Kategori: Förlossning och kejsarsnitt

Förlossning och kejsarsnitt

Inlägg om att föda barn

Under denna kategori hittar du inlägg om hur kejsarsnitt går till, tips inför vaginala förlossningar och hur du kan förvänta dig att må efter något av dessa. Du får praktiska tips och råd, men också vägledning om du känner att du inte mår riktigt bra.

Fysioterapi inom förlossning och kejsarsnitt handlar om kroppen, om smärta, om positionering och om hur återhämtningen ska vara efteråt. Här är fokus på ditt mående, inte på barnets.

Fokus ligger på vetenskapligt baserade faktatexter, men en del inlägg är mer resonerande och vägledande utifrån beprövad erfarenhet.

Välkommen att läsa!

Forskarkalendern: Förlossningsrädsla

Gästblogginlägg av Elin Ternström

Hejsan!

Jag heter Elin Ternström, är barnmorska sedan 8 år tillbaka och i våras disputerade jag inom ämnet förlossningsrädsla. När jag började arbeta som barnmorska på förlossningen tyckte jag väldigt mycket om att stötta kvinnor med just förlossningsrädsla. Det kanske låter märkligt men för mig gav det så mycket mening i mitt yrke. Jag fick vara närvarade och förväntades att vara närvarande både av de födande och av övrig personal. Många rädda kvinnor och deras partners är väldigt väl förberedda med en utstakad väg som de helst vill gå. Jag har som barnmorska då känt att jag fått finnas där för stötta, vägleda och göra deras födande så bra som det bara går. Något jag önskar att alla gravida skulle vara garanterade!

Oberoende av Sveriges låga mödra- och barnadödlighet känner många gravida någon form av oro eller rädsla inför att föda barn.

Förlossningsrädslan bland kvinnor i Sverige speglar alltså inte den medicinskt säkra vården eller de fina statistiska resultaten, utan snarare en känsla av att inte känna sig trygg i samband med födandet. Att känna sig rädd och otrygg är högst verkliga känslor som är svåra att leva med och alltför ofta svåra att få en effektiv behandling för.

I Sverige mäter man sällan förlossningsrädsla under graviditeten. Många blir tillfrågade om hur de känner inför att föda barn men eftersom detta inte sker systematiskt medför det förmodligen att vissa kvinnor med förlossningsrädsla aldrig uppmärksammas. Att ta reda på om en gravid kvinna känner sig rädd inför födandet är viktigt. Förlossningsrädsla sammankopplats med bland annat minskat välmående under graviditeten (ofta för både den gravida och partnern) ett ökat antal kejsarsnitt, igångsättning av förlossning och långa födslar. Det är också vanligare att gravida med förlossningsrädsla får en negativ förlossningsupplevelse.

I min avhandling mätte jag förekomst av förlossningsrädsla med skalan Fear of Birth Scale – FOBS.

Fotograf: Sara Landstedt, Day fotografi

Den består av frågan: Hur känner du just nu inför förlossningen? Frågan besvaras genom att deltagaren kryssar på två linjer med ändpunkterna lugn/orolig och ingen rädsla/stark rädsla. När vi mätte förekomst av förlossningsrädsla bjöd vi in både svensktalande och icke-svensktalande gravida till studien, detta hade aldrig gjorts förut. Frågeformuläret som fylldes i fanns tillgängligt på nio olika språk. Av 606 deltagare var 22 procent födda utomlands och i hela gruppen förekom förlossningsrädsla bland 22 procent. När förekomsten av förlossningsrädsla jämfördes mellan de svenskfödda och de utrikesfödda kvinnorna var förlossningsrädsla mer än dubbelt så vanligt bland kvinnorna som var utrikesfödda (18  respektive 37 procent).

Intervjuer med gravida

För att ta reda på hur gravida upplevde att skatta sin förlossningsrädsla med hjälp av FOBS gjorde jag även intervjuer med 31 gravida kvinnor. Deltagarna upplevde att frågorna hjälpte dem att beskriva sin oro och rädsla inför födandet. Frågorna ledde dem även till att beskriva flera olika faktorer som de relaterade till förlossningsrädsla, som exempelvis tidigare förlossningsupplevelser eller tidigare vårderfarenheter. Strategier för att hantera oro och rädsla togs också upp. Exempelvis betydelsen av att kunna lita på vårdpersonalen och att känna tillit till sin egen förmåga att föda barn.

Kan KBT minska förlossningsrädsla?

I forskningen undersökte vi även om Internetbaserad Kognitiv Beteendeterapi (IKBT) kunde minska förlossningsrädsla under graviditeten och efter att man fött barn. Vi lottade 258 gravida kvinnor till antingen IKBT eller till samtalsstöd med barnmorska, även kallad Aurora-samtal. Trots att deltagandet i IKBT-behandlingen var lågt visade resultaten att förlossningsrädslan minskade i båda grupperna under graviditeten. Vid mätning av förlossningsrädsla ett år efter att kvinnorna fött barn hade förlossningsrädslan minskat mer i gruppen som fått IKBT jämfört med gruppen som fått stödsamtal med barnmorska.

Sammantaget visade studierna att:

  • Förlossningsrädsla är vanligt förekommande bland både svenskfödda och utlandsfödda gravida kvinnor i Sverige.
  • Gravida kvinnor kan med hjälp av två frågor både skatta och beskriva sin oro och rädsla inför förlossningen. Skattningen bör ses som en inledning till ett samtal om kvinnans känslor inför att föda vilket förhoppningsvis kan leda till en djupare förståelse för kvinnan samt till att hon kan få den information och/eller hjälp hon behöver oavsett nivå av rädsla.
  • Med tanke på att deltagandet i IKBT-behandlingen var lågt behöver dess inverkan på förlossningsrädsla utvärderas vidare, förslagsvis med utgångspunkt i det väl accepterade samtalsstödet för förlossningsrädsla som redan finns tillgängligt i Sverige.

Elin Ternström

Barnmorska, Med dr
Post-doc vid Institutionen för Kvinnors och barns hälsa, Karolinska institutet

Tusen tack Elin för ditt gästinlägg och din viktiga forskning!

Är måltalen för kejsarsnitt för låga?

​Är måltalen för kejsarsnitt för låga?

Genom internet, böcker och en ganska utbredd attityd får vi lära oss att förlossningar är naturliga och att bara kroppen får sköta sitt så kommer allt bli bra.

Min historia

Jag var 26 år, frisk, hade gått upp lagom mycket i vikt, tränat under hela graviditeten och promenerade in till BB när det var dags att föda. Sen gick inte förlossningen som den skulle och den fick avslutas 30 timmar senare med en sugklocka och en sfinkterskada. Jag fick förklarat för mig att det var bäst, att barnet behövde komma ut fort. De sa att de visste att detta inte var vad jag önskade mig, men också att det var det ända rätta nu. Vad skulle jag säga?

Sugklockan användes för att undvika att bebisen skulle fara illa. Och för att jag skulle slippa ett akutsnitt. En bukoperation med en uppsättning risker så som blödningar och infektioner. Ingen berättade om den uppsättning risker som medföljde sugklockan.

När bebisen väl var ute efter krystande utan krystvärkar kastade jag mig bakåt i sängen, beredd att sjunka ner död. Jag hade gjort allt jag kunde, och tänkte att det nog var med livet som insats. Jag dog inte, men nu 6 år och två operationer senare kan jag fortfarande inte hålla fisar när jag behöver. Det är visserligen en liten ”skråma” i jämförelse med att dö. Men det kommer för alltid påverka mig och mitt liv.

Riskerna med kejsarsnitt

Jag skulle aldrig ha kommit på tanken att be om ett kejsarsnitt inför min första förlossning. Jag var nyfiken, förväntansfull och lite lagom orolig. Nu, efter ytterligare två barn och två kejsarsnitt, kan jag känna att inget alternativ är en direkt räkmacka. Förutom att en läkare sydde mig på operation efter förlossningen utan tillräcklig kompetens för att faktisk laga mina skador så kan jag inte peka ut några övertydliga fel eller övertramp när det kommer till min vaginala förlossning. Alla gjorde sitt bästa och följde rutinerna. Men med det jag vet idag är jag väldigt frustrerad över att ha utsatts för en medicinsk behandling/insats med tydliga medföljande risker, utan att ha givits rätten att tycka till.

Det finns risker med att föda barn:

  • Det finns individuella faktorer hos varje mor/barn-par som kommer påverka utfallet
  • Kejsarsnitt anses vara mer riskfyllda än vaginala förlossningar. Efter ett snitt kommer du kanske vara kvar på sjukhuset längre och återhämtningen kan bli längre (jämfört med en okomplicerad vaginal förlossning). Du kan få en ökad risk för infektion, blödning, moderkaksproblem och livmoderproblem vid nästföljande graviditeter.
  • Alla dessa risker är allvarliga, men förhållandevis ovanliga.
  • Riskerna med vaginala förlossningar är kanske inte potentiellt livshotande som en del av kejsarsnittsriskerna, men risken att drabbas av bäckenbottenbesvär är mycket högre.

Om vi jämför äpplen och päron

Om vi bara jämför risken med att behöva göra en akut livmoderborttagning under ett akut kejsarsnitt jämfört med att drabbas av livmoderframfall efter en vaginal förlossning. Att behöva ta bort livmodern är en väldigt mycket mer akut och traumatisk händelse. Men antalet kvinnor som kommer gå omkring med en sänkt och skavande livmoder kommer vara mycket, mycket högre. Det kan vara mindre än 1 % risk att drabbas av komplikationer för föranleder borttagning av livmodern. Men det förhållandevis vanligt förekommande lidandet i samband med framfall och den funktions- och livskvalitetsnedsättning detta kan medföra kommer kanske påverka livet i mycket större utsträckning totalt sett.

De allra flesta kommer må bra

De flesta kvinnor som föder barn, både vaginalt och via snitt, kommer må bra efteråt. Men det finns också de som upplever och påtalar komplikationer efter sina vaginala förlossningar men som inte räknas med i statistiken över komplikationer. Både grad 2-bristningar och levatorskador är sådana som fortfarande anses som ”naturliga” och inte som registrerade komplikationer. De besvär som uppstår på grund av förlossningar, men många år senare, kommer heller inte tas med i beräkningen.

Hur många procent av allt födslar bör vara kejsarsnitt?

WHO bestämde för ett antal år sedan att den optimala kejsarsnittsnivån bör vara mellan 10-15 %, det vill säga att av 100 födslar sker 10-15 stycken via kejsarsnitt. Genomslaget för dessa siffror var enormt, och de utgör måttstocken som alla länder jämförs mellan. I Sverige sker 17,6 procent av alla födslar via kejsarsnitt, ett tal som ökat och siffror som  varit föremål för kritik. Resonemanget varför kejsarsnitten ökar fokuserar på högre ålder på kvinnorna, ökad övervikt samt ökad förlossningsrädsla.

WHO:s rekommendationer och ny forskning

Bakgrunden till WHO:s rekommenderade kejsarsnittsnivåer har beskyllts för att vara vetenskapligt vag. Det finns de som påstår att siffror upp till 55 % kejsarsnitt inte påverkar utfallet vad gäller dödlighet hos mamma eller barn. 2015 publicerade en forskargrupp från Harvard/Stanford  en vetenskaplig artikel på ämnet 2015 och konstaterade:

”National cesarean delivery rates of up to 19 per 100 live births were associated with lower maternal or neonatal mortality among WHO member states. Previously recommended target rates for cesarean deliveries may be to low”.

Nedan utdrag från artikeln: 

Relation Between Maternal Mortality Ratio in 2013 and Cesarean Delivery Rate (per 100 Live Births) in 2012 for 181 Countries

Relation Between Neonatal Mortality Rate (per 100 Live Births in 2012) and Cesarean Delivery Rate (per 100 Live Births) in 2012 for 191 Countries

Graferna visar att en kejsarsnittsfrekvens under 19 % leder till dödsfall som skulle kunna undvikas. WHO:s gränsvärden på 10-15 % är i jämförelse väldigt mycket lägre. Det verkar också så att en kejsarsnittsfrekvens på över 19 % inte ökar dödligheten för mödrar eller barn.

Det som är viktigt att påpeka är att dessa siffror egentligen enbart handlar om dödlighet. Och när det gäller förlossningar handlar det ju allra helst inte enbart om överlevnad, utan också om hälsa. Många kejsarsnitt utförs ju när barnet riskerar syrebrist och hjärnskada till följd av detta, och det finns inte många studier som jämför kejsarsnittstalen med antal hjärnskador. Kejsarsnitt skyddar också delvis (men inte hundraprocentigt i de fall kvinnan hunnit vara i aktivt värkarbete) mot bäckenbottenskador och bäckenbottendysfunktion. 2006 publicerades en studie som menar på att kejsarsnitt minskar risken för bäckenbottenskador med 85 %, och att ansträngningsinkontinens efter förlossning var 86 % mer sannolikt att drabba kvinnor som fött vaginalt jämfört med kejsarsnittade kvinnor. Denna studie lägger dock också tonvikt att även kejsarsnitt är förknippat med risker, och att i varje enskilt fall ska riskerna vägas mot fördelarna.

Är måltalen för kejsarsnitt för låga?

Detta betyder att vi i Sverige troligen egentligen har ganska bra nivåer på kejsarsnitt, även procentsatsen ökat. För att skydda mot skador på bäckenbotten behöver troligen det utföras ännu fler kejsarsnitt. Det är nog långt kvar innan vi faktiskt vet vad som är bäst för individen på sikt – att föda vaginalt och skyddas från de risker en bukoperation medför, eller att förlösas via kejsarsnitt och skyddas från bäckenbottendysfunktion på sikt. Jag tror att det är en lång väg att gå innan vi vet vad som är bäst. För att ens komma en bra bit på väg så måste kvinnor som faktiskt drabbas av förlossningsskador få vettig hjälp, och kostnaderna för dessa skador för individerna och samhället behöver tas med i beräkningen. Och så länge kvinnor som drabbas av skador inte ens kan räkna med att få en bra undersökning och behandling, så har vi nog lååååång väg kvar.

En högre snittfrekvens för kvinnor som vill föda många barn kanske kommer höra ihop med en ökning av en del otäcka komplikationer. Men för kvinnor som kanske vill ha 1-2 barn kanske en högre snittfrekvens bara skulle minska risken för funktions- och livskvalitetsnedsättning.

Hur tänker du?

Referenser:

Välja kejsarsnitt?

Välja kejsarsnitt?

För någon månad sedan gick det ganska yviga diskussioner i en del av mina kretsar och flöden angående det här med rätten att välja kejsarsnitt. Just där och då hade vi lite för mycket annat planerat för bloggen, så nu kommer här en reflektion där jag är en aaaaning sist på bollen. Men det här är också ett ständigt aktuellt tema.

Borde man kunna få välja förlossningssätt helt själv?

Enligt Patientlagen har du rättighet att få fullgod information om de alternativ som finns för dig vad gäller vård och behandling. Du ska få lämna samtycke till den behandling som ges till dig. Jag tycker att det här är en rätt tydlig lag och enligt den ska jag som patient få tillgång till all den information som är relevant för mig vad gäller vård och behandling, och jag har rätt att tacka ja eller nej till vård utifrån den informationen och mina önskemål och preferenser. På så sätt kan man enligt Patientlagen i alla fall se ett delvis stöd för rätten att välja kejsarsnitt.

Problemet med information på individnivå

Jag har rätt att få information och statistik, ja. Men jag kommer inte kunna få en spådom. Det innebär att när det gäller förlossningar så kan jag få information om att det är så här och så här mycket risk att jag drabbas av komplikationer utifrån scenarion med vaginal förlossning och kejsarsnitt. Men inget av det behöver vara adekvat i min situation, och utifrån mig kropp, min bebis, min livmoder och mina förutsättningar. På individnivå kommer det alltid vara ett steg ut i det okända, för både patient och personal.

Problemet med äpplen och päron

Jag har rätt att få information och statistik, men hur vet jag vad som är relevant? Och hur värderar vården dessa olika faktorer mot varandra? Att mamman eller barnet dör är typiskt dåligt, risker om detta är ganska enkelt att värdera. Men risk för blodpropp (som troligen går att behandla framgångsrikt men som ändå är en läskig komplikation) jämfört med framfall (som är en jobbig komplikation som kanske inte går att behandla optimalt för resten av mitt liv)? Hur ska vårdpersonal och jag själv kunna värdera dessa äpplen och päron mot varandra?

Problemet med att inte vara en patient

Som gravid och frisk (ja, nu pratar vi ju inte om snitt på medicinsk indikation) är du ju inte en ”riktig patient”. En operation är ju annars en lösning på ett problem. Du behöver få bort en cysta, en tumör, en blindtarm – du får en operation. Men när det kommer till barnafödande kan man ju se en bukoperation som en risk, en risk att du som frisk faktiskt råkar bli sjuk. Då går kejsarsnitt litegrann mot läkaretiken att ”do no harm”.

Problemet med förlossningsskador

Jag har själv fött barn och fått en stor förlossningsskada. Efter att ha varit i aktivt förlossningsarbete i över 30 timmar med ett barn som inte var i närheten av bäckeningången större delen av förlossningen födde jag och fick en sfinkterskada. Jag fick alla möjliga insatser för att hjälpa barnet på traven neråt, och när han väl blev stressad drog läkare ut honom med sugklocka. Jag fick krysta utan krystvärkar och med kraftiga doser av värkförstärkande dropp. Jag syddes av en läkare på förlossningssjukhuset som inte visste vad hen gjorde, och därför blev ingenting korrekt lagat i min bäckenbotten. Fem år senare fick jag operera om alltihop, och inte ens nu kunde jag bli helt återställd eftersom en del av det som kunde blivit lagat i det akuta skedet nu tillbakabildats och inte längre är möjligt att få bra.

När jag anmält skadan:

”Vi har gått igenom ärendet tillsammans med en medicinsk rådgivare inom gynekologi och obstetrik. Vi bedömer att behandlingen du fick var medicinskt motiverad och utfördes på ett korrekt sätt och enligt vedertagen metod. Skadan du anmält hade inte gått att undvika även om behandlingen hade utförts på ett annat sätt. Det finns inte heller någon annan tillgänglig behandlingsmetod som hade tillgodosett ditt vårdbehov på ett mindre riskfyllt sätt. I samband med förlossningen 2012 suturerades du enligt den kunskap som fanns år 2012”. 

Problemet med att inte ges rätt information och inte rätt att välja

Vet ni? Jag hade alla gånger velat ha ett kejsarsnitt (med dess uppsättning av risker) hellre än att vara delvis analinkontinent resten av mitt liv. Jag hade velat få informationen om den kraftiga riskökningen som användandet av sugklocka innebar för mig. Jag hade VELAT VETA att de tydligen var ”korrekt och vedertaget” att förlösa kvinnor så att de får en sfinkterskada grad 4. Och att det under aktuell tid inte fanns adekvata kunskaper att laga min stora förlossningsskada. Jag säger inte att kejsarsnitt ska väljas fritt och för intet, men när det finns en konkret situation och en adekvat och vuxen individ som ska utsättas för diverse riskfyllda behandlingar -DÅ HAR JAG RÄTT ATT VÄLJA. Jag hade rätt att få information. (Dessutom, tack vare att jag INTE fick det där riskabla kejsarsnittet 2012 har jag ju genomgått två kejsarsnitt senare istället… Det finns ju faktiskt en teoretiskt möjlighet att det hade kunnat vara tvärt om – ett snitt 2012, två vaginala förlossningar 2014 och 2018. Jag vet inte var den totala risk-summan hamnade i slutänden liksom). 

Problemet kanske inte är riskerna, problemet är vården

Att föda barn i Sverige är i stort sett säkert och tryggt. Men graviditeter och förlossningar, hur de än sker, är inte helt riskfria. Och kommer heller aldrig bli. Vi kommer inte kunna eliminera alla riskerna. Kanske inte heller på individnivå kunna förutspå händelseförlopp. Men jag är övertygad om att kvinnans, och patientens roll, måste stärkas. Rätten att få ta informerade beslut och vara delaktiv i vård och behandling finns redan lagstadgad. Jag tror att det måste finnas bättre sätt att implementera patientlagen inom förlossningssjukvården. Och framförallt måste eftervården stärkas så att alla olika möjliga komplikationer kan behandlas på bästa möjliga sätt.

Tillsvidare?

Tillsvidare måste varje kvinna få rätt att få ett bemötande utifrån hennes förutsättningar. Vården kan inte gömma sig bakom att ”kejsarsnitt totalt sett är det mest riskabla” eftersom de faktiskt inte vet vad de jämför med på individnivå. Det finns en vettig och forskningsbaserad kalkylator för risker för bäckenbottenskador och den, tillsammans med andra faktorer kring risker för kejsarsnitt borde kunna ligga till grund för rådgivning och kvinnors egna informerade beslut. Jag säger inte att kvinnor ska kunna trava in på barnmorskemottagningen på första besöket med ett fast beslut om att de ska kejsarsnittas. Men jag säger att kvinnor har rätt till att få information och ta del i riskkalkylen och i beslutsfattandet.

Jag vet att mina tankar här är klart färgade av min egen historia. Hur tänker du?

Smörja för att minska risken att spricka?

Smörja för att minska risken att spricka?

Finns det någon kräm eller massage som kan minska risken att spricka vid förlossning?

I de gravidgrupper jag var med i på Facebook snackades det ibland om specifika krämer eller oljor som kunde förebygga bristningar. Jag försökte vid ett tillfälle säga att det saknas evidens för att detta skulle kunna hjälpa. Det togs inte emot särskilt väl. Jag blir ibland så trött på alla påståenden som cirkulerar att jag säkert blir lite väl krass i mina konstateranden. Det kan säkert upplevas som att jag är både negativ och ifrågasättande av de positiva personliga erfarenheter som kan finnas.

Därför försöker jag nu avhålla mig ifrån att ge mig in i faktiskt diskussioner. Men det jag kan göra är att läsa på ordentligt och sammanfatta forskningen på ett lättfattligt sätt. Så kan du som googlar få ett svar här, som förhoppningvis är mer nyanserat än det jag hasplar ur mig på mobilen, en Facebookgrupp,  en torsdagskväll.

Att spricka viden vaginal förlossning är normalt och drabbar typ alla, framförallt förstföderskor. Det finns olika grader och sorter av förlossningsbristningar och mer om dem hittar du här och här.

Vad är tanken med massage av mellangården?

Tanken bakom att massera eller smörja mellangården är att du skulle kunna påverka vävnadernas elasticitet, och därigenom minska risken för en bristning vid förlossningen. En vanlig instruktion är att massera 5-10 minuter dagligen den sista graviditetsmånaden. Du framförallt lägga fokus på att töja slidans bakvägg bakåt i riktning mot ändtarmen samt åt vardera sida. Mandelolja är en av de produkter som vanligtvis rekommenderas.

Vad säger forskningen då?

Det finns några få studier vars resultat tyder på att du som förstföderska kan minska risken för att det ska behövas ett klipp i mellangården under förlossningen, om du masserar regelbundet. Om du är omföderska spelar massage ingen roll alls. Risken att spricka är överhuvudtaget mindre för omföderskor. Den större bilden som flertalet studier målar upp är dock att massage inte kan påverka risken för:

  • Bristningar av grad 1, 2, 3 eller fyra
  • Behovet av att använda sugklocka
  • Nedsatt sexualfunktion 3 månader efter förlossningen
  • Inkontinens (urin- eller analinkontinens) 3 månader postpartum

Varför skulle massagen påverka klipp men inte bristningar?

En teori är att de som masserar mycket är väldigt insatta och i högre grad ber om att få slippa klipp. Jämfört med andra länder har Sverige så låga tal av klipp överhuvudtaget, så vi kan inte veta om forskningen som rör klipp ens är överförbar till en svensk kontext.

Om jag vill massera då?

Utifrån vetenskapen finns inga bra eller generella råd om vilken produkt du ska använda, hur mycket eller hur ofta du ska massera. Du kommer få hämta tips och råd från andra människor eller forum.

Massage som mental förberedelse

Även om massage och insmörjning av vagina och mellangård inte kan sägas ha några stora medicinska vinster kan det naturligtvis vara en positiv del av förberedelsen inför förlossningen. Att vara införstådd i hur mycket elasticitet som finns i området kan bidra till att du kan vara mer avslappnad och trygg under förlossningen. Och detta i sig kan ju vara av stort värde!

Men vad påverkar risken att spricka då?

Framförallt behöver själva krystandet få ta sin tid. Barnmorskan bör använda någon slags handgrepp för att skydda din mellangård, gärna med två händer och med våta och varma handdukar. Det viktigaste skyddet för din mellangård är alltså det som sker inne på förlossningsrummet, inte något du kan göra i förväg.

Referenser

Eftervård och uppföljning bäckenbottenperspektiv

Dina erfarenheter: Eftervård och uppföljning bäckenbottenperspektiv

Jag håller på med olika projekt (böcker, föreläsningar, blogginlägg etc) som på olika sätt syftar till att både folkbilda och bidra till förbättringsarbete inom kvinnosjukvården. I detta arbete är det otroligt viktigt att kunna belysa fler perspektiv än mitt eget. Därför kommer jag i flera inlägg be er om era upplevelser, erfarenheter och tankar utifrån olika teman. Jag ber att både dela med er av positiva och negativa saker om det går!

Och jag kommer alltså kanske använda era citat, men har för regel att alltid avidentifiera så mycket jag kan. Jag kommer därför inte ge var och en av er cred för era bidrag sådär ”offentligt”, men ni ska veta att jag är OTROLIGT tacksam för varje berättelse jag får ta del av.

Ni är så viktiga!

Idag vill jag alltså höra era erfarenheter av:

Eftervård och uppföljning bäckenbottenperspektiv

  • Hur såg uppföljningen ut efter din förlossning och eventuella skada? Var du nöjd med det?
  • Hur var efterkontrollen hos barnmorskan?
  • Fick du träffa läkare om du behövde det?
  • Fick du de råd, tips och stöd som du behövde?

Berätta allt du kommer på och vill dela med dig av! 

Hallonbladste

Hallonbladste

Raspberries, Leaf, Green, Berry

Under graviditeten var Mia med i en Facebookgrupp med andra gravida som var beräknade att föda i oktober. Mot slutet av graviditeten dök det upp inlägg efter inlägg med tips om olika varianter för att underlätta eller påskynda förlossning. Ett återkommande tema var hallonbladste. Mia försöker att avstå från att vara en vetenskapsnördig partypooper i såna sammanhang. Inte bara bröla ut ”men finns det någon evidens för det då?”. Så vi pratade om det, och i och med att jag är farmaceuten i vårt hem så har jag läst på.

Nu har vi välgrundade åsikter att hålla för oss själva i diskussioner, haha. Och läsning för dig som googlar dig hit, kanske för att du är av samma skeptiska skrot och korn som vi.

Forskning på råttor

Det här är inget stort ämne i forskningsvärlden. Det finns vetenskapliga rapporter från 50-70-talet som  påvisar positiva effekter av hallonbladste vad gäller kortare förlossning och färre medicinska åtgärder, inklusive kejsarsnitt. Sedan finns ett gäng nyare studier på råttor. Hos dessa har man sett att hallonblad kan stimulera kontraktioner i vissa doser. Men också att för höga doser kan förhindra kontraktioner. Det finns också råttstudier som påvisar risker för barnets hälsa längre fram vid konsumtion av hallonblad under graviditet. Dessa råttbarn kom in i puberteten tidigare och deras avkomma fick i sin tur tillväxtproblem. I råttstudierna var dosen av hallonblad dock hög, och konsumtionen av hallonbladen var hög under hela graviditeten. Det handlade inte om några koppar te i slutet av graviditeten.

Människor då?

De människor som testar hallonbladste brukar göra det i slutet av graviditeten och enligt den dosering som står på förpackningen. Det handlar om te från blad från röda hallonbuskar och smakar enligt utsago inte hallon, utan som ett svart te med ton av gräs. Hallonblad verkar ha använts i naturmedicin under många århundraden för diverse olika åkommor. Tanken bakom att dricka hallonbladste är alltså för att stärka livmodern. För att göra värkarna mer effektiva när det väl är dags. Jag kan bara hitta en enda ”blindad och randomiserad studie” där man jämfört användandet av hallonbladste med att inte använda hallonbladste och effekterna av detta. Man inkluderade 192 förstagångsgravida och hälften slumpades till hallonblads-behandling och andra halvan fick placebo. I slutänden hittade man egentligen inga skillnader mallen grupperna. I en annan studie jämförde man i efterhand 51 individer som använt hallonblad under sin graviditet med 51 individer som inte gjort det, inte heller där hittade man några signifikanta skillnader.

Vad säger forskningen egentligen?

I två lite större vetenskapsgenomgångar (från 2009 och 2016) har man konstaterat att hallonbladste inte verkar ge några kraftiga effekter på vare sig förlossning eller graviditetslängd. På grund av att de studier som gjorts dels är så pass få och dels omfattar metodologiska brister kan man inte från vetenskapligt håll egentligen varken stödja eller avråda från användning av hallonbladste. Rekommendationen är ”use with caution”. En annan slutsats är “The fact that the product has been in traditional use for decades does not constitute evidence”.

Referenser:

BB-vård utifrån ett bäckenbottenperspektiv

Dina erfarenheter: BB-vård utifrån ett bäckenbottenperspektiv

Jag håller på med olika projekt (böcker, föreläsningar, blogginlägg etc) som på olika sätt syftar till att både folkbilda och bidra till förbättringsarbete inom kvinnosjukvården. I detta arbete är det otroligt viktigt att kunna belysa fler perspektiv än mitt eget. Därför kommer jag i flera inlägg be er om era upplevelser, erfarenheter och tankar utifrån olika teman. Jag ber att både dela med er av positiva och negativa saker om det går!

Och jag kommer alltså kanske använda era citat, men har för regel att alltid avidentifiera så mycket jag kan. Jag kommer därför inte ge var och en av er cred för era bidrag sådär ”offentligt”, men ni ska veta att jag är OTROLIGT tacksam för varje berättelse jag får ta del av.

Ni är så viktiga!

Idag vill jag alltså höra era erfarenheter av:

BB-vård utifrån ett bäckenbottenperspektiv

  • Vad fick du för information om din eventuella skada?
  • Fick du råd om smärtlindring och läkemedel/råd för tarm och blåsa?
  • Vad fick du för råd och samtal inför hemgång?
  • Fick du erbjudande om vidare stöd, kuratorskontakt?
  • Gjordes någon extra undersökning?
  • Hur upplevde du bemötandet?
  • Fick du information om vart du kunde vända dig?

Berätta allt du kommer på och vill dela med dig av! 

Dina erfarenheter: förlossning!

Dina erfarenheter: förlossning

Jag håller på med olika projekt (böcker, föreläsningar, blogginlägg etc) som på olika sätt syftar till att både folkbilda och bidra till förbättringsarbete inom kvinnosjukvården. I detta arbete är det otroligt viktigt att kunna belysa fler perspektiv än mitt eget. Därför kommer jag i flera inlägg be er om era upplevelser, erfarenheter och tankar utifrån olika teman. Jag ber att både dela med er av positiva och negativa saker om det går!

Och jag kommer alltså kanske använda era citat, men har för regel att alltid avidentifiera så mycket jag kan. Jag kommer därför inte ge var och en av er cred för era bidrag sådär ”offentligt”, men ni ska veta att jag är OTROLIGT tacksam för varje berättelse jag får ta del av.

Ni är så viktiga!

Idag vill jag alltså höra era erfarenheter av:

Förlossning utifrån ett bäckenbottenperspektiv

  • Hur hanterades eventuella risker för att spricka? Vad gjorde barnmorskan?
  • Vad fick du för information? Kände du dig trygg?
  • Någon som fått ett klipp som vill berätta om det?
  • Hur blev du undersökt?
  • Hur blev du sydd?
  • Hur upplevde du detta?

Berätta allt du kommer på och vill dela med dig av! 

Vidöppen bjudning

Vidöppen bjudning

En vän till mig hörde av sig med frågor om vidöppen hjässbjudning då hon tidigare fött barn i denna position och står inför att föda sitt tredje. Jag har därför läst på, för att kunna ge någolunda råd eller tips till henne. Som en bonus får ni därför också läsa!

Vad betyder vidöppen bjudning?

När bebisen ligger med huvudet ner, men med ansiktet vänt mot dig mage (istället för mot ryggen) kallas det vidöppen bjudning. När bebisen kommer ut så har den alltså ansiktet vänt upp mot barnmorskan, och inte ryggen som annars är vanligast.

Är det här vanligt?

Det är ganska vanligt att bebisen ligger så här vänd inuti magen och ibland även fram tills att förlossningen startar. Det är dock endast ett fåtal som faktiskt kommer ut så, mellan 4-10 %. Det är vanligare hos förstföderskor. Bebisen går normalt igenom en rotationsprocess genom bäckenet, som resulterar i att den kommer ut annorlunda vänd än hur den låg när förlossningen började. Hur bebisen ligger när förlossningen startar kan inte förutspå hur bebisen kommer vara vända när den kommer ut. Problemet med vidöppen bjudning är att bebisens huvud “presenterar sig” med en större diameter mot bäckenutgången och vagina, än vad en ”rättvänd” bebis gör. Den födandes storlek och form på bäckeningången kan också påverka hur bebisen roterar. Detta är dock inte särskilt väl efterforskat.

Kommer det göra mer ont eller ont på ett annat sätt?

Förut har man trott att förlossningar med vidöppen bjudning hör ihop med smärta mer centrerad i ländryggen, men detta behöver inte alls vara något som hör ihop. Däremot så hör vidöppen bjudning ihop med att krystfasen ofta blir längre, att den födande ofta behöver värkförstärkande och risken för instrumentell förlossning (där sugklocka eller tång används) eller kejsarsnitt ökar. Risken för stora blödningar ökar också. Dessa faktorer ökar i sin tur risken för behovet av klipp och större bäckenbottenbristningar.

Finns det någonting jag kan göra själv för att påverka?

I den här frågan kommer du få olika svar beroende på vem du frågar. Det finns personer som förespråkar användandet av visa positioner och rörelser för att hjälpa bebisen att hamna och rotera rätt. Den forskning som jag har lyckats hitta kan dock inte stödja påståendet att någon viss position skulle minska risken för vidöppen bjudning under förlossningen. Det finns dock heller ingen forskning som säger att det skulle vara dåligt att testa de övningar och positioner. Även om det i en studie har visats att gravida i vecka 37 har kunnat påverka bebisens läge genom att stå på alla fyra, så har det i senare studier inte kunnat visats påverka förlossningsutfallet. Liksom det finns förespråkare för övningar/rörelser/positioner med teoretisk påverkan på bebisens position så finns det också de som menar att det är oetiskt att förespråka detta, då det kan skapa skuld hos dem som upplever att de ”misslyckats”.

Under förlossningen då?

Över nittio procent av alla bebisar rör sig spontant till rätt vändning när det väl är dags. Den här positionen verkar förekomma hos 19-49 % av alla fall vid förlossningens början och hos 10-20 % under krystfasen och minska till ca 5 % vid utdrivningen. I en studie jämförde man utfallet av ”vanlig vård” med då man gav de födande kvinnorna noggranna råd om positionering utifrån en mekanisk uträkning med datormodulering kring kvinnans bäcken och fosterhuvudets rörelser. Slutsatsen blev “We believe that no posture should be imposed on women with OP position during labor”. OP= Occiput Posterior =vidöppen hjässbjudning.

Dock kan fyrfotastående under förlossningen generellt vara en bra ställning för att minska smärtcentrering kring ländryggen. Det finns studier vars resultat tyder på  att det är fördelaktigt att inte ta hål på hinnorna ”artificiellt” då detta kan störa bebisens egen rotation.

Kan epiduraler påverka?

Det finns forskning som visar på en koppling mellan användande av epidural och vidöppen bjudning. Det är dock svårtolkad forskning då sambanden kan finnas i lite olika riktningar. Är det att din bebisen ligger vidöppen som gör att förlossningen blir så pass långdragen att du behöver en epidural? Eller är det epiduralen som kan ha en koppling till bebisens position? Forskningen kring detta samband är ifrågasatt.

Kan man vända bebisen manuellt?

Bebisar som ligger i säte kan man ju testa att vända genom en yttre vändning. Kan man vända bebisar från andra positioner? En bebis i vidöppen bjudning kan man testa att rotera genom en vaginal guidning när den födande är fullt öppen. Då försöker alltså en läkare använda kraften i dina värkar till att guida barnet rätt. Detta fungerar bara ibland och har vissa risker med sig. Det finns personer som förespråkar kejsarsnitt före manuella vändningsförsök.

Hur är risken vid upprepade förlossningar?

Att vara förstföderska innebär en viss ökning av risken för att föda ett barn i vidöppen bjudning. Det finns inget som entydigt säger att bara för att det hänt en gång så måste det nödvändigtvis hända igen. Samtidigt kan det finnas faktorer hos den gravida/födande som hör ihop med en ökad förekomst, så som anatomi. Generellt anses risken för förlossningsskada vara störst vid första förlossningen. Inför en kommande förlossning då du tidigare gått igenom en förlossning som varit komplicerad bör du samtala med din barnmorska och eventuellt även läkare för att få en individuell bedömning om vad som är lämpligast för dig.

Referenser:

När kan jag börja springa efter ett kejsarsnitt?

När kan jag börja springa efter ett kejsarsnitt?

Hur ska jag tänka om återgång till löpning efter kejsarsnitt?

wpid-dsc_0999.jpg

Jag fick en fråga:

”Jag fick en son med ett akut kejsarsnitt i juli. Efter att ha varit ganska orörlig under senare delen av graviditeten så har jag en sådan lust att gå ut och jogga, bara för att jag kan och inte längre har värsta magen i vägen! Men jag vågar inte göra något förhastat som försämrar min återhämtning efter graviditet och förlossning.
Hur vet man att kroppen är redo att börja jogga? Har inte joggat på ett år, är annars i ok skick träningsmässigt.

Vad ska du ta hänsyn till egentligen?

Under kejsarsnitt sker en varsam delning av den raka bukmuskeln. Dess två delar hålls separerade av instrument under den tid ingreppet pågår. Därför kan delar av den raka bukmuskeln få både blödningar och övergående problem med blödtillförseln och nervförsörjningen en tid efter kejsarsnittet. Så fort barnet väl är ute påbörjas en noggrann suturering av snittytorna.

Det är ju en del olika saker i eftergraviditetssammanhang som man får ta hänsyn till vad gäller kroppen. Jag har skrivit en del om det här, och där finns även länkar vidare till lite annan relaterad läsning. Här är lite tankar kring dina olika frågor.

  • Träningsuppehållet

Du har inte tränat som vanligt på väldigt länge. Även om du höll igång under graviditeten så är vanlig träning och preggoträning ganska annorlunda, det kanske du också kände? Hormoner, kroppsvikten, ökad blodmängd, allt tillsammans gör att träning under graviditeten blir väldigt annorlunda, även för dem som orkar köra hårt ganska länge. Har man mått bra under graviditeten, haft en normal förlossning och inga besvär efteråt kan man ändå tänka sig att träningsåtergången behöver bli rätt successiv. Se det som en vanlig träningsåtergång till jogging efter ett långt träningsuppehåll, om man bortser från allt som kan vara annorlunda i kroppen efter en graviditet jämfört med innan. Ställ dig frågan hur du skulle  göra om det bara varit så att du hade börjat träna efter ett vanligt uppehåll? Börja försiktigt, med ganska lätta träningspass och lyssna på kroppen! Du har ju lite andra ”försvårande” faktorer med kejsarsnittet och så, men det låter som att du mår bra och känner dig redo.

  • Muskelsvagheter

Magen blir naturligtvis påverkad av kejsarsnittet, och du bör absolut inte börja springa medan såret läker och du fortfarande har restriktioner för hur du ska lyfta, bära och röra dig. Men personligen tror jag att rumpmusklerna och benmusklerna är några som påverkas nästan mest av att vara gravid. Både av de biomekaniska förändringarna som sker med magen och hållningen och av ändtat gångmönster och ändade aktivitetetsvanor. Att börja med med övningar från typ appen ”Knäkontroll” är något jag rekommenderar de allra flesta innan man återgår till jogging. Alltså, även vanliga joggingmotionärer som inte varit gravida. Alla behöver bättre knäkontroll, enligt min mening.

  • Individuell bedömning viktig

En kvarvarande magmuskeldelning några månader efter en förlossning och kejsarsnitt är oftast normalt och inget problem alls. Vad de verkar ger inte okomplicerade kejsarsnitt någon större ytterligare påverkan på magmuskelfuntionen än vad enbart graviditeten själv gör, efter att såren läkt. Jag har skrivit en serie inlägg om magmuskeldelningar, du kan läsa vidare där. Bålmusklerna påverkas kraftigt båda av graviditeten och kejsarsnittet som sådant.  En vecka efter en operation är ärrvävnadens hållfasthet ca 3% av omkringliggande huds styrka. Efter tre veckor uppgår procentsatsen till 20% och till 80 % efter tre månader. På grund av detta rekommenderas tejpning att pågå i minst tre månader för att minska draget/belastningen på ärrvävnaden tills dess att den är minst lika stark som omkringliggande vävnad.

Hur vet jag att kroppen är redo?

Svar: Du vet inte. Du måste testa. Ta ett joggingvarv runt kvarteret. Gå hem. Vila. Utvärdera.

Ställ dig följande frågor:

  • Håller bäckenbotten?

Läcker du urin när du springer, gör det ont eller känns det som en tyngdkänsla i underlivet ska du genast backa några steg och köra mer intensivt med knipövningarna. Börja aldrig, aldrig, aldrig bara träna och acceptera att det inte känns bra i underlivet. Inte värt det, du riskerar att få problem längre fram.

  • Gör det ont i kroppen medan du springer?

Bromsa lite, testa att springa på annat underlag, med kortare steg eller på löpband. Måla upp ett 10 cm långt streck framför dig i huvudet medan du tränar, där ena änden av strecket motsvarar ingen smärta och andra änden värsta tänkbara smärta. Sätt ett kryss där du befinner dig. Det finns aldrig någon anledning att gå över mitten på strecket, men jag kan också tycka att det kan få kännas litegrann.

  • Gör det ont i kroppen efter träningen?

Sätt igen ett kryss på strecket. Hur ont gör det? Att man blir lite mör efteråt är okej, men det ska inte göra ont-ont. Och gör det ont i flera timmar efteråt, eller kvarstår det till dagen efter, då tyder det på att du överskridit någonslags gräns på vad som är okej. Om det inte är träningsvärk förstås, det är ju ett gott-ont! Får man ont, till exempel i bäckenlederna, även dagen efter ett träningspass då tror jag att man ska sluta med den aktiviteten ett tag och byta till något mer skonsamt. För ett tag. Sen får man testa igen, ta ett nytt varv runt kvarteret och ställa samma frågor till sig själv. Helt plötsligt funkar det!

Väntan och sen okej?

Du som kejsarsnittad behöver acceptera att du genomgått en stor bukoperation och vänta ut några månader av kroppslig återhämtning. När sår och ärr sedan är helt läkta och har du återfått en del stadga i både bål och ben brukar det inte finnas särskilt många kejsarsnittsspecifika faktorer att ta hänsyn till. Men även som kejsarsnittad är man inet helt förskonad från den påverkan som graviditeten har på bäckenbotten. Därför ska du fortsätta att lyssna in kroppens signaler även när det gäller bäckenbotten. Knipträna och ta hjälp av en fysioterapeut vid behov!

Frågor, funderingar eller egna erfarenheter? Berätta!

Referenser:

Alla inläggen i denna serie: