Kategori: Förlossningsskador

Förlossningsskador

När förlossningen ger dig en skada

Här kan du läsa våra inlägg om förlossningsskador. Inläggen kan vara informativa tipsinlägg till vad du ska fråga på återbesöken och hur det egentligen ska kännas efter en förlossning. Men det finns också mer resonerande inlägg om skador och hur de ska förebyggas och behandlas.

Den fysioterapeutiska inriktningen när det gäller förlossningsskador är funktion. Hur din kropp och bäckenbottens muskler ska fungera för att du ska kunna göra det du vill med livet.

Inläggen baseras på främst vetenskap och har då referenslistor i slutet, men det finns också inlägg av mer åsiksbetonad karaktär. Där vetenskap saknas baserad information på fysioterapeutiskt beprövad erfarenhet.

Se även den mer personligt inriktade katetorin ”Sfinkterruptur” där Mia skriver om sin egen skada.

Var med och påverka forskning om kvinnors förlossningsskador

Var med och påverka forskning om kvinnors förlossningsskador!

SBU är ”STATENS BEREDNING FÖR MEDICINSK OCH SOCIAL UTVÄRDERING” och de håller just nu på med ett arbete kring behovet av  forskning om diagnostik, prevention och behandling av olika typer av förlossningsskador på kvinnor efter vaginal förlossning. De har fått i uppdrag från regeringen att ta reda på vilka forskningsfrågor som är viktigast att besvara inom området förlossningsskador. Arbetet ska ske i samråd med såväl patienter som vårdpersonal.

Därför har de tagit fram en enkät för att få veta mer. Enkäten vänder sig till dig som har intresse av framtida forskning inom detta område.

Du kan till exempel

  • själv ha drabbats av någon typ av förlossningsskada efter en vaginal förlossning
  • arbeta kliniskt med kvinnor som drabbats eller kan komma att drabbas av förlossningsskador
  • vara anhörig till en kvinna som fått en förlossningsskada
  • forska inom området.

I det tidigare arbete som man gjort, där man kom fram till att de prioriterade områdena är

  • diagnostik av förlossningsskador
  • prevention – åtgärder under förlossning för att minska risken för förlossningsskador
  • behandling av grad 2-bristningar
  • behandling av grad 3–4-bristningar (analsfinkterskador)
  • behandling av skada på levatormuskeln
  • behandling av fistlar mellan urinblåsa och vagina eller tarm och vagina
  • behandling av samlagssmärta
  • behandling av analinkontinens
  • behandling av skada orsakad av klipp
  • specifika skador på könsstympade.

Vad händer sedan?

När de sammanställt resultaten från enkäten kommer SBU att ta hjälp av förlossningsskadade kvinnor, närstående och vårdpersonal för att prioritera mellan de insamlade forskningsfrågorna. Vi kommer då att arbeta i en mindre grupp som träffas under ett heldagsmöte i Stockholm. Är du intresserad att ingå i en sådan arbetsgrupp kan du anmäla intresse via länk nedan. Resultatet av detta arbete kommer att presenteras för regeringen. Det kommer också att spridas till forskningsfinansiärer, forskare, kliniskt verksamma vårdgivare, patienter och närstående.

Till enkäten

Klicka här för att starta enkäten

Delta i workshop

Intresseanmälan till deltagande i workshop för prioritering av forskning om kvinnors förlossningsskador

Samlagssmärta och hur en fysioterapeut kan hjälpa

Samlagssmärta och hur en fysioterapeut kan hjälpa.

Smärtsamt sex. 

Det är så två ord sammansatta som absolut inte passar ihop. Sex ska ju vara en högst frivillig aktivitet som bara ska vara trevligt och härligt.

Smärta är ju inte trevligt och härligt någonstans.

Det finns många orsaker till att sex gör ont. Idag tänkte jag skriva om den sortens samlagssmärta som vi fysioterapeuter/sjukgymnaster kan jobba med. Då handlar det ofta om penetrerande sex. Om en djupare smärta som beror på att musklerna är krampande överspända. Mer om överspänd bäckenbotten har jag skrivit bland annat här.  Som jag har förstått det kan smärtan vara både fysiologiskt och psykologiskt betingad. Det kan handla om smärttillstånd kring bäckenet och bäckenbotten som skapar en reflexmässig överanspänning i musklerna  – bland annat endometriossmärta, graviditetsrelaterad bäckensmärta med mera. Det kan också vara en psykologisk reaktion – om penetration har gjort ont tidigare kan muskelminnet vara så pass starkt att bäckenbotten automatiskt tänker ”här ska inget komma in”. 

Korta muskler på baksida lår och de djupa musklerna i rumpan kan höra ihop med smärta och överspändhet i bäckenbotten. En persons muskeltonus och generella hållning i sig kan påverka bäckenbottens spändhet.

Överaktiva bäckenbottenmuskler

Du vet hur musklerna i dina axlar är efter en stressig dag framför datorn. Lite stumma, lite stela, nästan så att det domnar fläckvis och att smärta strålar ut i armar och upp i nacken? När du bara längtar efter att musklerna ska få lite hjälp på traven att slappna av, eftersom de är i ett krampliknande tillstånd och du inte viljemässigt själv kan få dem att lugna sig.

Bäckenbotten är en muskel precis som alla andra, och kan reagera på samma sätt. Men bäckenbotten hänger som en hängmatta där vaginalöppningen är i mitten. När hängmattan blir för stram och spänd blir vaginalöppningnen funktionellt sett för liten. Penetration kan då göra väldigt ont!

Hos vem kan bäckenbotten bli för spänd och stram?

Jag har inte hittat vetenskapliga samband mellan alla, och säkert glömmer jag något i listan. Men du får en uppfattning i alla fall. I en icke rangordnad ordning.

  • Hos en kvinna som haft ont i underlivet  av olika anledningar eller av ont av samlag då hon inte varit tillräckligt fysiskt redo.
  • Kvinnor med ärrvävnad efter förlossning eller operationer
  • Kvinnor med nervsmärta i området efter förlossning, operation eller en mekanisk/inflammatorisk retning till följd av bland annat endometrios.
  • Idrottsaktiva kvinnor med strama muskler i bål och ben
  • Kvinnor som varit utsatta för övergrepp och kvinnor som lever under hot
  • Kvinnor med generellt hög stress och ångestnivå
  • Kvinnor efter klimakteriet och kvinnor som ammar som har torra slemhinnor i underlivet, där bäckenbotten anspänns på grund av att penetration gjort ont på grund av torrheten
  • Kvinnor med långvarig förstoppning och magbesvär

Hos flera av dessa är spänningarna i bäckenbotten beroende på att dessa muskler ”rycks med” i ett generellt spänningstillstånd som kvinnan har även i resten av kroppen.

Kvinnokroppens sexuella responser

Ni ska få en liten kort  och säkert inte heltäckande sammanfattning. En kvinna behöver till att börja med känna lust för att bli upphetsad. Upphetsningen i sig innebär en rad fysiologiska effekter med ökat blodflöde till området, ökad fuktighet i vagina och en ökad eftergivlighet i vaginas väggar.

En kvinna som har en oro över att sex kommer gör ont har en minskad sannolikthet att kroppen ens svarar med dessa fysiologiska effekter – vilka alla behövs för att sex ska kunna vara bekvämt. En kvinna som oroar sig för samlagssmärta kan ha svårare att känna längtan och lust, och detta är ju första steget till att ens bli upphetsad. En reaktion är att musklerna inte slappnar av, andningen blir låst och hela den kroppsliga reaktionen blir fokuserad på försvar, snarare än på att gå igång sexuellt.

Har du samlagssmärta? Sök hjälp!

Kolla upp det hos en gynekolog i första hand! Uteslut att det är ”något fel” och våga sedan analysera dina egna känslor och reaktioner när det kommer till sex. Berätta om dina fysiska och psykiska reaktioner på sex. Om det inte går att hitta något anatomiskt avvikande finns tyvärr alltid en risk att du blir negligerad med att ”allt ser bra ut”. Men du kan ändå fortfarande behöva hjälp. Om du berättar vad som bekymrar dig är det lättare att hjälpa dig rätt inom vården.

Samlagssmärta och hur en fysioterapeut kan hjälpa

Det som en fysioterapeut kan hjälpa dig med är att se om ni tillsammans kan identifiera spänningsmönster i din kropp.  Du kan behöva hjälp att hitta sätt att varva ner och lugna ner de genrella muskelspänningarna. Kanske kan du själv jobba med avspänningstekniker och andningstekniker som gör att du kan styra avslappningen till din bäckenbotten.

Ibland kan en kvinna också behöva få hjälp med instruktioner för att slappna av och tänja bäckenbottenmusklerna och i vissa fall även få vaginala triggerpunktsbehandlingar.

Det ska inte göra ont att ha sex.

Det är en alltför viktig del i våra liv för det. Sök hjälp – kräv hjälp – se till att få bra hjälp. Jag vill också tipsa om boken ”Att vilja men inte kunna”, en fantastisk bok! Jag upplever at många av mina patienter verkligen uppskattar den boken.

Egenvård

Här har jag gjort en video om avslappningsträning för bäckenbotten:

Här finns också tips om töjningar i bäckenbotten du kan göra själv.

Och här finns tips på stretchövningar för muskler som är nära bäckenet. 

Jag har också skrivit en del om överspänd bäckenbotten i fler inlägg:

 

 

Svårt att bajsa efter förlossning

Läsarfråga om svårt att bajsa efter förlossning

Fråga:

Jag födde barn för 6 veckor  sedan utan större komplikationer. Nu har jag sedan en tid haft svårt med avföringen. Alla skriver om inkontinens men för mig är det tvärt om. Jag har svårt att få ut bajset och jag har även svårt att känna när ändtarmen är redo liksom. Jag är så otroligt rädd att något ska ha gått sönder som de inte berättade på förlossningen. Vad ska jag göra?

Svar:

födabarn2

Hej och grattis till bebisen!

Det finns flera andra anledningar till att ha svårt att bajsa efter en förlossning. Muskulärt brukar vi säga att det tar minst 8 veckor men ibland upp till ett år för bäckenbotten att helt återställa sig. Du har precis bara hunnit igenom den första ”akuta” läkningen och återhämtningen.

Någonstans har jag läst att 20 % av alla kvinnor är förstoppade efter en förlossning, men också att 20% av världens befolkning lider av förstoppning generellt.

Vad kan ha hänt?

Under förlossningen sträcks alla vävnader i bäckenbotten ut ungefär 300%. Det handlar både om slidväggarna och musklerna. Det kan även uppstå nervskador som ger lite olika symtom och förändrad känsel. Nerver läker med en millimeter per dygn. Man kan ibland behöva vänta ganska länge innan känseln i underlivet känns som det ska!

Svårigheter att hålla kiss och avföring

Muskelskador i bäckenbotten kan vara mer förknippade med svårigheter att hålla kiss och avföring, men vissa skador kan också göra så att det är svårare att bajsa.

Möjligen kan en buktande bakre slidvägg vara en anledning till att det känns som att det är svårt att bajsa.

Det kan också vara så att en överspänningsproblematik, en akut reaktion på det trauma som bäckenbotten genomgått, kan göra att du har svårt att slappna av nog för att släppa igenom bajs.

Hur vet du vad som är problemet?

Mitt svar är alltså såhär: Visst kan du möjligen ha en muskelskada eller en buktande slidvägg efter förlossning, men du kan också ha bara ”vanligt konvalecent bäckenbotten” efter förlossningen. Du kommer inte egentligen kunna veta vilket på ganska många veckor eller månader. Jag kommer hänvisa till lite olika inlägg längst ner om du nu ändå vill läsa på om möjliga andra orsaker.

Såhär tänker jag mig alltså att kan vara:

  • Du har fött barn, fått drag, tryck och utsträckta muskler och nerver i bäckenbotten.
  • Du har svullnader, blånader och alla vävnader håller sakteligen på att läka, men du har också ett tydligt kroppsminne av smärtorna.
  • Du har precis fått en bebis, möjligen rör du dig mindre än vanligt. Kanske ammar du också vilket gör att en del av den vätskan du får i dig inte går till dig själv, utan till bebisen. Du och bebisen har ännu inte fått in någon rutin i vardagen, du äter på oregelbundna tider och kanske inte ens den mat som du helt är van vid.
  • Sammantaget gör detta dig lite förstoppad, och kroppsminnet från förlossning och smärta gör att du inte vill krysta.
  • Att bajsa blir då en obehaglig upplevelse, som gör att bäckenbotten automatiskt spänner sig och därför inte släpper ut avföringen som den ska.
  • Att oroa dig för hur det ska gå att bajsa, gör det svårare att göra det också.
  • Det uppstår en ond spiral kring bajsandet, och du upplever besvär.

födabarn1

Enkla råd du naturligtvis redan läst dig till.

– ät på regelbundna tider.

– ät fiberrik mat

– drick extra vätska, speciellt om du ammar

– rör på dig så mycket du kan och orkar. Om du rör dig mindre än vanligt kommer tarmarna känna det, och du får ökad risk för förstoppning

– lyssna på kroppens signaler. Gå direkt när kroppen säger att den vill bajsa. Om du inte går vid första signalen stannar avföringen kvar i tarmen, och kroppen drar tillbaks mer vätska från avföringen. Nästa gång kroppen skickar signaler om tarmtömning är bajset hårdare att få ut.

Kanske något nyare råd

  • Använd en fotpall. Sitt med knäna högre än höfterna, det hjälper bäckenbotten att öppna upp sig och slappna av. Du kommer märka skillnaden!
  • Håll emot med lite toapapper mot mellangården när du ska försöka krysta, det kan göra det bekvämare för din svullna bäckenbotten.

För att komma förbi en spänd bäckenbotten:

Kanske räcker det bara med att ta bort fokuset från att prestera? Kan du läsa på toaletten?

Annars gör du om följer.

Sätt dig på toaletten, med fötterna på en pall.

  • lägg händerna på magen
  • spänn magen som att du skulle parera ett slag
  • slappna av och låt magen välla ut i dina händer.
  • upprepa spänn/slappna av 1o gånger och avsluta med en 10 sekunder lång avslappning
  • när du slappnar av den sista gången försöker du också slappna av i bäckenbotten

om du då känner att du är redo att bajsa, krysta nu mjukt på utandning.

Annars upprepar du spänn/slappna-av proceduren 10 gånger igen.

 

Om du tror att överspänningsproblematiken gäller mer än bara när du ska bajsa rekommenderar jag följande:

Övriga inlägg som kan hjälpa dig mer tips eller råd:

Bäckenbottensäker tyngdlyftning

Bäckenbottensäker tyngdlyftning

”Kan jag aldrig mer lyfta tungt?”

Det här är en fråga jag ofta får i patientmöten. Den har många olika sorters svar och är inte enkel. För en tid sedan träffade jag en kvinna som drabbats av en sfinkterruptur när hon födde barn. Hon hade fått ett uppföljande besök hos en uroterapeut efter förlossningen. Uroterapeuter är generellt välutbildade, engagerade och otroligt duktiga. Just min patient måste ha råkat ut för ett stolpskott. Hon fick rådet: ”Du ska inte lyfta tungt, kanske aldrig mer i livet”.

Jag blir så arg.

Du ger inte så negativa besked till en ung kvinna utan att i samma mening leverera en plan för att lösa problemet i fråga.

Dessutom måste vi i så fall också börja med att definiera vad som är tunga lyft. För de flesta förlossningsskadade är gränsen i början barnets vikt. När upphör barnets vikt vara en gräns för mammans gränsvikt för lyft? Vid 10, kg? 20 kg? 30 kg?

Vad är ett tungt lyft egentligen?

Jag är ingen styrketräningsperson, har aldrig varit. För några år sedan försökte jag börja styrketräna lite mer, men. jag fick sluta med att träna knäböj med vikter på ett visst antal kg. Detta eftersom jag efter det fick värk i bäckenbotten på ett sätt som jag inte känner mig bekväm med. Jag satsar ju ändå hellre tid och funktionalitet på löpning. Men OM knäböj med tunga vikter hade varit en sak som gett mig mening med livet, då tror jag ändå att det hade gått att lösa.

Finns det begränsningar?

Kvinnans anatomi och konsekvenser efter graviditeter och förlosssningar sätter begränsningar på vad en kvinnas bäckenbotten tål, det kan jag alltså köpa. Som vanliga motionärer gör vi alltid bäst att lyssna på kroppens svagaste länk och inte gå förbi de gränser denna sätter upp. För någon är det kanske rörligheten, bålmuskelstyrkan, eller i mitt fall bäckenbotten.

bäcken 005

Men för dig som VILL lyfta tungt, här kommer mina råd:

  • Första steget: Koordinera bäckenbotten och diafragma

Jag har varit inne och nosat på detta ämnet vid tidigare inlägg som ”Får jag aldrig mer hålla andan” och ”Andingstekniker”. När du andas in, sänks din diafragma och din bäckenbotten. När du andas ut höjs din diafragma igen, och din bäckenbotten spänns upp en aning. För att kolla om din andning har en bra koordinerad rörelse mellan dessa två lägger du en hand på din avslappnade mage och en på bröstkorgen. Dra in ett stort andetag. Vilken hand åkte ut först?

Handen på magen ska åka ut först.
Du behöver träna in detta andningsmönster tills det är ditt normaltillstånd. Detta är första steget för att klara tunga lyft. Anledningen till att ha en tvärt-om-andning är att du förmodligen går och drar in magen konstant. Sluta med det.

  • Andra steget: Lär dig känna när bäckenbotten sänks

Du bör lära dig att känna när din bäckenbotten sänks under en vanlig inandning. Detta är något jag ibland får jobba med att ”avprogrammera” kvinnor med stora besvär efter förlossningar, de känner i motsats till de flesta andra ALLDELES FÖR MYCKET, alldeles för starkt.

Detta kan också kräva en hel del koncentrationsträning. Du ska kunna känna att bäckenbotten koordineras i en nedåtrörelse när du tar ett djupt andetag. Bäckenbotten ska sänkas på inandning, höjas på utandning.

Att träna in detta innebär att du medvetet kan förstärka rörelsen när du behöver extra kraft i bäckenbotten. När du hostar, nyser, skrattar behöver din bäckenbotten spännas upp. Har du tränat in  den automatiska rörelsen i vanliga utandningar, kan du vid behov förstärka den. Kanske kan detta räcka för att bli av med en del ansträngningsinkontinens?

Detta tränar du in i något som vi kallas ”the knack”. När du aktivt kniper innan du ska hosta, nysa, skratta eller lyfta kommer bäckenbotten spjärna emot buktrycksökningen. Detta förbättrar urinrörets stängning genom att det dras uppåt/framåt och trycks emot pubisbenet som därmed mekaniskt trycks till i ett stängt läge.

bäcken 004

  • Tredje steget: Lär dig koordinera andningen med rörelse och belastning

Nu är det dags att testa detta i rörelse! När du rör dig och använder musklerna runt omkring bålen kommer buktrycket ökas, vilket skapar ett tryck neråt mot bäckenbotten. Jag tycker att plankpositioner är bra exempel för att träna in detta. Börja med en planka på knä. Kan du hålla en bra plankposition, hålla en bra stabilitet i bålen och samtidigt andas? Ja, då testar du att gå upp på tå. Behöver du börja hålla andan i plankan säger det oss att du inte har tillräckligt med styrka i din bålmuskulatur för att stabilisera dig, utan att ta till en extra stabiliserande faktor – att hålla andan. Du behöver alltså kunna koordinera andningen, övningen/rörelsen och bäckenbotten. Även här vill jag hänvisa tillbaka till inlägget ”Får jag aldrig mer hålla andan”? Börja också med vanliga knäböj och tåhävningar, utan belasning. Vad händer med andningen? Med bäckenbotten?

  • Fjärde steget: Träna dig stark parallellt

I inlägget om ” Är det farligt att lyfta tungt efter förlossning?” resonerade jag kring att det kan vara viktigt att vara stark i övriga kroppen för att jämna ut belastning och tryck och avlasta bäckenbotten med hjälp av annan muskulatur. Medan du tränar upp dig vad gäller andning och koordinering av bäckenbotten/diafragma kan du med fördel se till att resten av kroppen hålls stark.

Om du har besvär bör du träna styrketräning gärna i sittande, undvika att hålla andan och köra hyfsat stabilt för att undvika onödigt buktryck – men ändå få till en bra styrketräning för enskilda muskler. Se mer här:

  • Femte steget: Be någon kontrollera din teknik och din hållning. 

För att optimera bäckenbottens funktion kan det vara av vikt att kontrollera tekniken, hållningen och att höften/rumpans muskler jobbar som de ska. Ska du göra knöböj, marklyft eller andra tunga lyft behöver du göra detta med ryggraden i neutral hållning och med god funktion i höfter och rumpa för att optimera bäckenbottens funktionalitet i sammanhanget. När du kommit så här långt behöver du boka en tid med en yrkeskunnig på det gym du tränar och be denne vara petnoga med din teknik och hållning .

Bäckenbottensäker tyngdlyftning

”Du kanske aldrig mer i livet ska lyfta tungt” som ett generaliserat svar till en förlossningsskadad kvinna är ett typexempel av saker som gör mig ilsken. Visst, det FINNS kvinnor som har så pass bristande stöd i bäckenbotten att de inte bör lyfta tungt. Dessa kvinnor kanske i första hand ska få tillgång till reparativ kirurgi, i andra hand sjukvårdande fysioterapeut/uroterapeutledd bäckenbottenträning. Och få en välgrundad undersökning och rehabplan inför återgång till med tyngre träning. Det generella svaret om någon ska/kan/bör lyfta tungt måste vara: Det beror på.

Tidsplanen för detta?

Jag skulle säga åtminstone tre månaders aktiv träning med dagliga andnings/koordinationsövningar, bäckenbottenträning samt parallell bäckenbottenskonsam styrketräning. Innan dessa är du troligen inte redo. Om det gäller återgång till träning efter förlossning vill jag också hänvisa till följande inlägg:

Referenser:

 

När kommer jag sluta kissa på mig?

När kommer jag sluta kissa på mig?

Det trillar med jämna mellanrum in frågor. Här är en fråga om inkontinens.

När kommer jag sluta kissa på mig? Jag födde barn för över ett år sedan, och jag kissar fortfarande på mig då och då när jag hostar, skrattar eller nyser. Min mamma och mina systrar har haft lika dant, min mamma har till och med genomgått en inkontinensoperation. Jag tycker att jag återhämtat mig bra annars, men när kommer det här kissproblemet gå över? 

Jag ska försöka svara på den här frågan, och kommer dela upp den i ett gäng delfrågor. Häng med!

Varför kan jag inte alltid hålla hundraprocentig kontroll över blåsan?

Vävnderna och musklerna kring livmodern, tarmen, blåsan och bäckenbotten blir alla uppmjukade under graviditeten, detta beroende både på hormoner och bebisens ökande vikt. När du sedan födde barn sträcktes bäckenbotten ut någonstans mellan 300%. Detta innebär att även om du inte sprack jättemycket, fick dessa muskler sig en rejäl genomkörare. De tunnades ut och försvagades.

Att ha försvagade bäckenbottenmuskler innebär att du kommer ha svårare att spänna dem och stänga åt kring urinrörets mynning. Detta innebär att du ibland kan vara otillräckligt stark för att hålla emot när trycket i buken ökar, som när du hostar, nyser eller skrattar. Det finns även andra orsaker till urinläckage som har med stabiliteten kring urinblåsan och urinröret att göra. Dessa kan komma av graviditeter (oavsett förlossningssätt), övervikt (belastningen som tynger nedåt) och ålder (minskad stuns i vävnaderna).

bäcken 004

Är jag ensam om att drabbas av detta?

Du är absolut inte ensam. Den medicinska termen för det du drabbats av är ansträngningsinkontinens. Inkontinens kan låta allvarligt, och som något som drabbar bara gamla tanter. Det är dock det vanligaste besväret som drabbar nyblivna mammor. Ungefär en tredjedel av alla kvinnor lider av någon slags inkontinens. Det är oerhört vanligt – vi bara pratar inte om det så ofta.

Vad avgör vem som drabbas?

Den största riskfaktorn är om du hade besvär med att kontrollera blåsan redan under graviditeten. Om du förlöstes med hjälp av sugklocka ökar risken. Vissa studier har också visat att långa krystskeden och stora bebisar ökar risken för ansträningsinkontinens.

När du nyligen varit gravid och fött barn finns en ökad risk att vara drabbasd. Efter klimakteriet drabbas kvinnor ganska lika, oavsett antal förlossningar eller förlossningssätt. För en del finns det också tydliga ärftliga faktorer i detta.

När kommer det går över?

För en del går besvären över av sig själva inom de tre första månaderna, ungefär så länge som den akuta kroppsegna återhämtningen håller på. För en del går besvären över med hjälp av regelbunden knipträning med appen TÄT eller motsvarande knipträning. Om besvären inte gått över inom det första halvåret behövs troligen något mer än bara kroppsegen återhämtning. Då behöver du troligen hjälp med undersökning och behandling.

Vad behöver jag göra för att det ska gå över?

Bäckenbottenträning kan stärka upp musklerna så att du kan knipa emot och stänga till urinrörsmynningen tillräckligt hårt, för att förhindra läckage. Muskeltillväxten kommer successivt, men du behöver träna dagligen i minst 3 månader för att kunna utvärdera resultatet. Precis som för alla andra muskler i kroppen är träning en färskvara. För att sedan bibehålla din bäckenbottenstyrka måste du upprätthålla styrkan med träning 2-3 gånger i veckan. Annars kan besvären komma tillbaka. Som jag nämnde ovan beror inte alla urinläckage på att musklerna är försvagade. Får du inte lindring av dina symtom med knipträning behöver du kanske annan behandling.

 Hur gör jag när jag kniptränar?

Ligg på rygg och andas på ett avslappnat sätt. Försök att knip åt som att du skulle hålla in en fis och kiss, och dra sedan hela bäckenbotten uppåt/inåt i kroppen. Du ska inte aktivt spänna rumpan eller magmusklerna, men det får bli en liten automatisk medspänning i nedre delen av magen. Håll i några sekunder, och släpp sedan. Klarade du detta? Bra! Ladda nu ner appen TÄT och ställ in att den ska påminna dig tre gånger om dagen. Gör det _nu_.

Finns det något annat jag bör tänka på?

En del blir så rädda för att kissa på sig, att de börjar dricka för lite. Om du inte ammar behöver du få i dig ungefär 1,5 liter vätska genom dryck, och ytterligare 5 dl genom föda per dygn. Du bör kissa ungefär 2 dl, 6-8 gånger per dygn. Om du ammar behöver du naturligtvis mer vätska!

Det finns också ett annat knep som du kan behöva träna in. Det är en slags betingad reflex som du kan ersätta det automatiska knip vid hosta/nysning/skatt som gått förlorat. Vi kallar det ”the knack”, och innebär helt enkelt att du vänjer kroppen vid att knipa aktivt vid plötsliga buktrycksökningar.

Men jag har redan kniptränat i över tre månader, och det har inte hjälpt!

Vi vet att 20% av alla kvinnor faktiskt kniper fel, så om du inte redan gjort det kan det vara vettigt att boka tid hos en fysioterapeut som gör vaginala bedömningar. På så sätt kan du få en undersökning och se hur starka dina muskler är, och få en förvissning om att du gjort rätt.

Vi vet att en del kvinnor faktiskt inte blir hjälpta av enbart knipövningar, så tveka inte att be om vidare hjälp om du har kvarvarande bekymmer. Det finns hjälp att få även för dem där muskelträning inte räcker hela vägen.

Svaret på den inledande frågan blir då: 

Du kan inte förvänta dig så mycket mer spontan förbättring när ett år gått sedan förlossningen. Om du inte redan har kniptränat intensivt i minst tre månader är det dags att börja nu.

Om du redan kniptränat intensivt och samvetsgrannt i flera månader och besvären kvarstår rekommenderar jag dig att uppsöka en gynekolog för en bedömning. Var då noggrann med att poängtera hur dessa besvär påverkar din livskvalitet i stort, ifall denna skulle visa tendenser på att negligera dina besvär.

Efterlyser undervisningspatienter

Efterlyser undervisningspatienter

Läkarna opererade min bäckenbotten förra året är bland de ledande i Sverige på att undersöka och laga förlossningsskador, både akuta och äldre sådana. De håller regelbundet kurser för både barnmorskor och läkare, och en sådan kurs kommer äga rum till hösten igen.

För att lära ut bra undersökning (framförallt via ultraljud) behöver de ha riktiga personer att visa på.

Efterlyses:

Kvinnor som kan tänka sig att ställa upp som undervisningspatienter.

Information

Datumen som är aktuella 11/10 och 20/11. De behöver ett visst antal personer. (Det betyder att du inte är garanterad plats bara för att du anmäler intresse).

Utbildningen går till så att det är ett par undervisande läkare och ett fåtal som tittar på, även dessa är specialistläkare inom gyn/obstetrik. Du kommer få en ultraljudsundersökning i mellangården, ett vaginalt och ett analt. Det hela tar runt 40 minuter. Du behöver kunna ta dig till Karolinska sjukhuset i Huddinge dagtid.

Det är lättast om du kan vara barnfri under besöket.  Du kan inte hålla en eventuell bebis under undersökningen.

Det utgår ingen ersättning, men du får en förstklassig bedömning av din egen bäckenbotten. Du bidrar också med kunskaper så att andra kvinnor kommer få bättre undersökning och behandling. Om det framkommer något på undersökningen som gäller din bäckenbottenhälsa kan du få ett individuellt bokat möte med läkare efteråt.

Efterlysning: Undervisningspatient

Intresserad?

Skriv en kommentar här och var noga med att uppge din riktiga mejladress, så kan jag sedan sätta dig i kontakt med rätt person!

Uppge om det är något av datumen som är aktuellt för dig.

Jag är bara en efterlysande mellanhand och kan naturligtvis inte garantera att alla som ställer upp behövs.

Oförmågan att individanpassa BB-vården

Oförmågan att individanpassa BB-vården

Jag har genomgått en traumatisk vaginal förlossning och ett planerat och väldigt bra kejsarsnitt. Jag står inför att göra ett ytterligare snitt och det får mig att börja tänka litegrann på hur det har varit. Och tänkandet får mig att bli arg över oförmågan att individanpassa BB-vården.

Eftervården efter vaginala förlossningen

Efter den vaginala förlossningen då jag fick en sfinkterskada följdes jag faktiskt upp en hel del. Det kändes ganska bra när det begav sig, men mindre bra när jag fem år senare fick svart på vitt att läkaren som sytt ihop mig efter förlossningen misslyckats fatalt med att få ihop musklerna i min bäckenbotten. Eftervården på BB lämnade dock en hel del att önska. Jag kände mig särbehandlad på ett negativt sätt på grund av min skada. Ingen verkade förstå hur ont jag hade, ingen ville prata med mig om skadan och ändå möttes jag av oförstående när jag behövde hjälp att hämta mat längre bort i korridoren.

Eftervården efter kejsarsnittet

Eftersom det var en bukoperation som gjorts, så fanns liksom en medicinsk föreställningsvärd om hur mycket smärta och besvär jag kunde förväntas ha. Därför fick jag hela tiden adekvat smärtlindring, väl avvägda råd om hur jag skulle ta mig an den något konvalecenta kroppen och på det hela taget en bra vård.

Varför så stor skillnad?

Jag hade LÅNGT mycket mer ont efter den vaginala förlossningen än efter kejsarsnittet. Jag skojar inte, det gjorde så djävulskt ont. Och visst fick jag smärtlindring, men det var ändå lite grann med någon slags misstro som de där tabletterna delades ut.

Jag vill nästan skrika:

Hur kan det komma sig att BB-vården inte inser att det kan göra mer, eller i alla fall minst lika, ont att spricka en massa och genomgå en underlivsoperation i samband med en förlossning, som det gör att genomgå en bukoperation? 

Jag vet att det är väldigt individuellt det här med smärta.

Jag skulle välja bukoperationen framför underlivsoperationen alla dagar i veckan, om jag ställdes inför detta val. Möjligen så spelade skräcken och oron en väldigt stor roll när det kom till sfinkterrupturen. Att smärtan förstärks när ens värsta mardröm besannats. Och inför kejsarsnittet var jag ganska laid back, och därför förstärktes inte heller smärtupplevelsen på samma sätt. Nu har jag genomgått en till bäckenbottenoperation sedan dess, och jag ska snart genomgå ett kejsarsnitt till. Jag får alltså en ytterligare chans att jämföra dessa i smrätintensitet och -dignitet. Återkommer med rapport!

Häromdagen blev jag arg!

En person i min närhet födde barn ganska nyligen, och förlossningen var lång och förhållandevis komplicerad. Hon fick inga stora muskulära skador, men däremot nytillkommen bäckensmärta i främre bäckenleden från själva förlossningen. Och den smärtan GÖR SÅ ONT. Hon kan knappt stå, gå, lyfta sitt barn eller vända sig i sängen. Jag träffar ju regelbundet patienter med såna här besvär. Ofta får de lida ganska lång tid efter förlossningen. När min vän bad om mer smärlindring på återbesöket på BB frågade barnmorskan vad hon skulle göra med den. ”Sälja den på Sergels Torg”, hade hon god lust att svara då.

När man inte passar in i någon mall

Den kvinnan passar inte in i mallen för a) sfinkterskadade eller b) kejsarsnittsförlösta. Och då verkar BB-vården helt plötsligt stå helt perplex. Men va, du kan ju inte ha så där ont?  Kvinnor verkar fortfarande misstros för att bara vara gnälliga/sjåpiga när presenterar symtom som inte passar in i mallen för hur en nyförlöst kvinna förväntas må. Jag FÖRSTÅR INTE hur svårt det ska vara att liksom ta en person på allvar, som berättar att den inte mår bra.

Det är ett strukturproblem

I Sverige har vi det så organiserat att det faktiskt inte finns någon som riktigt har i uppdrag att bry sig om mamman så fort barnet är ute. BVC ska ha koll på barnet, och MVC har på pappret ansvar för den nyförlösta kvinnan fram tills några månader efter förlossningen. Men, vad ska de göra? Mäta blodtryck och blodsocker, en gång till? Och på BB vill de ju som bekant ha en ganska stor ruljans, där kan du inte stanna för din egen rehabilitering, direkt. (Här hävdar jag att det ska finnas remissvägar direkt till fysioterapeut för kvinnor som drabbas illa av förlossningar/kejsarsnitt, men det är ju kanske bara mitt eget, privara korståg…)

Det här är en feministisk fråga.

Aldrig någonsin skulle en man som i princip var oförmögen att gå skickas hem från sjukhus utan att ha fått en remiss i handen, läkemedel att ta och en rekommenderad kontaktväg genom vården för fortsatt uppföljning. Rätta mig gärna om jag har fel, men jag tror ändå att det är så.

En förstagångsgravid mage från 2012 som gärna hade sluppit både sfinkterskada och efterföljande kejsarsnitt…

Är det farligt att lyfta tungt efter förlossning?

Är det farligt att lyfta tungt efter förlossning?

 

wpid-DSC00848.jpg

 

Jag tänker att det finns, mycket förenklat, fyra olika faktorer som avgör graden av påfrestning på bäckenbotten efter en förlossning

  • styrkan i bäckenbotten innan
  • förlossningen som sådan och om det skedde några stora skador
  • hur stark personen är i övrigt
  • hur stort buktryck hon utvecklar

Vi föreställer oss ett gäng tjejer som fött barn föra 5 månader sedan

Vi tar med ett gäng tjejer till ett gym, ställer dem på rad och ger dem alla en tiokiloshantel var. En i taget ska de lyfta dem, med sin dominanta hand. Vi ska se hur stort buktryck de utvecklar, och hur stor belastningen blir på deras respektive bäckenbotten.

Samma vikt, borde det bli samma påfrestning på bäckenbotten?

Det är inte säkert alls! Häng med!

Emma

Emma har alltid haft en ganska svag bäckenbotten. Hon har alltid haft lätt att läcka lite då hon skrattat mycket eller om hon hoppas studsmatta. Under graviditeten läckte hon lite grann, mer än vanligt. Hon tänkte att det var normalt. Förlossningen var jobbig men ganska snabb, och hon behövde inte bli sydd mer än ett par stygn. Emma har aldrig tränat och har aldrig lyft en tiokiloshantel förut.

När Emma lyfter sin hantel behöver hon stadga till kroppen maximalt för att överarmsmusklerna överhuvudtaget ska kunna lyfta hanteln. Detta innebär att hon måste hålla andan och nästan krysta för att få upp hanteln. Buktrycket blir mycket stort. Emmas svaga bäckenbotten orkar inte hålla emot och Emma känner att hon både sänker bäckenbotten mycket och råkar kissa lite. Påfrestningen på bäckenbotten blir mycket stor.

Hanna

Hanna har aldrig tänkt på att hon har en bäckenbotten, hon har aldrig haft anledning till det. Hon kan inte minnas att hon någonsin läckt urin. Förlossningen var komplicerad och avslutades med sugklocka. Hanna fick en sfinkterruptur grad 3 och syddes länge på operation. Hanna brukar inte träna regelbundet, men hon har alltid rört sig mycket.

När Hanna lyfter sin hantel känner hon med en gång att kraften går rakt ner genom buken och ökar trycket på bäckenbotten. Det stramar och tynger där hennes nu läkta förlossningsskada är. I och med att hanteln upplevs mycket tung behöver hon utveckla mycket kraft i hela kroppen för att spjärna emot. Påfrestningen på bäckenbotten blir mycket stor.

Sara

Sara minns att hon var sen med att sluta kissa på sig som barn. Hela tonåren använde hon trosskydd när hon spelade handboll och gick på skolidrotten. Saras förlossning var grym, hon blir helt lyrisk när hon pratar om den. Sara har aldrig låtit hindra sig av små men frekventa urinläckage och har alltid tränat mycket. Hon är stark i kroppen och den där tiokiloshanteln ligger fint i hennes hand, känner hon.

När Sara lyfter hanteln använder hon allra mest sina starka armmuskler. Övriga kroppen behöver knappt anspännas och hon kan med liten ansträngning lyfta hanteln. Buktrycket påverkas mycket lite och bäckenbotten påfrestas nästan inte alls.

Malin

Malin har haft en stark bäckenbotten sedan barndomen. Hennes mamma har tjatat mycket om knip, och hon har lyssnat trots att det känts töntigt. Malins förlossning var bra, men strax efteråt upplevde hon att slidväggarna buktade konstigt och att det kändes konstigt och tungt då hon stod, gick och lyfte. Malins grundfysik är bra och hon i vanliga fall klättrar hon mycket som träning/fritidsintresse.

När Malin lyfter hanteln känner hon hur det trycker och buktar nedåt. Hon är stark i armarna och behöver inte hålla andan för att stabilisera kroppen under lyftet.  I dagsläget känner hon dock att stabiliteten i bäckenbotten inte är vad den borde. Påfrestningen på bäckenbotten blir ganska stor.

Jenny

Janny har aldrig kunnat knipa av strålen och heller inte kunnat knipa åt under penetrerande samlag, något som hon hört att några av hennes vänner kan. Förlossningen var bra, snabb och lätt. Jenny tränar normalt crossfit mycket intensivt och är mest muskulös av alla tjejer i bekantskapskretsen.

Jenny lyfter hanteln lätt som en plätt och bäckenbotten hinner inte besväras nämnvärt. Hon lyfter hanteln med ren armmuskelstyrka så pass oberört som någon annan skulle lyfta en tvåkiloshantel. Buktrycket påverkas mycket lite och bäckenbotten påfrestas nästan inte alls

Linda

Linda har aldrig tänkt på sin bäckenbotten. Hon har kunnat knipa hårt och länge, även om hon haft annalkande diarreanfall. Förlossningen var katastrofal, inget gick som Linda hade tänkt. Hon fick en sfinkterruptur grad 4 och har efter operationen ärrsmärtor och värk vid mens och ägglossning. Linda är jobbar som personlig tränare och är väldigt muskulös och van att lyfta riktigt tungt.

När Linda lyfter sin hantel gör hon som hon brukar. Hon är van vid att ta sin bäckenbotten för given och har därför inga fungerande strategier för att knipa eller spänna samtidigt som hon lyfter tungt. Hon är så pass stark att den stora kraft hon kan producera tillsammans med den osynkade bäckenbotten skapar ett enormt buktryck och en jättestor påfrestning för bäckenbotten.

Dessa tjejer och deras förutsättningar i korta ordalag:

  • Emma: svag bäckenbotten sedan barndom – okej förlossning – svag kropp – stort buktryck – stor påfrestning
  • Hanna: stark bäckenbotten sedan barndom – förlossningsskada – svag kropp – stort buktryck – stor påfrestning
  • Sara: svag bäckenbotten sedan barndom – bra förlossning – stark kropp – litet buktryck – liten påfrestning
  • Malin: stark bäckenbotten sedan barndom – förlossningsskada – stark kropp – litet buktryck – stor påfrestning
  • Jenny: svag bäckenbotten sedan barndom – okej förlossning – stark kropp – litet buktryck – liten påfrestning
  • Linda: stark bäckenbotten sedan barndom – förlossningsskada – jättestark kropp – stort buktryck -stor påfrestning

Är det farligt att lyfta tungt efter förlossning?

Det kan vara dåligt att lyfta tungt för en förlossning, men då pratar vi om regelbundet återkommande tunga lyft. Det är inte dåligt för alla. En svag bäckenbotten, en generellt svag kropp, en förlossningsskada och utveckling av stort buktryck kan alla vara faktorer som gör att tunga lyft är mindre bra för en postpartumkropp. Men det räcker kanske inte enbart med en riskfaktor, ofta är det en kombination av flera olika saker.

Risk för framfall?

När man läser studier om framfall och dess uppkomst klumpas ofta övervikt, förstoppning och tunga lyft ihop som en enhet – belastning som lägger press mot bäckenbotten. Övervikt kan öka trycket mot bäckenbotten hela dagarna, förstoppning anses vara synonymt med hårt och upprepat krystande. Tunga lyft anses vara en riskfaktor genom samma mekanismer. Jag hittar inga studier alls som fokuserat på tunga lyft i träningssammanhang kopplat till risken för framfall. De som finns handlar om tunga lyft i arbetet. Även om de tunga lyften är i sak ganska lika, tror jag ändå att det skiljer sig ganska mycket mellan arbete (repetitivt och ofta) och träning (någon gång då och då med återhämtning emellan). Det finns heller inget stöd för att tunga lyft skapar anatomiska framfall, men det finns stöd för att tunga lyft framkallar symtom.

Enligt mitt resonemang här ovan kan en stark kropp också vara en skyddande faktor för bäckenbotten. Därför är det heller inte vettigt att vara rädd för träning. En svag kropp kan vara på samma sätt en riskfaktor, därför att en svag kropp eventuellt kräver att kvinnan tar till buktryck som en slags stabiliseringsstrategi vid tunga lyft.

Vi kan inte ge kategoriska svar.

Ni förstår utifrån mina exempel ovan att det inte går att säga huruvida någon ska undvika att lyfta tungt utifrån ett bäckenbottenperspektiv.

Nyckeln kan vara bäckenbottenträning. Det kan också vara att bli stark och välkoordinerad vad gäller andning, buktryck och belastning. Jag tänker att vi aldrig ska stoppa kvinnor från att träna sig starka. Min uppgift är att förse kvinnor med de redskap de behöver för att kunna komma dit. Oavsett om det är tid, bäckenbottenträning, koordinationsträning, andningsträning, råd om bäckenbottenanpassad styrketräning eller vad det vara må.

Vi alla är unika. 

 

 

Mer läsning om tyngre träning och bäckenbotten:

Varför kan det vara dåligt att belasta bäckenbotten för tungt?

Bäckenbottensäker tyngdlyftning

Läsarfråga: Hur vet jag om jag har inkontinens?

 

Referenser:

 

bäcken 005

 

Tips för dig som lider av förstoppning efter förlossning

Tips för dig som lider av förstoppning efter förlossning

Det är inte så kul att krysta dagarna efter att du krystat ut en bebis

Förstoppning är vanligt förekommande hos nyblivna ammor. Hemorrojder, smärta från klipp och stygn, påverkan från hormoner, järntabletter och smärtlindring kan alla påverka så att avföringen blir trögare än vanligt. Barnmorskorna tipsar gärna om att du som nybliven mamma ska undvika förstoppning, och i matrummet på BB står en skål med plommonguck.

Vad är förstoppning?

Klart du vet att förstoppning är att vara hård i magen. Det är ett tillstånd som hör ihop med smärta och obehag både i magen och när avföringen ska krystas ut. Du kan också ha svårt att känna att du tömmer tarmen helt. Förstoppning beror ofta på en mängd olika orsaker. Graviditeten i sig gör att tarmarna arbetar långsammare, detta beror på hormoner. Det kan ta ett tag för kroppen att ställa om sig efter att barnet väl fötts.

Förstoppning uppstår när avföring stannar i tjocktarmen längre än optimalt. Då kommer tarmen ta tillbaks mer vatten än nödvändigt från avföringsmassan, och avföringen blir hård och svår att få ut.

Efter en förlossning kan också följande saker spela in:

  • du dricker för lite
  • du äter mat med för lite fibrer
  • du är orolig, stressad och har svårt att slappna av
  • du är inte vid din ”hemmatoalett”
  • du går inte när du får tarmtömningssignalen eftersom du har besök på rummet eller en läkartid att passa
  • du får smärtlindring som kan ha förstoppning som biverkan
  • du är orolig för att det ska göra ont när du bajsar, och därför kniper du omedvetet emot

Vad kan du göra?

  • röra på dig så snart du kan det.
  • dricka mer vatten
  • äta mer fibrer, frukt och grönt
  • ta laxerande och/eller konsistensgivande medel efter rekommendation från BB

Tänk också på hur du går på toaletten:

  • gå på toaletten på första signalen från tarmen, undvik att hålla dig
  • ha fötterna på en pall när du bajsar, för att underlätta för bäckenbotten att slappna av
  • luta dig framåt
  • krysta mjukt på utandning
  • slappna av i magen

Konkreta bajstips

  • Spänn magen och slappna av 10 gånger.
  • Krysta mjukt på utandning.
  • Spänn magen och slappna av igen 10 gånger till.
  • Krysta mjukt på utandning.
  • Vänta en liten stund.
  • Upprepa ovan vid behov.

Hoppas dessa tips kan hjälpa! Har du något annat tips får du gärna fylla i, i kommentarsfältet!

 

 

Referenser:

Interventions for preventing constipation after giving birth

Förstoppning 1177

 

Tips och råd på samma tema:

Ett fysioterapeutiskt blogginlägg om bajs

Råd för dig som spruckit vid en förlossning

Hur tar jag hand om mina buktande slidväggar efter förlossningen?

Jo, det är alldeles nödvändigt att skrämma kvinnor!

Jo, det är alldeles nödvändigt att skrämma kvinnor!

Det här är en text som jag skrev som ett svar på en ledartext i DN från några veckor sedan. En Evelyn Schreiber skrev en text som kan sammanfattas med introt

”Att som många gör nu, tala om förlossningsvården enbart i kristermer, är inte bara överdrivet och onyanserat. Det bidrar med onödig extra oro för kvinnor.”

Jag tänker att det naturligtvis finns vettiga nyanser i hennes text. Och det är såklart inte bra att _enbart_ måla upp svensk förlossningsvård som ett härke av kaos. För det är ju inte ens sant. Vi har ju enligt många parametrar faktiskt den bästa förlossningsvården i världen. Jag fattar ju också att det finns kvinnor som blir skrämda av läskiga förlossningsberättelser och medias återberättande om kris och kaos.

Men i alla fall. Jag reagerade och jag skrev ner mina tankar:

Den 1-8 juli är det internationella ”Birth Trauma Awareness week”. Som av en slump skriver Evelyn Schreiber just denna vecka om att vi måste sluta prata om förlossningsvården i kristermer. Att det är överdrivet och onyanserat och bidrar med onödig oro. Och att detta är det sista blivande mammor behöver.

Som fysioterapeut med obstetrik och gynekologi som nisch träffar jag gravida och nyförlösta kvinnor dagligen. De flesta med smärtor och besvär. De är inte få. Jag är kanske också en av dem som kan beskyllas för att beskriva förlossningsvården i kristermer. Jag driver av en Sveriges största hälsobloggar, med kvinnohälsa och förlossningsskador i fokus. Jag har själv en analsfinkterskada med livslånga men efter min första förlossning.

Jag ser det så här:

Det finns ingen stor samhällsförändring som uppkommer ur tystnad. Alla vi som talar vitt och brett om förlossningsskador och problem i förlossningsvården gör det inte av ondska och en vilja att oroa våra medsystrar. Utan för att vi vill driva på en förändring.

Låt oss tala om rädsla.

Det är minst sagt skitläskigt att vara den som berättar om förlossningsskador och anala läckage flera år efter förlossning. Det är läskigt att vara drabbad, att inte veta hur skadan kommer påverka relationen, familjen, arbetslivet och det sociala livet.

Det är såklart också läskigt att vara en födande kvinna i ett samhälle som har en förlossningsvård som beskrivs med kristermer. Men rädsla och oro kan inte vara en rimlig anledning för att samhällsdebatten om förlossningsvården ska tystna. Om vi inte lyssnar på patienter och tar deras upplevelse på allvar, hur ska vi någonsin kunna få förbättringar inom vården?

Att inte prata om baksidan med graviditeter och förlossningar är bara att blunda för ett samhällsproblem.

Det kommer inte försvinna bara för att vi låtsas som att allt är bra. Det kanske får en gravid kvinna att bli något mindre orolig. Men det gör inget bättre för den som faktiskt drabbas av förlossningsskada eller förlossningstrauma. Hon kommer bara sjunka lika djupt ner i den personliga skam- och skulddynga som kvinnor i generationerna före oss gjort.

Om vi tystar kvinnor är vi tillbaks på ruta ett.

Då är vi tillbaks på den plats där det är personens eget fel att den är traumatiserad eller förlossningsskadad. Att förneka att förlossningsskador och förlossningstrauman finns kommer bara leda till fortsatta trauman. Det finns inget annat i livet som potentiellt kan påverka resten av ditt liv på motsvarande sätt, som inte kommer med en enda varningsskylt eller finstilt text. Med kunskap kommer också kraven på en bättre vård.

Det är alldeles nödvändigt att skrämma kvinnor!

Låt oss alla prata mer om förlossningsvården i kristermer. Då driver vi tillsammans på en förändring!