Kategori: Förlossning och kejsarsnitt

Förlossning och kejsarsnitt

Inlägg om att föda barn

Under denna kategori hittar du inlägg om hur kejsarsnitt går till, tips inför vaginala förlossningar och hur du kan förvänta dig att må efter något av dessa. Du får praktiska tips och råd, men också vägledning om du känner att du inte mår riktigt bra.

Fysioterapi inom förlossning och kejsarsnitt handlar om kroppen, om smärta, om positionering och om hur återhämtningen ska vara efteråt. Här är fokus på ditt mående, inte på barnets.

Fokus ligger på vetenskapligt baserade faktatexter, men en del inlägg är mer resonerande och vägledande utifrån beprövad erfarenhet.

Välkommen att läsa!

Avslutande inlägg om elitidrottande kvinnor

Avslutande inlägg om elitidrottande kvinnor

Jag fick ett meddelande av en intensivt idrottande kvinna som står inför att genomgå en inkontinensoperation:

Hur snabbt kan man träna hårt igen? Vad ska man tänka på i uppstartsfasen? Man vill ju inte sabba operationsresultatet men vill ju såklart komma igång så fort som möjligt! Ingen verkar ha koll på vad som gäller för oss som tränar 20tim/vecka…

Jag vill avsluta min serie om elitidrottande kvinnor med svaret som jag svarade till henne:

Oavsett träningsgrad innan en operationen (här kan du lika gärna läsa graviditet/förlossning/kejsarsnitt) så är rekommendationerna desamma:

Du ska vara tillräckligt stark i bäckenbotten för att den ska vinna över buktryck plus belastning.

Ju mer och ju hårdare du tränar desto uthålligare måste bäckenbotten vara.

Elitidrottande kvinnor är fantastiska

När det kommer till ländryggssmärta, bäckensmärta eller bäckenbottendysfunktion efter graviditeter och förlossningar finns det inget som egentligen tyder på eilitidrottande kvinnor är undantagna. Men inte heller drabbade mer än andra. Elitidrott är inte alltid friskvårdande och den höga belastningen kommer med en uppsättning riskfaktorer och utmaningar. Vi vet dock ännu för lite om återgång till elitidrott kort efter graviditet ger en ökning av risken för bäckenbottendysfunktion på sikt. Det verkar inte helt otroligt, men samtidigt: Kroppen är ett cool och härligt maskineri som tål enormt höga påfrestningar.

Förhoppningsvis kommer det en massa bra forskning som gör att vi kan spetsa till råd och rekommendationer, både på individnivå och på gruppnivå för elitatleter. Men tills dess får vi heja på de elitidrottande gravida och mammor som finns!

Ni kvinnor med egna eliterfarenheter där ute!

Berätta! Hur har din graviditets- och förlossnings- och postpartumresa varit?

Alla inläggen i serien:

Elitidrottande kvinnor – förlossningar

Elitidrottande kvinnor – förlossningar

Det finns inga studier på om vältränade och elittränande kvinnor får lättare eller svårare förlossningar, fler eller färre skador, eller kejsarsnitt. Det vi har att ta hänsyn till är alltså utfallet av förlossningen i efterhand: Hur lång var förlossningen? Sprack hon? Fick de ta till sugklocka? Blev det kejsarsnitt?

Idrottsskador och förlossningsskador

Precis som vid idrottsskador kan läkningen och återhämtning efter även en förlossning väldigt olika lång tid, beroende på om kvinnan spruckit något och förlossningens progress. En motionär som har stukat sin fot lite lätt kanske är tillbaka i joggingspåret samma vecka, men efter en rejäl fotledsstukning med avslitna ledband kan återgången till idrott vara månader bort. Precis så stor skillnad kan det vara även för olika utfall efter en förlossning. Bäckenbotten sträcks ut över 300% vid en vaginal förlossning, och även om det inte uppstår några synliga bristningar är musklerna inte optimalt fungerande efter detta. Om bäckenbotten inte är optimalt fungerande kommer den inte kunna stå emot de tryckökningar som sker när kvinnan ökar buktrycket/anstränger sig/lyfter tungt/springer/hoppar och risken ökar för framfall och inkontinens.

Jag ber om ursäkt för kass bildkvalitet, men jag är ingen illustratör och har ingen möjlighet att betala för fancy bilder. Tror ändå ni fattar? 

födabarn3

födabarn2

födabarn1

Elitidrott är ingen friskvård för bäckenbotten

I någon studie har elittränande kvinnor (friska kvinnor som ej fött barn) visats ha mer muskelmassa i bäckenbotten än andra kvinnor, men en del har också haft sänkning av bäckenorganen som hos vissa kvinnor med symtomgivande framfall. Det är generellt heller ingen skillnad i uppmätt styrka i bäckenbotten hos elittränande och ”vanliga” kvinnor. Detta kan möjligen vara predisponerande för sämre utfall efter en förlossning. Om de elittränande kvinnorna utsätter sig för högre belastning men inte är starkare i bäckenbotten, finns det en ökad risk för inkontinens och framfall längre fram? Detta är inte vetenskapligt klarlagt än, det senare är min egen spekulation.

Vissa idrotter kan höra ihop med en mycket stark bäckenbotten istället. Detta har i studier inte visats ha någon negativ effekt på förlossningsutfall.

Elitidrottande kvinnor – förlossningar

Det verkar inte vara någon skillnad i förlossningsutfall för elittränande, motionärstränande eller icke-tränande kvinnor. Det shör dock ihop med bäckenbottenhälsan på sikt: Hur sker stegringen av träning efter graviditeten. Kommer kvinnan träna upp sin bäckenbotten att klara av att motstå den belastningar den utsätts för?

Bäckenbotten

Bäckenbotten påverkas redan under graviditeten och en vaginal förlossning kommer innebära ytterligare påverkan med nedsatt styrka och volym. Även om bäckenbotten inte drabbats av permanenta skador kan nedsättningarna kvarstå allt mellan 6 veckor och 12 månader. Vi vet inte särskilt mycket om hur bäckenbotten påverkas av återtag av tung fysisk träning tidigt postpartum. Tidig återgång till tungt fysiskt arbete har i studier visats öka risken för både urininkontinens och framfall. Detta kommer dock från mindre studier på kvinnor från Indien och Nepal. Hypotesen är att bäckenbotten blir överbelastad om den inte får nog med återhämtning innan återgång till tyngre belastning. För atleter som har en ökad risk för att ha fått en skada på bäckenbotten (analsfinkerskada, fött med sugklocka, långt krystskede, stor bebis mm) så kan återhämtningstiden behöva längre än för andra. Det kan finnas behov av att undvika höga buktryck och belastningar under förhållandevis lång tid postpartum, även om vi inte har starka vetenskapliga evidens för denna rekommendation.

Bland kvinnor postpartum generellt är förekomsten av framfall mellan 18-56 % under det första halvåret. Mellan 15-40 % har en funktionsnedsättning i bäckenbottens stora muskel levator ani och mellan 15-30 % av alla kvinnor som fött barn (oavsett förlossningssätt) lider av inkontinens första året postpartum. Bland norska elitatleter har man funnit att 29 % har urinläckage 6 veckor postpartum. Precis som för ”vem som helst” är bäckenbottenträning förstahandsbehandlingen även för elitidrottare

Referenser

 

Alla inläggen i serien:

Smärträdsla gör förlossningen mer smärtsam?

Smärträdsla gör förlossningen mer smärtsam?

Katastroftänkande och förlossningssmärta

Jag har ju som många av er vet, funderat kring det här med smärta och förlossningar tidigare. Mina grundtankar om förlossningssmärta är som följer.

Det jag står för allra mest är:

Alla upplever smärta på olika sätt

Alla behöver, bör och ska inte möta smärta på samma sätt.

Alla behöver inte heller samma behandling för smärta.

Smärta är alltid subjektiv.

Jag hittade jag en intressant, svensk artikel om katastroftänkande och förlossningar. 

Saxat hejvilt:

”We found that women who catastrophized about labour pain anticipated and experienced more pain than non-catastrophizers. Non-catastrophizers rated their recovery after childbirth better than catastrophizers.

Women with this tendesy may interpret labor pain as menaching, which evokes catastrophizing thoughts. They may then focus their attention on the pain, leading to an overestimation of its intensity (i.e they anticipate more pain) and an underestimation of their own coping abilities. In the model, this vigilance is associated with increased muscle tension, which may also increase pain intensity.

In our study, the women also seemed to show a tendency to avoid certain movements after childbirth, resulting in a slower resumption of daily activities, walking, cooking and hygiene.

Catastrophizing may be an important indicator for identifying mothers who may have difficulties with labor and recovery after delivery.”

Teorin är alltså att katastroftänkande liksom gör smärtupplevelsen ”större” än nödvändigt. Det sätter igång en kavalkad av känslomässiga, biologiska och beteendemässiga faktorer. Detta gör att individen spänner sig mer, blir rädd för smärtan och försöker undvika den med alla medel.

Utifrån detta tänker jag:

  • Att ha goda kunskaper om smärta inför en förlossning kan vara bra!
  • Att ha tränat avslappning inför en förlossning är nog superviktigt.
  • Att få bolla tankar om smärta med någon efter förlossningen är nog också viktigt för en del.

Om bäckensmärta

Jag läste en annan studie (om bäckensmärta efter förlossning) där forskarna kunde dra slutsatsen att en låg förväntan på att kunna bli bra igen var en bidragande faktor till långvarig bäckensmärta. Lite gammalt, hederligt positivt tänkande behövs alltså? Jag vet inte, men tänker att min roll som vårdgivare är att också vara en hopp-givare. Jag menar inte glättigt ba ”jorå, det här kommer bli bra ska du se”, utan ja… ni fattar…

Slutsatsen är, att utöver att själva smärtan är olika, smärtupplevelsen är också så otroligt individuell. Jag tycker att det är häftigt ändå.

Hur tänker du om det här?

 

11 råd för dig som ska kejsarsnittas

11 råd för dig som ska kejsarsnittas

Vad kan jag förvänta mig av ett kejsarsnitt?

Det är många olika faktorer som påverkar hur du mår efter ett kejsarsnitt. Här kommer 11 råd för dig som ska kejsarsnittas, för att optimera läkningen och måendet efteråt.

11 råd för dig som ska kejsarsnittas

  • Ta de smärtlindrande tabletterna du får efteråt.

Du ska genomgå en bukoperation, och efter en sådan kommer du ha ont i ungefär två veckor. Du kan förvänta dig att känna en förbättring för varje dag, men du kan ändå ha ganska ont. På BB kommer du få läkemedel doserat till dig och efteråt kommer du få rekommendation på tabletter att ta regelbundet de närsta dagarna/veckorna efter att du kommit hem. Att ha väldigt ont kan vara en faktor som förhindrar din återhämtning. Se till att vara så smärtlindrad du kan, så att du möjliggör att röra dig så normalt som möjligt.

  • Ta hand om såret.

De allra flesta blir sydda med tråd som upplöses av sig själv, men om du får något annat kommer du få hjälp att ta bort stygn eller agraffer efter en tid. Om du märker att såret skulle börja bli rött, varmt eller vätska en tid efter att du kommit hem bör du ta kontakt med vården. Om ärret inte skulle läka helt slätt och kan du behöva jobba lite med ärret, läs gärna vidare här och här.

  • Kom upp och rör på dig. 

Så fort som personalen på BB ger dig grönt ljus är det bra att komma upp och stå och gå lite. Att komma på benen snabbt minskar risken för blodproppar, underlättar tarmarnas arbete och underlättar kroppens möjlighet att läka. Blodcirkulationen ökar när du rör på dig, och ökad blodcirkulation stimulerar kroppens återhämtning. Om du har väldigt ont eller känner dig väldigt rädd för att röra dig efter kejsarsnittet kan du har hjälp av en maggördel.

(För mer läsning om gördlar efter graviditeter läs här, här, här och här.)

  • Be om hjälp.

Samtidigt som du nu har ett nytt litet liv att ta hand om är din kropp nu mitt uppe i en återhämtningsperiod efter en bukoperation. Det kan vara lätt att sätta sig själv i andra hand i den situationen, men om du har möjlighet – be om hjälp med vardagssysslorna så att du också själv få möjlighet att vila.

  • Ät rätt.

Att få i sig tillräckligt med näringsämnen är viktigt för kroppens återhämtning. En bukoperation motsvarar minst en dygns energiåtgång. Tänk på att äta saker som innehåller mycket nyttighetet – vitaminer, mineraler och protein. Kroppen behöver dessa viktiga byggstenar för att läka. Undvik att äta dig mätt på saker som enbart ger snabba energikickar, men inte innehåller så mycket näring.

  • Undvik förstoppning.

Hormonerna och smärtlindrande läkemedel kan svärja sig samman mot dig och göra dig förstoppad. Att öka buktrycket för att krysta kan vara obekvämt efter ett kejsarsnitt, så du kommer vara angelägen om att hålla avföringen mjuk och smidig. Det är inte garanterat att det finns fiberrik mat och torkad frukt på BB, så se till att packa med dig en påse torkade plommon eller något annat du vet att du brukar kunna få i dig. Ta också för vana att bajsa med fötterna upp på en pall, såf år du lättare att tömma tarmen.

Om det inte räcker med att bara dricka mycket vatten och äta plommon, be din vårdgivare om läkemedel som kan underlätta för dig.

  • Mata eller amma med god hållning.

Det kan ta emot att sträcka på ryggen, och där igenom magen, när du står, går och sitter de första dagarna. Du kan däremot vara garanterad att såret håller för en upprätt hållning, och din rygg och dina muskler kommer tacka dig på sikt om du försöker att hålla dig i en god hållning när du sitter med bebisen. Ha en kudde i svanken och ha stöd för armarna! Läs fler tips här!

  • Lyft ingenting tungt.

Såret håller garanterat för att sträcka ut dig i en rak upprätt hållning, men du bör ändå ha respekt för att du är bukopererad med allt vad det innebär. Du har troligtvis fått rådet att inte lyfta eller bära tungt de första 8 veckorna, och detta beror på att det är så lång tid det tar för alla vävnader att ta ihop efter operationen. Så länge du är smärtfri och inte får några bakslag vad gäller sårläkningen kan du dock vara successivt mer fysiskt aktiv under den här perioden, men ta det försiktigt.

  • Ta dig ur sängen försiktigt.

Hävkraften vid att sätta sig rakt upp i sängen från ryggliggande är också till en början för kraftig för de nyopererade vävnaderna. När du ska ta dig upp ur sängen bör du ta det stegvis: förflytta dig stegvis i sängen genom att göra små rumplyft, lägg dig på sida och häv dig upp sidledes med hjälp av armarna. Låt armarna göra jobbet hellre än magen.

  • Skynda långsamt med sex. 

Rörligheten kring bäckenet och kring ärret kan bara nedsatt och kan tillsammans med trötthet och hormoner göra att sex känns långt borta. Skynda långsamt och använd glidmedel när det är dags, speciellt om du ammar kan slemhinnorna vara torra och sköra.

  • Prata om hur du mår

Oavsett om kejsarsnittet var planerat eller inte, kan upplevelsen vara omtumlande. Om du inte mår bra, se till att söka hjälp. Prata med din BVC-sköterska så kan du vid behov få hjälp och stöttning. Ju bättre du mår, desto bättre förälder kommer du orka vara.

11 råd för dig som ska kejsarsnittas

Här ovan har jag gett dig 11 råd som jag hoppas ska underlätta tiden efter ditt kejsarsnitt.

Har du något tips du vill tillägga! Berätta! 

 

 

 

Vill du läsa mer på temat? Tips:

Återhämtning efter förlossning och kejsarsnitt- tre månader till ett år

Återhämtning efter förlossning och kejsarsnitt; fyra veckor till 3 månader

Återhämtning efter förlossning och kejsarsnitt, första månaden

Återhämtning efter förlossning och kejsarsnitt, första veckan

När kan man börja springa efter ett kejsarsnitt?

Ska jag tejpa ärret efter kejsarsnitt?

Ärrvävnad efter förlossningsskador och gynekologiska operationer

Självbehandla fastvuxet kejsarsnittsärr

 

 

 

 

 

Nyförlösta kvinnor och bärande

Nyförlösta kvinnor och bärande

Jag har fått en del specifika frågor om kejsarsnitt och bärande. Jag har även en vaginalt nyförlöst bekant som berättat att hon fick framfallskänningar efter att ha burit sitt andra barn i sjal. Hur är det egentligen med nyförlösta kvinnor och bärande? Låt oss se bortom själva förlossningssättet, utan se på den eventuella påverkan på muskelfunktionen. Det är utifrån kroppens funktioner, styrka och eventuell smärta vi har att utgå och det finns få kategoriska svar.

Bålmusklerna efter en graviditet

Vi vet att det tar 4-6 veckor efter en fullgången graviditet innan magmusklerna börjar återta sin forna längd efter att ha varit utsträckta över gravidmagen. Raka bukmusklerna tar fyra veckor på sig att börja hitta sin forna form. Det tar ungefär 8 veckor innan musklerna kan stabilisera ryggraden mer normalt (7). Under tiden fram till denna tidpunkt har den postgravida kroppen minimal stabilitet för ryggraden eftersom både muskler och stödjevävnad är uttänjd och slak. Kvinnor som genomgått ett kejsarsnitt har dels sårläkningen att ta hänsyn till, men också den instabilitet som drabbar alla postgravida kvinnor.

Bäckenbottens roll i barnbärande

bäckenbotten crope

Bäckenbotten är en muskelgrupp som utgör själva botten i bålen. Den hänger som en hängmatta fäst i insidan av bäckenets kanter. Den ger stöd åt de inre organen och bäckenet. Anledningen till att vi teoretiskt vill begränsa lyftande och bärande för nyförlösta mammor är att bäckenbotten inte fungerar optimalt just vid denna tidpunkt i livet.  Bäckenbotten erbjuder kanske helt enkelt inte ett tillräckligt bra stöd för vikt som läggs på den. Graviditeten som sådan gör att bäckenbottens ”hängmatta” blir hängigare och mer sviktande. En vaginal förlossning sträcker ut bäckenbottens muskler upp emot 360 procent. Även om en kvinna inte spruckit mycket har musklerna gått igenom en hel del.

Kvinnor som har blivit förlösta via kejsarsnitt har troligen mer hänsyn att ta till bålen på grund av ett läkande sår på magen. Kvinnor som har förlösts vaginalt har större sannolikhet att ha en uttänjd bäckenbotten som inte svarar bra på en tung belastningsökning. Men generellt sett kommer alla nyförlösta kvinnor kommer vara instabila i ryggen. Alla oavsett förlossningssätt kommer ha en försvagad bäckenbotten.

Bärande och bäckenbotten

En studie från 20015 (6) har jämfört hur bäckenbotten hos kvinnor reagerar på olika varianter av bärande utifrån vad som händer med trycket inne i bålen. Forskarna fann att bärande med sidlik belastning och bärande på ryggen gav minst påverkan i form av tryck emot bäckenbotten. Bärande på magen och med ojämn belastning (som när du bär ett babyskydd i en hand) gav mest tryck neråt.

An external file that holds a picture, illustration, etc.Object name is nihms659949f1.jpg
Bild från studien

Det finns belägg för att alla människor kan behöva anpassa bärandet efter sina förutsättningar. En nyförlöst eller gynekologiskt nyopererad kvinna bör faktiskt kanske undvika långvarigt bärande. Detta bekräftas även av en studie publicead 2018 (9). Den kanske viktigaste påverkbara faktorn för påverkan på bäckenbotten vid bärande är tiden. Bärande i bärredskap inbjuder till mer långvarigt bärande än till exempel armkrafts-bärande, på grund av komforten. På så sätt kan bärredskap ibland innebära att en nyförlöst ”frestas” att bära mer än hon faktiskt bör, även om hon ändå håller sig inom ramarna för att ”inte bära mer än bebisens vikt”. Här är alltså tidsaspekten viktigare än belastningen som sådan.

Kan jag bära bebisen i bärredskap efter ett kejsarsnitt?

Sjal kan vara mer komfortabelt än en sele, eftersom selars höftbälte ofta hamnar över det ömmande ärrområdet. Detta behöver inte vara dåligt i sig. Vissa kan tvärt emot uppskatta stödet som ett höftbälte ger till snittområdet. Sjalar för spädbarn kan knytas i varierande höjd och kan upplevas skönare. Inga eventuella storasyskon ska bäras på minst 8 veckor!

Kan jag bära bebisen i bärredskap efter en vaginal förlossning?

Det här beror också på. Generellt pratas det ju om ”bebisens vikt” som en gräns för hur mycket den nyförlösta kvinnan ska lyfta och bära. Tiden kommer dock in som en begränsande faktor. Upplever du att du får tyngdkänsla från bäckenbotten när du är nyförlöst bör du ta en paus. Korta stunder kan absolut fungera. Om du haft en komplicerad förlossning och eventuellt spruckit mycket kan svullnaden öka av den belastning som bebisen faktiskt utgör. Detta kan vara obekvämt och kan kännas som en återkomst av tyngd- eller svullnadskänsla.

Nyförlösta kvinnor och bärande

Jag vill poängtera att bärandets belastning kan vara hög. Tiden du bär behöver trappas upp så att kroppen hinner med att anpassa sig för belastningen. Belastning som känns för tung, är för tung!

Besvär från bäckenbotten längre fram

Jag anser att det finns vikt-gränser för vad som är rimligt att en kropp ska bära. Bäckenbotten kan vara den begränsande faktorn vad gäller bärande och annan träning. Jag tror också att om alla muskler är någolunda intakta kan dessa också tränas upp att tåla en förhållandevis hög belastning. Bäckenbotten har som bäst grundspänning under perioden efter ägglossningen fram menstruationen. Jag personligen, och många andra som jag träffat, upplever att besvär från bäckenbotten är som värst under ägglossning. Detta kan alltså förklaras av att grundspänningen är något lägre då. Om kvinnan ser ett tydligt mönster kan det alltså vara av intresse att undvika långvarigt och tungt bärande under ägglossning. En del upplever istället mest besvär under menstruation, detta får antas bero på svullnad och ömhet i hela regionen.

Hushålla med resurser

I detta sammanhang bör kvinnan hushålla med bäckenbottens styrka och resurser. Det kan vara klokt att belasta tyngre tidigare på dagen, hellre än sent. Det kan också vara så att kvinnan behöver välja sina tillfällen och spara bäckenbottenstyrkan till den aktivitet hon helst vill utföra, oavsett om det träning, storhandling eller inköp. Detta under en samtidig period av återträning av bäckenbottenstyrkan.

Referenser:

  1. Increased carrying reduces infant crying: a rondomized controlled trial
  2. The effect of backpack heaviness on trunk-lower extremity muscle activities and trunk posture
  3. The effects of body posture by using Baby Carrier in different ways
  4. Baby carriers: a comparison of traditional sling and front-worn, rear-facing harness carriers
  5. How does the way a weight is carried affect spinal loads?
  6. Effects of walking speeds and carrying techniques on intra-abdominal pressure in women
  7. Structure and function of the abdominal muscles in primigravid subjects during pregnancy and the immediate postbirth period
  8. Is there a difference in the electromyographic activity of the pelvic floor muscles across the phases of the menstrual cycle?
  9. Variables Affecting Intra-abdominal Pressure During Lifting in the Early Postpartum Period

Alla inlägg finns nu här:

  1. Inledande inlägg. 
  2. Bärandets ergonomi
  3. Fysioterapeutens råd om bärande-ergonomi
  4. Vad ska du tänka på när du köper bärredskap?
  5. Avslut på bära-barn-temat

Är det bättre att föda utan smärtlindring?

Är det bättre att föda utan smärtlindring?

Är du en bättre föderska om du föder ”naturligt”?

Alla graviditeter och alla slags födslar är värda stående fanfarer, vill jag börja med. Jag anser inte att det går att göra fel! Men jag jag får ändå lite känslor och tankar kring en slags ideal kring att man är en bättre födande om man föder naturligt, utan smärtlindring.

Så här tänker jag:

  • Olika individers smärta går inte att jämföra. Inte för nageltrång, fotledsstukningar, höftartros, eller vad det än vara må.
  • Olika individers förlossningssmärta går inte att jämföra.
  • Förlossningsprecesser tar olika lång tid.
  • Det är olika trångt i bäckenet.
  • Barn är olika stora.
  • Värkarna kan komma olika tätt, olika intensivt.
  • Smärtupplevlesen kan förstärkas av oro, av yttre förutsättningar och upplevd stress.
  • Alla inre och yttre faktorer är individspecifika.

Är det bättre att föda utan smärtlindring?

Gör det bara tillräckligt ont, eller tillräckligt länge, så kommer alla behöva smärtlindring.

Nu menar jag inte att den som fött utan smärtlindring inte har haft ont. Absolut inte. Jag menar bara att smärtan uppenbarligen inte blivit så där övermänsklig så att det bara inte går att fortsätta utan lindring. Det handlar ganska lite om prestation. Det handlar om anatomi (både föderskans och barnets) och om förlossningsprogressen som sådan.
Endast till en ytterst liten del går sådant att påverka. Du hade uppenbarligen smärta som var så under kontroll att du inte behövde smärtlindring.

En diskussion bland privilegierade

En av mina förebilder, ”The Skeptical Ob” skriver om samma ämne:

”So if it’s not the ability to tolerate pain (since women who have unmedicated childbirth because they have no other choice haven’t achieved anything), and it’s not simply enduring pain (since Natural Childbirth advocates wouldn’t consider unmedicated migraines or kidney stones to be an achievement) and it’s not the refusal of pain relief per se (since no NCB advocate thinks it is an achievement to refuse anesthesia for surgery), what is it?

It’s their own special, carefully defined, easy to accomplish “achievement”:

I was presented with a luxury option and chose to forgo it.

We’re supposed to be impressed by that?”

Anledningar till att brassa på med smärtlindring

Från min fysioterapeutvy finns det också flera anledningar till att verkligen vara bra smärtlindrad. Vi utgår ofta från att ”det är omodernt att ha ont”.

  • Det var ganska länge sedan vi i muskuloskelletala smärtsammanhang tyckte att smärta bara är att uthärda och bita ihop kring. Vi vet att smärta ofta föder smärta och att när det gäller att minska risken för kronisk värk kan det vara viktigt med smärtlindrande läkemedel i början av en smärtepisod. Så jag kan tänka att det finns koppling mellan adekvat smärtlindring och positiv progress under en förlossning
  • En annan anledning till att verkligen se till att vara bra smärtlindrad är om du har tendenser att vara väldigt överspänd i bäckenbotten. Jag är övertygad att du lättare kan hjälpa till och aktivt slappna av i bäckenbotten under en förlossning, om du inte har kaos-och-panik-ont.
  • Att ha en upplevelse av förlossningen som väldigt smärtsam är förknippat med posttraumatisk stress. Den subjektiva upplevelsen av förlossningen är väldigt avgörande för hur man tolkar upplevelsen och mår efteråt.

Frågan om epiduraler

I samma veva som smärtlindring under förlossning kommer upp för diskussion så brukar samtalet riktas emot epiduraler. Epiduraler är en slags smärtlindring, och det är viktigt att veta att smärtlindring lika gärna kan handla om  lustgas, injektioner och lokalbedövning. Epiduraler har i äldre studier visats ökar risken för att man kommer behöva använda sugklocka (och därmed sekundärt kunna öka risken för förlossningsskador), men studier nyare än 2005 verkar inte längre påvisa samma samband. Det kan handla om utveckling av både sammansättning av läkemedlet och nyare teknik. Huruvida epidural ger mer utdraget förlossningsförlopp är fortfarande lite osäkert, det kan ju vara så att epiduraler också ges till kvinnor med långdragna förlopp för att de ska orka med. Det finns också vissa studier som påvisa samband mellan användning av epidural och en minskad förekomst av levatorskador. Det här är naturligtvis smärtlindring som ska föregås av en vettig analys av förloppet, behovet och möjliga risker med behandlingen. Precis som med allt annat.

Hur ser ni på saken? Tänk med mig!!

Referenser:

 

Fler inlägg på förlossningstemat:

Oförmågan att individanpassa BB-vården

Oförmågan att individanpassa BB-vården

Jag har genomgått en traumatisk vaginal förlossning och ett planerat och väldigt bra kejsarsnitt. Jag står inför att göra ett ytterligare snitt och det får mig att börja tänka litegrann på hur det har varit. Och tänkandet får mig att bli arg över oförmågan att individanpassa BB-vården.

Eftervården efter vaginala förlossningen

Efter den vaginala förlossningen då jag fick en sfinkterskada följdes jag faktiskt upp en hel del. Det kändes ganska bra när det begav sig, men mindre bra när jag fem år senare fick svart på vitt att läkaren som sytt ihop mig efter förlossningen misslyckats fatalt med att få ihop musklerna i min bäckenbotten. Eftervården på BB lämnade dock en hel del att önska. Jag kände mig särbehandlad på ett negativt sätt på grund av min skada. Ingen verkade förstå hur ont jag hade, ingen ville prata med mig om skadan och ändå möttes jag av oförstående när jag behövde hjälp att hämta mat längre bort i korridoren.

Eftervården efter kejsarsnittet

Eftersom det var en bukoperation som gjorts, så fanns liksom en medicinsk föreställningsvärd om hur mycket smärta och besvär jag kunde förväntas ha. Därför fick jag hela tiden adekvat smärtlindring, väl avvägda råd om hur jag skulle ta mig an den något konvalecenta kroppen och på det hela taget en bra vård.

Varför så stor skillnad?

Jag hade LÅNGT mycket mer ont efter den vaginala förlossningen än efter kejsarsnittet. Jag skojar inte, det gjorde så djävulskt ont. Och visst fick jag smärtlindring, men det var ändå lite grann med någon slags misstro som de där tabletterna delades ut.

Jag vill nästan skrika:

Hur kan det komma sig att BB-vården inte inser att det kan göra mer, eller i alla fall minst lika, ont att spricka en massa och genomgå en underlivsoperation i samband med en förlossning, som det gör att genomgå en bukoperation? 

Jag vet att det är väldigt individuellt det här med smärta.

Jag skulle välja bukoperationen framför underlivsoperationen alla dagar i veckan, om jag ställdes inför detta val. Möjligen så spelade skräcken och oron en väldigt stor roll när det kom till sfinkterrupturen. Att smärtan förstärks när ens värsta mardröm besannats. Och inför kejsarsnittet var jag ganska laid back, och därför förstärktes inte heller smärtupplevelsen på samma sätt. Nu har jag genomgått en till bäckenbottenoperation sedan dess, och jag ska snart genomgå ett kejsarsnitt till. Jag får alltså en ytterligare chans att jämföra dessa i smrätintensitet och -dignitet. Återkommer med rapport!

Häromdagen blev jag arg!

En person i min närhet födde barn ganska nyligen, och förlossningen var lång och förhållandevis komplicerad. Hon fick inga stora muskulära skador, men däremot nytillkommen bäckensmärta i främre bäckenleden från själva förlossningen. Och den smärtan GÖR SÅ ONT. Hon kan knappt stå, gå, lyfta sitt barn eller vända sig i sängen. Jag träffar ju regelbundet patienter med såna här besvär. Ofta får de lida ganska lång tid efter förlossningen. När min vän bad om mer smärlindring på återbesöket på BB frågade barnmorskan vad hon skulle göra med den. ”Sälja den på Sergels Torg”, hade hon god lust att svara då.

När man inte passar in i någon mall

Den kvinnan passar inte in i mallen för a) sfinkterskadade eller b) kejsarsnittsförlösta. Och då verkar BB-vården helt plötsligt stå helt perplex. Men va, du kan ju inte ha så där ont?  Kvinnor verkar fortfarande misstros för att bara vara gnälliga/sjåpiga när presenterar symtom som inte passar in i mallen för hur en nyförlöst kvinna förväntas må. Jag FÖRSTÅR INTE hur svårt det ska vara att liksom ta en person på allvar, som berättar att den inte mår bra.

Det är ett strukturproblem

I Sverige har vi det så organiserat att det faktiskt inte finns någon som riktigt har i uppdrag att bry sig om mamman så fort barnet är ute. BVC ska ha koll på barnet, och MVC har på pappret ansvar för den nyförlösta kvinnan fram tills några månader efter förlossningen. Men, vad ska de göra? Mäta blodtryck och blodsocker, en gång till? Och på BB vill de ju som bekant ha en ganska stor ruljans, där kan du inte stanna för din egen rehabilitering, direkt. (Här hävdar jag att det ska finnas remissvägar direkt till fysioterapeut för kvinnor som drabbas illa av förlossningar/kejsarsnitt, men det är ju kanske bara mitt eget, privara korståg…)

Det här är en feministisk fråga.

Aldrig någonsin skulle en man som i princip var oförmögen att gå skickas hem från sjukhus utan att ha fått en remiss i handen, läkemedel att ta och en rekommenderad kontaktväg genom vården för fortsatt uppföljning. Rätta mig gärna om jag har fel, men jag tror ändå att det är så.

En förstagångsgravid mage från 2012 som gärna hade sluppit både sfinkterskada och efterföljande kejsarsnitt…

Hur var din efterkontroll?

Hur var din efterkontroll?

Jag gjorde en frågor- och svar-stories på vår Instagram häromdagen och nämnde i ett svar att många efterkontroller hos mödravården är bristfälliga. En barnmorska hörde av sig med sin upplevelse: att hon och hennes kollegor gör jättebra efterkontroller. Och det tror jag ju naturligtvis på. Jag har också haft superbra barnmorske-erfarenheter med Wilfred och nuvarande graviditet. Samtidigt: alla barnmorskor och alla gynekologer jag har träffat har missat mina defektläkta muskelskador. Och det är ju min kliniska erfarenhet också. Jag remitterar ju ofta vidare en eller två patienter varje dag som hamnat ur systemet. De går omkring med defektläkta eller missade muskelskador eller andra bäckenbottendysfunktioner, och i regel har de alla ändå varit både hos barnmorskor och gynekologer som förminskat eller negligerat deras besvär. Det här är ju grunden till att jag påstår att eftervården i Sverige är urusel. Fast det naturligtvis finns barnmorskor som gör fantastiska insatser. Det är ett systemfel och inte individfel! Och det är ju inte bara min åsikt, både SKL och Socialstyrelsen har ju kommit fram till att bristerna i eftervården behöver åtgärdas.

Eftervårdsprojektet

I Stockholm har det i ungefär ett år pågått ett eftervårdsprojekt där alla mödravårdsbarnmorskor fått möjligheten (eller ska få) att gå en heldagsutbildning med fokus på att förbättra eftervården. Här finns en tidningsartikel om projektet. Jag har varit med och föreläst ungefär en gång varannan vecka så länge projektet pågått och kan vittna om att dessa utbildningsdagar verkligen varit superduperbra. Och jag har också märkt en stor skillnad på hur många patienter som verkar få bättre efterkontroller och på hur många vars bäckenbottenproblem faktiskt fångas upp där, och kan få remiss vidare vid behov.

Jag ÄLSKAR barnmorskor

Jag är fysioterapeut men rör mig i yrkesmässiga kretsar där jag har mer samarbeten med barnmorskor och läkare än med min egen profession. Jag brukar försöka vara väldigt tydlig med att jag hyser enormt stor respekt för dessa närbelägna professioner och deras kompetens. Jag tror inte att jag lyckades framhålla just detta i diskussionen med den specifika barnmorskan som skrev till mig. Jag var trött och jag har svårt för när folk inte vill ses systemfelen bara för att de själva gör ett toppenjobb. Det är klart att det på individnivå måste räcka att man bara gör ett bra jobb, men vi kan ändå inte sticka huvudet i sanden med att det finns mycket mer att göra.

Jag ställde frågan i Facebook-gruppen för förlossningsskadade

Jag fick 130 svar på 3 timmar och av dessa var det TVÅ som upplevde att de fått en efterkontroll som var både innehållsmässigt och kvalitetsmässigt bra nog. Det är ju förstås en speciellt grupp med individer som nu vet att de har missade eller defektläkta muskelskador. Så jag tänker att jag ställer frågan här också:

Hur var din efterkontroll hos mödravårdsbarnmorskan?

View Results

Loading ... Loading ...

Fyll gärna på med dina erfarenheter i kommentarsfältet!

Jag erkänner gärna att jag har en snedvriden bild av eftervården om det nu skulle vara så. Men då behöver ni överbevisa mig!

Skyddar kejsarsnitt mot inkontinens?

Skyddar kejsarsnitt mot inkontinens?

I och med Socialstyrelsens senaste rapport har det i en del kretsar blivit fortsatta diskussioner angående det här med snitt versus vaginala födslar utifrån kvinnohälsa. Vad gäller risk förlossningsskador är ju vaginala förlossningar ensamt anklagade. Vad gäller framfall ökar risken också efter vaginala förlossningar, men du är inte utan risk bara för att du blir kejsarsnittsförlöst. Att bara vara kvinna är en riskfaktor i sig. Och när det gäller inkontinens är det mycket, mycket mer ”jämställt” mellan de olika förlossningssätten efter ett visst antal år.

wpid-IMG_20120801_154348.jpg

Jag blir alltid lika förvånad över hur tvärsäkert folk uttalar sig om detta avancerade ämne. Alltså, i flera diskussioner jag sett blandas all bäckenbottendysfunktion ihop helt och det blir en aning onyanserat.

Kejsarsnitt eller vaginala förlossningar?

För gravida kvinnor som står inför att få ut sitt barn på ett eller annat sätt kan det verka som att vården alltid förespråkar vaginala förlossningar, så länge det inte föreligger någon mycket specifik komplikation. För många anställda inom vården kan det nog tvärt om verka som att många gravida kvinnor tar för lätt på kejsarsnittsalternativet, som att det generellt vore ett säkrare eller lättare alternativ. Det finns många olika aspekter på detta såklart, men som den bäckenbottennörd jag är tänker jag ta upp lite vad forskningen säger om de olika förlossningssätten utifrån risken att utveckla inkontinens.

Skiljer på ansträngnins och trängningsläckage

Det här inläggat handlar om ansträngningsinkontinens som sker vid ökat buktryck (hopp, hosa, lyft, nysning etc). Det sker oftast på grund av bristande stöd för urinrör och blåsa i muskler eller stödjevävnad. Trängningsinkontinens är läckage som sker vid en plötslig kissnödighet och kan orsakas av överaktiv blåsa, eller av andra störningar eller sjukdomar. Denna sorts läckage har alltså helt andra uppkomstmekanismer som det här inlägget inte tar upp.

Graviditeten i sig är en riskfaktor

Även om du enbart fått ett barn och blivit förlöst via kejsarsnitt kan du drabbas av ansträngningsinkontinens efter graviditeten. Detta på grund av att graviditeten i sig är en större riskfaktor än själva förlossningssättet. En del menar att enbart graviditeter är orsaken till mer än 50 procent av all ansträngningsinkontinens. Led du av inkontinens under graviditeten är risken stor att du också kommer lida av detta efteråt.

Det jämnar ut sig

Det verkar som att för kvinnor som enbart förlöses via kejsarsnitt är risken att få inkontinens mindre än för dem som enbart förlöses vaginalt. Kvinnor som inte har varit gravida alls har naturligvis minst risk av alla. Planerade kejsarsnitt minskar risken mer än  vad akuta kejsarsnitt gör. Bara att ha varit i aktivt förlossningsarbete ger påverkan på bäckenbotten.

Dock verkar dessa skillnader enbart hålla fram till ungefär 50-årsåldern eller efter klimakteriet. Sedan jämnar besvären ut sig, oavsett förlossningssätt. Det verkar också som att skillnaderna bara gäller dem som har fött högst två barn, efter två graviditeter och förlossningar/snitt är risken mer jämnt fördelad.

Oavsett förlossningssätt verkar också

  • övervikt
  • fler barn än två och
  • hög ålder vid första förlossningen

öka risken för inkontinens på sikt.

Åldern är den största boven i dramat

Även hos äldre nunnor som inte varit med om förlossningar, är inkontinensen vara ungefär likvärdig som hos jämngamla kvinnor som fött barn enligt en studie. Det verkar alltså som att i slutänden är det tyngdlagen, våra förhållandevis breda bäckenöppningar som och hormonerna som ökar risken för inkontinens.

Innan klimakteriet verkar kvinnor som fött många barn har större besvär än kvinnor som fött få eller inga barn. Förlossningssätt påverkar inte i så stor utsträckning som man skulle kunna tro. Graviditeter i sig är den största riskfaktorn för inkontinens hos kvinnor under 50 år.

Dock är det stor skillnad i början

Den största skillnaden i förekomsten av inkontinens efter förlossningssätten verkar finnas det första året. Då är förekomsten hos vaginalförlösta kvinnor störst. Efter mer än två graviditeter/förlossningar/snitt finns det inte längre någon skillnad.

Kan kejsarsnitt minska risken för inkontinens?

Ja:

  • för en del kvinnor
  • i ganska liten utsträckning
  • för en period i livet.

Och efter klimakteriet drabbas kvinnor ganska lika, oavsett förlossningssätt.

Urinläckage och livskvalitet

Jag tror att det är jobbigt att drabbas av urinläckage när än i livet det händer. Jag tror inte att det känns ”mer okej” att drabbas bara för att man är äldre, exempelvis. Urinläckage påverkar livskvaliteten i stor utsträckning och oavsett när man drabbas finns ofta behandling att få! Du ska alltså inte behöva lida i många år innan du får vård, råd och behandling. Det här är inte ett inlägg som normaliserar förekomsten av urinläckage, hoppas ni förstår det.

Hur tänker du om detta?

 

Referenser:

 

Läsarfråga om träning efter graviditet och förlossning.

Hur kan jag stegra min träning efter graviditeten?

Läsarfråga om träning efter graviditet och förlossning.

Fråga:

Jag fick mitt tredje barn för snart fyra månader sedan. Det är ganska stor åldersskillnad mellan nummer två och nummer tre, 5,5 år. När minstingen var ungefär två månader hade jag en magmuskeldelning på ca 2 cm över naveln och ca 3 cm under, jag har inte mätt sedan dess (kan inte mäta själv) men det känns inte som att det har “gått ihop” än. Jag använder mammamage-appen och gör yoga och till viss del muskelträning i maskiner. Tränar kanske inte så ofta men känner att jag är på rätt väg till en starkare kropp. Nu funderar jag på hur jag ska utveckla magmuskelträningen, jag har inte gjort några situps eller andra övningar där man använder de raka magmusklerna. Men har precis börjat köra lite halvplanka, med böjda knän. Vad tror du om detta?
Sedan undrar jag hur man bör tänka kring att börja jogga? Jag känner inte av några bäckenbottenrelaterade problem och har tränat mycket knipövningar. Har inte fått några underlivsskador vid någon av förlossningarna men förstår att området såklart har varit under påfrestning och inte bör pressas i onödan. Bör jag vänta med att jogga ett tag till?

Svar: 

Om jag förstår dig rätt så har du alltså burit och fött tre barn vaginalt. Du nämner inget om det så jag gissar att du har mått hyfsat okej i bäckenleder, inte har några förlossningsskador eller andra besvär från kroppen mer än det där med magen.

Jag vill alltid i första hand rekommendera folk med besvär och frågor och funderingar att faktiskt vända sig till en fysioterapeut IRL för att få en hands on-bedömning och individuella råd. Men nu frågar du mig, och jag svarar gärna!! Bara en liten disclaimer så, att mina svar här kan såklart inte ersätta råd du får efter en bra bedömning av en fysioterapeut.

Det är svårt att uttala mig om dina magmuskler utan att själv känna på dem, men utifrån detta brukar tänka:

  •  en magmuskeldelning är inte en ”kvarvarande magmuskeldelning” förrän det gått cirka ett år efter förlossningen. Kroppen får nio månader på sig i förändningen under graviditeten, och kräver minst samma tid för återhämtning. Tänk dig att de raka magmusklerna ser ut som två fläskfiléer på vardera sidan. De är några cm breda och liksom lite runda i sin form, innan graviditeten. Efter en graviditet blir musklerna något bredare och plattare i formen. Denna förändring är permanent.
  • en magmuskeldelning räknas knappt som en magmuskeldelning om den är på under 2 fingersbredder, det vill säga 2-3 cm. Delningen beror på att senvävnaden mellan de raka bukmusklerna sträcks ut, som ett tyg som tänjs ut. Magmuskelträning kan göra att du aktivt kan dra ihop musklerna, men den återhämtning av senvävnaden måste kroppens återhämtande processer ta hand om.

Baserat på detta resonemang och utifrån att du inte verkar ha några besvär så tänker jag så här: Du behöver inte bekymra dig om en eventuell magmuskeldelning. Kroppen kommer se lite annorlunda ut efter graviditeterna utan att det är något som är fel eller en funktionsnedsättning.

Jag tycker att det verkar som att du har ett bra upplägg på träningen. Jag är personligen en plankan-förespråkare till viss del, och gillar både plankan och sidoplankan. Du kan läsa lite mer om detta här.

Jag brukar ge råd om stegring av plankan såhär:

wpid-wp-1437245016381.jpeg

  • Börja med plankan mot vägg, 15 sekunder gånger 3. När detta inte är jobbigt längre ökar du
  • Fortsätt med plankan på knä och armbågar. 15 sekunder gånger tre. När detta inte är jobbigt ökar du till 30 sekunder.
  • Stegra till plankan på tå och armbågar. Börja med 15 sekunder gånger 2-3. När detta inte känns jobbigt ökar du till 30 sekunder.
  • Efter att du klarar tåstående planka i 30 sekunder anser inte jag att det är lönt att fortsätta. Då bör du istället lägga till ett rörligt inslag. Typ stå i plankan-position men med raka armar och promenera i sidled, eller stå i plankan-position och dra upp knäna växelvis till magen.

Jag tycker tror inte på ett förbud för situps/crunches

Det finns sällan någon superövning som är överlägsen andra, utan jag tror på en bredd och variation oavsett vad du som motionär tränar. Det finns inget vetenskapligt stöd för att situps/crunches skulle vara dåligt för en postpartum-mage. Men heller inget som säger att det skulle vara extra bra.

Baserat på resonemanget där tycker jag också att du skulle kunna testa små situps om du gärna vill det. Jag brukar förespråka att en postpartum-nybörjare gör situps med ett ben rakt och det andra böjt med foten i golvet, detta för att det hjälper dig att hålla en neutral kurva i ryggen. Innan du lyfter huvudet drar du in naveln litegrann. Sedan ska du bara lyfta så mycket att skulderbladen lyfter från golvet, alltså inga stora yviga situps.

Bäckenbotten

Du har rätt i att bäckenbotten varit med om en hel del under graviditeterna och förlossningarna. Det sägs att bäckenbottenmusklerna dras ut till 300% under en förlossning och att de blir tunnare än den finaste carpaccio under själva utdrivningsskedet… Men jag tycker inte att det finns anledning att vara stenhård på någon exakt tid för återhämtning där, det måste ju vara individuellt. Min egen mamma har fött fyra barn vaginalt och har idag vid sextioårsåldern aldrig haft en tillstymmelse till bäckenbottenbesvär. Sedan finns det kvinnor som får inkontinens redan i unga år och utan förlossningar i bagaget. Så det du kan gå på är hur du mår och hur din kropp klarar träning och belastning.

Ett resonemang om hur du kan tänka när du börjar med jogging/löpning finns i en hel serie inlägg här. 

Läs mer om återhämtning och träning efter graviditet på Bakingbabies: