Kategori: Förlossning och kejsarsnitt

Förlossning och kejsarsnitt

Inlägg om att föda barn

Under denna kategori hittar du inlägg om hur kejsarsnitt går till, tips inför vaginala förlossningar och hur du kan förvänta dig att må efter något av dessa. Du får praktiska tips och råd, men också vägledning om du känner att du inte mår riktigt bra.

Fysioterapi inom förlossning och kejsarsnitt handlar om kroppen, om smärta, om positionering och om hur återhämtningen ska vara efteråt. Här är fokus på ditt mående, inte på barnets.

Fokus ligger på vetenskapligt baserade faktatexter, men en del inlägg är mer resonerande och vägledande utifrån beprövad erfarenhet.

Välkommen att läsa!

Vad ska jag skriva i mitt förlossningsbrev?

Vad ska jag skriva i mitt förlossningsbrev?

Tidigare inlägg i den här serien varit mer generella kring råd, tankar och önskemål inför förlossning. Dagens inlägg handlar mer konkret om vad vi faktiskt har evidens för vad gäller att undvika förlossningsskador. Jag vet att det finns andra saker som en del har fokus på vad gäller förlossningsupplevelse om omständigheter runt omkring. Jag är fysioterapeut som jobbar med förlossningsskador, och det här är ett inlägg från mitt perspektiv. Vad kan vi begära av vården när det gäller att minska risken för förlossningsskador? Det här inlägget har jag valt att döpa till ”Vad ska jag skriva i mitt förlossningsbrev”. Många blivande mammor skriver ju ett sådant för att berätta lite om sig själva och sina förväntningar på förlossningen. De allra flesta skriver nog att de inte vill få någon större bristning. Det ingår också i barnmorskans arbete att förlösa dig på ett säkert sätt. Alla inblandade vill egentligen samma saker, men ändå går det inte alltid att förebygga förebygga skador.

Varför?

I förlossningssituationen finns både mamma och barn, båda med samma värde och rättigheter. Förlossningar är inte alltid helt okomplicerade eller riskfria. Ibland tillstöter det saker som innebär att personalen får välja mellan att riskera att skada den ena individen för att förhindra en skada på den andra. Akuta kejsarsnitt, användande av sugklockor eller klipp är några av de åtgärder som används för att förhindra förhindra hotande syrebrist hos barnet. Användande av sugklocka är en av de största riskfaktorerna är en större skada på mamman. Klipp innebär också att man orsakar en skada på mamman, motsvarande en grad 2-bristning. Det är inte lätta beslut, men gäller det fara för barnets överlevnad prioriteras mammans hälsa mindre.

Här kommer mina tips till saker du kan diskutera med förlossningspersonalen

Förlossningspositioner.

Det finns inga vetenskapsbaserade råd kring exakt vilka förlossningsställningar som är bäst när det kommer till att minska risken för bristningar. Man ska däremot välja förlossningsställning utifrån några olika aspekter.

  • Barnmorskan bör vid utdrivningsskedet ha god överblick över mellangården och kunna utföra ett bra manuellt skydd. Det är svårt vid stående eller hukande förlossningsställningar.
  • Förlossningsställning kan väljas utifrån om förloppet ska skyndas på  eller saktas ner. Fråga din barnmorska om råd.
  • Om du önskar föda i en ställning där barnmorskan upplever att det är svårt att få bra uppsikt ska hon informera dig om detta och föreslå att du byter ställning. Var beredd på detta.

Tips: På Bäckenbottenutbildning.se finns bilder och text som förklarar de olika förlossningsställningarna

Igångsättning och värkstimulering.

Igångsättning av förlossning verkar inte höra direkt ihop med en ökning av risk för förlossningsskada. Behöver du sättas igång är det oftast på väldigt väl avvägda grunder. Har du frågor eller funderingar om varför du behöver igångsättning ska du diskutera detta med vårdpersonalen som kan uttala sig om ditt individuella fall.  Däremot finns det ett statistiska samband mellan värkförstärkande dropp och sfinkterskador. Det är inte helt klarlagt om det har att göra med själva läkemedlet som sådant, eller om det har med faktorer som rör förlossningen. Det kan vara viktigt att inte förlossningen varken blir för snabb eller för långsam. Prata med personalen om du har frågor om hur det är tänkt att värkstimuleringen ska hjälpa just dig.

Instrumentell förlossning.

Instrumenten som kan komma på fråga kallas sugklocka och tång. I Sverige används tång väldigt sällan. Sugklocka används däremot ibland som hjälpmedel att få ut barnet om det verkar som att barnet inte mår bra i slutet av förlossningen. Har det kommit så långt att barnet väl är på väg ut och behöver akut hjälp är dessa eller dylika insatser ofta nödvändiga. I dessa fall går barnets väl före modern. Det är väl känt att instrumentella förlossningar kraftigt ökar risken för större förlossningsskador. Att diskutera med personalen: Går det att förutse några risker med förlossningsprocessen? Hur tänker vi kring risken för att behöva använda sugklocka? Är det rimligt att hellre avbryta för akut snitt i något läge?

Klipp/Episiotomier.

Dessa har fått väldigt dåligt rykte på senare år då det visade sig att klipp rakt bakåt snarare ökade risken för stora förlossningsskador. Klipp innebär en skada i sig, och det vore såklart absolut bäst för kvinnan att slippa båda delarna. Nu på senare tid har det visat sig att en viss vinkel (idealiskt sett någonstans mellan 45-60 grader åt sidan) faktiskt kan ha en skyddande effekt mot större bristningar om sugklocka används.

Kommunikation.

Barnmorskan ska stödja dig och informera om vad som görs för att du och barnet ska vara trygga under hela förlossningen. Bra och tydlig kommunikation verkar ha en skyddande effekt mot förlossningsskador. Om du känner att du och barnmorskan inte alls kommunicerar på samma våglängd ska du be att få byta.

Manuella handgrepp.

Det finns vetenskapligt stöd för att varma kompresser (handdukar) mot mellangården under krystskedet minskar förekomsten av större förlossningsskador. Syftet med de manuella handgreppen är att barnmorskan eller läkaren med sina händer försöker åstadkomma ett långsamt framfödande av barnets huvud och axlar så att dina vävnader hinner töja sig. På så sätt minskas risken för bristningar. Be barnmorskan styra och om möjligt förlångsamma förloppet när barnets huvud ska komma ut. Barnmorskan bör ha ett tvåhandsgrepp. Lyssna noga på instruktionerna denne ger, och andas genom krystvärkarna om denne ber dig göra detta. Det är för din egen skull.

Smärtlindring.

Bestäm dig inte för ett visst alternativ av smärtlindring innan du faktiskt har ont. Du vet inte hur ont det kommer göra, och du vet inte hur du kommer reagera. Epiduraler är ett av många smärtlindringsalternativ. Det verkar som att epiduraler kan ha någon slags skyddande effekt mot vissa förlossningsskador men också öka risken instrumentell förlossning. Prata med vårdpersonalen om dina individuella förutsättningar.

Utdrivningskedet.

När din modermun är fullt utvidgad börjar utdrivningsskedet (krystskedet). Det handlar först om att barnet ska komma helt ner mot bäckenbotten, och sedan om att barnet ska komma ut. Den senare delen ska ske långsamt och kontrollerat så att vävnaderna hinner återhämta sig lite mellan varven. Det finns dock studier som tyder på att långvariga krystskeden (timmar) också kan bidra till vissa sorters skador. Hur länge en födande får krysta ska bedömas individuellt. Du kan be din partner ha lite koll på hur länge du krystar och vara lite frågande om det börjar gå flera timmar. Att be om ett medicinskt utlåtande kring: Jag har nu varit fullt öppen i ___ timmar. Barnet borde komma ut snart, eller hur? Kan ni se att det kommer hända inom en snar framtid, eller kan vi diskutera hur vi bäst går till väga nu? Det finns ökad risk för förlossningsskador om slutskedet på förlossningen blir för långdragen. Hur mår barnet och hur tänker ni för riskerna för mig? 

Vattenförlossning.

Förlossningar i vatten verkar inte medföra varken ökad eller minskad risk för förlossningsskador hos den födande kvinnan. Däremot verkar det som att många kvinnor får en positiv upplevelse av förlossningar i vatten, kanske för att det minskar smärtupplevelsen och gör att kvinnan upplever kontroll över situationen i större utsträckning.

Vad ska jag skriva i mitt förlossningsbrev?

Du kanske inte kan skriva allt detta i ditt förlossningsbrev. Men du kan vara medveten om att du bör få vara delaktig i beslut. Prata igenom med din partner de frågor som ni tillsammans tycker är viktiga att lyfta med personalen som jobbar med förlossningen.

 

Partnerns förberedelse inför förlossning

Partnerns förberedelse inför förlossning

Vad partner ska förbereda sig på inför en förlossning är naturligtvis lika individuellt som för den födande. Här kommer mina tankar, tips och råd. Du som partner, eller du som fött själv, får gärna fylla på listan i kommentarsfältet!

Läs på om förlossningens olika faser

Du bör ha koll på vad som kan hända under en vanlig okomplicerad förlossning och de rekommendationer som finns inför förlossningens olika stadier. Du behöver veta vad du ska hålla utkik för när det gäller tidpunkt för att åka in till förlossningen.

Ladda ner en app för att ta tid på värkarna

Lär känna appen och hur den fungerar och testa tillsammans med din partner.

Förbered dig på att vara ett känslomässigt och ett fysiskt stöd

Det här rådet är egentligen en “no brainer”. Den födande kan behöva väldigt konkret stöd. Läs på om andning under förlossning och se till att själv andas lugnt och regelbundet själv. Läs på om avslappningstekniker och massage och testa tillsammans med din partner innan förlossningen. Ingen är särskilt bra på saker första gången man gör det. Det är sällan läge att experimentera under en förlossning. TRÄNA innan på det du vill kunna hjälpa till med. Lär dig också TENS-maskinen om den blivande mamman har hyrt en sådan. Ha vetevärmare eller andra smärtlindringsredskap i ordning och ha koll på alla instruktioner du behöver.

Förbered dig på att vara talesperson för din partner

Kom överens med din partner om när och hur du eventuellt ska gå in som talesperson för den födande. Ska du vara den som är frågvis? Ska du vara modig och ifrågasätta om något känns fel? Det kanske är du som får bli den som berättar för personalen att din partner är orolig, rädd, missnöjd eller önskar byta barnmorska. Det sista kanske inte händer så ofta. Men ta i alla fall på dig rollen av att vara den som vågar prata för er sak.

Förbered mat och dryck åt dig själv

Den födande kommer bli erbjuden mat och dryck under förlossningen, men inte du. Det kommer eventuellt bli långvarigt och du kommer kanske inte vilja gå iväg för att köpa mat. För att vara ett bra stöd behöver du ha energi i kroppen. Se därför till att du själv har saker att äta och dricka som håller dig alert.

Glöm inte kameran

Prata igenom detta innan förstås. Vad vill ni ha bilder på och vad vill ni absolut inte ha fångat på bild? Även om värkar och smärta inte känns så fotogeniska ut när de sker så kan det finnas en poäng med att ha något av det fångat på bild. Se inte detta som en uppmaning att prioritera den fysiska närvaron med din partner före fotograferandet. Men några minnen kanske ni vill ha?

Förbered dig på en tumultartad upplevelse

Det är inte helt ovanligt att den födandes partner upplever förlossningen som skrämmande. Det finns också partners som drabbas av traumatiserade känslor och tankar efter en förlossning. Även partnern kan också drabbas av en postpartumdepression. Ta därför din egen upplevelse på allvar. Även om den födande har patent på sin egen upplevelse av förlossningen så innebär det inte att du inte har rätt till dina tankar. Behöver du hjälp att bearbeta, nämn detta för personalen på BB eller på MVC/BVC.

Förbered dig på att göra ALLT

Om din partner inte mår helt hundra efter förlossningen kommer du kanske vara den som både byter blöjor och hjälper din partner att byta kläder. Du får kanske både hämta mat till din partner och hjälpa bebisen till bröstet. Se detta som en fantastisk chans att få en bra början med ditt barn. Se till att din partner får vara med så mycket hon orkar.

För att optimera er upplevelse. Lär känna din partners önskemål:

  1. Hur vill du ha hjälp med smärta och värk?
  2. Hur vill vi att barnmorskan ska vara
  3. Vad gör vi om vi inte får förtroende för barnmorskan?
  4. Vad kan jag göra för att få dig att slappna av?
  5. Har du några önskemål om vad vi ska ha med oss till förlossningen?
  6. Vilka kroppsställningar vill du ha under förlossningen?
  7. Hur vill vi ha det när barnet är fött?

Har jag missat något viktigt? Berätta!

Vad kan jag göra för att förbereda mig inför förlossningen?

Vad kan jag göra för att förbereda mig inför förlossningen?

Det här inlägget är inte det mest vetenskapsbaserade i den här serien. Kvinnor har fött barn i alla tider, men det finns inte särskilt mycket forskning på hur en födande själv kan optimera utfallet av förlossningen. Här kommer mina tankar, råd och tips.

  • Förbered dig på att få en bristning

Näää, tänker du nu, Det här rådet vill jag inte ha! Men sanningen är den att 90 % av alla förstföderskor får någon slags bristning. Som jag skrev i det inledande inlägget igår så handlar det inte om din prestation, utan om vår anatomi och fysiologi. Du kanske bara får en liten skråma eller kanske inget alls. Den största riskfaktorn för att få en bristning är att vara förstföderska, och den riskfaktorn kommer du ju inte undan. Det kan vara bra att vara mentalt förberedd på att själva värkarna gör jätteont, men också att en bristning innebär ett sår som också kan göra ont första tiden efter förlossningen.

  • Massera mellangården

Det som faktiskt finns visst vetenskapligt stöd för är att förstföderskor som masserar mellangården med olja under sista graviditetsmånaden minskar risken för klipp. I Sverige utförs ändå relativt få klipp, så det är osäkert om dessa vetenskapliga rön faktiskt är relevanta i en svensk kontext. Att massera mellangården med neutral och oparfymerad olja kan dock vara en del av en mental förberedelse och en del av att lära känna snippas utseende och form. Att lära sig känna att både vagina och mellangård är enorm töjbara kan vara en förberedelse inför att slappna av under förlossningen.

  • Mental träning för smärta och fysisk ansträngning

Att sätta upp en tydlig målbild som du kan fokusera på när det är som tuffast kan hjälpa dig att ta dig igenom förlossningen. När du känner att du har ont överallt och kroppen inte orkar mer. Då kan du använda de mentala strategier som är vanliga inom idrottsvärlden. Våra tankar styr mer än vi tror! Med hjälp av dina tankar och en mental målbild kan du få kraft att orka mer än vad du trodde var möjligt. Från idrottsvärlden vet vi att mental träning kräver en viss regelbundenhet. Under senare delen av graviditeten kan du lägga tid på att föreställa dig en viss målbild. Kanske när du första gången får upp bebisen på bröstet, eller något liknande. När du sedan möter de tuffaste utmaningarna under förlossningen kan du aktivt välja att plocka fram din målbild. För att aktivt välja att minska på negativa tankar. Din målbild ska fungera som en kraftkälla för positiva tankar. På så sätt hjälp kan du hjälpa kroppen att plocka fram extra energi och kraft.

  • Lär känna ditt sätt att kommunicera och vilja bli bemött under stor påfrestning

Förlossningen kommer kanske innebära ditt livs största fysiska och psykiska utmaning. Det kan därför vara svårt att helt förbereda sig på hur du kommer bli under denna press. Men prata med din partner eller den som ska vara med dig om detta. Hur vill du bli bemött när du har ont och är stressad? Gör också upp en plan för hur du kan kommunicera för om du blir väldigt rädd och eller tappar förmågan tala för dig själv. Ingenting kanske blir som du föreställt dig, och mitt under förlossningen kanske alla dina förväntningar inte visar sig stämma. Kom också överens om hur du kan kommunicera om du önskar bli bemött på ett helt annat sätt än vad ni förberett er på.

  • Lär dig slappna av på kommando

Andningen är vårt ankare när det stormar runt omkring. Genom en lugn andning kan du hjälp kroppen att slappna, trots smärta. Lär dig redan under graviditeten att styra din andning så att du genom en lugn andning kan få fram en avslappning i kroppen. Här kan förlossningsförberedande kurser vara ett bra komplement om du känner att detta är svårt.

  • Lär känna dig själv

​När du vet hur du själv brukar reagera under smärta och press kan du optimera dina förutsättningar för förlossningen. Ställ dig själv följande frågor:

  1. Hur brukar jag reagera på smärta?
  2. Vad brukar jag uppskatta för stöd och hjälp när jag har ont?
  3. Vilka faktorer får mig att känna mig trygg?
  4. Vilka faktorer gör mig rädd eller orolig?
  5. Vad kan minska min rädsla eller oro?

Finns det något i dina svar kring detta som du själv kan påverka inför förlossningen? Om du vet att smärta är en sak som brukar få det att låsa sig för dig kanske du ska hyra en TENS-apparat. Eller se till att du har andra lämpliga smärtlindringsmetoder tillgängliga. Kan du avleda oro och smärta med viss musik eller att lyssna på poddar? En del av svaren på dessa frågor handlar om saker som ligger utanför din egen möjlighet att påverka. Men vissa saker kanske du kommer på, som du faktiskt kan göra själv.

Hur förberedde du din inför din förlossning?

Berätta gärna i kommentarsfältet!

Referens:

Antenatal perineal massage for reducing perineal trauma.

 

Tema förlossningsförberedelse

Tema förlossningsförberedelse

Jag är inte barnmorska eller förlossningsläkare. Jag är gynekologiskt och obstetriskt inriktad fysioterapeut. Jag inleder den här inläggsserien så, för att ni ska förstå mitt perspektiv. Jag vill inte att ni ska tro att jag sitter med sanningar från alla perspektiv i det här sammanhanget. Jag är inläst och kliniskt kunnig på ämnet förlossningsskador, och den här serien utgår från detta perspektiv.

Allting går inte att förbereda sig på, och allt går inte att påverka

I mitt arbete träffar jag kvinnor som haft fantastiska förlossningar, men som drabbats av förlossningsskador. Jag träffar också kvinnor med traumatiska förlossningsupplevelser, men nästan inga skador alls. Jag träffar dem som trots att de förberett sig enligt konstens alla regler sprack från Ystad till Haparanda. Kvinnor gör ”alla rätt” och spricker ibland ändå. Personalen gör ibland alla rätt, men kan ändå inte rädda den födande från en förlossningsbristning. Att kräva en förlossningsvård med hundraprocentig nolltolerans mot förlossningsskador är orimligt. Det kommer alltid finnas saker som tillstöter som riskerar att ge förlossningsskador. Vi har förhållandevis smala bäcken och stora barn. Det är inte riskfritt. Vaginala förlossningar är inte riskfria och kejsarsnitt är inte riskfria.

En serie inlägg om förberedelser och önskemål inför förlossning

Under några dagar här framöver ska jag ta er igenom ett resonemang om hur du, din partner och din barnmorska kan göra för att optimera förlossningsupplevelse och minska risken för skador. Jag vill dock vara oerhört tydlig: Det finns ingen prestation i att föda barn. Du kan inte föda barn dåligt. Går något fel handlar det inte om din insats. Förstår du? Även om jag kommer ge råd och tips, så handlar en lyckad förlossning inte om din förmåga att prestera.

Upplevelsen

Många kvinnor får en dålig upplevelse av förlossningen när de upplever att den går dem ur händerna. Kvinnor upplever trauman över både saker som sker och saker som inte sker.  Jag kallar det ”underlåtenhetstrauman”. Att inte inbjudas till en diskussion, inte få vara med bestämma över alternativ eller en upplevelse av att inte ha anses vara kompetent nog att ta del av stora och viktiga beslut vad gäller förlossningen. Kanske är blir din behållning av dessa inlägg en vetskap över vilka beslut du kan vara med och påverka.

Dagen innan Wilfred föddes

Att bli nöjd med sin förlossning

Nöjdhet med förlossning omfattar ofta att en känsla av kontroll. En känsla av att ha varit  insatt i vad som hände och delaktig i besluten. Känsla av delaktighet gör att kvinnor upplever sin förlossning som mindre smärtsam och mer positiv. Om den födande kvinnan upplever att det är en stor skillnad mellan förväntningarna och utfallet för förlossningen ökar också risken för att hon kommer ha en negativ förlossningsupplevelse. Vi kanske inte kan kräva en förlossningsvård utan förlossningsskador, men vi kan kräva en vård där kvinnan har rätt att delta i beslut. Att aldrig någonsin uppleva sig överkörd. Hur akut det än kan bli. Mitt mål med denna inläggsserie är att skapa en empowerment.

Hoppas ni vill hänga på!

Dela otroligt gärna era tankar, förväntningar, glädjeämnen, rädslor och orosmoln i kommentarsfältet!

Referenser till den här inläggsserien:

Om jag fick bestämma vad som ska förändras

Om jag fick bestämma vad som ska förändras

I gårdagens inlägg beskrev jag hur jag anser att det är ett grundläggande attitydproblem som skapar en del av de problem vi har med svensk kvinno- och förlossningsvård. Vården är så inlärd att bejaka det friska i graviditeter och förlossningar att det inte finns en beredskap för att anpassa när det normala övergår till något annat.

Det är en prioriteringsfråga

Synen på att det är friskt och lätt att föda barn ligger också till grund för de pengaproblem som förlossningsklinikerna har. Det kan ju inte vara så mycket annat än attitydproblem som gör att man kan prioritera tusen andra saker inom hälsosjukvården men nedprioritera förlossningsvården så. Svenska kvinnor kan föda barn lite var som helst och när som helst. I bilen, i väntrummet eller i en förlossningsklinik i Finland. Inget ont om Finland, men det känns lite onödigt bökigt.

Det är en politisk fråga

Den politiska syn vi har på graviditet och förlossning innebär också att Försäkringskassan inte går under WHO:s definition av sjukdom och ohälsa, utan istället sin egen. Och kvinnor som genomgår stora operationer eller får avsevärt nedsatt funktionsförmåga efter graviditet/förlossning får i regel aldrig igenom en sjukskrivning. För det ingår tydligen liksom i hela grejen med att bli mamma.

Om jag fick bestämma vad som ska förändras

Jag anser att följande förändringar måste till:

  • Kvinnoklinikerna måste få de pengar de behöver för att bedriva säker förlossnings- och sjukvård. Det räcker inte med minsta möjliga bemanning.
  • Försäkringskassan behöver ompröva sin definition av hälsa och sjukdom runt omkring graviditet och förlossning
  • Kvinnor måste anses adekvata nog att fatta egna och informerade beslut om sina förlossningar
  • Den slasktratt som kvinnor med smärta och besvär efter förlossning hamnar i, med orden ”det är normalt” måste städas upp.
  • De som syr ihop kvinnor efter förlossningar måste ha en kompetens som faktiskt innebär att nyförlösta kvinnor får sina bristningar lagade
  • Barnmorskor som gör efterkontroller har utökad kompetens för bedömning och rådgivning postpartum
  • Bäckenbottencentra måste finnas mer jämt spridda över landet och tillgången till god kompetens för rekonstruktiv kirurgi efter bäckenbottenskada måste öka
  • Fysioterapeuter måste räknas som en viktig och naturlig del av kvinnosjukvården

Det du som patient kan göra:

  • Var en besvärlig patient – kräv bra vård och ge dig inte utan att du får den med ett gott bemötande
  • Anmäl skador till patientnämnden
  • Kräv att den förlossningsklinik du ska föda på har personal som genomgått bäckenbottenutbildning.se
  • Skriv ner konstruktiva förbättringsförslag och kräv att dina åsikter handläggs i vårdavdelningens avvikelsesystem

Har du några tillägg till min lista? Berätta!

Om jag fick bestämma

Om jag fick bestämma

Om jag fick bestämma

Jag är en vanlig vårdgivare, en utförare av ett vårduppdrag. Jag är också en potentiell patient i kvinnosjukvårdssystemet. Jag är utöver vårdgivare och patient också en influencer. Genom den här bloggen har jag kanaler att uttrycka mig och kanaler att påverka. Att vara en influencer är att ha en viss makt. Som vårdgivare har jag typ ingen makt alls. Men som patienter, speciellt i grupp, har vi ganska mycket makt. Jag tänkte använda min influencermakt till att uppmuntra er alla att använda er patientmakt. Det pågår en massa förbättringsarbeten inom svensk förlossnings- och kvinnosjukvård. Det satsas pengar och jag upplever också att både makthavare, chefer och anställda lägger manken till att genomföra förändringar som ska bli till det bättre. Det är bra!

I två inlägg, idag och imorgon, tänkte jag måla upp bilden som jag ser den och sedan komma med konkreta förslag till förändring. Och komma med ett par tips på hur du som patient kan använda din patientmakt.

Vi börjar med grunderna

800 kvinnor dör varje dag, världen över, till följd av graviditets- och förlossningskomplikationer. Hur vi än gör kommer det aldrig bli helt ofarligt att föda barn. Även i vårt medicinskt sett trygga och välutvecklade land kan vi inte hundraprocentigt utplåna vissa risker förknippat med graviditet och förlossning. Det är inte rimligt att ha nolltolerans på förlossningsskador, men vi kan ha nolltolerans på dåligt bemötande, bristande kunskaper och hål inom sjukvården.

Graviditet är inte en sjukdom och så vidare

I Sverige står det klart och tydligt att graviditet inte är en sjukdom.Både Försäkringskassan och vården lyfter detta påstående gång på gång. Om vi vänder och vrider på det här kan vi ändå enas om att avsaknad av sjukdom inte behöver betyda hälsa. Brutna ben, akuta allergiska reaktioner, en nackspärr eller för den delen ett akut ryggskott är inte heller sjukdom. Men det är likväl ofta orsak till ohälsa. Ibland är det även orsak till sjukskrivning och vårdinsatser. Graviditet är inte en sjukdom. Det kan dock fortfarande vara smärtsamt, handikappande och kräva behandling. Så länge myndigheter och landsting hävdar att ”graviditet är ingen sjukdom” kommer vi inte kunna få till stånd en värdig mödra- och förlossningsvård. Vi behöver nyanser i attityden mot kvinnor!

Graviditet och förlossning är hälsovård, inte sjukvård

Graviditeter och förlossningar ses med svenska ögon som något friskt, inte sjukt. Problemet är bara att svensk kvinnosjukvård brister i att se när en kvinnas tillstånd övergår från att vara friskt, till något annat. Kvinnor med ohälsa efter graviditeter och förlossningar skickas bara hem med enkla råd om knipövningar och utan löfte om uppföljning. Om du undrar mer om hur jag menar vill jag hänvisa till ett inlägg där jag jämför vården kring en förlossningsskada med vården efter en reoperation efter en förlossningsskada. 

Lämnad i mörkret efter förlossningen

Efter förlossningen är det många kvinnor som vittnar om den känsla av utelämning de upplever när allt fokus läggs på barnen. Kvinnor haltar hem från BB med underliv som babianrumpor med orden ”det är normalt”. Allt med samma filosofi som jag beskrev här ovan. ”Att föda barn är ingen sjukdom” och ”Det är normalt att det gör ont.” Alla dessa lugnande besked gör att otaliga kvinnor med besvär låter bli att söka vård. Hur ska en veta om det den egna smärtan är mer än normal, om en aldrig har fött barn tidigare? Hur vet en kvinna om knipövningarna görs rätt eller inte, om ingen någonsin kollar? Om kulturen och filosofin är att kvinnor ska bita ihop och tåla med, kommer många också dra sig för att söka vård för relaterade smärtor och belastningsbesvär.

Förändringen som måste till börjar och slutar med attityd

Imorgon kommer jag återkomma till mer praktiska förslag på vad som behöver förändras. Allt börjar och slutar med en attitydförändring. Vi måste ha en kvinnosjukvård som ser individer och som kan ta hand om ohälsa när den uppstår. Vi kan inte ha en kvinnohälsovård som bara håller händerna för ögonen och upprepar ”det är normalt, gå hem och knip” som svar på alla frågor kvinnor har efter graviditet.

 

Smärta i ljumskarna efter förlossning

Smärta i ljumskarna efter förlossning

Ljumsksmärta hos kvinnor efter förlossning kan vara lite klurigt att undersöka och behandla. Det finns en rad olika anledningar som kan ge ungefär samma slags smärta. Smärta i ryggen, bäckenet eller kring ljumskarna kan finnas både under graviditet och efter en förlossning. En del av besvären hör helt ihop med graviditeten, en del ihop med själva förlossningen och en del besvär uppkommer till en följd av den fysiska ansträngningen. Det här inlägget handlar om en av de mer ovanliga besvären som kan orsaka ljumsksmärta efter förlossning.

Vi börjar med anatomin

Höftleden är en så kallad kul-led. Lårbenet slutar med en ledkula och bäckenet tillhandahåller en skål. Tillsammans med starka ledband, en ledkapsel och ledbrosk skapar dessa en av kroppens absolut mest hållfasta leder. I ledbråsket inne i bäckenets ledskål finns en struktur som kallas labrum. Labrum är en mjuk och tålig vävnad som kan liknas vid ryggradens diskar eller knäts menisker. Labrum har en del viktiga biomekaniska funktioner. Den förser leden med vätska, den skyddar bråsket, bidrar till höftstabiliteten och har en viss stötdämpande funktion. När labrum skadas påverkas alla eller delar av dess funktion. Labrumskador är vanligast förekommande i idrottsvärlden, och uppstår ofta vid ett trauma. Det finns inte mycket forskning, men några enstaka små studier som menar på att labrumskador också kan uppstå vid förlossning.

Höfternas under graviditet

En av studierna i referenslistan här nedan är en fallstudie på 10 kvinnor som efter förlossning har fått labrumskador. Jag träffar regelbundet kvinnor med bäckensmärta efter förlossning och jag tänker att detta begrepp nog går att analysera från lite olika håll. När vi pratar om bäckensmärta under och efter förlossning tar vi ofta avstamp i ligamentuppmjukningen som sker, tillsammans med en ökning av svanken. En uppmjukning och en ”typisk graviditetshållning” skapar ett förändrat tryck och belastning över höftlederna, vilket innebär att det också kanske är rimligt att tänka att en mycket uppmjukad graviditetskropp möjligen är mer utsatt för risken att skada något i höften när det kommer till en förlossning.

Positioneringen vid födandet kan spela roll

I studierna jag hänvisar till i referenslistan menar man att positionen vid förlossningen kan spela roll. Utåtförande och rotation i höften är något av en huvudkomponent vid de flesta förlossningsställningar, detta naturligtvis för at öppna upp för barnets passage och barnmorskans översyn. Det verkar också som att yttre tryck och stora krafter vid utdrivningsskedet kan höra ihop med labrumskador. Från idrottsvärlden vet vi att labrumskador hör samman med upprepat slitage och/eller stort kraft vid enstaka rörelser som inkluderar vridning, böjning och ytterlägen i höften generellt.

Hur vet du om det är detta du lider av?

Eftersom en labrumskada inte sitter i skelettet, utan i mjukdelarna, syns de kanske inte på vanlig röntgen. Det kan krävas en magnetkameraundersökning för att kunna se dessa skador. Utvecklar sig besvären så att de blir en så kallad FAI (=femoroacetabulär impingement), alltså höftledsimpingement kan detta synas på en vanlig röngten genom pålagringar av ben i. Det kluriga med labrumskador är att alla symtom också kan uppstå vid höftartros eller ”vanlig bäckensmärta”. Den största skillnaden kan vara en skarp smärta som faktiskt kändes under, eller i nära anslutning till en förlossning. En labrumskada känns i ljumsken och i höften och strålar ibland ut i insida lår. När en sådan smärta inte automatiskt ger med sig några veckor efter en idrottsaktivitet eller förlossning är det värt att kolla upp. Det svåra här är att förlossningsläkare inte är vare sig ortopeder eller idrottsmedicinare. Det kan alltså finnas en risk att sådana här skador missas om du inte råkar hamna hos rätt person med rätt kompetens.

Symtom på labrumskada

Om du har besvär av detta kan smärtan kännas  ganska djup och lite diffus att peka ut var den kommer ifrån. Du kan ha en samtidigt svaghet i musklerna som för benet framåt/lyfter benet när du ligger. Smärtan kan vara molande eller komma plötsligt som mer intensiva hugg. Besvären kan triggas av belastning, vridningar, gång i trappor men också av långvarigt sittande, stående eller gående. Vila och smärtlindring kan fungera kortsiktigt.

  • Smärta när benen korsas
  • Smärta i ytterlägen för höften bakåt, framåt, åt sidorna och/eller i vridningar
  • Upphakningar eller snäppande ljud i höften
  • Smärta i en kombinerad rörelse när knät försöker nå motsatt sida bröstkorgen
  • Smärta i en kombinerad rörelse när knät faller ut mot sidan från utgångsläget med böjda ben.
  • Smärta i ryggliggande rakt benlyft mot motstånd

Vid undersökning

Den som undersöker dig kan hitta ömheter på flera olika ställen kring ljumskarna, men det kan vara så att du inte riktigt känner att hen sätter fingret precis där det är som värst när de känner runt med sina fingrar.  Det finns speciella tester för labrumskador och FAI, dessa ska kunna reproducera den smärtan som du söker för. Du som är nyfiken kan youtuba det (Patrick FABER test är ett av dem).

Labrum, höftleder och bäckenbotten

Rent anatomiskt sett finns det en länk direkt mellan ledhålan i höften mot bäckenbotten, muskeln obturator internus. Det kan vara så att smärta/trubbel kring höftleden och dess mekanisma stabilitet gör att höftens stabiliserande muskler får jobba hårdare. I och med att obturator internus är en höftmuskel som också ligger extremt tätt ihop med bäckenbotten kan det tänkas att dessa besvär sekundärt kan leda till ett överspänningstillstånd i bäckenbotten.

Behandling av labrumskador

Det är väldigt snålt med blodflöde till ledytor och stötdämpande vävnad i våra kroppar generellt. Detta innebär att kroppsegen läkning av skadan inte alltid är möjlig. Det finns dock studier på att labrumskadade patienter blir bra med enbart rehab. Men det verkar som att de allra flesta stora skador kräver titthålskirugisk åtgärd. Labrumskador kan sys ihop på liknande sätt som vid en del meniskskador eller vid motsvarande skada i axelleden.

Jag känner igen mig i det här, hur går jag vidare?

I det här fallet skulle jag rekommendera en idrottmedicinsk sjukgymnast/fysioterapeut som kan göra en undersökning. Undersökningen bör med fördel inkludera en koll av både ryggen, bäckenet och höfterna. Du och terapeuten kan sedan diskutera om det är läge att träffa en läkare för att gå vidare med eventuell annan undersökning. Behandlingen hos sjukgymnast/fysioterapeut kommer troligen inkludera stretchövningar, bålstabilitetsträning och muskelstärkande övningar för rygg och höftnära muskler. Om du känner igen dig i beskrivningen att besvären också kan höra ihop med en överspänning i bäckenbotten kan du också behöva träffa en fysioterapeut som gör vaginala muskelfunktionsbedömning/behandling.

Finns det något som kan göras i förebyggande syfte?

Det verkar som att detta, liksom många idrottsskador handlar om att  vara i god form inför en stor fysisk ansträning. Vilket direkt hamnar i ”lättare sagt än gjort-kategorin av påståenden” när vi nu pratar gravida som vill optimera sina förutsättningar inför förlossning. Att försöka hålla sig rörlig och någolunda stark under graviditeten är en bra förebyggande åtgärd. Jag brukar också förklara för alla mina gravida patienter att jättelånga stunder i samma förlossningsställning sällan är någon toppenidé. Kroppen är så pass uppmjukad av graviditetshormonerna, och eventuella varningssmärtor från leder och mjukdelar lätt kamofleras under förlossningssmärtan som sådan. Den födande kvinnan kan be den som är med henne under förlossningen att påminna om att byta ställning förhållandevis ofta.

Smärta i ljumskarna efter förlossning

Min slutsats är att jag har ytterligare en sak att hålla ögonen och öronen öppna för när jag träffar patienter med besvär i bäcken/höft/ljumskregionen efter graviditet och förlossning. Om vi inte känner att rehab räcker till kan det också grundat på detta finnas en anledning att stå på sig och be om en mer ortopedisk/idrottsmedicinsk utredning av läkare.

Tankar och reaktioner på det här, någon?

 

Referenser:

Acetabular labral tears following pregnancy.

Epi-no och Ani-ball, funkar de?

Epi-no och Ani-ball, funkar de?

För att tillåta passage av fostrets huvud måste bäckenbottens muskler genomgå en dramatisk deformation. Sett i ljuset av detta är det kanske fantastiskt att så få stora bristningar sker. Användandet av uppblåsbara töjningshjälpmedel skulle teoretiskt kunna sträcka ut bäckenbotten och vaginas väggar. Genom upprepad användning är tanken att detta skulle minska risken för att brista under förlossning. Jag fick en fråga och jag har försökt svara. Epi-no och Ani-ball, funkar de?

Jag fick en fråga:

”Jag undrar om du har hört talas om epi-no (en sorts ballong som används för att tänja ut snippan innan förlossning och för knipövningar), och vad du i så fall tycker? Jag har hört både negativt och positivt.”

Forskningen säger

Kan en uppblåsbar vaginal ballong som används under senare delen av en graviditet minska risken för bristningar vid förlossning? Det verkar inte så. Det finns någon enstaka studie som visat att användandet av detta hjälpmedel innan förlossning kunde öka chansen för en intakt mellangård. Denna studie visade också att hjälpmedlet inte skapade någon egen skada på bäckenbotten. En systematisk översikt får 2015 som samlade alla studier som gjorts visade att resultatet av att använda en epi-no inte är signifikant. Det verkar inte hjälpa för att undvika bristningar eller klipp.

Vad jag hittar finns det två olika varianter på marknaden, Ani-ball och Epi-no.

Principen för dessa båda produkter är att de ska skapa en kontrollerad uttänjning av bäckenbotten och stödjevävnad successivt under graviditetens sista veckor för att förbereda för den snabba uttäjningen av förlossningskanalen som sker vid en vaginal förlossning. Här finns ett klipp som visar hur produkten ser ut. Från tillverkarhåll är rekommendationen att  använda produktionen 15-20 miniter dagligen, från och med någon gång i vecka 35-37.

När jag började leta runt om information om detta fann jag lite olika saker:

  1. Reklam
  2. Ett fåtal studier
  3. Kvinnor med goda erfarenheter av produkterna som tipsar andra kvinnor

Kritiken jag hittar kommer från vetenskapligt håll. En översiktsartikel om Epi-No, publicerad 2015 summerar ”Epi-No birth trainer is a device that did not reduce episiotomy rates and had no influence on reducing perineal tears.”.

Tanken med att förebygga skador

Skador i mellangården är den vanligaste komplikationen under vaginala förlossningar, och större skador kan leda till smärta och funktionsnedsättning på lång sikt. Klipp kan användas  för att skydda kvinnan mot förlossningsbristningar. Tanken är att genom att styra skadan i en viss riktning så kan kvinnan besparas analsfinkterrupturer. Barnmorskan kan också minska risken för stora bristningar genom annan behandling – varma handdukar, massage av mellangården, speciella handgrepp och råd om förlossningspositioner. Epi-No utvecklades under början av 2000-talet i Tyskland och syftar till att i förväg hjälpa till att stretcha ut bäckenbottenmusklerna, för att minska risken för skador vid förlossningen. Namnet kommer från ”Episiotomi” som är det medicinska namnet för klipp, och namnet ”Epi-No” syftar till att man genom bruk av produkten skulle kunna förebygga klipp och skador.

Aktuell forskning

Ingen övertygande forskning kan uppvisa något signifikant resultat vare sig till Epi-No’s fördel eller nackdel. De verkar inte göra så stor nytta. Men man har heller inte hittat några direkta nackdelar med användandet heller. Detta har dock inte varit den primära frågeställningen i någon av de studier jag läst.  Jag hittar ingen långtidsuppföljning av effekterna vad gäller töjning på bäckenbotten, bäckenbottenfunktion, inkontinens eller framfall.

Förenat med obehag

Eftersom användandet av Epi-No innebär en ganska distinkt töjning av bäckenbottenmusklerna är detta förenat med ett visst mått av obehag och smärta. Det verkar dock generellt i studierna som att de flesta kvinnorna tål med att självbehandla sig enligt denna metod. Det verkar inte heller finnas någon kortsiktig ökning av riskerna, vad gäller graviditeten och barnets hälsa.

Ingen kritik?

När jag googlar runt i forum hittar jag nästan inga kvinnor som testat som är negativa till produkten. Vad betyder detta? Kanske att det är en toppenprodukt? Eller att en kvinna som köpt en produkt dyrt, men inte tyckt om den kanske inte är så benägen att skriva negativt om den, för att inte framstå som dum? Jag vet inte. Det här med kvinnors egna berättelser om sådana här produkter är svåra att tolka.  Är det gjort så är det ju gjort. En förstfödeska som använde en dylik produkt med stor framgång. Hur vet vi hur det skulle gått annars? En omföderska som använder en vaginalvidgande produkt  – vet vi att skillnad i förlossningsskedet handlar om produkten som sådan, eller bara om att hon är omföderska? Dessutom tillkommer ju våra stora individuella skillnader. Hur vet jag att min kropp kommer reagera som din, och att min förlossning kommer likna den du haft? Jag tänker att vi behöver STORA statistiska underlag för att dra några säkra slutsatser om dessa produkter.

Epi-no och Ani-ball, funkar de?

Något som ändå gör mig tveksam till dessa produkter är den teoretiska förklaringsmodellen.

  • Kommer bäckenbotten och stödjevävnaden verkligen töjas ut av det?

Vi vet att sådan kortvarig stretching som den de flesta av oss sysslar med i samband med träning egentligen inte ger någon muskelförlängande effekt. Men 15-20 minuter har potential att faktiskt förändra muskler och stödjevävnadernas struktur så pass att de blir förlängda.

  • Men vill vi verkligen att bäckenbotten och stödjevävnaderna ska töjas ut?

Jag kan personligen känna mig lite tveksam till att regelbundet stretcha ut bäckenbotten till en storlek motsvarande en bebis huvud. Vi vet att risken för framfall ofta ökar ju fler förlossningar en kvinna genomgår. Och även om en kvinna föder många barn, så har hon förmodligen minst nio månader mellan varje förlossning och den potentiellt traumatiska uttänjningen av bäckenbotten som sker då. Är det bra på lång sikt att under flera veckors tid sträcka ut bäckenbottenmusklerna varje dag? Eftersom vi inte har några långtidsuppföljningar är det svårt att avgöra. Skulle de minska  risken för en förlossningsskada har det ju möjligen goda konsekvenser på lång sikt. Vi har inte fog för att tro att det faktiskt är så. Men om vi trodde det:  uppväger den minskade risken för förlossningsskada faktiskt den uttänjning av bäckenbotten som sker genom behandlingen med redskapet? Jag vet inte.

Epi-no och Ani-ball, funkar de?

Forskningen verkar tveksam till att dessa produkter fungerar. Om vi hade haft statistiska underlag för att tro att användandet av dessa hjälper för att minska risken för bäckenbottendysfunktion på sikt hade det varit en grymt bra sak. Vi vet inte heller vad som händer med en bäckenbotten som tänjts ut med ett medicintekniskt redskap. En utsträckt men hel bäckenbotten har ju för all del en massa återhämtningspotential och kan säkert återgå till tidigare funktion lite lättare än en skadad. Men vi har inga studier som visar på direkta fördelar.

Hur tänker du? 

 

Referenser:

Ont i svanskotan efter förlossning

Ont i svanskotan efter förlossning

Har du fått ont i svanskotan efter förlossning?

Svanskotan heter coccyx på latin och är det spetsiga slutet på kotpelaren. I svanskotan fäster både bäckenbottenmuskler, ledband från bäckenet samt rumpans muskler. Trots att svanskotan är ett litet ben har den flera viktiga funktioner, bland annat  håller balansen i sittande tillsammans med bäckenets sittbensknölar. Att luta sig bakåt ökar trycket på svanskotan.

Ont i svanskotan efter förlossning

Den nästa vanligaste orsaken till svanskotesmärta är vaginala förlossningar (den främsta är fall).  Svanskotan utgör det bakre landmärket i bäckenutgången där bebisen ska passera. Svanskotan är den benstrukturen i bäckenet som faktiskt har förmågan att ge efter för att skapa utrymme under en förlossning. Det är samma slags rörelse som sker vid tarmtömning, fast under ett högre tryck. Under en vaginal förlossning kan svanskotan få sig en törn som kan resultera i ett benbrott eller att svanskotan går ur led. Risken för svanskoteskada ökar vid komplicerade eller instrumentella förlossningar. Om svanskotan gått ur led kommer kvinnan ofta märka detta först när hon sätter sig upp första gången efter förlossningen. Denna skada kommer se normal ut på röntgen så länge undersökningen inte görs i sittande. Faktiska benbrott är  mer ovanliga. I de fall svanskotesmärta kommer från ett akut trauma är förstahandsbehandlingen ofta smärtlindrande läkemedel och vila. Efter en förlossning behöver smärtlindringen anpassas till amning och behov av att undvika förstoppning.

Svanskotesmärta efter förlossning

Efter ett misstänkt trauma som inkluderar fraktur eller subluxation behöver svanskotan främst avslastas. Vila i liggande mycket. ,Ska du sitta kan du avlasta svanskotan genom att sitta på en ihoprullad handduk lagd som ett U på stolssitsen, men själva U:ets öppning bak mot ryggstödet. På sås sätt hamnar svanskotan att hänga i luften. Vi rekommenderar oftast inte till användning av speciella dynor, framför allt inte efter förlossning. Du kan också använda värme och kyla so smärtlindring. För kyla tar du en påse med smältande isbitar, blöter en handduk och lägger emellan ispåsen och huden. Kylbehandling bör pågå i 10-15 minuter och värmebehandling i 30 minuter. Du kan med fördel upprepa detta ofta. Om du ammar är de bra att göra detta i sidliggande så mycket som möjligt. Smärta från svanskotan förvärras ofta av långvarigt sittande, tillbakalutad position i sittande och uppresning från sittande.

Vad kan du göra mer?

I och med att svanskotan är en av de viktigaste skelettdelarna för vår sittbalans är det ibland fördelaktigt för denna kroppsdel att vara väl inbäddad. Har du ont i svanskotan kan det finnas en bra anledning att träna upp din rumpmuskelvolym samt att undvika för hastig viktnedgång. Smärta i svanskotan kan också bero på refererad smärta från andra områden, så som graviditetsrelaterad bäckensmärta eller från överspänning i bäckenbottenmuskulaturen. Om du är osäker varifrån din smärta faktiskt kommer kan du uppsöka en fysioterapeut som kan undersöka dig.

Läkning och behandling

Oftast går smärtan över av sig själv eller med lättare behandling i form av avlastning och smärtlindrande tabletter. Bäckenbottenträning med fokus på avslappning kan vara en del av behandlingen för att påverka eventuella spänningstillstånd i bäckenbotten. Viktnedgång i en lagom hastighet och smärtlindring vid behov är alltså det första man kan ta till när en lider av smärta i svanskotan efter förlossning.  Det kan också vara klokt att undvika långvarigt tillbakalutat sittande och vid behov använda en U-formad handduk som avlastning. Det kan vara av vikt att träna rumpmusklerna för att på sikt återfå en normal ”vaddering” för sin rumpa i sittande position. Många nyblivna mammor upplever ju också att rumpan liksom försvunnit efter graviditeten. Mer om detta här.

Ont i svanskotan efter förlossning

Ont i svanskotan efter förlossning är en förhållandevis vanlig komplikation som oftast går över av sig själv inom några månader. Det viktigaste är att du som drabbas att du känner att varje vecka eller månad är bättre än den förra. Om återhämtningsprocessen stannar upp bör du söka hjälp via vårdcentralen eller hos närmsta fysioterapeutmottagning.

Gördlar efter förlossning – min fysioterapeutiska slutsats

Gördlar efter förlossning – min fysioterapeutiska slutsats

Ska jag använda gördel efter graviditeten?

Jag började den här serien med att hävda att vi egentligen inget vet. Det står jag fast vid, och därför är det lite problematiskt att alls ha en åsikt. Vad jag än kommer fram till så kan jag ha fel, och dessutom _väldigt_ fel för enstaka individer utifrån deras egna förutsättningar.

Min personliga erfarenhet är att det var krångligt att ha en gördel efter kejsarsnitt. Problemet med den var att den inte alls stannade på plats så långt ner som jag ville ha den, utan bara gled upp. När jag youtubade som hastigast hittade jag flera stycken kvinnor som glatt delade med sig av sina positiva erfarenheter av gördlar. Min mycket ovetenskapliga uppfattning är nog att det finns postpreggokroppsformer som funkar bättre och sämre för gördlar, och jag nog tillhör en av de sämre.  Jaja, nog om min egen erfarenhet.

Min fysioterapeutiska slutsats

Efter att ha jobbat med denna serie inlägg och läst studier och googlat runt är min slusats att gördlar inte är enbart bra, eller enbart dåliga.

  • Jag tror definitivt inte att alla kvinnor ska ha en gördel efter en graviditet.
  • Det verkar finnas vetenskapligt stöd för att en gördel kan fungera bra efter en bukoperation. Den används i så fall för att möjliggöra att komma på benen tidigt samt att öka känslan av trygghet då gördeln ger ett stöd. Det finns bara evidens för att detta stöd är till någon hjälp i det akuta skedet. Dock kanske bara första veckan.
  • Vi fysioterapeuter gillar inte alltid ”yttre stöd” som liksom tar ifrån musklerna en del av deras egna arbete. Det kan i det akuta skedet finnas en poäng med att ha en lagom dos av aktiverng (och vila!) och att ha en gördel alla dygnets vakna timmar är kanske inte fördelaktigt utifrån detta. En vettigt stegrad fysisk aktivitet är enligt min åsikt det vettigaste här. Om du ska använda gördel bör du kanske fasa in mer muskelaktivitet och fasa ut gördelns successivt när du ska sluta.
  • Personer med en stor och besvärsgivande magmuskeldelning har ofta hela andra behov av gördel längre fram, men i det akuta skedet kan jag inte se att en gördel faktiskt skulle göra något specifikt fördelaktigt för dem heller, när det kommer till att optimera läkning.

Varken helt bra eller helt dåligt

Frågan om gördlar ökar trycket på bäckenbotten är inte helt besvarad, kan jag tycka. Det verkar som att de elastiska gördlar som kommer på tal för en postpreggomage inte påverkar buktrycket så pass mycket att bäckenbotten skulle få en skadlig tryckökning på sig. Kanske att en längre tids användning av en gördel har en långsiktig negativ effekt på bäckenbotten. Detta är bara en tanke, inget jag har vetenskapligt fog för. Men i och med att övervikt genom sin buktrycksökande faktor utgör en risk för framförallt framfall, kan det tänkas att ett långvarigt något förhöjt buktryck inte är av godo.

Individuella faktorer spelar in

Om en kejsarsnittad, nyförlöst kvinna som vet med sig att hon brukar bli så pass stressad av smärta och obehag i kroppen att det kan vara svårt att komma igång. Då kanske en gördel kan användas som ett hjälpmedel den första tiden. Den har troligen sedan ingen större positiv effekt. När jag kollar runt på bilder på olika gördlar är det någon lik denna som jag skulle vilja rekommendera. Den är uppenbart mer anatomiskt uppbyggd och syftar också till att ge stöd – inte att dra åt. En sådan slags gördel skulle jag alla gånger rekommendera till någon som gärna vill ha en gördel efter ett kejsarsnitt. Den verkar också ha fler användningsområden, att ha på som avlastning korta stunder under en episod av akut ryggsmärta til exempel.

(OBS ej spons och jag har aldrig sett den där gördeln i verkligheten, jag har bildgooglat).

Och då är ju den mer konkreta frågan om det är värt att investera i en gördel för en veckas användning?

Ja, vad säger du?