Kategori: Wollmar

Wollmar

Wollmar Fernando, född 2012, fick sitt förnamn med inspiration från namn en bekant till Mia och Joseph. När Wollmar var några månader gamla kom det också fram att det funnits en Volmar i Mias släkt på 1800.talet. Så kan det gå!  Att Wollmar är uppvuxen ett stenkast från Wollmar Yxkullsgata är ett roligt sammanträffande.

Wollmar är en verbal och påhittig person i sina bästa år. På bloggen förekommer Wollmar på porträttbilder fram tills han var två år fyllda.

Wollmar

Gone fishing!

… eller i alla fall så sticker vi nu till Italien!
image

Vi hoppas på att kunna hitta Wifi och blogga som vi brukar, men i och med att lägenhetsvakten inte lovat att hålla ställningarna vad gäller bloggandet så får ni eventuellt stå ut med dåligt uppdaterande.

Vi har dock tidsinställt en del inlägg, så oavsett ska ni inte vara helt utan er dagliga dos BakingBabies under denna junivecka.

Efter att ha avklarat maran känner vi oss oövervinnerliga och tänker att en flygresa med två barn kommer vara en piece of cake. Vi får välan se…

Vi har någon timme innan flyget lyfter, så skicka nu hit era bästa resa-med-barn-tips, eller resa-i-Italien-tips i sista minuten.

Up, up and away! 

Första gången jag sett honom ledsen

image

Alltså, Wilfred gråter naturligtvis flera gånger per dag. Men hans första känsla är ofta ilska. Han blir så arg och förorättad när något inte går hans väg att han gråter i rena ilskan.

Idag lånade Wilfred en traktor i parken och lekte glatt med den. Men sen skulle barnet som ägde traktorn gå hem tillsammans med sin mamma, och Wilfred blev tvungen att lämna tillbaka den.

Och då såg jag den, den rena känslan av sorg, i Wilfreds ansikte. Han grät enbart för att han var ledsen. Ledsen-ledsen, eller sorgen-ledsen. Oftast är han frustrerad-arg-ledsen, eller bara arg-ledsen eller förnärmad-ledsen.

Otroligt intressant. Wollmar blir sällan arg, men gråter för att han blir ledsen-ledsen lika många gånger som Wilfred är arg-ledsen. På så sätt är våra grabbar väldigt olika.

Fattar ni alls vad jag menar? När jag blir ledsen är jag oftast besviken-ledsen eller frustrerad-ledsen. Väldigt sällan arg-ledsen. Joseph är sällan ledsen över huvud taget, han blir mer orolig. Stress-orolig, prestations-orolig eller brödet-kommer-bli-misslyckat-orolig. (Det sistnämnda är något som jag skrattar åt med jämna mellanrum, efter som hans bröd ALLTID blir bra, och han likaväl drabbas av den där brödbaksoron typ en gång i veckan…) 

Hur blir du ledsen? Och människorna runt omkring dig?

Wollmar the story teller

Efter middagen idag tog jag och Wollmar bussen till Skanstull för att köpa nya vårmössor till honom och Wilfred. Det är så SJUKT ROLIGT att konversera med Wollmar, han berättar verkligen de mest inlevelsefulla historierna.

På vägen hem berättade han till exempel hur hans liv som vuxen kommer bli.

* Han ska jobba som brandman tills han ”vet hur man gör med brandbilen”.
* Sen ska han flytta till Italien och lära sig italienska.
* Medan han lär sig italienska ska han ”göra i ordning ett hus att bo i”.
* När han lärt sig italienska kommer han ”lära känna flickan som ska bli mamman i familjen”.
* När han lärt sig italienska och kan den flickans namn kommer jag få komma och hälsa på dem.
* Då kommer Wollmar laga JÄTTEGOD MAT, det vill säga fisk med ben.

Slut på historien.

Skönt att höra att han har sin framtidsplan fix och färdig. Då kan jag ju liksom hänvisa tillbaka till planen om han börjar strula ur som tonåring. Ja ba: Jobba nu vidare med latinglosorna, så går det lättare med italienskan sen. Ingen tid att förspilla min gosse!

Jag tänker också att när han berättar det sådär så låter det som ett så nästan Tarzan-aktigt mansideal han verkar ha, men jag tror det liksom bara kom ut  så den här gången. Hey, grabben är inte ens fyra år…

För sen började han också prata om att barn som bajsar får nya tänder, eller om det möjligen var tvärt om…? Så ungefär så verklighetsförankrat är ju hans prat. Men väldigt underhållande!

Wollmars namnsdag och annat firande

Idag har Wollmar namnsdag och jag har fått ett jätteroligt mejl idag, jag är extremt himla glad idag!

Det firar jag med att dela med mig en av mina absoluta mest favoriserade låtar genom tiderna.

Den här veckan börjar finfint!

Att uppfostra feministsöner

Som föräldrar lär vi våra barn någonting hela tiden, eller hur? Ibland berättar och förklarar vi saker, men mest lär vi väl våra barn grejer genom livet vi lever. Jag hoppas att våra barn blir marinerade i kärlek och trygghet, och att det kommer göra dem till trygga och vänliga personer. Men trygg och vänlig räcker inte hela vägen, tänker jag. Våra söner måste växa upp till vettiga tonåringar och vuxna män, som inte dras med i någon läskig maskulinitetsnorm . Det är inte bara flickor och kvinnor som drabbas av sexism och ojämlikhet mellan könen, pojkar och män drabbas med. När jag tänker på mina pojkars kommande tonår oroar jag mig inte supermycket för ätstörningar och våldtäkter, men jag oroar mig för att de på något sätt ska dras med i en vålds- och machonorm. Jag vill inte tro det om dem, men i min värsta mardröm blir våra söner förövare. Det vänder sig inombords när en tänker så, eller hur? Men alla våldsmän har varit någons son.

Att vara feminist är att sträva mot människors lika värde. Fokus ligger kanske på könen, men som jag ser det handlar feminism också om att motarbeta annat förtryck. Feminism är inte en kamp för kvinnor. Jämlikhet är en kamp för människor. Flickor bör uppfostras till feminister, för att kampen inte är färdigkämpad. Pojkar bör uppfostras till feminister av samma anledning. Svårare än så är det väl inte.

Vi kräver inte att våra barn ska vara något de inte är. Vi pressar inte på dem en feministisk roll. Vi försöker lära dem värderingar.

Jag har försökt skriva en lista över saker vi vill lära våra söner. Om feminism. För vi tror att feminism är en väg att uppfostra våra barn till goda människor. Här är vad vi vill förmedla till Wollmar och Willfred:

  • Pojkar och män får gråta.
  • Alla måste få kunna visa alla slags känslor, men alla känslor får inte uttryckas på vilket sätt som helst. Känslouttringar kommer med ett ansvar, i alla fall när det kommer till ilska.
  • Att vara stark och att vara känslig är inte motsatser. Snarare tvärt om.
  • Pojkar och män kan vara vänner med flickor och kvinnor.
  • Om en pojke bär glittriga skor är dessa ”pojkskor”. Pojkens skor.
  • Det är lika okej att leka med fordon, superhjältar, rymdäventyr som med  princessor, tebjudningar och my little pony.
  • Fraser som ”ta det som en man” eller ”kasta som ej tjej” är värdelösa och ska ignoreras.
  • En snopp är en kroppsdel, inte ett karaktärsdrag.
  • ”Fitta” är ett enligt er mammas tycke ett ovärdigt namn på kvinnans könsorgan, och inte heller det ett karaktärsdrag.
  • Att hålla upp dörrar, hjälpa barnvagnar av bussen och tanter över gatan är inte hjältemodigt eller maskulint, det är folkvettigt.
  • Alla människor har alltid rätt att lämna ett veto om vad som ska göras med deras kroppar. Detta ska alltid, under alla omständigheter, respekteras.
  • Jobb av lika karaktär ska ge lika lön. Gör det till en grundlag under er livstid, grabbar! 
  • Kön, utseende, lön eller andra yttre egenskaper kommer inte definiera vem du är.
  • Som vita européer av manligt kön kommer ni ha privilegier som ni kommer ta för givna. Låt detta aldrig hindra er från att sträva mot att andra ska få samma privilegier.

20160321_060856.jpg

Det är vår lista så långt vi kan komma på såhär en måndagskväll.

Har vi missat något viktigt?!

 

Pingvinen Anka och var har huvudfotingar sina lungor?

image

De senaste veckorna har Wilfred börjat med en extremt gullig, men potentiellt jobbig grej: Han ska ha TRE saker när han sover. Nappen, sinni och pingvinen vid namn Anka. Till och med när han vaknar mitt i natten ska ha absolut och resolut ha alla dessa tre ting med sig, till och med om bara ska blir upplyft att få en omnattande kram. Han håller Anka i ett stadigt grepp om nacken. Det är så himla sött, hur han samlar ihop sina grejer och uppenbart njuter av dem. Potentiellt jobbigt för att ju fler saker barnet ska ha under natten, desto fler uppvaknanden när de där prylarna rymmer ifrån hans små händer/mun…

Vi har alldeles nyss fått en tid för Wollmars fyraårskontroll, visserligen i juni, men ändå. Han tycker verkligen inte om att rita, och här om dagen försökte jag få honom att vilja rita huvudfotingar. Det ska väl fyraåringar kunna?

