Kategori: Fysioterapi inriktad mot kvinnohälsa

Fysioterapi inriktad mot kvinnohälsa

Fysioterapi inriktad mot kvinnohälsa

På BakingBabies hittar du svar på dina frågor! Om graviditeter, bäckensmärta, bäckenbotten, inkontinens, framfall och mycket mer. Fokus ligger på att ge dig information som förbättrar din livskvalitet och på at ge dig praktiska råd och teoretisk bakgrund till varför en del saker i kroppen är som de är.

Informationen här kan aldrig ersätta en individuell bedömning av en fysioterapeut, men kanske kan du här hitta inspiration och mod att söka hjälp för dina besvär!

De flesta inlägg är vetenskapligt baserad och har referenser i slutet. Övriga inlägg är baserade på beprövad erfarenhet.

Träna magen trots framfall?

Bör kvinnor med framfall göra situps/crunches?

Jag har ett besvärsgivande framfall och tycker ibland att det känns värre när jag tränat.

Kan jag göra situps eller crunches? 

 

Buktryck

Det som gör att fysisk aktivitet på göra att ett framfall känns mer handlar ofta buktryck. Buktryck är den tryckökning som sker inuti magen när du hostar, nyser, lyfter eller krystar. I teorin har vi länge resonerat så att ett ökat buktryck kan vara en bidragande faktor till bäckenbottendysfunktion så som framfall och inkontinens.  Forskning tyder på att långvarig hosta kan öka risken för framfall och urininkontinens. Samma gäller med kronisk förstoppning, tunga lyft på arbetet samt högt BMI. Vi kan inte exakt förklara hur högt buktryck påverkar bäckenbottendysfunktion. Vi tror att det handlar om ett ökat tryck nedåt inne i bålen som pressar bäckenbotten nedåt vilket ökar risken för framfall.

wp-1456058192887.jpeg

Undvik rörelserädsla

Många personer med besvärsgivande framfall drabbas av en viss rörelserädsla. Om du starkt förknippar fysisk aktivitet med försämrade symtom kommer du kanske börja dra dig för att motionera. Rörelserädslan i sig har negativa effekter på din hälsa och livskvalitet. Vi har inte starka medicinska bevis för hur påverkad bäckenbotten blir av tunga lyft och motion. Varken för personer med framfall, efter förlossning eller efter en gynekologisk operation. Därför varierar råden kraftigt i olika länder och regioner, ibland även mellan läkare på samma sjukhus. Flertalet studier har också visat att buktrycket, inte blir högre vid fysisk träning än vid hosta. Därför finns det på senare tid mer stöd för att ge kvinnor råd att snarare undvika långa hostperioder snarare än att undvika tyngre träning.

Situps/crunches

Situps och crunches anses öka buktrycket, men det är inte känt om kvinnor bör undvika dessa övningar. I en studie har man undersökt vad som hände med buktrycket under en liten, kontrollerad situps-övning (huvud och skuldror lyfter från underlaget) i jämförelse med vid en hoststöt. 30 kvinnor studerades och resultatet visade att kvinnor med redan befintliga framfall fick större ökning av buktrycket än de som enbart hade inkontinens. Hosta genererade högre buktrycksökning än situps-övningen hos alla. Det som var anmärkningsvärt var dock att de individuella skillnaderna var stora. Kvinnor med fetma (BMI över 30) hade högre buktryck både i vila och under magövningen än både normalviktiga och överviktiga (BMI över 25).

Oklara och troligen individuella gränser

Vi vet inte än var säkerhetsgränsen för belastning på bäckenbotten är. Det finns inga svartvita svar för om kvinnor med inkontinens eller framfall ska eller inte ska göra situps. Därför är det onödigt att rekommendera alla kvinnor med urininkontinens och framfall att undvika situps/crunches. Att anpassa din träning kan vara viktigt för kvinnor med omfattande övervikt, levatorskador eller där träningen ger symtomökning av inkontinens eller från framfallet.

Vila efter träning

Eftersom tidigare forskning har visat att bäckenbotten blir uttröttad av mer intensiv fysisk träning kan det vara av vikt att inte göra de tyngre magövningarna i slutet av ett pass. På samma sätt kan det vara klokt med avlastning/vila för bäckenbotten efter att träningspass. Du kanske inte ska skynda hem från gymmet för att sedan bära hem tunga matkassar, hänga tung tvätt och sedan stå och steka pannkakor i en timme. Det vill säga – du kanske kan träna precis som du vill, men bör sitta en stund efter träningspasset.

Individuella faktorer!

Jag hävdar fortfarande att alla kvinnor med besvär behöver få en individuell bedömning innan återgång till träning efter förlossning etc. Detta är en av anledningarna.

I detta inlägg har jag resonerat om ett alternativt sätt att utföra situps/crunch och i detta inlägg får du tips om annan coreträning.

Referenser:

Should women with incontinence and prolapse do abdominal curls?

Muscular fatigue in the pelvic floor muscles after strenuous physical activity.

 

Det här inlägget var först publicerat 2016-04-25 och har uppdaterats 2018. 

Har en tränad person starkare bäckenbotten?

Har en tränad person starkare bäckenbotten?

Kari Bö, en Norsk fysioterapeut och forskare har nyligen kommit ut med en studie om bäckenbottenstyrka under graviditet. Den är väldigt intressant och jag tänkte berätta lite om den idag. Här finns den: Regular exercisers have stronger pelvic floor muscles than nonregular exercises at midpregnancy

Först premisserna

Studien är gjord på förstagångsgravida kvinnor. Det finns alltså ingen av dem som har någon tidigare påverkan på bäckenbotten sedan tidigare graviditeter och förlossningar. Det är inte något dåligt för studien i sig,  men det påverkar absolut tolkningen av resultatet. Kanske 20% av alla vaginalt förlösta kvinnor drabbas av levatorskador. Upp emot 90 % av alla förstagångföderskor får någon slags bristning. En kvinna som en gång har fött vaginalt kan ha en toppen-återhämtad bäckenbotten. Men hon kan också ha en funktionsnedsatt bäckenbotten. Resultatet av den här studien är alltså begränsat till att gälla personer med vad vi kan anta friska bäckenbottnar.

De två (motsägande?) hypoteserna

I debatten om fysisk träning är bra för bäckenbotten eller inte finns två olika approacher.

  • Den ena är att generell fysisk aktivitet kickar igång en reflexmässig anspänning av bäckenbotten, vilket resulterar i en starkare bäckenbotten på sikt. Detta kan styrkas av olika studier gällande löpning och knipförmåga.
  • Den andra hypotesen är att generell träning utmattar bäckenbotten genom att skapa så pass höga krafter att bäckenbotten tillslut inte orkar motstå dem. Det finns stöd för denna hypotes också. I studier av bäckenbottens funktion akut efter tyngre träning har man sett en utmattning som ger en nedsatt maximal kontraktionsförmåga.

De olika studerade grupperna.

I den aktuella studien har man jämfört två olika grupper av gravida kvinnor, de som tränade regelbundet (tre tillfällen eller fler per vecka) och de som inte tränade alls. Man mätte vilospänning och maximal kraft i bäckenbotten. Skillnaden däremellan räknades som styrkan. Uthålligheten mättes under 10 sekunder.

Vad man såg hos dessa gravida

De gravida som tränade mer än 30 minuter tre gånger i veckan hade starkare bäckenbottnar än de som inte tränade. Man såg dock att det ändå är bäckenbottenstyrkan, och inte den generella träningen, som avgjorde huruvida en kvinna är inkontinent eller inte. Däremot verkar det alltså som att generell träning mer än tre gånger i veckan har en positiv effekt på bäckenbotten generellt.

Detta är en studie som motsäger en annan studie

När Borin et al jämförde styrkan i bäckenbotten mellan 10 volleybollspelare, 10 handbollspelare, 10 basketbollspelare och 10 inaktiva kontroller fann man att förmågan att skapa kraft i bäckenbotten var nedsatt hos de bollspelande atleterna. Dessa var dock inte gravida. Volleybollspelare och basketbollspelare hade sämst knip i denna studie. När det finns ett fåtal studier om ett ämne, och dessa få studier dessutom har motsägelsefulla resultat, betyder detta att man inte ska dra för stora växlar på resultaten. Egentligen vet vi inte alls? 

Men kan alla ha rätt?

I början nämnde jag de två olika hypoteserna, och jag vill återkomma till dem. Kliniskt upplever jag att båda kan vara rätt. En person som har en anatomiskt intakt bäckenbotten med god nervfunktion kan få en god träningseffekt i bäckenbotten av att träna annat. En person med missade eller defektläkta muskler efter en förlossning, eller som har nervskador, kan få precis motsatt effekt. Då kan generell träning bli ”doppen som får bägaren att rinna över”, eftersom bäckenbotten inte orkar motstå den tryckökningen. Utan noggrann undersökning av bäckenbotten kan vi efter en vaginal förlossning inte veta vilken grupp en kvinna tillhör.

Det viktiga är bäckenbottenstyrkan

Det räcker alltså inte att rekommendera kvinnor att träna generellt tre gånger i veckan för att få en starkare bäckenbotten. Det som avgör bäckenbottens styrka är bäckenbottens funktion, inget annat.

Vi pratar också om äpplen och päron

Den vanligaste forskningen om bäckenbotten handlar om knipförmåga och om ansträngningsinkontinens. Det är viktigt att veta att inkontinens och risk för framfall inte är exakt samma sak, och att forskning om det ena inte handlar om det andra.  Vad gäller risk för framfall vet vi faktiskt ännu mindre.

Referenser

Bäckenbottenfysio i öppenvård?

Bäckenbottenfysio i öppenvård?

Jag fick en sån intressant fråga via en kommentar här på bloggen! En chef för landstingsanställda fysioterapeuter någonstans i Sverige har lite funderingar kring det här med att jobba som jag gör på en primärvårdsmottagning. Personen som skriver känner sig öppen för att ”satsa” resurser på att en fysioterapeut från dem skulle kunna jobba mer med vaginala undersökningar och behandlingar, men blir lite tveksam då hen hör att andra anser att detta hör slutenvården till.

Vad är öppenvård och vad är specialiserad vård?

Funderingen handlar alltså litegrann om gränsdragningen mellan öppenvård och specialiserad vård som hör hemma på sjukhus/klinik. En fråga gäller också hur det ser ut över landet och hur det ser ut i regionernas avtal.

För läsare som inte är insatta i sjukvården:

Öppenvård är alltså det som typ hör till vårdcentrals-nivå av vård. Du själv kan ringa och boka en tid, du behöver ingen remiss och personen du träffar ska i de flesta fall kunna göra en första bedömning och behandling av dina besvär.

Slutenvård/sjukhusvård är alltså mer specialiserad vård. Dit kommer du i regel med remiss och de undersökningar och behandlingar som utförs där är mer specialiserade.

Ett typiskt exempel är att du söker till vårdcentralen för ont i magen och får bedömning, råd och läkemedel. Men du blir skickad till sjukhus för att operera blindtarmen eller göra mer avancerade utredningar eller behandlingar.

Frågan gäller alltså: Hur är det att jobba som fysioterapeut med bäckenbotten i primärvård?

I Stockholm är den här frågan lite av en icke-fråga. Det verkar pågå en process av att flytta ut allt som inte är HÖG-specialiserad vård från sjukhusen till öppenvården. Att jobba som jag gör i primärvård tänker jag att ganska likt en läkare på vårdcentral. Jag träffar mina patienter, gör bedömningar, ger råd och genomför behandlingar. Om det är något som behöver utredas vidare remitterar jag till slutenvården. Jag är visserligen absolut specialiserad, men det jag gör kräver på intet sätt ett helt sjukhus runt omkring. Jag behöver en brits, handskar och glidmedel. I princip. Jag tänker att HÖG-specialiserad vård kräver teamarbete, avancerad utrustning, möjlighet till kirurgi och så vidare.

Allt detta som hör slutenvården till är FANTASTISKT!

Jag hade på många sätt inte tackat nej till ett team, bättre utrustning och närhet till opererande läkare. Men det jag gör i primärvård KRÄVER inte detta. Dessutom får jag i primärvård jobba ganska brett. Förutom bäckenbotten kan jag jobba med graviditetsrelaterade besvär, magmuskeldelningar, träffa patienter i gymmet och mycket mycket mer. Bredden som primärvården tillåter är ju JÄTTEKUL!

Det jag gör är inte mer avvikande/specialiserat än vad andra nischade kollegor gör

Det som skiljer är att jag går in och palperar i en kroppsöppning. Att det skulle vara ”så högspecialiserat” anser jag vara grundat på en fördom om att det är läskigt med kroppsöppningar. Visst kan det bli konstigt att på en vanlig öppenvårdsmottagning helt ”out of the blue” erbjuda en vaginal bedömning om detta inte är vad patienten förväntat sig. Men med rätt information och patientförväntning finns inga problem.

Avtalsmässigt i Sverige tror jag faktiskt detta är något av en gråzon.

Eller inte ens det, utan helt enkelt ett bortfall. Vi faller liksom mellan stolarna mellan barnmorskeri och gynekologi. Ingen räknar liksom med oss! Men jag vet att det här och var finns ”såna som jag” i primärvård. I Göteborg och Stockholm finns ändå relativt många. I Skåne finns minst en. I Luleå finns också en? Kollegor i primärvård! Ropa hej i kommentarfältet!

Om vårt område ska ”explodera” för att faktiskt kunna möta behoven så krävs en anpassning: Ersättningsnivåerna.

I vårt arbete räknas din prestation i antalet patientbesök. Det är bra för ”din statistik” om du kan ha många patienter i grupp och vara väldigt tidseffektiv. Jag kommer aldrig kunna göra vaginala bedömningar i grupp. Många av återbesöken lämpar sig _verkligen_ inte för gruppbehandling. För att det skulle vara enklare att jobba som jag i primärvård hade det behövts en speciell patientpeng för ärenden som kräver mycket integritet. En knäopererad patient kan man ofta sätta på en cykel i patientgymmet och samtidigt följa upp det postoperativa måendet, bland andra tränande patienter. Efter en  förlossning eller framfallsoperation där uppföljningen gäller kiss, bajs och sex tar man inte det samtalet inför andra.

Jag har inte jämfört med alla, men med de kollegor jag pratat om årets lönerevision med ligger jag bland de lägsta. För det tyngst vägande lönekravet är att ”uppfylla våra ekonomiska mål”. Vilket jag ALDRIG kommer kunna göra, pga min patientgrupp. Så på det sättet ställer min specialisering till det, för mig personligen. Om jag hade haft någon slags peng för ”specialiserad vård” hade läget kanske varit annorlunda.

Min slutsats

Att jobba med kvinnohälsa i öppenvård är absolut inget krångligt och inget ”fel”. Det är verkligen inte så högspecialiserad vård att det enbart kan utföras på kvinnoklinik. Men ersättningarna gör det svårt rent praktiskt.

Läsarfrågor i samband med bäckenbotten-mätningsserien #2

Läsarfrågor i samband med bäckenbotten-mätningsserien #2

 

Varför är mitt knip fortfarande så svagt efter en träningsperiod hos en fysioterapeut?

