Kategori: Förlossning och kejsarsnitt

Förlossning och kejsarsnitt

Inlägg om att föda barn

Under denna kategori hittar du inlägg om hur kejsarsnitt går till, tips inför vaginala förlossningar och hur du kan förvänta dig att må efter något av dessa. Du får praktiska tips och råd, men också vägledning om du känner att du inte mår riktigt bra.

Fysioterapi inom förlossning och kejsarsnitt handlar om kroppen, om smärta, om positionering och om hur återhämtningen ska vara efteråt. Här är fokus på ditt mående, inte på barnets.

Fokus ligger på vetenskapligt baserade faktatexter, men en del inlägg är mer resonerande och vägledande utifrån beprövad erfarenhet.

Välkommen att läsa!

Magmuskler, hållning och löpning (efter graviditet)

Hur hänger magmuskler, hållning och löpning ihop egentligen? Och hur påverkar graviditeter?

MarathonMia

Magmuskler, hållning och löpning (efter graviditet).

Kroppen förändras ju som bekant en hel del under en graviditet. Det självklara som händer är att livmodern och fostret ökar i storlek och vikt. Som en följd av detta förskjuts kroppens tyngdpunkt framåt och bäckenet tippas framåt. Den gravida kvinnan får alltså en ökad svank. Hormonerna rogesteron och relaxin inverkar också på kroppen och mjukar upp bindväv och leder. De raka bukmusklernas dras ut och spänns isär.  Normalt sett går muskelbukarna på vardera sida av linea alba, ett senstråk som löper från bröstbenets nedre spets till pubisbenet. Hos gravida sker delningen av raka bukmuskeln då den växande livmodern sträcker ut de ovanliggande magmusklerna. Man kan också anta att alla magmuskler går igenom någonslags utdragning och ändrar form lite grann under en graviditet.

Kejsarsnitt

Kejsarsnitt Wilfred

Under planerade kejsarsnitt sker en varsam delning av den raka bukmuskeln. Dess två delar hålls separerade av instrument under den tid ingreppet pågår. Därför kan delar av den raka bukmuskeln få både blödningar och övergående problem med blödtillförseln och nervförsörjningen en tid efter kejsarsnittet. Detta kan ske även om snittet gjordes korrekt och enligt konstens alla regler. Under urakuta snitt kan varsamheten i ingreppen gå i andra hand. Men så fort barnet väl är ute har man också god tid att göra en noggrann suturering av snittytorna och vad jag förstår så läker de flesta väl.

Mer om magmuskeldelningar hittar du bland annat i en serie som finns här.

Graviditeten påverkar

Graviditeten som sådan, hormonpåverkan, att musklerna blir utdragna och separererade och kvinnans förändrade hållning  kan alla vara faktorer som gör det svårt för kvinnan att hitta och aktivera sina djupa magmuskler och bäckenbottenmuskler efter förlossningen. Lägg då till det antal månader som du inte har tränat bålmusklerna som du kanske brukar. Slutsatsen blir rejält påverkade bålmuskler med nedsatt styrka, uthållighet och till viss med del kvarvarande förändrat utseende och funktion.

Löpningen

Löpning är en aktivitet som inkluderar hela kroppen. Självklart är det benmusklerna och det kardiovaskulära systemet som arbetar allra mest. Även armarnas muskler arbetar med i armpendlingen som sker. Bålmusklerna arbetar dels statiskt då hållningen under löpning genast blir något framåtfälld i höften. Det sker också en rotation av hela bålen kring ryggraden (denna rotationsrörelse förstärks av armpendlingen) och där är bålmusklerna med och stabiliserar upp.

Bukmusklerna arbetar för att löparen ska kunna bibehålla en god hållning vilket behövs för att kunna producera kraft och spänst i löpsteget. Om man jämför löpning med gång är det en stor skillnad (utöver benens rörelser och hastigheten) i kravet som ställs på bålmusklerna. Det är en större balansakt i att hålla en framåtböjd överkropp i en god position och att hålla en roterande bål stadig men ändå rörlig.

Sett i ljuset av detta är det verkligen ingenting konstigt att man får en känsla av nedsatt uthållighet i magmusklerna under löpning när man återupptar träningen efter en graviditet.

Hållningens betydelse vid löpning

När du springer är en god hållning viktig för att kunna alstra kraft i löpsteget. Är du uthållig i stabiliserande muskler får man även en god ”löpekonomi” och behöver inte slösa energi och kraft på att stabilisera kroppen utan kan fokusera på att föra kroppen framåt. Den mest generella hållningsförändringen som sker vid en graviditet är att kvinnan får en ökad svank till följd av en tippning av bäckenet framåt. Tippningen av bäckenet gör att rumpmusklerna blir översträckta, lätt uttröttade och ibland även överansträngda.

Behöver jag göra något annorlunda?

Enligt viss löpskolningsteknik kan man jobba med detta genom att sätta händerna på rumpan när man springer och skjuta höften litegrann framåt. Detta för att se om du kan få en mer neutral hållning och minskad svank. Ofta anser jag att om du inte mår bra av att springa så som kroppen är, så ska du kanske hellre ska avvakta lite. Se till att kroppen blir tillräckligt stark och tålig för det den ska utsättas för. Lyckas du hålla en god hållning när du springer som postgravid kvinna, kan det också vara en anledning till att du känner sig rätt mör i magmusklerna efteråt. De har jobbat hårt!

Muskler att träna upp

De muskler som aktivt arbetar för att tippa bäckenet bakåt är raka bukmuskeln, transversus abdominis, obliquerna, rumpmusklerna och musklerna på baksida lår (hamstrings). Det kan vara smart av en postgravid kvinna att träna just dessa muskler för att återställa den muskulära balansen efter graviditeten. Utöver bålträning kan man då  lägga lite extra krut på rumpa och baksida lår.

Hur tänker du kring detta?

 

Några korta fakta du inte visste om din bäckenbotten

Några korta fakta du inte visste om din bäckenbotten. Fysioterapeuten berättar:

Bäckenbotten – hur den fungerar

  • Det bästa sättet att beskriva din bäckenbotten är som en korsning mellan en studsmatta och en hängmatta. 

Bäckenbottens slyngformade muskler kan studsa upp och ner samtidigt som vi rör oss. De lyfter samtidigt upp hela bukens innehåll mot tyngdlagen precis som en hängmatta. Det är inte en muskel utan flera stycken som går i olika riktningar och gör lite olika saker. Förutom bäckenbottens lyftkraft har den också en tillstängningsfunktion kring urinrör och analöppning.

bäckenbotten crope

  • Den vanligaste dysfunktionen i bäckenbotten är urininkontinens. 

Om bäckenbottens muskler är för svaga och inte kan hålla emot studsar och tryck med tillräckligt stor kraft kan det hända att bäckenbotten misslyckas med att hålla urinröret stängt i alla lägen. Urin kan läcka ut när trycket ökar i buken (som när vi hostar och nyser) eftersom bäckenbottens styrka inte räcker till att stå emot tryckökningen.

  • Svaghet i bäckenbotten kan bero på många olika saker.

Det är långt ifrån bara förlossningar som ger upphov till försvagad bäckenbotten. Det finns studier på nunnor som visar att de har nästan lika mycket urininkontinens som andra kvinnor när de kommer upp i en viss ålder. Vi får i alla fall anta att dessa nunnor inte fött några barn. En svag bäckenbotten beror på att ”hängmattan” blivit uttänjd och att ”studsmattan” tappat stuns. Graviditet, förlossning, övervikt och långvarig förstoppning kan alla orsaka försvagad bäckenbotten. Uttänjningen och stuns-tappet kan också handla om muskelskador som ej hittats och lagats efter förlossning.

bäcken 004

  • Även om bäckenbottenproblem är vanliga, är det inte normala delar av åldrandet. 

Om du nyser och läcker urin behöver du inte bara rycka på axlarna och tänka att tyvärr har kroppen blivit såhär nu… Bäckenbottenproblem kan och ska behandlas. Om inte tre till sex månaders intensiv bäckenbottenträning ger fullgott resultat ska du träffa en gynekolog som kan göra en bedömning. Det kan finns någon insats, något tarmreglerandeläkemedel eller någon slags kirurgi kan hjälpa dig. Mycket av kvinnors livskvalitet hör ihop med att vara trygg och avslappnad i förhållande till sin kontinens och bäckenbotten. Något annat ska du inte behöva acceptera.

  • Träna bäckenbottenträning i förebyggande syfte kan hjälpa dig att undvika framtida besvär.

Det kan knappast komma som en överraskning – bäckenbottenträning som fungerar gör dig stark, och kan förebygga besvär framöver. Även om du inte har barn, eller ens planerar att skaffa barn, vinner du och din bäckenbotten på att knipa regelbundet. Jag vill förtydliga ”bäckenbottenträning som fungerar”. Om du har en muskelskada i bäckenbotten som inte lagats bra efter en förlossning kan du inte knipa med fullgod effekt.

  • Men att alla ska knipa är en sanning med modifikation

Vi säger ibland slarvigt att alla kvinnor i alla åldrar ska knipa. Men det är inte sant. Kvinnor med slidkramp eller överaktiva bäckenbottnar med mycket smärta kan behöva lägga mycket tid och fokus på att lära sig att slappna av i bäckenbotten. Under tiden kan det vara direkt dumt att knipa en massa. Om du inte vet om du bör eller inte bör knipa kan du behöva en individuell bedömning av din bäckenbotten för att veta.

 

 

Återhämtning efter kejsarsnitt

Återhämtning efter kejsarsnitt

Jag fick en fråga häromdagen om hur min återhämtning efter kejsarsnitt var, jämfört med efter min vaginala förlossning. Min första respons är att de verkligen inte går att jämföra. En bra och lätt vaginal förlossning kan göra att kvinnan kan känna sig pigg och stå och gå smärtfritt dagen efter. Det har jag sett hos mina systrar. Min vaginala förlossning var ju inte så, det var ett fysiskt trauma som gjorde mig sängliggande länge. Och kejsarsnittet, ja, det är ju en bukoperation. Hur mådde jag efter den? Och har jag några tips att dela med mig av?

För det första:

Läs inte något av det jag skriver just i det här inlägget som ett åsikt huruvida du ska ha ett kejsarsnitt eller en vaginal förlossning.Du ska följa vad din läkare, din barnmorska och din egen magkänsla säger dig.  Jag har upplevt en vaginal förlossning och ett kejsarsnitt och är glad över att ha upplevt båda sätten. 

Min personliga erfarenhet

Jag mådde rätt bra efter kejsarsnittet med Wilfred. Var på benen rätt snabbt, hade inte så ont, ärret läkte fint. Jag tror inte att jag gjorde något speciellt mer än att vara försiktig när jag skulle gå i/ur säng, tejpa ärret och sakta men säkert träna upp musklerna efteråt. Här finns min kejsarsnittshistoria i korthet. 

Här kommer ändå lite tips:

  • Tejpa ärret. Sätt en remsa kirurgtejp längs med ärret och byt tjep ungefär en gång i veckan.
  • Tänk på att röra dig med viss försiktighet till en början. Lyssna på kroppen, smärta är en varningssignal.
  • Undvik förstoppning. Fråga på BB vad du kan ta för att underlätta. Psylliumhusk, Inolaxol, katrinplommon… 
  • Det finns inga vetenskapliga bevis för att en maggördel kan skynda på återhämtningen efter ett kejsarsnitt. Jag försökte ändå att bära en gördel de första veckorna och fick verkligen inte till det. Kanske att de i vissa fall kan ge lite smärtlindring och stöd, men de kommer inte påskynda läkning eller återhämtning för själva magen. Testa om du själv vill, men bara de första veckorna. Sedan vill du inte ha det där extra stödet, utan då vill du att dina egna muskler få jobba.
  • Börja med bäckenbottenträning dag ett och sedan när smärtan tillåter försiktig bålaktivering och promenader.
  • Efter att ärret har gått ihop och läkt helt kan du med tiden börja mobilisera ärret om det verkar vara lite fast mot vävnaderna under.

Något smart jag missat?

Kommentera gärna och dela med dig av dina erfarenheter!

Rekommenderad vidare läsning:

Kejsarsnittsärr som gör ont

Kejsarsnittsärr som gör ont

Är det normalt att mitt kejsarsnittsärr gör ont?

Alla har individuella skillnader i hur lätt och smidigt kroppen läker sår. Ett kejsarsnitt innebär ett planerat sår, och läkningen efter detta kommer bero mycket på dina individuella förutsättningar. En del får mycket ont kring sitt ärr. En del tappar känsel kring ärret. Någon annan får ökad smärtkänslighet, så att till och med lätt beröring ger smärta. En del känner inget alls. Och de allra flesta med besvär kring sitt ärr får allt mindre besvär ju längre tiden går.

Ökad förståelse kan bidra till lugn

Till att börja med kanske du vill läsa mitt gamla inlägg,  om hur operationen går till. Det finns många olika lager och i alla dessa lager skapas ärrvävnad. I vissa fall växer ärrvävnaden från olika lager ihop, och det kan skapa en stramhet som känns obehaglig. Vi kallar det ”adherens”, när vävnad från olika lager sitter ihop sådär. Nedsatt hudrörlighet kring ett kejsarsnitt kan ge obehag som sprider sig över magen och blygdbenet.

Huden och underliggande vävnaden ska röra sig och glida separat från varandra när vi rör oss. Ärradherens kan göra så att hudens rörlighet blir begränsad. Genom ärrmobilisering kan du, kanske efter lite instruktion, hjälpa huden att röra sig bättre kring ärret.

Hur gör jag?

Till att börja med – rör ärret.

wpid-dsc_0088.jpg

Har du en känslighet så att lätt beröring känns smärtsam, då kan du träna bort den beröringssmärtan genom att försiktigt vänja huden vid beröring. Börja kanske med en bomullstuss och stryk fram och tillbaka över ärret. När du så småningom vant dig vid detta kan du jobba dig vidare, stryk med fingrarna.

Och tillslut kommer du kanske till en mer masserande beröring.

Detta kan du börja med 6 veckor efter kejsarsnittet så länge allting läkt fint och komplikationsfritt. Använd lite hudkräm och massera över ärret, nyp det försiktigt och rulla det lite mellan dina fingrar. Dra inte så att ärrets ytor dras ifrån varandra, men massera gärna längs med ärret. Det ska inte göra ont.

Massera vid behov ärret 5 minuter om dagen. 

Hoppas ni förstår. Hör av er om det är oklart hur jag menar! 

Relaterad läsning på bakingbabies:

Ska jag tejpa ärret efter kejsarsnitt?

Ärrvävnad efter förlossningsskador och gynekologiska operationer

Självbehandla fastvuxet kejsarsnittsärr

 

 

 

Felaktigheter i Metro

Felaktigheter i Metro

I mitt flöde har det dykt upp en artikel här i dagarna, en artikel som jag känner att jag vill kommentera. Jag tänker mig att barnmorskorna som intervjuats förmodligen har mer koll än vad som kommer fram här, antagligen har ju deras fakta filtrerats genom en journalist som kanske inte är fullt insatt. Men den här artikeln innehåller för mycket felaktigheter för att jag kan låta det passera oemotsagt.

Detta är artikeln jag menar: 

Barnmorskan: 10 frågor du vill ha svar på inför förlossningen

Har ni läst den? Vad tänker ni spontant?

Här är mina reaktioner:

Klipp från artikeln är inom citattecken.

”Vilka är de vanligaste förlossningsskadorna?

– Det vanligaste är bristningar. Sedan kan det bli bäckenbottenskador. Det är inte vanligt, men förekommer. Det ser vi inte med blotta ögat och det går inte att förutse. Man märker det efter ett tag och då är det oftast att man inte kan hålla urin eller avföring, säger Sara Espebo, som jobbar som barnmorska i Katrineholm och driver podden Barnmorskepodden.”

Okej. Gör om, gör rätt.

Det finns bristningar i olika grader. Det första som menas är nog grad 1-bristningar, och dessa innefattar bara slemhinna. Bäckenbotten skadas i alla bristningar som klassificerar som 2, 3 eller 4. Utöver dessa skador som graderas 1-4 kan bäckenbotten också skadas i den muskelgrupp som kallas levator ani. Att påstå att bäckenbottenskador inte är vanligt är bara dumt. Upp emot 20 % av alla vaginalt förlösta kvinnor får levatorskador. Kanske 50-70% får grad 2-skador. Minst 4-6 % drabbas av sfinkterskador, alltså de som klassifieras som grad 3 eller 4.

Jag menar att påståendet att ”bäckenbottenskador inte är vanligt” är ett typiskt sådant uttalande som används i försök att lugna kvinnor, men som snarare gör saken värre för den som redan drabbats. ”Jaha, är det SÅ OVANLIGT??!” tänker kvinnor, och fortsätter skämmas och inte prata om problemet.

”Hur vanligt är det att man spricker? Gör i princip alla det eller är det ovanligt?

– Det är faktiskt inte alla som gör det. Det är också skillnad på att vara förstföderska och omföderska. Om man får sitt andra barn är risken att spricka mindre. Det har också betydelse om man till exempel väljer att använda ryggbedövning, det ökar också risken för att man ska spricka. Om situationen blir att det blir en instrumentell förlossning, alltså att det är ett akut skede och man till exempel måste använda en sugklocka, så ökar också risken. Sen har det självklart med vävnaden hos kvinnan att göra, vilket vi inte kan påverka.”

Här har jag också en del tankar.

Dels finns det faktiskt forskning som tyder på att epiduraler på något sätt kan skydda mot levatorskador. Att påstå att ”välja att använda ryggbedövning ökar risken för att spricka” är i min värld att skuldbelägga kvinnor. Att alla inte spricker är i och för sig rätt, men sifforna på att överhuvudtaget få en bristning (oavsett grad) är 85-90 %. Det är i min värld bättre att säga att i princip alla spricker, men långt ifrån alla får de allvarligaste skadorna. Bäckenbottenutbildning.se har heller inte med ryggbedövning på listan över faktorer som ökar risken för bristningar.

”Kommer mitt underliv någonsin bli sig likt igen?

– Så här tänker jag, det viktigaste är egentligen inte huruvida man spricker eller inte. Det viktigaste är att vi hittar det och ser det för då kan vi göra någonting åt det. Skulle man sen uppleva att det inte känns som det har gjort innan ska man aldrig skämmas eller vara rädd för att söka hjälp. Vi har flera bäckenbottencentrum i Sverige där man som kvinna kan komma och få hjälp, men man måste våga söka hjälp. Jag tror att det finns mycket skam kring det här. Så ja, ens underliv kan bli likadant som innan så länge vi hittar skadan, gör någonting åt den och skulle det vara något bestående – att man söker hjälp.”

En bra poäng avslutar artikeln!

Jag tror dock att vi behöver vara oerhört försiktiga att lova att ”ens underliv kan bli likadant som innan så länge vi hittar skadan”. De flesta som går igenom operationer för att ordna upp missade eller defektläkta förlossningsskador har liksom kommit förbi det där med att vilja ha ett underliv som känns som innan barnen. Ibland står vården för en  en föraktfull inställning, att det skulle vara det det handlar om. Har haft patienter som på riktigt mött vårdgivare som med ”lilla gumman-attityd” hävdat att ”du får nog ta och acceptera att du aldrig kommer se ut som förut, va”. Sanningen är nog någonstans mitt emellan. De flesta kvinnor är väldigt lite ytliga, men kräver en god funktion. Det går ofta att uppnå med bra kirurgi och rehab efteråt.

 

Referenser:

Idag går jag BB-marschen tillsammans med tusentals andra

Idag går jag BB-marschen tillsammans med tusentals andra

För fem år sedan föddes vår äldsta son. Det var en hemsk upplevelse. Men varken han eller jag dog. Jag dog inte, men om några veckor ska jag genomgå en operation för att laga delar av det som gick sönder den där måndagsmorgonen i juli 2012. Jag hoppas att operationen lyckas, men faktum är att jag redan då – åtta timmar efter min förlossning – genomgick samma operation. Om det var otur eller brist på kompetens hos läkaren som sydde kommer jag aldrig få veta, men i princip ingenting blev faktiskt lagat.

Folk kanske tycker att jag börjar bli tjatig nu.

Men så här: Det finns delar av mig som aldrig kommer kunna lagas. Utöver det fysiska traumat och de skador som ska reopereras, finns ett helt psykiskt trauma som jag hittills lyckats lägga bakom mig. Men inför den kommande operationen försöker jag vänja mig vid tanken på att jag kanske kommer återuppleva samma trauma igen. Kommer smärtorna framkalla ångesten från förr?

Det här inlägget ska inte bara handla om mig. Jag är långt ifrån ensam.

  • Förlossningen är inte alltid en positiv upplevelse.

ÄVEN om mor och barn överlever mår långt ifrån alla bra över hur förlossningen gick till. Den behöver heller inte ha resulterar i en omfattande förlossningsskada, traumaupplevelsen kan uppstå av flera olika orsaker. Och vet ni? Det är fortfarande inte socialt accepterar att prata om att en förlossning kan vara lika behaglig som en trafikolycka.

  • Kvinnor skuldbeläggs för att de pratar om sina upplevelser

Jag vet mammor som fått höra av barnmorskan på BB att ”prata nu inte om det här med dina vänner” och vi alla intalas om att det är till vår egen nackdel om vi berättar vad vi varit med om. Att uttrycka alla sorters känslor kring en förlossningsupplevelse behöver inte betyda att du inte är tacksam för att både du och barnet lever.

  • Det är inte okej att vår kultur innebär att kvinnor ska lida i tysthet

”Kvinnor har fött barn i alla tider och du gnäller, trots att vi har världens bästa förlossningsvård”. Jag kontaktas regelbundet av kvinnor som i ett mejl till mig för första gången berättar om sina upplevelser. De har alltså kommit igenom återbesök hos barnmorska, en hel BVC-tid och åtskilligt umgänge med både familj och troligen andra mammor, och de har aldrig kunnat berätta om sina upplevelser. För vi ska ju inte prata om sånt här! Det blir också otroligt fel när kvinnor söker vård för förlossningsrelaterade åkommor och gång på gång möts av attityden att ”det här är saker du får leva med efter att du fött barn”. När det handlar om fullt behandlingsbara tillstånd, bara någon tog det hela på allvar.

  • Traumat försvinner inte bara för att vi förtränger det

Det här vet vi alla va? Vi alla behöver få prata om vår oro, ångest och de trauman vi går igenom i livet. Förlossningstrauman är inget undantag. Även partners upplever traumatiserade känslor från tuffa förlossningshändelser. För båda föräldrarna kan traumat påverka föräldraskapet och anknytningen till barnet. Om inte ens den nyförlösta får prata om sina känslor, hur ska partnern få utrymme för detta? Jag har stött på reaktionen att ”tidigare generationers kvinnor har inte klagat”. Nä, men det är väl så dags. Med all modern kunskap vet vi att det inte är nyttigt att förtrycka känslor.

Och det här är när skadan redan är skedd.

Men grejen är ju att förlossningstrauman och förlossningsskador går att förebygga. Det är inte nödvändigtvis samma sak. Men det finns evidensbaserade sätt att förebygga stora förlossningsbristningar. Det är en väg att gå. Känslan av trauma kan dock handla så mycket mer om själva upplevelsen, än om det specifika utfallet. Det handlar om känsla av kontroll, integritet, kroppsrespekt och empati inne på förlossningsrummet. Två kvinnor kan på pappret ha lika dana förlossningar, men två helt olika upplevelser. Det här kan ofta påverkas med tid, närvaro, trygghet och en inlyssnande attityd från närvarande personal. Och det här med tid och närvaro snålas det med inom svensk förlossningsvård. Det hjälper knappast om barnmorskan är supererfaren, trygg och inlyssnande, om hon är på andra sidan korridoren när jag föder barn.

Fem år senare, och jag kommer inte sluta prata om det här

När jag om några veckor rullar in på operation för att förhoppningsvis få mina förlossningsskador lagade en gång för alla, då kommer kanske mitt eget förlossningstrauma aktualiseras på nytt. För någon annan är det där blödande såret, både i underlivet och i hjärtat, färskt och akut i denna sekund. Varje vecka händer det, om och om igen.

Idag går jag BB-marschen tillsammans med tusentals andra över hela landet.

För kvinnors rätt att föda barn i en trygg miljö. För rätten att ha en närvarande barnmorska under pågående förlossning. För att slippa åka alltför långt, för att slippa föda i bil. För rätten att personalen på förlossningen ska ha kompetensen att göra allt enligt konstens alla regler, för att vi inte ska drabbas av skador. För att den som syr ihop dem som drabbas av icke-undvikbara skador ska sy så att de faktiskt blir bra lagade. För att kvinnor ska våga prata om alla nyanser av förlossningsupplevelser. För att det ska vara självklart att få hjälp när vi söker hjälp för våra förlossningsrelaterade besvär. För att vi ska sudda ut de tabun och den skam som omger förlossningsrelaterat lidande.

Överrörlighetsyndrom och barnafödande

Överrörlighetsyndrom och barnafödande

Detta inlägg är en del i en serie om graviditet och barnafödande för dig med EDS och hypermobilitetssyndrom. Det är viktigt att förlossningssjukhuset känner till din diagnos och din sjukhistoria. Innebörden av EDS är fortfarande inte allmänt känt riktigt, så stå på dig. Du kan ha fördel av att be om en bokad tid med barnmorska eller förlossningsläkare i förväg för att planera och väga fördelar och nackdelar med olika alternativ.

Se till att din vårdgivare känner till:

  • Förlossningen kan vara kortare/snabbare än brukligt. Du kan behöva diskutera detta med din barnmorska så att du får vetskap om hur du bäst beter dig när du känner att förlossningen är på gång. Du kanske inte är en av dem som ska vänta längst hemma innan du åker till sjukhuset.
  • Du kan behöva prata med en läkare om du vet med dig att du har en ökad risk för omfattande blodförlust eller en risk för att få problem med hypertrofiska ärr. Det kan behöva tas i beräkning inför val av förlossningssätt. Du som har vaskulära typen av EDS kan ha en ökad risk för allvarliga blödningar i samband med förlossning. För dig kan ett planerat kejsarsnitt vara det lämpliga förlossningssättet.
  • Självabsorberande suturmaterial, alltså den tråd som används för att sy förlossningsbristningar, klipp och vid kejsarsnitt, kan vara icke-optimala för personer med EDS. Detta till följd av den något förlångsammade sårläkningen. Kan detta gälla dig, be barnmorskan eller läkaren att planera så att det finns suturmaterial att använda som håller i 2-3 gånger längre än vanliga trådar.
  • Det kan finnas orsaker till att du behöver en genomgång av smärtlindringsalternativen inför förlossning, eventuell suturering, eventuell epidural och smärtlindring inför kejsarsnitt. Det finns vissa tecken på att personer med EDS inte alltid får full effekt av smärtlindring via epidural. Detta kan behöva bedömas av en läkare på det förlossningssjukhus du väljer.
  • Redan innan förlossningen bör du och dina vårdgivare ha tänkt igenom vilka förlossningspositioner som är lämpliga för dig. Ni kan med fördel testa igenom alla de vanliga positionerna och notera vilka som fungerar för dig.

Tips:

  • Vaginala undersökningar kan göras i sidliggande eller i ryggliggande där du drar upp knäna mot magen, ifall det inte är optimalt att ha benen i vanlig gynposition.
  • En del personer med smärta kring höfter och bäcken uppskattar förlossningsställningar i sidliggande eller på knä med stöd, eller stående på alla fyra.
  • Att faktiskt ligga till sängs och vila större delen av dygnet de första 48 timmarna kan vara en god hjälp för att återhämta dig från smärtan och ansträngningen under förlossningen eller efter kejsarsnittet. Du behöver då göra gymnastiska övningar i liggande för att undvika komplikationer, be om detta från din fysioterapeut redan i förväg. Om det gör för ont att stå och gå direkt efter en förlossning kan du be om en rullstol för förflyttning till och från toalett och dusch.
  • Ta smärtlindring. Det du blir rekommenderad att ta efter förlossning/snitt är okej att ta även om du ammar. Det finns ingen som helst poäng ”att lida igen smärtan”.

En ursäkt

Jag är ledsen över att detta inlägg blir mycket information till dig som patient, som det kan tyckas vara riktad mot vårdgivare. Jag är också precis lika ledsen över att rikta mig till dig med meningen ”se till att din vårdgivare vet”. Men, så som verkligheten ser ut har många vårdgivare mycket liten koll på de smärtor, besvär och risk för komplikationer som kan finnas för dig med EDS och överrörlighetssyndrom. Precis som jag tipsade om i gårdagens inlägg, så kan du redan vid bokning av besök be om en vårdgivare som i alla fall kan tänkas läsa sig in på ämnet.

Egna erfarenheter?

Berätta gärna om dina egna erfarenheter och dela med dig av tips i kommentarsfältet!

Referenser:

Graviditet med överrörlighetssyndrom

Graviditet med överrörlighetssyndrom

För en del, inga problem

Generellt kan de flesta individer med överrörlighetssyndrom bli gravida och få normala graviditeter och förlossningar. Det är dock viktigt att känna till och vara uppmärksam på de olika möjliga komplikationerna som kan uppstå. Framförallt gäller uppmaningen att vara uppmärksam alltså vårdgivare. Gravida gör ju bäst i att försöka att inte stressa upp sig i onödan, men att lyssna på kroppen och söka hjälp om något inte känns som det borde.

Både individuellt och diagnosberoende

De olika typerna av EDS och individer med besvär inom  det som klassas som ”generaliserat hypermobilitetsspektrum” har olika riskbilder. Den vaskulära formen av EDS verkar kunna höra ihop med en ökad risk för hjärt-kärlkomplikationer under graviditet och förlossning. I en svensk registerstudie publicerad nu 2017 visade resultaten att gravida med överrrörlighetssyndrom generellt inte  hade någon ökad risk för prematur förlossning, kejsarsnitt, dödföddhet eller låg Apgarpoäng vid födseln. I andra studier har risken visats vara större för spontan abort under tidig graviditet, men det är inte några stora skillnader mellan denna patientgrupp och friska kvinnor. Frånsett graviditeter så återfinns en del andra gynekologiska besvär hos personer med EDS – ovanligt omfattande blödningar och samlagssmärtor. Det verkar också som att personer med EDS har en ökad känslighet för hormonvariationer, med ökade besvär under pubertet, före menstruation och under postpartumperioden.

Vanligt förekommande besvär

Illamående

Kvinnor med EDS kan vara känsligare för hormonomställningar än andra, och hormonomställningen i början av en graviditet kan vara en del av förklaringen för uppkomsten av graviditetsillamående. Att hålla ett jämt blodsocker kan hjälpa, men annars är det inte mycket i egenbehandlingsväg som hjälper. Prata med din barnmorska om besvären blir svåra, det finns läkemedel att få. Läs med om allvarligt graviditetsillamående här.

Bråck

Nedsättningen av kollagen i blodkärl påverkas hos personer med EDS under graviditeten och ökar risken från åderbråck, bråck i underlivet och hemorrojder. Under graviditeten ökar nivåerna av progesteron, ett hormon som mjukar upp glatt muskulatur och blodkärl.

  • För åderbråck är det viktigt att fortsätta motionera. Promenader och vattenträning är lämpligt. Att ha benen upp när du kan och använda stödstrumpor är också rekommenderat.
  • Hemorrojder sköts bäst genom att undvika förstoppning. Ät mycket fiber, drick lagom med vätska och motionera är råden för detta. Bäckenbottenträning kan hjälpa med blodcirkulationen i området. Järntabletter bidrar gärna till hård avföring, och om dessa inte fungerar för dig bör du fråga din barnmorska om alternativ. Det finns salvor och andra läkemedel för hemorrojder, fråga din vårdgivare om dessa vid behov.
  • Bråck i underlivet kan vara väldigt smärtsamma. Knipövningar kan förbättra blodcirkulationen. Undvik långtvarigt stående om du kan. Fler råd finns här.

Halsbränna

Många individer med EDS har halsbränna även som icke-gravida och symtomen kan förvärras under graviditeten. Här gäller de vanliga råden att undvika stark mat, koffein, citrusfrukter med mera, samt att äta lite och regelbundet. Du kan också undvika att äta sent på kvällen och vila liggandes på vänster sida efter maten. Fråga din barnmorska om råd vad gäller läkemedel.

Huvudvärk och tinnitus

Huvudvärk och tinnitus förekommer regelbundet hos många personer med EDS. Hormonella förändringar och hållningsförändringar kan ge alla gravida huvudvärk, och spä på redan befintliga problem. Att ta pauser från arbetet, dricka tillräckligt och vid behov ta smärtlindrande läkemedel (fråga din barnmorska) kan vara en hjälp mot huvudvärken. Sök vård om du har tinnitus som inte hjälper med de egenvårdsalternativ du känner till. Det finns fysioterapeuter som är extra bra på tinnitus.

Svullnad

Svullnad i händer och fötter är vanligt under graviditet, och en ökad mjukhet i blodkärlen hos en person med EDS kan förstärka detta. Vila ofta med benen högt och undvik att sitta med benen i kors. Stödstumpor och pausgympa kan också hjälpa mot svullnaden. Med svullnaden kan du också få karpaltunnelsyndrom. Sök hjälp hos en arbetsterapeut (på närmaste rehabmottagning) om du upplever att du får domningar och stickningar ut i hand och fingrar.

Graviditetsrelaterad smärta i leder och muskler

Du som är gravid och har EDS i grunden kan ha en ökad risk för smärta i rygg och leder under graviditeten. Lederna i en gravid kvinnas kropp mjukas alltid upp, alltså även hos friska gravida kvinnor. Detta är en del av kroppens förberedelse inför förlossning. Detta innebär dock att en tidigare överrörlighet kan förvärras under graviditeten. Det finns dock dem som istället mår mycket bättre än normalt medan de är gravida. Du kommer inte i förväg kunna veta hur din kropp ska reagera. Det finns ingenting som tyder på att allmän motion och träning som känns bra för dig skulle vara dåligt. De generella råden vad gäller fysisk aktivitet för gravida gäller också dig. Däremot kan du planera in att ta det lugnare under graviditeten än annars och undvik aktiviteter som du vet att komma göra extra ont. Undvik ”onödig belastning” av smärtande kroppsdelar. Sitt ner när du lagar mat och när du klär på dig ifall du har smärta i bäckenet.

Vanligt förekommande besvär

Både ländryggssmärta och bäckensmärta är vanligt förekommande problem under graviditet, även för friska individer. Att redan i förväg vara överrörlig kan vara en riskfaktor för att få ont. Ta kontakt med en fysioterapeut och be om råd vad gäller bäckenbälten och annan behandling. Jag har skrivit mycket om bäckensmärta under graviditet. För dig som har EDS finns det vissa saker som är speciella, men du kan ändå ha nytta av att läsa in dig på ämnet. Ofta kan ländryggssmärta lugnas av motion, specifika övningar och att hålla koll på hållningen. Råd och tips om detta kan du få av en fysioterapeut.  En kudde i svanken när du sitter kan vara ett skönt stöd. Du bör också använda stabila och bra skor med god dämpning.

Här kommer mina specifika tips för dig:

  • Boka en tid hos en fysioterapeut ganska omgående när du får veta att du är gravid. Be i förväg fysioterapeuten läsa in sig på EDS och berätta redan när du bokar att du förväntar dig stöd och uppföljning regelbundet.
  • Få tag i en TENS-maskin, bäckenbälte och eventuellt hjälpmedel för hemmabruk i form av dynor, kryckor och annat. Du har rätt att få hembesök av både fysioterapeut och arbetsterapeut om du så behöver. En del hjälpmedel får du hyra, andra får du köpa och ibland finns andra hjälpmedel till låns. Det är olika i alla landsting.
  • Undvik långvariga statiska positioner och ensidiga belastningar.
  • Fortsätt motionera så gott du kan, så länge du kan.
  • Berätta noga för barnmorskan hur det känns i ditt bäcken och dina höfter när du gör rörelsen som krävs för en gynundersökning. Är detta märkbart svårt eller smärtsamt kan de behöva veta det i förväg inför förlossningen.

Många individer med EDS har redan en rad med strategier för att klara av smärtan i vardagen. Här är några exempel:

  • Massage
  • Varma bad
  • Värmekuddar
  • Försiktig och mjuk stretching, gärna utprovad av fysioterapeut
  • TENS
  • Vattengymnastik
  • Graviditetspilates eller gravidyoga
  • Midfullness och avslappning
  • Distraktion i form av hobbies, musik, skapande etc

EDS och psykiskt mående i samband med graviditet och postpartumtid

Det är i den generella befolkningen relativt vanligt med depression både under och efter graviditet. Personer med EDS kan också ha en ökad benägenhet till ångest och depression, på grund av en rad olika orsaker. Berätta gärna detta för din barnmorska så att hon kan följa ditt mående med omsorg under hela graviditeten och även efteråt. Om du vet att du tidigare lidit av någon form av psykisk ohälsa finns det en ökad risk att detta kommer åter i samband med de omställningar i livet som nalkas. Det finns läkemedel som fungerar både under graviditet och vid amning, prata med läkare om detta vid behov!

För att optimera ditt psykiska mående kan du:

  • Äta regelbundet, helst näringsriktig kost
  • Vara utomhus i frisk luft och dagsljus varje dag
  • Motionera regelbundet
  • Lär dig någon teknik för avslappning och kroppskännedom. (Det finns fysioterapeuter som är jätteduktiga på detta!)
  • Vakna och gå och lägg dig på regelbundna tider.

Har du egna erfarenheter eller andra tips? Berätta gärna!

Referenser:

Tema överrörlighet och EDS

Tema överrörlighet och EDS

Det här temat urspringer ur två saker. Det ena är att jag haft stort utbyte med kollegor som jobbar mycket med patienten som lider överrörlighetstillstånd tidigare. Det är inte mitt bästa ämne i fysioterapi, men jag har ändå träffat ett antal patienter med diagnosen. Det andra är att jag ju nyligen skrev ett tema om reumatism. Många av de råd jag gav i den serien kan överföras till den denna patientgrupp också. Och så finns det en rad helt egna råd och rekommendationer. Därav en kompletterande serie!

Graviditeter, förlossningar, EDS och överrörlighetssyndrom

 ”Jag är lite överrörlig” är något som var och varannan patient jag träffar berättar för mig. Det är något av en ”trenddiagnos” som många får höra som förklaring för det ena och det andra. Vi kan alla ha någon överrörlig led, men det är inte om detta den här serien handlar. Den slags överrörlighet jag pratar om i den här serien är ett slags ärftligt, förhållandevis ovanligt och mer funktionsnedsättande medicinskt tillstånd som beror på en svaghet i kroppens stödjevävnad. Ibland får personer med överrörlighetssyndrom inga besvär och behöver ingen som helst behandling. Men hos vissa ger tillståndet upphov till smärtor och besvär som påverkar hela vardagen.

Ett spektrum

Enbart ledöverrörlighet och smärta räcker inte för att diagnosticera överrörlighetssyndrom! Det finns en stor mängd människor som har symtomgivande överrörlighet men som inte möter diagnoskriterierna för ett specifikt syndrom. Precis som när det gäller autismspektrumet så börjar den medicinska världen nu förstå att även överrörlighetstillstånd kommer i ett spektrum. Detta kallas ”generaliserat hypermobilitetsspektrum”. EDS är förhållandevis sällsynt, men överrörlighetsbesvär är mer vanliga. Ofta används liknelsen vid en Zebra i detta sammanhang. Alla känner igen en zebra, men inte två djur har exakt likadana ränder. Alla med EDS eller överrörlighet har olika symtom, olika typer och olika upplevelser. Det kan också vara värt att veta att många barn och ungdomar är överrörliga, utan att de för den sakens skull ha ett överrörlighetssyndrom. Flickor tenderar att vara mer rörliga än pojkar i samma ålder. Under tonåren blir muskler och leder starkare och stramare, och mångas överrörlighet försvinner.

Överrrörlighet

Ledöverrörlighet är enkelt uttryckt att ha ett rörelseutslag i en viss led som är över det normala. Tänk som en gradskiva. När din arm hänger rakt ner är den på noll, när du har den sträckt framåt i axelhöjd är den på 90 grader, och rakt upp i luften är den på 180 grader. För alla leder finns normalspann av rörlighet. Och så finns hypermobilitet=överrörlighet, och hypomobilitet=stelhet/rörelseinskränkning. På bilderna för temat ser du några rörlighetstester som ibland används. Om du…

  • Får ner tummen mot underarmen
  • Får lillfingret bakåt mer än 90 grader
  • Står mer benen nästan bakåtböjda när du ses från sidan
  • Sträcker armarna förbi en rät linje i armbågen
  • Kan nå golvet med hela handflatan när böjer dig framåt från stående med raka knän.

…kan det betyda att du är någonstans inom ett spann på ett generaliserat hypermobilitetsspektrum.

Bildresultat för beighton skala EDS

Symtom

Alla överrörliga är inte gummimänniskor. Faktum är att en av de mest frekvent förekommande symtomen är smärta och stelhet och klickande och knarrande leder. Överrörliga individer får ofta leder som går ur led eller upprepade stukningar. Det finns också samband mellan överrörlighetssyndrom och IBS.

Kollagen

Ehler-Danlos Syndrom är en ärftlig åkomma som orsakas av en funktionsnedsättning i kroppens kollagen. Kollagen är det protein som utgör den viktigaste byggstenen i vår stödjevävnad, det återfinns i huden, ligamenten, muskler, blodkärl och organ. Ligament är kraftfulla banden som håller ihop skelettdelarna invid en led. Om kollagenet inte är optimalt starkt kan ligament och leder bli mjuka och ovanligt tänjbara. Generellt och slarvigt sägs det att Ehler-Danlos syndrom är en överrörlighetssjukdom. Det stämmer visserligen, men det behöver inte i alla fall uttryckas som överrörlighet i skelettets leder. Överrörligheten kan gälla huden eller stabiliteten i kroppens inre stödjevävnad, kring organ och i blodkärl. Inte alla med Ehler-Danlos är uppenbart överrörliga.

Diagnos och klassifikation

Under 2017 kom en ny klassifikation av de överrörlighetssyndrom som går under namnet EDS, Ehler Danlos Syndrom. De största undergrupperna i den nya klassifikationen är den klassiska typen av EDS, den vaskulära typen och den hypermobila typen. Nu vill jag med all tydlighet först förklara att beskrivningarna här är kortfattade och väldigt förenklade. Du kan alltså inte diagnosticera dig själv med EDS utifrån denna text!

  • Klassisk EDS

Denna underdiagnos består av hypertöjbarhet i huden och att den drabbade får atrofiska ärr. Det handlar alltså inte om litegrann, utan det ä en väldigt uttalad problematik. Personer med denna typ av EDS har också ledöverrörlighet. Individer med klassisk EDS får blåmärken lätt, har en nästan degig hudkonsistens med känslig hud, får ofta bråck och har andra besvär relaterade till hudens hållfasthet. Diagnosen kan stärkas av molekylär analys av vissa gener.

  • Hypermobil EDS

Diagnoskriterierna för den hypermobila varianten börjar med generell överrörlighet (mätt via Beighton score) där barn och ungdomar räknas poäng på 6 och över som hypermobilitet. För vuxna upp till 50 år är motsvarande siffra 5, och för personer över 50 är gränsvärdet 4. Sedan är diagnosprocessen något mer komplicerad, men kortfattat krävs en mer generealiserad stödjevävnadsproblematik, sjukdom i familjen samt smärta/besvär från muskler och leder. Detta är kanske den största undergruppen av EDS och för denna diagnos finns inga genetiska tester

  • Vaskulär EDS

Väskulär betyder att denna typ har att göra med blodkärl. Individer som diagnosticeras med denna typ har ofta tunna blodkärl och tarmbesvär. För personer med vaskulär EDS är tidigare kejsarsnitt en riskfaktor för livmodersruptur sent i nästkommande graviditet. Vid vaginala förlossningar får personer med denna diagnos oftare svårare förlossningsbristningar än andra. Individer med denna diagnos får lätt blåmärken, har hud som ter sig genomskinlig och med tydliga vener, har ökad risk för lungproblem, överrörlighet i småleder och ofta medfödd höftluxation. Även denna typ kan ses vid genanalys.

Jag vill inte göra sken av att vara en specialist på EDS.

Mitt specialistområde är graviditet, förlossning och postpartumtid. I kommande serie kommer ni kunna läsa mina råd och tankar om ämnet. Fyll gärna på med era erfarenheter i kommentarsfältet!

Inläggen i serien:

 

Ta chansen att påverka

Ta chansen att  påverka!

Under våren när jag var med och turnerade runt Sverige med Sveriges kommuner och landsting träffade jag ovan nämnda Susanne. Hon är en superbra person som är med och som är typ Sverigebäst på ”patientmedverkan i förbättringsarbete”. Från henne fick jag följande meddelande till er alla:

Inbjudan till workshop den 7 september

Välkommen att delta i arbetet med att belysa kvinnors upplevelser av graviditet, förlossning och eftervård.

Inbjudan vänder sig till kvinnor som har upplevelser av barnafödande, både gravida kvinnor och kvinnor som fött barn tidigare. Inbjudan vänder sig också till personer med olika yrkeskategorier som är delaktiga i att ge stöd till kvinnor vid barnafödande.

Under workshopen kommer vi att tillsammans i mindre grupper ta del av varandras upplevelser samt identifiera viktiga områden att belysa.

Vi tänker att just dina upplevelser och tankar är betydelsefulla och kan bidra med viktig information.

I ett projekt på SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) som är ett samarbete mellan kvalitetsregistren Graviditetsregistret och Bristningsregistret samt Nationell patientenkät ska enkätfrågor tas fram som ska ställas till kvinnor i samband med barnafödande. Enkätfrågorna ska belysa upplevelser kopplade till bemötande såväl som till upplevd hälsa. De svar som kvinnorna kommer att ge förväntas bli underlag för utvecklingsarbete inom vården samt bidra till forskning.

När:

Torsdagen den 7 september kl.10-15 (inklusive lunch)

Plats:

Sveriges Kommuner och Landsting SKL, Hornsgatan 20, Stockholm

Anmälan:

Till projektledare via mail susanne.m.gustavsson@vgregion.se senast den 31 augusti

 

Susanne och gänget ser fram emot att få träffa dig!

(Jag är på kurs i Göteborg då, så mig får ni tyvärr inte träffa. Även om jag som ni så såklart vet är typ det här projektets största fan).