Kategori: Fysioterapi inriktad mot kvinnohälsa

Fysioterapi inriktad mot kvinnohälsa

Fysioterapi inriktad mot kvinnohälsa

På BakingBabies hittar du svar på dina frågor! Om graviditeter, bäckensmärta, bäckenbotten, inkontinens, framfall och mycket mer. Fokus ligger på att ge dig information som förbättrar din livskvalitet och på at ge dig praktiska råd och teoretisk bakgrund till varför en del saker i kroppen är som de är.

Informationen här kan aldrig ersätta en individuell bedömning av en fysioterapeut, men kanske kan du här hitta inspiration och mod att söka hjälp för dina besvär!

De flesta inlägg är vetenskapligt baserad och har referenser i slutet. Övriga inlägg är baserade på beprövad erfarenhet.

Postpartumtiden för dig med EDS

Postpartumtiden för dig med EDS

Postpartumtiden och EDS

För dig som lider av EDS eller överrörlighetssyndrom kan sår från förlossningsbristningar, klipp och kejsarsnitt läka långsammare än för friska kvinnor. Bäckenbotten kommer också vara öm och utsträckt efter vilken vaginal förlossning som helst. Om du har besvär som kvarstår kan du be din barnmorska vara extra noga när hon går igenom din knipförmåga på efterkontrollen. Har du besvär utöver det kan du också boka tid hos en sådan som mig, en fysioterapeut nischad inom kvinnohälsa.

Vad gäller egenvård och behandling efter förlossning och snitt har jag skrivit mycket tidigare.

Har du egna erfarenheter eller råd? Berätta gärna!

Överrörlighetsyndrom och barnafödande

Överrörlighetsyndrom och barnafödande

Detta inlägg är en del i en serie om graviditet och barnafödande för dig med EDS och hypermobilitetssyndrom. Det är viktigt att förlossningssjukhuset känner till din diagnos och din sjukhistoria. Innebörden av EDS är fortfarande inte allmänt känt riktigt, så stå på dig. Du kan ha fördel av att be om en bokad tid med barnmorska eller förlossningsläkare i förväg för att planera och väga fördelar och nackdelar med olika alternativ.

Se till att din vårdgivare känner till:

  • Förlossningen kan vara kortare/snabbare än brukligt. Du kan behöva diskutera detta med din barnmorska så att du får vetskap om hur du bäst beter dig när du känner att förlossningen är på gång. Du kanske inte är en av dem som ska vänta längst hemma innan du åker till sjukhuset.
  • Du kan behöva prata med en läkare om du vet med dig att du har en ökad risk för omfattande blodförlust eller en risk för att få problem med hypertrofiska ärr. Det kan behöva tas i beräkning inför val av förlossningssätt. Du som har vaskulära typen av EDS kan ha en ökad risk för allvarliga blödningar i samband med förlossning. För dig kan ett planerat kejsarsnitt vara det lämpliga förlossningssättet.
  • Självabsorberande suturmaterial, alltså den tråd som används för att sy förlossningsbristningar, klipp och vid kejsarsnitt, kan vara icke-optimala för personer med EDS. Detta till följd av den något förlångsammade sårläkningen. Kan detta gälla dig, be barnmorskan eller läkaren att planera så att det finns suturmaterial att använda som håller i 2-3 gånger längre än vanliga trådar.
  • Det kan finnas orsaker till att du behöver en genomgång av smärtlindringsalternativen inför förlossning, eventuell suturering, eventuell epidural och smärtlindring inför kejsarsnitt. Det finns vissa tecken på att personer med EDS inte alltid får full effekt av smärtlindring via epidural. Detta kan behöva bedömas av en läkare på det förlossningssjukhus du väljer.
  • Redan innan förlossningen bör du och dina vårdgivare ha tänkt igenom vilka förlossningspositioner som är lämpliga för dig. Ni kan med fördel testa igenom alla de vanliga positionerna och notera vilka som fungerar för dig.

Tips:

  • Vaginala undersökningar kan göras i sidliggande eller i ryggliggande där du drar upp knäna mot magen, ifall det inte är optimalt att ha benen i vanlig gynposition.
  • En del personer med smärta kring höfter och bäcken uppskattar förlossningsställningar i sidliggande eller på knä med stöd, eller stående på alla fyra.
  • Att faktiskt ligga till sängs och vila större delen av dygnet de första 48 timmarna kan vara en god hjälp för att återhämta dig från smärtan och ansträngningen under förlossningen eller efter kejsarsnittet. Du behöver då göra gymnastiska övningar i liggande för att undvika komplikationer, be om detta från din fysioterapeut redan i förväg. Om det gör för ont att stå och gå direkt efter en förlossning kan du be om en rullstol för förflyttning till och från toalett och dusch.
  • Ta smärtlindring. Det du blir rekommenderad att ta efter förlossning/snitt är okej att ta även om du ammar. Det finns ingen som helst poäng ”att lida igen smärtan”.

En ursäkt

Jag är ledsen över att detta inlägg blir mycket information till dig som patient, som det kan tyckas vara riktad mot vårdgivare. Jag är också precis lika ledsen över att rikta mig till dig med meningen ”se till att din vårdgivare vet”. Men, så som verkligheten ser ut har många vårdgivare mycket liten koll på de smärtor, besvär och risk för komplikationer som kan finnas för dig med EDS och överrörlighetssyndrom. Precis som jag tipsade om i gårdagens inlägg, så kan du redan vid bokning av besök be om en vårdgivare som i alla fall kan tänkas läsa sig in på ämnet.

Egna erfarenheter?

Berätta gärna om dina egna erfarenheter och dela med dig av tips i kommentarsfältet!

Referenser:

Graviditet med överrörlighetssyndrom

Graviditet med överrörlighetssyndrom

För en del, inga problem

Generellt kan de flesta individer med överrörlighetssyndrom bli gravida och få normala graviditeter och förlossningar. Det är dock viktigt att känna till och vara uppmärksam på de olika möjliga komplikationerna som kan uppstå. Framförallt gäller uppmaningen att vara uppmärksam alltså vårdgivare. Gravida gör ju bäst i att försöka att inte stressa upp sig i onödan, men att lyssna på kroppen och söka hjälp om något inte känns som det borde.

Både individuellt och diagnosberoende

De olika typerna av EDS och individer med besvär inom  det som klassas som ”generaliserat hypermobilitetsspektrum” har olika riskbilder. Den vaskulära formen av EDS verkar kunna höra ihop med en ökad risk för hjärt-kärlkomplikationer under graviditet och förlossning. I en svensk registerstudie publicerad nu 2017 visade resultaten att gravida med överrrörlighetssyndrom generellt inte  hade någon ökad risk för prematur förlossning, kejsarsnitt, dödföddhet eller låg Apgarpoäng vid födseln. I andra studier har risken visats vara större för spontan abort under tidig graviditet, men det är inte några stora skillnader mellan denna patientgrupp och friska kvinnor. Frånsett graviditeter så återfinns en del andra gynekologiska besvär hos personer med EDS – ovanligt omfattande blödningar och samlagssmärtor. Det verkar också som att personer med EDS har en ökad känslighet för hormonvariationer, med ökade besvär under pubertet, före menstruation och under postpartumperioden.

Vanligt förekommande besvär

Illamående

Kvinnor med EDS kan vara känsligare för hormonomställningar än andra, och hormonomställningen i början av en graviditet kan vara en del av förklaringen för uppkomsten av graviditetsillamående. Att hålla ett jämt blodsocker kan hjälpa, men annars är det inte mycket i egenbehandlingsväg som hjälper. Prata med din barnmorska om besvären blir svåra, det finns läkemedel att få. Läs med om allvarligt graviditetsillamående här.

Bråck

Nedsättningen av kollagen i blodkärl påverkas hos personer med EDS under graviditeten och ökar risken från åderbråck, bråck i underlivet och hemorrojder. Under graviditeten ökar nivåerna av progesteron, ett hormon som mjukar upp glatt muskulatur och blodkärl.

  • För åderbråck är det viktigt att fortsätta motionera. Promenader och vattenträning är lämpligt. Att ha benen upp när du kan och använda stödstrumpor är också rekommenderat.
  • Hemorrojder sköts bäst genom att undvika förstoppning. Ät mycket fiber, drick lagom med vätska och motionera är råden för detta. Bäckenbottenträning kan hjälpa med blodcirkulationen i området. Järntabletter bidrar gärna till hård avföring, och om dessa inte fungerar för dig bör du fråga din barnmorska om alternativ. Det finns salvor och andra läkemedel för hemorrojder, fråga din vårdgivare om dessa vid behov.
  • Bråck i underlivet kan vara väldigt smärtsamma. Knipövningar kan förbättra blodcirkulationen. Undvik långtvarigt stående om du kan. Fler råd finns här.

Halsbränna

Många individer med EDS har halsbränna även som icke-gravida och symtomen kan förvärras under graviditeten. Här gäller de vanliga råden att undvika stark mat, koffein, citrusfrukter med mera, samt att äta lite och regelbundet. Du kan också undvika att äta sent på kvällen och vila liggandes på vänster sida efter maten. Fråga din barnmorska om råd vad gäller läkemedel.

Huvudvärk och tinnitus

Huvudvärk och tinnitus förekommer regelbundet hos många personer med EDS. Hormonella förändringar och hållningsförändringar kan ge alla gravida huvudvärk, och spä på redan befintliga problem. Att ta pauser från arbetet, dricka tillräckligt och vid behov ta smärtlindrande läkemedel (fråga din barnmorska) kan vara en hjälp mot huvudvärken. Sök vård om du har tinnitus som inte hjälper med de egenvårdsalternativ du känner till. Det finns fysioterapeuter som är extra bra på tinnitus.

Svullnad

Svullnad i händer och fötter är vanligt under graviditet, och en ökad mjukhet i blodkärlen hos en person med EDS kan förstärka detta. Vila ofta med benen högt och undvik att sitta med benen i kors. Stödstumpor och pausgympa kan också hjälpa mot svullnaden. Med svullnaden kan du också få karpaltunnelsyndrom. Sök hjälp hos en arbetsterapeut (på närmaste rehabmottagning) om du upplever att du får domningar och stickningar ut i hand och fingrar.

Graviditetsrelaterad smärta i leder och muskler

Du som är gravid och har EDS i grunden kan ha en ökad risk för smärta i rygg och leder under graviditeten. Lederna i en gravid kvinnas kropp mjukas alltid upp, alltså även hos friska gravida kvinnor. Detta är en del av kroppens förberedelse inför förlossning. Detta innebär dock att en tidigare överrörlighet kan förvärras under graviditeten. Det finns dock dem som istället mår mycket bättre än normalt medan de är gravida. Du kommer inte i förväg kunna veta hur din kropp ska reagera. Det finns ingenting som tyder på att allmän motion och träning som känns bra för dig skulle vara dåligt. De generella råden vad gäller fysisk aktivitet för gravida gäller också dig. Däremot kan du planera in att ta det lugnare under graviditeten än annars och undvik aktiviteter som du vet att komma göra extra ont. Undvik ”onödig belastning” av smärtande kroppsdelar. Sitt ner när du lagar mat och när du klär på dig ifall du har smärta i bäckenet.

Vanligt förekommande besvär

Både ländryggssmärta och bäckensmärta är vanligt förekommande problem under graviditet, även för friska individer. Att redan i förväg vara överrörlig kan vara en riskfaktor för att få ont. Ta kontakt med en fysioterapeut och be om råd vad gäller bäckenbälten och annan behandling. Jag har skrivit mycket om bäckensmärta under graviditet. För dig som har EDS finns det vissa saker som är speciella, men du kan ändå ha nytta av att läsa in dig på ämnet. Ofta kan ländryggssmärta lugnas av motion, specifika övningar och att hålla koll på hållningen. Råd och tips om detta kan du få av en fysioterapeut.  En kudde i svanken när du sitter kan vara ett skönt stöd. Du bör också använda stabila och bra skor med god dämpning.

Här kommer mina specifika tips för dig:

  • Boka en tid hos en fysioterapeut ganska omgående när du får veta att du är gravid. Be i förväg fysioterapeuten läsa in sig på EDS och berätta redan när du bokar att du förväntar dig stöd och uppföljning regelbundet.
  • Få tag i en TENS-maskin, bäckenbälte och eventuellt hjälpmedel för hemmabruk i form av dynor, kryckor och annat. Du har rätt att få hembesök av både fysioterapeut och arbetsterapeut om du så behöver. En del hjälpmedel får du hyra, andra får du köpa och ibland finns andra hjälpmedel till låns. Det är olika i alla landsting.
  • Undvik långvariga statiska positioner och ensidiga belastningar.
  • Fortsätt motionera så gott du kan, så länge du kan.
  • Berätta noga för barnmorskan hur det känns i ditt bäcken och dina höfter när du gör rörelsen som krävs för en gynundersökning. Är detta märkbart svårt eller smärtsamt kan de behöva veta det i förväg inför förlossningen.

Många individer med EDS har redan en rad med strategier för att klara av smärtan i vardagen. Här är några exempel:

  • Massage
  • Varma bad
  • Värmekuddar
  • Försiktig och mjuk stretching, gärna utprovad av fysioterapeut
  • TENS
  • Vattengymnastik
  • Graviditetspilates eller gravidyoga
  • Midfullness och avslappning
  • Distraktion i form av hobbies, musik, skapande etc

EDS och psykiskt mående i samband med graviditet och postpartumtid

Det är i den generella befolkningen relativt vanligt med depression både under och efter graviditet. Personer med EDS kan också ha en ökad benägenhet till ångest och depression, på grund av en rad olika orsaker. Berätta gärna detta för din barnmorska så att hon kan följa ditt mående med omsorg under hela graviditeten och även efteråt. Om du vet att du tidigare lidit av någon form av psykisk ohälsa finns det en ökad risk att detta kommer åter i samband med de omställningar i livet som nalkas. Det finns läkemedel som fungerar både under graviditet och vid amning, prata med läkare om detta vid behov!

För att optimera ditt psykiska mående kan du:

  • Äta regelbundet, helst näringsriktig kost
  • Vara utomhus i frisk luft och dagsljus varje dag
  • Motionera regelbundet
  • Lär dig någon teknik för avslappning och kroppskännedom. (Det finns fysioterapeuter som är jätteduktiga på detta!)
  • Vakna och gå och lägg dig på regelbundna tider.

Har du egna erfarenheter eller andra tips? Berätta gärna!

Referenser:

Tema överrörlighet och EDS

Tema överrörlighet och EDS

Det här temat urspringer ur två saker. Det ena är att jag haft stort utbyte med kollegor som jobbar mycket med patienten som lider överrörlighetstillstånd tidigare. Det är inte mitt bästa ämne i fysioterapi, men jag har ändå träffat ett antal patienter med diagnosen. Det andra är att jag ju nyligen skrev ett tema om reumatism. Många av de råd jag gav i den serien kan överföras till den denna patientgrupp också. Och så finns det en rad helt egna råd och rekommendationer. Därav en kompletterande serie!

Graviditeter, förlossningar, EDS och överrörlighetssyndrom

 ”Jag är lite överrörlig” är något som var och varannan patient jag träffar berättar för mig. Det är något av en ”trenddiagnos” som många får höra som förklaring för det ena och det andra. Vi kan alla ha någon överrörlig led, men det är inte om detta den här serien handlar. Den slags överrörlighet jag pratar om i den här serien är ett slags ärftligt, förhållandevis ovanligt och mer funktionsnedsättande medicinskt tillstånd som beror på en svaghet i kroppens stödjevävnad. Ibland får personer med överrörlighetssyndrom inga besvär och behöver ingen som helst behandling. Men hos vissa ger tillståndet upphov till smärtor och besvär som påverkar hela vardagen.

Ett spektrum

Enbart ledöverrörlighet och smärta räcker inte för att diagnosticera överrörlighetssyndrom! Det finns en stor mängd människor som har symtomgivande överrörlighet men som inte möter diagnoskriterierna för ett specifikt syndrom. Precis som när det gäller autismspektrumet så börjar den medicinska världen nu förstå att även överrörlighetstillstånd kommer i ett spektrum. Detta kallas ”generaliserat hypermobilitetsspektrum”. EDS är förhållandevis sällsynt, men överrörlighetsbesvär är mer vanliga. Ofta används liknelsen vid en Zebra i detta sammanhang. Alla känner igen en zebra, men inte två djur har exakt likadana ränder. Alla med EDS eller överrörlighet har olika symtom, olika typer och olika upplevelser. Det kan också vara värt att veta att många barn och ungdomar är överrörliga, utan att de för den sakens skull ha ett överrörlighetssyndrom. Flickor tenderar att vara mer rörliga än pojkar i samma ålder. Under tonåren blir muskler och leder starkare och stramare, och mångas överrörlighet försvinner.

Överrrörlighet

Ledöverrörlighet är enkelt uttryckt att ha ett rörelseutslag i en viss led som är över det normala. Tänk som en gradskiva. När din arm hänger rakt ner är den på noll, när du har den sträckt framåt i axelhöjd är den på 90 grader, och rakt upp i luften är den på 180 grader. För alla leder finns normalspann av rörlighet. Och så finns hypermobilitet=överrörlighet, och hypomobilitet=stelhet/rörelseinskränkning. På bilderna för temat ser du några rörlighetstester som ibland används. Om du…

  • Får ner tummen mot underarmen
  • Får lillfingret bakåt mer än 90 grader
  • Står mer benen nästan bakåtböjda när du ses från sidan
  • Sträcker armarna förbi en rät linje i armbågen
  • Kan nå golvet med hela handflatan när böjer dig framåt från stående med raka knän.

…kan det betyda att du är någonstans inom ett spann på ett generaliserat hypermobilitetsspektrum.

Bildresultat för beighton skala EDS

Symtom

Alla överrörliga är inte gummimänniskor. Faktum är att en av de mest frekvent förekommande symtomen är smärta och stelhet och klickande och knarrande leder. Överrörliga individer får ofta leder som går ur led eller upprepade stukningar. Det finns också samband mellan överrörlighetssyndrom och IBS.

Kollagen

Ehler-Danlos Syndrom är en ärftlig åkomma som orsakas av en funktionsnedsättning i kroppens kollagen. Kollagen är det protein som utgör den viktigaste byggstenen i vår stödjevävnad, det återfinns i huden, ligamenten, muskler, blodkärl och organ. Ligament är kraftfulla banden som håller ihop skelettdelarna invid en led. Om kollagenet inte är optimalt starkt kan ligament och leder bli mjuka och ovanligt tänjbara. Generellt och slarvigt sägs det att Ehler-Danlos syndrom är en överrörlighetssjukdom. Det stämmer visserligen, men det behöver inte i alla fall uttryckas som överrörlighet i skelettets leder. Överrörligheten kan gälla huden eller stabiliteten i kroppens inre stödjevävnad, kring organ och i blodkärl. Inte alla med Ehler-Danlos är uppenbart överrörliga.

Diagnos och klassifikation

Under 2017 kom en ny klassifikation av de överrörlighetssyndrom som går under namnet EDS, Ehler Danlos Syndrom. De största undergrupperna i den nya klassifikationen är den klassiska typen av EDS, den vaskulära typen och den hypermobila typen. Nu vill jag med all tydlighet först förklara att beskrivningarna här är kortfattade och väldigt förenklade. Du kan alltså inte diagnosticera dig själv med EDS utifrån denna text!

  • Klassisk EDS

Denna underdiagnos består av hypertöjbarhet i huden och att den drabbade får atrofiska ärr. Det handlar alltså inte om litegrann, utan det ä en väldigt uttalad problematik. Personer med denna typ av EDS har också ledöverrörlighet. Individer med klassisk EDS får blåmärken lätt, har en nästan degig hudkonsistens med känslig hud, får ofta bråck och har andra besvär relaterade till hudens hållfasthet. Diagnosen kan stärkas av molekylär analys av vissa gener.

  • Hypermobil EDS

Diagnoskriterierna för den hypermobila varianten börjar med generell överrörlighet (mätt via Beighton score) där barn och ungdomar räknas poäng på 6 och över som hypermobilitet. För vuxna upp till 50 år är motsvarande siffra 5, och för personer över 50 är gränsvärdet 4. Sedan är diagnosprocessen något mer komplicerad, men kortfattat krävs en mer generealiserad stödjevävnadsproblematik, sjukdom i familjen samt smärta/besvär från muskler och leder. Detta är kanske den största undergruppen av EDS och för denna diagnos finns inga genetiska tester

  • Vaskulär EDS

Väskulär betyder att denna typ har att göra med blodkärl. Individer som diagnosticeras med denna typ har ofta tunna blodkärl och tarmbesvär. För personer med vaskulär EDS är tidigare kejsarsnitt en riskfaktor för livmodersruptur sent i nästkommande graviditet. Vid vaginala förlossningar får personer med denna diagnos oftare svårare förlossningsbristningar än andra. Individer med denna diagnos får lätt blåmärken, har hud som ter sig genomskinlig och med tydliga vener, har ökad risk för lungproblem, överrörlighet i småleder och ofta medfödd höftluxation. Även denna typ kan ses vid genanalys.

Jag vill inte göra sken av att vara en specialist på EDS.

Mitt specialistområde är graviditet, förlossning och postpartumtid. I kommande serie kommer ni kunna läsa mina råd och tankar om ämnet. Fyll gärna på med era erfarenheter i kommentarsfältet!

Inläggen i serien:

 

Ta chansen att påverka

Ta chansen att  påverka!

Under våren när jag var med och turnerade runt Sverige med Sveriges kommuner och landsting träffade jag ovan nämnda Susanne. Hon är en superbra person som är med och som är typ Sverigebäst på ”patientmedverkan i förbättringsarbete”. Från henne fick jag följande meddelande till er alla:

Inbjudan till workshop den 7 september

Välkommen att delta i arbetet med att belysa kvinnors upplevelser av graviditet, förlossning och eftervård.

Inbjudan vänder sig till kvinnor som har upplevelser av barnafödande, både gravida kvinnor och kvinnor som fött barn tidigare. Inbjudan vänder sig också till personer med olika yrkeskategorier som är delaktiga i att ge stöd till kvinnor vid barnafödande.

Under workshopen kommer vi att tillsammans i mindre grupper ta del av varandras upplevelser samt identifiera viktiga områden att belysa.

Vi tänker att just dina upplevelser och tankar är betydelsefulla och kan bidra med viktig information.

I ett projekt på SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) som är ett samarbete mellan kvalitetsregistren Graviditetsregistret och Bristningsregistret samt Nationell patientenkät ska enkätfrågor tas fram som ska ställas till kvinnor i samband med barnafödande. Enkätfrågorna ska belysa upplevelser kopplade till bemötande såväl som till upplevd hälsa. De svar som kvinnorna kommer att ge förväntas bli underlag för utvecklingsarbete inom vården samt bidra till forskning.

När:

Torsdagen den 7 september kl.10-15 (inklusive lunch)

Plats:

Sveriges Kommuner och Landsting SKL, Hornsgatan 20, Stockholm

Anmälan:

Till projektledare via mail susanne.m.gustavsson@vgregion.se senast den 31 augusti

 

Susanne och gänget ser fram emot att få träffa dig!

(Jag är på kurs i Göteborg då, så mig får ni tyvärr inte träffa. Även om jag som ni så såklart vet är typ det här projektets största fan). 

Hälsa och feminism

Hälsa och feminism

Kan vi prata lite om hälsa, träning och feminism?

I historien och även  i vår nutid är  träning starkt könad. Män tränar för att bli starka, kvinnor för att optimera sin femininitet och sexualitet. Kvinnokroppen är liksom bärare av kroppsideal, sexualitet och klass och kvinnokroppen ska härskas över. Träning används som ett medel för att tukta och härska över kvinnokroppen så att den blir smal, kvinnlig och sexuellt attraktiv.

När en ser på kvinnokroppen och träning sådär blir en inte särskilt sugen på att vara en träningsperson, eller hur? En del feminister tar aktivt ställning från det kroppsfokus som ligger på kvinnan. Som ett ställningstagande att vägra ta del av sexualiseringen av kvinnokroppen låter en del bli att träna. Andra tränar, men vägrar vara en del av ett hälsopostande instagramflöde.

Det går inte att skilja, men…

Tänk OM det gick att skilja mellan hälsa och smalhet. Fitness är ett engelskt begrepp utan enkel motsvarighet på svenska. Det betyder väl egentligen ”att vara vid god hälsa”, men det är ju inte hela betydelsen, utan det innefattar för många en livsstil, ett utseende och ett ideal. Fitness är ett begrepp som jag gärna inte är en del av. För mig är det så stor del av innebörden av det begreppet som handlar om hets för att vara riktigt trevligt.

Kroppsfokus i min feminism

Men om vi bestämmer att den som är ”fit”  är  hälsosam och en person som trivs i sin egen kropp. Då är begreppet vidgat till att betyda ”hälsosam och sund” mer än ”snygg, smal och framgångsrik”. Om traditionell feminism har haft behov av att fjärma sig från kroppen vill jag stå för en hälsofeminism som riktar fokus mot kroppen. Jag pratar ju kropp med allt och alla. Funktion, rörelseglädje och smärtfrihet. Jag tänker att det måste finnas utrymme för feminism som älskar kroppen.

Jag tänker också att feminism kan ha fokus på styrka, både muskulärt och innanför pannbenet. Det är en styrka att genomföra sina träningspass, trots motstånd av väder, vind, tid, ork, lust. Den styrkan kan jag uppleva att går väl hand i hand med feminism! Så devisen hos en av mina favoritbloggar lyder ”Because it takes strong women to smash the patriarchy.”

 

Så länge träning inte blir tvångsmässig, och hälsomedvetenhet inte blir destruktiv, är hälsosam livsstil något positivt.

Hälsa är inte ett utseende eller en viss kroppsform. Den ”fittaste” personen är den som använder sin kropp efter sina styrkor och svagheter, utmanar dem och utvecklar dem. Den ”fittaste” personen lyssnar på sin kropp och hörsammar signaler om behov av vila och ombyte. Jag vet att jag kan sitta här bakom min skärm och påstå detta, men det har ingen genomslagskraft i stort. Så hjärntvättade är vi ändå.

Vi har nog alla upplevelser när träning och hälsotänk blir moraliserande, skam-och idealförmedlande.

Från skolgympan, från den där kommentaren från den slemmige killen på gymmet, från våra vänner som småsnackar om den där bullen ingen av oss borde äta.Utöver det marineras vi alla i mediabruset av kvinnokroppar som alla är till för att behaga, inte för att vara funktionella. Det är skit.

Du kan inte separera dig från din kropp, hur gärna du än vill komma bort från idealbilden hur din kropp bör se ut.

Hur skiljer vi  hälsosam träning och vår tids sjuka ideal?

På ett sätt tänker jag att en stark, frisk och självständig kropp helt och hållet kan ställas utanför vår skönhetskultur. Du är stark, du är svettig, du är röd i ansiktet. Ditt eventuella smink rinner och ditt hår är uppsatt för att vara funktionellt, inte för att behaga. Din kropp fungerar och du är ditt starkaste jag. Där och då kan du peka fingret åt idealen. Där och då är du ditt starkaste feministiska jag. Träning har potential att höja kvinnokroppen över idealbilden. Styrka och rörelse är vackert.

Jag vet inte hur vi kan göra förändring på samhällsnivå. Men jag tror att för individen kan det göra skillnad bara att träna sig på att byta fokus. Minimera influensen av idealbildens påverkan på eventuella baktankar till varför du tränar.

”Jag tränar för att det känns bra och det gör mig stark och snabb och fantastisk.”

 

wp-1465069349881.jpgHur tänker du kring detta?

Nybliven mamma och ont. Vad är normalt och vad är inte normalt

Nybliven mamma och ont. Vad är normalt och vad är inte normalt?

Det verkar som att allt fler kvinnor blir medvetna om behovet av bra eftervård efter förlossningen och inte bara accepterar att besvär avfärdas med att ”det är normalt”. Jag anser att den här utvecklingen är fantastisk! Men en del saker är ju helt normala och vanliga, om än besvärliga. Jag tänkte därför ta med er genom ett resonemang om kroppsliga besvär efter en förlossning från mitt fysioterapeutiska perspektiv. Tanken är att du som läser ska få en liten hjälp på traven för att själv kunna avgöra när du behöver söka vård och inte.

Individuella skillnader.

Ingen förlossning, eller kropp för den delen, är den andra lik. Samma mamma behöver inte ha likadana efterförlopp efter olika graviditeter och förlossningar. Det är väldigt svårt att jämföra läkning, återhämtning och kroppslig återgång med någon annan, och ibland även sig själv. Kroppen är ändå grym på att läka, och ibland behöver den bara tid, lagom dos med vila och aktivitet, acceptans och kärlek. Men det är kanske inte är så ”bara”…

Men nu kör vi.

Första två månaderna är det helt okej att…

… känna konstiga tyndkänslor när du sitter på toaletten. Det är normalt och vanligt, men inte trevligt. Ingenting kommer ramla ut, men det kanske känns så.

…läcka lite urin eller pruttar.

… känna att kroppen känns konstig när du reser dig upp efter en stunds sittande, som att kroppen fortfarande håller på att möblera tillbaks organen inne i kroppen och som att lederna stelnar till i någonslags självförsvar.

… att vara öm –  i underlivet, i ryggen, höfterna, nacken, ärrområdet för kejsarsnittade, you name it. Slutet på en graviditet, förlossning eller kejsarsnitt kan ge känslan av att kroppen precis blivit utslängd från en torktumlare.

Nybliven mamma

Vad kan du göra åt det?

  • Hitta en bra balans mellan vila och aktivitet. En daglig promenad kan vara målet. Behöver kroppen vila mycket, låt den göra det.
  • Hitta sätt att sitta och ligga smärtfritt. Ibland kan det vara skönt att rulla en handduk och placera den som ett ”U” på stolssitsen med ”u:ets” öppning bakåt, detta för att avlasta underlivet. Hitta alla ställen där du kan placera kuddar för att göra dina vilopositioner (och amnings/matningspositioner) mer bekväma.
  • Hitta dina bäckenbottenmuskler och dina bålmuskler ( du kan börja med fågelhunden, bäckenlyft, armhävning mot vägg och hållningsövningen härifrån bland annat). Bäckenbottenträning hittar du bra vägledning till här. Vet du inte  hur du ska göra är det lättast att faktiskt söka hjälp av en fysioterapeut.
  • Gör mjuka rörlighetsövningar och stretcha lite försiktigt de muskler som gör ont. Håll inte för hårt och för länge, utan utvärdera så att eventuell smärta blir bättre, inte sämre. 

Efter att två månader har gått bör…

…smärtorna i underlivet och kroppen börjat minska

…du  kunna kontrollera blåsa och tarm i stor utsträckning. Du kan fortfarande ha bråttom till toaletten, men du ska ändå känna att du börjar återta kontrollen.

Vad klassas som ”onormalt”? 

Och nu menar jag onormalt som i att du borde kunna få vara utan. Inte som att det faktiskt är någon fara å färde. Hoppas du förstår skillnaden. Har du något av följande rekommenderar jag dig att söka vård. Med rätt behandling borde du kunna få symtomlindring.

– Smärta i ryggen, bäckenet, magen, höfterna eller benen. Mitt första råd är att se över din ergonomi, och sedan din vardagsaktivitet. Bör du sitta bättre? Bör du röra på dig mer? Eller har du kommit igång för hårt med träningen? Om du inte kommer till rätta med besvären på egen hand, sök hjälp hos en fysioterapeut!

– urinläckage av att hosta, nysa och skratta eller läckage medan du skyndar dig till toaletten.

– känsla av skav och att något hänger ut ur underlivet, eller annan smärta/obehagskänsla från samma område.

Har du besvär av de två sista tycker jag att du ska göra en kontroll hos en gynekolog och sedan boka tid hos en fysioterapeut som kan hjälpa dig med bäckenbottenträning och rådgivning. Här och här finns mina tips.

 

Är det normalt att ha ont varje dag?

Med tanke på förlossningsskador, operationer eller kejsarsnitt – ja, de första veckorna eller till och med månaderna. Men det ska vara ett avtagande, och du ska känna att ”idag mår jag bättre än igår” eller ”den här veckan är bättre än förra veckan”.

Är det normalt med hemorrojder? 

Ja, det får nog ändå klassas som normalt, en typisk grej som ändå är skit med människokroppen. Besvär med hemorrojder drabbar ca 25 % av hela befolkning, de flesta män. Har du stora besvär kan du dock behöva behandling. Sök läkare om besvären håller i sig eller om du har mycket ont.

Är det normalt att inte kunna använda tampong? 

Detta hör ofta ihop med buktande slidväggar, och är ganska vanligt till en början. I vissa fall kan en större och något hårdare menskopp fungera bättre.

Är det normalt att stoppa upp ett finger varje gång man ska bajsa?

När den bakre väggen blir försvagad på grund av förlossningsskada så att avföring stockas i tarmen. Ett bakre framfall opereras då det är symtomgivande, men det kan finnas anledning till att ha en diskussion om huruvida du ska ”föda klart dina barn först”. Läs mer om bakre framfall här.

Är det normalt att kissa på sig litegrann varje dag?

De första två månaderna efter en förlossning är det faktiskt det, men det ska vara avtagande. Det är vanligt, men inte normalt. En lindrig inkontinens kan ofta tränas bort med rätt utförda knipövningar. Funkar inte det finns små operativa ingrepp som brukar ha gott resultat.

Är det normalt med avföringsläckage? 

Första två månaderna kan en faktiskt förlåta kroppen för gasläckage och i vissa fall avföringsläckage. Har en kvinna drabbats av en sfinkterruptur kan kroppen behöva ytterligare lite längre läkning på sig innan besvären anses vara ”onormala”. Generellt anses dock anala läckage vara skäl till läkarutredning. Har du analläckage efter förlossning där de inte konstaterades att du hade en skada på ändtarmens slutmuskler ( bristning grad 3 och 4), så kan du behöva genomgå en ultraljudsundersökning där läkaren kollar att allting faktiskt är intakt.

Är det normal att inte kunna ha sex? 

Jag hävdar att”duktig flicka”-syndromet drabbat även nyförlösta mammor vad gäller att komma tillbaka till sex tidigt. Det är aboslut inte normalt att inte kunna ha sex, men det är normalt för en nyförlöst kvinna att inte vilja ha sex. Jag har skrivit mer om detta här och här. Och pratar vi när kvinnan väl vill, men inte kan, då är det naturligtvis någonting som behöver behandlas eller åtgärdas.

Det finns såklart mer specifika fall där allt jag skrivit ovan kanske inte gäller. Fråga mig gärna om du har specifika frågor om sfinkterrupturer eller kejsarsnitt.

Nybliven mamma och ont. Vad är normalt och vad är inte normalt?

Det är normalt att underlivet och resten av kroppen känns som att det varit igenom ett rejält trauma. Men besvären ska vara successivt avklingande, och om återhämtningsprocessen stannar upp bör du söka hjälp hos barnmorskan, en fysioterapeut eller en gynekolog. Ofta tar det ett helt år innan du kan känna dig helt ”som vanligt” i kroppen igen.

 

Hoppas att läsningen var till någon hjälp!

(Och på tal om allt detta, läste det här om återhämtning efter förlossning och tyckte faktiskt att det var rätt briljant. )

 

 

Mer om livet efter förlossning på Bakingbabies:

20 tips för att minska risken för ont i kroppen som småbarnsförälder

Amnings- och flaskmatningsergonomi

Återhämtning efter förlossning och kejsarsnitt, första veckan

Återhämtning efter förlossning och kejsarsnitt, första månaden

Återhämtning efter förlossning och kejsarsnitt; fyra veckor till 3 månader

Återhämtning efter förlossning och kejsarsnitt- tre månader till ett år

Inlägg om sex efter graviditet, förlossning eller gynekologisk operation

Bäckenbotten under löpning – arbetar inte ensam

Bäckenbotten under löpning –  arbetar inte ensam!

Inga strukturer i kroppen jobbar isolerat. Bäckenbottens bästa vänner är diafragma, bålmusklerna och rumpmusklerna. Tillsammans utgör dessa en enhet som ger stabilitet, kontinens och de svarar och modulerar på buktrycksökningar i ett samspel. Det kan därför vara dumt att enbart fokusera på knip när du upplever symtom från bäckenbotten i samband med löpning.

Fokus för bäckenbottenrelaterd löprehab

  • En välfungerande bäckenbotten som är både stark och flexibel*
  • En god andningsteknik under löpning med flexibel* diafragma som rör sig som den ska.
  • Uthålliga och flexibla* bålmuskler som orkar hålla en god bålstabilitet och en kontroll över bäckentippningen.
  •  Välfungerande och flexibla* rump- och höftmuskler som stabiliserar höft och bäcken i varje löpsteg.
  • Bra skor som ger support och dämpning.
  • En bra sportBH som bidrar med förutsättningar för en optimal hållning.
* Med ”flexibel” i det här sammanhanget menar jag en muskel som har fullgott rörelseomfång och som kan pendla mellan spänd och avspänd på ett adekvat sätt.

Daglig bäckenbottenträning kan optimera bäckenbottens tålighet för träning. Att stärka upp en muskel tar minst 12 veckors träning, så börja gärna träna regelbundet med ett stort mått tålamod innan du tänker dig att du ska börja löpträna för säsongen eller börja gå tillbaks till tyngre träning efter en förlossning.

Kopplingen mellan bäckenbotten och andra muskler

Löpning är en komplex rörelse som kräver muskelaktivitet från hela kroppen. Bäckenbotten är en del av rörelsekedjan kring höfterna och höft- och rumpmusklerna kan ha inverkan på bäckenbotten och vice versa. Det finns studier som tyder på att patienter som genomgått höftplastikoperationer får bättre bäckenbottenfunktion, då bättre rörlighet i höfterna optimerar en bättre aktivering i obturator internus. Obturator internus är en liten muskel som utgör bryggan mellan levator ani och höft/rumpmusklerna. På samma sätt finns tecken på att du kan få en viss effektivisering av din bäckenbotten genom träningsprogram för höftens utåtrotatorer.

Rump- och höftmuskler

·         Gluteus maximus (för benet bakåt och assisterar vid rotation)

·         Gluteus medius (för benet utåt, inåtroterar och stabiliserar vid gång och rörelse)

·         Gluteus minimus (för benet utåt, inåtroterar och stabiliserar vid gång och rörelse)

·         Piriformis (roterar utåt och för benet utåt)

·         Obturator internus (roterar utåt och för benet utåt)

·         Gemelli (roterar utåt och för benet utåt)

·         Quadratus femoris (roterar utåt i höften och för benet inåt)

Tips!

Bäckenbottens stabilitet kan inte enbart bedömas utifrån muskler

Stödjevävnadens status i bäckenbotten är mycket viktig i sammanhanget. Eftersom inte bäckenbottenmuskulaturens rörelse eller rörelseutslag verkar skilja sig mellan kontinenta/inkontinenta löpare kan alltså den avgörande skillnaden sitta i ett annat system – stödjesystemet. Jag kommer återkomma till detta ämne senare i en serie om hypermobilitet.

När bör jag inte springa?

När du är nyförlöst eller med nydebuterade framfall anser jag att du behöver prioritera att få ordning på alla bål- och bäckenstabilitet samt din bäckenbottenstyrka innan du återgår till löpning. Har du ett framfall kan du ibland välja att använda prolapsring som stöd medan du sedan återgår till löpning. Löpning bör inte göra ont och helst inte medföra stora urinläckage. 80 % av all ansträngningsinkontinens går att träna bort med bäckenbottenträning. Jag rekommenderar heller inte höggravida personer att springa, men har respekt för att kvinnor kan avgöra vad som är bäst för dem. Om du nyligen genomgått en gynekologisk operation avråder jag också från löpning. Det tar åtskilliga månader innan alla strukturer är lika starka som innan, och en för hög belastning för tidigt kan påverka utfallet av operationen. En hel serie om löpning efter graviditet finns här. Tidsplan för återgång till träning efter gynekologisk operation finns här.

Tips för att skona din bäckenbotten under löpning

  • Variera underlaget. Mjukare underlag gör att stötarna när du sätter i fötterna blir mjukare och lättare för at bäckenbotten att hantera.
  • Löpning i nerförsbackar är också mer belastande än löpning i uppförsbackar.
  • Minska steglängden och hastigheten. Det minskar belastningen på lederna och vävnaderna.
  • Spring kortare distanser så blir inte bäckenbotten lika utmattad.
  • Variera mellan långa och korta pass.
  • Bär skor med god stöddämpning för att minska dunsen när foten slår i marken.
  •  Vid behov, se över din vikt. Övervikt är en av de faktorer som ökar risk för bäckenbottendysfunktion.

För att löpning ska vara kul och skadefritt är det bra om du kan vara inkontinensfri och stark kring hela bålen och bäckenet. Om du upplever att symtom håller på att smyga sig på dig, ta gärna dem på allvar. Rehab i rätt tid kan förekomma större smärtor och besvär på sikt.Bäckenbotten under löpning – arbetar inte ensam

Inläggen i serien i ordning:

  1. Inledande inlägg med referenslista.
  2. Vad händer i bäckenbotten då vi springer? 
  3. Bäckenbotten jobbar inte ensam (detta). 

Vad händer i bäckenbotten då vi springer?

Vad händer i bäckenbotten då vi springer?

För att förstå bäckenbottens rörelse under löpning behöver vi förstå två grundläggande saker.

  1. Det ena är bäckenbottena anatomi. Bäckenbotten är en muskelgrupp som hänger som en hängmatta i bäckenets inre kanter. När den drar ihop sig vid anspänning lyfter den sig själv, och hela bukinnehållet, mot gravitationen.
  2. Det andra är begreppet ”stretch-shorteningcykeln”

Fakta: stretch-shorteningcykeln

Stretch-shorteningcykeln är en benämning på rörelsen som sker i en skelettmuskel då vi tränar. När en muskel går igenom en aktiv förlängning (excentrisk fas) lagras kraft i muskelns senor. Denna kraft kan användas till nästa fas (koncentrisk fas), för att muskeln sedan ska dra ihop sig. Rörelsen är ganska lik ett gummiband som dras ut och släpps. Det är en slagsbesparingsåtgärd för kraften för att alstra rörelse.

Den mer exakta rörelsen

Bäckenbottens rörelse sker genom en ”stretch-shortening cykle”, en slags excentrisk/consentrisk rörelse som liknar den rörelse som alla andra skelettmuskler gör vid aktivitet. Men bäckenbottens utsträckning sker uppåt/nedåt och också lite framåt/bakåt.

Bäckenbottens rörelse under löpning har undersökts i en studie. Femtio kvinnor med (n=19) och utan (n=27) ansträngningsinkontinens fick springa på löpband. Mätningarna utfördes med en vaginal prob och en annan sensor i ryggslutet. Sedan fick kvinnorna springa i 10 sekunder på ett löpband i hastigeten 7, 11 och 15 km i timmen. Löparna blev instruerade att landa med hälen först. Alla testepersonerna bar samma slags löparsko.

Vad händer i bäckenbotten?

Strax innan hälen slår i underlaget rör sig bäckenbotten i två riktningar: nedåt och bakåt. Efter hälens nedslag rör sig bäckenbotten uppåt och framåt. Rörelserna handlar om ungefär en centimeter i varje riktning. Rörelsen skiljde sig inte signifikant åt mellan individer med och utan ansträngningsinkontinens. Bäckenbottens rörelse var olika kraftig för de olika löphastigheterna. Kvinnornas ålder påverkade inte utslaget för bäckenbottens rörelse.

Vad betyder detta?

Bäckenbotten rör sig nedåt/bakåt innan, och uppåt/framåt efter, hälens nedslag under löpning. Denna ”stretch-shortening cycle” är alltså inte lika dan som den som sker vid hosta/nysning och andra buktrycksökande aktiviteter som enbart resulterar i en förlängning nedåt. För att du ska förstå detta: Bäckenbottens rörelse under hosta blir till följd av en passiv utsträckning. Vid löpning är förlängningen en del av stretch-shorteningcykeln. För att en fullständig cykel av muskelaktiv förlängning/förkortning ska äga rum behöver muskeln vara aktiv även under förlängningsfasen. Under denna EMG-mätning kunde forskarna se att bäckenbotten var aktiv med elektrisk aktivitet, vilket påvisar en excentrisk muskelaktivitet och inte enbart passiv förlängning. Detta gäller rörelsen strax innan hälens nedslag. Förvånandsvärt nog sker alltså inte rörelsen i precis samband med att hälen slår i marken, utan strax innan och strax efter.

Hur är det med hopp?

Det hopp och löpning har gemensamt är att båda benen är i luften samtidigt. I ett hopp landar båda benen mer eller mindre samtidigt, men i ett löpsteg landar vi först på ena foten, och sedan på den andra. Jag har i en tidigare bloggpost påstått att jag inte anser att löpning och hopp ”är samma sak”, och att löpning inte nödvändigtvis behöver utgöra samma slags påfrestning på bäckenbotten. Studier verkar alltså tyda på detta, även om de olika studierna möjligen inte är helt jämförbara. Under ett hopp sker som en rörelse både framåt och bakåt och innebär två separata ökningar av buktrycket. Den första tryckökningen sker när mjukdelarna i ”fritt fall” och trycks fram emot pubisbenet. Den andra tryckökningen sker när blåsan dunsar tillbaks mot vaginas vägg och levator ani. Vid löpning sker en rörelse med både höjning och sänkning av bäckenbotten för varje fotlandning.

Löpning och reflexmässig anspänning

Under hopp och löpning uppstår en stöt när foten eller fötterna landar i marken. Kraften från denna landningsstöt passerar genom kroppen och upp genom höften till bäckenet. Där möts vikten från din överkropp, gravitationen och kraften från stöten som spridits vidare från foten upp till bäckenet. Studier har visat att bäckenbotten har en för-spänning före foten landar under löpning med en hastighet av 8 km/h. Detta har tolkats som ett reflexmässigt svar från bäckenbottens sida, att den känner av buktrycket och svarar med en högre anspänning än normalt. Denna reflexmässighet kan alltså förklaras av stretch-shorteningcykeln. Tack vara förlängningen av en muskel kan en mer kraftfull anspänning följa, vilket tillåter muskeln att generera med kraft på kortare tid.

Studier på friska individer

I en studie där tio friska och förhållandevis unga (20-35 år) kvinnor som inte fött några barn fick springa på löpband och få sin bäckenbottenkontraktion mätt både då och vid en maximal kontraktion i vila. De fick springa med olika hastigheter: 7, 9 och 11 km/h. De fick instruktionen att andas och springa normalt, och inte anspänna bäckenbotten viljemässigt. Testerna visade att bäckenbotten anspändes mer under löpning i alla olika hastigheter jämfört bara i stående. Bäckenbottens anspänning ökade också i takt med hastigheten. Under löpning i 11 km/h blev anspänningen till och med högre än den högsta viljemässiga kontraktionen hos de olika testpersonerna. Det är ändå rätt coolt!

Vad vi inte vet än

Tolkningen av resultaten från denna studie är häftiga, men begränsade. Vi vet inte exakt hur bäckenbotten reagerar hos kvinnor med olika bäckenbottenbesvär. Jag tänker också att även hos friska individer måste det finnas en utmattningseffekt även på bäckenbotten. Är anspänningen lika dan efter 60, 90 och 120 minuters löpning? Det vet vi inte än.

Konceptet med reflexmässig bäckenbottenanspänning är inte ny. Fysioterapeuter brukar gripa sig an detta genom att använda sig av ”the knack” – att försöka knipa medvetet innan en hostar och nyser för att förstärka och om möjligt stärka det reflexmässiga svaret från musklerna. Kolla här för bra info!

Min tolkning

Min tolkning är att om bäckenbotten till att börja med är tillräckligt stark för att den reflexmässiga anspänningen ska klara av att motstå den tryckökning som ser vid löpning, kan löpning eventuellt vara ett sätt att bibehålla uthållighet i bäckenbottenmusklerna. Men om det inträffar något som gör att bäckenbottens funktion plötsligt försämras kan löpning vara en mindre bra träningsform, där och då.

Inläggen i serien i ordning:

  1. Inledande inlägg med referenslista.
  2. Vad händer i bäckenbotten då vi springer? (detta)
  3. Bäckenbotten jobbar inte ensam 

Tema bäckenbotten och löpning

Bäckenbotten och löpning

En av de mest frekvent förekommande frågorna jag få, både här på bloggen och i patientkontakter, gäller löpning. En del gäller min egen löpning. Hur kunde du springa ett maraton med en bäckenbotten som har en massa trasiga muskler? Andra frågor urspringer från kvinnors önskemål om att komma tillbaks till löpning. Vågar jag springa med en bristande bäckenbottenfunktion? Är det dåligt att springa för bäckenbotten? Jag hintade i ett tidigare inlägg om bäckenbotten och hopp, om att jag anser att det är en stor skillnad mellan dessa två belastningar. Nu tänkte jag återkomma till ämnet!

Idag börjar vi med grunderna

Bäckenbotten är en ”skelettmuskel” som vi styr med viljan.  Precis som du kan få dina biceps eller dina muskler på framsida lår att anspännas på kommando, ska bäckenbotten också lyda dina minsta vink. Vi har ofta ganska dålig känseluppfattning från vår bäckenbotten, och detta gör anspänningskontrollen svårare än vad det är att exempelvis spänna och slappna av i biceps. Skelettmusklerna skiljer sig från den glatta muskulaturen som kroppen styr utan vårt medvetande, dessa muskler återfinns exempelvis i tarmarna. Bäckenbotten är som en korsning mellan en studsmatta och hängmatta – den både lyfter och parerar stötar och studs som uppkommer när vi rör kroppen. Den är ju golvet i hela bålen och bär upp allt bukinnehåll.

Ansträngningsinkontinens och löpning

Ansträngningsinkontinens är en potentiellt pinsam bieffekt av löpning hos vissa individer. Definitionen av ansträngningsläckage är ofrivillig urinpassage under ansträngning eller annan buktrycksökning som att nysa, skratta eller hosta. Ungefär en tredjedel av alla kvinnor är drabbade, men förekomsten av besvären ökar med ålder. Fyrtioen procent av unga kvinnliga atleter har rapporterats ha ansträngningsinkontinens, högst förekomst är i ”high impact sport”. Det verkar dock inte som att aktiviteterna i sig medför skapar bäckenbottendysfunktionen, utan att de bara ”avslöjar” en befintlig svaghet. Hos de flesta sker urinläckaget när trycket inne i magen blir större än den kraft som bäckenbotten kan stå emot. Vi kallar denna kraft för intraabdominellt tryck, och det skapas både av våra egna rörelser och genom yttre faktorer som att lyfta, bära, hoppa.

Är löpning dåligt för bäckenbotten?

Vi tänker ofta på löpning som upprepade dunsar på hårda underlag, en stor ökning av buktrycket och en risk för förvärrande av befintliga bäckenbottensymtom. Jag hävdar ofta att då bäckenbotten genomgår en akut återhämtningsperiod, som efter en graviditet, bör den få slippa belastningen som löpning innebär under en period. Men vad säger egentligen forskningen?

Vad säger forskningen om inkontinens och löpning?

  • Sett över tid har fysiskt aktiva individer inte ökad risk för urininkontinens eller framfall.
  • Dock har individer som har ansträngningsinkontinens som fysiskt aktiva unga större risk att också drabbas som äldre.
  • Ansträningsinkontinens under löpträning är vanligt och ofta besvärande.
  •  Fysiskt aktiva eller tränande personer har inte automatiskt starkare bäckenbotten än andra. Bäckenbottenstyrka kommer inte gratis.
  •  Det finns en rad andra höft- och rumpmuskler som kan stärkas och som kan påverka både löpsteg och bäckenbotten till det bättre.

Referenser till hela serien:

Evaluation of pelvic floor kinematics in continent and incontinent women during running: An exploratory study.

Pelvic floor muscle electromyography during different running speeds: an exploratory and reliability study.

Pelvic floor dynamics during high-impact athletic activities: A computational modeling study.

Do elite athletes experience low back, pelvic girdle and pelvic floor complaints during and after pregnancy?

Are former female elite athletes more likely to experience urinary incontinence later in life that non-athletes?

Assessment of pelvic floor muscle pressure in female athletes.

Prevalence and impact of urinary incontinence among female athletes.

 

Inläggen i serien i ordning:

  1. Inledande inlägg (detta).
  2. Vad händer i bäckenbotten då vi springer?
  3. Bäckenbotten jobbar inte ensam