Kategori: Förlossning och kejsarsnitt

Förlossning och kejsarsnitt

Inlägg om att föda barn

Under denna kategori hittar du inlägg om hur kejsarsnitt går till, tips inför vaginala förlossningar och hur du kan förvänta dig att må efter något av dessa. Du får praktiska tips och råd, men också vägledning om du känner att du inte mår riktigt bra.

Fysioterapi inom förlossning och kejsarsnitt handlar om kroppen, om smärta, om positionering och om hur återhämtningen ska vara efteråt. Här är fokus på ditt mående, inte på barnets.

Fokus ligger på vetenskapligt baserade faktatexter, men en del inlägg är mer resonerande och vägledande utifrån beprövad erfarenhet.

Välkommen att läsa!

Läsarfråga om stramande ärr

Läsarfråga om stramande ärr

Mitt kejsarsnittsärr stramar lite efter träning

”Du skrev tidigare om ärret efter kejsarsnittet (följde serien om snitt) och det var första gången jag fick veta att man ska massera ärret från efter 6-8 veckor efter snittet. Det är nu 15 månader sedan jag födde med akut snitt. Ärret är fint och läkte bra, men ena änden av ärret har ”växt fast” med underliggande vävnad och det smärtar och stramar lite efter magträning/löpning/längdskidåkning. Frågan är om det gör något att det gör ont? Vilka vävnader är det som växer ihop? Och går det att massera bort så här långt efter snittet?”

Stramande kejsarsnittsärr

Stramande ärr handlar ofta om adherenser, när de olika vävnadslagren liksom växer ihop efter exempelvis ett kejsarsnitt. Det är en del av den normala läkningen, men när när stramhet från ihoväxningen ger symtom kan det behöva behandlas. Det är en mängd olika lager som läkaren tar sig igenom för att komma in till livmodern, och några av dessa lager kan alltså växa lite samman i ärrvävnaden. Ibland är det en sammanväxning melllan huden och de strax underliggande lagren och ibland känns sammanväxningarna djupare in.

Sammanväxningar kan visa sig på olika sätt:

  • Diffus magsmärta under eller efter träning
  • Stramande känsla kring ärrområdet eller djupare in, när du sträcker dig bakåt

Små, nästan osynlig ärr har sällan mycket sammanväxningar . Ärr som är indragna, mycket utstående eller har annan mörkare färg än omkringliggande vävnad visar oftare tendenser till sammanväxningar.

Vad kan jag göra?

Du kan absolut jobba med ärrmassage litegrann varje dag, och dels försöka få huden att bli rullningsbar under fingrarna men också gå lite djupare in i magen med massagen vid behov. Enligt min erfarenhet så kan du börja när som helst. Ju längre ärret funnits desto längre tid kan det ta innan du märker resultat. Det låter inte som att du har några stora besvär, så du får väl värdera din tid. Om du tycker att besvären är värda att jobba bort kan du absolut lägga tid på att massera ärren. Ibland kan det ju dock bara räcka med tanken ”jaha, där stramar mitt kejsarsnittsärr och det är inget farligt”. För om du bara tycker att förnimmelsen är okej så är det ju inget dåligt med att ha kvar det som det är. Du kan välja att se stramandet som något positivt, som att känslan du får är en töjning/stretchning/mobilisering som faktiskt är rätt bra. Allting handlar alltså om HUR ont det gör.

 

 

Referenser:

Post-cesarean parietal scar characteristics are predictive of pelvic adhesions. A prospective cohort study
Abdominal scar characteristics as a predictor of intra-abdominal adhesions at repeat cesarean delivery.
A reliable way to predict intraabdominal adhesions at repeat cesarean delivery: scar characteristics.

 

Läsarfråga om snabb förlossning

Läsarfråga om snabb förlossning

Kan en snabb förlossning bero på en svag bäckenbotten?

”Jag undrar om en snabb förlossning kan bero på en svag bäckenbotten? Mitt första barn föddes 5 timmar efter att första värken kom och barn nummer två kom 50 minuter efter första värken. Detta  resulterade i att han föddes hemma, tack och lov var sambon oxå hemma! Fick i efterhand höra att det lät som om jag hade en svag bäckenbotten med tanke på hur fort det hade gått.”

Hej och svar!

Det är en komplicerad fråga! Vilken historia du har, skönt att höra att det gick bra. Det finns inget vetenskapligt stöd för påståendet om att det motsatta skulle finnas – alltså att en stark bäckenbotten skulle göra den förlossning länge. Det finns möjligen något litet stöd för att en välkontrollerad bäckenbotten kan påskynda en förlossning. Ingen vet riktigt varför så där riktigt snabba förlossningar sker. I vissa fall verkar snabba förlossningar höra ihop med högt blodtryck, att bebisen är liten för sin graviditetsvecka eller då moderkakan börjar lossna spontant innan själva förlossningen. Något samband kan också finnas med snabba förlossningar och fertilitetsbehandlingar, men jag har inte riktigt förstått det sambandet. Om livmodern har ovanligt kraftfulla och verksamma kontraktioner kan förlossningsarbetet också gå snabbare än annars. Om kvinnan inte känner smärtan riktigt på grund av olika orsaker kan också förlossningen upplevas som väldigt kort.

Omföderskor

Generellt sett så har ju omföderskor en snabbare förlossning andra gången. Det kan ju delvis förklaras med att vävnaderna redan gått igenom samma trauma en gång, och redan är lite utsträckta. Jag tror personligen inte att bäckenbottens styrka har så mycket med förlossningen att göra. De krafter som alla vävnader utsätts för är liksom övervinnande vilken styrka som bäckenbotten än skulle kunna uppbåda. Däremot är ju liksom konsistensen på muskler och stödjevävnad en påverkansfaktor, men detta behöver inte vara synonymt med styrkan. Mer om detta med bäckenbottens grundtonus kan du läsa i det här inlägget. 

Svamligt svar, kanske

Om du vet med dig att du tidigare haft symtom på en svag bäckenbotten så kan det möjligen vara en del i förklaringen till dina snabba förlossningar. Jag har svårt att tro att det skulle vara enda anledningen.

 

 

 

Förlossningar i historien, del 2

Minns ni inlägget när jag skrev om förlossningsskador i historien? 

En kollega frågade vidare och fick med sin farmor som också forskar på typ demokrati/arbetarhistoria (om jag fattat rätt), och forskar-farmor fick kontakt med någon annan som hade koll. Jag har alltså namn på dessa fina personer som funderat vidare, men jag har inte kollat med dem om jag ska nämna dem vid namn. Forskarfarmor och historieprofessorsvän, kallar vi dem.

Historieprofessorsvännen skrev: ”Jag vet att det förekom att man sydde ihop rupturer efter förlossningar, men det var det i så fallläkare som gjorde. Jag skulle också tro att det var ytterst ovanligt, om det ens förekom, före 1900-talet i Sverige. Sorgligt nog fick nog många kvinnor gå med hemska skador efter förlossningar. Även urininkontinens och avförinsinkontinens fick bara vara, precis som många kvinnor i fattiga länder för idag”.

Även hon och forskarfarmor var inne på fistel-spåret och hänvisar till en artikel som handlar om gyenkologins föregångare, de amerikanske läkarna J. Marion Sims och Thomas Addis Emmet. Innan de började sina testoperationer på slavkvinnor fanns ingen bot eller behandling för fistlar. En fistel är en öppning som uppstått till följd av en förlossningsskada mellan urinblåsa, slida och/eller tarm.

Forskarfarmor och professorskompis konstaterar att ”Den situation som rådde i Sverige förr, råder för många kvinnor idag”.

Här vill jag verkligen tipsa om ett podcastavsnitt om fisteloperationernas födelse. 
Min kollega (hon med forskarfarmorn) konstaterade ”Förlossningsvården i Sverige idag är ju under all kritik fortfarande, det finns ändå många likheter med hur det varit här historiskt sett, och hur det är i fattiga länder idag”. Och det är så galet, galet, galet att kvinnor fortfarande ska behöva gå med både urin- och avföringsinkontinens och avfärdas med orden att ”du kan väl inte tro att det ska se ut som innan där nere efter att du fått barn”.

Och med det vill jag också passa på att tips om Genushistoriepoddens avsnitt 20 som heter just ”Föda barn 1700-2017”. In och lyssna!!

Äta under förlossning?

Äta under förlossning?

Är det på något sätt dåligt eller farligt att äta under förlossningen?

På de flesta svenska förlossningssjukhus får födande äta det hon själv vill under förlossningen, men på en del rekommenderas enbart dryck. Några kliniker har också så att kvinnan får äta och dricka det hon själv önskar fram till dess att en eventuell epidural läggs(1).

Förlossningsarbetet är fysiskt ansträngande för kroppen, och det kan vara av vikt att tillföra energi. När värkarna väl kommit igång är dock magens arbete förlångsammat. Magsäcken inte tömmer sitt innehåll ut i tarmarna med samma hastighet som vanligt. Det är detta som gör att en del kvinnor kräks under förlossningsarbetet. Ju längre fram förlossningen fortskrider, desto mindre brukar kvinnor äta. Risken med att äta under förlossningen har att göra med fenomenet aspiration. Aspiration sker då maginnehåll kräks upp och sedan hos en nedsövd person kommer ner i lungorna. Detta är en potentiellt dödlig komplikation till sövning, men förekommer oerhört sällan. Finns det en risk att den födande behöver sövas under ett akutsnitt finns också en teoretiskt bakgrund till att födande kvinnor inte ska äta eller dricka. Detta är också orsaken till att individer som ska genomgå planerade operationer ofta ombeds att fasta innan.

Vad säger forskningen?

En nypublicerad studie från 2017 undersökte fördelar och risker med att dricka och äta under förlossning. Studier med total omfattning av 3982 deltagare granskades systematiskt , och slutsatsen från denna studie var att kvinnor som födde och som också fick äta och dricka hade i genomsnitt 16 minuter kortare förlossningar. Slutsatsen är att kvinnor med lågriskgraviditet och – förlossning bör få besluta själva hur hon vill äta och dricka under förlossningsarbetets gång(2).

Rekommendationerna om att inte äta och dricka under förlossning härstammar från en tid då sövning medförde större risker än vad det innebär idag. Både amerikanska ”Association of Anestesiologists” och de brittiska kliniska riktlinjerna rekommenderar dryck och lättare måltider till kvinnor under förlossning. En lättare måltid definieras i det här sammanhanget som frukt, soppa, smörgås, juice och vatten(3,4).

Informerade val

Jag landar ofta i det här med ”informerat val” när det kommer till förlossningar och risker, oavsett vad det handlar om. Kvinnor har rätt att få god information. De ska sedan antas vara kompetenta att fatta egna beslut utifrån sin egen kropp och den vård som erbjuds henne. Kvinnor med lågriskgraviditeter och –förlossningar bör få äta vad de vill. Kroppen reglerar ju själv när det är läge att sluta småäta under en förlossning. Kvinnor som är utsatta för en högre risk för komplikationer och kejsarsnitt bör kanske få veta att det vetenskapliga kunskapsunderlaget inte täcker deras situation och att det kan finnas en poäng med att inte äta under aktiv förlossningsfas. Detta verkar omfatta de som har eklampsi, havandeskapsförgiftning, ett BMI på över 40 och några grupper till.

Ananas. Något jag åt på slutet av första graviditeten med förhoppning om att hjälpa förlossningsstarten. Funkade icke. =)
  1. Föda med föda? Rutiner kring kostintag på svenska förlossningskliniker
  2. Less-Restrictive Food Intake During Labor in Low-Risk Singleton Pregnancies: A Systematic Review and Meta-analysis
  3. Most healthy women would benefit from light meal during labor
  4. Evidence Based Guidelines for Midwifery-Led Care in Labour

 

Hemförlossningar

Hemförlossningar

Att föda hemma

Jag frågar ibland på Instagram efter ämnen att skriva om, och hemförlossningar kom upp senast. Jag läste på litegrann först och kände spontant att ”aah, det här orkar jag inte ge mig in på…” Det märks tydligt redan bara på studierna som finns, att det här är ett  väldigt känsligt område. En del hävdar kvinnans förmåga att föda barn naturligt. De menar att ju mindre interventioner desto säkrare blir det. Andra menar att barnafödande är en allvarlig sak som kan innebära allvarliga risker för både mor och barn. Att förlossningar bäst sker med närhet till medicinsk vård. Jag tänker att det ena absolut inte behöver utesluta det andra, men jag tror ändå att ni fattar möjligheten till polarisering här. Det är också i princip omöjligt att rådda ordning i de studier som visar resultat från hemförlossningar. De är så pass olika både i resultat och utförande att jämföra äpplen med päron. Så det här inlägget blir inte ett ”såhär ska du tänka och göra-inlägg” med forskningsbas. Utan bara lite referat av olika studier jag läst.

Svensk studie som låter 8 kvinnor berätta om sina upplevelser av hemförlossningar i Sverige.

För en del kvinnor är medikaliseringen av förlossningar en anledning till att söka sig alternativ utanför förlossningssjukhusen. I Sverige är så få som mindre än 1000 förlossningar planerade hemfödslar. Hälso-sjukvården förser i regel heller inte hemförlossningar med ekonomisk ersättning för att betala barnmorskan. Det är lite olika i olika landsting om jag förstått det rätt. En svensk kvinna som vill föda hemma måste själv hitta en villig barnmorska och betalar i regel hennes lön själv. Detta gör att en av fem hemförlossningar i Sverige sker utan att en barnmorska. I en svensk  studie fick kvinnor komma till tals i intervjuer, kvinnor som alla fött barn hemma utan stöd av vårdpersonal. Av de åtta hade alla en partner vid sin sida under förlossningen. Fem av dem hade också en doula eller en vän vid sin sida. Sex av dem hade försökt att få tag i barnmorska som skulle medverka, men inte lyckats. De övriga två hade medvetet valt bort att ha en barnmorska närvarande.

En inre och yttre konflikt

Kvinnornas berättelser omfattar motstridiga känslor mellan att uppleva sig vara ansvarstagande, kraftfull och i kontroll, i motsats till att i perspektivet av sociala normer ha ett oacceptabelt beteende. För kvinnorna sågs hemmet som en skyddad värld där kvinnans egna krafter att föda barn inte hindrades av avbrott och personalinsatser. Önskan att vilja ha en barnmorska som stöd var också i konflikt med önskan att få vara i fred med bibehållen integritet. Anledningen till att välja att föda hemma var lågt förtroende till hälso-sjukvården som en konsekvens av tidigare egna erfarenheter eller via andras berättelser. De flesta av dessa åtta kvinnor hade också någon annan mer än partnern som stöttade dem under förlossningen. Efter förlossningen bad de flesta av kvinnorna om hjälp från sjukvården, med att få en undersökning av spädbarnet och för att registrera barnet och få ett personnummer.

En känsla av att ha en egen förmåga att föda barn var grundläggande i beslutet att föda hemma utan barnmorska närvarande. En barnmorskas närvaro sågs också som potentiellt störande. Att avstå från att ha någon där var en garanti för att bli så lite störd som möjligt. Kvinnorna hade också en tilltro till sin egen förmåga att läsa av om förloppet började avvika från det normala och när de i så fall borde kontakta sjukhuset. Att vara hemma i en trygg miljö beskrevs också som stärkande. Flera av kvinnorna hade dock vid något tillfälle önskat att en barnmorska medverkat under förlossningen. Speciellt de tillfällen då de var osäkra över förloppet och då värkarna blev nästan ohanterbara.

Amerikanska kvinnors upplevelser

Generellt, men kanske extra tydligt i USA, finns två synsätt på kroppen och födande. Det första perspektivet är det biomedicinska, där förlossningen ses som en medicinsk angelägenhet. Att förebygga mödra- och barndödlighet samt skador ligger i fokus. Det traditionella barnmorskesynsättet handlar istället mer om att se förlossning som en ”familjehändelse” där förlossningen är en naturlig del. Att förebygga skador och dödsfall är såklart viktigt även här, men fokus ligger i större utsträckning på att stärka kvinnan och optimera hennes upplevelse. Dessa två synsätt är i verkligheten inga statiska motpoler, utan både läkare och barnmorskor rör sig mellan dessa.

I en amerikansk studie intervjuades 24 kvinnor. Fjorton av dem födde hemma, och 10 födde på ”förlossningscenter”. Dessa inrättningar är barnmorskeledda förlossningsavdelningar med närhet till akutsjukhus. På dessa mottagningar görs inga ingångsättningar eller kejsarsnitt, men grundläggande smärtlindring finns tillgänglig.

Anledningarna till kvinnornas val att föda hemma eller på förlossningscenter framkom i intervjuer och sammanfattades av författaren:

  1. En önskan om att minimera interventioner i förlossningsprocessen. Att hålla sig borta från sjukhusen ansågs vara det säkraste sättet att inte få onödiga eller oönskade insatser.
  2. En önskan att ha barnmorskestöd under graviditet, förlossning och efter förlossningen (I USA får man välja mellan att ha en ansvarig läkare eller barnmorska om jag fattat det rätt). 
  3. Miljön hemma eller på förlossningscentret upplevdes som stärkande för kvinnan
  4. Miljön hemma eller på förlossningscentret upplevdes som en lugn och trygg plats, utan yttre störningsmoment.
  5. En del av en större  filosofi och ett levnadssätt, ett synsätt på förlossningar som naturliga och att sjukhusvård ”försjukligar” förlossningsprocessen.

I andra länder

I en studie som omfattar en översikt över 15 studier om hemförlossningar från Sverige, USA, Kanada och Finland framkom liknande motivationsfaktorer för hemförlossningar. Denna studier har ett lite annat språkbruk och vad det verkar också en lite annan tolkning av resultatet. Sslutsatsen omfattar ”vad det är som driver kvinnor ifrån den formella sjukvården”; 

  1. Att motstå den biomedicinska synen på förlossningar genom att förlita sig på intuition
  2. Att utmana den dominanta synen på förlossningar som riskabla genom att se förlossningssjukhus som en farlig plats
  3. En känsla av att det sanna autonoma valet är att föda hemma
  4. Att upplevda att förlossnignen är en intim eller religios upplevelse
  5. Att ta ansvar över förlossningen som ett tecken på att vara i kontroll och vara beslutsfattande

 Hemförlossningar

Att föda hemma, speciellt utan barnmorska närvarande, ses som något avvikande och nästan oacceptabelt i svensk kontext. Kvinnor som planerar hemmafödslar önskar i regel att ha en ostörd förlossning och väljer att föda hemma då sjukvården inte kan garantera att önskemålen efterlevs. De stora organisationerna för obstetriker och gynekologer i världen rekommenderar förlossningar på sjukhus eller barnmorskeledda förlossningscenter som de säkraste alternativen, men för friska kvinnor med icke-komplicerade graviditeter verkar det inte finnas någon märkvärdigt ökad risk med att föda hemma (sett till dödlighet och skador på barnet, jag har inte sett några vettiga studier om förlossningsskador). En del kvinnor ser hemförlossningar som en möjlighet för att få en mer positiv förlossningsupplevelse, och verkar också i regel uppleva precis detta.

Vad är din spontana tanke om detta?

Finns det något som heter amningsreumatism?

Finns det något som heter amningsreumatism?

Finns det något som heter amningsreumatism?

Existerar ”amningsreumatism”?

För något år sedan träffade en kollega till mig en nybliven mamma som patient, kvinna  vars personliga tränare hade sagt till henne att hon hade ”amningsreumatism”. Den stackars kvinnan hade naturligtvis ont, jag förnekar absolut inte hennes smärta eller besvär. Vi både förfasades och skrattade åt detta. Naturligtvis skrattade vi inte åt en kvinna som hade ont. Men för det första. En personlig tränare kan inte ge en diagnos. Det kan inte en massör eller någon annan kroppsterauept eller mammacoach heller för den delen. Inte ens en fysioterapeut får inte ens ge medicinska diagnoser. Vi får ge funktionsdiagnoser av typen ”alla tester tyder på att du har en meniskskada” eller ”alla tecken visar på att du har bakre bäckensmärta”.

Vad är reumatism?

Reumatism är en medicinsk diagnos som ges efter en noggrann medicinsk utredning. Reumatism är en riktig sjukdom som i de  flesta fall har autoimmun orsak, det vill säga att kroppens immunförsvar av någon anledning förstör kroppens egen vävnad. Det finns inget som helst samband mellan amning och reumatisk värk i den bemärkelsen att en frisk person får allmän ledvärk av att amma. Såklart händer det i enstaka fall att en kvinna som ändå skulle få reumatism får debut av sjukdomen i samband med amning. Men det finns inga utoimmuna responser i amning/hormonerna kring amning som bryter ned vävnad på det sättet. Jag blir JÄTTEJÄTTEARG när en klåpare till gymnolla dunkar ut diagnoser till höger och vänster.

Varför har ammande kvinnor ont i kroppen?

Ammande kvinnor har ofta anledning till att få besvär med nacke, skuldra, underarmar, handleder och ländrygg. Både graviditeten och småbarnsföräldraskapet kan orsaka dessa smärtor och besvär. Orsaken är ofta en blandning av kroppens rent fysiologiska förändringar, och den belastning kroppen utsätts för. En graviditet påverkar en kvinnas hållning: magmuskler och bäckenbotten sträcks ut, andra muskler blir försvagade och några andra blir mer dominanta. Resultatet blir ofta en lätt krumhet i ryggen i sittande, med en ökad benägenhet att få ont i nacke, skuldra och ländrygg. Nyförlösta kvinnor har också en predisponering för ledsmärta på grund av en lätt ökning av ledrörligheten generellt. Sömnbrist och minimal återhämtning är också sällan hjälpsamt när det kommer till smärta i muskler och leder.

Smärta av statiska positioner

Ammande kvinnor kan få ont i kroppen, såklart. I både muskler och i leder. På flera ställen i kroppen. Ungefär i samma utsträckning som flaskmatande kvinnor.  Jag har verkligen inte hittat något som tyder på att just ammande kvinnor får mer generell värk i kroppen än andra nyförlösta. Här reserverar jag mig dock, jag har inte läst all forskning i hela världen. Hittar ni en studie som säger motsatsen så läser jag gärna! Det som INTE FINNS är forskning om diagnosen ”amningsreumatism”. För den existerar inte.

Däremot finns det kvinnor som har ont, som borde få gå till en riktig vårdgivare och få en bra bedömning och behandling.

  • Ont i handlederna verkar vara hyfsat vanligt bland de kvinnor som lider av ”amningsreumatism”.

Ont i handlederna kan bero på många olika saker, men för de flesta gravida brukat det vara CTS och för många nyblivna föräldrar kan det vara Mb Dequervain.

  • Smärtorsaken till ryggvärk hos ammande kvinnor är ofta bristande hållning.

Jag har skrivit om graviditetsrelaterad hållningsförändringar här och här. Amning och flaskmatning innebär ofta sittande med dålig hållning, och i och med att det upprepas både ofta och länge kan det bli ett smärtbildande vanemönster. Muskler som får jobba statiskt och leder som hålls i icke-optimala lägen gör ont. Ryggsmärta kan bero på en mängd olika orsaker, men kan också härledas till långvarigt sittande, sittande med bristande hållning och försvagad bålmuskulatur. Inget av detta är direkt sällsynta fenomen hos en nyförlöst kvinna.

Här har jag skrivit om nacksmärta. Just det inlägget handlade om arbetsergonomi, men sittande bebis-matnings-ergonomi är ungefär lika illa för nacken.

  • Smärtor i axlarna hos nyblivna föräldrar kan också handla om att musklerna är axelleden inte är tillräckligt stark eller uthållig för den nya belastningen som barnet innebär.

Även om du bara skulle hålla ut din arm framför dig i 20 minuter, skulle den statiska positionen vara nog för att ge belastningsvärk. Lägg på 4 kg bebis och du har ett överbelastningsproblem. Även hållningen är ofta boven i dramat även här. En något framåtböjd sittande position med rundade axlar är vanlig när en matar en bebis. Förenklat uttryckt kan en säga att detta gör att musklerna som drar axlarna framåt kan bli spända (bröstmusklerna, främre armhålevecket) och musklerna som ska dra axeln bakåt och skulderbladen ihop blir svaga och utsträckta.

  • Samsovande med bebis gör att den undre armen hamnar i de märkligaste ytterlägen.

  • Knäsmärta kan bero på massor av olika saker.

Hos nyblivna mammor handlar det ofta om en kompott av viktuppgång, snabb viktnedgång, förlust av muskelmassa, inaktivitet och ett långt träningsuppehåll. Lägg till lyft upp och ner från golv.  Många bäckar små kan göra att en får ont! Om en ska ge generella tips sådär utan vidare brukar jag tipsa om appen ”Knäkontroll” som finns gratis via app-nedladdningstjänster.

  • Fotsmärta efter graviditet har jag skrivit om här. Här finns också litegrann tankar om fötter och skor.

Fotsmärta kan också vara det som i folkmun kallas hälsporre . Det kan triggas igång av ökad vikt och belastning (bärande av barn) och att gå och stå mycket på hårt underlag.

Så, nu tog jag med er en liten guidning genom postgravitetsrelaterad smärta.

Inget av det här jag skriver och tipsar om ersätter en bra undersökning av en vårdgivare. Fysioterapeuter är proffs på just besvär från muskler och leder, jag tycker du ska gå till en bra sådan om du har besvär från kroppen som stör dig i din vardag. Om det gäller händerna och handlederna kan det vara bättre att gå till en arbetsterapeut.

Läs gärna även:

Referenser:

Självbehandla fastvuxet kejsarsnittsärr

Självbehandla fastvuxet kejsarsnittsärr

Mitt kejsarsnittsärr är hårt och ömt! Kan jag göra något åt det? I det här inlägget får du svar på hur du kan självbehandla ett fastvuxet kejsarsnittsärr.

Vad är ärrvävnad egentligen?

Ärrvävnad är en fibrös vävnad som ersätter den normala vävnaden efter en skada. Den är uppbyggd av samma material som den ursprungliga vävnaden, kollagen, men har en annan struktur och kvalitet. Ärrvävnad är inte elastisk på samma sätt som originalvävnaden.

Den ”värsta sortens ärr” kallas keloida ärr är både ovanligt stela och uppdrivna. Men även helt vanliga ärr är alltså normalt sett hårdare än vanlig vävnad.

Det kan vara viktigt att veta att det ärret du ser liksom är ”toppen på isberget” och att ärrbildningen på insidan av huden kan vara minst lika stor som den du kan se med blotta ögat. Ärr är ihopläkt vävnad från flera olika lager i kroppen, det kan vara hud, muskel, bindväv eller annat. I vanliga fall ska alla dessa kompontenter glida fritt omkring varandra, men vid ett ärr kan dessa olika delar sitta ihop. Resultatet blir en stramhet och en rörlighetsbegränsning som kan ge upphov till smärta. Ibland kan ärret som sådant vara så stramt att det faktiskt innebär en minskning av det normala blodflödet i ett område, vilket innebär att musklerna i bäckenbotten också kan få syrebrist. Muskelsyrebrist gör ont, tänk bara på hur dina lår kan skrika av smärta efter att du sprungit upp för en lång trappa…

Långvariga besvär

Långvarig smärta innebär ibland att nerverna i området blivit överkänsliga för både beröring och rörelse. De signalerar smärta för allt mindre sensationer. Kort förklarat innebär detta att hjärnan, ryggmärgen och nerverna tolkar smärta när de egentligen bara får input om något ”vanligt”. Då kan det finnas en behandlingseffekt bara av att vänja ärrområdet vid beröring igen.

Behandling

Ärrmobilisering  är en verksam behandling som skapar en ombildning av ärrvävnaden till mer mjuk vävnad och som kan lugna ner överkänslighet kring nerver i området. Det är optimalt att börja med ärrbehandling så fort ärret är helt läkt. Gärna redan efter 6-8 veckor efter operationen. Kroppen är ju dock alltid på gång med förnyelse och ombildning av celler och vävnader. Ärrbehandling kan påbörjas när som helst. Ju längre du haft ditt ärr, desto längre tid kan ärrbehandlingen dock ta.

Kan jag göra något själv?

Absolut! Du kan själv testa att jobba med dina ärr, oavsett om det handlar om kejsarsnittsärr eller andra ärr på kroppen.

  1. Var varsam! Om du inte riktigt vet hur du ska göra, börja väldigt mjukt och lätt.
  2. Tvätta händerna och håll fingernaglarna korta.
  3. Gör långsamma massagerörelser, håll gärna ett litet tryck på ömmande punkter tills du känner att de släpper något.
  4. Använd gärna en olja, barnolja eller olivolja fungerar ofta bra.
  5. Glöm inte att andas och försök att slappna av.

Ett annat råd som jag tycker är användbart är att börja försöka lära känna kroppens olika smärtsignaler. Många kvinnor verkar till exempel uppleva smärta när det ”egentligen” är en stramande känsla i ärr som kommer vid exempelvis raska promenader. Om du kan börja tänka att en töjning och en viss stramande känsla faktiskt är positiv, kanske du också kan lära om att den känselinput du får vid vissa aktiviteter faktiskt är ett ”gottont” som också är nyttigt.

Frågor, funderingar eller egna erfarenheter? Berätta!

 

Läs mer på Bakingbabies om kejsarsnitt:

11 råd för dig som ska kejsarsnittas

Återhämtning efter förlossning och kejsarsnitt- tre månader till ett år

Återhämtning efter förlossning och kejsarsnitt; fyra veckor till 3 månader

Återhämtning efter förlossning och kejsarsnitt, första månaden

Återhämtning efter förlossning och kejsarsnitt, första veckan

 

 

Träningsåtergång efter kejsarsnitt

Träningsåtergång efter kejsarsnitt

När restriktionerna släppt – teorin bakom träningsåtergång efter kejsarsnitt.

Vad har du att förhålla dig till efter ett kejsarsnitt?

Informationen du får från sjukhuset brukar vara kort och inte särskilt fullödig och mest säga att du inte ska bära tyngre än barnets vikt de första 6-8 veckorna. Rekommendationen vad gäller träning är att du kan börja med knipövningar, men gärna vänta med annan träning minst en månad.

Varför säger de så?

En vecka efter en operation är ärrvävnadens hållfasthet ca 3% av omkringliggande vävnaders styrka, och risken med för tidig återgång till tyngre fysisk aktivitet är att stygn faktiskt går upp. På tre veckor uppgår procentsatsen till 20% och till 80 % efter tre månader. Detta är den enkla grunden till att du ska vara lite försiktig med återgången till träning och lyft.

När får jag lyfta och träna igen efter kejsarsnittet?

wpid-photogrid_1400866865327.jpg

Nu har 8 veckor gått, kan jag träna som vanligt nu?

