Kategori: Förlossning och kejsarsnitt

Förlossning och kejsarsnitt

Inlägg om att föda barn

Under denna kategori hittar du inlägg om hur kejsarsnitt går till, tips inför vaginala förlossningar och hur du kan förvänta dig att må efter något av dessa. Du får praktiska tips och råd, men också vägledning om du känner att du inte mår riktigt bra.

Fysioterapi inom förlossning och kejsarsnitt handlar om kroppen, om smärta, om positionering och om hur återhämtningen ska vara efteråt. Här är fokus på ditt mående, inte på barnets.

Fokus ligger på vetenskapligt baserade faktatexter, men en del inlägg är mer resonerande och vägledande utifrån beprövad erfarenhet.

Välkommen att läsa!

En behovstrappa inom mödra-förlossningsvård

För någon månad sedan ställde jag en fråga på instagram under den här bilden. ”Låt oss föreställa oss att du hamnade på ett möte där man ska planera kvinno/mödra/förlossningsvården för framtiden. Vad, utifrån din egen upplevelse, skulle du kräva att förändrades? Vad, utifrån din upplevelse av vad som är bra, skulle du vilja att de framhävde och fortsatte med? Om du pallar, berätta gärna lite runtomkring ditt resonemang. Ge gärna exempel på konkreta och mer abstrakta saker (typ bemötande).”

Jag fick jättemånga svar, både i kommentarsfältet, i mejl och på meddelande på instagram och Facebook! Tack!

En behovstrappa

Jag skulle använda citaten och berättelserna jag fick in till en grej jag gjorde för Kvinnohälsa-satsningen på Sveriges Kommuner och Landsting och fick hjälp av en tjej som jobbar på Innovationsguiden för att analysera och se ett sammanhang. Det resulterade i bilden ovan – en behovstrappa!

Det här är ju inget vetenskapligt, och heller inget som nödvändigtvis står för fler än de svar som vi faktiskt fick in. Men så här.

Jag och barnet överlever

Den mest grundläggande nivån handlar om ren och skär överlevnad. Det är kring detta som svensk mödravård kan klassas som typ ”bäst i världen”. Vi fick in bara väldigt väldigt få kommentarer kring detta, och tolkade det som att det faktiskt är en behovs-nivå som till stor del tillgodoses i Sverige idag.

Fortsätta informera om fosterdöd och hur viktigt det är att ha koll på fosterrörelser.

Ge mig en trygg plats och stöd när jag föder

Nästa nivå handlar om tillgänglighet till förlossningsvård och stöd, alltså om det rent fysiska behovet av att få stöd. Även på denna nivå hade vi ett litet fåtal kommentarer. Jag gissar att för två år sedan, när det vara dags för nedläggningen av BB Sophia och som mest krisigt kring nedläggningen i Sollefteå, skulle den här nivån vara väldigt, väldigt full med oroliga, arga och stressade kommentarer. Men nu verkar det ändå rätt lugnt med detta? De kommentarer vi fick in gällde mestadels hemgången från BB, om att det upplevdes som stressigt och jobbigt att skickas hem för tidigt.

Att det finns tillräckligt med platser att föda på och att bli trodd och lyssnad på. Mitt barn höll på att födas hemma på vardagsrumsgolvet då vi inte fick plats och jag blev inte trodd att jag hade krystvärkar. Det var väldigt traumatiskt för både mig och min sambo.

Stöd för mig, och inte bara magen

Det är på denna nivå, och de över, som den stora mängden kommentarer hamnar. I behovstrappan kan man då säga att svensk mödra-/förlossningsvård kanske möter de två mest grundläggande behoven, men sen verkar det som att kvinnors upplevda behov inte möts i samma utsträckning. Den här nivån omfattar behovet av stöd under och efter graviditet. Under graviditet kanske det handlade mest om bristen på eftervård, men också om bristande stöd för psykisk ohälsa och om att magmuskeldelningar inte alls räknas in under samma paraply som annan graviditetsrelaterad ohälsa. På detta steg kommer även behovet av amningsstöd in.

Ordentliga efterkontroller med kunnig personal att remittera till om den förlösta har problem. Slut med ”allt ser bra ut”-fasonerna. Har en kvinna kroppsliga eller psykiska men efter förlossning så ska det finnas hjälp att få, och hjälpen ska dessutom vara lätt att hitta och likadan i alla landsting.


Mer uppföljning! Fler tillfällen och även långt efter. Hade ett obligatoriskt samtal med fysioterapeut på ca 5 min på BB pga sfinkterruptur och ett besök hos läkare ca 6 v efter. Räknas det ens?! När barnet väl är ute så kändes det som man själv var kvarglömd på parkeringen.

Respektera mig – jag är vuxen och kapabel

Bemötandet inom mödra-förlossningsvården var en stor och återkommande sak i materialet vi jobbade med. Att inte bli bemött som en vuxen och kapabel person och att inte bli lyssnad på. Det kom också in flera positiva berättelser om detta, ska vi poängtera. Men det framstår tydligt som ett behov som inte är väl mött.

Bemöt vuxna i vården som just vuxna kompetenta människor, och förminska inte patienter (ex fick jag höra att ”du är snart mamma och ska ta hand om ett barn, du klarar dig själv en natt” när jag uttryckte oro över att inte få ha min partner hos mig över natten).

Låt mig välja

Det här behovssteget framstår som en utopi när de två underliggande behoven inte uppfylls. På på detta översta trappsteg ryms önskan om att få föda hur man vill, och med det slags stöd man själv vill.

Att varje kvinna får bestämma över sin kropp och få välja att föda sitt barn på det sätt hon vill.

Vad tänker ni om detta?

Det är ju inget vetenskapligt och inte heller något representativt för något annat material än det vi hade att jobba med, men visst är det ändå ett intressant sätt att se på det hela?

Föda med foglossning

Förlossningsställningar för dig med bäckenledssmärta

Det här är något jag aldrig skrivit ett blogginlägg om, även om det är något jag regelbundet pratar med mina patienter kring. Du som har bäckenledssmärta under graviditet (foglossning kallades det förr), hur ska du göra när det kommer till förlossning? Det är många som är oroliga över detta innan, men de flesta brukar återkoppla efteråt och berätta att när värkarna väl satt igång, så var det bäckenonda liksom bortblåst. Troligen har det inte magiskt försvunnit, men kroppen är ganska bra på att liksom bara uppmärksamma ett lidande i taget, haha.

Är allvarlig bäckensmärta en anledning till kejsarsnitt?

Om du har så ont att du blir rädd och orolig inför förlossning på ett sådant sätt att du inte alls kommer kunna vara trygg att medverka kan den känslan i sig vara en anledning till kejsarsnitt. Men vi har inget belägg för att det är bättre för dig med allvarlig bäckensmärt att föda via kejsarsnitt. En norsk studie visade att kvinnor som hade ont i bäckenet under graviditeten och som födde via snitt också hade mer sannolikhet att ha kvar smärta 6 månader efter förlossningen. Det finns också en svensk studie som inte påvisat något samband mellan snitt och kvarvarande smärta.

Men hur ska jag göra då?

Jag kan inte tala om för dig hur du ska föda. Men här kommer ett gäng tips gällande förlossningsställningar. De flesta gravida med bäckensmärta får till sig en himla massa råd gällande hur man ska ha benen placerade för att minska smärtan i vardagen, och grundreglen är egentligen densamma under förlossning. I och med att du kanske inte kommer känna av din bäckensmärta under förlossningen kan du också välja att strunta i att tänka på det. Men eventuellt så finns det en poäng med att följa råden även under förlossningen, för att vara skonsam mot bäckenlederna ändå. Smärtan och besvären kanske finns kvar, även om de är dolda bakom förlossningsvärkarna.

Håll benen höftbrett isär!

När jag förklarar för patienter brukar jag likna den skonsammaste benpositionen vid en järnvägsräls. Du vill i det flesta fall ha benen parallella med kanske 10 cm mellanrum. Undvik då gärna de positioner som har jättemycket mindre eller större mellanrum mellan knäna. Det innebär att positioner där du har benen upp i gynställning kan vara oskönt.

Tips på positioner där du har god kontroll över bäckenet:

  • Lutad upprätt vid gåbord
  • På knä lutad över säng, boll eller sackosäck
  • Ståendes på alla fyra
  • Liggandes på sida med övre benet i benstöd.

Undvik möjligen dessa positioner under längre tid:

  • Ryggliggande med benen i benstöd
  • Ställningar där du har benen långt isär eller väldigt tätt ihop, eller belastning mer på ena sidan

Tips!

Mät och skriv upp hur långt du kan ha mellan knäna innan du får ont. Låt din partner eller medföljande på förlossningen sedan ha lite koll på detta med ögonmått, och säga till ifall du hamnar i positioner där du är långt från ditt smärtfria rörelsespann.

Ibland går andra saker före

Jag nämnde ovan att gynposition ofta inte är fördelaktigt för dig med bäckensmärta. Det är heller inte en jättebra förlossningsställning utifrån en del andra aspekter. Men blir det ett akut läge för dig eller barnet kan detta ändå vara den lämpligaste ställningen, då personalen har enklast att komma åt då. Ibland blir det andra prioriteringsordningar under en vaginal förlossning som gör att det ni planerat ställs på ända. Be om en förklaring om du märker att du inte rekommenderas att vara i de positioner du själv vill.

Kolla gärna igenom förlossningställningarna här!  Informationen där är utifrån ett förlossningsbristnings-perspektiv och omfattar inte bäckenledssmärta, men det är ändå väldigt bra information!

Dina erfarenheter?

Du som redan fött och som hade mycket ont i bäckenet! Hur blev din förlossning? Berätta gärna i kommentarsfältet!

Referenser:

Stramande kejsarsnittsärr

Du skrev tidigare om ärr efter kejsarsnittet och det var första gången jag fick veta att man kan massera ärret. Det är nu 15 månader sedan jag födde med akut snitt. Ärret är fint och läkte bra, men ena änden av ärret har ”växt fast” med underliggande vävnad och det smärtar och stramar lite efter magträning/löpning/längdskidåkning. Frågan är om det gör något att det gör ont? Vilka vävnader är det som växer ihop? Och går det att massera bort så här långt efter snittet?”

Läsarfråga

Stramande kejsarsnittsärr

Stramande ärr handlar ofta om adherenser, när de olika vävnadslagren liksom växer ihop efter exempelvis ett kejsarsnitt. Det är en del av den normala läkningen, men när när stramhet från ihoväxningen ger symtom kan det behöva behandlas. Det är en mängd olika lager som läkaren tar sig igenom för att komma in till livmodern, och några av dessa lager kan alltså växa lite samman i ärrvävnaden. Ibland är det en sammanväxning melllan huden och de strax underliggande lagren och ibland känns sammanväxningarna djupare in.

Sammanväxningar kan visa sig på olika sätt:

  • Diffus magsmärta under eller efter träning
  • Stramande känsla kring ärrområdet eller djupare in, när du sträcker dig bakåt

Små, nästan osynlig ärr har sällan mycket sammanväxningar . Ärr som är indragna, mycket utstående eller har annan mörkare färg än omkringliggande vävnad visar oftare tendenser till sammanväxningar.

Vad kan jag göra?

Du kan absolut jobba med ärrmassage litegrann varje dag, och dels försöka få huden att bli rullningsbar under fingrarna men också gå lite djupare in i magen med massagen vid behov. Enligt min erfarenhet så kan du börja när som helst. Ju längre ärret funnits desto längre tid kan det ta innan du märker resultat. Det låter inte som att du har några stora besvär, så du får väl värdera din tid. Om du tycker att besvären är värda att jobba bort kan du absolut lägga tid på att massera ärren. Ibland kan det ju dock bara räcka med tanken ”jaha, där stramar mitt kejsarsnittsärr och det är inget farligt”. För om du bara tycker att förnimmelsen är okej så är det ju inget dåligt med att ha kvar det som det är. Du kan välja att se stramandet som något positivt, som att känslan du får är en töjning/stretchning/mobilisering som faktiskt är rätt bra. Allting handlar alltså om HUR ont det gör.

Referenser:

Post-cesarean parietal scar characteristics are predictive of pelvic adhesions. A prospective cohort study
Abdominal scar characteristics as a predictor of intra-abdominal adhesions at repeat cesarean delivery.
A reliable way to predict intraabdominal adhesions at repeat cesarean delivery: scar characteristics.

Fler inlägg på temat

Sammanvaxningar efter kejsarsnitt

Ärrmassage efter kejsarsnitt

Snabb förlossning

Kan en snabb förlossning bero på en svag bäckenbotten?

Jag undrar om en snabb förlossning kan bero på en svag bäckenbotten? Mitt första barn föddes 5 timmar efter att första värken kom och barn nummer två kom 50 minuter efter första värken. Detta  resulterade i att han föddes hemma, tack och lov var sambon oxå hemma! Fick i efterhand höra att det lät som om jag hade en svag bäckenbotten med tanke på hur fort det hade gått.

Läsarfråga

Svar

Det här är en fråga som du kanske skulle få lite olika infallsvinklar på svaret på beroende på om du frågar en läkare, en barnmorska eller mig – en fysioterapeut. Hoppas du och din bebis mår bra och att du ändå kände att det var en okej upplevelse!

Vad vi vet att vi inte vet…

Det finns inget vetenskapligt stöd för påståendet att en stark bäckenbotten skulle göra den förlossning längre. Så att påstå det motsatta tycker jag verkar lite magstarkt! Det finns ju många olika anledningar till varför så där riktigt snabba förlossningar sker. Snabba förlossningar kan höra ihop med ärftliga faktorer, att du fött barn tidigare, med havandeskapsförgiftning, högt blodtryck, att bebisen är liten för sin graviditetsvecka eller då moderkakan börjar lossna spontant innan själva förlossningen. Eller något annat. Något samband kan också finnas med snabba förlossningar och fertilitetsbehandlingar, men jag har inte riktigt förstått det sambandet. Om livmodern har ovanligt kraftfulla och verksamma kontraktioner kan förlossningsarbetet också gå snabbare än annars.

Kan bäckenbotten styrka/svaghet påverka?

Jag tror personligen inte att bäckenbottens styrka har så mycket med förlossningen att göra. Däremot är ju liksom konsistensen på muskler och stödjevävnad en påverkansfaktor, men detta behöver inte vara synonymt med styrkan.

En problematiskt svag bäckenbotten ger andra symtom

Om du har symtom från svag bäckenbotten (inkontinens, tyngdkänlsa etc) så kan du försöka träna upp det. Om du inte hade symtom innan förlossningen, och har fått det nu, är det troligare att det är en naturlig följd av förlossningen. En följd som förhoppningsvis ger med sig med tid, kroppsegen återhämtning och knipträning. Verkar du ha fått nya symtom som inte ger med sig tycker jag att du ska söka hjälp.

Svamligt svar, kanske

Jag har svårt att tro att en svag bäckenbotten skulle vara den enda anledningen till en mycket snabb förlossning.

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Äta under förlossning?

Är det på något sätt dåligt eller farligt att äta under förlossningen?

På de flesta svenska förlossningssjukhus får du ta med och äta det du själv vill under förlossningen, men på en del rekommenderas enbart dryck. Några kliniker har så att kvinnan får äta och dricka det hon själv önskar fram till dess att en eventuell epidural läggs(1).

Energikrävande arbete

Förlossningsarbetet är fysiskt ansträngande för kroppen, och det kan vara av vikt att tillföra energi. När värkarna väl kommit igång är dock magens arbete förlångsammat. Magsäcken inte tömmer sitt innehåll ut i tarmarna med samma hastighet som vanligt. Det är detta som gör att en del kvinnor kräks under förlossningsarbetet. Ju längre fram förlossningen fortskrider, desto mindre brukar kvinnor äta.

Risk vid komplikationer

Anledningen til att man i vissa länder avråder kvinnor från att äta under förlossningen har att göra med att man vill vara förberedd ifall någon komplikation uppstår. Om man nyligen har ätit och behöver bli sövd finns risken att fast eller flytande föda, hamnar i vrångstrupen. Är man vaken är det ju bara att hosta upp. Är man sövd är detta är en potentiellt dödlig komplikation. Det förekommer dock oerhört sällan, men detta är också orsaken till att individer som ska genomgå planerade operationer ofta ombeds att fasta innan. Man kan i förväg inte alltid veta om det kommer bli ett akutsnitt. Detta är tanken bakom att man i vissa länder avråder från att äta under förlossningen.

Vad säger forskningen?

Nyare forskning menar att födande som själva väljer om och vad de ska äta och dricka kan få något kortare förlossningar (vi pratar minuter) och att det saknas stöd för att avråda kvinnor utan kända komplikationer att äta under förlossning. Slutsatsen är att kvinnor med lågriskgraviditet och – förlossningar bör få besluta själva hur hon vill äta och dricka under förlossningsarbetets gång (2, 3).

Gamla rön och nyare metoder

Rekommendationerna om att inte äta och dricka under förlossning härstammar från en tid då sövning medförde större risker än vad det innebär idag. Både amerikanska ”Association of Anestesiologists” och de brittiska kliniska riktlinjerna rekommenderar dryck och lättare måltider till kvinnor under förlossning. En lättare måltid definieras i det här sammanhanget som frukt, soppa, smörgås, juice och vatten(3,4).

Informerade val

Jag landar ofta i det här med ”informerat val” när det kommer till förlossningar och risker. Oavsett vad det handlar om. Folk har rätt att få god information! Man kan ju faktiskt utgå ifrån att kvinnor är kompetenta att fatta egna beslut utifrån sin egen kropp och den vård som erbjuds. Kroppen reglerar ju ofta själv när det är läge att sluta småäta under en förlossning. Kvinnor som är utsatta för en högre risk för komplikationer och kejsarsnitt bör kanske få veta att det vetenskapliga kunskapsunderlaget inte täcker deras situation. Det är viktigt med information om att det kan finnas en poäng med att inte äta under aktiv förlossningsarbete. (Detta verkar omfatta de som har eklampsi, havandeskapsförgiftning, ett BMI på över 40 och några grupper till.)

Ananas. Något jag åt på slutet av första graviditeten med förhoppning om att hjälpa förlossningsstarten. Funkade icke. =)
  1. Föda med föda? Rutiner kring kostintag på svenska förlossningskliniker
  2. Less-Restrictive Food Intake During Labor in Low-Risk Singleton Pregnancies: A Systematic Review and Meta-analysis
  3. Restricting oral fluid and food intake during labour.
  4. Most healthy women would benefit from light meal during labor
  5. Evidence Based Guidelines for Midwifery-Led Care in Labour

Vad har ni för erfarenheter?

Berätta gärna!

Andra förlossningen

En av de vanligaste frågorna jag får gäller den nästkommande förlossningen efter en förlossningsskada. I det här inlägget tänkte jag inte lägga allt fokus på just förlossningsskadorna (det har jag gjort tidigare), utan mer ge en översikt över vad som kan skilja sig mellan din första och andra förlossning.

Barnet fixerar sig senare

Om du redan fött barn en gång kan det hända att bebisen sjunker ner och fixerar sig i bäckenet senare i graviditeten. Ibland händer det inte alls förrän själva förlossningen faktiskt sätter igång.

Förloppet går snabbare

Själva öppningsskedet och också utdrivningsskedet kan gå snabbare om du redan fött barn vaginal ten gång tidigare. Det kommer sig av att den utsträckning som skedde vid din första förlossning ändå har lämnat sina spår. Man kan säga att den första bebisen banar väg för sina syskon. Värkarna och krystningen kommer fortfarande att göra lika ont, men kanske kan du hantera smärtan bättre då du vet vad som håller på att hända. Du kommer ju troligen också ha ont under en kortare tid än vid din första förlossning (om förloppet går snabbare) och därför behöver en del omföderskor inte medicinsk smärtlindring i samma utsträckning som förstföderskor.

Det gick ju så bra förra gången…

Om du hade en bra och okomplicerad första förlossning är det sannolikt att du får en okomplicerad andra förlossning också.

Det gick ju inte så bra förra gången…

Oftast går andra förlossningen lättare. Skador och svåra bristningar uppstår oftare vid första förlossningen än vid nästkommande, det kan vara bra att veta. Om du fått en bristning förra gången och allt har läkt bra finns sällan några hinder för dig att föda vaginalt igen. Fler förlossningar försämrar sällan läget för dig som fått en bristning eller levatorskada. Samtidigt behöver du kunna vara trygg och så avslappnad som möjligt för att en förlossning ska kunna bli riktigt bra. Om du upplevde förlossningen som traumatisk eller dålig eller om du har kvarvarande symtom behöver du rådgöra med din barnmorska och din läkare hur ni lämpligast går till väga.

Eftervärkarna kan vara jobbigare

När du fött ditt andra barn är livmodern något mindre spänstig än vad den var efter din första förlossning, och det kan innebära att eftervärkarna blir desto kraftfullare för att dra ihop livmodern efter förlossningen. Det kan kännas rejält, speciellt när du ammar (eftersom oxytocinfrisättningen kan trigga igång eftervärkarna).

Vad har jag missat?

Dela med er av era erfarenheter i kommentarsfältet!


Graviditet efter tidigare bäckenbottentrauma

Läsarfråga

”Jag är gravid igen, 4 år efter förra förlossningen och 3 år efter rekonstruerande kirurgi där muskler i bäckenbotten syddes fast igen. Jag har kronisk smärta i underlivet som ett resultat av allt detta och läkare har sagt att jag aldrig kan bli helt återställd styrkemässigt i bäckenbotten.
Jag oroar mig för att graviditeten kommer vara en stor belastning för bäckenbotten och kommer förvärra allt ytterligare. Jag kommer få planerat snitt och har förstått att också detta kan permanent försvaga bål/bäckenbotten.
Hur bäckenbotten- och båltränar jag bäst under graviditeten och efter ett snitt? Hur stor belastning på bäckenbotten utgör graviditeten? Hur läker kroppen efter ett snitt? Vad ska man tänka på?”

Graviditet efter tidigare bäckenbottentrauma

Frågeställaren har inte bara en fråga, utan många, och jag ska försöka dela upp och svara på dem så gott det går. Men grunden här måste vara: det är individuellt. Olika bäckenobttentrauman till att börja med, olika individer läker olika, graviditeter är olika osv. Svaren här blir enormt generella.

Hur påverkas bäckenbotten av en graviditet?

Bäckenbotten påverkas av graviditeten i sig av tre separata, men sammanhörande, fenomen:

  • Hormonell påverkan. Redan tidigt under graviditeten får du höga halter av de hormon som mjukar upp strukturerna kring bäckenet för att förbereda kroppen inför förlossning. Genom dessa hormon blir bäckenbotten ibland ”svajigare”.
  • Viktuppgång – en viktuppgång sätter högre tryck på bäckenbotten, och den får en allt tyngre motstånd ju längre graviditeten fortgår. Om du kan påverka din viktuppgång kan det bäckenbottenvänligt att göra det.
  • Förstoppning – hormonerna gör också att kroppens glatta muskulatur jobbar annorlunda än annars, vilket hos många resulterar i förstoppning. Förstoppning, och att krysta mycket vid tarmtömning, är en känd faktor på negativ bäckenbottenpåverkan. Om inte enbart fibrer och mycket vätska hjälper dig, se om du behöver använda exempelvis inolaxol för att hålla avföringen mjuk.

Av dessa tre saker är det alltså främst avföringskonsistensen du aktivt kan påverka i störst utsträckning. Undvik att vara förstoppad under längre perioder, helt enkelt.

Kommer ett kejsarsnitt permanent försvaga bål och bäckenbotten?

Naturligtvis är alla operationer ”planerad vävnadsskada” och naturligtvis kan saker hända under en operation som gör ingreppen mer eller mindre komplicerade. Men i min uppfattning så är det extremt sällan som bukmusklerna får någon permanent skada genom kejsarsnitt. Dessutom – många tränar upp sig så otroligt mer noggrant efter sina snitt att jag faktiskt tror att flertalet faktiskt får bättre bålstabilitet efteråt än vad de hade innan graviditeten ens. Bäckenbotten hålls ju liksom utanför själva snittet, så jag tror inte att påverkan på bäckenbotten blir större än vad graviditeten i sig medförde.

Hur tränar jag bäst under graviditeten?

Du ska i första hand se till att bäckenbotten är så stark som du kan. 30 knip om dagen är vår slarviga grundrekommendation, men annars rekommenderar jag helst TÄT-appen. Om du upplever det som enklast tycker jag att du med gott samvete kan träna bäckenbotten enbart i sittande eller liggande under graviditeten, men klarar du stående övningar är det naturligtvis bra också.

Bålträning under graviditeten ska vara förhållandevis lågintensiv, men ändå ”ge något”. Det viktigaste för bäckenbotten anser jag är att du inte håller andan medan du tränar. Jag kan inte ge några mer specifika råd på distans, men läs gärna fler inlägg här på bloggen om ämnet. 

Jag brukar ha ett bäckenbottensperspektiv på alla träningsråd jag ger, så både vad gäller graviditets- och postpartumträning hänvisar jag till andra inlägg, bland annat dessa:

Graviditet efter tidigare bäckenbottentrauma

Det finns inte jättemycket forskning på detta tema, men de studier jag hittar verkar förhållandevis eniga om att första graviditeten/förlossningen oftast medför den största skadan, och sedan förvärras inte besvären så himla mycket för de flesta. En studie sammanfattar det så här:

”A second pregnancy and delivery do not seem to have a major effect on bladder support and/or levator function.”

Kvinnors upplevelse av bäckenbottendysfunktion är ofta att en ytterligare graviditet och förlossning är rejält skrämmande. Inte ens efter en ytterligare vaginal förlossning är det hundraprocentigt säkert att besvären förvärras. Om kvinnan får genomgå en riktigt bra, trygg och varsam vaginal förlossning kan bäckenbotten skyddas mot ytterligare skada. Ovanstående påstående gäller alltså levatorskador och sänkning av blåshalsen. Vad gäller framfall vet vi att risken ökar ju fler barn du föder vaginalt. 

Jag vet att frågeställaren ska genomgå ett kejsarsnitt, ovanstående meningar är alltså riktade till läsare som väger mellan vaginal förlossning eller snitt. Ett kejsarsnitt skyddar mot de flesta bäckenbottenrelaterade riskerna, men medför ju en ”planerad vävadsskada” på magen istället. Ingen kan tala om vad som är rätt för dig, du, din magkänsla och din barnmorska måste resonera er fram till vad som är bäst för dig. Jag rekommenderar också läsning här!

Sfinkterrupturer

För sfinkterrupturer, speciellt grad 4-bristningar är dock forskningen mer tveksam, där verkar sannolikheten att spricka mycket igen vid en upprepad vaginal förlossning vara ungefär lika stor som sannolikheten att få en sådan bristning som förstföderska (=7 procents risk att spricka lika mycket igen,  jämfört med en 6-procentig risk att få en sfinkterruptur vid första förlossningen).

Gravid efter bäckenbottentrauma/operation

Det du ska tänka på är att hålla igång magen och träna bäckenbottensäkert både under och efter graviditeten! Ta hand om dig själv på alla sätt du kan. Det finns saker som ligger utanför din makt att påverka, men troligtvis och förhoppningsvis får du må bra genom allt. Om du behöver hjälp och vägledning rekommenderar jag att du tar kontakt med en fysioterapeut som är duktig på kvinnohälsa.

Och till frågeställaren – jag önskar dig en superbra graviditet och en allt igenom bra postpartum-återhämtning. Det är du värd! 

Referense

Klipp vid förlossningar

Episiotomier

”Jag skulle gärna vilja läsa mer om klipp vid förlossning. I vilken kategori faller detta inom vården? Operation/skada/bristning? Hur påverkas bäckenbotten av detta? Hur ska en tänka kring återhämtning och rehab efter ett klipp?”

Den här frågan ställde en läsare, och jag ska försöka svara!

Vad är ett klipp?

Ett klipp är en åtgärd som sker under vissa vaginala förlossningar om det blir bråttom med att få ut barnet eller om det uppstår något krångel när barnet ska komma ut. Förr i tiden gjorde man ofta klipp för att minska risken för större skador och för att man trodde att klipp läkte bättre än spontana bristningar. Klippen fick med tiden riktigt dåligt i rykte när man insåg att de inte riktigt uppfyllde sitt syfte. Sedan dess har användandet av klipp minskat, men framförallt har utförandet också förändrats. Nuförtiden sätts klippen oftast snett åt sidan. Om vaginalöppningen i riktning mot ändtarmen är ”klockan sex” sätts klippet 45-60 grader åt sidan, alltså runt omkring ”klockan 4” eller ”klockan 8”. Vid förlossningar där man använder sugklocka kan ett klipp minska risken för sfinkterskador, men annars finns ingen evidens för att klipp minskar risken för större skador.

Hur kategoriseras ett klipp?

Ett klipp motsvarar oftast en grad 2-bristning då det både involverar hud och muskler.. Ett klipp är en förhållandevis stor skada som kan ge problem om den inte sys rätt. Du ska få bra med bedövning både innan ett klipp och när klippet sedan sys. Ett klipp kan också vara svårare att sy ihop bra och ge upphov mer ärrbildning än en spontan bristning.

Hur påverkas bäckenbotten av detta?

Det är som vid andra bäckenbottenskador – det beror på. Om du fått ett klipp med rätt vinkel, som sytts ihop bra och som läkt fint behöver du inte lida alls av ditt klipp i efterhand. Men ett dåligt sytt klipp med mycket ärrvävnad kan ge problem.

Återhämtningen efter ett klipp

Återhämtningen efter alla vaginala förlossningar är otroligt individuell. Det en kvinna förstås allra helst kan önska sig en är en vaginal förlossning utan vare sig klipp eller bristningar. Värk och samlagssmärta är några av komplikationerna som kan uppstå av stram ärrvävnad. Om musklerna inte sys bra efter ett klipp kan du även få funktionsbortfall i dessa muskler i bäckenbotten. Då blir du svag, kan inte knipa dig starkare och kan få symtom såsom nedsatt förmåga till orgasm, öppenhetskänsla och kortare mellangård.

Generellt skulle jag ge samma råd till en klippt nyförlöst kvinna som till en kvinna med en förlossningsbristning samt mina mer generella råd om återhämtning och rehab efter graviditet.  För att förstå hur själva skadeläkningen går till rekommenderar jag denna inläggsserie: Serie om muskelskador.

Om det inte känns bra efter första tidens återhämtning då?

Om får besvär av ditt klipp som inte går över under det första halvåret-året efter förlossningen kan du söka vidare hjälp. Då behöver man undersöka om alla dina muskler sitter där de ska och om ärrvävnaden ser okej ut. Det går att i efterhand sy ihop muskler som inte lagades vid förlossningen genom en ny operation.

Referenser:

Tankar om förlossningssmärtlindring

Det här är ett gästinlägg. Jag råkade vid någon annans instagramkonto se en skärmdupad twittertråd och blev helt till mig av innehållet. Jag mejlade tjejen bakom tweets:en och fick möjligheten att ta in henne som gästbloggare. Det här är så intressant! Det är ett helt annat perspektiv på förlossningar från en professionsinriktning som är i allra högsta grad delaktig, men som sällan kommer till tals i förlossningsfrågor.

Hej!

Jag heter Alicia Edin och arbetar till vardags som narkosläkare på Norrlands Universitetssjukhus i Umeå, där jag gör min specialisttjänstgöring i anestesi och intensivvård. Till mina arbetsuppgifter hör att träffa patienter som ska genomgå operationer för att planera och genomföra smärtlindring och narkos samt att behandla patienter som av olika anledningar drabbats av akut (eller ibland kronisk) smärta. Som narkosläkare träffar man patienter i alla åldrar med många olika typer av skador och smärta, vilket gör det till ett fantastiskt spännande och roligt arbete. Ofta upplever jag att vi kan göra stor skillnad med ett bra bemötande och en smärtlindringsplan som är väl förankrad hos patienten. Men det är också många gånger ett svårt arbete där medicinska risker med olika typer av preparat och metoder måste vägas mot nyttan för den enskilda patienten. Sådana överväganden tränar jag på varje dag.

Väntar andra barnet

I höstas blev jag gravid med familjens andra barn och det är som blivande omföderska jag skriver det här inlägget. Vid inskrivningen på MVC får många blivande föräldrar skriftlig information kring graviditet, förlossning och föräldraskap, så även jag. I boken, som hette ”Att vänta barn på nytt” fanns ett utförligt kapitel om smärtlindring vid förlossning. Där gjordes det klart att det i första hand var upp till mig som kvinna att välja den smärtlindringsmetod som jag tyckte passade mig bäst, om det alls ”behövdes”. Genom god förberedelse och andningsteknik kunde man komma långt. Därefter beskrevs en lång rad olika metoder, mer eller mindre vetenskapligt förankrade, med förväntade effekter och biverkningar: Akupunktur, TENS, sterila kvaddlar, avslappning, massage, lustgas och ryggbedövning, för att nämna några. När det gällde ryggbedövning kunde jag läsa att värkarbetet kan dämpas, det kan orsaka tillfälliga blodtrycksfall, man kan få klåda, muskelkraft och krystkänsla försämras och att fler förlossningar avslutas med sugklocka. Som tur var fanns någonstans också informationen att smärtlindringen är effektiv. Lustgas beskrevs som helt ofarligt för mamman och barnet och sterila kvaddlar ”gör ont att lägga, men det är en sekundlång smärta som de flesta upplever som värd att utstå eftersom den efterföljande smärtlindringen är så effektiv”. Det var mycket information, och den var detaljerad. Detta förväntades jag alltså ta ställning till och värdera för att komma fram till vilken typ av smärtlindring som passade mig bäst?

Var det inte det som var mitt jobb som narkosläkare?

Vems är ansvaret?

Det blev uppenbart för mig att den akuta smärta som kvinnor upplever under en förlossning, som i de flesta fall måste karaktäriseras som svår, behandlas helt annorlunda än hos andra patientgrupper. Ansvaret att välja smärtlindring ligger här inte på mig som narkosläkare utan på mig som födande kvinna, med effekten att jag som kvinna också, indirekt, får ta ansvar för konsekvenserna av mitt val, dvs eventuella komplikationer och biverkningar. Det är ett ansvar som vi inte utsätter någon annan patientgrupp för. Informationen som ges är helt omöjlig för någon utan specifik medicinsk kompetens att ta ställning till. Hur ska man veta att tillfälliga blodtrycksfall förekommer vid ALL typ av effektiv smärtlindring och enkelt kan behandlas, om man inte är just narkosläkare eller -sköterska? Eller att en del av informationen som ges är direkt felaktig? Ryggbedövning av den typ som vanligtvis används vid förlossningar i Sverige idag har i stora studier inte visat sig öka risken för varken förlängt värkarbete eller instrumentell förlossning (sugklocka). Vad gäller lustgas är användningen vid förlossningar ytterst begränsad ur att globalt perspektiv och välgjorda studier där säkerheten för barnet utvärderas saknas helt.

För mycket och för lite information

I min yrkesroll skulle jag aldrig få för mig att rapa upp samtliga negativa konsekvenser av morfin, NSAID, ryggbedövningar eller för den delen generell anestesi för en patient som är i uppenbart behov av min hjälp. ”Bara så att du vet är det vanligt med andningsuppehåll, men det är upp till dig att välja!”. Det är ju mitt ansvar att föreslå en lämplig smärtlindring, om det finns ett behov, och mitt ansvar om det skulle uppstå komplikationer.

Ingenstans i informationen diskuteras heller de potentiella riskerna med att helt avstå eller försena medicinsk smärtlindring, trots att det t ex upprepade gånger är visat att effektiv smärtlindring under förlossningen är kopplat till lägre nivåer av stresshormoner hos mamman. Det finns också indikationer i flera studier på att smärtlindring leder till lägre risk för depression efter förlossningen. Övriga effekter vet vi väldigt lite om, eftersom välgjorda studier saknas.

Sterila kvaddlar…

Och att sterila kvaddlar överhuvud taget är ett begrepp i modern förlossningsvård är för mig fullkomligt oförståeligt. Det är som att erbjuda patienten med bruten arm på akutmottagningen en snyting på näsan för att lindra smärtan från den första skadan. Det fanns en tid då vi hade mycket lite att erbjuda födande kvinnor i form av smärtlindring och då hade kvaddlarna säkert en plats, men så är inte fallet längre. Sterila kvaddlar förekommer inte heller någon annanstans inom den moderna sjukvården, helt enkelt eftersom vi anser att vi har mycket bättre alternativ.

Är födande kvinnors smärta annorlunda?

 Varför är det okej att behandla födande kvinnors smärta annorlunda än alla andras? Varför ger vi inte dem samma kvalificerade rådgivning som resten av våra patienter? ”Det kommer att göra väldigt ont. Vi kan inte ta bort smärtan men vi har säkra metoder för att lindra den. All smärtlindring för har för- och nackdelar, men idag anses ryggbedövningar vara det bästa vi kan erbjuda, för vi anser det inte längre att det är etiskt rimligt att föda barn utan smärtlindring, om man inte absolut önskar det.” (Precis som vi inte anser att det är okej att bli opererad utan anestesi eller narkos längre, det slutade vi med på 1800-talet).

Jag tror att svaret är mångbottnat och har många samhällsstrukturella orsaker, men är värt att fundera på.

När jag födde mitt första barn för sju år sedan var jag färdigutbildad läkare, men utan specifik narkoserfarenhet. Jag fick samma information som alla andra, med varningar om förlängt värkarbete, sugklocka och blodtrycksfall. Jag bestämde mig för att aldrig låta någon sticka mig i ryggen, rädd för vad som kunde hända med det ”naturliga förlossningsförloppet” och rädd för att vara en mamma som inte hade förberett mig tillräckligt utan behövde smärtlindring. Efter en lång och besvärlig latensfas föreslog en klok barnmorska en tidig ryggbedövning, något som jag vägrade. Jag födde sedan med enbart lustgas som smärtlindring och fick mycket uppskattning för att jag hade gjort det så bra. Jag tror att jag hade agerat annorlunda om informationen hade sett annorlunda ut och jag tror att jag hade haft en helt annan förlossningsupplevelse.

Förberedelse, delaktighet och information

Förberedelse, delaktighet och information är självklara delar i modern sjukvård och ska så vara. Sverige har en fantastisk mödra- och förlossningsvård som är tillgänglig för alla och gratis. Men är det verkligen rimligt att smärta behandlas så olika, beroende på vem som upplever den? Ska inte alla patienter ha rätt till samma kvalificerade rådgivning och planering av sin smärtbehandling inför förväntat svårt smärtsamma tillstånd? Jag tycker det.

Stort tack Alicia för ditt gästinlägg och dina kloka tankar!

Evidens för spinning babies?

”Spinning babies” och liknande koncept handlar om att optimera fostrets placering inuti magen för att underlätta förlossningen. Man menar att mammans rörelse och hållning samt vanor kan påverka hur bebisens placerar sig. Man använder sig av balans, tyngdlagen och rörelser som kan utföras redan under graviditeten. Förespråkare menar att man rätt vald metod kan vända bebisar som ligger fel och förenkla förlossningen för bebisar som ligger rätt. Konceptet är inte nytt, men den mest kända förespråkaren är kvinnan som ligger bakom det varumärkesskyddade begreppet ”Spinning babies”. Om jag förstått rätt är hon också till yrket fysioterapeut. Jag har därför vid flera tillfällen blivit uppmanad att skriva om detta. Jag har vid lika många tillfällen letat studier om ämnet och inte hittat något.

Det finns fortfarande inte särskilt mycket randomiserade och kontrollerade studier om ämnet, och därför kan vi egentligen inte säga vare sig bu eller bä om konceptet. Fungerar det? Det finns otaliga vittnesmål både i Sverige och internationellt om att det ska vara positivt. Men VET vi det? Nej. Det svåra med förlossningar är ju att du som individ är just det, en individ. Utfallet av din förlossning kan vi aldrig jämföra med någon annans, och eftersom vi inte kan vrida tillbaks klockan och jämföra ditt eget utfall med dig själv med/utan en viss metod så blir det svårt. Tills vi har studier med tillräckligt stora gruppen att jämföra har vi ingen evidens. Det som däremot står kanske klart är att metoden som sådan inte är farlig eller dålig, och därför är det ju helt fritt att testa (det finns vissa restriktioner som hör ihop med sjukdom och graviditetskomplikationer, kolla upp dessa om du är intresserad).

Hur ska det funka?

Teorin är att stödjevävnadsapparaten som hör till livmodern kan bli för kort och stram och därför inte ge livmodern och bebisen däri optimala förutsättningar för att växa, ta plats och lägga sig rätt. Man tänker sig at användning av specifika övningar ska töja på dessa ligament så att allting lägger sig mer optimalt i förhållande till bäckeningången och bäckenutgången. Övningarna utförs om jag förstått rätt en gång i veckan till en början och allt tätare mot slutet. Det handlar om sekundrar och inte om några långa träningspass.

Vad ska jag tro?

Min uppfattning är att detta är något du kan välja att tro på, eller inte. Jag tror att positioneringsövningar kan påverka viss smärta och ibland bebisars läge. Men grejen är också att bebisar jobbar hårt själva på att hamna rätt.  Forskningen som finns idag kan varken påstå att övningarna kan ge något magiskt resultat. Det verkar dock heller inte dåligt eller farligt.

Kan ligament stretchas?

En av teorin bakom dessa övningar och positioner verkar handla om att man med fördel kan stretcha ligamentet som avgör livmoderns placering i förhållande till bäckeningången. Det är detta som får mig att bli skeptiskt. Ligament är inte särskilt stretchbara och får snarare skador om de sträcks över 6 procent av sin längd. Övningarna som instrueras i koncept som spinning babies är så pass små, mjuka och utförs så pass sällan att de troligen inte har någon aktiv påverkan på ligamenten alls. Om ligamenten kring livmodern skulle kunna stretchas utan att skadas, vill vi verkligen ha dem förlängda? Jag tänker att bebisen inuti den växande livmodern nog skapar en ganska stor kraft som trycker på ligamenten som det är. Ligament kan bli för korta av trauma eller av onormal anatomi. Det finns livmödrar som inte har den ”vanliga formen” och där kommer kroppen anpassa ligamenten till att passa livmodern. I dessa fall är min uppfattning att det dock är livmoderns annorlunda form som potentiellt kan påverka graviditet och förlossning, och inte ligamenten i sig. Det finns ingen forskning om hur specifikt livmodersligament påverkas av stretch.

Kan bäckenet påverkas?

Bäckenet består av en ”skelettskål” med hål i botten och toppen. Där igenom ska barnet passera när det ska födas. När förlossningen startar är det bra om bebisen är optimalt placerad inför att gå igenom denna passage. Kan spinning babies påverka bäckenet? Jag har mycket svårt att tro detta. Bäckenet har leder som i ogravida förhållanden knappt ska ha någon rörlighet alls. Det som begränsar bäckenledernas rörelse är otroligt starka och tjocka stödjevävnadsstrukturer. Jag tror helt enkelt inte att du med övningar som berör magen påverkar dessa enormt starka stödjestrukturer. Dessa mjukas dock upp automatiskt en aning under graviditet och möjliggör en eftergivlighet i bäckenet under förlossning. Bäckenet som sådant är väldigt varierat I storlek och form mellan olika individer. Även när det gäller bäckeningången och -utgången skiljer sig form, storlek åt. Snäva öppningar i endera riktningen kan försvåra förlossning. Min kliniska övertygelse är att detta inte är påverkningsbart med några ytter krafter, om det inte är så kraftigt att det innebär trauma (som kan skapa en symfysruptur).

Kan man påverka bebisen?

Under en vaginal förlossning med normalt förlopp ska bebisen rotera enligt ett visst monster för att ta den lättaste vägen ut. Det handlar om att bebisens bredaste del ska möta bäckenets vidaste platser i rätt stund. Dessa rotationer börjar oftast när själva förlossningen är i aktivt skede.

Den forskning som jag har lyckats hitta kan dock inte stödja påståendet att någon viss position eller övning skulle påverka bebisens placering eller rotation vid förlossningen. Det finns dock heller ingen forskning som säger att det skulle vara dåligt att testa. Liksom det finns förespråkare för övningar/rörelser/positioner med teoretisk påverkan på bebisens position så finns det också de som menar att det är oetiskt att förespråka detta, då det kan skapa skuld hos dem som upplever att de ”misslyckats”. Över nittio procent av alla bebisar kommer placera sig rätt och rotera ”normalt” när det väl är dags, även om de legat tokigt i slutet av graviditeten.

Referenser:

Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden nedan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa. Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!