Kategori: Förlossning och kejsarsnitt

Förlossning och kejsarsnitt

Inlägg om att föda barn

Under denna kategori hittar du inlägg om hur kejsarsnitt går till, tips inför vaginala förlossningar och hur du kan förvänta dig att må efter något av dessa. Du får praktiska tips och råd, men också vägledning om du känner att du inte mår riktigt bra.

Fysioterapi inom förlossning och kejsarsnitt handlar om kroppen, om smärta, om positionering och om hur återhämtningen ska vara efteråt. Här är fokus på ditt mående, inte på barnets.

Fokus ligger på vetenskapligt baserade faktatexter, men en del inlägg är mer resonerande och vägledande utifrån beprövad erfarenhet.

Välkommen att läsa!

Muskelskadans olika faser

Muskelskadans olika faser

Återhämtning efter muskelskada

Den akuta fasen, dag 1-5

Den akuta fasen efter skadan innebär att gapet mellan de brustna eller nyopererade muskelfibrerna fylls med blod och ger upphov till en svullnad. Detta skapar i sin tur en inflammationsreaktion som fortgår i upp till 72 timmar. Den akuta fasen ger sig alltså uttryck i smärta, svullnad, rodnad och en lokal temperaturökning. Svullnaden i sig skapar tryck som skapar celldöd under de första 24 timmarna, och frisättning av nedbrytande proteiner skapar fortsatt svullnad, syrebrist och celldöd. Därför är den viktigaste åtgärder för att begränsa omfattningen av en akut skada att minska svullnaden. (Tänk på det om du stukar foten illa! Linda hårt!)

Läkningsprocessen kan störas av att inflammationsprocessen förlängs av en infektion, en blodutgjutning eller något annat. Om inflammationsprocessen blir omfattande och svullnaden stor kan stygn gå upp.

Reparationsfasen, 5 dagar till 6 veckor

Reparationsfasen, fas två, börjar 5-6 dagar efter skadan/operationen med att de döda cellerna successivt byts ut mot nya. De nya muskelcellerna  börjar bygga ärrvävnad i utrymmet efter skadan. Skadeområdet börjar också få nya blodkärl. Reparationsfasen börjar överlappande med den akuta fasen och återfinns mellan 48 timmar och 6 veckor efteråt. Edter cirka 10 dagar har ärrvävnaden mognat så att den inte längre är den skadade muskelns svagaste punkt.

Remodelleringsfasen, 6 veckor till 12 månader

Den tredje och sista fasen pågår kallas remodelleringsfasen och pågår mellan 6 veckor  till tolv månader efter skadetillfället eller operationen. Kollagenfibrerna lägger sig mer ordningsamt och skapar ett starkt och stramt ärr och funktionen återställs. Nu börjar de nya muskelcellerna mogna och bli funktionsdugliga. Reparationen pågår och gör så att ärrytorna dras ihop. Det tar dock lång tid innan muskeln är tillbaks till den styrka den hade innan skadan.

Kroppsegen återhämtning och rehabträning hellre än operationer

Inom idrottsmedicinen anses ”konservativ behandling” vara förstahandsalternativet för muskelskador, detta innebär att muskeln ska läka ihop av sig själv. Detta fungerar oftast bra för generella skelettmuskler. När det gäller bäckenbotten och muskelskador som uppstår efter förlossning är verkligheten lite annorlunda. Eftersom dessa muskler fäster i mittlinjen i mellangården kommer dessa muskler liksom dra ihop sig som små rullgardiner inne i bäckenet då de brister. Bäckenbottens muskler kommer i de flesta fall inte hitta tillbaks och läka på rätt anatomisk plats om de inte sys ihop korrekt.

Muskelskadans olika faser – bäckenbotten

Det finns dock studier som visar på att många av de mindre bäckenbottenskadorna läker ihop med gott resultat. Utifrån dessa faser kan man dra paralleller till en kvinnas mående efter förlossning. Eftersom bäckenbottens muskler sträcker ut sig upp emot 360 procent under en förlossning, så kommer det finnas mikroskador i åtminstone någon muskel hos de allra flesta. Utifrån ett idrottsmedicinskt perspektiv är den första veckans återhämtning av stor vikt. Vila och kylbinda är en viktig del av behandlingen första veckan!

När man sytt din bäckenbotten

Oftast så sys vaginala muskelskador och andra slemhinnebristningar med trådar som löses upp av sig själva inuti kroppen. Tråden löser upp sig av vätska och bryts ner. För att tråden ska försvinna behöver den alltså vara i en fuktig miljö. Därför kommer trådändar som sticker upp utanpå huden inte lösas upp som de ska, dessa behöver ofta tas bort om de råkar uppstå. Annars blir känslan som att gå omkring med taggtråd i underlivet.

Många blir stressade över hur kort, eller hur länge stygnen sitter.

Det är viktigt att veta att trådarna ger stöd så länge de sitter kvar, så att ha kvar trådar ett bra tag är sällan något dåligt. Slemhinnan läker ofta på bara någon vecka och huden i mellangården på 2 veckor. De djupare muskellagren tar mycket längre tid på sig. Därför väljer man ofta olika tråd för hur länge den ska sitta kvar och ge ett stöd. Tråden kan se ut som fiskelina eller som en pytteliten fläta och har olika nedbrytningstid utifrån en rad olika faktorer.

Om du läser i din journal kan du ofta få reda på vilka trådar man sytt med.

Det finns en massa olika, men här är några av de vanliga:

  • Monocryl ger stöd till såret i 20 dagar och bryts ner på 90-120 dagar.
  • PDS ger sårstöd i upp till 6 veckor och bryts ner fullständigt på 180 dagar.
  • Vicryl rapid ger stöd till såret i 10 dagar och har absorberats efter 42 dagar, ”vanlig” Vicryl  ger sårstöd i 30 dagar och absorberas på 56-70 dagar.

Källa till detta är (och en förteckning över fler trådar finns på) backenbottenutbildning.se

Alla inlägg i serien:

Dina erfarenheter: Bäckenbotten som äldre

Dina erfarenheter: Bäckenbotten som äldre

Jag håller på med olika projekt (böcker, föreläsningar, blogginlägg etc) som på olika sätt syftar till att både folkbilda och bidra till förbättringsarbete inom kvinnosjukvården. I detta arbete är det otroligt viktigt att kunna belysa fler perspektiv än mitt eget. Därför kommer jag i flera inlägg be er om era upplevelser, erfarenheter och tankar utifrån olika teman. Jag ber att både dela med er av positiva och negativa saker om det går!

Och jag kommer alltså kanske använda era citat, men har för regel att alltid avidentifiera så mycket jag kan. Jag kommer därför inte ge var och en av er cred för era bidrag sådär ”offentligt”, men ni ska veta att jag är OTROLIGT tacksam för varje berättelse jag får ta del av.

Ni är så viktiga!

Idag vill jag alltså höra era erfarenheter av:

Bäckenbotten som äldre

Nu menar jag inte äldre som i ”ålderdomshem-äldre”, utan äldre som i kanske efter klimakteriet. Du som inte födde barn typ igår, utan för 10-20-30 år sedan? Hur är din bäckenbotten idag?

  • Hur har du upplevt att åren påverkar din bäckenbotten?
  • Vet du vilka eventuella skador du fick när du födde barn?
  • Har du kunnat leva det liv du ville vad gäller träning, sex och kontinens?

Berätta allt du kommer på och vill dela med dig av! 

Dina erfarenheter: sex efter förlossning

Dina erfarenheter: sex efter förlossning

Jag håller på med olika projekt (böcker, föreläsningar, blogginlägg etc) som på olika sätt syftar till att både folkbilda och bidra till förbättringsarbete inom kvinnosjukvården. I detta arbete är det otroligt viktigt att kunna belysa fler perspektiv än mitt eget. Därför kommer jag i flera inlägg be er om era upplevelser, erfarenheter och tankar utifrån olika teman. Jag ber att både dela med er av positiva och negativa saker om det går!

Och jag kommer alltså kanske använda era citat, men har för regel att alltid avidentifiera så mycket jag kan. Jag kommer därför inte ge var och en av er cred för era bidra sådär ”offentligt”, men ni ska veta att jag är OTROLIGT tacksam för varje berättelse jag får ta del av.

Ni är så viktiga!

Idag vill jag alltså höra era erfarenheter av:

Sex efter förlossning

  • Vda fick du för info om sex efter förlossning och efter eventuell förlossningsskada?
  • Fungerade det som vanligt? Bättre? Sämre?
  • Vad bidrog till detta?
  • När återgick samlivet till ”det vanliga”?
  • Var du orolig för något?

Berätta allt du kommer på och vill dela med dig av! 

Ärrmassage efter kejsarsnitt

Vår youtubekanal är inte superaktiv. Det tar ENORMT mycket tid att filma och redigera film så vi har inte riktigt haft möjligheten att hålla igång den de senaste åren.

Ärrmassage, varsågoda!

Men så bad en läsare om att vi skulle göra ett klipp med ärrmassage. Och allting föll sig så praktiskt så att vi plötsligt hade en mage, en terapeut, ett tillfälle att filma och lite tid att klippa filmen. Så varsågoda! Här är ett litet klipp med ärrmassage!

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Hur blev det med tidig hemgång efter förlossning?

Hur blev det med tidig hemgång efter förlossning?

För ungefär två år sedan gick förlossningssklinikerna i Göteborg ut (nu mera finns bara en va?) att de skulle införa tidig hemgång där friska omföderskor skulle åka hem 6 timmar efter förlossningen. Jag var ganska starkt kritisk till detta då. Nu har det gått två år, och jag har försökt hitta svensk forskning och uppföljning av detta. Det kanske finns, men det är inget som direkt faller ut över mig när jag letar. Däremot så verkar detta med tidig hemgång vara en trend i hela västvärlden, och därför har det faktiskt kommit en massa ny forskning på ämnet.

Tiderna förändras, men inga länder är lika

I Sverige var medellängden på BB-vistelsen 6 dagar under 70-talet. 2010 var motsvarande siffra 2,1 dag. Samma trend kan ses i nästan alla västländer.

I en systematisk litteraturöversikt från 2017 har man undersökt ämnet tidig hemgång efter (vaginal) förlossning utifrån sjuklighet, dödlighet och återinskrivning på sjukhus och man kan i denna översikt inte se att tidig hemgång ökar riskerna för akut sjukdom eller dödlighet för mor eller barn. Ett problem med denna översikt är definitionen av ”tidig hemgång”. I Sverige klassas detta som 6-8 timmar, men i Frankrike 72 timmar. Det blir ju lite svårt att jämföra då någon annans ”tidig hemgång” är en ytterst sen hemgång i svenska mått mätt. Det verkar dock som att 48 timmar på BB är en säker siffra som inte påverkas hälsan hos mor och barn negativt. Vad gäller kejsarsnittsförlösta verkar “tidig hemgång” I litteraturen vara ca 3 dagar, vilket också är mer än på de flesta svenska sjukhus. Att stanna längre än så verkar inte vara fördelaktigt i alla fall.

Tidig hemgång verkar inte farligt?

De “hårda data” angående återinskrivning på sjukhus, sjukdom hos mor eller barn och dödlighet verkar visa att det är säkert att åka hem hyfsat tidigt efter förlossning. Men det finns ju andra värden som behöver tas i beaktning. Det finns studier som visar att de kvinnor som fått gå hem tidigt efter förlossning upplever att de fått för lite stöd. Detta verkar gälla framförallt förstföderskor, de som haft en komplicerad förlossning och de som inte gått på föräldrautbildning under graviditeten. Det finns dock belägg för att hemgång efter 1-2 dagar inte ger mer förekomst av postpartumdepression och problem med amningen jämfört med utskrivning efter 5 dagar.

Jag skulle verkligen vilja se svenska siffror!

Jag är övertygad om att det är stor skillnad mellan BB-vistelse på 6 timmar och 48 timmar. Och att fler än bara förstföderskor behöver få hjälp och stöd, med amning och med annat. Och vad jag vet så har det inte hänt sådär supermycket med utbyggnaden av eftervården de senaste åren.

Jag hittar en nyhetsartikel från 2017

”För kort tid för att utvärdera

Det visar sig att de flesta omföderskor inte varit redo att åka hem så tidigt som sjukhuset räknat med. Under februari och april i år har 1.328 omföderskor fött barn på Östra. De allra flesta, fler än hälften, stannade i mer än ett dygn på BB efter att ha krystat ut sin bebis. Bara 240 omföderskor åkte hem inom 12 timmar, visar siffror från Sahlgrenska.

– Vi har ännu inte nått fram till de resultat som vi bedömer ligger på en bra nivå, säger verksamhetschefen Corinne Pedroletti på förlossningen.

Under tre månader har mödravården och förlossningen i Göteborg jobbat efter konceptet med tidig hemgång. Verksamhetschefen menar att det är för kort tid för att kunna utvärdera och se önskat resultat.

– Vi tror att på sikt kommer fler välja att gå på tidig hemgång. I Sverige finns en lång erfarenhet av detta men för mammor i den här delen av landet är det något nytt, säger Corinne Pedroletti.”

Jag undrar fortfarande?

Vad ligger till grunden för ”resultat som ligger på en bra nivå” vad gäller eftervård? Och hur det går det egentligen där i Göteborg, väljer fler tidig hemgång nu? Jag fattar naturligtvis att det FINNS mammor som är trygga, trötta, erfarna eller medtagna och som bara vill hem och vila. Jag förstår att det finns kvinnor som vill åka hem tidigt. Men är de många? Majoritet? Mår de bra? Hur blir det med amning, depression, bristningar? Har eftervården blivit bättre?

Referenser:

  1. Normal birth and its meaning: a discussion paper
  2. Handläggning av normal förlossning
  3. Very Early Discharge from Hospital after Normal Deliveries
  4. Early hospital discharge of newborn infants was associated with increased risk of hospital readmission during the first 28 days of life
  5. Early postnatal hospital discharge: the consequences of reducing length of stay for women and newborns
  6. Vaginal delivery: how does early hospital discharge affect mother and child outcomes? A systematic literature review.
  7. Broken expectations of early motherhood: mothers’ experiences of early discharge after birth and readmission of their infants.
  8. Early postpartum discharge: maternal depression, breastfeeding habits and different follow-up strategies
  9. How long women should be hospitalized after cesarean delivery.
  10. Factors affecting readiness for discharge and perceived social support after childbirth.

Forskarkalendern: BB-vård

Gästinlägg av Christine Rubertsson

Hej!

Jag heter Christine Rubertsson och är professor inom reproduktiv, perinatal och sexuell hälsa inom Lunds universitet. Kliniskt arbetar jag som barnmorska i Malmö. Här tänkte jag ta tillfället och berätta om mitt arbete inom eftervården. När min mamma Ulla födde barn och låg på BB blev hon bästa väninna med Inger och de har följts åt hela livet. Jag undrar hur många kvinnor som hinner få vänner inom BB-vården idag?

Syfte med eftervård

Vården efter förlossning har som mål att följa omställningen både för kvinnan, barnet och hela familjen. För mamman är det både den fysiska och psykiska omställningen som följs.  Den känslomässiga omställning och mammablivandet är inte en spikrak process- Det kan gunga både hit och dit och en del kvinnor känner för första gången av psykisk sårbarhet och ohälsa. Psykisk ohälsa är den vanligaste komplikationen i samband med barnafödande och behöver identifieras, uppmärksammas och följas upp. Min forskning har visat att ungefär 10 % drabbas av en depression och hälften av alla som blir deprimerade efter förlossningen hade kunnat identifieras redan under graviditeten.  Länk till artikeln: Depressive symptoms in early pregnancy, two months and one year postpartum -prevalence and psychosocial risk factors in a national Swedish sample.

Mer forskning behövs!

Mer forskning om hur vi på bästa sätt kan uppmärksamma psykisk ohälsa behövs, ett sätt att lära sig mer är att lyssna till kvinnors egna erfarenheter.

Jag medverkade i Karlavagnen där förlossningsdepression diskuterades och där kvinnor och anhöriga berättade om sina erfarenheter

I födelserummet, ett geni föds

Om vi börjar i födelserummet är det verkligen häftigt att få se nyfödda barn. Hur de tar sitt första andetag, börjar skrika och hur de sedan ligger på sin mammas bröst och fullkomligt kravlar sig fram, luktar sig till var bröstvårtan finns, puffar på sin mammas bröst så att hon släpper ut den första råmjölken och sedan tar ett stort sugtag. Den här proceduren tar cirka en timme för de flesta barn om ingen stör. Många föräldrar blir förvånade när de ser hur kapabla deras barn är och vilken otrolig instinkt de nyfödda barnen har att söka sig till bröstet. En pappa konstaterade att hans son var ett geni, ”Johanna vi har fått ett geni, ser du vad han kan! utropade han lyckligt i förlossningsrummet när den alldeles nyfödda pojken tog ett stort sugtag. Eftervården startar ju där. Direkt när barnet är fött. Som barnmorska observerar du barnets omställning och har som uppgift att kunna se när det nyfödda barnet mår bra eller hjälpa barnet om det skulle behövas. Alla barn torkas av och för att inte bli avkylda läggs de hud mot hud mot sin mamma. Om mamman inte kan, får annan person dela med sig av sin värme. Att via huden få en annan persons värme hjälper barnet att hålla temperaturen runt 37 grader, spara på sin egen energi, öka välbefinnandet och kan ge god smärtlindring. Bra att komma ihåg vid senare provtagning!

