Kategori: Wollmar

Wollmar

Wollmar Fernando, född 2012, fick sitt förnamn med inspiration från namn en bekant till Mia och Joseph. När Wollmar var några månader gamla kom det också fram att det funnits en Volmar i Mias släkt på 1800.talet. Så kan det gå!  Att Wollmar är uppvuxen ett stenkast från Wollmar Yxkullsgata är ett roligt sammanträffande.

Wollmar är en verbal och påhittig person i sina bästa år. På bloggen förekommer Wollmar på porträttbilder fram tills han var två år fyllda.

Wollmar

Barnens namn och baby boss namn?

Barnens namn och baby boss namn?

Både IRL och ibland via kommentarsfälten här och på instagram får vi ibland frågor om barnens namn. Ska baby boss också heta något på W? Och vad är bakgrunden till att vi valde namnen Wollmar och Wilfred?

Hur vi tänkte kring barnens namn

När vi väntade Wollmar hade vi först ingen aning vad vi ville att våra barn skulle heta. Vi låg ofta i sängen på kvällarna och gick genom alfabetet bokstav för bokstav och för att hitta namn vi gillade. Det gick sådär.

Vi bad att få veta könet på bebisen på ultraljudet, bland annat av just den anledningen. Vi ville snäva ner namneftersökningen något. Vi ville gärna ha namn som fungerar på både engelska och svenska, och som går att uttala för våra lankesiska släktningar och vänner. Vi ville också ha namn som inte skulle kräva bokstavering för att folk ska fatta eller för mycket förklaring.

Så en kväll fastnade vi för bokstaven ”W”. Och kom på att vi kände en favoritgubbe som heter Wimar. Vi var nära nog att bestämma oss för det namnet rakt av, men lekte runt i tankarna med olika varianter. Och då landade Wollmar i våra huvuden.  Efter den kvällen var Wollmar spikat. Något år efter att Wollmar fötts fick vi också veta att en sedan länge avliden släktning till Mia hade hetat Volmar. Så utan att vi visste det råkade vi välja ett namn som vi hade någon slags släktskap till.

Wollmar fick sedan namnen Kingsley Joseph också. Kingsley för att det är ett otroligt vackert namn och dessutom min farfars namn. Joseph eftersom alla män i min familj har haft det i någon form.

Wollmar Kingsley Joseph Fernando. 

wpid-IMG_20120801_154348.jpg

Och så en till graviditet

Sedan blev vi gravida med ett lillasyskon, och kollade även denna gång könet på bebisen. En lillebror, och vad skulle han då heta?

Wilfred-namnet kom till oss en dag i mina föräldrars kök. Jag tror att det var på jul. Vi satt på golvet och lekte med Wollmar. Min pappa stod och berättade om Kingsley, min farfar, som dog innan jag föddes. Vi frågade vad han hette mer än Kingsley. Wilfred Francis var svaret.

Jag och Mia tänkte exakt samma tanke samtidigt, våra blickar möttes och vi nickade eniga. Där hade vi det!

Wilfred Francis August Fernando

wpid-DSC01934.jpg

Så råkade det bli att våra söner tillsammans fick alla namnen som deras sedan länge bortgångna gammelfarfar bar. August är ett vackert namn som vi plockade från Mias släkt, bara för att ”väga upp” lite.

Vi har alltså haft barnens fulla namn spikade innan de ens fötts.

Och baby boss?

Baby Boss är barnens projektnamn på bebisen. Vi vet inte om vi kommer vilja kolla könet på bebisen den här gången. Troligen inte. Kommer vi hålla oss till ett W-namn den här gången också? Vi vet inte. Den här gången stor det verkligen still i huvudet på oss, och det känns inte riktigt bra!

För oss har det varit en del av välkomnandet av bebisen, att vi liksom haft namnet färdigt. Som en del i vår process av att bli redo.

Lilla trean! Du är så efterlängtad, men vi ska bara jobba lite till på det där med namnet…

Förslag mottages tacksamt!

Mias upplevelse av att få barn med två års mellanrum

Mias upplevelse av att få barn med två års mellanrum

Att få barn med ungefär två års mellanrum

Vi fick en fråga:

Berätta gärna om hur det är att få barn relativt tätt? Hur kände du i kroppen? Hur har det fungerat mellan syskonen? Känner ni att tiden räcker?

När Wollmar var typ tio månader var vi övertygade om att vi ville vänta med att skaffa syskon så att det skulle bli tre år mellan barnen. När Wollmar var elva månader började vi ändå bli sugna på ett till barn ganska tätt, främst eftersom vi började bli så nyfikna på hur det här eventuella andra barnet skulle bli. När Wollmar blev tretton månader var jag redan gravid. Och Wilfred föddes då Wollmar var 21,5 månader.

Ingen tvåbarnschock

Vi tyckte att den stora omställningen var att få ett barn. ”Tvåbarnschocken” som folk pratar om var inget som vi märkte av. Det var liksom ingen skillnad mot att packa skötväska för en eller två, eller byta blöjor på löpande band. Jag tror också att en del av skillnaden ligger i att jag mådde så mycket bättre efter kejsarsnittet med Wilfred än efter sfinkterruptursförlossningen med Wollmar. Jag kände mig så himla pigg, frisk och stark som nyförlöst den gången. När utgångsläget är ”yihooo, jag känner mig som superkvinnan” (i jämförelse med typ sängliggande, ledsen, rädd och smärtpåverkad).

wpid-photogrid_1400915872116.jpg

Olika barn…

Wollmar har alltid varit ett väldigt lätt barn. Han har liksom ätit, sovit, pratat och lekt lättsamt i det stora hela. Vi brukar säga att vi fick vårt krångligare barn som nummer två, och även om det låter orättvist så är det delvis sant. Wilfred har sedan start varit väldigt bestämd och velat ha saker på sitt sätt. Han har sedan födseln visat humör om det inte blir som han vill… Jag tror också att frånvaron av tvåbarnschock kan bero på att vi redan var något mer rutinerade föräldrar när vi fick ett mer krävande barn, och dels för att Wollmar aldrig ställde till någon grej av att ha blivit storebror.

En lätt ålder?

Wollmar var nästan en bebis själv när han blev storebror. Det verkar som att många pratar om att högre åldersskillnad kan bidra mer till svartsjuka och drama? Eller? Wollmar hade ingen större reaktion över att få syskon och efter bara någon vecka var Wilfreds existens helt självklar. Nu när de är större kommer Wollmar inte alls ihåg tiden innan vi fick Wilfred.

Men små barn kräver mycket

De första åren med barnen var jätteintensiva. Tiden räckte till det viktigaste, men vi märker så här i efterhand att vi inte haft tid för samma saker. Vi har ju inte haft närmelsevis samma koll på Wilfred och hans utveckling som vi hade över Wollmars. Men å andra sidan har Wilfred alltid haft ”roligare” än Wollmar hade i samma ålder. Han har ju alltid blivit road av storebror och hans upptåg. Som förälder tyckte jag att det var mycket tuffare att underhålla ett barn än två.

DSC01046

När vi övade med bebisdockan, en månad innan Wilfred skulle födas…

Kroppsresan

Min egen kroppsresa efter graviditeterna pågick länge. Jag har tyckt att det har tagit ungefär ett år båda gångerna att hitta hem i den nya kroppen efter graviditeterna. När det hade gått ett år efter att Wollmar föddes blev jag ju gravid igen en månad senare. Efter att Wilfred föddes har jag ju ägnat mig en del åt långdistanslöpning, vilket i sig påverkar kroppen en del. Och sedan kom operationen i höstas, men allt vad det innebär. De senaste 6 åren har varit en resa i min kropp, där inget egentligen har varit konstant. Men summa summarum – jag har landat i en postpreggokropp som jag trivs med, både utseendemässigt och funktionellt.

Är vi nöjda med åldersskillnaden?

Syskonrelationen och åldersskillnaden mellan Wollmar och Wilfred är vi på det hela taget supernöjda med. Bröderna bråkar en del, men har hittills ändå haft större glädje av varandra än vad de bråkat. Och vi är så glada för att de har varandra! När det kommer till åldersskillnad mellan barn så måste det ju vara så olika från varje barn och familj. När Wollmars jämngamla eller äldre kompisar får syskon NU kan vi ibland tänka ”åh vad lätt och mysigt det måste vara att bara ha haft ett barn så länge…”. Men vi vet ju inte, de kanske tyckte att ett barn var jobbigt nog de första åren? Och kanske blir tvåbarnschocken större om familjen hunnit komma längre ifrån bebislivet till att börja med? Äh, jag vet inte, ni läsare får gärna fylla i med era upplevelser av åldersskillnader, syskon och flerbarnschockar… Vår slutsats är att det har varit intensiva år med barn hittills men att vi också är otroligt tacksamma för att vi kunde få syskon så ”tätt”.

Ni läsare som har fler barn, vad har ni för erfarenheter av åldersskillnad?

Och ni som funderar över syskon, hur går era tankar om tid mellan barnen?

 

Att natta våra barn på 60 sekunder

 

De Fernandoska nattningarna

Att natta (våra) barn på 60 sekunder

Vi får ibland frågor om det här med att natta barn, för vi nämner det ibland som en förutsättning för att typ kunna blogga och så. Vi brukar försöka att inte prata om det, för det är tämligen oförtjänt. Vi har fått barn som älskar att sova, typ. Eller i alla fall att gå och lägga sig. Det är i och för sig INTE som att de älskar att sova på mornarna. Och de vaknar ju och ska dricka, ha snuttefiltar, kissa, kramas och så vidare i all oändlighet ibland.

Vi har en bok där vi skriver upp saker om våra barn

Nu kommer vi till det där orättvisa.

30 september 2012, alltså exakt en månad efter att Wollmar föddes, skrev vi detta i boken:

Ända sedan vi kom hem från BB har Wollmar sovit från 8 till kvällen och fram till morgonen, med 3-4-måltider på natten. Han gråter aldrig utan ger bara ifrån sig ljud så att jag vaknar, han äter och somnar om. Han har sovit i egen säng sedan han var en vecka gammal, jag hämtar och lämnar honom till och från hans säng när han ska äta”.

Jag hör en del av er skära tänder redan nu. Barn är olika!!

När han var fyra månader står det så här:

Hans nätter sträcker sig mellan 19-08, men han äter flera gånger på natten. Dock somnar han om bra och gråter i princip aldrig nattetid. Han är lätt att lägga och somnar själv i egen säng efter att vi nattat honom,

Wollmar 8 månader:

Han sover fortfarande inte hela, ostörda nätter. Han vaknar oftast till och behöver nappas/vyssjas 3-4 gånger per natt, och ammar minst en gång. Han sover oftast mellan 19-05.30.

14 månader:

Han tycker mycket om sin säng och gosar gärna med mjukisdjur och kuddar. På kvällarna älskar han att titta på ”In the Night Garden” eller ”Pocoyo” efter det somnar han i egen säng med napp och snuttis efter att vi bett godnattbön.

(Vi började med kvällsTV som en del av vår kvällsrutin ganska tidigt, om ni känner funderingar kring detta kan ni läsa våra tankar här och här)

Wilfred då?

Vi har inte skrivit lika mycket om Wilfred, andra-barn som han är stackarn. Men när han var 3 månader skrev vi detta:

Hans nätter sträcker sig från åtta på kvällen tills han blir väckt av Wollmar på morgonen. Han började med snutte för några dagar sedan, oklart om han själv uppskattar den.

Vi har jobbat rätt hårt på att få barnen att gilla både napp och snuttis. Wollmar sov med napp och snuttis tills han var tre, sedan bara napp. Wilfred fyller 3 i maj och sover med napp, snuttis och två mjukisdjurspingviner. Han har stenkoll på alla sina prylar och vaknar om EN av dem är borta ur hans grepp. Riktigt så hade vi kanske inte riktigt velat ha det…Nappen behöver vi jobba bort snart, sa tandläkaren på 3-årskontrollen. Så det blir ett maj-projekt! Och till protokollet: Wilfred sov inte hela nätter vid tre månader, han åt en massa där också.

Anledningen till att vi inte skrivit så mycket om Wilfred och nattningarna är för att han införlivades i Wollmars rutiner. Jag var ensam med båda barnen när han var 3 månader och Wollmar 25 månader i några dagar och nätter, och skrev om det i ett gäng inlägg, länkar om någon är intresserad.

Kväll 1

Kväll 2

Kväll 3

Kväll 4

I vår kvällsrutin sedan barnen började kolla på TV:

  • Kvällsmat
  • Bad/dusch/badrumsfix
  • Nedsläckt i lägenheten ca en timme före sovdags
  • 30 minuter TV/läsning i soffan, fortfarande nedsläckt och förhållandevis lugna program på TV
  • Gå till sängs, be en godnattbön
  • Det har tillkommit att vi räknar till 50 innan vi säger ”Godnatt” och går från rummet, oklart varför. Wollmar vill att vi ska räkna tyst, Wilfred vill att vi ska räkna högt. Den som nattar Wilfred räknar då i hans öra, den andra vuxne är med Wollmar.
  • Sedan säger vi godnatt, att vi älskar dem, och går.
  • Barnen somnar själva.

Ungefärligt detta har funkat sedan vi började med Wollmar, men det har såklart funnits krångligare dagar/perioder också. Men alla våra föräldrar och närmsta vänner som varit med om våra nattningar påstår att vi har exakt världens mest lättlagda barn (typ), så jag gissar att det mest handlar om dem. Inte våra nattnings-skills-alltså.

Det här är alltså inte ett skryt-inlägg, för det är en extremt oförtjänt sak att skryta om. Men någon frågade och ville veta mer, och här är med.

Berätta, hur nattar du ditt/dina barn?

Spel och lekar för barn i förskoleåldern

Spel och lekar för barn i förskoleåldern

Den här bloggen kommer ju då och då att handla mer om oss och vårt föräldraskap och familjeliv. Bara för att vi uttalar oss som mer eller mindre experter i vissa frågor här på bloggen så får ni inte missta oss för att vara det inom andra områden. Föräldraskap är ju en sådan grej, även om vi  tycker att vi är kick ass-föräldrar till våra egna barn.

Idag tänkte vi därför ge våra bästa tips när det kommer till lekar/spel med barn i förskoleåldern. Alla dessa spel har vi hemma och har antingen köpt själva eller fått i present, inget är reklam/sponsrat. Länkar till inköpsställen är hejvilt framgooglade bara för att vara schyssta mot er.

Spel och lekar för 2-4 åringar

  1. Motsatspussel. Detta spel är grymt för att lära barnet motsatser. De är bilder som är parade två och två – stor/liten, uppe/nere, smutsig/ren etc. Vi har gjort så att vi samlat ena halvan av motsatsparen i en hög och låtit de andra vara utspridda över golvet. Så har vi tagit fram ett kort i taget och sagt ”Här har vi en katt som är trött, kan du hitta en katt som är pigg?”. Våra barn älskar den sortens lekar.
  2. Hammarset. Korkplatta, nubb och roliga former. Wollmar och Wilfred älskar att bygga ihop fantasifulla figurer, robotar och maskiner av dessa. Perfekt skapande för ett barn som länge inte älskat att rita.
  3. Mästerkatten i stövlarna-pussel. Det här har varit en favorit länge, inte för att just mästerkatten i stövlarna varit någon framgångsrik saga i vår familj. Men det är ett lagom stort pussel där föräldern kan hjälpa bygga den rektangulära ramen av kantbitar och barnet lätt kan hitta bitarna i mitten. Under föräldraledigheten med lillebror då storebror var 2-3 år var det detta pussel som användes mest då lillen sov och storebror behövde leka lite lugnt.
  4. Fjärilspel med stora tärningar. Tärningarna visar en färgkombination, den som snabbast får grepp om den fjärilen som har rätt färgkombinationen vinner ”omgången”. Var en favorit för vår store grabb. Den lille misstänker vi är färgblind, så det har inte riktigt gått att spela med honom.
  5. Hemmagjorda sångkort. Små tecknade bilder med favoritsångerna, att låta barnen dra fram ur en hög och välja sång.

Spel och lekar för 4-5 åringar

  1. Memory. Behöver ingen länk, va? Det är så sjukt att barn i förskoleåldern kan träna upp sig och bli helt fenomenala på memory.
  2. Fia med knuff känner ni ju också till. Det här spelet älskar vår store grabb (nu 4,5) men lillen mest bara snor åt sig pjäserna och förstör. Tips är att skaffa ett fia med magnetfunktion på brädet, underlättar lillasyskonshantering rejält.
  3. Möjliga familjen. Vi ska i ärlighetens namn säga att vi har en variant av ”lustiga familjerna” som bara är med djur som är från när jag själv var liten. Men spelidén är ju samma, och skulle vi köpa en ny hade det garanterat blivit denna!
  4. Uno junior. Uno som utöver siffror och färger också har djurbilder på sig. Det gjorde att vi kunde spela hela familjen på vår Sri Lanka-resa i januari. 2,5-åringen kanske behövde lite stöttning, men 4,5-åringen kunde i vissa stunder sitta och spela ett helt parti uno med sina låtsaskompisar.
  5. Råttfällan behöver väl heller ingen närmare presentation. Grymt roligt spel som vi kunnat ta fram när lillebror kommit upp i en ålder som tillåter småpluttiga saker som dräller omkring.

Spel och lekar för barn i förskoleåldern

Berätta nu! Din tur!

Vad har ni för lekar/spel på lager?

Intervju med Wollmar, 4 år

Knivis och Hejhej har båda gjort ett blogginlägg av dena där ”intevju med barnen-listan” som gått runt på Facebook. Jag kunde inte låta bli att göra det samma. Jag stör mig dock skitmycket på att frågorna antyder att jag skulle prata om mig själv som ”mamma”, vilket jag absolut inte gör. Jag frågade Wollmar ”Vad brukar jag alltid säga till dig” etc. Jag vet inte varför jag tycker att det spelar roll, men jag tycker det låter liksom fjantigt att prata om sig själv som mamma, typ ”kom så får mamma sätta på dig skorna”. Någon som reagerar som jag som kan förklarar varför?

I alla fall, here comes:
Vad brukar mamma alltid säga till dig?
Att du älskar mig!

Vad gör mamma glad?
En kram och en puss

Vad gör mamma ledsen?
Om vi slår dig. (De brukar inte slå mig, men de kan heh… leka rätt vilt…)

Hur får mamma dig att skratta?
Du skämtar! (Wollmar skrattade länge åt en kommentar jag läste upp från instagram igår, på en bild om en täckkjol. En tjej berättade att en av hennes kollegor hade frågat ”men har du sovsäcken på dig?” första gången hon kom till jobbet i täckkjol… Det tyckte både jag och Wollmar var skitkul…)

Hur var mamma som barn?
Du hade inte träffat daddy!

Hur gammal är mamma?
30 år. (Han frågade typ igår hur gammal jag var, annars hade han nog inte haft koll…)

Hur lång är mamma?
Wollmar tar sin hand och låter den glida från min tåspets till mitt huvud och säger ”SÅ HÄR lång är du, mamma”. 

Vad är mammas favoritsysselsättning?
Du leker med mig! (Mhmmm… skönt att han verkar tro det…)

Vad är mamma jättebra på?
Göra saker bättre för folk som har jätteont!

Vad är mamma inte så bra på?
Du är inte så bra på gympa. När vi gör gympa går du bara bredvid.

Vad jobbar mamma med?
Du gör folk bra!

Vad är mammas favoritmat?
Kanske pasta?

Varför är du stolt över mamma?
För att vi är bästa vänner!

Om mamma var en seriefigur, vem skulle jag vara?
Du skulle vara ett monster! En tarasque! (WTF, hur känner han till en Tarasque, och VARFÖR skulle jag vara en sån??)

Vad gör du och mamma tillsammans?
Vi leker dinosaurier!

Vad är likt mellan dig och mamma?
Vi är båda personer.

Vad är olika mellan oss?
Du har långt hår och inte jag. Och du har snippa och jag har snopp.

Hur vet du att mamma älskar dig?
För att vi är bästa vänner!

Vilket är mammas favoritställe?
Hemma och leka med mig! (Naaawww)

4 årskalas

Helt sjukt! Tänk att det var dags för sommarkalas igen! Och än en gång har vi haft tur med vädret. Igår var prognosen regn för hela lördagen. Men när vi vaknade idag var det blå himmel och strålande solsken. Vädret höll hela dagen vilket gjorde att vi kunde vara ute och kalasa.

Wollmar vaknade redan 05.30, men kunde hålla ut och sova räv fram till 07.00. Det låter kanske för bra för att vara sant, men han var väl inne hos oss 4 gånger och behövde gå upp för att både kissa och bajsa. 

Hur som helst så var vi, farmor, siya (farfar) och kusin Erika inne och sjöng för födelsedagsbarnet och han fick presenter och frukost på sängen. 

Tyvärr så balla det ur lite av att lillebror inte kunde hantera att det inte var hans födelsedag, hans presenter eller hans frukost. Så det blev gråt och skrik från Wilfred vilket tog ett tag innan vi lyckades starta om honom (det vill säga backa bandet, ge tillbaka napp och snuttis och gå tillbaka till sängen och gosa en stund och ”vakna” på rätt sida).

Under fördagen gjorde vi sedan varit sista fixet inför kalaset och kl 15 kom gästerna.

Wollmar har mest ätit popcorn och små kola/choklad godisar. Men det fanns så klart mer. Tårtan som han pratat om i 4 månader imponerade förvisso visuellt, men var föga imponerande till smaken, enligt Wollmar. Detta kom dock inte som någon överraskning. Vi andra tyckte att dem var god i alla fall. Förutom popcorn, godis och tårta fanns det kolasnittar, chokladbollar, mazariner och pizzastjärnor. Recept kommer nästa vecka!

Vi hade ett härligt utomhuskalas och Wollmar var supernöjd med dagen. Vi är också nöjda, även om vi mer och mer inser att vårt kalasfixande mer är för vår egen skull än Wollmars…

Som sagt, recept för mazariner, kolasnittar, chokladbollar med en vuxentwist och diy för stegosaurustårtan kommer senare! 

4 år!

Den här dagen, för fyra år sedan, föddes Wollmar. 

I fyra år har vi varit en familj. 

I fyra år har vi varit i den pågående processen att lära oss föräldraskap. 

I fyra år har våra hjärtan varit överflödande av kärlek till den där allvarlige, glade, känslosamme och fantastiske lille personen. 
Vår Wollmar är glad från det ögonblicket han slår upp sina blå. Han pratar oavbrutet från morgon till kväll och ställer oavbrutet frågor så som ”kan man dö av lava, mamma?” och ”Varför dricker blommor vatten fast de inte har någon mun?”, eller ”vad är fyra plus fyra, daddy?” Hans favoritsysselsättningar är att bygga grejer med klossar, duplo eller lego, att bli läst för  eller att leka i parken tillsammans med en kompis.

Han är fortfarande vid fyra års ålder inte helt kompatibel med att vara vaken hela dagen och framåt 17-18 är han ofta kraschtrött. Om han får välja av all mat i hela världen så är drömmåltiden pasta, stekt fisk och körsbärsstomater. Wollmar tycker inte om mjölk, mjuka ostar, joghurt eller fil men älskar alla sorters hårdost och chokladglass. Ostmackor och banan är hans favoritmellanmål. 

Wollmar har inget som helst intresse för att rita, måla eller vara traditonellt finmotoriskt kreativ. Han har istället ett stort intresse för bokstäver och siffror och sitter och koncentrerar sig på att lyssna i timtals om han bara har en förälder som orkar läsa en bok tillräckligt länge. Han har inga problem att hänga med i böcker som vi läser för hans fyra år äldre kusin. Han skulle mycket väl kunna utvecklas till en bokmal, men har också hittills älskat att röra på sig vare sig det är gymnastik, bad, att springa eller nu att cykla. 

När han kollar på barnprogram väljer han Octonauts, Dinosaur Train eller Peppa Pig. Han vågar fortfarande inte titta på Cars, Frozen eller ens Pettson och Findus (på grund av den där arga grannen). Han säger själv att han ska titta på Frozen när han fyller 6 år, och han skulle mycket väl kunna vara så konsekvent att han står vid sitt ord. 

Wollmar är kramig, pratig, påhittig och tänkande. Han har en arsenal av Bellmanskämt som har drar med jämna mellanrum och skrattar annars mest åt när Joseph busar med honom eller åt roligheter i böcker (Typ:  ”Får man stå på hornen? Får man gå och lägga sig i smöret?? som älgarna säger  i boken Gittan och Älgbrorsorna.) 

Han är det finaste fyraåringen på denna jord och vi är så tackamma över att ha fått just honom till oss. 

Grattis Wollmar på din fyraårsdag, hoppas den blir så bra som du hoppats på!

Några dagar innan hans fyraårsdag

Wollmar har lärt sig cykla! Vi började med styrstång och stödhjul och en väldigt närvarande daddy. Sen ställde vi upp stödhjulen. Det var igår.

Idag har han lärt sig fotbromsa, styra ordentligt och är snabb som en iller när han trampar iväg. Han behöver dock lite stöd precis när han ska upp på cykeln och trampa första tagen. 

Jag trodde på riktigt att stödhjulsperioden skulle vara rätt lång? Men de sägs ju att springcykelvana gör att de får tillräckligt bra balans, å andra sidan. 

Jag ser i alla fall oanade möjligheter i form av sällskap på kortare joggingrundor framöver. 

Hur coolt är inte detta? Han blev så stor plötsligt!

Min lilla knäppgök

När Wollmar var ca två år gammal kom han in i en fas där tåg var det bästa han visste. Det innebar att han till sin kvälls-TV helst ville se tåg. Ja, inte tåg som i ”ett barnprogram om tåg”, eller ”ett program om tåg”. Ne, det var inspelade klipp från olika trainspotters som liksom bara visade tåg av olika slag som tuffade förbi spåren på olika platser i världen. Hur hjärndött som helst för en förälder som inte delar samma brinnande intresse. Jag har pratat med en del föräldrar som haft liknande upplevelser.

Vi skrev om detta HÄR.

OK. Nu kommer vi till kapitel två i sagan. Wollmar har följande intressen (om man ska bedöma utifrån vad han helst ser på TV):

  • Dinosaurier
  • Tåg
  • Undervattensäventyr
  • Rymden

Därför blir det ganska mycket ”Dinosaur Train”, men till och från så vill han se på olika klipp på solsystemet. Tyvärr finns det inte så mycket barnanpassade klipp om solsystemet på youtube och för omväxlingens skull så hittade jag ett klipp av national geographic och tänkte att det kunde väl vara något. Det jag inte förstod var att det var en föreläsning av några torra astronomer. När jag insåg vad det var frågade jag Wollmar flera gånger om han hellre ville se på något annat. ”No Daddy, this is good”, var svaret som jag fick. Till slut fick jag byta program eftersom Wilfred fick spunk.

Se gärna på klippet nedan och hoppa runt bland de första 15 minuterna. Jag har verkligen svårt att inse att en snart 4 åring skulle tycka att det var intressant. Samtidigt är jag riktigt stolt att ha en riktig ”nörd” till son. Precis som sin pappa.

Hur det gick med Wollmars dagsovning

Vi blev påminda av en läsare att vi aldrig uppdaterade er på hur det gick för Wollmar att sluta sova på dagen.

Sådär, är svaret. Det går fortfarande sådär.

Någon gång efter 15, 16 på eftermiddagen blir han fortfarande väldigt trött. Trött som i känslig, lättstött, lite klumpig, har lätt till gråt och katastrof.

Vet vi att vi har något ”viktigt” att göra på kvällen där vi antingen vill att han ska kunna vara med (typ middag eller kalas), eller om vi ska iväg på någon eftermiddagsutflykt där det kan dra ut på tiden att komma hem, då händer det att han får sova på dagen fortfarande.

Han har inga problem att somna, det är bara ett väldigt stort problem att få honom att vakna efter en lagom tid (säg 30-45 minuter). Han är liksom som död för världen och somnar liksom igen och igen efter att vi väckt honom.

Nu när vi är i Italien har vi bestämt att han ska få sova på dagen för att överhuvudtaget kunna överleva fram till middagarna. Möjligen hade vi kunnat pressa honom att vara vaken hela dagen, men då hade han inte fått i sig något alls på middagen på grund av alldeles för trött. Och i ärlighetens namn ska vi väl säga att det inte är direkt otrevligt att ha en stund på dagen då båda barnen sover och vi kan turas om att bada, sola och strosa runt.

Om ni är intresserade så återkommer vi med hur det går!