Han bröt ihop. Jag försökte förklara att ”du behöver ju inte rita en hel riktig människa, du kanske vill rita en som bara har huvud och ben?”. Han blev SÅ ARG. ”MEN VAR SKA DEN HA SINA LUNGOR DÅ MAMMA!” Det är kanske självklart att en fyraåring inte kan rita en anatomiskt korrekt människa med inälvor och allt, och han verkar alltså inte ens vilja försöka om han vet att han inte kan.

Undrar om han aldrig kommer bli en sån som tycker om att rita, eller om hans finmotorik kommer växa ikapp hans världsuppfattning någon gång om något år? Vi får väl se.

 

Det här med att sluta sova på dagen

image

För tre veckor sedan bestämde vi att Wollmar skulle sluta sova på dagen. Han bad om det själv, tror att han började känna sig lite ensam om att gå från storbarnsavdelningen till småbarnsavdelningen för att sova på förskolan.

Men hörrni, det går uselt.
Idag somnade han på ändå mitt på dagen, på tåget och bussen på väg hem från Mulle Meck-parken i Solna. Inte ens Wilfred var så trött.

Sen kom vi hem och åt lunch. Wilfred sov, Wollmar lekte. Sen när Wilfred vaknade bestämde vi skulle gå och handla , som en happening för att alla skulle hålla sig vakna.

Heh. Typiskt dålig idé.
För att bara spä på dumheterna bestämde vi oss för att gå hela vägen till ICA. Barnen också. 500 meter utan vagn.

När vi kom in till frukt&grönt på mataffären satte sig Wollmar helt sonika ner. Jag lyckades baxa med honom och Wilfred med mig genom affären, köpa en baguette och sedan sätta oss vid några cafébord som finns strax utanför kassorna. Joseph försökte hets-handla klart.

Klockan var fyra på eftermiddagen och Wollmar stensomnade. Mitt i rusningen på ICA Aptiten vid Mariatorget.

Det blir också problem med att han är så trött hela tiden, han tappar aptiten men klagar över magont flera gånger varje dag.

Han blir också extra känslig, förstås, när han blir så trött. Det gråts så himla mycket, för tramsgrejer som att han inte får två duplobitar att passa perfekt på första försöket. Det är liksom rart, men ändå oändligt tröttsamt.

Ni som har äldre barn, har ni någon smart input? Borde vi propsa på att han inte är redo att sluta sova på dagen, eller går det över krånglet i övergångsperioden?

Påskkärring och påsk…giraffen

image

Jag sydde om en av mina kjolar så den passar Wollmar, så han blev nöjd och glad ändå.

image

Jag orkade inte engagera mig så mycket i påskutklädnaden för Wilfred som ändå inte bryr sig nämnvärt, men han får vara utklädd i alla fall. Alla känner väl till påskgirafferna, va?

image

De ska ha påskparty på förskolan idag med disco och allt möjligt. Härligt!

Wollmar är ett geni

Förlåt om något magert bloggande. Arbetsintensiva veckor, ledsenheten förra veckan och vad som verkar vara en förkylning nu resulterar i segt tempo här. Har helt enkelt inte läst lika mycket senaste tiden. Jag börjar också fundera på om den ökade träningsnivån som maratonträningen innebär,  egentligen kan kräva att jag äter mer energität mat. Kanske får jag i mig för lite av något totalt sett. Känner mig så sjuuuukt trött mellan varven, lite som den där känslan när en är nygravid. Vilket jag helt hundra procent säkert inte är.

Dessutom har jag vallat runt övertrött Wollmar runt i butiker nu på eftermiddagen för att hitta någon slags panik-påskkärringsutklädnad till påskfirande på förskolan imorgon, vilket resulterade i gråtfest (inte jag) i Söderhallarna och säkert tjugotalet medlidsamma blickar från förbipasserande. Det är uppenbarligen något behjärtansvärt över en treårig pojke som sitter mot en vägg och hulkgråter att han vill ha en kjol när han ska vara påskkärring. (Vi hittade ingen på Stadsmissionen och det var för långt att gå med honom till någon riktig klädbutik, jag nekade honom alltså inte…)

Kvällen innehöll dock ett roligt samtal.

Jag borstade tänderna på Wollmar.
”Mamma, du måste pausa så jag kan svälja!!”
”Ja..  Men egentligen är det inte så bra att svälja tandkräm, så om du vet att du behöver svälja, är det mycket bättre om du säger till, så får du spotta.”
”Men hur ska jag säga det? På tandborstspråket?”

(Tydligen är ”tandborstspråket” det en talar när en har munnen full med tandborstlödder.)

”Wollmar, du är ett geni!”
”Ja. Precis som Somnus”

image

(Somnus är en karaktär i Bamse nr 3 2015…)

Hoppas din tisdag varit snäll mot dig. Nedräkning till långhelg nu va?

Anatomin bekräftad

image

”Mamma, jag har mitt öra där din matstrupe är, och där dina lungor börjar ”

Så vet vi att hans minne fungerar utmärkt.