Kategori: Förlossningsskador

Förlossningsskador

När förlossningen ger dig en skada

Här kan du läsa våra inlägg om förlossningsskador. Inläggen kan vara informativa tipsinlägg till vad du ska fråga på återbesöken och hur det egentligen ska kännas efter en förlossning. Men det finns också mer resonerande inlägg om skador och hur de ska förebyggas och behandlas.

Den fysioterapeutiska inriktningen när det gäller förlossningsskador är funktion. Hur din kropp och bäckenbottens muskler ska fungera för att du ska kunna göra det du vill med livet.

Inläggen baseras på främst vetenskap och har då referenslistor i slutet, men det finns också inlägg av mer åsiksbetonad karaktär. Där vetenskap saknas baserad information på fysioterapeutiskt beprövad erfarenhet.

Se även den mer personligt inriktade katetorin ”Sfinkterruptur” där Mia skriver om sin egen skada.

10 saker du inte visste om fysioterapi för bäckenbotten

10 saker du inte visste om fysioterapi för bäckenbotten

De flesta av mina patienter under de senaste åren har hittat till mig via bloggen. Jag upplever också att den generella kunskapen om att vi fysioterapeuter som jobbar med bäckenbotten överhuvudtaget existerar har blivit väldigt mycket bättre. Därför har också de flesta en liten aning om vad de kan förvänta sig av ett besök hos mig. Men för dig som är hyfsat ny bloggläsare eller så, tänker jag ge en liten introduktion vad fysioterapi för bäckenbotten handlar om. Därför vill jag idag dela med mig av 10 saker du inte visste om fysioterapi för bäckenbotten.

  • Fysioterapeuter kan göra vaginala och anala undersökningar

Det här är något som inte gäller alla fysioterapeuter. Men vi som jobbar med bäckenbotten, jobbar alltså hands on med bäckenbotten. Man gör inte knäundersökningar utanpå jeansen, och vi  kan inte jobba med din bäckenbotten utan att först undersöka. När du ska träffa en sån som mig behöver du alltså vara beredd på en varsam gynekologisk undersökning.

  • Det är inte bara inkontinenta gamla eller nyförlösta kvinnor som behöver träffa en sån som mig.

Besvär med bäckenbotten kan drabba alla. Besvären kan gälla allt ifrån inkontinens, svårt att kissa, avföringsinkontinens, förstoppning, magsmärtor, bäcken/ländryggsbesvär, samlagssmärta, smärtor i underlivet eller kring svanskotan. Dessa besvär återfinns hos alla olika sorters människor i olika åldrar.

  • Om en person läcker urin är behandlingen inte alltid (ENBART) bäckenbottenträning.

Inkontinens handlar ofta om ett system som inte fungerar optimalt, inte bara enstaka muskler. Om vi ser kroppen som ett system hör magens- och ryggens muskler ihop med höftmusklerna, rumpmusklerna, diafragma och bäckenbotten. Ibland kan fokus därför ligga på at optimera styrka och eller spänningsgrad i andra muskler. Om bäckenbotten istället är överspänd kan det finnas svårigheter att hålla tillbaks urin på samma sätt som när bäckenbotten bara är för svag. Om du har besvär behöver du få en individuell bedömning!

  • Bara för att du redan kniptränat en massa och detta inte hjälp, betyder det inte att en fysioterapeut inte kan hjälpa dig.

Vi har inte pluggat en treårig grundutbildning och genomgått en massa vidareutbildningar bara för att lära dig att knipträna. Fysioterapi för bäckenbotten är så mycket mer än att bara stärka upp en muskelgrupp. Det kommer omfatta träning för ökad rörlighet, avslappning, successiv upptrappning av andra övningar, råd om ergonomi och om toalettvanor. För att bara nämna lite av allt det vi gör och kan.

  • Bara för att din mormor hade framfall och din farfar kronisk förstoppning behöver det inte betyda att du har samma genetiska förutsättningar och att det inte finns något att göra.

Vårt genetiska arv kommer visserligen alltid påverka oss, men det finnas alltid både förebyggande och behandlande åtgärder för att inte få samma besvär som andra familjemedlemmar. Sök hjälp för besvär DU har och följ de individuella råden DU får.

  • Fysioterapi kan hjälpa en person som har konstaterade muskelskador eller framfall och ska opereras.

En operation görs för att rätta till ett anatomiskt problem, men fysioterapi före och efter en operation kan hjälpa till med återhämtningen och att återfå funktion.  Fysioterapi syftar till att optimera funktionen och återhämtningsförmågan i anslutning till kirurgi. Ibland handlar det om bäckenbottenträning, ibland om alla andra omkringliggande faktorer som jag redan nämnt.

  • Bäckenbottenintresserade fysioterapeuter jobbar inte bara med kvinnor.

Det här påståendet är dubbelt. Det är helt sant att det finns långt fler fysioterapeuter som jobbar med kvinnors bäckenbottenbesvär, än med mäns. Och då är ändå bäckenbottenintresserade fysioterapeuter generellt en bristvara. Men teoretiskt sätt finns det alla möjligheter att jobba med bäckenbottenbesvär för män som fysioterapeut. Min ingång till detta är dock kvinnohälsa, och jag tror att det kommer förbli så.

  • Även om en patients besvär kommer från en ”medicinsk orsak” så finns hjälp att få.

Även om det finns konstaterad endometrios, fibromyalgi eller andra kroniska diagnoser så finns det alltid saker att behandla. Vi kanske inte kan få bort alla besvär, men symtomlättnad från någon del kan bidra med ökad hälsa i alla fall. Jag brukar ofta säga till mina patienter att jag behandlar deras symtom, inte deras eventuella diagnos. Trots eventuellt kroniska diagnoser går det ofta att jobba bort en del av besvären.

  • Vi har ofta specifik vidareutbildning

wpid-wp-1439996815383.jpeg

De flesta av oss någon slags vidareutbildning i detta, en kurs som också ofta inkluderar att vi ÖVAR PÅ VARANDRA. Det krävs en del på det personliga planet för att bli en sån som jag. =)

  • En fysioterapeut som gör vaginala eller anala undersökningar är inte knäpp.

wpid-img_20150821_082443.jpg

Jag önskade att det här var självskrivet. Tyvärr är det mest i fysioterapeutkretsar den här skepticismen dyker upp. För mig är logiken enkel. Vi jobbar med muskulära, skelettala och neuromuskulära system överallt annars i kroppen för att optimera funktion och rörelseförmåga. Jag jobbar enligt precis samma principer som alla andra kollegor, bara att jag måste palpera de aktuella områdena genom en kroppsöppning. Att jag inte ryggar tillbaks för det intima i detta är en annan sak, och det är kanske däri det ”knäppa” ligger. Men eftersom patienterna gärna väntar i veckor eller månader bara för att få en sån här bedömning är jag ändå rätt övertygad att behovet av fler av oss är enormt.

Har jag missat några viktigt? Är det något du undrar? 

 

Hur man gör för att få hjälp med förlossningsskador?

Hur gör man för att få hjälp med förlossningsskador?

Att få hjälp med sina förlossningsskador

Den här frågan får jag ofta, och jag vet ungefär ingenting lika frustrerande som att svara på den. Inte för att frågeställarens behov på något sätt är fel. Utan för att svaret jag ger är värdelöst.

Om du hade trillat när du var i fjällen och drog av ett korsband i knät, eller om du fick en muskel som gick av när du spelade tennis – då hade vägen genom vården varit ganska straight forward. Men när det gäller förlossningsskador är det inte alltid så.

Jag vet inte var jag ska börja för att nysta i orsakerna till detta. Gammal hederlig ojämställdhet, och inställningen kring  ”lite svinn får du leva med” och ”det gör ont att föda barn”. Gamla strukturer och organisatoriska frågor, lite pengar och politik. Ni får gärna fylla på listan…

När jag ger råd om detta brukar jag utgå från några olika saker:

  • Var en besvärlig patient. Var påläst och fråga frågor. Om din vårdgivare inte kan svara, be om remiss vidare.
  • Utgå från din egen livskvalitet. Vårdgivare kan ibland stirra sig blinda på vad de kan se/inte se vid en undersökning. Det som vi aldrig kan objektivt se är ditt lidande. Du behöver få hjälp utifrån hur din livskvalitet och ditt liv påverkas, inte utefter vad en vårdgivare kan se.
  • Du har rätt till en uppföljning. Om du vill ha ditt besvär utvärderat om ett antal månader har du rätt att få detta. Be om en återbesökstid.
  • Du har rätt en second opinion. Om du inte upplever att vårdgivaren förstår dina besvär kan du alltid be om att få en second opinion.

Vad kan ha gått fel?

För många kvinnor kommer graviditet och förlossning vara den fysiska händelse om predisponerar för inkontinens och bäckenbottendysfunktion. De flesta kvinnor får någon slags buktning av slidväggarna efter en förlossning, och en stor del får också större eller mindre bristningar i slemhinnor och muskler i underlivet. Det finns mycket som kan kännas fel efter en förlossning, och många av de skador som sker kommer också läka med gott resultat. Men för den sakens skull är det inte okej att en kvinna som upplever att något är fel inte bemöts väl och blir bra undersökt. För många kvinnor är graviditet och förlossning startskottet för någon slags kroppsligt besvär. Bara för att det är vanligt förekommande betyder det inte att det för den enskilda kvinnan ska klassas som normalt.

Tecken på eventuella bäckenbottenproblem

  • Du upplever ofrivilliga och plötsliga urinläckage när du skrattar, nyser, hostar eller tränar.
  • Du behöver komma till en toalett med stor hastighet när behovet uppstår, och det händer att du inte hinner
  • Du behöver vara nära en toalett konstant, eller du känner trängningar hela tiden.
  • Du har svårt att tömma tarm eller blåsa.
  • Du kan råka förlora kontrollen över blåsan eller tarmen.
  • Du råkar släppa dig.
  • Du känner något som buktar i vagina och har tyngdkänsla, obehag och drag.
  • Du har ont i underlivet
  • Du upplever sex som smärtsamt.

Bäckenbottenbesvär kan uppstå när muskler är utsträckta, försvagade, trasiga efter en förlossning eller på grund av att de blivit överspända. Alla symtom här ovan betyder inte att något är skadat att du måste genomgå en operation. Om du blir rekommenderad att först testa exempelvis bäckenbottenträning bör din vårdgivare vara tydlig med hur och när resultatet av träningen ska utvärderas.

En liten hjälp på traven:

Det är normalt att
2-3 veckor efter förlossningen ·         Ha blödningar

·         Ha huggande smärtor i vagina

·         Uppleva liande/pirrande/ilande smärtor i vagina/mellangård

·         Känna en brännande känsla när du kissar/kissat

·         Uppleva obehag att krysta/bajsa

·         Ha ont i magen efter kejsarsnitt

·         Lida av förstoppning efter kejsarsnitt eller pga läkemedel

·         Ha bäckensmärta som finns kvar efter graviditeten.

Första 2 månaderna ·         Känna tyngdkänslor när du sitter på toaletten.

·         Läcka lite urin eller pruttar

·         Uppleva att kroppen stelnar till efter en stunds sittande

·         Vara lite öm i underlivet och resten av kroppen Uppleva sstelhet i bäckenregionen

·         Ha ett avdomnat område kring kejsarsnitt

·         Ha stygn som släpper trådar vaginalt

Om du ammar – så länge du ammar ·         Ha torra slemhinnor

·         Uppleva viss samlagssmärta (ökat behov av glidmedel)

 

Att ta upp med barnmorska/gynekolog/fysioterapeut
Oavsett när Läcker du avföring bör du ta upp detta med barnmorskan. (Vet du att du har spruckit i ändtarmen kanske du redan fått individuella råd om detta.)
När som helst efter första 6-8 veckorna ·         Samlagssmärta som  inte hör ihop med amning.

(Det kan dock göra ont de första gångerna, oavsett förlossningssätt och eventuellt bristningar.)

·         Bäckensmärta som inte avklingat spontant

6 månader efter förlossning Urinläckage som inte gett med sig trots att du kniptränat.
En månad efter att du slutat amma Om sex gör ont.

När du söker hjälp

Vad ska jag fråga?
1 Vad är det som orsakar mina besvär? Kan du visa och förklara vilka strukturer som är inblandade?
2 Vad ser du som lämpligt alternativ som förstahandsbehandling för mina besvär?
3 Hur länge ska jag vänta innan jag utvärderar resultatet?
4 Vad finns det för andra alternativa behandlingar? Finns det risk att jag behöver genomgå en operation?
5 Behöver jag en remiss till en annan vårdgivare eller specialitet för att få svar på mina frågoreller få vidare behandling?
6 Vem kommer följa upp mina besvär? Vart vänder jag mig med frågor?
7 Finns det möjlighet att få vägledning om samtalskontakt vid behov?
8 Finns det något jag behöver veta inför en eventuellt ytterligare graviditet?

Hur man gör för att få hjälp med förlossningsskador?

Du söker hjälp och vägrar ge dig med något annat än att du fått hjälp. Det är mitt svar, hur tråkigt det än är att säga det.

Jag har nog omöjligt täckt upp exakt allt som skulle kunna vara med i ett sådant här inlägg.

Fyll på med era kloka tankar och erfarenheter!

”Våga prata om det” versus ”skräms inte”?

”Våga prata om det” versus ”skräms inte”?

Någon skrev till mig

”Förlossningsrädsla ökar, och många vill få snitt utan medicinska indikationer.

Det ger oönskade konsekvenser på flera sätt”.

Det var på alla sätt en god ton i diskussionen, så anledningen till att jag tar upp ämnet är inte för att peka finger. Jag vill bara prata om det, eftersom jag inte planerar att sluta prata om förlossningsskador. Jag vill att vi lyfter de men som kvinnor får av alldeles vanliga graviditeter och förlossningar. Men också de mer extrema skadorna och symtomen. Smått och stort.

Jag ser det som att det finns helt andra personer som har som SIN uppgift att prata om andra nyanser av förlossningar. Om det positiva, det spännande, det häftiga, det inspirerande, det utmanande. Om den ”empowerment” som finns i att klara av en svår uppgift.

Det är inte min livsuppgift

Jag pratar om förlossningsskador, om trauman, om skit och elände.

För att jag inte tror att folk kan ha fantastiska förlossningsupplevelser? Nej.

För att jag inte unnar människor deras fantastiska förlossningar? Nej.

För att jag tror att alla förlossningar är livsfarliga? Nej.

Så här tänker jag:

  1. Jag vet inte om förlossningsrädslan faktiskt ökar. Jag tror att det kan verka så, men när man ser på statistiken så ökade kejsarsnitten fram tills för några år sedan. Men vi VET inte tveklöst just att förlossningsrädslan ökar. Att kejsarsnitten ökat kan också förklaras av andra faktorer, så som att svenska kvinnor blir gravida senare. Jag tror att uppfattningen är att förlossningsrädslan ökar för att vi faktiskt vågar prata om det nu. Det är (mer) accepterat att be sin barnmorska om att försöka få till stånd ett planerat kejsarsnitt på grund av förlossningsrädsla nu, för att det faktiskt finns en ökad acceptans för detta i vårt samhälle.
  2. De flesta som önskar kejsarsnitt utan medicinsk orsak gör det på grund av svåra minnen av en tidigare förlossning. Önskan om kejsarsnitt är vanligare efter sexuella övergrepp och också vid ångest och depression. Generellt sett känner förstföderskor starkare oro än omföderskor. Mycket svår förlossningsrädsla är dock vanligare hos omföderskor. Och här kan jag känna att gränsen mellan vad som är ”utan medicinsk orsak” och vad som faktiskt är ”med medicinsk orsak” är ganska tunn. Jag vet personer som har stora besvär efter mindre bristningar där de på grund av bristande diagnostik får kejsarsnitt ”utan medicinsk orsak” nästa gång.
  3. Skillnaden mellan kejsarsnitt och vaginala förlossningar vad gäller risker för mamman är inte superstor. Saxat från Socialstyrelsen (se länk nedan):

”Resultatet visade en sjuklighet på 27/1 000 för kejsarsnittsgruppen jämfört med 9/1 000 för vaginalförlossningsgruppen (hysterektomi, trombos, infektion, sårkomplikation, anestesikomplikation eller hjärtstillestånd).”

Det är rena risker för akutsjukdom. Men riskerna för andra åkommor, framförallt på längre sikt, är större efter vaginala förlossningar. (I jämförelse så kommer 40-60/1000 få en sfinkterruptur vid en första förlossning).

Kvinnor kommer inte sluta föda barn för att vi pratar om riskerna.

Riskerna för kvinnor kommer heller inte försvinna för att vi låtsas som ingenting.

wp-image-849329055jpg.jpg
En av alla de gånger jag pratar förlossningsskador…

En klok tänkare från vårt kommentarsfält har skrivit:

”Tänker spontant att vägen fram för att inte orsaka mer förlossningsrädsla är att inte fortsätta undanhålla information och adekvat eftervård…Vad kostar inte alla dessa skador i jämförelse (lidande, sjukskrivningar, operationer osv) när det uppenbarligen går att påverka/förebygga?”.

Och precis så tänker jag med. Att enda sättet för att minska människors förlossningsrädsla är att berätta sanningen.

Typ:

  • Du som blir gravid har en femtioprocentig risk att drabbas av bäckensmärta under graviditeten
  • Du som föder vaginalt har en 90 % chans att spricka något under din första förlossning
  • Mellan 3-6 % får en sfinkterruptur under den första vaginala förlossningen (Nu är faktiskt siffrorna mycket bättre, på vissa sjukhus!)
  • Kejsarsnitt bidrar också med viss ökad risk för ohälsa, dels akut (ökad blodförlust med mera ) och dels på längre sikt (livmodertrubbel vid nästkommande graviditet med mera)
  • Att vara gravid och föda barn (oavsett förlossningssätt) ökar risken för urininkontinens
  • Vaginala förlossningar är största riskfaktorn för framfall.

Jag hävdar fortfarande att det handlar om att kvinnor behöver bemötas med så pass mycket respekt och förtroende, att utgångsläget är att kvinnor kan tänka själva, och kan ta informerade beslut om sin egen förlossning,

För vi kan inte komma ifrån att även inom vården finns en paternalistisk kultur där kvinnor förminskas.

Jag citerar en artikel jag citerat förut:

”As feminism highlights the patriarchal oppression of women, consideration of the role of the healthcare system in perpetuating power inequity is of importance. As a historically male dominated profession, medical practice has been cited as talking control of the female body with the institution of medicine being designed in a way that enforces sexism and disempowerment of women…Of greatest importance is the role of the medical system in stripping women of their status of having the capacity to reason and make competent decisions…However, the dominant medical discourse that women are too uneducated to make decisions for themselves, and thus should not have control over health related decisions, still predominates….”

Hur gärna vi än vill annat kommer barnafödande fortsätta vara slitsamt för kvinnokroppen, och det är förenat med risker.

Men om vi kan garantera kvinnor att vi:

  • Kommer tro på den när de berättar att de inte mår bra, och
  • Att vi kommer göra vårt allra bästa för att de ska få må bra igen

Så tror jag att vi kanske kan minska förlossningsrädslan?!

För vad är väl värre än att misstänka att man kommer fara illa av en händelse i livet, och att dessutom tro att ingen kommer bry sig efteråt?

Här har jag tänkt på samma ämne tidigare:

Feminism och kvinnorelaterad hälso-sjukvård

Information vs. förlossningsrädsla

Och två referenser:

Indikation för kejsarsnitt på moderns önskan

C-section risks

Snart ett år efter min bäckenbottenrekonstruktion

Snart ett år efter min bäckenbottenrekonstruktion

Att vara gravid, föda barn och gå igenom postpartumperioden är sannerligen en resa. Kroppen genomgår så himla mycket förändringar, och en del blir aldrig som förut. Min resa är ju långt ifrån klar än! Vart jag landar med kropp och hälsa efter den här sista graviditeten är fortfarande okänt. Men den här tiden förra året fick jag lite av ett avslut på den resan som började när mina värkar kickade igång en sommarnatt 2012. För ett år sedan fick jag äntligen genomgå en operation som skulle laga min bäckenbotten igen, efter skadorna jag drabbades av när Wollmar föddes.

Jag kan inte helt och hållet utvärdera slutresultatet av operationen, eftersom jag blev gravid ganska exakt tre månader efter den och har varit gravid sedan dess. Min bäckenbotten har inte älskat den här graviditeten.

Men jag bloggade en hel del under den aktuella perioden, och jag tänkte göra ett samlingsinlägg.

Varför behövde jag opereras?

I det här inlägget kan ni läsa om när jag besökte läkaren och mina skador kunde konstateras. 

”Jag har ju sökt vård förut. Jag har varit hos gynekolog. Jag har varit på uppföljning på sjukhuset jag födde. Alla säger ”åh, det SER SÅ FINT UT”….Det var inget superlångt besök, det var inte tusen krångliga undersökningar eller utredningar. Jag träffade en trevlig läkare som ställde relevanta frågor, lyssnade, kollade igenom min förlossningsjournal. Sedan gjorde hon en noggrann men liksom tidseffektiv undersökning. Jag blir ju naturligtvis typ som alla andra i det här läget och bli osäker på att jag uppfattat helt hundra rätt, men så här:

Så här är läget:

Transversus perinei är av. Sfinktrarna är inte hela. Det är en reva i puboanalis som gör att min ändtarm också kan svaja i sidled. Utöver att den inte heller får stöd från perinealkroppen och sfinktrarna. Jag har intakta levatorer och inga framfallstendenser.”

Orolig inför operationen?

I detta inlägg skrev jag om mina tankar inför operationen, men också om mina förhoppningar:

  • ”Jag hoppas på att kunna få ett mer normaliserat tidsspann mellan att jag känner att jag behöver bajsa, och att jag faktiskt måste bajsa nuuuu.

  • Jag hoppas på att kunna få en mätbar förbättrad bäckenbottenstyrka, mätt med Aquaflex-koner.

  • Jag hoppas på att kunna släppa en del oro för vad som kommer hända med min bäckenbotten med ålder och med lite tyngre träning.

  • Jag hoppas kunna vara med avslappnad med att sluta med imodium inför och under en eventuell kommande graviditet och amning. Men jag är fullt beredd att fortsätta med imodium livet ut utöver det. Jag vet att det finns andra som förhåller sig skeptiska till det, men jag och min mage trivs verkligen med imodium.”

Operationsdagen

På operationsdagen publicerade jag en låtlista, vilket jag tror säger ganska mycket om min sinnesstämning. 

Sedan kom ett gäng inlägg av mer dagbokskaraktär

På återbesök

Jag har varit på ett återbesök hos läkaren som opererade mig. Där kunde man se att mycket hade blivit mycket helare, men att den externa sfinktern fortfarande inte gått att fåt ihop helt. Det, tillsammans med den interna sfinktern som inte alls går att laga, är fortfarande ett problem för mig. Men jag tror annars att min bäckenbotten är oändligt mycket stabilare och har bättre förutsättningar att åldras med grace tillsammans med mig, haha.

Om du önskar veta mer?

Bland annat dessa inlägg/inläggsserier förklarar ämnet förlossningsskador och dess konsekvenser. Mer läsning finns också om du använder sökfunktionen här på bloggen.

 

Hur påverkar förlossningen återgången till löpning?

Hur påverkar förlossningen möjligheten till återgång till löpning?

Det här är ett inlägg som handlar specifikt om vaginala förlossningar och påverkan på bäckenbotten, och de specifika faktorer som kan påverkar återgång till löpning utifrån det. Ett separat inlägg om kejsarsnitt och återgång till löpning kommer!

Förlossning, muskelskador och individuella utfall

Bäckenbottenmuskulaturen består av flera olika muskler som bildar botten på bukhålan, ungefär som en muskulär hängmatteformation. Denna ansvarar för att hålla upp bukorganen och att klara av slutmuskelfunktionen för urin och avföring. Bäckenbotten utgör också botten på bukhålan och är den struktur som måste klara tryckökningen när bålen anspänns för att hosta, nysa, lyfta eller krysta. Under en förlossning öppnas livmodershalsen, förlossningskanalen och vulva för att möjliggöra att barnet ska kunna passera. Alla vävnadsstrukturer sträcks ut och bäckenbotten sträcks ut till mellan 250-350 procent! Det är inte en liten muskelpåverkan och många andra skelettmuskler hade aldrig klarat en sådan utsträckning utan att paja totalt. Direkt efter en förlossning kommer blydläppar och allt kännas utsträckt, och bäckenbotten vara en svajig hängmatta.

födabarn2

 

En svag bäckenbotten ger sig till känna på ett eller annat sätt.

  • Du kan läcka urin när du hostar, skrattar, nyser eller lyfter.
  • Du kan ha svårigheter att hålla in fisar
  • Du kan plötsligt på bråttom att tömma blåsan eller tarmen och vara orolig över att inte hinna.
  • Du kan ha svårt att känna att du tömmer tarmen helt.
  • Du kan ha minskad känslighet för sexuell stimulering

Det är normalt att ha alla dessa symtom de första månaderna efter en förlossning, och detta är tydliga tecken på att din bäckenbotten behöver få tid att återhämta sig innan du belastar den med tung träning som löpning.

Väldigt individuellt

Det vanliga är att kvinnor går på ett återbesök till barnmorska 6-8 veckor efter förlossningen och då brukar de flesta få ”ok-stämpeln” för att gå hem och träna och ha sex som vanligt. Men jag tror att det är enormt vanligt att kvinnor upplever att det ändå inte riktigt är okej med hela underlivet efter den korta tiden efter förlossningen.

Det som försvårar detta med att uttala sig väldigt generellt om återgång till träning efter graviditeter och förlossningar är skadegraden. De flesta som föder barn vaginalt drabbas av någon slags bristning av graden 1-4. Ju större skadegrad, desto mer tid för rehab behöver du. Utöver dessa finns också levatorskador, något som man inte får diagnos på direkt efter förlossningen. Detta är en förlossningsskada som kan påverka stabiliteten i bäckenbotten oerhört.  Förlossningsskador kan vara otroligt olika, en del spricker litegrann och andra väldigt mycket. Någon spricker ingenting. Vissa får besvär med buktande slidväggar.

Som vid idrottsskador kan läkningen och återhämtning efter även en förlossning ta långt mycket mer än de där första 6 veckorna. Någon som har stukat sin fot lite lätt kanske är tillbaka i joggingspåret samma vecka, men efter en rejäl fotledsstukning med avslitna ledband kan återgången till idrott vara månader bort. Precis så stor skillnad kan det vara även för olika utfall efter en förlossning. Omfattningen av belastningen på bäckenbotten skiljer sig alltså drastiskt åt!

När är bäckenbotten okej?

Det går inte att säga utan att faktiskt kolla knipförmågan och lyssna på hur du mår. De flesta kvinnor kan med fördel vänta MINST tre månader innan de börjar springa efter en graviditet. De allra flesta profesionella inom området om är eniga om att det tar 40 veckor för att skapa en färdig bebis, och åtminstone det motsvarande för kroppen att återställa sig helt.

Kvinnor som förlösts med sugklocka, fått allvarliga bristningar, som har inkontinensbesvär, tyngdkänslor eller smärta från bäckenbotten bör träffa en fysioterapeut som gör en bäckenbotten-muskelfunktionsbedömning innan återgång till löpning. Vi är dock inte supermånga, och finns inte i hela landet, tyvärr. Om du inte an få komma till en fysioterapeut, be barnmorskan kolla knipet lite extra noga på efterkontrollen. Många gör fel när de tror att de kniptränar, så be om en bedömning!

Jag tycker att det är viktigt att öppna perspektiven med att göra en jämförelse med andra slags operationer eller skador. Aldrig någonsin skulle jag säga till en patient som genomgått en muskelbristning, bukoperation eller en rejäl fotledsstukning att ”efter så och så många veckor kan du återgå till tidigare träning oavsett hur du mår”.  Tyvärr är det sådana vaga råd en kvinna får efter en graviditet.

Min regel

Min regel är att du i princip inte ska börja jogga/springa om det gör ont, ger tyngdkänsla eller urinläckage. Urinläckage är vanligt förekommande, men inte normalt- i betydelsen att du ska behöva ha det så. Sök hjälp om du har urinläckage som inte går över med bara bäckenbottenträning. Bäckenbottenträning bör utföras dagligen med minst 30 knip om dagen i tre månader, innan det går att utvärdera resultatet av träningen.

Men känns det bra, så är det bra

Precis lika mycket som jag tycker att man ska lyssna på kroppens signaler om eventuella problem ska man också våga lyssna på kroppen om allting känns bra. Det är ingen mening med att ha alltför stor oro för bäckenbotten så att man inte vågar återta träningsformer man längtar efter. Mer om detta här. 

Referenser:

Alla inläggen i denna serie:

Var med och påverka forskning om kvinnors förlossningsskador

Var med och påverka forskning om kvinnors förlossningsskador!

SBU är ”STATENS BEREDNING FÖR MEDICINSK OCH SOCIAL UTVÄRDERING” och de håller just nu på med ett arbete kring behovet av  forskning om diagnostik, prevention och behandling av olika typer av förlossningsskador på kvinnor efter vaginal förlossning. De har fått i uppdrag från regeringen att ta reda på vilka forskningsfrågor som är viktigast att besvara inom området förlossningsskador. Arbetet ska ske i samråd med såväl patienter som vårdpersonal.

Därför har de tagit fram en enkät för att få veta mer. Enkäten vänder sig till dig som har intresse av framtida forskning inom detta område.

Du kan till exempel

  • själv ha drabbats av någon typ av förlossningsskada efter en vaginal förlossning
  • arbeta kliniskt med kvinnor som drabbats eller kan komma att drabbas av förlossningsskador
  • vara anhörig till en kvinna som fått en förlossningsskada
  • forska inom området.

I det tidigare arbete som man gjort, där man kom fram till att de prioriterade områdena är

  • diagnostik av förlossningsskador
  • prevention – åtgärder under förlossning för att minska risken för förlossningsskador
  • behandling av grad 2-bristningar
  • behandling av grad 3–4-bristningar (analsfinkterskador)
  • behandling av skada på levatormuskeln
  • behandling av fistlar mellan urinblåsa och vagina eller tarm och vagina
  • behandling av samlagssmärta
  • behandling av analinkontinens
  • behandling av skada orsakad av klipp
  • specifika skador på könsstympade.

Vad händer sedan?

När de sammanställt resultaten från enkäten kommer SBU att ta hjälp av förlossningsskadade kvinnor, närstående och vårdpersonal för att prioritera mellan de insamlade forskningsfrågorna. Vi kommer då att arbeta i en mindre grupp som träffas under ett heldagsmöte i Stockholm. Är du intresserad att ingå i en sådan arbetsgrupp kan du anmäla intresse via länk nedan. Resultatet av detta arbete kommer att presenteras för regeringen. Det kommer också att spridas till forskningsfinansiärer, forskare, kliniskt verksamma vårdgivare, patienter och närstående.

Till enkäten

Klicka här för att starta enkäten

Delta i workshop

Intresseanmälan till deltagande i workshop för prioritering av forskning om kvinnors förlossningsskador

Samlagssmärta och hur en fysioterapeut kan hjälpa

Samlagssmärta och hur en fysioterapeut kan hjälpa.

Smärtsamt sex. 

Det är så två ord sammansatta som absolut inte passar ihop. Sex ska ju vara en högst frivillig aktivitet som bara ska vara trevligt och härligt.

Smärta är ju inte trevligt och härligt någonstans.

Det finns många orsaker till att sex gör ont. Idag tänkte jag skriva om den sortens samlagssmärta som vi fysioterapeuter/sjukgymnaster kan jobba med. Då handlar det ofta om penetrerande sex. Om en djupare smärta som beror på att musklerna är krampande överspända. Mer om överspänd bäckenbotten har jag skrivit bland annat här.  Som jag har förstått det kan smärtan vara både fysiologiskt och psykologiskt betingad. Det kan handla om smärttillstånd kring bäckenet och bäckenbotten som skapar en reflexmässig överanspänning i musklerna  – bland annat endometriossmärta, graviditetsrelaterad bäckensmärta med mera. Det kan också vara en psykologisk reaktion – om penetration har gjort ont tidigare kan muskelminnet vara så pass starkt att bäckenbotten automatiskt tänker ”här ska inget komma in”. 

Korta muskler på baksida lår och de djupa musklerna i rumpan kan höra ihop med smärta och överspändhet i bäckenbotten. En persons muskeltonus och generella hållning i sig kan påverka bäckenbottens spändhet.

Överaktiva bäckenbottenmuskler

Du vet hur musklerna i dina axlar är efter en stressig dag framför datorn. Lite stumma, lite stela, nästan så att det domnar fläckvis och att smärta strålar ut i armar och upp i nacken? När du bara längtar efter att musklerna ska få lite hjälp på traven att slappna av, eftersom de är i ett krampliknande tillstånd och du inte viljemässigt själv kan få dem att lugna sig.

Bäckenbotten är en muskel precis som alla andra, och kan reagera på samma sätt. Men bäckenbotten hänger som en hängmatta där vaginalöppningen är i mitten. När hängmattan blir för stram och spänd blir vaginalöppningnen funktionellt sett för liten. Penetration kan då göra väldigt ont!

Hos vem kan bäckenbotten bli för spänd och stram?

Jag har inte hittat vetenskapliga samband mellan alla, och säkert glömmer jag något i listan. Men du får en uppfattning i alla fall. I en icke rangordnad ordning.

  • Hos en kvinna som haft ont i underlivet  av olika anledningar eller av ont av samlag då hon inte varit tillräckligt fysiskt redo.
  • Kvinnor med ärrvävnad efter förlossning eller operationer
  • Kvinnor med nervsmärta i området efter förlossning, operation eller en mekanisk/inflammatorisk retning till följd av bland annat endometrios.
  • Idrottsaktiva kvinnor med strama muskler i bål och ben
  • Kvinnor som varit utsatta för övergrepp och kvinnor som lever under hot
  • Kvinnor med generellt hög stress och ångestnivå
  • Kvinnor efter klimakteriet och kvinnor som ammar som har torra slemhinnor i underlivet, där bäckenbotten anspänns på grund av att penetration gjort ont på grund av torrheten
  • Kvinnor med långvarig förstoppning och magbesvär

Hos flera av dessa är spänningarna i bäckenbotten beroende på att dessa muskler ”rycks med” i ett generellt spänningstillstånd som kvinnan har även i resten av kroppen.

Kvinnokroppens sexuella responser

Ni ska få en liten kort  och säkert inte heltäckande sammanfattning. En kvinna behöver till att börja med känna lust för att bli upphetsad. Upphetsningen i sig innebär en rad fysiologiska effekter med ökat blodflöde till området, ökad fuktighet i vagina och en ökad eftergivlighet i vaginas väggar.

En kvinna som har en oro över att sex kommer gör ont har en minskad sannolikthet att kroppen ens svarar med dessa fysiologiska effekter – vilka alla behövs för att sex ska kunna vara bekvämt. En kvinna som oroar sig för samlagssmärta kan ha svårare att känna längtan och lust, och detta är ju första steget till att ens bli upphetsad. En reaktion är att musklerna inte slappnar av, andningen blir låst och hela den kroppsliga reaktionen blir fokuserad på försvar, snarare än på att gå igång sexuellt.

Har du samlagssmärta? Sök hjälp!

Kolla upp det hos en gynekolog i första hand! Uteslut att det är ”något fel” och våga sedan analysera dina egna känslor och reaktioner när det kommer till sex. Berätta om dina fysiska och psykiska reaktioner på sex. Om det inte går att hitta något anatomiskt avvikande finns tyvärr alltid en risk att du blir negligerad med att ”allt ser bra ut”. Men du kan ändå fortfarande behöva hjälp. Om du berättar vad som bekymrar dig är det lättare att hjälpa dig rätt inom vården.

Samlagssmärta och hur en fysioterapeut kan hjälpa

Det som en fysioterapeut kan hjälpa dig med är att se om ni tillsammans kan identifiera spänningsmönster i din kropp.  Du kan behöva hjälp att hitta sätt att varva ner och lugna ner de genrella muskelspänningarna. Kanske kan du själv jobba med avspänningstekniker och andningstekniker som gör att du kan styra avslappningen till din bäckenbotten.

Ibland kan en kvinna också behöva få hjälp med instruktioner för att slappna av och tänja bäckenbottenmusklerna och i vissa fall även få vaginala triggerpunktsbehandlingar.

Det ska inte göra ont att ha sex.

Det är en alltför viktig del i våra liv för det. Sök hjälp – kräv hjälp – se till att få bra hjälp. Jag vill också tipsa om boken ”Att vilja men inte kunna”, en fantastisk bok! Jag upplever at många av mina patienter verkligen uppskattar den boken.

Egenvård

Här har jag gjort en video om avslappningsträning för bäckenbotten:

Här finns också tips om töjningar i bäckenbotten du kan göra själv.

Och här finns tips på stretchövningar för muskler som är nära bäckenet. 

Jag har också skrivit en del om överspänd bäckenbotten i fler inlägg:

 

 

Svårt att bajsa efter förlossning

Läsarfråga om svårt att bajsa efter förlossning

Fråga:

Jag födde barn för 6 veckor  sedan utan större komplikationer. Nu har jag sedan en tid haft svårt med avföringen. Alla skriver om inkontinens men för mig är det tvärt om. Jag har svårt att få ut bajset och jag har även svårt att känna när ändtarmen är redo liksom. Jag är så otroligt rädd att något ska ha gått sönder som de inte berättade på förlossningen. Vad ska jag göra?

Svar:

födabarn2

Hej och grattis till bebisen!

Det finns flera andra anledningar till att ha svårt att bajsa efter en förlossning. Muskulärt brukar vi säga att det tar minst 8 veckor men ibland upp till ett år för bäckenbotten att helt återställa sig. Du har precis bara hunnit igenom den första ”akuta” läkningen och återhämtningen.

Någonstans har jag läst att 20 % av alla kvinnor är förstoppade efter en förlossning, men också att 20% av världens befolkning lider av förstoppning generellt.

Vad kan ha hänt?

Under förlossningen sträcks alla vävnader i bäckenbotten ut ungefär 300%. Det handlar både om slidväggarna och musklerna. Det kan även uppstå nervskador som ger lite olika symtom och förändrad känsel. Nerver läker med en millimeter per dygn. Man kan ibland behöva vänta ganska länge innan känseln i underlivet känns som det ska!

Svårigheter att hålla kiss och avföring

Muskelskador i bäckenbotten kan vara mer förknippade med svårigheter att hålla kiss och avföring, men vissa skador kan också göra så att det är svårare att bajsa.

Möjligen kan en buktande bakre slidvägg vara en anledning till att det känns som att det är svårt att bajsa.

Det kan också vara så att en överspänningsproblematik, en akut reaktion på det trauma som bäckenbotten genomgått, kan göra att du har svårt att slappna av nog för att släppa igenom bajs.

Hur vet du vad som är problemet?

Mitt svar är alltså såhär: Visst kan du möjligen ha en muskelskada eller en buktande slidvägg efter förlossning, men du kan också ha bara ”vanligt konvalecent bäckenbotten” efter förlossningen. Du kommer inte egentligen kunna veta vilket på ganska många veckor eller månader. Jag kommer hänvisa till lite olika inlägg längst ner om du nu ändå vill läsa på om möjliga andra orsaker.

Såhär tänker jag mig alltså att kan vara:

  • Du har fött barn, fått drag, tryck och utsträckta muskler och nerver i bäckenbotten.
  • Du har svullnader, blånader och alla vävnader håller sakteligen på att läka, men du har också ett tydligt kroppsminne av smärtorna.
  • Du har precis fått en bebis, möjligen rör du dig mindre än vanligt. Kanske ammar du också vilket gör att en del av den vätskan du får i dig inte går till dig själv, utan till bebisen. Du och bebisen har ännu inte fått in någon rutin i vardagen, du äter på oregelbundna tider och kanske inte ens den mat som du helt är van vid.
  • Sammantaget gör detta dig lite förstoppad, och kroppsminnet från förlossning och smärta gör att du inte vill krysta.
  • Att bajsa blir då en obehaglig upplevelse, som gör att bäckenbotten automatiskt spänner sig och därför inte släpper ut avföringen som den ska.
  • Att oroa dig för hur det ska gå att bajsa, gör det svårare att göra det också.
  • Det uppstår en ond spiral kring bajsandet, och du upplever besvär.

födabarn1

Enkla råd du naturligtvis redan läst dig till.

– ät på regelbundna tider.

– ät fiberrik mat

– drick extra vätska, speciellt om du ammar

– rör på dig så mycket du kan och orkar. Om du rör dig mindre än vanligt kommer tarmarna känna det, och du får ökad risk för förstoppning

– lyssna på kroppens signaler. Gå direkt när kroppen säger att den vill bajsa. Om du inte går vid första signalen stannar avföringen kvar i tarmen, och kroppen drar tillbaks mer vätska från avföringen. Nästa gång kroppen skickar signaler om tarmtömning är bajset hårdare att få ut.

Kanske något nyare råd

  • Använd en fotpall. Sitt med knäna högre än höfterna, det hjälper bäckenbotten att öppna upp sig och slappna av. Du kommer märka skillnaden!
  • Håll emot med lite toapapper mot mellangården när du ska försöka krysta, det kan göra det bekvämare för din svullna bäckenbotten.

För att komma förbi en spänd bäckenbotten:

Kanske räcker det bara med att ta bort fokuset från att prestera? Kan du läsa på toaletten?

Annars gör du om följer.

Sätt dig på toaletten, med fötterna på en pall.

  • lägg händerna på magen
  • spänn magen som att du skulle parera ett slag
  • slappna av och låt magen välla ut i dina händer.
  • upprepa spänn/slappna av 1o gånger och avsluta med en 10 sekunder lång avslappning
  • när du slappnar av den sista gången försöker du också slappna av i bäckenbotten

om du då känner att du är redo att bajsa, krysta nu mjukt på utandning.

Annars upprepar du spänn/slappna-av proceduren 10 gånger igen.

 

Om du tror att överspänningsproblematiken gäller mer än bara när du ska bajsa rekommenderar jag följande:

Övriga inlägg som kan hjälpa dig mer tips eller råd:

Bäckenbottensäker tyngdlyftning

Bäckenbottensäker tyngdlyftning

”Kan jag aldrig mer lyfta tungt?”

Det här är en fråga jag ofta får i patientmöten. Den har många olika sorters svar och är inte enkel. För en tid sedan träffade jag en kvinna som drabbats av en sfinkterruptur när hon födde barn. Hon hade fått ett uppföljande besök hos en uroterapeut efter förlossningen. Uroterapeuter är generellt välutbildade, engagerade och otroligt duktiga. Just min patient måste ha råkat ut för ett stolpskott. Hon fick rådet: ”Du ska inte lyfta tungt, kanske aldrig mer i livet”.

Jag blir så arg.

Du ger inte så negativa besked till en ung kvinna utan att i samma mening leverera en plan för att lösa problemet i fråga.

Dessutom måste vi i så fall också börja med att definiera vad som är tunga lyft. För de flesta förlossningsskadade är gränsen i början barnets vikt. När upphör barnets vikt vara en gräns för mammans gränsvikt för lyft? Vid 10, kg? 20 kg? 30 kg?

Vad är ett tungt lyft egentligen?

Jag är ingen styrketräningsperson, har aldrig varit. För några år sedan försökte jag börja styrketräna lite mer, men. jag fick sluta med att träna knäböj med vikter på ett visst antal kg. Detta eftersom jag efter det fick värk i bäckenbotten på ett sätt som jag inte känner mig bekväm med. Jag satsar ju ändå hellre tid och funktionalitet på löpning. Men OM knäböj med tunga vikter hade varit en sak som gett mig mening med livet, då tror jag ändå att det hade gått att lösa.

Finns det begränsningar?

Kvinnans anatomi och konsekvenser efter graviditeter och förlosssningar sätter begränsningar på vad en kvinnas bäckenbotten tål, det kan jag alltså köpa. Som vanliga motionärer gör vi alltid bäst att lyssna på kroppens svagaste länk och inte gå förbi de gränser denna sätter upp. För någon är det kanske rörligheten, bålmuskelstyrkan, eller i mitt fall bäckenbotten.

bäcken 005

Men för dig som VILL lyfta tungt, här kommer mina råd:

  • Första steget: Koordinera bäckenbotten och diafragma

Jag har varit inne och nosat på detta ämnet vid tidigare inlägg som ”Får jag aldrig mer hålla andan” och ”Andingstekniker”. När du andas in, sänks din diafragma och din bäckenbotten. När du andas ut höjs din diafragma igen, och din bäckenbotten spänns upp en aning. För att kolla om din andning har en bra koordinerad rörelse mellan dessa två lägger du en hand på din avslappnade mage och en på bröstkorgen. Dra in ett stort andetag. Vilken hand åkte ut först?

Handen på magen ska åka ut först.
Du behöver träna in detta andningsmönster tills det är ditt normaltillstånd. Detta är första steget för att klara tunga lyft. Anledningen till att ha en tvärt-om-andning är att du förmodligen går och drar in magen konstant. Sluta med det.

  • Andra steget: Lär dig känna när bäckenbotten sänks

Du bör lära dig att känna när din bäckenbotten sänks under en vanlig inandning. Detta är något jag ibland får jobba med att ”avprogrammera” kvinnor med stora besvär efter förlossningar, de känner i motsats till de flesta andra ALLDELES FÖR MYCKET, alldeles för starkt.

Detta kan också kräva en hel del koncentrationsträning. Du ska kunna känna att bäckenbotten koordineras i en nedåtrörelse när du tar ett djupt andetag. Bäckenbotten ska sänkas på inandning, höjas på utandning.

Att träna in detta innebär att du medvetet kan förstärka rörelsen när du behöver extra kraft i bäckenbotten. När du hostar, nyser, skrattar behöver din bäckenbotten spännas upp. Har du tränat in  den automatiska rörelsen i vanliga utandningar, kan du vid behov förstärka den. Kanske kan detta räcka för att bli av med en del ansträngningsinkontinens?

Detta tränar du in i något som vi kallas ”the knack”. När du aktivt kniper innan du ska hosta, nysa, skratta eller lyfta kommer bäckenbotten spjärna emot buktrycksökningen. Detta förbättrar urinrörets stängning genom att det dras uppåt/framåt och trycks emot pubisbenet som därmed mekaniskt trycks till i ett stängt läge.

bäcken 004

  • Tredje steget: Lär dig koordinera andningen med rörelse och belastning

Nu är det dags att testa detta i rörelse! När du rör dig och använder musklerna runt omkring bålen kommer buktrycket ökas, vilket skapar ett tryck neråt mot bäckenbotten. Jag tycker att plankpositioner är bra exempel för att träna in detta. Börja med en planka på knä. Kan du hålla en bra plankposition, hålla en bra stabilitet i bålen och samtidigt andas? Ja, då testar du att gå upp på tå. Behöver du börja hålla andan i plankan säger det oss att du inte har tillräckligt med styrka i din bålmuskulatur för att stabilisera dig, utan att ta till en extra stabiliserande faktor – att hålla andan. Du behöver alltså kunna koordinera andningen, övningen/rörelsen och bäckenbotten. Även här vill jag hänvisa tillbaka till inlägget ”Får jag aldrig mer hålla andan”? Börja också med vanliga knäböj och tåhävningar, utan belasning. Vad händer med andningen? Med bäckenbotten?

  • Fjärde steget: Träna dig stark parallellt

I inlägget om ” Är det farligt att lyfta tungt efter förlossning?” resonerade jag kring att det kan vara viktigt att vara stark i övriga kroppen för att jämna ut belastning och tryck och avlasta bäckenbotten med hjälp av annan muskulatur. Medan du tränar upp dig vad gäller andning och koordinering av bäckenbotten/diafragma kan du med fördel se till att resten av kroppen hålls stark.

Om du har besvär bör du träna styrketräning gärna i sittande, undvika att hålla andan och köra hyfsat stabilt för att undvika onödigt buktryck – men ändå få till en bra styrketräning för enskilda muskler. Se mer här:

  • Femte steget: Be någon kontrollera din teknik och din hållning. 

För att optimera bäckenbottens funktion kan det vara av vikt att kontrollera tekniken, hållningen och att höften/rumpans muskler jobbar som de ska. Ska du göra knöböj, marklyft eller andra tunga lyft behöver du göra detta med ryggraden i neutral hållning och med god funktion i höfter och rumpa för att optimera bäckenbottens funktionalitet i sammanhanget. När du kommit så här långt behöver du boka en tid med en yrkeskunnig på det gym du tränar och be denne vara petnoga med din teknik och hållning .

Bäckenbottensäker tyngdlyftning

”Du kanske aldrig mer i livet ska lyfta tungt” som ett generaliserat svar till en förlossningsskadad kvinna är ett typexempel av saker som gör mig ilsken. Visst, det FINNS kvinnor som har så pass bristande stöd i bäckenbotten att de inte bör lyfta tungt. Dessa kvinnor kanske i första hand ska få tillgång till reparativ kirurgi, i andra hand sjukvårdande fysioterapeut/uroterapeutledd bäckenbottenträning. Och få en välgrundad undersökning och rehabplan inför återgång till med tyngre träning. Det generella svaret om någon ska/kan/bör lyfta tungt måste vara: Det beror på.

Tidsplanen för detta?

Jag skulle säga åtminstone tre månaders aktiv träning med dagliga andnings/koordinationsövningar, bäckenbottenträning samt parallell bäckenbottenskonsam styrketräning. Innan dessa är du troligen inte redo. Om det gäller återgång till träning efter förlossning vill jag också hänvisa till följande inlägg:

Referenser:

 

När kommer jag sluta kissa på mig?

När kommer jag sluta kissa på mig?

Det trillar med jämna mellanrum in frågor. Här är en fråga om inkontinens.

När kommer jag sluta kissa på mig? Jag födde barn för över ett år sedan, och jag kissar fortfarande på mig då och då när jag hostar, skrattar eller nyser. Min mamma och mina systrar har haft lika dant, min mamma har till och med genomgått en inkontinensoperation. Jag tycker att jag återhämtat mig bra annars, men när kommer det här kissproblemet gå över? 

Jag ska försöka svara på den här frågan, och kommer dela upp den i ett gäng delfrågor. Häng med!

Varför kan jag inte alltid hålla hundraprocentig kontroll över blåsan?

Vävnderna och musklerna kring livmodern, tarmen, blåsan och bäckenbotten blir alla uppmjukade under graviditeten, detta beroende både på hormoner och bebisens ökande vikt. När du sedan födde barn sträcktes bäckenbotten ut någonstans mellan 300%. Detta innebär att även om du inte sprack jättemycket, fick dessa muskler sig en rejäl genomkörare. De tunnades ut och försvagades.

Att ha försvagade bäckenbottenmuskler innebär att du kommer ha svårare att spänna dem och stänga åt kring urinrörets mynning. Detta innebär att du ibland kan vara otillräckligt stark för att hålla emot när trycket i buken ökar, som när du hostar, nyser eller skrattar. Det finns även andra orsaker till urinläckage som har med stabiliteten kring urinblåsan och urinröret att göra. Dessa kan komma av graviditeter (oavsett förlossningssätt), övervikt (belastningen som tynger nedåt) och ålder (minskad stuns i vävnaderna).

bäcken 004

Är jag ensam om att drabbas av detta?

Du är absolut inte ensam. Den medicinska termen för det du drabbats av är ansträngningsinkontinens. Inkontinens kan låta allvarligt, och som något som drabbar bara gamla tanter. Det är dock det vanligaste besväret som drabbar nyblivna mammor. Ungefär en tredjedel av alla kvinnor lider av någon slags inkontinens. Det är oerhört vanligt – vi bara pratar inte om det så ofta.

Vad avgör vem som drabbas?

Den största riskfaktorn är om du hade besvär med att kontrollera blåsan redan under graviditeten. Om du förlöstes med hjälp av sugklocka ökar risken. Vissa studier har också visat att långa krystskeden och stora bebisar ökar risken för ansträningsinkontinens.

När du nyligen varit gravid och fött barn finns en ökad risk att vara drabbasd. Efter klimakteriet drabbas kvinnor ganska lika, oavsett antal förlossningar eller förlossningssätt. För en del finns det också tydliga ärftliga faktorer i detta.

När kommer det går över?

För en del går besvären över av sig själva inom de tre första månaderna, ungefär så länge som den akuta kroppsegna återhämtningen håller på. För en del går besvären över med hjälp av regelbunden knipträning med appen TÄT eller motsvarande knipträning. Om besvären inte gått över inom det första halvåret behövs troligen något mer än bara kroppsegen återhämtning. Då behöver du troligen hjälp med undersökning och behandling.

Vad behöver jag göra för att det ska gå över?

Bäckenbottenträning kan stärka upp musklerna så att du kan knipa emot och stänga till urinrörsmynningen tillräckligt hårt, för att förhindra läckage. Muskeltillväxten kommer successivt, men du behöver träna dagligen i minst 3 månader för att kunna utvärdera resultatet. Precis som för alla andra muskler i kroppen är träning en färskvara. För att sedan bibehålla din bäckenbottenstyrka måste du upprätthålla styrkan med träning 2-3 gånger i veckan. Annars kan besvären komma tillbaka. Som jag nämnde ovan beror inte alla urinläckage på att musklerna är försvagade. Får du inte lindring av dina symtom med knipträning behöver du kanske annan behandling.

 Hur gör jag när jag kniptränar?

Ligg på rygg och andas på ett avslappnat sätt. Försök att knip åt som att du skulle hålla in en fis och kiss, och dra sedan hela bäckenbotten uppåt/inåt i kroppen. Du ska inte aktivt spänna rumpan eller magmusklerna, men det får bli en liten automatisk medspänning i nedre delen av magen. Håll i några sekunder, och släpp sedan. Klarade du detta? Bra! Ladda nu ner appen TÄT och ställ in att den ska påminna dig tre gånger om dagen. Gör det _nu_.

Finns det något annat jag bör tänka på?

En del blir så rädda för att kissa på sig, att de börjar dricka för lite. Om du inte ammar behöver du få i dig ungefär 1,5 liter vätska genom dryck, och ytterligare 5 dl genom föda per dygn. Du bör kissa ungefär 2 dl, 6-8 gånger per dygn. Om du ammar behöver du naturligtvis mer vätska!

Det finns också ett annat knep som du kan behöva träna in. Det är en slags betingad reflex som du kan ersätta det automatiska knip vid hosta/nysning/skatt som gått förlorat. Vi kallar det ”the knack”, och innebär helt enkelt att du vänjer kroppen vid att knipa aktivt vid plötsliga buktrycksökningar.

Men jag har redan kniptränat i över tre månader, och det har inte hjälpt!

Vi vet att 20% av alla kvinnor faktiskt kniper fel, så om du inte redan gjort det kan det vara vettigt att boka tid hos en fysioterapeut som gör vaginala bedömningar. På så sätt kan du få en undersökning och se hur starka dina muskler är, och få en förvissning om att du gjort rätt.

Vi vet att en del kvinnor faktiskt inte blir hjälpta av enbart knipövningar, så tveka inte att be om vidare hjälp om du har kvarvarande bekymmer. Det finns hjälp att få även för dem där muskelträning inte räcker hela vägen.

Svaret på den inledande frågan blir då: 

Du kan inte förvänta dig så mycket mer spontan förbättring när ett år gått sedan förlossningen. Om du inte redan har kniptränat intensivt i minst tre månader är det dags att börja nu.

Om du redan kniptränat intensivt och samvetsgrannt i flera månader och besvären kvarstår rekommenderar jag dig att uppsöka en gynekolog för en bedömning. Var då noggrann med att poängtera hur dessa besvär påverkar din livskvalitet i stort, ifall denna skulle visa tendenser på att negligera dina besvär.