Kategori: Wilfred

Wilfred

Wilfred Fernando, född 2014, fick namnet efter sin sedan länge avlidne farfars far. Namnet är av brittisk-kolonialt ursprung då gammelfarfar Fernando var Sri Lankes.

Wilfred är en viljestark och glad person i sina bästa år. På bloggen förekommer Wilfred på porträttbilder fram tills han var två år fyllda.

Wilfred

Hajkalaset!

Hajkalaset!

Okej, ni var inte direkt översvallande i återkopplingen om ni ville ha ett inlägg om hajkalaset. Men vi hade gärna hittat ett blogginlägg om ett kalas med hajtema när vi föreberedde, så nu skriver vi i alla fall det här. Så kan en förälder till någon annan haj-galen unge kanske få något tips.

Förutsättningarna för kalaset

Förutsättningarna för kalaset var att det var en avdelning med barn födda 2013 och 2014 som var aktuella att bjuda in. Kutymen på vår nya förskola verkar vara att bjuda alla i gruppen, så det gjorde vi också. Med viss bävan, det hade varit svårhanterligt om alla 17 barn och föräldrar hade tackat ja. Men det var sju barn med föräldrar som tackade ja, så tillsammans med våra två blev det en helt hanterlig liten skara.

Vi skrev i inbjudan att kalaset skulle pågå i två timmar och det vara alldeles lagom.

Hajtemat

Hajtemat kom sig av att Wilfred ÄLSKAR Sarah Sheperds bok om hajar och att Wilfred helt sonika bestämde sig för att han skulle ha en hajtårta på sitt kalas. Utifrån hajtemat spann vi vidare en del. Mia hade målat av en del hajar ur boken och gjort både vägg-dekorationer och varsin hajbild till alla barn. Plus skyltar med hajtema till allt ätbart. Vi hade också gjort en powerpoint med hajbilder som gick i bakgrunden på TV:n hela kalaset. Det gjorde att i de små luckor som uppstod kunde några barn samlas och prata om bilderna och hajarna.

Kalaset del för del

I och med att vi ”bara skulle vara hemma” på kalaset fokuserade vi på att ha mycket olika aktiviteter, men ganska små och obetydliga sådana. Det första som hände när barnen kom var att vi samlade dem och lekte snurra flaskan. Då fick de sitta i ring och snurra av flaska (med hajetikett!). Det barnet som flaskan stannade på fick lämna över sitt paket, och Wilfred öppnade det. Barnet fick i sin tur gå och välja en hajbild med en liten berättande text. Det blev en bra mjukstart för alla barn med en ganska lugn aktivitet. Det tog säkert tjugo minuter.

Efter det var det fika!

Vi hade bakat korv i bröd, Märtas skurna kakor, chokladbullslängder och en hajtårta. Utöver det bjöd vi på melon, glass och rån. Wilfred ÄLSKAR tårta. När alla andra barn gått från bordet och börjat leka inne på hans rum satt han kvar och njöt av tårtan.

Efter tårtan hade vi en utklädningslek. Jag gick in i ett rum och bytte om till olika lustiga utklädnader, och barnen fick gissa vad jag bytt ut. Sen fick barnen också komma och ta på sig en lustig hatt, mustasch eller annan detalj. Det var verkligen en simpel lek med bara saker vi hade hemma, i princip. Men barnen tjöt av spänning och skratt!

Nu var det bara en halvtimme kvar på våra två timmar på kalaset. Då var det dags för skattjakt!

Skattjakt!

Skattjakten började med en berättelse som vi skrivit ihop. Om ett hajskelett och en skatt som hittats när man grävde en grop för att börja bygga huset vi bor i. Och att skatten hunnit försvinna i byggkaoset, och att vi nu skulle leta efter den. (Vi bor alltså i ett helt nybyggt hus.) Ledrådarna i skattjakten ledde oss först runt lite i lägenheten, sen ut på gården, sen ner i trapphuset. Och sist upp på balkongen. Där satt Wollmar inne bakom en stor haj-skylt vi gjort och delade ut påsar med godis, klistermärken och ballonger.

Sen var det dags för avrundning!

Barnen började öppna sina påsar, Wilfred ville öppna förpackningen på några av sina presenter och alla behövde dricka lite mer och äta lite mer melon. Det var en varm dag! Sen började en efter en tacka för sig och gå hem. Ganska prick tio minuter efter utsatt tid hade alla gått. Och vi kunde börja röja!

Ett enkelt kalas med allt Wilfred kunde önska sig!

Wilfred ville bjuda hem sina vänner och han ville ha en hajtårta. Mycket mer än så behövde inte han. Vi kände ett behov av att ha ganska mycket uppstyrda aktiviteter, för att inte få alltför mycket kaos. Men lekarna och aktiviteterna var enkla och egentligen rätt simpla. På det hela taget blev vi alla nöjda. Och det är såååå skönt när det är över!

Mias upplevelse av att få barn med två års mellanrum

Mias upplevelse av att få barn med två års mellanrum

Att få barn med ungefär två års mellanrum

Vi fick en fråga:

Berätta gärna om hur det är att få barn relativt tätt? Hur kände du i kroppen? Hur har det fungerat mellan syskonen? Känner ni att tiden räcker?

När Wollmar var typ tio månader var vi övertygade om att vi ville vänta med att skaffa syskon så att det skulle bli tre år mellan barnen. När Wollmar var elva månader började vi ändå bli sugna på ett till barn ganska tätt, främst eftersom vi började bli så nyfikna på hur det här eventuella andra barnet skulle bli. När Wollmar blev tretton månader var jag redan gravid. Och Wilfred föddes då Wollmar var 21,5 månader.

Ingen tvåbarnschock

Vi tyckte att den stora omställningen var att få ett barn. ”Tvåbarnschocken” som folk pratar om var inget som vi märkte av. Det var liksom ingen skillnad mot att packa skötväska för en eller två, eller byta blöjor på löpande band. Jag tror också att en del av skillnaden ligger i att jag mådde så mycket bättre efter kejsarsnittet med Wilfred än efter sfinkterruptursförlossningen med Wollmar. Jag kände mig så himla pigg, frisk och stark som nyförlöst den gången. När utgångsläget är ”yihooo, jag känner mig som superkvinnan” (i jämförelse med typ sängliggande, ledsen, rädd och smärtpåverkad).

wpid-photogrid_1400915872116.jpg

Olika barn…

Wollmar har alltid varit ett väldigt lätt barn. Han har liksom ätit, sovit, pratat och lekt lättsamt i det stora hela. Vi brukar säga att vi fick vårt krångligare barn som nummer två, och även om det låter orättvist så är det delvis sant. Wilfred har sedan start varit väldigt bestämd och velat ha saker på sitt sätt. Han har sedan födseln visat humör om det inte blir som han vill… Jag tror också att frånvaron av tvåbarnschock kan bero på att vi redan var något mer rutinerade föräldrar när vi fick ett mer krävande barn, och dels för att Wollmar aldrig ställde till någon grej av att ha blivit storebror.

En lätt ålder?

Wollmar var nästan en bebis själv när han blev storebror. Det verkar som att många pratar om att högre åldersskillnad kan bidra mer till svartsjuka och drama? Eller? Wollmar hade ingen större reaktion över att få syskon och efter bara någon vecka var Wilfreds existens helt självklar. Nu när de är större kommer Wollmar inte alls ihåg tiden innan vi fick Wilfred.

Men små barn kräver mycket

De första åren med barnen var jätteintensiva. Tiden räckte till det viktigaste, men vi märker så här i efterhand att vi inte haft tid för samma saker. Vi har ju inte haft närmelsevis samma koll på Wilfred och hans utveckling som vi hade över Wollmars. Men å andra sidan har Wilfred alltid haft ”roligare” än Wollmar hade i samma ålder. Han har ju alltid blivit road av storebror och hans upptåg. Som förälder tyckte jag att det var mycket tuffare att underhålla ett barn än två.

DSC01046

När vi övade med bebisdockan, en månad innan Wilfred skulle födas…

Kroppsresan

Min egen kroppsresa efter graviditeterna pågick länge. Jag har tyckt att det har tagit ungefär ett år båda gångerna att hitta hem i den nya kroppen efter graviditeterna. När det hade gått ett år efter att Wollmar föddes blev jag ju gravid igen en månad senare. Efter att Wilfred föddes har jag ju ägnat mig en del åt långdistanslöpning, vilket i sig påverkar kroppen en del. Och sedan kom operationen i höstas, men allt vad det innebär. De senaste 6 åren har varit en resa i min kropp, där inget egentligen har varit konstant. Men summa summarum – jag har landat i en postpreggokropp som jag trivs med, både utseendemässigt och funktionellt.

Är vi nöjda med åldersskillnaden?

Syskonrelationen och åldersskillnaden mellan Wollmar och Wilfred är vi på det hela taget supernöjda med. Bröderna bråkar en del, men har hittills ändå haft större glädje av varandra än vad de bråkat. Och vi är så glada för att de har varandra! När det kommer till åldersskillnad mellan barn så måste det ju vara så olika från varje barn och familj. När Wollmars jämngamla eller äldre kompisar får syskon NU kan vi ibland tänka ”åh vad lätt och mysigt det måste vara att bara ha haft ett barn så länge…”. Men vi vet ju inte, de kanske tyckte att ett barn var jobbigt nog de första åren? Och kanske blir tvåbarnschocken större om familjen hunnit komma längre ifrån bebislivet till att börja med? Äh, jag vet inte, ni läsare får gärna fylla i med era upplevelser av åldersskillnader, syskon och flerbarnschockar… Vår slutsats är att det har varit intensiva år med barn hittills men att vi också är otroligt tacksamma för att vi kunde få syskon så ”tätt”.

Ni läsare som har fler barn, vad har ni för erfarenheter av åldersskillnad?

Och ni som funderar över syskon, hur går era tankar om tid mellan barnen?

 

Att natta våra barn på 60 sekunder

 

De Fernandoska nattningarna

Att natta (våra) barn på 60 sekunder

Vi får ibland frågor om det här med att natta barn, för vi nämner det ibland som en förutsättning för att typ kunna blogga och så. Vi brukar försöka att inte prata om det, för det är tämligen oförtjänt. Vi har fått barn som älskar att sova, typ. Eller i alla fall att gå och lägga sig. Det är i och för sig INTE som att de älskar att sova på mornarna. Och de vaknar ju och ska dricka, ha snuttefiltar, kissa, kramas och så vidare i all oändlighet ibland.

Vi har en bok där vi skriver upp saker om våra barn

Nu kommer vi till det där orättvisa.

30 september 2012, alltså exakt en månad efter att Wollmar föddes, skrev vi detta i boken:

Ända sedan vi kom hem från BB har Wollmar sovit från 8 till kvällen och fram till morgonen, med 3-4-måltider på natten. Han gråter aldrig utan ger bara ifrån sig ljud så att jag vaknar, han äter och somnar om. Han har sovit i egen säng sedan han var en vecka gammal, jag hämtar och lämnar honom till och från hans säng när han ska äta”.

Jag hör en del av er skära tänder redan nu. Barn är olika!!

När han var fyra månader står det så här:

Hans nätter sträcker sig mellan 19-08, men han äter flera gånger på natten. Dock somnar han om bra och gråter i princip aldrig nattetid. Han är lätt att lägga och somnar själv i egen säng efter att vi nattat honom,

Wollmar 8 månader:

Han sover fortfarande inte hela, ostörda nätter. Han vaknar oftast till och behöver nappas/vyssjas 3-4 gånger per natt, och ammar minst en gång. Han sover oftast mellan 19-05.30.

14 månader:

Han tycker mycket om sin säng och gosar gärna med mjukisdjur och kuddar. På kvällarna älskar han att titta på ”In the Night Garden” eller ”Pocoyo” efter det somnar han i egen säng med napp och snuttis efter att vi bett godnattbön.

(Vi började med kvällsTV som en del av vår kvällsrutin ganska tidigt, om ni känner funderingar kring detta kan ni läsa våra tankar här och här)

Wilfred då?

Vi har inte skrivit lika mycket om Wilfred, andra-barn som han är stackarn. Men när han var 3 månader skrev vi detta:

Hans nätter sträcker sig från åtta på kvällen tills han blir väckt av Wollmar på morgonen. Han började med snutte för några dagar sedan, oklart om han själv uppskattar den.

Vi har jobbat rätt hårt på att få barnen att gilla både napp och snuttis. Wollmar sov med napp och snuttis tills han var tre, sedan bara napp. Wilfred fyller 3 i maj och sover med napp, snuttis och två mjukisdjurspingviner. Han har stenkoll på alla sina prylar och vaknar om EN av dem är borta ur hans grepp. Riktigt så hade vi kanske inte riktigt velat ha det…Nappen behöver vi jobba bort snart, sa tandläkaren på 3-årskontrollen. Så det blir ett maj-projekt! Och till protokollet: Wilfred sov inte hela nätter vid tre månader, han åt en massa där också.

Anledningen till att vi inte skrivit så mycket om Wilfred och nattningarna är för att han införlivades i Wollmars rutiner. Jag var ensam med båda barnen när han var 3 månader och Wollmar 25 månader i några dagar och nätter, och skrev om det i ett gäng inlägg, länkar om någon är intresserad.

Kväll 1

Kväll 2

Kväll 3

Kväll 4

I vår kvällsrutin sedan barnen började kolla på TV:

  • Kvällsmat
  • Bad/dusch/badrumsfix
  • Nedsläckt i lägenheten ca en timme före sovdags
  • 30 minuter TV/läsning i soffan, fortfarande nedsläckt och förhållandevis lugna program på TV
  • Gå till sängs, be en godnattbön
  • Det har tillkommit att vi räknar till 50 innan vi säger ”Godnatt” och går från rummet, oklart varför. Wollmar vill att vi ska räkna tyst, Wilfred vill att vi ska räkna högt. Den som nattar Wilfred räknar då i hans öra, den andra vuxne är med Wollmar.
  • Sedan säger vi godnatt, att vi älskar dem, och går.
  • Barnen somnar själva.

Ungefärligt detta har funkat sedan vi började med Wollmar, men det har såklart funnits krångligare dagar/perioder också. Men alla våra föräldrar och närmsta vänner som varit med om våra nattningar påstår att vi har exakt världens mest lättlagda barn (typ), så jag gissar att det mest handlar om dem. Inte våra nattnings-skills-alltså.

Det här är alltså inte ett skryt-inlägg, för det är en extremt oförtjänt sak att skryta om. Men någon frågade och ville veta mer, och här är med.

Berätta, hur nattar du ditt/dina barn?

Spel och lekar för barn i förskoleåldern

Spel och lekar för barn i förskoleåldern

Den här bloggen kommer ju då och då att handla mer om oss och vårt föräldraskap och familjeliv. Bara för att vi uttalar oss som mer eller mindre experter i vissa frågor här på bloggen så får ni inte missta oss för att vara det inom andra områden. Föräldraskap är ju en sådan grej, även om vi  tycker att vi är kick ass-föräldrar till våra egna barn.

Idag tänkte vi därför ge våra bästa tips när det kommer till lekar/spel med barn i förskoleåldern. Alla dessa spel har vi hemma och har antingen köpt själva eller fått i present, inget är reklam/sponsrat. Länkar till inköpsställen är hejvilt framgooglade bara för att vara schyssta mot er.

Spel och lekar för 2-4 åringar

  1. Motsatspussel. Detta spel är grymt för att lära barnet motsatser. De är bilder som är parade två och två – stor/liten, uppe/nere, smutsig/ren etc. Vi har gjort så att vi samlat ena halvan av motsatsparen i en hög och låtit de andra vara utspridda över golvet. Så har vi tagit fram ett kort i taget och sagt ”Här har vi en katt som är trött, kan du hitta en katt som är pigg?”. Våra barn älskar den sortens lekar.
  2. Hammarset. Korkplatta, nubb och roliga former. Wollmar och Wilfred älskar att bygga ihop fantasifulla figurer, robotar och maskiner av dessa. Perfekt skapande för ett barn som länge inte älskat att rita.
  3. Mästerkatten i stövlarna-pussel. Det här har varit en favorit länge, inte för att just mästerkatten i stövlarna varit någon framgångsrik saga i vår familj. Men det är ett lagom stort pussel där föräldern kan hjälpa bygga den rektangulära ramen av kantbitar och barnet lätt kan hitta bitarna i mitten. Under föräldraledigheten med lillebror då storebror var 2-3 år var det detta pussel som användes mest då lillen sov och storebror behövde leka lite lugnt.
  4. Fjärilspel med stora tärningar. Tärningarna visar en färgkombination, den som snabbast får grepp om den fjärilen som har rätt färgkombinationen vinner ”omgången”. Var en favorit för vår store grabb. Den lille misstänker vi är färgblind, så det har inte riktigt gått att spela med honom.
  5. Hemmagjorda sångkort. Små tecknade bilder med favoritsångerna, att låta barnen dra fram ur en hög och välja sång.

Spel och lekar för 4-5 åringar

  1. Memory. Behöver ingen länk, va? Det är så sjukt att barn i förskoleåldern kan träna upp sig och bli helt fenomenala på memory.
  2. Fia med knuff känner ni ju också till. Det här spelet älskar vår store grabb (nu 4,5) men lillen mest bara snor åt sig pjäserna och förstör. Tips är att skaffa ett fia med magnetfunktion på brädet, underlättar lillasyskonshantering rejält.
  3. Möjliga familjen. Vi ska i ärlighetens namn säga att vi har en variant av ”lustiga familjerna” som bara är med djur som är från när jag själv var liten. Men spelidén är ju samma, och skulle vi köpa en ny hade det garanterat blivit denna!
  4. Uno junior. Uno som utöver siffror och färger också har djurbilder på sig. Det gjorde att vi kunde spela hela familjen på vår Sri Lanka-resa i januari. 2,5-åringen kanske behövde lite stöttning, men 4,5-åringen kunde i vissa stunder sitta och spela ett helt parti uno med sina låtsaskompisar.
  5. Råttfällan behöver väl heller ingen närmare presentation. Grymt roligt spel som vi kunnat ta fram när lillebror kommit upp i en ålder som tillåter småpluttiga saker som dräller omkring.

Spel och lekar för barn i förskoleåldern

Berätta nu! Din tur!

Vad har ni för lekar/spel på lager?

Mowgli och pingvinerna

De senaste två veckorna har vi ställt ner skötbordet i källaren och gjort oss av med barnvagnen med ståbrädan. 

Helt plötsligt blev barnen så stora? De kan springcykla/cykla/gå de flesta vardagssträckorna. 

(kvar har vi i och för sig en paraplysulky och en brio sittsyskonvagn för ner speciella tillfällen)

Detta föranleder i alla fall en fråga:

Vi titulerar ju oss titt som tätt ”Småbarnsföräldrar”. Men vad är ett ”småbarn”? Är vi snart bara ”föräldrar”? 

Hur tänker du?

Sommarbus

Igår var jag hos Mias mamma med barnen och plockade blåbär i skogen. Tyvärr inte sådär SUPERMASSA bär som alla pratat om, men det var en trevlig plockning utan mygg, med barn på gott humör och ändå ca 3 liter blåbär i slutänden. Efter en heldag där fick Wollmar stanna kvar för att sova över. Idag är de på torekäldsberget i Södertälje på utflykt.

Alltså fick vi med oss ett barn hem och har varit enbarnsföräldrar, vilket är jättemysigt. Wilfred och jag funderade mycket på vad vi skulle hitta på idag, men inga av mina idéer var bra. ”Inte gå stranden. Kallt vatten!”, ”Inte gå pool! Sluta daddy!”. Så efter först en förmiddag med lite brödbak, lite matlagning och mycket läsning drog vi ut för att parka (som vanligt…). Men för att spetsa till det hela gick fika-fred och jag till affären och köpte bakelse. Sedan lekte vi för fulla livet och sedan vill Wilfred prompt hem för att sova. Vi får väl se när storebror kan tänkas komma hem. Kanske hinner vi hitta på lite mer kul själva innan vi blir fler?

wp-1470218498832.jpg

wp-1470218506785.jpg

20160803_095948.jpgwp-1470218476418.jpgwp-1470218479778.jpg

Gone fishing!

… eller i alla fall så sticker vi nu till Italien!
image

Vi hoppas på att kunna hitta Wifi och blogga som vi brukar, men i och med att lägenhetsvakten inte lovat att hålla ställningarna vad gäller bloggandet så får ni eventuellt stå ut med dåligt uppdaterande.

Vi har dock tidsinställt en del inlägg, så oavsett ska ni inte vara helt utan er dagliga dos BakingBabies under denna junivecka.

Efter att ha avklarat maran känner vi oss oövervinnerliga och tänker att en flygresa med två barn kommer vara en piece of cake. Vi får välan se…

Vi har någon timme innan flyget lyfter, så skicka nu hit era bästa resa-med-barn-tips, eller resa-i-Italien-tips i sista minuten.

Up, up and away! 

Första gången jag sett honom ledsen

image

Alltså, Wilfred gråter naturligtvis flera gånger per dag. Men hans första känsla är ofta ilska. Han blir så arg och förorättad när något inte går hans väg att han gråter i rena ilskan.

Idag lånade Wilfred en traktor i parken och lekte glatt med den. Men sen skulle barnet som ägde traktorn gå hem tillsammans med sin mamma, och Wilfred blev tvungen att lämna tillbaka den.

Och då såg jag den, den rena känslan av sorg, i Wilfreds ansikte. Han grät enbart för att han var ledsen. Ledsen-ledsen, eller sorgen-ledsen. Oftast är han frustrerad-arg-ledsen, eller bara arg-ledsen eller förnärmad-ledsen.

Otroligt intressant. Wollmar blir sällan arg, men gråter för att han blir ledsen-ledsen lika många gånger som Wilfred är arg-ledsen. På så sätt är våra grabbar väldigt olika.

Fattar ni alls vad jag menar? När jag blir ledsen är jag oftast besviken-ledsen eller frustrerad-ledsen. Väldigt sällan arg-ledsen. Joseph är sällan ledsen över huvud taget, han blir mer orolig. Stress-orolig, prestations-orolig eller brödet-kommer-bli-misslyckat-orolig. (Det sistnämnda är något som jag skrattar åt med jämna mellanrum, efter som hans bröd ALLTID blir bra, och han likaväl drabbas av den där brödbaksoron typ en gång i veckan…) 

Hur blir du ledsen? Och människorna runt omkring dig?

Wilfred två år!

Idag fyller vår älskade lille Wilfred två år.

wpid-DSC01934.jpg

Wilfred föddes med planerat kejsarsnitt den 16 maj 2014 och kom ut arg som ett bi! Sedan insåg han ganska snabbt att han låg hos mig, och det var sedan där han i princip ville spendera sitt första år. Han var en nap-nappare av rang, hans favoritplats var sovande i någons famn.

Wilfred är ett barn med starka känslor. Han blir ofta JÄTTEARG eller JÄTTEFRUSTRERAD, men allra mest är han JÄTTEGLAD. Framförallt är hans morgonhumör väldigt kraftfullt just det ena, eller det andra.

wpid-dsc_0483.jpg

Han pratar mycket, men sjunger mer. Han äter allt, men tårta är hans absoluta favorit. Han älskar Wollmar över allt annat och vill allra helst vara med storebror tätt, tätt hela tiden – något som Wollmar inte är lika förtjust i.

wpid-dsc02773_1.jpg

Wilfred älskar också sina tre sovsaker: ”sinni” (snutte), ”sunnu” (soother, napp) och ”anka” (gosedjurspingvin).

wpid-wp-1426687349395.jpeg

Wilfred älskar också förskolan och är trygg och glad med sina pedagoger och kompisar.

Han leker helst med djur, gärna elefanter eller djur med vassa tänder.

wpid-wp-1433093925898.jpeg

Han har aldrig sovit en hel natt på sina två första år. Det är inte som att han vaknar och är otröstlig, men han vill dricka eller har tappat någon av sovsakerna eller bara vill ha närhet.

wpid-wp-1432930347282.jpeg

Wilfred är vår lilla solstråle, vår lilla nattstörning, vår lilla närhetstörstande fästing, vår glada busunge, vår vrålapa och den (tillsammans med Wollmar) allra största skatt som världen skådat.

Hurra för Wilfred på tvåårsdagen!

Nu börjar nattspring del 714

image

Idag öppnade vi upp Wilfreds spjälsäng. Egentligen hade han väl inte behövt spjälsäng alls nu förtiden, men vi vill gärna byta direkt till en våningssäng om typ ett år istället. Så han får sova kvar i spjälisen så länge det går.

Men nu börjar kanske en ny sån där eländig tid när vi lägger barn typ sju hundra gånger per kväll. Och i förlängningen kanske också att Wilfred själv börjar knata över till vår säng nattetid, precis som storebrorsan. Det har jag egentligen inget emot, men Joseph tycker inte att han kan sova bra om vi sover alla fyra i samma säng.

Vi har ju visserligen inte skaffat barn för sömnkvalitetens skull, men ändå.

Det känns som att vi får bita ihop och gå med huvudet före in i en prövningens tid.

Några visdomsord, någon?