Okej, vi jämför med en korsbandsoperation. Rehabperioden efter en sådan beräknas till 9-12 månader. På vilket sätt är inte ett kejsarsnitt en operation som behöver en varsam stegring av träning i efterförloppet? Även om kroppen känns bra och barnmorskan ger dig okejstämpeln på efterkontrollen kan du behöva ta det varsamt. På utsidan kan ditt ärr se snyggt läkt ut, men det tar tid innan allting är så hållfast som det ska vara.

Ägna din bäckenbotten en tanke

Även om du inte blev förlöst vaginalt så kommer graviditeten i sig ha satt sina spår på din bäckenbotten. Tyngden och trycket från bebisen och magens övriga innehåll sträckt ut bäckenbotten under graviditeten. Även om det kan kännas larvigt är bäckenbottenträning grunden för alla postpartumrehab, även för dig som kejsarsnittats.

Det finns lite faktorer som du dock måste tänka på:

  •  Det har förmodligen gått lång tid sedan du senast tränade ”normalt”. Även om du tränat och hållit igång under graviditeten måste du räkna med att det tar tid att komma upp till din ursprungliga nivå vad gäller kondition och styrka. Även om du inte är en helt otränad person som börjar från början, så får man se sig själv lite grann som det. Ge dig själv tid.
  • Magmusklerna är annorlunda än innan.  Den generella uppfattningen är att statiska bålstabiliserande övningar är en bra början efter graviditeten. Du behöva fokusera på bålmusklernas styrka eftersom de fått stå ut med en del under graviditeten. Läs mer om hur kroppen förändras under graviditeten här.

Tidsplan för återgång

Här har jag skrivit en tidsplan för återgång till träning. Efter 6-8 veckor kan du anses vara färdigläkt i stort vad gäller kejsarsnittet, men det är inte synonymt med att du kan hoppa tillbaks till den träningsnivå du var på innan du blev gravid. Färdigläkt betyder att din livmoder har återgått till urpsrungsstorlek (typ), och att 50 % av stygnen nu är absorberade.

När du börjar känna igen sin kropp vad gäller rörelsemönster och minskning av eventuell bäckensmärta, bäckenbottenobehag eller kejsarsnittsrelaterad smärta tycker jag att du kan anse vara dig vara återhämtad nog att börja med mer ”vanlig träning”. Dock successivt ökad i både dos, frekvens och intensitet.

Jag vill också tipsa om serien om löpning efter graviditet och kejsarsnitt. 

Gördel efter kejsarsnitt och förlossning

Gördel efter kejsarsnitt och förlossning

Detta är ett republicerat inlägg som från början ingick i en serie inlägg om gördlar

Hur påverkar maggördlar kroppen efter en bukoperation?

Forskningen som finns om gördlars effekt efter en operation berör inte just kejsarsnitt, utan andra större bukkirurgier. Den allmänna bilden är att gördlar hjälper till att minskar smärta och underlättar tidig mobilisering. Det vill säga hur fort en kommer upp ur sängen och kan börja röra på sig efter operationen. Detta är viktigt och medför i sig viktiga fördelar för hälsan. Det minskar risken för komplikationer i form av blodpropp, lunginflammation och förlorad muskelstyrka. Det är extremt viktigt för hälsan att komma upp ur sängen inom tre dagar efter en stor operation.  Det verkar dock som att en av de största effekterna gördlar har postoperativt är de psykologisk lugnande vilket inte ska förminskas!

Studier om gördlar

I en studie jag har läst jämförde forskarna effekten av en stödjade elastisk gördel hos patienter som nyss genomgått en större bukoperation. Effekten av gördeln testades hos en grupp av patienter och jämfördes mot en grupp som inte använde gördel. De metoder som användes för att mäta skillnaden var ett gångtest (6MWT), ett självskattningsinstrument för upplevd stress, ett självskattningsinstrument för smärta och en lungfunktionsmätning.

Resultatet visade ett de patienter som använde en gördel fick bättre resultat på gångtestet (gick snabbare) samt upplevde mindre stress och smärta jämfört med kontrollgruppen. Lungfunktionen var oförändrad i gördelgruppen, vilket var motsatt mot vad en kan tänka att forskarna trott eftersom det ökade trycket i buken som en gördel skapar kan ge mindre utrymme för lungorna och därmed minskad lungkapacitet.

Psykiskt eller fysiskt stöd?

I studierna diskuteras resultatet i termer om att gördlar blir att stöd, både rent fysiskt men också psykologiskt. Oavsett kan effekten bli att den förbättrar den akuta återhämtningen hos patienten. Rädslan för att röra sig blir mindre om patienten får ett stöd för det opererade området. På så vis kan det finnas fördelar med att använda en gördel efter en stor bukoperation.

Kejsarsnitt är en stor bukoperation, men är ändå inte som all annan bukkirurgi. Den stora skillnaden att magen är stor och dallrig på ett väldigt unikt sätt efter en graviditet. Personligen  upplevde jag efter mitt eget kejsarsnitt att det gjorde att det blev svårt att få en gördel att sitta bra.

Hur påverkar en gördel magen efter en graviditet?

Jag har hittat EN studie om detta. Den rimligaste slutsatsen är alltså att alla som påstår att den VET att något fungerar eller inte fungerar för kvinnors postpreggomagar hittar på. Den enda studien jag hittat har jämfört postpartumgördel med specifik bålträning för kvinnor efter förlossning. En grupp kvinnor fick en gördel och en annan grupp kvinnor fick träning som behandling. Alla kvinnor i studien fick instruktioner om att äta samma mängd kalorier per dag. Eventuella skillnader mellan grupperna skulle inte kunna bortförklaras av att vissa haft en stramare diet än andra. Gördeln var elastisk och var av detta märke. Studien pågick från och med dagen efter förlossningen till 6 veckor postpartum.

Resultatet från studien var att båda grupperna minskade i midjemått och i mellanrummet mellan magmusklerna. Mellan jämförelsegrupperna fanns ingen skillnad i effekten på midjeomfångsminskningen. Dock fick gruppen som tränade störst minskande effekt på magmuskeldelningen samt en bättre återhämtning rent styrke- och funktionsmässigt i magmusklerna. Slutsatsen från denna studie är att träning är bättre än gördel för återhämtningen av musklerna.

Referenser:

Ska jag tejpa ärret efter kejsarsnitt?

Ska man tejpa ärret efter kejsarsnitt?

Hur länge ska man tejpa ärret efter ett kejsarsnitt?

Innan mitt kejsarsnitt 2014 fick jag rådet att tjepa ärret länge för att få ett snyggare ärr. På BB på SÖS (där jag kejsarsnittades) sa de varken bu eller bä om tejpning, och beskeden på de olika förlossningssjukhusen verkar skilja sig åt.

Vad säger forskningen?

Bland annat hittade jag en studie med titeln Does taping torso scars following dermatologic surgery improve scar appearance? som publicerades 2013.
Denna studie har dock tagit upp behandlingen av andra sorters ärr än just kejsarsnittsärr, och vad jag förstått så har ärren varit vertikalt löpande (det vill säga inte horisontellt så som de allra flesta kejsarsnittsärr. Tejpningen som rekommenderas efter snitt-ärr brukar vara att tejpa en remsa längs med ärret, och här har de gjort tvärgående tejpbitar horisontellt över ärret, flera stycken.
Jag kan dock tänka mig att det är mer anatomiskt korrekt att tejpa horisonellt på ärr på bålen, oavsett hur ärret går, för att huden liksom har den riktningen och kroppens rörelser går runt ryggradens axel så pass att slitaget i ärrvävnaden mest blir i sidled.
I denna studie hade de dock fina resultat med reducerad ärrvidd hos den försöksgrupp som använt tejp från och med fem dagar efter operationen tills tolv veckor efteråt. Resultaten i skillnaden mellan försöksgruppen och kontrollgruppen som inte använt tejp var signifikant, även mätt efter 6 månader.

Jag hittade däremot ett stycke in en lärobok och läste följande:

Microporus hypoallergenic tape can relieve tension across wounds and minimize the excessive scar risk from shearing. Although there are no prospective, controlled studies to support its use, tape is routinely used and recommended by many authors. The tape is applied for a few weeks after surgery.

Mycket lite forskning, råd och rekommendationerna är vaga.

Mina erfarenheter är dessa:

Jag tejpade mitt kejsarsnittsärr många månader efter snittet. Den tejpen jag använde är vanlig kirurgtejp från apoteket. Jag tror faktiskt inte att det gjorde från eller till för själva ärret i sig, men det kändes liksom tryggt.  Första månaderna tyckte jag ofta att både byxor och trosor tryckte precis på ärret. Då upplevde jag att det var lite bekvämare med tejpen som skyddade huden litegrann. I ungefär ett år hade jag också så mycket nedsatt  känsel kring kejsarsnittet att jag inte har koll på huden där. Helt slentrianmässigt fortsatte jag tejpa i många månader, och det har inte skadat.

Vad är den tänkta fördelen med tejp?

När jag läser kring teorin varför kirurgtejp över kejsarsnittsärr verkar det vara så att tejpen gör en rent mekanisk verkan på ärrvävnaden. Genom att avlasta ärret och huden strax intill från drag skyddas området något och ärret läker snyggare. En vecka efter en operation är ärrvävnadens hållfasthet ca 3% av omkringliggande huds styrka. Efter tre veckor uppgår procentsatsen till 20% och till 80 % efter tre månader. På grund av detta rekommenderas tejpning att pågå i minst tre månader för att minska draget/belastningen på ärrvävnaden tills dess att den är minst lika stark som omkringliggande vävnad.

Hur ska jag tejpa då?

wpid-dsc_0999.jpg

  • Sätt en remsa kirurgtejp tvärs över ärret.
  • Du kan ha kvar remsan och duscha med den och byta när den börjar lossna eller kännas ofräsch.
  • Om du ska sola är det bäst för ärret att du tejpar det, detta gäller upp till ett år efter operationen.

Frågor, funderingar eller egna erfarenheter? Berätta!

Referenser:

Does taping torso scars following dermatologic surgery improve scar appearance

A randomized, controlled trial to determine the efficacy of paper tape in preventing hypertrophic scar formation in surgical incisions that traverse Langer’s skin tension lines.

Overview of Surgical Scar Prevention and Management

Advances in scar management: prevention and management of hypertrophic scars and keloids.

 

Läs gärna mer om ärr på bakingbabies:

Ärrvävnad efter förlossningsskador och gynekologiska operationer

Självbehandla fastvuxet kejsarsnittsärr

Kejsarsnittsärr som gör ont