Kategori: Förlossning och kejsarsnitt

Förlossning och kejsarsnitt

Inlägg om att föda barn

Under denna kategori hittar du inlägg om hur kejsarsnitt går till, tips inför vaginala förlossningar och hur du kan förvänta dig att må efter något av dessa. Du får praktiska tips och råd, men också vägledning om du känner att du inte mår riktigt bra.

Fysioterapi inom förlossning och kejsarsnitt handlar om kroppen, om smärta, om positionering och om hur återhämtningen ska vara efteråt. Här är fokus på ditt mående, inte på barnets.

Fokus ligger på vetenskapligt baserade faktatexter, men en del inlägg är mer resonerande och vägledande utifrån beprövad erfarenhet.

Välkommen att läsa!

Vad är kvinnor rädda för?

Vad är kvinnor rädda för?

Vad består förlossningsrädsla av?

Om din första förlossning var lätt oroar du dig för att den andra ska bli mycket värre. Om din första förlossning var hemsk tänker du att den andra kommer bli en upprepning av den första. Och om det är första gången kommer dina tankar snudda vid varje worst-case-scenario du kan tänka dig. Det finns kanske alltid något att oroa sig för.

Förlossningsrädsla är inte en sak, och det som skrämmer den ena kvinnan skrämmer inte den andra.

När kvinnor beskriver sina rädslor kan källorna till oro och rädsla ofta grupperas in under olika rubriker.

  • Rädsla att inte hinna fram till förlossningssjukhuset i tid
  • Rädsla att inte få plats på förlossningsavdelningen
  • Rädsla för att få komplikationer under förlossningen som riskerar barnets hälsa
  • Rädsla över att barnet inte ska födas friskt
  • Rädsla för att behöva genomgå behandlingar som kvinnan själv inte vill ha (kejsarsnitt, epidural, sugklocka etc)
  • Rädsla för själva smärtan
  • Rädsla för att inte älska barnet eller automatiskt veta hur det ska tas hand om
  • Rädsla för en förlust av integritet/värdighet
  • Rädsla för det okända och att tappa kontrollen
  • Rädsla att misslyckas
  • Rädsla för att spricka

Rädslor att prata med barnmorskan om

Närvarande barnmorska och partner som båda ger gott stöd är en återkommande faktor som verkar påverka förlossningsupplevelsen till det bättre. Det här med barnmorskenärvaron har ju varit något av ett återkommande problem inom svensk förlossningsvård, men håller det kanske på att bli bättre? Smärtan under förlossningen verkar sällan vara en faktor som påverkas den födandes upplevelse av förlossningen.

Rädsla för vad som kommer hända inne på förlossningen, oavsett om det gäller att komma i tid, få plats, behandlingarna du kan tänkas ha behov av eller att få behålla värdighet och integritet kan du med fördel prata igenom noggrant med din barnmorska. Du kan också be om ett samtal med en barnmorska specialiserad på förlossningsrädsla, ofta på en så kallas auroramottagning. Där finns ofta ytterligare insatser i form av planering som faktiskt brukar efterföljas.

Rädsla för smärta upplever många att minskas av inpräntade och väl inövade tekniker för andning och avslappning, dessa kan du få extra utbildning i på de betalkurser som finns ute på marknaden. Dessa redskap ger dig ett konkret handlande genom smärtan, vilket fungerar oerhört väl för en del. Men du ska också veta att det inte ligger någon värdering i att hantera smärta på ett visst sätt. Det är heller inget nederlag att behöva all smärtlindring som finns tillgänglig!

Kontrollbehov och förlossningar

Om du är en person som är van att kunna planera i detalj och som trivs med att ha stor kontroll kan en förlossning vara en utmaning. Ingen kommer exakt kunna förutspå vad som kommer hända, oavsett hur väl ni förbereder er. Kom ihåg att prata igenom med din partner eller andra som ska vara med på förlossningen hur du vill bli bemött och stöttad, och kom ihåg att de som jobbar inne på förlossningen har sett och hört allt. Du kommer garanterat inte kunna chocka någon.

Rädsla för att spricka är också en sådan där oro som är svårhanterbar innan. Ingen kommer kunna garantera dig en bristningsfri förlossning. Det kan hända att du klarar dig utan en skråma, och det kan hända att du spricker mycket. Här brukar jag vilja förmedla: oavsett vad som händer så finns det hjälp att få. Prata igenom den här rädslan med din barnmorska, det ligger i deras yrkeskunskaper att hjälpa dig att få en trygg och säker förlossning.

Rädsla för att barnet inte ska må bra är naturligtvis jobbig. Den här rädslan är fruktansvärd, men kom ihåg att om det något förlossningsvården kan så är det att ha barnets hälsa i fokus. Under förlossningen kommer barnets värden mätas oändligt många gånger, och finns det något som avviker kommer adekvata insatser sättas in.

Vad är kvinnor rädda för? Vad är du rädd för?

Vad som skämmer din förlossningsrädda kompis behöver inte vara samma sak som gör att du ligger vaken på nätterna. Att själv hitta orsaken till din egen oro hjälper dig att komma ett steg närmare att bemöta och överkomma din oro.

Har du några egna erfarenheter? Berätta gärna!

Alla inlägg i serien:



Studier om förlossningsrädsla

Vad säger forskningen om behandling för förlossningsrädsla?

Att vara gravid och att bli mamma anses vara en anpassningsprocess som inte alltid går problemfritt. Graviditeten kan innebära en del förväntan, en del stress och en del ren och skär rädsla. Delarna behöver naturligtvis inte vara lika stora, och just nu handlar dessa inlägg just om rädslan.

Hur många lider av förlossningsrädsla?

Förlossningsrädsla verkar återfinnas hos mellan 10-20% av alla kvinnor beroende på definition. Förlossningsrädsla kan ju vara allt från ett obehag till en fobisk rädsla som i princip omöjliggör ett visst förlossningssätt.  Förlossningsrädsla är starkt associerat med tidigare negativa förlossningsupplevelser. Det verkar förhållandevis entydigt i forskningen att mödravården bör fokusera på att fånga upp kvinnors tidigare negativa erfarenheter av förlossningar. Något som kan verka motsägelsefullt är att förlossningsrädsla dock är betydligt mer frekvent förekommande hos förstföderskor. En positiv tidigare förlossningsupplevelse (som tack och lov är rätt vanligt ju!) är en skyddande faktor för förlossningsrädsla.

Behandling för förlossningsrädsla

Problemet med en avsaknad av en jättetydlig och enhetlig definition gör att det också kan vara svårt att tolka resultaten av studier som handlar om behandling för förlossningsrädsla. En studie där forskarna undersökte effekten av patientutbildning om graviditetsacceptans, identifikation med mödrarollen och förlossningsrädsla såg de att förlossningsrädslan minskade och acceptancen ökade, men att utbildningen inte påverkade identifikationen med mödrarollen. Detta är den slags utbildning som inte normalt finns i mödravårdsprogrammet utan får sökas i form av förlossningsförberedande kurs utanför den rutinmässiga mödravården. En annan pilotstudie har visat att en förlossningsförberedande kurs med mindfullnessinslag minskade rädslan hos kvinnor. Det finns flera studier som stödjer just detta, att utbildning och emotionellt stöd har potential att minska behovet av kejsarsnitt samt risken för en traumatisk upplevelse av förlossningen.

Måste inte vara en dyr kurs

Att överhuvudtaget prata explicit om förlossningsrädsla och oro med vårdpersonal har visat sig sänka nivån av förlossningsrädsla hos kvinnor. Även om det ”bara” handlar om vanliga samtal med barnmorskan på mödravården. Stödet från mödravården har visat sig vara viktigt hos alla, men extra viktigt hos kvinnor som har lågt socialt stöd.

Studier om förlossningsrädsla

Forskningsmässigt verkar det alltså finnas stöd för att förlossningsrädda kvinnor får hjälp av bra samtal med barnmorska och ibland även externa kurser i förlossningsförberedande syfte. Utfallet verkar dock handla om  hur många som faktiskt föder vaginalt efter behandling/stödinsatser. Det finns inte jättemånga studier som följt upp rädslan efteråt. En studie som jag läst visade på att de flesta förlossningsrädda faktiskt fortsatte att vara det 7-14 år efter förlossningen. Förlossningsrädsla kan lindras genom samtal, planering och stöd. Samtidigt verkar de behandlingsformer som finns idag inte löser problematiken helt.

Har du några egna erfarenheter? Berätta gärna!

Följande dagars inlägg kommer innehålla mer praktiska tips! Stay tuned!

Alla inlägg i serien:



En serie om förlossningsrädsla

En serie om förlossningsrädsla

”Ibland vill jag hänvisa gravida kompisar till BakingBabies men drar mig för det på grund av att jag inte vill spä på en förlossningsrädsla”.

Ibland får vi kommentarer som denna, och jag kan inte annat än hålla med till en viss del. Allt här är inte relevant för alla. Alla inlägg om förlossningsskador är inte riktade till alla gravida. Alla inlägg om bäckensmärta under graviditet är inte heller intressanta för alla. Vi kan inte driva en blogg om kvinnohälsa som alltid är intressant, för exakt alla kvinnor där ute.

Jag kan heller inte ta ansvar för dig som läser. Om du inte mår bra av att läsa här måste jag lägga ansvaret på dig att sluta läsa. Vi måste få fortsätta skriva.

Vad gäller förlossningsrädsla är det också svårt.

För jag har flertalet läsare och många vänner som tydligt gjort klart för mig att fakta och statistik snarare lugnar än skrämmer. Att skriva om att si och så många procent som drabbas av skador kan snarare vara en viktig faktor att bemöta rädsla.

Jag kan därför inte ha ett ”förlossningsrädslo-filter” på den informationen jag sprider. Jag vet i ärlighetens namn inte vad som skrämmer eller lugnar dig. Det enda jag vet är att det som skrämmer dig eller mig troligtvis inte är samma sak som för någon annan.

Nej, vi kan inte sluta prata om det.

Hur gärna vi än vill annat kommer barnafödande fortsätta vara slitsamt och riskabelt för kvinnokroppen. Men om vi kan garantera kvinnor att vi kommer tro på den när de berättar att de inte mår bra samt att vi kommer göra vårt allra bästa för att de ska få må bra igen, då tror jag att vi kanske kan minska förlossningsrädslan.

Vad skapar förlossningsrädsla?

Att vara förlossningsrädd är vanligt! Siffrorna skiljer sig något åt, men vissa studier visar på att upp till en femtedel av alla kvinnor är förlossningsrädda. Man skiljer ofta på förlossningsrädsla hos förstföderskor och hos omföderskor. Hos förstföderskor ser man att det ofta finns faktorer som kan påverka förekomsten av rädsla – psykisk ohälsa, övergrepp, generellt nedsatt hälsa eller bristande socialt stöd. För omföderskor är rädslan oftare förknippad med tidigare negativa förlossningsupplevelser. Katastroftänkande kan vara den främsta prediktorn för förlossningsrädsla, och att katastroftänka om smärta kan också bidra till att smärta faktiskt upplevs värre. Att inte tolerera att utsättas för okontrollerbara situationer kan också vara en faktor som bidrar till förlossningsrädsla. Forskningen om förlossningsrädsla har fått kritik för att den konstruerar rädslan in i en medicinsk kategori, där man letar orsaker hos kvinnan istället för hos kvinnosjukvården/mödravården.

En födande som känner sig säker och tryggt omhändertagen kommer i större utsträckning få en positiv förlossningsupplevelse, även om hon skulle drabbas av någon komplikation. Sambandet är även motsatt, en födande som genomgår en okomplicerad förlossning kan få en negativ upplevelse om hon inte upplevt sig säker eller omhändertagen. I en norsk studie var det 3,5 % av förstföderskorna och 9,6 % av omföderskorna som önskade kejsarsnitt när de fick frågan under graviditeten. För förstföderskorna som önskade kejsarsnitt kunde man se samband till förlossningsrädsla, depression och ålder över 35. För omföderskorna var det tidigare kejsarsnitt eller tidigare negative förlossningsupplevelser som påverkade. Ingenstans i forskningen hittar jag att andra människors historier skulle vara den stora påverkansfaktorn för förlossningsrädsla.

Har du några egna erfarenheter? Berätta gärna!

Dagarna som följer här kommer inlägg om behandling, tips, råd och mina tankar.

Referenser:

  1. Does antenatal education reduce fear of childbirth?
  2. The relationship between childbirth self-efficacy and aspects of well-being, birth interventions and birth outcomes
  3. Self reported fear of childbirth and its association with women’s birth experience and mode of delivery: A longitudinal population-based study
  4. Prevalence of childbirth fear in an Australian sample of pregnant women
  5. Prevalence and associated factors of fear of childbirth in six European countries
  6. Effectiveness of a Mindfulness-Based Childbirth Education pilot study on maternal self-efficacy and fear of childbirth.
  7. A Randomized Controlled Trial of a Psycho-Education Intervention by Midwives in Reducing Childbirth Fear in Pregnant Women
  1. Reproduction, fear of childbirth and obstetric outcomes in women treated for fear of childbirth in their first pregnancy; a historical cohort.
  2. Potential mechanisms in fear of birth: The role of pain catastrophizing and intolerance of uncertainty.
  3. Women’s preference for caesarean section and the actual mode of delivery – Comparing five sites in Norway.
  4. Definitions, measurements and prevalence of fear of childbirth: a systematic review.
  5. Preference for cesarean section in young nulligravid women in eight OECD countries and implications for reproductive health education.
  6. The effect of an elective cesarean section on maternal request on peripartum anxiety and depression in women with childbirth fear: a systematic review.
  7. Preventing traumatic childbirth experiences: 2192 women’s perceptions and views.
  8. Factors related to a negative birth experience – A mixed methods study.

 

Alla inlägg i serien:

Att vara någons förlossningsstöd

Att vara någons förlossningsstöd

En dag trillade det in en fråga som jag tyckte var spännande. En tjej skriver och berättar att hon ska vara med på sin väns förlossning, och undrar vad hon ska förbereda sig på för att vara bästa möjliga stöd. Här kommer mitt svar! 

En fysioterapeuts perspektiv

Om den här frågan ställts till en barnmorska eller en doula hade svaret möjligen sett annorlunda ut. Du kan alltså från början läsa det här svaret med vetskapen om att det här inte är ”det enda” svaret som omfattar allting. Som alltid ska du alltså läsa med vett och sans och källkritik. 

Vad vill du uppnå?

Svaret på frågan kommer också att bli lite olika beroende på vad du vill uppnå. En trygg förlossning? En bra upplevelse? Minska risken för skador? Minska smärtan? Såklart att en trygg förlossning med hanterbar smärta, inga skador och en bra upplevelse är det vi önskar för alla. Min poäng är att en insats som minskar smärtan kanske inte har effekt på att minska risken för skador. Det finns alltså en rad olika möjliga åtgärder, med en rad olika syften. 

Att minska risken för skador

Det här kan inte vara ditt ansvar som medföljande, utan det är den utbildade personalens ansvar. Om du dock vill vara insatt rekommenderar jag läsning här: Att förebygga bristningar. En del i att förebygga bristningar handlar om att styra tiden och förloppet, alltså att förlossningen varken ska bli för seg eller för snabb. Man kan använda förlossningsställningar till att påverka detta. Det här är ju naturligtvis inte ditt ansvar, men du kanske vill vara påläst för att hänga med i varför barnmorskan rekommenderar det ena eller det andra.

Åtgärder för att hitta lugn och trygghet

Åtgärder för att smärtstilla

Här finns ingen “one size fits all”, en del födande vill inte få någon som helst beröring. Men manga födande vittnar också om det magiska trycket från någons händer på rätt plats, vid rätt tidpunkt. Det bästa är att du som medföljande kan öva på några massagetekniker innan de är skarpt läge. Benämn de olika massagegreppen och ställena på något sätt som ni båda kan minnas. Då kan den födande kanske be om någon specifik hjälp. Det finns fler klipp på youtube, men här är ett förslag.

Kanske ska du också vara den som värmer vetekuddar eller håller koll på TENS-sladdar. TENS kan man ibland hyra från fysioterapeuter, man kan också köpa eller hyra maskinen direkt från företaget.

Tips för dig

  • Fråga inte så mycket. Kolla in kroppsspråk och mimik. Ge vatten med sugrör om hon verkar torr i munnen. Håller hon andan? Gör en egen lång djupandning och se om hon följer med. Guida henne till avspänning i axlar och nacke genom att lägga en tung hand mot axeln. Skapa fotstöd om hon sitter på sängkanten.
  • Undvik kanske  att prata och rör henne mellan värkarna. 
  • Om du börjar känna dig stressad, orolig eller överväldigad själv: Kliv tillbaka lite. Den du stöttar kommer definitivt känna av ditt känslotillstånd. Ta en nypa frisk luft en minut och kom tillbaka igen med nya krafter. 
  • Glöm inte mellanmål! Även om den födande inte kan äta så blir inget bättre av att du tappar geisten på grund av för lågt blodsocker. Kanske ska du gå ut för en sekund och snabbt äta något. 

Det här är mina tips och tankar

Du som läsare sitter garanterat på bra tips om do’s and don’ts. Dela med er! <3

Tips på vidare läsning:

Vad ska jag skriva i mitt förlossningsbrev

Dina erfarenheter: Kejsarsnitt

Dina erfarenheter: Kejsarsnitt

Jag håller på med olika projekt (böcker, föreläsningar, blogginlägg etc) som på olika sätt syftar till att både folkbilda och bidra till förbättringsarbete inom kvinnosjukvården. I detta arbete är det otroligt viktigt att kunna belysa fler perspektiv än mitt eget. Därför kommer jag i flera inlägg be er om era upplevelser, erfarenheter och tankar utifrån olika teman. Jag ber att både dela med er av positiva och negativa saker om det går!

Och jag kommer alltså kanske använda era citat, men har för regel att alltid avidentifiera så mycket jag kan. Jag kommer därför inte ge var och en av er cred för era bidra sådär ”offentligt”, men ni ska veta att jag är OTROLIGT tacksam för varje berättelse jag får ta del av.

Berätta om ditt kejsarsnitt!

  • Var det planerat? Varför?
  • Blev det akut? Varför?
  • Blev det ett omedelbart snitt? Varför?
  • Hur var processen att få snitt?
  • Hur upplevde du snittet?
  • Fick du några komplikationer?
  • Hur upplevde du eftervården?
  • Fick du tillräckliga svar på de frågor du kanske hade innan, under och efter?
  • Har du upplevelse av fler födslar? Likheter och skillnader?
  • Positiva och negativa händelser kring snittet?

Och;

  • Vilken information upplevde du att du saknade runt omkring kejsarsnitt? (Om någon alltså)
  • Vilken slags tränings/rehab hade du behövt ha råd om? (Om du hade behövt)

Berätta allt du kommer på och vill dela med dig av! 

Hjälp oss döpa boken!

När Louise och jag gjorde boken Mammaroll och snippkontroll fick vi många frågor om den även funkade för dem som fött med kejsarsnitt. Det gör den såklart! Men vi anade ett behov hos personer som fött via snitt och kände att detta var ett ämne att dyka djupare i. SÅ! I höst släpper vi en bok som riktar sig enbart till dig som fött via snitt. Planerat snitt eller ej. Den kommer att handla om kroppen efter ett snitt, sådant som kan vara bra att tänka på, övningar, råd och också om det där känslomässiga. Precis som i Mammaroll och snippkontroll så kommer det att finnas läsarberättelser och illustrationer också. Vi är så glada att vi får göra denna bok, det känns som att den behövs!

Hoppas ni ska tycka om den!

MEN! Vi har ingen titel än! Vad ska den heta? Vi vill gärna att den liksom påminner om Mammaroll och snippkontroll – du och din kropp året efter förlossningen. Hittills har vi bara mitt förslag: Shit pomfritt – kejsarsnitt!

GE OSS FÖRSLAG PLEASE!!

Muskelskadans olika faser

Muskelskadans olika faser

Återhämtning efter muskelskada

Den akuta fasen, dag 1-5

Den akuta fasen efter skadan innebär att gapet mellan de brustna eller nyopererade muskelfibrerna fylls med blod och ger upphov till en svullnad. Detta skapar i sin tur en inflammationsreaktion som fortgår i upp till 72 timmar. Den akuta fasen ger sig alltså uttryck i smärta, svullnad, rodnad och en lokal temperaturökning. Svullnaden i sig skapar tryck som skapar celldöd under de första 24 timmarna, och frisättning av nedbrytande proteiner skapar fortsatt svullnad, syrebrist och celldöd. Därför är den viktigaste åtgärder för att begränsa omfattningen av en akut skada att minska svullnaden. (Tänk på det om du stukar foten illa! Linda hårt!)

Läkningsprocessen kan störas av att inflammationsprocessen förlängs av en infektion, en blodutgjutning eller något annat. Om inflammationsprocessen blir omfattande och svullnaden stor kan stygn gå upp.

Reparationsfasen, 5 dagar till 6 veckor

Reparationsfasen, fas två, börjar 5-6 dagar efter skadan/operationen med att de döda cellerna successivt byts ut mot nya. De nya muskelcellerna  börjar bygga ärrvävnad i utrymmet efter skadan. Skadeområdet börjar också få nya blodkärl. Reparationsfasen börjar överlappande med den akuta fasen och återfinns mellan 48 timmar och 6 veckor efteråt. Edter cirka 10 dagar har ärrvävnaden mognat så att den inte längre är den skadade muskelns svagaste punkt.

Remodelleringsfasen, 6 veckor till 12 månader

Den tredje och sista fasen pågår kallas remodelleringsfasen och pågår mellan 6 veckor  till tolv månader efter skadetillfället eller operationen. Kollagenfibrerna lägger sig mer ordningsamt och skapar ett starkt och stramt ärr och funktionen återställs. Nu börjar de nya muskelcellerna mogna och bli funktionsdugliga. Reparationen pågår och gör så att ärrytorna dras ihop. Det tar dock lång tid innan muskeln är tillbaks till den styrka den hade innan skadan.

Kroppsegen återhämtning och rehabträning hellre än operationer

Inom idrottsmedicinen anses ”konservativ behandling” vara förstahandsalternativet för muskelskador, detta innebär att muskeln ska läka ihop av sig själv. Detta fungerar oftast bra för generella skelettmuskler. När det gäller bäckenbotten och muskelskador som uppstår efter förlossning är verkligheten lite annorlunda. Eftersom dessa muskler fäster i mittlinjen i mellangården kommer dessa muskler liksom dra ihop sig som små rullgardiner inne i bäckenet då de brister. Bäckenbottens muskler kommer i de flesta fall inte hitta tillbaks och läka på rätt anatomisk plats om de inte sys ihop korrekt.

Muskelskadans olika faser – bäckenbotten

Det finns dock studier som visar på att många av de mindre bäckenbottenskadorna läker ihop med gott resultat. Utifrån dessa faser kan man dra paralleller till en kvinnas mående efter förlossning. Eftersom bäckenbottens muskler sträcker ut sig upp emot 360 procent under en förlossning, så kommer det finnas mikroskador i åtminstone någon muskel hos de allra flesta. Utifrån ett idrottsmedicinskt perspektiv är den första veckans återhämtning av stor vikt. Vila och kylbinda är en viktig del av behandlingen första veckan!

När man sytt din bäckenbotten

Oftast så sys vaginala muskelskador och andra slemhinnebristningar med trådar som löses upp av sig själva inuti kroppen. Tråden löser upp sig av vätska och bryts ner. För att tråden ska försvinna behöver den alltså vara i en fuktig miljö. Därför kommer trådändar som sticker upp utanpå huden inte lösas upp som de ska, dessa behöver ofta tas bort om de råkar uppstå. Annars blir känslan som att gå omkring med taggtråd i underlivet.

Många blir stressade över hur kort, eller hur länge stygnen sitter.

Det är viktigt att veta att trådarna ger stöd så länge de sitter kvar, så att ha kvar trådar ett bra tag är sällan något dåligt. Slemhinnan läker ofta på bara någon vecka och huden i mellangården på 2 veckor. De djupare muskellagren tar mycket längre tid på sig. Därför väljer man ofta olika tråd för hur länge den ska sitta kvar och ge ett stöd. Tråden kan se ut som fiskelina eller som en pytteliten fläta och har olika nedbrytningstid utifrån en rad olika faktorer.

Om du läser i din journal kan du ofta få reda på vilka trådar man sytt med.

Det finns en massa olika, men här är några av de vanliga:

  • Monocryl ger stöd till såret i 20 dagar och bryts ner på 90-120 dagar.
  • PDS ger sårstöd i upp till 6 veckor och bryts ner fullständigt på 180 dagar.
  • Vicryl rapid ger stöd till såret i 10 dagar och har absorberats efter 42 dagar, ”vanlig” Vicryl  ger sårstöd i 30 dagar och absorberas på 56-70 dagar.

Källa till detta är (och en förteckning över fler trådar finns på) backenbottenutbildning.se

Alla inlägg i serien:

Dina erfarenheter: Bäckenbotten som äldre

Dina erfarenheter: Bäckenbotten som äldre

Jag håller på med olika projekt (böcker, föreläsningar, blogginlägg etc) som på olika sätt syftar till att både folkbilda och bidra till förbättringsarbete inom kvinnosjukvården. I detta arbete är det otroligt viktigt att kunna belysa fler perspektiv än mitt eget. Därför kommer jag i flera inlägg be er om era upplevelser, erfarenheter och tankar utifrån olika teman. Jag ber att både dela med er av positiva och negativa saker om det går!

Och jag kommer alltså kanske använda era citat, men har för regel att alltid avidentifiera så mycket jag kan. Jag kommer därför inte ge var och en av er cred för era bidrag sådär ”offentligt”, men ni ska veta att jag är OTROLIGT tacksam för varje berättelse jag får ta del av.

Ni är så viktiga!

Idag vill jag alltså höra era erfarenheter av:

Bäckenbotten som äldre

Nu menar jag inte äldre som i ”ålderdomshem-äldre”, utan äldre som i kanske efter klimakteriet. Du som inte födde barn typ igår, utan för 10-20-30 år sedan? Hur är din bäckenbotten idag?

  • Hur har du upplevt att åren påverkar din bäckenbotten?
  • Vet du vilka eventuella skador du fick när du födde barn?
  • Har du kunnat leva det liv du ville vad gäller träning, sex och kontinens?

Berätta allt du kommer på och vill dela med dig av! 

Dina erfarenheter: sex efter förlossning

Dina erfarenheter: sex efter förlossning

Jag håller på med olika projekt (böcker, föreläsningar, blogginlägg etc) som på olika sätt syftar till att både folkbilda och bidra till förbättringsarbete inom kvinnosjukvården. I detta arbete är det otroligt viktigt att kunna belysa fler perspektiv än mitt eget. Därför kommer jag i flera inlägg be er om era upplevelser, erfarenheter och tankar utifrån olika teman. Jag ber att både dela med er av positiva och negativa saker om det går!

Och jag kommer alltså kanske använda era citat, men har för regel att alltid avidentifiera så mycket jag kan. Jag kommer därför inte ge var och en av er cred för era bidra sådär ”offentligt”, men ni ska veta att jag är OTROLIGT tacksam för varje berättelse jag får ta del av.

Ni är så viktiga!

Idag vill jag alltså höra era erfarenheter av:

Sex efter förlossning

  • Vda fick du för info om sex efter förlossning och efter eventuell förlossningsskada?
  • Fungerade det som vanligt? Bättre? Sämre?
  • Vad bidrog till detta?
  • När återgick samlivet till ”det vanliga”?
  • Var du orolig för något?

Berätta allt du kommer på och vill dela med dig av! 

Ärrmassage efter kejsarsnitt

Vår youtubekanal är inte superaktiv. Det tar ENORMT mycket tid att filma och redigera film så vi har inte riktigt haft möjligheten att hålla igång den de senaste åren.

Ärrmassage, varsågoda!

Men så bad en läsare om att vi skulle göra ett klipp med ärrmassage. Och allting föll sig så praktiskt så att vi plötsligt hade en mage, en terapeut, ett tillfälle att filma och lite tid att klippa filmen. Så varsågoda! Här är ett litet klipp med ärrmassage!

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden nedan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa. Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!