Det här kan jag ju naturligtvis inte svara på utan att ha gjort en bedömning. Men mitt svar är att det oftast handlar om muskler som inte är hela, och därför inte svarar på träning som de ska. När jag menar att de inte är ”hela” syftar på på missade eller defektläkta muskelskador i mellangården, eller levatorskador. Ett annat alternativ är att det finns skador på nerver efter en förlossning. Nerver läker oerhört långsamt, ungefär 1 millimeter per dygn. Därför kan vissa personers rehab ta längre tid.

Ibland kan det ju också handla om att doseringen av träningen kan förbättras. Alltså att du skulle få bättre effekter om du bytte sätt att knipträna på.

Hur stark bör man vara för att kunna springa?

Den här frågan är långt för komplicerad för att kunna svara på här. Jag har två hela inläggsserier som jag rekommenderar istället:

Frågor från en fysioterapeutkollega (gissar jag?)

Kan palpation sia om förmågan att träna upp musklerna?

Jag skulle säga att man inte kan veta hundraprocentigt, framförallt kort efter en vaginal förlossning. Allting är så utsträckt så det är svårt att veta riktigt vad som är återhämtningsbart och vad som kommer bli permanent. Men känns det som att det finns anatomiska avvikelser (=muskelskador som missats eller läkt fel efter förlossning) så tycker jag att det går att ana att det inte kommer vara någon fantastisk progress. Men det har hänt att jag har blivit glatt överraskad! Har det däremot gått flera år, personen ifråga gör ett korrekt knip och uppger att hon tränat bra under lång tid, då tänker jag att det ofta inte finns så mycket mer att hämta.

Finns andra sätt att mäta än 0-5-skalan?

Ja, det finns en 0-5 skala för levatorn som är precis som MOS, men som är specifik för de djupare delarna. Det finns ett sätt att palpera levatorn där man känner med fingrarna fram emot symfysen och känner efter en avulsion. Det finns också sätt att vara mer uppmärksam på levatorns lyftfunktion men det verkar inte skilja så mycket från MOS. Det finns en skala från Worth et al 1986, en Brink et al 1989 och en ICS från Messelink et al 2005, en från Lovegood/Jones 2010 med flera. Alla verkar  ganska lika. Jag använder Oxfordskalan och tycker att den fungerar bra för att skilja mellan 0, 1, 2 och 3. Att skilja mellan en fyra och en femma är däremot svårare. I och med att mätningen ändå inte blir jämförbar med någon annans mätning tycker jag att det inte är så himla noga, bara jag vet hur jag mäter själv.

Finns det normalvärden för bäckenbottenstyrka?

Det finns någon enstaka studie som gett sig på att försöka hitta normalvärden, men i och med att alla olika mätmetoder undersöker lite olika saker och graderar olika är detta nog ett nästan omöjligt projekt.

Normal reference values of strength in pelvic floor muscle of women: a descriptive and inferential study.

Läsarfrågor i samband med bäckenbotten-mätningsserien

Läsarfrågor i samband med bäckenbotten-mätningsserien

När jag började jobba med den här serien slängde jag ut frågan på Instagram om någon hade några angränsande frågor. Jag fick in ett gäng och idag och imorgon kommer svaren på dem.

 

Jag har haft ett knipträningsuppehåll. Hur mycket muskelstyrka förlorar jag?

Varför läcker jag mer efter en förkylning?

När jag ska svara på dessa frågor får jag gå till forskning kring muskelstyrka generellt. Jag har inte hittat någon direkt forskning om bäckenbottenmusklerna. När det gäller kroppens generella muskelmassa tar det cirka två veckors inaktivitet tills individen börjar förlora signifikant muskelmassevolym. På en tidsrymd på två veckor kan en ung person förlora 30 % muskelstyrka, om de håller sig helt stilla. En äldre person förlorar mindre procentsats muskelmassa. Denne har dock generellt sett mindre muskelmassa till att börja med. Det tar ungefär tre gånger så lång tid att återfå den förlorade muskelmassan genom träning, som det gjorde att förlora den.

Är bäckenbotten unik?

Det som kan göra att det möjligen är annorlunda med bäckenbotten är för att det är en muskel som aldrig egentligen vilar helt. Även om du ligger ner har du en viss anspänning i bäckenbotten, och om du bara sätter dig upp eller går omkring litegrann kommer den spännas ytterligare. Denna reflexmässiga anspänning skiljer bäckenbottens muskler får andra muskler i kroppen. Min gissning är att detta också förlångsammar muskelmasse-förlusten om du slutar träna din bäckenbotten helt. Sedan kan andra yttre faktorer påverka.

Förkylning

Om du inte tränat bäckenbotten för att du också varit sjuk och haft en jobbig hosta, kanske bäckenbotten också blivit överansträngd av att motstå buktrycket vid hostan. Då kanske du egentligen inte förlorat så mycket muskelmassa, men däremot är muskelcellerna utmattade. I flera studier har just hosta visats lägga mer tryck mot bäckenbotten än vad de flesta tyngre lyft gör. Uttröttade muskler är inte lika pigga på att göra sitt jobb under en period.

Annan träning?

Om du under knipträningsuppehållet istället tränat till exempel en massa löpning, kanske den reflexmässiga anspänningen under löpning uppvägt en del av knipträningen. Då kanske du inte förlorat något alls. Detta under förutsättning att dina muskler fungerar som de ska. Det kommer ett inlägg specifikt kring detta om några veckor.

Referenser:

 

 

Överspänd bäckenbotten

Hur vet jag om jag har en överspänd bäckenbotten?

Det här är den springande frågan! När du själv kan känna in att du har en överspänd bäckenbotten är du ganska nära att också kunna reglera ner anspänningen. När du kan reglera ner anspänning är det din uppgift att göra det kanske 700 gånger om dagen. När du sedan vant bäckenbotten att vara mer avslappnad är överspänningen inte ett problem längre.

Du kan ha en rad symtom som jag listat här.

Hur skiljer sig rehab vid överspänd bäckenbotten från rehab för en svag bäckenbotten?

Rehab för en svag bäckenbotten handlar om att stärka upp och volymöka musklerna. Rehab för en överspänd bäckenbotten handlar om att sänka spänningsgraden, öka blodcirkulationen och minska eventuell smärta. Knipövningar kan vara en liten, liten del av behandlingen för detta. Om dessa används är det för att peka på skillnaden mellan spända och avslappnade muskler.  Läs mer om behandlingen i länken ovan.

Referens:

Recognition and Management of Nonrelaxing Pelvic Floor Dysfunction

 

 

Undersökningsmetoder av bäckenbotten

Undersökningsmetoder av bäckenbotten

En lång serie om många olika saker

Ni har nu hängt med på en lång serie som omfattat en rad olika saker. Här är inläggen i serien i följd:

Imorgon och övermorgon kommer också  ”frågor och svar”-inlägg angående ämnet.

Slutsatser och jämförelse

Det saknas en standard för hur bäckenbottenstyrkas ska undersökas. Det finns som ni märker genom denna inläggsserie en stor variation av metoder. Ingen omfattar alla delar av bäckenbottens funktion. De mest frekvent förekommande är fingerbedömning. I forskning är perineometri och dynamometri mest använt, dessa metoder har jag inte alls beskrivit i den här inläggsserien. Fingerbedömning är subjektiv och många andra mätmetoder är mer objektiva. De mer objektiva metoderna kan å andra sidan oftast inte särskilja funktion på höger/vänster sida, vilket ofta är relevant. För den som undersökts kan det vara viktigt att metoden inte är jobbig eller svår. Det ska också vägas mot patientens besvär. Ju jobbigare symtom, desto viktigare är det kanske att undersökningen också ger relevant och rättvisande information.

Muskelstyrka

Inom idrottsmedicin är den gyllene standarden att mäta muskelstyrka via det som kallas ett repetitionsmaximum. Det innebär den maximala vikt eller det motstånd som en muskel kan övervinna i en kontraktion. Det här tankesättet har sedan blivit anpassad till verkligheten genom att man räknar procent av ett repetitionsmaximum och hur många gånger muskeln klarar en viss vikt.  Det saknas dock en standard för mätning av bäckenbottenstyrka!

Olika muskelfibrer

Mätning och utvärdering av skelettmuskelfunktion involverar att ta med både snabba och långsamma muskelfibrer. Långsamma muskelfibrer är beroende av syre och deras funktion handlar om muskelns aeroba kapacitet. Det betyder hur muskeln klarar att arbeta uthålligt under en längre tid. Ungefär 70 % av bäckenbottens muskelfibrer består av dessa långsamma långsamma fibrer. Snabba muskelfibrer rekryteras för kraftigare behov under kort tid och har mycket kortare uthållighet. De snabba muskelfibrerna är ansvariga för att skapa kraftiga och dynamiska kontraktioner (som att parera hosta och nysning) och de långsamma skapar uthållighet och styrka över längre tid. Det som påverkar muskelns styrka är alltså hur många motoriska enheter (typ buntar med celler/fibrer) som aktiveras, intensiteten i kroppens elektriska signaler, muskelfibrernas längd och hastigheten i kontraktionen.

Musklernas rörelse är inte samma som muskelstyrkan

Bäckenbottens rörelse, alltså muskelkontraktionen, kan se som en rörelse inåt/uppåt när man tittra på vaginalöppningen/mellangården/analöppningen. En sådan rörelse bekräftar bara att det finns en rörelse överhuvudtaget och säger ingenting om muskelstyrkan. Att bara titta på musklerna via ultraljud säger alltså inte tillräckligt om själva styrkan, men mer om supportfunktionen. Supportfunktionen kan dock vara otroligt viktig för både förekomsten av framfall och inkontinens.

För att få en helhetsbild

Rekommendationen i klinik för att mäta muskelfunktion i bäckenbotten är att titta, bedöma med fingrarna och vid behov komplettera med EMG för muskelstyrka eller ultraljud för diagnostik.

Referenser

 

Att uppfatta bäckenbottenstyrka via vaginala vikter

Att uppfatta bäckenbottenstyrka via vaginala vikter

Vaginala vikter

Användandet av vaginala koner eller kulor är inget nytt, och det finns en hel uppsjö av olika produkter på marknaden. Den variant som är forskad på kallas vaginala koner. Dessa omfattar en hylsa och lösa vikter att sätta in i konen/hylsan. Det finurliga med dessa små tyngder som kommer i olika gram (5, 10, 20 etc) . På så sätt blir bäckenbottenstyrkan mätbar. Mätbarheten kan hjälpa vissa att vara motiverade och mer disciplinerade med bäckenbottenträning.

Hur fungerar det?

Att mäta den aktiva muskelstyrkan med ett motstånd handlar om att bäckenbotten måste skapa motstånd mot vikt och tyngdlag. Du för upp en vaginal vikt och försöker med knipmusklerna hålla inne denna under det att du står stilla eller rör dig.  Uppskattningen av styrkan handlar om den tyngsta vikten som bäckenbotten kan hålla inne under en viss period. 1 minut kan vara en tidsram. Det som mäts då är främst långsamma muskelfibrer, vilket på ett sätt är helt adekvat då bäckenbotten främst består av dessa.

Vad får jag för information om min bäckenbotten utifrån användandet av vaginala vikter?

Du får veta hur många gram i den vaginala vikten som din bäckenbotten klarar att hålla in över tid och mot tyngdlagen. Informationen gäller främst bäckenbottens uthållighet.

Vad får jag inte veta?

Det som saknas vid detta mätsätt är de snabbare muskelfibrernas funktion, och dessa fibrers funktion är extra viktig under plötsliga buktrycksökningar som kan ge upphov till ansträngningsinkontinens. Det finns också studier som tyder på att vaginala vikter kan röra sig under användning och lägga sig så pass att de inte kräver någon direkt ökning av muskelanspänningen.

Vad säger forskningen?

2013 publicerades en översikt över forskningen vad gäller kulor och koner för ansträngningsinkontinens. Denna översiktsstudie kom fram till att användandet av vaginala tyngder är bättre än ingen behandling alls, men att det inte finns någon bevisad fördelaktig effekt för vaginala tyngder jämfört med vanlig bäckenbottentränin hos kvinnor med ansträngningsinkontinens.

Vad vet vi inte?

Vaginala vikter och koner som rehabilitering efter förlossning, för ökad muskelstyrka och minskad urininkontinens är väldigt lite efterforskat. I den enda studien som finns framkommer ingen skillnad mellan den grupp kvinnor som tränat med vaginala koner och de som tränat vanlig bäckenbottenträning. Vi tror att användandet av vaginala vikter kan vara effektivt mot urininkontinens, men det finns inga robusta vetenskapliga fakta att grunda detta på.

Hur använder jag dessa?

Förutom som ett träningsredskap kan du alltså använda dem som ett självsjälvdiagnosticeringmetod. För bäckenbottens uthållighet främst.

När ska jag inte använda dessa?

Det kan vara klurigt att använda dessa om du har framall eftersom den vaginala vikten kanske inte hamnar riktigt bra i position. Om du har en levatorskada eller bara uttänjd bäckenbotten efter en förlossning kan det också vara svårt att hålla inne vikten över huvud taget. Det kan också vara olämpligt att använda vaginala vikter och koner under pågående graviditet. Om du önskar göra detta ändå, fråga läkaren på din MVC.

Vad får jag veta om min bäckenbotten utifrån användande av vaginala vikter?

Du får veta helt enkelt hur många gram din bäckenbotten klarar att hålla in och upp och mot tyngdlagen. Om det inte fungerar finns det flera olika felkällor.

Referenser

 

 

Knipa av strålen mått på bäckenbottenstyrka?

Knipa av strålen mått på bäckenbottenstyrka?

Är min förmåga att knipa av strålen ett bra mått på bäckenbottenstyrka? Svaret är både ja och nej. Ja, eftersom om du kan knipa av strålen så använder du dina bäckenbottenmuskler rätt. Nej, eftersom en del kvinnor kissar på ett sådant sätt att det inte kan knipa av strålen. Detta måste inte nödvändigtvis  betyda att de har bäckenbottenmuskler inte fungerar.

Jag tänkte berätta mer om det här med bäckenbottens funktion under blåstömning.

bäcken 004

Urinblåsan består av muskler som anspänns när vi ska kissa. I samma stund som urinblåsan drar ihop sig ska bäckenbotten slappna av. När bäckenbotten slappnar av och urinblåsan anspänns kommer urinöret att öppnas. Då kissar du!  När tömnningen är gjord slappnar blåsan av och bäckenbotten och urinröret stänger till igen.

Att krystkissa

När en person försöker skynda på kissandet kan bäckenbotten anspännas litegrann. Det är tvärtemot det som helst ska hända. Istället för att slappna av så krystar personen för att skynda på. Hos vissa individer blir krystkissandet till en vana. Jag tror själv jag vande mig att krystkissa snabbt som tusan, dessutom halvstående för att inte nudda ohygienisk toasits, under mina år i skolan.

En person som vanemässigt krystkissar kan ha svårt att knipa av strålen. Bäckenbotten har svårt att både krysta och knipa samtidigt. Krystkissande är inte nyttigt för vare sig urinblåsan eller bäckenbotten och är en stress-vana som ofta behöver beteendetränas bort. Vi vet tillexempel att kvinnor med långvariga förstoppningar och som ofta behöver krysta mycket vid tarmtömning har ökad risk att drabbas av framfall. Vi kan därför anta att det är fördelaktigt för kroppen att träna bort krystkissandet.

Hur ska du då göra?

Sitt avspänd på toaletten och luta dig gärna lite framåt. Har du möjlighet kan du dessutom gärna ha upp fötterna på en pall så att knäna kommer högre än höfterna. Du kan behöva träna dig till en avspänning i hela bålen när du sitter på toa om du är van att alltid spänna den för att krysta, vare sig du ska kissa eller bajsa. Slappna av och låt kisset rinna ut under åtminstone 30-60 sekunder. När du tror att du tömt blåsan, vagga lite försiktigt framåt/bakåt och åt sidorna för att se om du rent mekaniskt kan klämma ut något ytterligare ur blåsan.

Vad säger avknipandet av strålen om min muskelfunktion?

Det här är ett vanligt omtalat test bland ”vanliga personer”. Kanske förr i tiden ocksp rekommenderat från en del vårdgivare. ”Testet”säger egentligen inte så mycket om muskelfunktionen. Det finns så många olika faktorer som kan påverka att det här inte är ett test som kan användas mer än på individuell nivå. Kan du knipa av strålen är det finemang! Kan du inte det finns det ofta flera orsaker.

Urinblåsan är ibland en bortskämd typ

Om din urinblåsa är van att du krystar kan själva blåsans muskulatur vara bortskämd. Därför kan tömningen ta lite tid och strålen vara svagare än du är van vid. Men var lugn, ändrar du bara beteende så kommer kroppen fixa det här! Om du tror att du krystkissar och det kan vara en orsak till att du inte kan knipa av strålen, träna avslappning/avspänning/kissmindfulness i några veckor. Testa sedan om du kan knipa av strålen.

Vilken information får jag utifrån att testa att knipa av strålen?

Till viss del får du information angående bäckenbottens rörelse när du knipet. Du kan också få en indikation om din bäckenbottenstyrka.

Kan du knipa av strålen? Har du någon erfarenhet av att krystkissa? Berätta!

 

Det här inlägget publicerades först 160331 och har sedan dess uppdaterats och förbättrats för att åter nybliceras. 

Fingerbedömning av bäckenbotten

Fingerbedömning av bäckenbotten

Fingerbedömning är i jämförelse med de mer tekniska undersökningsmetoderna den mest lättillgängliga, mest kostnadseffektiva och portabla metoden. Det är också ett säkert och reproducerbart bedömningssätt om den utförs av en erfaren undersökare.

Vad känner bedömaren med sina fingrar?

Vid en fingerbedömning får udnersökaren en tydlig uppfattning av knipförmågan. Undersökaren känner både muskelvolym, musklernas ”konsistens” och styrkan kan graderas enligt olika skalor. Vanligen används ”Modifierad Oxford Scale”.  Bedömaren får också en uppfattning om var det finns muskelmassa och var det möjligen saknas. En erfaren bedömare kan vara nästan lika säker på förekomsten av vissa muskelskador som en bedömare vid 3d-ultraljud.

Hur går undersökningen till?

Under denna undersökning ligger testpersonen på rygg på en plan brits med böjda ben, eller i en gynstol. Undersökaren placerar sitt pekfinger, eller pek- och långfinger, in genom vaginalöppningen. Undersökningen kan också utföras analt. Testpersonen ombeds knipa och knipstyrkan graderas. Modifierad Oxfordskala går mellan 0 och 5.

Min uroterapeut, fysioterapeut och gynekolog säger olika siffror!

Dessa siffror går att jämföra från en undersökare vid olika tillfällen, men inte mellan olika undersökare. En mätmetod som omfattar en människas tolkning/värdering av muskelstyrkan i en siffra blir inte trovärdigt jämförbar. Resultatet mätt i siffror från en vaginal fingerbedömning ska inte jämföras mellan olika bedömare. Däremot är mätningen tillförlitlig för att jämföra mellan olika tillfällen hos samma bedömare.

Vilken information får man ut från en sådan bedömning?

Denna bedömning är flexibel och ger mycket information utöver muskelstyrkan. Undersökaren får en uppfattning om musklerna finns där de ska finnas, hur spända eller avslappnade de är i grundläget och om det finns något annat avvikande eller osymmetriskt. Det går också att tydligt särskilja bäckenbottens och andra musklers aktivitet. För att mäta muskelstyrkan är denna metod inte ”bäst i klassen”, men för att mäta kvalitet och få en uppfattning om total funktion är den ofta en av de bästa. Denna bedömningsmetod har hög överensstämmelse med de avancerade ultraljuden. En noggrann bedömning med fingrarna av en erfaren undersökare är otroligt informativ.

Jämförelse med andra mätmetoder

I olika studier har man sett signifikanta korrelationer mellan fingerbedömning och manometri, dynamometri, EMG, olika sorters ultraljud, individens förmåga att knipa av strålen, biofeedback, vaginala koner eller olika sorters verbala instruktioner. Vissa andra studier visar inte särskilt bra överensstämmelse. Som ni nu säkert har börjat förstå under den här inläggsserien så mäter dock inte dessa metoder helt mäter samma saker. Det beror alltså lite grann på frågeställningen vid både undersökningen som sådan, och vid granskningen av studieresultat. Och naturligtvis om undersökarens kompetens.

Är en ”undersökning med en apparat” bättre?

Om du kan tänka dig en förhållandevis intim undersökning är en vaginal fingerbedömning ofta tillräcklig för uppstart och uppföljning av rehabilitering. Resultatet  mätt i siffror blir dock inte mätbart/jämförbart på det sättet som en teknisk apparat kan ge. En fingerbedömning kan dock ge en unik uppfattning om tonus, konsistens, stramhet eller spänst på musklerna i bäckenbotten. För detta behöver du en levande undersökare.

Referenser:

Elstimulatorer för bäckenbotten

Elstimulatorer för bäckenbotten

Hur funkar en elstimulator?

Elektriska stimulatorer för bäckenbottenträning har en prob som förs in i vagina eller i rektum. Elektrisk stimulering fungerar genom att maskinens elektriska impulser kommunicerar med musklernas nervfibrer och säger till muskeln att anspännas. Elstimulering kan användas för att ”väcka igång” muskler som inte riktigt fattar vad de ska göra. Det finns enstaka studier som visar på att elstimulering skulle vara mer effektivt än vanlig knipträning. Det är dock få och små enstaka studier. Det sammanlagda forskningsläget är att de olika metoderna är generellt sett likvärdiga. Signaleringen vänder sig till både muskler och nerver och används därför ganska brett i behandlingssyfte, vid både muskelskador och misstanke om nervskador.

Både vid inkontinens, överaktiv blåsa och vid nervpåverkan.

Behandlingstanken är att både nerver och muskler ska påverkas av den elektriska stimuleringen. Man har i olika studier sett att bäckenbottenmusklerna kan bli starkare och att urinblåsans automatiska arbete kan hämmas vid överaktivitet. Behandling i området kan även kan fungera hos personer med till exempel MS. Behandlingen kan användas med anal prob för anal inkontinens, men för detta är evidensen vag. Målet är alltså att få en förbättrad urin- eller anal kontinens, att hämma en eventuell överaktiv blåsa och att få en förbättrad kontroll över bäckenbotten.

Vem kan använda en elstimulator?

Elstimulering kan vara fördelaktigt när det finns en svag bäckenbotten där du har svårt att hitta anspänningen själv.

Vem bör inte använda en elstimulator?

Det är ofta olämpligt att använda elstimulatorer om du har vaginala smärtor eller ett överspänningstillstånd. Stimuleringen kan kicka igång än värre smärtor och spänningar.

Elektrisk stimulering ska inte användas av personer som har kopparspiral insatt enligt vad jag kan läsa mig till i internationell littaratur. På de svenska försäljarnas sidor hittar jag inte denna information. Möjligen är det något olika restriktioner på olika apparater? Du ska heller inte använda elektrisk stimulering om du har pacemaker, är gravid eller har någon pågående infektion i området. Hud och slemhinna måste också må bra. Om du har torra slemhinnor ska detta behandlas först eller i samband med behandling med elstimulering.

Problemet med bristfällig diagnostik

Ett problem är också bristfällig diagnostik. En del patienter får träna med elstumulatorer hos en vårdgivare på grund av att de nästan inte har något knip alls. Resonemanget är då att det kanske går att väcka musklerna med hjälp av stimuleringen. Problemet är ju då om musklerna inte är möjliga att träna på grund av missade skador. Det är alltså viktigt med en adekvat undersökning så att patienten/individen inte lägger en massa tid på behandling som potentiellt inte ger resultat. Detta kan bland annat handla om missade levatorskador.

Hur vet jag själv om det är lämpligt för mig?

Du behöver först få en bedömning av en professionell.  Det potentiellt dåliga med att köpa en maskin utan att först ha fått den utprovad av en professionell är att bäckenbotten kan ha en blandning av att vara försvagad och överspänd. Bäckenbotten består av en mängd olika muskler. Om några är försvagade eller icke-optimalt lagade efter en förlossning kan övriga muskler utveckla en överspänning (ibland inklusive smärta) för att kompensera. Det kan därför vara svårt att ha en ”one zise fits all”-approach till bäckenbotten.

När är det bra då?

Elektrisk stimulering är ett behandlingsalternativ främst för patienter med inkontinens. Det vanligaste i forskningssammanhang är att behandling testas två gånger i veckan under tillfällen på ca 20 minuter, i 4-16 veckor. Det verkar dock inte finnas någon allmän standars för hur elstimulering ska användas vad gäller våglängd, el-frekvens eller intensitet. 50 Hz är det som oftast används för ansträngningsinkontinens och 10-20 Hz för trängninginkontinens. Blandsymtom behandlas enligt det mest dominerande symtomen. För anal inkontinens är doseringensråden vaga. Effekten är inte överlägsen vanlig bäckenbottenträning i de flesta studier för ansträngninginkontinens, men är bättre än ingen behandling alls. När det gäller trängningsinkontinens är evidensen något starkare.

Får jag ut någon information om bäckenbottens status från användande av elektrisk stimulering?

Nej, det här är en metod för träning och behandling, inte en metod för att inhämta information.

Referenser: