCOS hör ihop med en del ökning av risken för komplikationer under en graviditet, speciellt vad gäller risken för högt blodtryck, havandeskapsförgivning och graviditetsdiabetes. Därför kan det vara av vikt att en kvinna fått sin diagnos innan hon blir gravid, för att hon eventuellt behöver följas upp något noggrannare från mödravården. Det finns även en ökning av risken att föda för tidigt. Infertilitetsbehandlingar tenderar att oftare än annars ge upphov till flerlingsgraviditeter, vilket innebär att en kvinna med PCOS också kan få en riskgraviditet till följd av detta.

PCOS och övervikt

Hormonerna som orsakar PCOS påverkar också fettdistributionen i kroppen vilket gör att kvinnan lättare lägger på sig vikt på magen jämfört med andra kvinnor, som oftare lägger på sig vikt på höfter och rumpa. I USA är förekomsten av fetma bland kvinnor med PCOS 70-80%. Utanför USA är motsvarande siffra 38-50%, vilket är högre än för kvinnor i allmänhet.

Övervikt ger en ökning av risken att ägglossningen uteblir och ökar även risken för insulinresistens (om jag förstått det rätt) vilket kan göra att äggstockarna kan producera ytterligare testosteron, och symtomen ökar således. Det verkar som att en kvarvarande kraftig övervikt efter graviditeter och förlossningar på så sätt kan göra att en PCO går över till att bli en PCOS.

Följdsjukdomar

PCOS tillsammans med övervikt ger ökad risk för diabetes, ämnesomsättningsbesvär och hjärt-kärlsjukdom. Studier har även visat att depression är vanligare hos kvinnor med PCOS än hos andra kvinnor, men orsaken är inte fastställd.

Tips och råd för dig med PCOS

  • Rör på dig ofta, både vardagsmotion och regelrätt träning ökar välmåendet.
  • Ät mycket grönsaker, frukt, nötter och baljväxter.
  • Om du lider av övervikt, prata vid behov med en vårdgivare om hjälp och stöd att gå ner
  • Kolla med din läkare vilka läkemedel du kan behöva för att normalisera dina eventuella symtom
  • Följ regelbundet upp blodtrycket och om du riskerar att drabbas av diabetes bör du kolla även sådant hos läkare

Fysioterapi för dig med PCOS

Om du behöver hjälp med en vägledd och guidad livsstilsförändring finns möjlighet att ta hjälp av fysioterapeuter (för råd om fysisk aktivitet och träning) och dietist (för råd om kost). I Stockholms läns landsting finns båda yrkesgrupperna att söka på Rehabmottagningarna utan behov av remiss. Överallt i Sverige är det fritt atts öka fysioterapeut, men det kan skilja sig åt gällande möjligheten att få tag på dietist mellan landstingen. Fysisk aktivitet och träning ger sällan tillräckliga effekter på enbart viktnedgång. Däremot hjälper träning till med att förebygga insulinresistens och hjärt-kärlsjukdom. Forskning tyder på att träning ( i studien 60 minuter 3 gånger i veckan i 12 veckor) kan förbättra hälsostatusen hos överviktiga och feta kvinnor med PCOS. Fysisk träning har också visats kunna sänka nivåerna av manligt könshormon samt kroppsbehåring hos kvinnor med PCOS.

Referenser: