Kategori: Förlossningsskador

Förlossningsskador

När förlossningen ger dig en skada

Här kan du läsa våra inlägg om förlossningsskador. Inläggen kan vara informativa tipsinlägg till vad du ska fråga på återbesöken och hur det egentligen ska kännas efter en förlossning. Men det finns också mer resonerande inlägg om skador och hur de ska förebyggas och behandlas.

Den fysioterapeutiska inriktningen när det gäller förlossningsskador är funktion. Hur din kropp och bäckenbottens muskler ska fungera för att du ska kunna göra det du vill med livet.

Inläggen baseras på främst vetenskap och har då referenslistor i slutet, men det finns också inlägg av mer åsiksbetonad karaktär. Där vetenskap saknas baserad information på fysioterapeutiskt beprövad erfarenhet.

Se även den mer personligt inriktade katetorin ”Sfinkterruptur” där Mia skriver om sin egen skada.

De tio viktigaste sakerna en nybliven mamma behöver veta

De tio viktigaste sakerna en nybliven mamma behöver veta

Jag fick ett mejl av en BVC-sköterska som gärna ville kunna prata mer med de kvinnor hon möter om vad som egentligen händer i kroppen och hur graviditet och barnafödande påverkar dem rent fysiskt. Hon önskade en kort sammanställning av vad som är viktigt att veta, och det är ju egentligen et omöjligt uppdrag. Bland annat därför har ju jag och Louise  skrivit en bok om det första året efter graviditet, en bok som kommer ut till våren 2018. Den kommer bli mitt stående bästa tips för att ge till nyblivna mammor… =)

Men om jag ska försöka svara på frågan.

Här kommer de tio viktigaste sakerna en mamma behöver veta.

  • En graviditet påverkar hållningsmuskler och bäckenbotten

Bara att ha varit gravid påverkar kroppen mycket. Det börjar med en hormonell uppmjukning av leder och stödjevävnader och späds på av viktuppgång och magens tillväxt. Bäckenbotten sänks och tröttas ofta ut. Hållningen förändras i takt med magen – kvinnan får ofta en ökad svank, en rundad bröstrygg och skjuter bak ryggen för att hålla balansen med den växande magen. Hållningsförändringarna kan ge ländryggssmärta, nack/skuldersmärta eller spänningshuvudvärk. Dessa förändringar ger sig inte alltid helt automatiskt efteråt, och du kan behöva jobba med din hållning aktivt.

  • Bäckensmärta är vanligt, ofarligt men går inte alltid automatiskt bort efteråt

Bäckensmärta, det som tidigare kallades foglossning, är vanligt. Det drabbar runt 50 % av alla gravida i olika grad. Det är inte farligt, och inga fogar kan ”lossna”, även om det känns så. Fysioterapeuter kan hjälpa dig som har besvär med smärta med både råd, stöd, träning och behandling. En del har god hjälp av kiropraktorsbehandling eller massage. Blir det riktigt jobbigt kan du behöva kryckor eller andra hjälpmedel. Bäckensmärta som inte går över automatiskt ska du söka hjälp för. Det betyder inte att det är något fel på dig, men att du kan behöva hjälp att få smärtorna att gå över.

  • En förlossning påverkar bäckenbotten och kanske hela kroppen

Även en normal och omkomplicerad förlossning sträcker ut bäckenbotten över 200 %. Det är en trött och svag muskel som kommer ut på andra sidan! Ge den tid att läka och återhämta sig. Hela kroppen kan kännas som att den varit inne i en orkan och kastats ut på andra sidan atlanten. Känner du så – ta din tid att vila. Du behöver inte vara trevlig, välklädd eller ha kaffebjudning med släkten innan du själv känner att du orkar.

  • Förlossningsskador kan vara pissjobbiga

Om du spruckit och blivit sydd mycket har din bäckenbotten varit med om ett trauma. Du kan jämföra det med en idrottsskada, en muskel gick av och nu är en lagad. Det gör ont och musklerna kan vara i behov av en längre återhämtning. Appen TÄT är ett bra bäckenbottenträningsverktyg. Orkar din bäckenbotten inte med att stå eller gå länge kan du planera in vila mellan aktiviteter som promenader och matlagning.

  • Ett kejsarsnitt är en stor bukoperation

Det här vet de flesta, men när du väl kommit hem från BB rullar ofta vardagen på som om inget har hänt. Efter en stor operation behöver du kanske prioritera näring och vila till en början. När kroppen känner sig sugen kan du börja med promenader och annan träning.

  • Det är normalt att ha lite ont och läcka lite urin, ett tag.

De första månaderna håller kroppen på för fullt med återhämtning och läkning, samt ommöblering av alla organ tillbaks till ursprungspositionen. Därför kan du behöva förlåta kroppen för lite av varje vad gäller krämpor och urinläckage de första två månaderna. Du ska känna att besvären klingar successivt av, och att du blir bättre för varje vecka. Stannar din återhämtning av kan du behöva hjälp med rehab eller en extra koll av din bäckenbotten.

  • Sömn är kanske viktigare än träning

Här kanske jag borde vara klämkäck och rekommendera frisk luft och promenader före allt annat. Men grejen är att om du sover mindre än sex-sju timmar sammanlagt per dygn under en längre tid kommer hela du och din kropp att börja fungera sämre. Återhämtningen försämras, ditt arbetsminne försämras. Om det står mellan att sova eller träna, och du vet att du har sömnbrist: sov. Träna kan du göra senare.

  • Amning påverkar inte alltid vikten

Alla går inte ner i vikt av att amma. För en del rinner kilona bara av, men för andra tar det längre tid. Det är rekommenderat att någon gång komma ner till din normalvikt, men det är heller inte panikbråttom. Hetsen i vårt samhälle är inte skonsam mot nyblivna mammor. Du kanske inte kommer undan, men försök att inte bli meddragen i vikthetsen. Forskning visar att när barnet fyllt ett kan det finnas någon poäng med att börja prata vikt med mammor. Tidigare än så är inte nödvändigt.

  • Besvär som kvarstår kan du behöva hjälp med

Kvinnor överlag är mer sjukskrivna än män och jag kan inte frångå att jag tror att en del av skillnaderna består i våra olika förutsättningar utifrån att skaffa barn. Om du kommer tillbaks till arbetet efter en föräldraledighet på minushälsa, oavsett om det gäller kropp eller själ, är risken större för sjukskrivning längre fram. Ska du tillbaks till sittande arbete kan du behöva rehab för ländryggssmärta eller spänningar i nacke/axlar redan innan du är där. Har du svårt att hålla fisar under föräldraledigheten kanske inte det känns sådär supermycket bättre av att jobba i kontorslandskap. Ta dig själv på allvar och sök hjälp i tid.

  • Återhämtningen kan ta lång tid

De flesta brukar känna att de landat i kroppen och själen igen när barnet är runt året. Det finns många saker, bland annat slidväggar och magmuskler. som kan ta oerhört lång tid att återhämta sig klart. Även om jag vill trycka på att de som behöver ska söka hjälp, så finns det också många som skulle må bra av att stressa upp sig mindre kring postgraviditetsbesvär. En graviditet tar nio månader, det tar minst samma tid för att kroppen ska återställas.

Det här är en oerhört kort version. I följande inlägg (och ännu fler) finns relaterad och rekommenderad läsning:

Magmuskler, hållning och löpning (efter graviditet)

Graviditet påverkar hållning och gångmönster

Bäckensmärta efter förlossningen; en serie

Maraton vs förlossning enligt Mia

Förlossningsskador grad 1-4

20 tips för att minska risken för ont i kroppen som småbarnsförälder

Tips för enklare bröstpumpning

Råd för dig som spruckit vid en förlossning

11 råd för dig som ska kejsarsnittas

Tema sömn

Vad säger forskningen om viktnedgång efter graviditet?

Nybliven mamma och ont. Vad är normalt och vad är inte normalt

 

Är det något viktigt jag missat? Fyll på i kommentarsfältet!

 

Ett fysioterapeutiskt blogginlägg om bajs

Ett fysioterapeutiskt blogginlägg om bajs

Hur är bajs kopplat till fysioterapi?

Ett fysioterapeutiskt blogginlägg om bajs kommer här. Vi kan inte komma ifrån  att kroppens alla system hör ihop på så många sätt. Och vi vill prata om underlivshälsa kommer vi inte ifrån ämnet bajs.

Vi tar det från början. Förstoppning kan vara en orsak till bäckensmärta och underlivssmärta hos både män och kvinnor. Förstoppning kan också ge upphov till urinläckage och återkommande krystande kan förvärra framfall. Kanske finns det mest troligt en annan grundorsak till besvär och smärtor, men förstoppning kan förvärra redan befintliga besvär och få dem att ”blomma upp” igen efter en tyst period.

Förstoppning

Att ständigt behöva krysta när en ska göra nummer två ökar belastningen på bäckenbotten och risken finns att en kan ådra sig skador som liknar förlossningsskador, både på nerver och stödje-strukturer. Har en person redan en förlossningsskada, då förstår ni att saker kan bli även värre. Det finns vetenskapligt belagda samband mellan förstoppning och urininkontinens, både genom att tarminnehållet faktiskt trycker på urinröret och genom att hela nerv- och muskelkontrollen över bäckenbotten faktiskt blir sämre.

Förstoppning kan beror på många olika saker, och lider du av återkommande besvär med förstoppning tycker jag att du ska uppsöka läkare för att kolla upp eventuella besvär med tarmfunktionen. Funkar tarmarna fint kanske du behöver träffa en dietist och se över hur din kost kan påverka avföringens konsistens. Enkla saker du kan testa själv är att dricka mer vatten, träna och motionera mer och äta mer fibrer.

Det du också ska veta är att de flesta smärtlindrande läkemedel och även antidepressiva är förstoppande. Lider du av förstoppning kan det även vara bra att se över vilka eventuella läkemedel du äter och om du eventuellt behöver kompensera för dess förstoppande effekter med till exempel bulkmedel.

Bristol stool chart

Vad är normalt?

Normal avföring ska vara mellan 3 och 4 på skalan ovan och en person ska behöva tömma tarmen allt mellan tre gånger per dag till tre gånger i veckan. De flesta vuxna får dock tarmtömningsreflex en stund efter frukost varje dag.

Att ha bråttom på morgonen och strunta i tarmtömningsbehovet kan ge upphov till förstoppning. Att inte vilja gå på toaletten på jobbet eller i skolan kan ge samma effekt. Det är inte nyttigt att upprepade gånger negligera sin tarmtömningsreflex. Det sägs att en måste gå på toaletten inom 15 minuter, annars har ”det tåget gått”.

Att sitta korrekt på toaletten kan hjälpa till att tömma tarmen lättare.

Att ha fötterna högt är det första rådet. Detta är för att knäna ska komma över höfterna i höjd, vilket underlättar för tarmtömningen. Att andas lugnt för att stimulera bäckenbottenmusklerna att slappna av kan också hjälpa. Att krysta mjukt på utandning verkar vara det mest skonsamma sättet.

Om vi nu pratar förlossningsskador och bajs så kan ju också problemet finnas i helt andra änden av skalan. En nedsatt sfinkterfunktion i ändtarmen kan ju vara väldigt dålig i kombination med en lös avföring. I detta fall kan en läkare hjälpa med rådgivning vad gäller förstoppande läkemedel. Vanliga läkemedel för så kallad turistdiarré kan användas under längre tid för att hjälpa en person att få fastare avföring vid behov.

Sammanfattningsvis:

För bäckenbottenhälsan på lång sikt och vid behandling av smärtor och inkontinens spelar avföringens konsistens en viktig roll. En person kan behöva uppsöka vård och hjälp om inte enkel egenvård hjälper för att hålla avföringen lagom mjuk och fast.

Läs fler råd här:

Läsarfråga om svårt att bajsa efter förlossning

När tarmen trycks in genom slidväggen

 

Nybliven mamma och ont. Vad är normalt och vad är inte normalt

Nybliven mamma och ont. Vad är normalt och vad är inte normalt?

Det verkar som att allt fler kvinnor blir medvetna om behovet av bra eftervård efter förlossningen och inte bara accepterar att besvär avfärdas med att ”det är normalt”. Jag anser att den här utvecklingen är fantastisk! Men en del saker är ju helt normala och vanliga, om än besvärliga. Jag tänkte därför ta med er genom ett resonemang om kroppsliga besvär efter en förlossning från mitt fysioterapeutiska perspektiv. Tanken är att du som läser ska få en liten hjälp på traven för att själv kunna avgöra när du behöver söka vård och inte.

Individuella skillnader.

Ingen förlossning, eller kropp för den delen, är den andra lik. Samma mamma behöver inte ha likadana efterförlopp efter olika graviditeter och förlossningar. Det är väldigt svårt att jämföra läkning, återhämtning och kroppslig återgång med någon annan, och ibland även sig själv. Kroppen är ändå grym på att läka, och ibland behöver den bara tid, lagom dos med vila och aktivitet, acceptans och kärlek. Men det är kanske inte är så ”bara”…

Men nu kör vi.

Första två månaderna är det helt okej att…

… känna konstiga tyndkänslor när du sitter på toaletten. Det är normalt och vanligt, men inte trevligt. Ingenting kommer ramla ut, men det kanske känns så.

…läcka lite urin eller pruttar.

… känna att kroppen känns konstig när du reser dig upp efter en stunds sittande, som att kroppen fortfarande håller på att möblera tillbaks organen inne i kroppen och som att lederna stelnar till i någonslags självförsvar.

… att vara öm –  i underlivet, i ryggen, höfterna, nacken, ärrområdet för kejsarsnittade, you name it. Slutet på en graviditet, förlossning eller kejsarsnitt kan ge känslan av att kroppen precis blivit utslängd från en torktumlare.

Nybliven mamma

Vad kan du göra åt det?

  • Hitta en bra balans mellan vila och aktivitet. En daglig promenad kan vara målet. Behöver kroppen vila mycket, låt den göra det.
  • Hitta sätt att sitta och ligga smärtfritt. Ibland kan det vara skönt att rulla en handduk och placera den som ett ”U” på stolssitsen med ”u:ets” öppning bakåt, detta för att avlasta underlivet. Hitta alla ställen där du kan placera kuddar för att göra dina vilopositioner (och amnings/matningspositioner) mer bekväma.
  • Hitta dina bäckenbottenmuskler och dina bålmuskler ( du kan börja med fågelhunden, bäckenlyft, armhävning mot vägg och hållningsövningen härifrån bland annat). Bäckenbottenträning hittar du bra vägledning till här. Vet du inte  hur du ska göra är det lättast att faktiskt söka hjälp av en fysioterapeut.
  • Gör mjuka rörlighetsövningar och stretcha lite försiktigt de muskler som gör ont. Håll inte för hårt och för länge, utan utvärdera så att eventuell smärta blir bättre, inte sämre. 

Efter att två månader har gått bör…

…smärtorna i underlivet och kroppen börjat minska

…du  kunna kontrollera blåsa och tarm i stor utsträckning. Du kan fortfarande ha bråttom till toaletten, men du ska ändå känna att du börjar återta kontrollen.

Vad klassas som ”onormalt”? 

Och nu menar jag onormalt som i att du borde kunna få vara utan. Inte som att det faktiskt är någon fara å färde. Hoppas du förstår skillnaden. Har du något av följande rekommenderar jag dig att söka vård. Med rätt behandling borde du kunna få symtomlindring.

– Smärta i ryggen, bäckenet, magen, höfterna eller benen. Mitt första råd är att se över din ergonomi, och sedan din vardagsaktivitet. Bör du sitta bättre? Bör du röra på dig mer? Eller har du kommit igång för hårt med träningen? Om du inte kommer till rätta med besvären på egen hand, sök hjälp hos en fysioterapeut!

– urinläckage av att hosta, nysa och skratta eller läckage medan du skyndar dig till toaletten.

– känsla av skav och att något hänger ut ur underlivet, eller annan smärta/obehagskänsla från samma område.

Har du besvär av de två sista tycker jag att du ska göra en kontroll hos en gynekolog och sedan boka tid hos en fysioterapeut som kan hjälpa dig med bäckenbottenträning och rådgivning. Här och här finns mina tips.

 

Är det normalt att ha ont varje dag?

Med tanke på förlossningsskador, operationer eller kejsarsnitt – ja, de första veckorna eller till och med månaderna. Men det ska vara ett avtagande, och du ska känna att ”idag mår jag bättre än igår” eller ”den här veckan är bättre än förra veckan”.

Är det normalt med hemorrojder? 

Ja, det får nog ändå klassas som normalt, en typisk grej som ändå är skit med människokroppen. Besvär med hemorrojder drabbar ca 25 % av hela befolkning, de flesta män. Har du stora besvär kan du dock behöva behandling. Sök läkare om besvären håller i sig eller om du har mycket ont.

Är det normalt att inte kunna använda tampong? 

Detta hör ofta ihop med buktande slidväggar, och är ganska vanligt till en början. I vissa fall kan en större och något hårdare menskopp fungera bättre.

Är det normalt att stoppa upp ett finger varje gång man ska bajsa?

När den bakre väggen blir försvagad på grund av förlossningsskada så att avföring stockas i tarmen. Ett bakre framfall opereras då det är symtomgivande, men det kan finnas anledning till att ha en diskussion om huruvida du ska ”föda klart dina barn först”. Läs mer om bakre framfall här.

Är det normalt att kissa på sig litegrann varje dag?

De första två månaderna efter en förlossning är det faktiskt det, men det ska vara avtagande. Det är vanligt, men inte normalt. En lindrig inkontinens kan ofta tränas bort med rätt utförda knipövningar. Funkar inte det finns små operativa ingrepp som brukar ha gott resultat.

Är det normalt med avföringsläckage? 

Första två månaderna kan en faktiskt förlåta kroppen för gasläckage och i vissa fall avföringsläckage. Har en kvinna drabbats av en sfinkterruptur kan kroppen behöva ytterligare lite längre läkning på sig innan besvären anses vara ”onormala”. Generellt anses dock anala läckage vara skäl till läkarutredning. Har du analläckage efter förlossning där de inte konstaterades att du hade en skada på ändtarmens slutmuskler ( bristning grad 3 och 4), så kan du behöva genomgå en ultraljudsundersökning där läkaren kollar att allting faktiskt är intakt.

Är det normal att inte kunna ha sex? 

Jag hävdar att”duktig flicka”-syndromet drabbat även nyförlösta mammor vad gäller att komma tillbaka till sex tidigt. Det är aboslut inte normalt att inte kunna ha sex, men det är normalt för en nyförlöst kvinna att inte vilja ha sex. Jag har skrivit mer om detta här och här. Och pratar vi när kvinnan väl vill, men inte kan, då är det naturligtvis någonting som behöver behandlas eller åtgärdas.

Det finns såklart mer specifika fall där allt jag skrivit ovan kanske inte gäller. Fråga mig gärna om du har specifika frågor om sfinkterrupturer eller kejsarsnitt.

Nybliven mamma och ont. Vad är normalt och vad är inte normalt?

Det är normalt att underlivet och resten av kroppen känns som att det varit igenom ett rejält trauma. Men besvären ska vara successivt avklingande, och om återhämtningsprocessen stannar upp bör du söka hjälp hos barnmorskan, en fysioterapeut eller en gynekolog. Ofta tar det ett helt år innan du kan känna dig helt ”som vanligt” i kroppen igen.

 

Hoppas att läsningen var till någon hjälp!

(Och på tal om allt detta, läste det här om återhämtning efter förlossning och tyckte faktiskt att det var rätt briljant. )

 

 

Mer om livet efter förlossning på Bakingbabies:

20 tips för att minska risken för ont i kroppen som småbarnsförälder

Amnings- och flaskmatningsergonomi

Återhämtning efter förlossning och kejsarsnitt, första veckan

Återhämtning efter förlossning och kejsarsnitt, första månaden

Återhämtning efter förlossning och kejsarsnitt; fyra veckor till 3 månader

Återhämtning efter förlossning och kejsarsnitt- tre månader till ett år

Inlägg om sex efter graviditet, förlossning eller gynekologisk operation

Vad du som anhörig behöver veta

Vad du som anhörig behöver veta

Imorse publicerade jag ett inlägg med semesterråd till dig som lever med smärta och besvär kring bäckenregionen. Under dagen har jag kommit i kontakt med personer som berättar om hur semester sliter på deras hälsa på grund av de anhörigas bristande förståelse. Jag tänkte därför ge en lite grundläggande lektion i ”Vad du som anhörig behöver veta om besvär och smärtor från bäckenregionen”. I det här inlägget kommer jag främst rikta mig till dig som är anhörig till en person som fått sina besvär i samband med graviditet och förlossning, men en del av principerna kan överföras rakt till något annat tillstånd i samma region. Jag vet naturligtvis att alla inte lider av exakt allt som kommer här nedan. Och självklart kommer jag inte heller kunna omfatta allas problem i detalj. Ni kommer behöva kommunicera, så att du får en adekvat bild om hur problematiken ser ut för just din anhöriga!

Besvärens art

I bäckenregionen finns leder, muskler och nerver. I bäckenet finns tre leder, dessa kan vara smärtsamma hos under och efter graviditet. Besvär med bäckenlederna ger ofta smärta vid långvarigt stående, gående och vid vissa rörelser. Här finns mer information om bäckensmärta under och efter graviditet. Musklerna kring bäckenet kan  vara smärtgenererande på olika sätt, bland annat beskrivet här. Inuti bäckenet finns bäckenbotten, en grupp muskler som hänger som en hängmatta inuti bäckenet. Denna hängmatta utgör själva botten i bäckenet, och det är bäckenbotten som håller upp hela bukinnehållet mot tyngdlagen. När en kvinna är gravid och föder barn påverkas bäckenbotten i stor utsträckning. Det finns olika slags skador som graderas från 1 till 4 samt levatorskador. Det finns personer som får dessa skador och som blir väl lagade efter en förlossning. Det finns också en stor grupp kvinnor vars skador inte lagas väl, eller som får skador som inte går att laga. Dessa personer får leva med muskelbortfall i bäckenbotten, och detta ger ofta symtom. Övriga muskler får jobba kompensatoriskt, detta kan skapa smärtor och överbelastningsbesvär. Det kan innebära att bäckenbottens kvarvarande fungerande muskler orkar med sitt jobb bra en viss tid, men inte en stund senare. Muskelsvaghet eller muskelbortfall i bäckenbotten ger också ofta upphov till urininkontinens eller anal inkontinens. Rädsla för att läcka och läckage i sig är en känd källa till livskvalitetssänkning för kvinnor. Framfall är en annan slags besvär som drabbas kvinnor och som kan ge en rad olika symtom i form av obehag, tömningssvårigheter eller läckage.

Lite kort fakta

  • Upp till 67 % av alla kvinnor som fött barn lider av någon slags bäckenbottendysfunktion. Bäckenbottendysfunktion är paraplybegreppet som omfattar inkontinens och framfall av olika slag. I den generella kvinnliga befolkningen är en av tre kvinnor drabbade.
  • Kvinnor som har fött barn lider av sänkt livskvalitet på grund av bäckenbottendysfunktion.
  • En stor andel av kvinnor med besvär från bäckenbotten slutar med träning som de egentligen gillar och trivs med, på grund av obehag och rädsla för att kissa på sig eller förvärra sina besvär.
  • Minst 8 % av alla kvinnor har kvar sin bäckensmärta (tidigare kallad foglossning) efter graviditet.

Vad du behöver känna till

Graviditet och förlossning sliter på kroppen. Ibland uppstår regelrätta skador, skador som är att likställa med omfattande idrottsskador. Problemet med kvinnohälsarelaterade skador är att den skadade individen ofta inte får behandling som en viktig fotbollsprofil, utan ibland bemöts slarvigt till och med från vårdens håll. Skador som inte blir behandlade fortsätter ofta att ge problem på lång sikt. Det finns naturligtvis tillstånd som kan självläka, men långt ifrån alla tillstånd försvinner av sig själva med tiden. Smärta föder också smärta. Kroppen försöker ofta kompensera för bortfall med annan spänning, vilket i längden kan leda till andra smärttillstånd.

När jag frågar kvinnor vad de önskar att deras anhöriga ska veta berättar de

  • Att deras hälsotillstånd varierar utifrån menstruationscykel, ansträngningsgrad och dagsform. Deras funktionsnivå kan förändras från dag till annan.
  • Att det inte är självklart att de kan leka med sina barn, springa, gå, stå eller ens blåsa upp ballonger obehindrat.
  • Att hushållsarbete som kräver långvarigt stående eller tyngre lyft kan vara provocerande för besvären.
  • Att de behöver få tid, tillfälle, ro och andra optimala förutsättningar för att kunna tömma tarmen. Förlossningsskador kan ge både svårigheter att hålla avföring, men också att få ut avföring. Om en person inte får bajsa när hon behöver kan det bli svårt att bajsa nästa gång. Avföring som blir kvar i tarmen skapar gaser, gaser som inte alltid (eller ens ofta) går att hålla inne.
  • Att kroniska eller tillfälliga smärtor påverkar både humör, lust att göra saker samt sätter ner orken. Att ha ont gör en trött.
  • Att även om besvären inte syns eller märks, så kan de begränsa individens liv i stor utsträckning.
  • Att en del av den sexuella identiteten kan vara stukad i och med besvären. Att sex som gör ont är väldigt avtändande, och att lusten kan bli nedsatt. Att den sexuella funktionen kan vara nedsätt även om lusten inte är det. Hör ni, här kan det vara så stora skillnader. Prata om det!
  • Att många är traumatiserade av händelseförlopp och tidsperioder av mycket lidande och att de dels kan behöva sörja men också få prata mycket om det hela.
  • Att full fysisk aktivitet en dag kan ge ett smärtpåslag nästa dag.
  • Att lida av smärta och besvär betyder inte att personen ifråga inte är tacksam över ett friskt barn eller något annat. Däremot kan besvären göra att en efterlängtad föräldraledighet upplevs som helt förstörd.
  • Att behov som rör kiss, bajs och  i området aktuell hygien i akuta lägen går före allt annat, även före barnens behov. Det går inte att trösta, snyta eller byta på barn när behoven pockar på akut.
  • Att rädsla för att behöva gå igenom detta igen, eller få förvärrade besvär, kan förhindra önskan om fler barn.
  • Att allt inte blir bra i ett trollslag, bara för att kvinnan går igenom en operation för att fixa problemen. Att rehabperioden kan vara lång, och att allt kan kännas värre än innan under den första månaden.
  • Att hela känslospannet av negativa känslor kan finnas runt hela traumat och att risken för postpartumdepression eller vanlig depression är högre i dessa grupper.
  • Att det kan vara en oerhörd stress att gå stan eller åka på utflykt om inte allt känns okej. Att det är ännu värre att behöva ha stenkoll på alla tillgängliga toaletter inom en viss radie ”ifall att”.
  • Att det kan vara otroligt frustrerande och ledsamt att inte vara sig själv och att inte kunna det en brukade kunna göra med sin kropp. Att det finns en sorg i att ha förlorat en del av sig själv i processen.
  • Att kvinnan ofta skyller alltihop på sig själv och sin (o)förmåga att vara kvinna, gravid, förlöst och sedan mamma.
  • Att det finns en hopplöshet i att inte bli bra bemött, ibland varken inom vården eller av anhöriga. Att få förstår, och att hon ändå blir tvungen att berätta vitt och brett om privata saker i olika sammanhang.

Vad du som anhörig kan göra för att underlätta

  • Hitta ett sätt som fungerar vad gäller kommunikation om dagsform. Vill och kan hon vara aktiv idag? Kräv inga detaljerade rapporter, men lyssna på svaret och ta det i beaktning.
  • När din anhöriga behöver gå på toaletten, samla ihop alla barn och gå åt sidan. Ingen ska knacka på dörren, ingen ska stressa och ingen ska fråga varför det dröjer.
  • Köp bra toalettpapper. Mjukt och ändå tåligt. Ha gärna våtservetter tillgängliga.
  • Om humöret tryter och det inte kan förklaras på annat sätt, fråga om din anhöriga behöver en värktablett, en värmedyna och en stund på soffan.
  • Fråga om personen vill prata om sina besvär, och se till att lyssna. Har ni inte en sådan relation, men personen verkar ha behov av stödjande samtal – se över om du kan hjälpa med barnpassning eller annat och uppmuntra till professionell samtalskontakt.
  • Var en stödjande anhörig vad gäller vårdkontakter. Fråga om du ska följa med. Om det inte är aktuellt, se till att ge ditt bästa av stöd, tröst eller kärlek efteråt. Ingen är så skör som den som precis gått igenom en obehaglig gynundersökning.

Fyll på listan i kommentarsfältet!

Vad kan dina anhöriga göra för att underlätta för dig?

Vad vill du berätta för dina anhöriga?

Tips! Skriv ut och ringa in de saker som du tycker att är extra viktiga för din anhörig att veta. 

Referenser:

 

5 tips att inte förvärra symtom under semestern

5 tips att inte förvärra symtom under semestern

I min värld finns det två sorters förhållningssätt till semester och ledighet. Vissa tar semestern som en anledning att verkligen prioritera sig själv, sin träning och sin fysiska hälsa. Vissa andra ser semestern som ett välkommet avbrott från alla rutiner, träning och rehab inkluderat. Jag tänker att det finns goda skäl till båda synsätten. Veckorna efter semestern träffar jag också patienter som märker av följderna. Några har vilat bort smärta. Någon annan har tränat bort sina problem. Och en grupp har fått förvärrade besvär, eller ett återfall av symtom, efter semestern. Det här inlägget är för dem. Här kommer mina bästa tips för att undvika symtomförvärring under semestern!

 

  •  Packa det viktigaste

Om det viktigaste för ditt välmående är något som kan packas med, prioritera då detta. En yogamatta, ett gummiband, bra promenadskor? Packa med dem! Är det fiberkomplement för att få magen att fungera? Glöm dem inte. Är det värmedyna eller ispack? Din avslappningsplaylist eller ett blad med träningsövningar? Packa med dem. Om du ser dem liggandes i packningen kommer de också fungera som påminnelser.

  • Håll igång vissa rutiner

Jag fattar att själva poängen med semester är att rucka på rutiner och att livet inte ska vara som i vardagssvängen. Men hitta vissa saker behöver du kanske hålla hårt i. Är det en stunds stillhet innan alla andra vaknar? Är det stretching innan du duschar av dig sanden på kvällen? Är det en rask promenad eller en joggingtur? Är det övningar som du behöver prioritera, även om det finns tusen gånger roligare saker att göra? Identifiera dina ”måste-rutiner” och hitta en lägstanivå att ligga på medan du tar semester från allt annat. Kanske är det dessa som håller symtomåterfallet borta?

  • Håll magen igång

Nu tänker du genast ”men jag har ONT, Mia, inte tarmproblem”. Men grejen är så här: kapsejsar din mage kommer inget funka. En trög semestermage kan förvärra andra smärtor, framförallt bäckenbotten/bäckenrelaterade sådana. Att krysta en jättemassa är heller inte särskilt skonsamt för alla andra strukturer i området. Den vanligaste orsaken till förstoppning är att vi inte bajsar när vi ska, att vi mer eller mindre medvetet går omkring och håller oss. Och att matvanorna ändras. Jag tänker inte säga något om matvanorna, det ingår väl liksom i begreppet semester. Men håll kanske på tidpunkterna för måltiderna, och försök att ge dig själv utrymme att känna in och reagera på tarmtömningssignalerna. En vanlig ”bajsnödighet” håller i sig i ca 15 minuter, sedan har du missat det tåget. Nästa gång du behöver bajsa har kroppen börjat dra tillbaks vätska från avföringen, och den är hårdare att få ut.

  • Hitta balansen

Oavsett om du använder semestern till att renovera hela köket, vandra i alperna eller halvligga i en Brassestol på en strand i Skanör behöver kroppen både aktivitet och vila. Alltid. Om du nyligen besegrat en smärtproblematik behöver du gradera den fysiska ansträngningen så att du också hinner med återhämtning. Om du prioriterar att äntligen vila, också från den eländigt tråkiga rehaben som du nyligen avklarat, ta ändå och lägg in små avbrott med mjuka rörelser och promenad. Om du vanligtvis brukar vara stillasittande på ett kontorsjobb hela dagarna kan det komma som en chock för kroppen om du plötsligt blir fysiskt aktiv 24/7 på semestern. För att vara lite smart kanske du ska schemalägga de fysiskt tunga aktiviteterna på förmiddagarna, och lite mer vila på eftermiddagarna. Var smart och lyssna på kroppen!

  • Få inte panik

Smärta kommer, smärta går. Få inte panik om du börjar känna att symtomen kryper på dig igen, efter en tids bättring. Vägen till symtomfrihet är aldrig spikrak. Försök att tänka positivt – du har redan hittat redskap till bättring och du vet hur de ska användas. Plocka fram allt du lärt dig på vägen, plocka fram alla dina favoriter bland behandlings-/egenvårdsalternativ och kör igång igen. Då kommer du tillbaks på banan på nolltid.

 

Berätta!

Du som genomgår någon slags rehabprocess. Hur möter du sommarledigheten och vilka är dina bästa tips?

Bäckenbottenutbildning.se

Bäckenbottenutbildning.se

Bäckenbottenutbildning

Hurra! Nu finns det ett utbildningsprogram för ökad kunskap inom svensk förlossningsvård om förlossningars påverkan på bäckenbottens strukturer. På backenbottenutbildning.se.

Här finns samlade rekommendationer som typ får mig att vilja gråta av glädje.

Bland annat detta:

Bäckenbottencentra med fysioterapeuter, läkare, barnmorskor och/ eller andra relevanta yrkesgrupper ska finnas tillgängliga i varje region för att ge kvinnor med förlossningsskador optimal bedömning och utredning.

Snälla, snälla kvinnosjukvårdssverige, kan ni bara ta och följa detta till punkt och pricka från och med nu? Tack på förhand. Det där med bäckenbottencentrum skrev jag ju om för någon vecka sedan bara. Det är ju rätt mycket som behöver förändras på den punkten.

 Det finns också En patientinformation som jag varit med och bidragit med synpunkter på. 

Sprid denna, det tar säkert ett tag innan den kommer ut i användning på alla förlossningskliniker och BB. Där står mycket matnyttigt!

Behovet av fysioterapeuter

I utbildningsprogrammet står en hel del om fysioterapi. Bland annat detta:

”Om kvinnan

  • inte kan knipa alls
  • har ont vid undersökning och svårt att slappna av i muskulaturen
  • har mindre vävnad eller styrka på ena sidan

ska hon erbjudas kontakt med fysioterapeut.”

Ja, tack! Men vi behöver bli mååååånga fler!

Utbildningsprogrammet

Det här utbildningsprogrammet är så sjukt omfattande, tydligt, enkelt, lättförståeligt och bra. Det finns bakgrundsinfo om förlossningsbristningar, anatomi, och fysiologi. Det finns förslag på organisation och ”vem gör vad”-rekommendationer. Det finns information och rekommendationer om att förebygga och behandla bristningar. De psykologiska aspekterna glöms inte bort heller. Och tydliga råd om uppföljning och framtida graviditeter och förlossningar. Det är _så_bra!

Kunskap är makt

Jag tror inte att det här programmet kommer förvandla hela kvinnosjukvården i en handvändning, även om jag hade önskat det. Men kunskap är makt. Hädanefter kommer jag hänvisa till detta program i parti och minut. Och vi patienter kan sticka den här informationen i handen på våra vårdgivare kan de inte bara lägga huvudet på sned och säga ”men lilla gumman, det ääääär normalt att… (insert valfri yadayada)”. 

 

In och läs och botanisera bland en stor mängd bra information! 

 

En fråga från en av Kittys läsare

En fråga från en av Kittys läsare

Kitty hade en ”snipp-tema”-vecka för någon vecka sedan och jag hjälpte till att svara på lite frågor. Det rullade in en fråga lite sent, och jag lovade svara. Sen glömde jag bort det lite. Men nu, ”bättre sent än aldrig”, kommer svaret! Frågan löd:

Hej Kitty!
Jag tycker det är helt SJUKT att förlossningsskador inte pratas om mer.
Min fråga handlar därför om just förlossningsskador. Vad är det egentligen som rent fysiskt händer när någon ”spricker” vid förlossning? Liksom hur ser dessa sprickor ut, var uppkommer dem? Sen undrar jag också om det går att på något sätt undvika förlossningsskador, både den som föder och vad barnmorskor gör för att förhindra detta?

Nu är det ju jag som svarar, men jag tänker att frågeställaren hittar hit tillslut.

Förlossningsskador

Det finns ingen enhetlig definition av begreppet förlossningsskador. Det finns också ett stort spann av vad som är normalt att ”skadas” under förlossning. Närmare 90 % av alla kvinnor får någon slags bristning vid en vaginal förlossning, med alla dessa uppfattas inte som en skada. En kvinna kan dock ha en på pappret mindre skada, men en uppfattning om en traumatisk upplevelse. Oftast menar nog de flesta att en grad 1-bristning som omfattar vaginal slemhinna är ”att räkna med” vid en vaginal förlossning. Grad 2-4 som också involverar muskler  är mer regelrätta skador. Även ett klipp kan räknas som en grad 2-bristning. Mer om de skador som graderas 1-4 finns här. Utöver dessa finns också skador på en muskel som heter levator ani. Dessa graderas inte och sys inte, men drabbar runt 10-20% av alla vaginalt förlösta kvinnor.

Det finns också skelettskador i bäckenet, svanskoteskador och andra skador. En del får också bristningar i andra håll kring vagina, upp mot urinrör eller klitoris. Detta gör naturligtvis också ont, men anses inte vara lika allvarligt eftersom det ”bara” gäller slemhinna och inte muskler. En annan slags skada är det som kan kallas buktande slidväggar och framfall.

Du själv avgör?

Min egen uppfattning är att du själv har rätt att definiera om du är förlossningsskadad eller ej. Det finns förlossningsskador som missas av vården.  Födande som drabbas av smärtor och funktionsbortfall även på lång sikt, men som på pappret har haft bra förlossningar. Dessa kvinnor brukar inte bli hjälpta av just det konstaterandet i alla fall, att ”allt ser så fint ut”.

Skademekanismen

Det som fysiskt händer när någon ”spricker” vid en förlossning är att själva utgångshålet för bebisen töjs ut så pass att muskler och stödjevävnad runt omkring går sönder. Bäckenbotten sträcks ut runt 300% vid en vaginal förlossning, och det är egentligen ett under att musklerna håller i så stor utsträckning som de gör. Bäckenbottens muskler är liksom de flesta andra muskler två likadana på var sida om kroppens mittlinje. I underlivet är det mellangården som utgör mittlinjen, och oftast är sprickan bak mot denna eller snett ut. Musklerna ”sprängs isär” från sitt fäste i mitten. Det här låter väldigt krasst, men det är också en förklaring till att en del inte mår helt toppen i underlivet efter en vaginal förlossning.

Att undvika förlossningsskador

Forskningsmässigt finns det stöd för att varma, våta kompresser under krystskedet kan minska de större bristningarna. Ibland kan klipp minska risken för grad 3 och 4-bristningar, men ett klipp i sig innebär en grad 2-skada. Det finns inget tydligt stöd i vetenskapen för någon annan slags förebyggande åtgärder. Barnmorskor har dock många olika sätt att jobba för att försöka minimera antalet skador, vad gäller handgrepp och ställningar. Vad gäller levatorskador som verkar långa utdrivnings skeden (från det att den födande är 10 cm öppen tills att barnet är ute) vara en riskfaktor. För svanskoteskador verkar ryggliggande ställningar vara en risk. Det totalt största riskfaktorn för förlossningsskador är att vara förstföderska. Övriga riskfaktorer är att barnet är väldigt stort, att barnet kommer ut felvänt, att sugklocka eller tång behöver användas och om den födande är könsstympad.

Att själv förebygga förlossningsskador

Att vänta och föda barn är inte helt riskfritt. Det går inte att komma ifrån alla riskfaktorer (typ som att vara förstföderska) och det går heller inte att förutse allt som eventuellt kan hända vid en förlossning. Däremot så kan vi luta oss emot statistiken. I Sverige är det ca 4 % av alla födande som får de värre sortens muskelbristningarna vid förlossning. Det innebär att 96 % inte drabbas av detta. Jag tror inte att ens den bästa förlossningsvården i världen kan förebygga eller undvika 100 % av alla förlossningsskador, men en stor del av de där 4 % borde kunna vara undvikbara.

Mina  egna tankar om att förebygga förlossningsskador

Jag tror inte att min egen förlossningsskada (grad 4) hade kunnat undvikas på annat sätt än genom att förlossningen (som inte hade en helt lyckad progress) eventuellt borde ha avbrutits till fördel för ett kejsarsnitt. Detta färgar kanske min syn på det hela, genom att jag tänker att det är ganska lite kvinnor i gemen faktiskt kan göra. Jag födde ett stort barn (nästan 4 kg), är själv liten (under 160 cm). Barnet var inte fixerad vid förlossningens början, sjönk inte ner som han skulle, drogs ut med sugklocka och fastnade med axeln på vägen ut. Inget av det där låg i mina händer att påverka, riktigt.

Jag VET att det finns folk som tänker annorlunda

Det finns folk som förespråkar bäckenbottenmassage, avslappning och bäckenbottenträning.Det finns folk som förespråkar vissa metoder eller förberedande kurser.  Jag tänker att du eventuellt kan jobba aktivt på att kunna reglera spänningen i din bäckenbotten och i kroppen som helhet. Att inte spänna dig när värkarna kommer, för det brukar bara förstärka smärtupplevelsen. Kommer det kunna påverka utfallet av förlossningen sett till skador? Det är nog ingen som vet, men själva upplevelsen blir ju eventuellt bättre. Det finns diskussioner om huruvida epiduralen påverkar till det bättre eller det sämre, och vetenskapen är lite spretig vad det gäller just detta. Jag tänker också att det inte nödvändigtvis behöver vara så att en förlossning som slutar i en förlossningsskada behöver vara traumatisk. En del förberedelser kan eventuellt optimera upplevelsen, även om det kanske inte alltid går att påverka utfallet. Mer om förlossningsupplevelse skrev jag här. 

Det är inget lätt eller enhetligt ämne

Det här svaret är inte ett kort och koncist svar till frågeställaren. Det finns mycket att orda kring, och jag har skrivit spaltmeter om tangerande ämnen. Välkommen att använda bloggens sökfunktion om du vill läsa vidare!

Att gå vidare efter en traumatisk förlossning

Att gå vidare efter en traumatisk förlossning

En läsare skriver och har lite funderingar om att rent känslomässigt komma vidare från en dålig förlossningsupplevelse. Hon skriver:

”Besvikelsen. Det hugger i mig fortfarande.. och ärligt talat har jag svårt att glädjas med andras lyckade förlossningar. Typ bekanta som uppdaterar från BB att allt gått strålande bra, vi mår prima fint osv. Det hugger i mig liksom av sorg över att det inte blev så för mig. Läser kändisars berättelser, nu senast Yogagirls starka upplevelse- och hon skrev ”I didn’t tear at all” Jag blir så avundsjuk. Och jag skäms såklart över att vara så patetisk. Alltså jag är givetvis inte missunnsam, men bara att jag blir lite sorgsen för egen del. Du verkar ju ha kunnat gå vidare väldigt snabbt, två samtal med kurator har du skrivit att ni fick och efter det kändes saker och ting okej psykiskt.”

Jag skrev ett blogginlägg på precis samma tema för ett tag sedan

Första grenen i bästa-mamma-tävlingen: förlossningen.

Det är ett äldre inlägg som jag repostade förra sommaren, så det är lite kommentarer och sånt som fallit bort. Men min slutsats då var: Den som överlever är en vinnare. Jag lever i Sverige och är priviligerad på så många sätt. Jag tar överlevnaden för given och därför har jag  ens  tankeutrymme att ifrågasätta och värdera min egen förmåga att föda barn jämfört med någon annan. För om vi drar det till sin spets – en kvinna i ett utvecklingsland som dör i samband med sin förlossning, inte är det för att hon gör en dålig prestation?  Att föda barn är risky business, och det finns så många faktorer som spelar roll. Det handlar inte om att andas rätt, att slappna av rätt eller att för den delen lyssna på barnmorskan rätt. Jag säger inte att allt det där kan vara adekvata metoder för att underlätta. Men det betyder inte att det gick åt skogen för att jag gjorde ett dåligt jobb med allt det där. Jag behövde nog bara få känna det, liksom i djupet. Jag_gjorde_ett_bra_jobb. 

Jag blir ibland avundsjuk när det går bra

Jag blir suuuuupernervös när människor jag bryr mig om ska föda barn. Och jag blir också en liten aning frustrerad över att förlossningar mäts i prestationer. Jag kan också känna att jag vill knyta näven i fickan åt folk som har haft okomplicerade förlossningar och som strösslar med pepp och råd om hur häääärligt det är att föda barn. Missförstå mig inte. Jag tycker att du ska vara skitstolt när du fött barn, oavsett vilken del av processen du vill lyfta fram. Jag fattar grejen med att en del känner sig som superhjältar när de fött. Jag skulle inte för mitt liv vilja ta ifrån dem känslan. Men när kvinnor som värderar sitt egenvärde i prestation föder barn, då kan också hela identiteten bli stukad i samma veva som förlossningen. Om allt går upp mot väggarna fel. Jag tror att vi måste börja prata om förlossningsskador redan på mödravårdens utbildningar för att ta bort skammen om förlossningsskadorna. ”Ibland spricker den födande från ystad till haparanda, och det handlar inte om att hon är dålig.” 

Jag tänker att vi aldrig vet någonting om någonting

Jag har valt att vara öppen om mina skador, men det är ju långt ifrån alla. Någon som också rapporterar från BB om hur faaaaanthaaastiskt allt är, kanske bryter ihop i förlossningsdepp tre veckor senare. Någon annan som inte fick en skråma under förlossningen kanske hoppar tillbaks till tung träning lite för snabbt och får ett framfall. Vi vet så lite, och i min värld så brukar livets orättvisor fördela sig rätt jämnt ändå. Om vi nu börjar skrapa på ytan. Inte så att livet nödvändigtvis behöver vara rättvist, men det är i alla fall sällan hela sanningen som vi ser. Missförstå mig inte nu, jag gottar mig liksom inte i tanken att ”det nog ändå kommer gå illa för henne ändå ska du se” om jag nu får höra att någon annan har haft en walk-in-the-park-förlossning. Utan mer att jag jobbar aktivt på att unna andra gott, och hoppas på detsamma tillbaks.

Jag gick bara på två samtal hos kurator

Men jag hade också en blogg. Ni vet inte hur mycket skrivandet betyder för mig. Att få skriva av mig tankar, frustrationer och känslor. Bloggen var och är en pågående bearbetning. Jag tror kanske inte att jag lyfter fram det tillräckligt, men BEARBETA TRAUMAT! Det är så viktigt. Detta tangerar diskussionen som var här i något inlägg för någon vecka sedan, om livskvalitet. Jag hade ALDRIG kunnat uppnå en god livskvalitet och ett bra mående om jag inte fått lämna traumakänslorna bakom mig. Jag brukar lyfta fram det när jag föreläser. Citat bland annat från detta inlägg:

”Jag ligger inte längre vaken på nätterna och har förlossningen som en film som går på repeat i mitt huvud. Vi har lyft på alla stenar av skräck, rädsla, ångest och oro och vädrat ut. Jag känner att förlossningen var som den var, hemsk och ändå fin.”

Det här är mina tankar. Berätta om era!

 

Framfall, muskelskador och värk

Framfall, muskelskador och värk

Framfall och värk

En långdragen vaginal förlossning kan ge upphov till både nerv- och muskelskador. Nervskadorna har jag dock en känsla av att ger mer besvär och smärta liksom direkt, inte att de debuterar med smärtbesvär någon månad efteråt. Den slags smärta frågeställaren beskriver borde vara mer sekundär till förlossningen:

  • att kroppen liksom reagerar på ett trauma med att bäckenbotten får liksom ett kramptillstånd med överspänning
  • att musklerna är så svaga att de får värk av att ha jobbat hela dagen
  • att framfallet liksom drar, värker och tynger

Muskelskador av långdragna förlossningar

Ett långt krystskede (eller över huvud taget tiden mellan att du är to cm öppen till att barnet är ute) kan öka risken för den slags muskelskada som kallas levatorskada. Jag har skrivit flera inlägg om denna sorts skador, länkar till dem här under. Dessa muskelskador är sådana som inte syns vid förlossningen och som heller inte får att laga. De ökar också risken för framfall.

Nu kan jag alltså definitivt inte diagnostisera dig med en sådan här skada bara på de få saker du nämner i din fråga. Oavsett så tänker jag att du behöver få träffa en vårdgivare som tar dig och dina behov och besvär på allvar. Du ska inte behöva gå omkring och ha ont! Stå på dig i vårdkontakterna!

Läs mer på BakingBabies:

En serie inlägg om muskelskador

Perineum och perinealkroppen.

Råd för dig med levatorskada efter förlossning

Skador på Levator ani vid förlossning

Risker med lång utdrivningsfas vid förlossning?

Hur man gör för att få hjälp med förlossningsskador?

 

 

 

 

Förlossningsskadad, kränkt och ifrågasatt av barnmorska

Förlossningsskadad, kränkt och ifrågasatt av barnmorska

För några veckor sedan var jag på en utbildningsdag för barnmorskor och läkare inom förlossningsvården i Stockholm och fick berätta min egen sfinkterrupturshistoria. Jag får ju vara med på en hel del sådana grejer nuförtiden. Den här gången var klimatet i rummet mer öppet för dialog än vad jag varit med om tidigare. Min presentation hade handlat en del om jämförelsen kring förlossningsupplevelsen kring sfinkterrupturern i jämförelse med kejsarsnittet två år senare.

När jag var färdig var det en barnmorska som begärde ordet och sa något i stil med:

”Tack för att du delar med dig. Jag får verkligen anstränga mig för att enbart lyssna på din berättelse och att inte gå in i rollen och vilja förklara saker för dig. Jag menar, man kan ju föda barn vaginalt trots en tidigare skada”.

Och en annan räckte upp handen och sa:

”Men VARFÖR snittades du andra gången, vad jag förstår är du ju besvärsfri efter din förlossningsskada?”.

Detta efter att jag hållit en presentation som bland annat innehöll denna slide:

Bland annat berättade jag om mina dåliga sfinkterruptursdagar.  Jag hade alltså framhållit att jag mår bra nuförtiden, mycket på grund av bra bearbetsningshjälp från kurator i det akuta skedet. Att jag mår hyfsat bra TROTS att jag lever med en icke optimal sfinkterfunktion. Jag brukar avhålla mig från att väldigt inlevelsefullt beskriva vad ”att leva med icke-optimal sfinkterfunktion” innebär. Men det borde väl en barnmorska och/eller förlossningsläkare kunna räkna ut, eller?

Det här skaver så oerhört mycket i mig.

Jag blev i det första läget mest perplex och försökte förklara mig. Jag är VISST INTE symtomfri, det förklarade jag ju? Enligt alla rådande riktlinjer ska en kvinna som tidigare drabbats av en grad 4-sfinkterskada med kvarstående symtom inte behöva förlösas vaginalt nästa gång. Men ju mer jag tänkte på detta, desto mer störde det mig. Varför ska jag behöva förklara mig? Varför är det så svårt för dem att lyssna på min historia utan att vilja sätta sig över mina upplevelser? 

Jag känner mig också lite kränkt. I och med att dessa barnmorskor liksom tar för givet att jag inte har tagit reda på tillräckligt information för att själv kunna fatta ett informerat beslut.

Varför väger en barnmorskas rätt att ”förlösa kvinnor” tyngre än min rätt att ha ett liv utan analläckage?

Jag vill absolut inte att det här blogginlägget ska tolkas liksom nedsättande om barnmorskor i gemen. Deras yrke är fantastiskt viktigt, och en okomplicerad vaginal förlossning utan minska skråma och hälsonedsättning i efterförloppet är väl vad en födande kvinna allra helst kan önska sig. Det här är heller inte ett inlägg i någon slags debatt om kejsarsnitt utan medicinsk anledning, även om det tangerar ämnet.

Jag försöker förstå hur någon kan lyssna på ett föredrag som mitt, där jag öppet berättar om psykiskt och fysiskt lidande och en stor förlossningsskada. För att en minut senare haspla ur sig en fråga om varför jag inte födde vaginalt andra gången. Jag gissar att det är för att de så gärna vill förlösa kvinnor. Och för att de inte följer med oss hem. De ser aldrig efterdyningarna, biverkningarna. En sfinkterruptur för en barnmorska är en dålig dag på jobbet. En sfinkterruptur för mig är en funktionsnedsättning jag alltid kommer få leva med. Det skulle räcka med bara någon procents försämrad sfinkterfunktion för min del, så får jag problem i vardagen.

Behöver jag förklara det tydligare ändå? Hur ovärdigt det är att släppa fisar i olämpliga sammanhang? Eller hur det känns att kanske bara nästan kunna hålla sig hela vägen fram till toaletten när tarmen börjar trycka på?

Autonomi, beslutskompetens och informerat medgivande

Autonomi innebär självbestämmande och inom vården i stort ska regeln vara ”inga beslut om mig, utan mig”. Vården har ansvar att ge patienten eller den födande full information, och får inte hålla inne med information med syfte att inte skrämma. När det kommer till förlossningsvård är detta viktigt, men oerhört komplicerat. De olika alternativen kan ha vitt skilda utfall, och individuella faktorer spelar roll. Det går inte att förutsäga helt hur något förlossningsalternativ kommer påverka kvinnans kropp. Kvinnans individuella förutsättningar kommer också spela stor roll i hur utfallet tolkas. Ansträngningsinkontinens kan vara förödande för en dansare, men bara lite störigt för en kvinna som jobbar på kontor och som inte rör sig så mycket i vardagen. Att ha 6-8 veckors restriktioner för att lyfta och bära efter ett kejsarsnitt kan vara omöjligt för en ensamstående mamma med andra småbarn hemma, men inte ett problem för en nysnittad kvinna med en partner som kan vara hemma den första tiden. Enbart statistiska utfall kan alltså inte ge kvinnor och deras partner den information de behöver inför en förlossning. Oavsett förlossningssätt finns det många olika risker och fördelar, så många att det nästan omöjligt kan förutsägas vilket sätt som kommer vara det bästa(1 , 7). Kvinnor och deras partner ska enligt rådande lagar anses vara beslutskompetenta, och inga beslut ska få fattas utan kvinnans medgivande.

Jag känner mig kränkt eftersom dessa personer liksom ifrågasätter min rätt till beslutsfattande kring mitt födande.

Vem har rätt att ifrågasätta min autonomi och kompetens att välja sätt att föda på, efter en stor förlossningsskada?  Jag känner mig också kränkt och ifrågasatt vad gäller min förmåga att ta ställning kring min egen hälsa. Och min förmåga att förutse min egen hälsa efter framtida förlossningar.

En kvälls läsning av studier ger mig följande information:

  • Risken att drabbas av en sfinkterruptur är i Sverige typ 4 %. Det skiljer sig åt mellan studier, men risken att drabbas av en ytterligare sfinkterruptur vid en kommande vaginal förlossning verkar vara mellan 5-8 % (2).
  • Kvinnor som föder barn vaginalt efter en tidigare sfinkterruptur har också ökad risk att få gas-läckage och inkontinens för lös avföring, jämfört med kvinnor som inte föder vaginalt igen(5). En andra vaginal förlossning ökar risken för ökade besvär för kvinnor som redan har en nedsättning av sin sfinkterfunktion. (8)
  • Att föda vaginalt efter en fjärde gradens sfinkterskada innebär en ökad risk för en ny sådan skada (4).
  • Analinkontinens till följd av en analsfinkterskada ger en uttalad försämring av livskvaliteten. (6, 9)
  • Kvinnor har rätt att få ovanstående information. Den enda möjligheten att eliminera riskerna för en ny sfinkterruptur är kejsarsnitt(4).

Jag blir ledsen

Jag blir oerhört ledsen och besviken över de ifrågasättanden jag möttes av. Jag vill inte glorifiera kejsarsnitt. Det är en bukoperation med en egen uppsättning av baksidor och risker. Men jag kan inte förstå varför någon skulle önska mig en ytterligare vaginal förlossning. Jag kan förstå att många barnmorskor upplever att det går oerhört bra för många födande. Jag har respekt för deras uppfattning om att vaginala förlossningar är av godo. Men kan de verkligen ha uppfattningen att en vaginal förlossning är så mycket bättre än ett snitt, så pass att det är värt en  risk för ökad analinkontinens och nedsatt livskvalitet? Really?! Den där enda dagen som en förlossning skulle vara, i motsats mot alla dagar i resten av mitt liv? Jag kanske är en o-ödmjuk jävel, men jag tänker att det är de som framstår som okunniga.

Mitt sfinkterskada var ”ingens fel”.

Men en ytterligare skada på min stackars analsfinkter, den skulle jag hålla någon skyldig för, det kan ni ta och skriva upp.

Vi som patienter måste kunna uttrycka våra upplevelser, våra rädslor och vår vardag med funktionsnedsättningar. Vi måste kunna efterfråga en en bättre förlossningsvård, en bättre vårdkedja och god information utan att bli angripna som okunniga. Okunniga om graviditet och förlossning, eller okunniga om våra egna kroppar och vår egen hälsa. För är det något jag vet, så är det att  det är jag som har en ökad risk för att bajsa på mig på jobbet en dag. Den risker liden troligen inte min barnmorska av.

 

 

Referenser och vidare läsning

  1. Finding Autonomy in Birth
  2. The incidence of and risk factors for a repeat obstetric anal sphincter injury (OASIS) in the vaginal birth subsequent to a first episode of OASIS: a hospital-based cohort study
  3. Preconceptional counseling of women with previous third and fourth degree perineal tears
  4. Risk factors for recurrent obstetric anal sphincter injury: a systematic review and meta-analysis
  5. Obstetric anal sphincter injury ten years after: subjective and objective long term effects.
  6. Analsfinkterskador vid förlossning
  7. Informed Consent for Vaginal Delivery: Is It Time to Revisit the Shared Decision-Making Process?
  8. Mode of delivery after obstetric anal sphincter injury and the risk of long-term anal incontinence.
  9. Long-term anal continence and quality of life following postpartum anal sphincter injury.
  10. Din skyldighet att informera och göra patienten delaktig