ZERO separation

Den som delar med sig av sin värme får också förhöjda oxytocinnivåer (ett må bra hormon) och är det mamman som ger hud mot hud vård produceras bröstmjölk och den släpps ut lättare när barnet suger. Närproducerat och hållbart, eller hur?

För mamman är hud mot hud direkt efter förlossningen det bästa för då lossnar moderkakan lättare och blödningen minskar. Alla dessa goda effekter gör att vi inom vården vill åstadkomma ZERO (0) separation mellan mamman och barnet. Efter förlossningen ska livmodern dra ihop sig rejält och det behövs för att kvinnan inte ska blöda för mycket. Där moderkakan suttit har det blivit ett sår som tar flera veckor att läka. Denna processen kan man följa genom att titta på det så kallade avslaget som blir mindre och mindre i mängd allt eftersom såret blir mindre och läker.

Efter födelsen

När barnet är fött och allt har gått bra kan alla släppa ned sina axlar, slappna av och följa barnet på väg till bröstet. Det är ofta lite av en feststämning i födelserummet.  När eventuell ny bedövning är lagd granskas de bristningar som kan ha uppstått vid barnets framfödande och en noggrann bedömning görs över hur det ska sys ihop på bästa sätt. Det är nu föräldrarna börjar granska sitt barn, Var det såhär vårt barn ser ut! En del vill direkt se om det är en flicka eller pojke, räkna tår och fingrar och granska vems näsa och vems mun. Allt detta sker medan barnmorskan syr och skriver journal.  Ett fåtal kvinnor har bestämt sig innan att de inte vill amma, en del ändrar sig när de känner barnets otroliga instinkt att nå bröstet, en del kvinnor vill absolut ge råmjölken och betraktar det som en vaccination, en del kvinnor äter mediciner som gör att de inte ska amma. De allra flesta barn och föräldrar, mår hur det än är, bra av hud mot hud vård.  När familjen fått fika, barnet är vägt och mamman har vilat ut, kissat och duschat gör barnmorskan en bedömning och planering för fortsatt eftervård. Vilken eftervård som erbjuds beror på hur mamman och barnet mår och vilka vårdmodeller som kan erbjudas.

Kan man erbjuda BB-hemma?

På vissa sjukhus kan man erbjuda hembesök av en barnmorska som utför BB vård hemma och fortsätter följa omställningen efter förlossningen av mor, barn och hela familjen i hemmiljö. Tänk, Call the midwife version 2000-tal!

BB-hemma är ett av de roligaste barnmorskejobben som finns, jag har jobbat med det i många år.  Hemma får man tid att svara på frågor som familjen har, man kan ta prover och följa barnets utveckling och mammans både fysiska och psykiska hälsa. Amningsrådgivning kan ges efter behov och en bekväma amningsställning kan provas fram i den egna soffan. Många kvinnor och barn uppskattar tillbakalutad (laid-back) amning, då hela kroppen kan slappna av och få vila en stund. Att lära sig tolka sitt barns signaler, förstå dem och svara på dem kräver sin förälder. Hur ofta behöver barnen äta? Varför ändrar bajsetfärg? Hur tröstar man sitt barn? Frågor kommer ofta upp om förlossningsupplevelsen, blev det en positiv upplevelse? Hur beskriver föräldrarna förlossningen? Behövs mer tid att smälta vad man har varit med om. Behövs uppföljning senare? Hos vem i så fall? Vilken upplevelse har partnern? Är bristningen smärtsam, har blödningen minskat, hur känns eftervärkarna. Hur badar man barn? Var ska barnet bäst sova? Att bli förälder är en process som kräver tid och stöd. Vem kan ge stöd? Finns ett nätverk? Fördelar att få vård hemma är lägre infektionsrisk, bättre sömn, egen mat, partnern involveras. Uppsala har längst erfarenhet av BB vård hemma och firar 30 år. Andra vårdformer är familje-BB, hotell-BB och BB på sjukhus för mammor som är sjuka.  När SKL granskade förlossningsvården var det eftervården som fick mycket kritik och alternativ efterfrågades.

Förbättring pågår

Två av förbättringspunkterna som kom fram var, att vården ska ges inom en tydlig vårdkedja med kontinuitet och att eftervården ska utvecklas och stärkas. Hur vi bäst kan tillgodose dessa behov ja, det får framtiden utvisa. Jag är jätteglad att jag ska få vara med om att starta BB hemma i Malmö under 2019. Vi kanske ses när vi kommer cyklande på våra nya elcyklar i Malmö!

 Vill du läsa mer om min forskning se den här länken. 

Vill du läsa och höra mer?

Vill du läsa mer om min forskning finns den här. 

Radioprogrammet Karlavagnen om förlossningsepression.

En inspelad föreläsning om amning igår, idag och imorgon

Mamma hur som helst

I boken Mamma hursomhelst har jag skrivit ett kapitel om BB-vård. Berättelser om moderskap,en antologi som ges ut av Gidlunds förlag, 2018. 

Tusen tack Christine för ditt gästinlägg och din viktiga forskning och arbete!

Forskarkalendern: Förlossningsrädsla

Gästblogginlägg av Elin Ternström

Hejsan!

Jag heter Elin Ternström, är barnmorska sedan 8 år tillbaka och i våras disputerade jag inom ämnet förlossningsrädsla. När jag började arbeta som barnmorska på förlossningen tyckte jag väldigt mycket om att stötta kvinnor med just förlossningsrädsla. Det kanske låter märkligt men för mig gav det så mycket mening i mitt yrke. Jag fick vara närvarade och förväntades att vara närvarande både av de födande och av övrig personal. Många rädda kvinnor och deras partners är väldigt väl förberedda med en utstakad väg som de helst vill gå. Jag har som barnmorska då känt att jag fått finnas där för stötta, vägleda och göra deras födande så bra som det bara går. Något jag önskar att alla gravida skulle vara garanterade!

Oberoende av Sveriges låga mödra- och barnadödlighet känner många gravida någon form av oro eller rädsla inför att föda barn.

Förlossningsrädslan bland kvinnor i Sverige speglar alltså inte den medicinskt säkra vården eller de fina statistiska resultaten, utan snarare en känsla av att inte känna sig trygg i samband med födandet. Att känna sig rädd och otrygg är högst verkliga känslor som är svåra att leva med och alltför ofta svåra att få en effektiv behandling för.

I Sverige mäter man sällan förlossningsrädsla under graviditeten. Många blir tillfrågade om hur de känner inför att föda barn men eftersom detta inte sker systematiskt medför det förmodligen att vissa kvinnor med förlossningsrädsla aldrig uppmärksammas. Att ta reda på om en gravid kvinna känner sig rädd inför födandet är viktigt. Förlossningsrädsla sammankopplats med bland annat minskat välmående under graviditeten (ofta för både den gravida och partnern) ett ökat antal kejsarsnitt, igångsättning av förlossning och långa födslar. Det är också vanligare att gravida med förlossningsrädsla får en negativ förlossningsupplevelse.

I min avhandling mätte jag förekomst av förlossningsrädsla med skalan Fear of Birth Scale – FOBS.

Fotograf: Sara Landstedt, Day fotografi

Den består av frågan: Hur känner du just nu inför förlossningen? Frågan besvaras genom att deltagaren kryssar på två linjer med ändpunkterna lugn/orolig och ingen rädsla/stark rädsla. När vi mätte förekomst av förlossningsrädsla bjöd vi in både svensktalande och icke-svensktalande gravida till studien, detta hade aldrig gjorts förut. Frågeformuläret som fylldes i fanns tillgängligt på nio olika språk. Av 606 deltagare var 22 procent födda utomlands och i hela gruppen förekom förlossningsrädsla bland 22 procent. När förekomsten av förlossningsrädsla jämfördes mellan de svenskfödda och de utrikesfödda kvinnorna var förlossningsrädsla mer än dubbelt så vanligt bland kvinnorna som var utrikesfödda (18  respektive 37 procent).

Intervjuer med gravida

För att ta reda på hur gravida upplevde att skatta sin förlossningsrädsla med hjälp av FOBS gjorde jag även intervjuer med 31 gravida kvinnor. Deltagarna upplevde att frågorna hjälpte dem att beskriva sin oro och rädsla inför födandet. Frågorna ledde dem även till att beskriva flera olika faktorer som de relaterade till förlossningsrädsla, som exempelvis tidigare förlossningsupplevelser eller tidigare vårderfarenheter. Strategier för att hantera oro och rädsla togs också upp. Exempelvis betydelsen av att kunna lita på vårdpersonalen och att känna tillit till sin egen förmåga att föda barn.

Kan KBT minska förlossningsrädsla?

I forskningen undersökte vi även om Internetbaserad Kognitiv Beteendeterapi (IKBT) kunde minska förlossningsrädsla under graviditeten och efter att man fött barn. Vi lottade 258 gravida kvinnor till antingen IKBT eller till samtalsstöd med barnmorska, även kallad Aurora-samtal. Trots att deltagandet i IKBT-behandlingen var lågt visade resultaten att förlossningsrädslan minskade i båda grupperna under graviditeten. Vid mätning av förlossningsrädsla ett år efter att kvinnorna fött barn hade förlossningsrädslan minskat mer i gruppen som fått IKBT jämfört med gruppen som fått stödsamtal med barnmorska.

Sammantaget visade studierna att:

  • Förlossningsrädsla är vanligt förekommande bland både svenskfödda och utlandsfödda gravida kvinnor i Sverige.
  • Gravida kvinnor kan med hjälp av två frågor både skatta och beskriva sin oro och rädsla inför förlossningen. Skattningen bör ses som en inledning till ett samtal om kvinnans känslor inför att föda vilket förhoppningsvis kan leda till en djupare förståelse för kvinnan samt till att hon kan få den information och/eller hjälp hon behöver oavsett nivå av rädsla.
  • Med tanke på att deltagandet i IKBT-behandlingen var lågt behöver dess inverkan på förlossningsrädsla utvärderas vidare, förslagsvis med utgångspunkt i det väl accepterade samtalsstödet för förlossningsrädsla som redan finns tillgängligt i Sverige.

Elin Ternström

Barnmorska, Med dr
Post-doc vid Institutionen för Kvinnors och barns hälsa, Karolinska institutet

Tusen tack Elin för ditt gästinlägg och din viktiga forskning!

Är måltalen för kejsarsnitt för låga?

​Är måltalen för kejsarsnitt för låga?

Genom internet, böcker och en ganska utbredd attityd får vi lära oss att förlossningar är naturliga och att bara kroppen får sköta sitt så kommer allt bli bra.

Min historia

Jag var 26 år, frisk, hade gått upp lagom mycket i vikt, tränat under hela graviditeten och promenerade in till BB när det var dags att föda. Sen gick inte förlossningen som den skulle och den fick avslutas 30 timmar senare med en sugklocka och en sfinkterskada. Jag fick förklarat för mig att det var bäst, att barnet behövde komma ut fort. De sa att de visste att detta inte var vad jag önskade mig, men också att det var det ända rätta nu. Vad skulle jag säga?

Sugklockan användes för att undvika att bebisen skulle fara illa. Och för att jag skulle slippa ett akutsnitt. En bukoperation med en uppsättning risker så som blödningar och infektioner. Ingen berättade om den uppsättning risker som medföljde sugklockan.

När bebisen väl var ute efter krystande utan krystvärkar kastade jag mig bakåt i sängen, beredd att sjunka ner död. Jag hade gjort allt jag kunde, och tänkte att det nog var med livet som insats. Jag dog inte, men nu 6 år och två operationer senare kan jag fortfarande inte hålla fisar när jag behöver. Det är visserligen en liten ”skråma” i jämförelse med att dö. Men det kommer för alltid påverka mig och mitt liv.

Riskerna med kejsarsnitt

Jag skulle aldrig ha kommit på tanken att be om ett kejsarsnitt inför min första förlossning. Jag var nyfiken, förväntansfull och lite lagom orolig. Nu, efter ytterligare två barn och två kejsarsnitt, kan jag känna att inget alternativ är en direkt räkmacka. Förutom att en läkare sydde mig på operation efter förlossningen utan tillräcklig kompetens för att faktisk laga mina skador så kan jag inte peka ut några övertydliga fel eller övertramp när det kommer till min vaginala förlossning. Alla gjorde sitt bästa och följde rutinerna. Men med det jag vet idag är jag väldigt frustrerad över att ha utsatts för en medicinsk behandling/insats med tydliga medföljande risker, utan att ha givits rätten att tycka till.

Det finns risker med att föda barn:

  • Det finns individuella faktorer hos varje mor/barn-par som kommer påverka utfallet
  • Kejsarsnitt anses vara mer riskfyllda än vaginala förlossningar. Efter ett snitt kommer du kanske vara kvar på sjukhuset längre och återhämtningen kan bli längre (jämfört med en okomplicerad vaginal förlossning). Du kan få en ökad risk för infektion, blödning, moderkaksproblem och livmoderproblem vid nästföljande graviditeter.
  • Alla dessa risker är allvarliga, men förhållandevis ovanliga.
  • Riskerna med vaginala förlossningar är kanske inte potentiellt livshotande som en del av kejsarsnittsriskerna, men risken att drabbas av bäckenbottenbesvär är mycket högre.

Om vi jämför äpplen och päron

Om vi bara jämför risken med att behöva göra en akut livmoderborttagning under ett akut kejsarsnitt jämfört med att drabbas av livmoderframfall efter en vaginal förlossning. Att behöva ta bort livmodern är en väldigt mycket mer akut och traumatisk händelse. Men antalet kvinnor som kommer gå omkring med en sänkt och skavande livmoder kommer vara mycket, mycket högre. Det kan vara mindre än 1 % risk att drabbas av komplikationer för föranleder borttagning av livmodern. Men det förhållandevis vanligt förekommande lidandet i samband med framfall och den funktions- och livskvalitetsnedsättning detta kan medföra kommer kanske påverka livet i mycket större utsträckning totalt sett.

De allra flesta kommer må bra

De flesta kvinnor som föder barn, både vaginalt och via snitt, kommer må bra efteråt. Men det finns också de som upplever och påtalar komplikationer efter sina vaginala förlossningar men som inte räknas med i statistiken över komplikationer. Både grad 2-bristningar och levatorskador är sådana som fortfarande anses som ”naturliga” och inte som registrerade komplikationer. De besvär som uppstår på grund av förlossningar, men många år senare, kommer heller inte tas med i beräkningen.

Hur många procent av allt födslar bör vara kejsarsnitt?

WHO bestämde för ett antal år sedan att den optimala kejsarsnittsnivån bör vara mellan 10-15 %, det vill säga att av 100 födslar sker 10-15 stycken via kejsarsnitt. Genomslaget för dessa siffror var enormt, och de utgör måttstocken som alla länder jämförs mellan. I Sverige sker 17,6 procent av alla födslar via kejsarsnitt, ett tal som ökat och siffror som  varit föremål för kritik. Resonemanget varför kejsarsnitten ökar fokuserar på högre ålder på kvinnorna, ökad övervikt samt ökad förlossningsrädsla.

WHO:s rekommendationer och ny forskning

Bakgrunden till WHO:s rekommenderade kejsarsnittsnivåer har beskyllts för att vara vetenskapligt vag. Det finns de som påstår att siffror upp till 55 % kejsarsnitt inte påverkar utfallet vad gäller dödlighet hos mamma eller barn. 2015 publicerade en forskargrupp från Harvard/Stanford  en vetenskaplig artikel på ämnet 2015 och konstaterade:

”National cesarean delivery rates of up to 19 per 100 live births were associated with lower maternal or neonatal mortality among WHO member states. Previously recommended target rates for cesarean deliveries may be to low”.

Nedan utdrag från artikeln: 

Relation Between Maternal Mortality Ratio in 2013 and Cesarean Delivery Rate (per 100 Live Births) in 2012 for 181 Countries

Relation Between Neonatal Mortality Rate (per 100 Live Births in 2012) and Cesarean Delivery Rate (per 100 Live Births) in 2012 for 191 Countries

Graferna visar att en kejsarsnittsfrekvens under 19 % leder till dödsfall som skulle kunna undvikas. WHO:s gränsvärden på 10-15 % är i jämförelse väldigt mycket lägre. Det verkar också så att en kejsarsnittsfrekvens på över 19 % inte ökar dödligheten för mödrar eller barn.

Det som är viktigt att påpeka är att dessa siffror egentligen enbart handlar om dödlighet. Och när det gäller förlossningar handlar det ju allra helst inte enbart om överlevnad, utan också om hälsa. Många kejsarsnitt utförs ju när barnet riskerar syrebrist och hjärnskada till följd av detta, och det finns inte många studier som jämför kejsarsnittstalen med antal hjärnskador. Kejsarsnitt skyddar också delvis (men inte hundraprocentigt i de fall kvinnan hunnit vara i aktivt värkarbete) mot bäckenbottenskador och bäckenbottendysfunktion. 2006 publicerades en studie som menar på att kejsarsnitt minskar risken för bäckenbottenskador med 85 %, och att ansträngningsinkontinens efter förlossning var 86 % mer sannolikt att drabba kvinnor som fött vaginalt jämfört med kejsarsnittade kvinnor. Denna studie lägger dock också tonvikt att även kejsarsnitt är förknippat med risker, och att i varje enskilt fall ska riskerna vägas mot fördelarna.

Är måltalen för kejsarsnitt för låga?

Detta betyder att vi i Sverige troligen egentligen har ganska bra nivåer på kejsarsnitt, även procentsatsen ökat. För att skydda mot skador på bäckenbotten behöver troligen det utföras ännu fler kejsarsnitt. Det är nog långt kvar innan vi faktiskt vet vad som är bäst för individen på sikt – att föda vaginalt och skyddas från de risker en bukoperation medför, eller att förlösas via kejsarsnitt och skyddas från bäckenbottendysfunktion på sikt. Jag tror att det är en lång väg att gå innan vi vet vad som är bäst. För att ens komma en bra bit på väg så måste kvinnor som faktiskt drabbas av förlossningsskador få vettig hjälp, och kostnaderna för dessa skador för individerna och samhället behöver tas med i beräkningen. Och så länge kvinnor som drabbas av skador inte ens kan räkna med att få en bra undersökning och behandling, så har vi nog lååååång väg kvar.

En högre snittfrekvens för kvinnor som vill föda många barn kanske kommer höra ihop med en ökning av en del otäcka komplikationer. Men för kvinnor som kanske vill ha 1-2 barn kanske en högre snittfrekvens bara skulle minska risken för funktions- och livskvalitetsnedsättning.

Hur tänker du?

Referenser:

Välja kejsarsnitt?

Välja kejsarsnitt?

För någon månad sedan gick det ganska yviga diskussioner i en del av mina kretsar och flöden angående det här med rätten att välja kejsarsnitt. Just där och då hade vi lite för mycket annat planerat för bloggen, så nu kommer här en reflektion där jag är en aaaaning sist på bollen. Men det här är också ett ständigt aktuellt tema.

Borde man kunna få välja förlossningssätt helt själv?

Enligt Patientlagen har du rättighet att få fullgod information om de alternativ som finns för dig vad gäller vård och behandling. Du ska få lämna samtycke till den behandling som ges till dig. Jag tycker att det här är en rätt tydlig lag och enligt den ska jag som patient få tillgång till all den information som är relevant för mig vad gäller vård och behandling, och jag har rätt att tacka ja eller nej till vård utifrån den informationen och mina önskemål och preferenser. På så sätt kan man enligt Patientlagen i alla fall se ett delvis stöd för rätten att välja kejsarsnitt.

Problemet med information på individnivå

Jag har rätt att få information och statistik, ja. Men jag kommer inte kunna få en spådom. Det innebär att när det gäller förlossningar så kan jag få information om att det är så här och så här mycket risk att jag drabbas av komplikationer utifrån scenarion med vaginal förlossning och kejsarsnitt. Men inget av det behöver vara adekvat i min situation, och utifrån mig kropp, min bebis, min livmoder och mina förutsättningar. På individnivå kommer det alltid vara ett steg ut i det okända, för både patient och personal.

Problemet med äpplen och päron

Jag har rätt att få information och statistik, men hur vet jag vad som är relevant? Och hur värderar vården dessa olika faktorer mot varandra? Att mamman eller barnet dör är typiskt dåligt, risker om detta är ganska enkelt att värdera. Men risk för blodpropp (som troligen går att behandla framgångsrikt men som ändå är en läskig komplikation) jämfört med framfall (som är en jobbig komplikation som kanske inte går att behandla optimalt för resten av mitt liv)? Hur ska vårdpersonal och jag själv kunna värdera dessa äpplen och päron mot varandra?

Problemet med att inte vara en patient

Som gravid och frisk (ja, nu pratar vi ju inte om snitt på medicinsk indikation) är du ju inte en ”riktig patient”. En operation är ju annars en lösning på ett problem. Du behöver få bort en cysta, en tumör, en blindtarm – du får en operation. Men när det kommer till barnafödande kan man ju se en bukoperation som en risk, en risk att du som frisk faktiskt råkar bli sjuk. Då går kejsarsnitt litegrann mot läkaretiken att ”do no harm”.

Problemet med förlossningsskador

Jag har själv fött barn och fått en stor förlossningsskada. Efter att ha varit i aktivt förlossningsarbete i över 30 timmar med ett barn som inte var i närheten av bäckeningången större delen av förlossningen födde jag och fick en sfinkterskada. Jag fick alla möjliga insatser för att hjälpa barnet på traven neråt, och när han väl blev stressad drog läkare ut honom med sugklocka. Jag fick krysta utan krystvärkar och med kraftiga doser av värkförstärkande dropp. Jag syddes av en läkare på förlossningssjukhuset som inte visste vad hen gjorde, och därför blev ingenting korrekt lagat i min bäckenbotten. Fem år senare fick jag operera om alltihop, och inte ens nu kunde jag bli helt återställd eftersom en del av det som kunde blivit lagat i det akuta skedet nu tillbakabildats och inte längre är möjligt att få bra.

När jag anmält skadan:

”Vi har gått igenom ärendet tillsammans med en medicinsk rådgivare inom gynekologi och obstetrik. Vi bedömer att behandlingen du fick var medicinskt motiverad och utfördes på ett korrekt sätt och enligt vedertagen metod. Skadan du anmält hade inte gått att undvika även om behandlingen hade utförts på ett annat sätt. Det finns inte heller någon annan tillgänglig behandlingsmetod som hade tillgodosett ditt vårdbehov på ett mindre riskfyllt sätt. I samband med förlossningen 2012 suturerades du enligt den kunskap som fanns år 2012”. 

Problemet med att inte ges rätt information och inte rätt att välja

Vet ni? Jag hade alla gånger velat ha ett kejsarsnitt (med dess uppsättning av risker) hellre än att vara delvis analinkontinent resten av mitt liv. Jag hade velat få informationen om den kraftiga riskökningen som användandet av sugklocka innebar för mig. Jag hade VELAT VETA att de tydligen var ”korrekt och vedertaget” att förlösa kvinnor så att de får en sfinkterskada grad 4. Och att det under aktuell tid inte fanns adekvata kunskaper att laga min stora förlossningsskada. Jag säger inte att kejsarsnitt ska väljas fritt och för intet, men när det finns en konkret situation och en adekvat och vuxen individ som ska utsättas för diverse riskfyllda behandlingar -DÅ HAR JAG RÄTT ATT VÄLJA. Jag hade rätt att få information. (Dessutom, tack vare att jag INTE fick det där riskabla kejsarsnittet 2012 har jag ju genomgått två kejsarsnitt senare istället… Det finns ju faktiskt en teoretiskt möjlighet att det hade kunnat vara tvärt om – ett snitt 2012, två vaginala förlossningar 2014 och 2018. Jag vet inte var den totala risk-summan hamnade i slutänden liksom). 

Problemet kanske inte är riskerna, problemet är vården

Att föda barn i Sverige är i stort sett säkert och tryggt. Men graviditeter och förlossningar, hur de än sker, är inte helt riskfria. Och kommer heller aldrig bli. Vi kommer inte kunna eliminera alla riskerna. Kanske inte heller på individnivå kunna förutspå händelseförlopp. Men jag är övertygad om att kvinnans, och patientens roll, måste stärkas. Rätten att få ta informerade beslut och vara delaktiv i vård och behandling finns redan lagstadgad. Jag tror att det måste finnas bättre sätt att implementera patientlagen inom förlossningssjukvården. Och framförallt måste eftervården stärkas så att alla olika möjliga komplikationer kan behandlas på bästa möjliga sätt.

Tillsvidare?

Tillsvidare måste varje kvinna få rätt att få ett bemötande utifrån hennes förutsättningar. Vården kan inte gömma sig bakom att ”kejsarsnitt totalt sett är det mest riskabla” eftersom de faktiskt inte vet vad de jämför med på individnivå. Det finns en vettig och forskningsbaserad kalkylator för risker för bäckenbottenskador och den, tillsammans med andra faktorer kring risker för kejsarsnitt borde kunna ligga till grund för rådgivning och kvinnors egna informerade beslut. Jag säger inte att kvinnor ska kunna trava in på barnmorskemottagningen på första besöket med ett fast beslut om att de ska kejsarsnittas. Men jag säger att kvinnor har rätt till att få information och ta del i riskkalkylen och i beslutsfattandet.

Jag vet att mina tankar här är klart färgade av min egen historia. Hur tänker du?

Smörja för att minska risken att spricka?

Smörja för att minska risken att spricka?

Finns det någon kräm eller massage som kan minska risken att spricka vid förlossning?

I de gravidgrupper jag var med i på Facebook snackades det ibland om specifika krämer eller oljor som kunde förebygga bristningar. Jag försökte vid ett tillfälle säga att det saknas evidens för att detta skulle kunna hjälpa. Det togs inte emot särskilt väl. Jag blir ibland så trött på alla påståenden som cirkulerar att jag säkert blir lite väl krass i mina konstateranden. Det kan säkert upplevas som att jag är både negativ och ifrågasättande av de positiva personliga erfarenheter som kan finnas.

Därför försöker jag nu avhålla mig ifrån att ge mig in i faktiskt diskussioner. Men det jag kan göra är att läsa på ordentligt och sammanfatta forskningen på ett lättfattligt sätt. Så kan du som googlar få ett svar här, som förhoppningvis är mer nyanserat än det jag hasplar ur mig på mobilen, en Facebookgrupp,  en torsdagskväll.

Att spricka viden vaginal förlossning är normalt och drabbar typ alla, framförallt förstföderskor. Det finns olika grader och sorter av förlossningsbristningar och mer om dem hittar du här och här.

Vad är tanken med massage av mellangården?

Tanken bakom att massera eller smörja mellangården är att du skulle kunna påverka vävnadernas elasticitet, och därigenom minska risken för en bristning vid förlossningen. En vanlig instruktion är att massera 5-10 minuter dagligen den sista graviditetsmånaden. Du framförallt lägga fokus på att töja slidans bakvägg bakåt i riktning mot ändtarmen samt åt vardera sida. Mandelolja är en av de produkter som vanligtvis rekommenderas.

Vad säger forskningen då?

Det finns några få studier vars resultat tyder på att du som förstföderska kan minska risken för att det ska behövas ett klipp i mellangården under förlossningen, om du masserar regelbundet. Om du är omföderska spelar massage ingen roll alls. Risken att spricka är överhuvudtaget mindre för omföderskor. Den större bilden som flertalet studier målar upp är dock att massage inte kan påverka risken för:

  • Bristningar av grad 1, 2, 3 eller fyra
  • Behovet av att använda sugklocka
  • Nedsatt sexualfunktion 3 månader efter förlossningen
  • Inkontinens (urin- eller analinkontinens) 3 månader postpartum

Varför skulle massagen påverka klipp men inte bristningar?

En teori är att de som masserar mycket är väldigt insatta och i högre grad ber om att få slippa klipp. Jämfört med andra länder har Sverige så låga tal av klipp överhuvudtaget, så vi kan inte veta om forskningen som rör klipp ens är överförbar till en svensk kontext.

Om jag vill massera då?

Utifrån vetenskapen finns inga bra eller generella råd om vilken produkt du ska använda, hur mycket eller hur ofta du ska massera. Du kommer få hämta tips och råd från andra människor eller forum.

Massage som mental förberedelse

Även om massage och insmörjning av vagina och mellangård inte kan sägas ha några stora medicinska vinster kan det naturligtvis vara en positiv del av förberedelsen inför förlossningen. Att vara införstådd i hur mycket elasticitet som finns i området kan bidra till att du kan vara mer avslappnad och trygg under förlossningen. Och detta i sig kan ju vara av stort värde!

Men vad påverkar risken att spricka då?

Framförallt behöver själva krystandet få ta sin tid. Barnmorskan bör använda någon slags handgrepp för att skydda din mellangård, gärna med två händer och med våta och varma handdukar. Det viktigaste skyddet för din mellangård är alltså det som sker inne på förlossningsrummet, inte något du kan göra i förväg.

Referenser

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden nedan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa. Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!