Kategori: Förlossningsskador

Förlossningsskador

När förlossningen ger dig en skada

Här kan du läsa våra inlägg om förlossningsskador. Inläggen kan vara informativa tipsinlägg till vad du ska fråga på återbesöken och hur det egentligen ska kännas efter en förlossning. Men det finns också mer resonerande inlägg om skador och hur de ska förebyggas och behandlas.

Den fysioterapeutiska inriktningen när det gäller förlossningsskador är funktion. Hur din kropp och bäckenbottens muskler ska fungera för att du ska kunna göra det du vill med livet.

Inläggen baseras på främst vetenskap och har då referenslistor i slutet, men det finns också inlägg av mer åsiksbetonad karaktär. Där vetenskap saknas baserad information på fysioterapeutiskt beprövad erfarenhet.

Se även den mer personligt inriktade katetorin ”Sfinkterruptur” där Mia skriver om sin egen skada.

Är det dåligt för bäckenbotten att bära mitt barn?

Är det dåligt för bäckenbotten att bära mitt barn?

Att bära barn, bära tungt och att vara nyförlöst eller svag i bäckenbotten.

 

Det är inte jag på bilden, det är en av mina systrar. Men låt oss alldeles så här i början slå fast att jag inte alls är emot att bära barn. Jag har däremot som syfte att folkbilda, och i det här inlägget vill jag dela med mig av en del tankar kring belastningen kring att bära barn när man är nyförlöst.

Känns det inte bra, fortsätt inte

Jag vet mammor som så gärna VILL bära sina barn, att de både ignorera sina egna kroppars signaler och sitt eget bättre vetande. Att bära barn är både praktiskt och mysigt. Men det är också en belastning i kilon och gram, som läggs på bärarens kropp. Belastningen kan kännas för tung. Både för axlar, skuldror och rygg. Och för bäckenbotten.

Belastningen är på riktigt

Medan du bär lägger du på dig ett antal kilo som kroppen kanske inte har resurser för. Lederna ska hålla. Musklerna ska ha uthålligheten. Bäckenbotten ska tåla ytterligare belastning, trots att den nyligen kanske genomgått både en graviditet och en förlossning.

Bärhjälpmedel avlastar, men inbjuder till långvarig belastning

Bärhjälpmedel är hjälpmedel. Det fördelar vikten och det avlastar. Det är skönt att bära med ett bärdon som sitter bra. Kanske för skönt. Det kan inbjuda till en längre tids bärande än vad som faktiskt är bra för dig.

Bärhjälpmedel tillåter aktivitet, när du kanske behöver vila

Ibland kan jag tänka att det är en bra reglering, det här att vissa bebisar nap-nappar sina föräldrar. Det finns en poäng med att tvingas vila och gosa när bebisen ska sova. Du måste inte vara supereffektiv. Kroppen kan behöva pausen!

Vad säger forskningen?

I en studie har man mätt trycket mot bäckenbotten hos kvinnor som lyfter och bär. 46 kvinnor fick ha en vaginal tryckmätare samtidigt som de gick och lyfte på olika sätt och i olika hastigheter. Vikten var samma, men fördelades på olika sätt:

  • 13,6 kg som en ryggsäck
  • 6,8 kg i vardera hand hängande rakt ned
  • 13,6 kg på ena höften
  • 13,6 kg bärandes framtill
  • 6,8 kg på ena höften, den andra 6,8 kg hängandes rakt ned
  • 13,6 kg bärandes ut från kroppen (=den uppskattade vikten av vad ett babyskydd och en bebis vägen, i motsvarande den vinkel som du bär ett babyskydd)

Trycket ökade ju fortare kvinnorna gick

Du som har besvär med bäckenbotten kanske ska undvika att gå raska promenader med bebis i sele. Det visade sig också i studien att bära på höften, att bära på magen och att bära på det sätt som man bär ett babyskydd gav högst tryck mot bäckenbotten. Att bära på ryggen var absolut bäst i det avseendet att det gav lägst tryck mot bäckenbotten.  De sneda/ojämna bärteknikerna kräver kompensatorisk muskelaktivetet för att hålla balansen i bålen, vilket ökar buktrycket.

Trycket mot bäckenbotten vid lyft

Forskarna såg också att trycket blev som högst när vikten plockades upp, mittemellanhög när vikten lades ner, och lägst under tiden kvinnan bar och gick. Lägst tryck under lyft var då testpersonerna lyfte med böjda knäna jämfört med då de lyfta med böjning i höften. Alla måtten på tryckökningarna som skedde var ändå mindre än den tryckökning som sker när en person hostar. Dock så sker aktiviteter som bärande och gående under mycket längre tid än vad en person faktiskt aktivt hostar!

Studiens nästan rara slutsats är följande:

“During potentially high-risk times, such as the postoperative or postpartum periods, is seems prudent, based on biologic plausibility, to limit time spent doing high intra-abdominal pressure activities. Our results suggest that we can recommend that patients evenly distributes their loads when possible, and to limit fast walking in the immediate postoperative period. Finally, research aimed to redesign heavy appliances that are regularly carried, such as car seats is warranted in order to help post-partum women achieve a lower intra-abdominal pressure profile.”

Några kloka tankar från er läsare? 

Referens:

Effects of walking speeds and carrying techniques on intra-abdominal pressure in women.

Mer om bärande och bäckenbotten på BakingBabies:

Vågar jag föda vaginalt efter en sfinkterruptur?

Vågar jag föda vaginalt efter en sfinkterruptur?

En till vaginal förlossning efter en sfinkterruptur

Tiotusenkronorsfrågan i alla sammanhang där kvinnor med stora förlossningsskador möts och diskuterar (läs på forum och Facebook) är: Vågar jag föda vaginalt igen?! En del vill gärna det, och en del får ångest bara de tänker tanken. Alla är olika. När frågan ställs kommer en rad olika svar:

Svaren haglar tätt

  • Jag är rekommenderad kejsarsnitt efter min skada
  • Min läkare säger att det borde vara okej att föda igen
  • Jag vill, men vågar inte
  • Jag testade, och det gick bra
  • Jag testade, och jag sprack lika mycket andra gången

Är glaset halvfullt eller halvtomt?

Den medicinska världen verkar hyfsat enig om att kvinnor som tidigare fått en sfinkterruptur, och som inte har några besvär, har över 90 % chans att föda vaginalt igen utan att spricka lika mycket nästa gång. Men risken finns alltså, och spricker man lika mycket andra gången är det kanske inte lika lätt att laga bra. Det är ungefär lika stor statistisk chans att drabbas första gången (som förstföderska) som det är att drabbas andra gången. För en kvinna som inte spruckit mycket första gången minskar risken, men för en kvinna med sfinkterskada kvarstår risken alltså på ungefär samma nivå. Här blir det en förtroende- och attitydfråga. Om det är över 90 % chans att inte spricka, kan man ändå tänka att det är en väldigt liten risk. Men samtidigt, det har redan hänt en gång, och det var osannolikt redan då. Det finns inget rätt eller fel i hur man tolkar dessa siffor. En kvinna kommer filtrera siffrorna genom sina egna erfarenheter och upplevelser.

grad4-skada

Vi vet en del, men på inidividnivå är det svårt

 

Risken att drabbas av sfinkerskada ökar vid förlossningar där tång eller sugklocka används. Det dubblerar risken. Precis som hos förstföderskor ökar risken för sfinkterrupturer då barnet är stort (över 4 kg), så även påverkar mammans ålder (över 40 år). Vi kan aldrig riktigt i förväg vet hundraprocentigt hur stort barnet blir. Vi kommer heller aldrig kunna påverka mammans ålder. Men förlossningsförloppet går ju att påverka. Om alla inblandade jobbar mot samma håll och har tid och resurser till förfogande.

Ett blogginlägg kan inte svara på hur du ska göra

  • En kvinna som tidigare fått en sfinkterskada har ungefär samma risk för en förstföderska att drabbas av en sfinkterskada vid nästkommande förlossning (ca 6% hos båda), i motsats mot andra omföderskor som har en 1,5% risk att drabbas.
  • Instrumentella förlossningar ökar risken för sfinkterruptur, oavsett om det är första, andra eller tredje gången
  • Barnets vikt (över 4 kilo) ökar risken och om mamman är över 40 år.
  • Tidigare grad-4 skada ökar risken mer än grad 3-skador.

Hur ska jag tänka?

Det är bara ett fåtal av riskfaktorerna som går att se innan en förlossning, men en uppskattning av barnets vikt kan vara en faktor att ta i beräkningen. Det kan också vara avgörande om det var en grad 3 eller grad 4-skada du drabbades av. Din ålder kan också vara något som spelar in, ta upp denna och diskutera med din barnmorska. Som vanligt finns det inga klara svar att ge dig om hur just du ska göra.

Vad säger riktlinjerna?

Bäckenbottenutbildning.se är det bästa materialet som finns att tillgå kring bäckenbotten och förlossningsskador, lättfattligt och på svenska. Citat därifrån:

”Om kvinnan är besvärsfri efter sfinkterskada kan vaginal förlossning rekommenderas men kvinnans egen åsikt och önskemål ska tas i beaktande vid val av förlossningssätt. Det är viktigt att informera kvinnan att det finns en viss ökad risk för ny sfinkterskada men den stora majoriteten, >90%, föder nästa gång utan ny sfinkterruptur. Ett samtal kring förlossningssätt med obstetriker på specialistmödravård alternativt på förlossningskliniken där hon skall föda skall erbjudas, framförallt vid besvär eller eget önskemål.”

Gå igenom tillsammans med din barnmorska:

  • hur din förra förlossning var
  • hur dina eventuella symtom är nu
  • om ni kan hålla koll på barnets storlek
  • hur behovet av att eventuellt använda sugklocka ska undvikas

och ta ett beslut utefter vad ni kommer fram till i den diskussionen.

Vågar jag föda vaginalt efter en sfinkterruptur?

Kvinnor som har besvär och symtom efter sin sfinkterruptur, oftast gällande inkontinens av gaser eller avföring, brukar förlösas via kejsarsnitt vid efterkommande förlossning. Kvinnor som inte har några symtom och vars bäckenbotten och analsfinktrar fungerar väl har över 90 % risk att inte drabbas igen. Besvär av anal-läckage kan öka med åldern hos alla kvinnor som tidigare haft en sfinkterruptur, och ökningen kan bli något större av efterföljande vaginala förlossningar, även om dessa passerar utan större skador.  Du behöver själv välja mellan om du anser att över 90 % att inte spricka igen känns som en bra säkerhetsmarginal.

Hoppas detta gav dig några tankar på vägen åtminstone! Berätta gärna hur du resonerar!

Referenser:

Traumatisk förlossning och smärta

Traumatisk förlossning och smärta

Det trillade en reflektion och en fråga.

Jag har en fråga till dig om traumatiska förlossningar. Vet du om man riskerar att få mer smärta efteråt (rygg-, bäcken- och nervsmärta) om förlossningen varit jobbig? Ibland tänker jag att all smärta som jag upplevt efter min yngstes förlossning kanske delvis kommer av att min kroppsbild förändrats, omedvetet, i och med jobbiga minnen. Kanske att jag även är sensitiserad. Vad säger forskningen?”

Forskning om smärta och posttraumatisk stress

Forskning omposttraumatisk stress  (alltså inte specifikt från förlossningar) har visat att detta är vanligt förekommande hos patienter med långvariga smärtbesvär. Ungefär 25 % på skandinaviska smärtkliniker uppskattas ha PTSD eller symtom men inte full diagnos av PTSD. Man tror att PTSD kan ha negativ effekt på smärtan, och tvärtom. Patienter med symtom av posttraumatisk stress uppskattas ha högre smärta, mer rörelserädsla och psykisk stress än andra smärtpatienter. De kan också ha mer depressiva symtom och mer ångest än andra. Man tolkar detta som att det är de posttraumatiska stressymtomen, och inte själva traumat i sig själv, som skapar påverkan på smärttillståndet. Detta tyder på att patienter med posttraumatisk stress kan behöva ha en mer specialiserad smärtbehandling än andra. Man har också sett  att ungefär 50% av patienter med kronisk ländryggssmärta också lider av PTSD-symtom. Hur sambandet ser ut är inte helt hundraprocentigt klarlagt. Handlar det om personlighetstyp, nerv-biologi eller nerv-fysiologi, minnen, beteenden eller personliga copingstrategier? Säkert delar av allt hos många.

Hur ska jag tänka kring behandling?

KBT är en en behandlingsterapi som är rekommenderad för patienter med kronisk smärta och som också kan vara bra för patienter med PTSD. Min egen tanke är att kvinnor med besvär efter graviditet och förlossning gärna kan kombinera fysiologisk behandling med psykologisk. Alltså, egentligen fler än de som kan tänkas ha posttraumatisk stress. Det finns så många olika anledningar till att få ett lite stukat psyke efter omvälvande livshändelser.

Att ta sin egen problematik på allvar är viktigt

Jag hittade det så fint uttryckt här:

”Subsequent childbirth after a previous birth trauma has the potential to either heal or retraumatize women. During pregnancy, women need permission and encouragement to grieve their prior traumatic births to help remove the burden of their invisible pain.”
Kvinnor måste få tillåtelse och uppmuntran att sörja och berarbeta sina förlossningstrauman för att på så  sätt lätta bördan av osynlig smärta på insidan. Det tror jag garanterat hjälpa i en rehabiliteringsprocess för smärta och funktionsnedsättning också. 

Referenser:

Gå till en fysioterapeut för min bäckenbotten, va?

Besöka en fysioterapeut/sjukgymnast för bäckenbotten

pelvis 001

Gå till en fysioterapeut för min bäckenbotten, va?

Jag jobbar ju hårt för att göra min egen yrkesgrupp känd inom obstetrik/gynekologi-området. Det är knappt att våra närliggande professioner, barnmorskor och gynekologer, vet att vi finns. Och gemene kvinna vet ännu mindre. Många har hört begreppet bäckenbotten, men vet knappt var den sitter. Fysioterapeuter är för de flesta förknippade med ryggont och knäskador.

Att gå till en fysioterapeut för bäckenbotten, vad är det för något?

  • Vi är ofta i grunden helt vanliga fysioterapeuter/sjukgymnaster.

Vi har däremot valt att nischa oss så att vi jobbar mer riktat mot bäckenbottenmusklerna och också mer mot ”kvinnohälsa”. Men det finns även nischade fysioterapueter som jobbar mer med män och deras bäckenbottenbesvär. Men de är otroligt få.

  • I våra fördjupande kurser har vi ofta lärt oss undersökningar och behandlingar genom att undersöka varandra som kursdeltagare.

Du kan lita på att vi vet vad du som patient går igenom! Dessutom har flera av oss själva varit patienter inom området. Vi förstår precis utsattheten och att undersökningar och behandlingar kan kännas jobbiga.

  • Bäckenbotten är kroppens riktiga ”core” eller kärna.

Ovanpå bäckenbotten vilar hela bålen och dess innehåll. Dessa muskler kan bli svaga, ömma, överspända och stela liksom alla kroppens övriga muskler. Dylika besvär i bäckenbotten kan leda till inkontinens, framfall, samlagssmärtor med mera. De flesta vet inte att det finns fysioterapeutiska behandlingar att få för dessa tillstånd.

  • Inför besöket

Förbered dig på att tala om möjligen obekväma saker som kiss, bajs och sex. Du kan lugnt anta att vårdgivaren du möter har ”hört allt redan”, så oroa dig inte för att genera eller chocka. Beroende på dina besvär kan fysioterapeuten sedan välja att undersöka din rygg, dina höfter, din hållning. Eller dina bäckenbottenmuskler genom en vaginal undersökning. Undersökningen omfattar ofta inte gynstol eller gynekologiska redskap. Fysioterapeuten kommer bedöma dina bäckenbottenmuskler utifrån styrka, koordination, spändhetsgrad med mera.

  • Efter undersökningen

Efter att du blivit undersökt kommer fysioterapeuten gå igenom vad som framkom under undersökningen och hur planen framåt kan se ut. Mest troligt kommer du får börja med hemövningar. Dessa kan sedan utgöra grunden för hela rehabiliteringsplanen. Om du inte gör dina hemövningar kommer du heller inte kunna förvänta dig resultat i den utsträckningen som fysioterapeuten önskar för dig.

bäcken 004

 

Gå till en fysioterapeut för min bäckenbotten, va?

Vi fysioterapeuter som jobbar med bäckenbotten är vana vid allt och du kan garanterat inte chocka oss med någonting. Vill du läsa mer om hur vi tänker kring nakenhet eller vill du ha tips inför ditt besök?

Frågor, funderingar, egna erfarenheter? Berätta!

 

 

Hjälp en student: masterstudie om förlossningsskador

 

Hjälp en student: masterstudie om förlossningsskador

Undersökning om vad personer med förlossningsskada har för erfarenheter av bemötande och behandling i Sverige

Vem kan delta?

Du som har eller har haft en förlossningsskada

(Du kan ha haft besvär för längesen och behöver inte ha fått en diagnos utan definierar själv vad en förlossningsskada är)

Hälsningar:

”Jag heter Sara Persson och läser masterprogrammet på Centrum för genusvetenskap vid Uppsala universitet, min masteruppsats handlar om förlossningsskador. Det finns stora kunskapsluckor inom fältet och nästan inga studier om vad personer med erfarenhet av förlossningsskada har att säga. Därför genomför jag den här studien och undrar om Du skulle vilja ta dig tid att sprida och/eller fylla i enkäten?

Enkäten är öppen att fylla i fram till 31 maj 2018.

Länk till enkäten

Alla som deltar i enkätstudien kommer att avidentifieras, vilket innebär att dina kontaktuppgifter inte kommer att kopplas till svaren.

Stort tack på förhand!
Sara”

Att våga komma tillbaks till träning efter en förlossning

Att våga komma tillbaks till träning efter en förlossning

Det kom ett meddelande:

”Jag fick barn för ett år sedan och hade under de första tio månaderna besvär med tyngdkänsla och obehagskänslor i underlivet. Enligt två olika gynekologer så ser allt normalt ut och jag har inget framfall. Nu till min fråga. Hur ska man egentligen veta vad kroppen är redo för träningsmässigt? Om man inte har problem med urinläckage och inte får tyngdkänsla under träning längre, kan man vara säker på att man inte pressar på för hårt då? Självklart måste man trappa upp träningen successivt men hur vet man egentligen vart gränsen går? Jag har blivit livrädd för att få ett framfall och vågar därför knappt gå framåt med min träning överhuvudtaget. Just nu känns det som att jag aldrig kommer att våga ens prova att hoppa eller springa mer av rädsla för att få tillbaka eller förvärra mina besvär…”

Det här rädslorna är så vanliga! Därför tänkte jag ägna dem ett helt inlägg.

En viktig fråga

Det här tycker jag är väldigt intressant att diskutera. Du har fött barn, det var tungt och jobbigt i början, allt har läkt bra och du har en kvarvarand oro eller obehagskänsla. Du känner att det är läskigt att anstränga dig och hyser en rädsla att drabbas av framfall eller att få besvär längre fram. Jag träffar SÅ MÅNGA patienter som är i samma sits.

  • Kroppen återhämtar sig faktiskt

Den gången vi ser att framfall och buktande och slappa slidväggar går tillbaka är tiden efter förlossning. Tänk på det lite i likhet med den utveckling magen går igenom. Efter förlossningen är magen en stor säckig hudpåse, och sedan successivt så drar den ihop sig och huden fastar till sig. Den blir aldrig som innan, men den kommer heller inte vara så utsträckt som dagen efter förlossningen heller. Underlivsstrukturerna går igenom samma process,! Precis som magen aldrig de kanske aldrig helt som förr. Konstigt vore ju egentligen motsatsen. Det är okej att ha haft problem, och sedan inte ha det längre. Mår du bra nu, försök släppa oron.

  • Sätt ord på det du är rädd för

Gör det nu! Följ dina katastroftankar hela vägen. Vad är det värsta som kan hända? Att du får framfall?  Vi VET också att kvinnor som har genomgått graviditeter och förlossningar har ökad risk för framfall och urinläckage. En av fem kvinnor kommer med åldern opereras för framfall. Vi har åldern, breda bäcken, tyngdlagen och östrogenbristen efter klimakteriet emot oss. Det kan hända. Det är kanske till och med rimligt att förvänta sig ett framfall med åldern. Men är det verkligen en anledning till att bromsa upp livet som vi vill leva det här och nu?

  • Men jag är rädd att få problem här och nu!

Du kanske tänker nu att det är okej att få problem som sjuttioåring, men inte som 30-åring. Jag håller med, det kan skilja lite på kraven på livet och kroppen. (Eller så gör det faktiskt inte det?) Jag tänker att vi måste väga samman livskvalitet och risk för ohälsa i en djup och avancerad kalkyl. En kvinna med inkontinens eller framfall kan få så pass försämrad livskvalitet, att det är av högsta prioritet att minska symtomen. Då kan alla insatser behövas; bäckenbottenträning, hjälpmedel, kanske operation, och kanske anpassning av fysisk träning. Men lev inte som att behovet av anpassning finns, innan det finns!

  • Jag är besvärfri, men  lever med det obehagliga kroppsminnet av att bäckenbotten varit svag och sargad efter en förlossning.  

Behöver du anpassa dig och göra några livsstilssförändringar?  Mitt svar är oftast: Nej. Och så lite ja. Och så kanske: Njae. För här kommer risk-för-ohälsa-kalkylen in i bilden. Om du av omtanke för din bäckenbotten väljer bort en massa motion, som din kropp i stort hade mått bra av – då ökar din generellt risk för ohälsa, eller hur? Här skulle jag säga att ditt hjärta, dina blodkärl, dina muskler i övriga kroppen bör prioriteras före din bäckenbotten. Om jag hårddrar det: Vill du dö i en hjärtinfarkt vid 70 med en skonad bäckenbotten? Jämfört det med det andra ”worst case scenariot”: springa ett maraton, fall få ett framfall i 50-årsåldern, opereras, fortsätta träna och dö hjärtfrisk vid 100? Jag har i alla fall bestämt mig för det senare. OM, vi nu kan välja. Vilket vi sällan kan. Men vi kan optimera förutsättningarna för att få som vi vill….

Nej, jag tycker inte du ska låta din bäckenbotten begränsa dig.

Ta med livskvaliteten i beräkningen

Ger dig hopp/dans/löpning eller någon annan bäckenbottenbelastad träning dig ett enormt tillskott i livskvaliteten, då tycker jag inte att det är så mycket snack om saken. Vi lever våra liv för att få ut det mesta möjliga ut av dem, missa inte glädjeämnen i livet för att du är rädd och orolig.

Men Ja:et då?

Jo, såhär. Du behöver ju inte göra EXAKT ALLT som är tungt och jobbigt för bäckenbotten. Jag har valt att satsa på löpningen. Det innebär att jag inte styrketränar tungt med skivstång eller någon annan stående lyftande/tung belastning. Jag har en gym-regim som jag kör efter, och den innebär att jag ser till att sitta ner och avlasta bäckenbotten alltid när det är möjligt, och dessutom vara noggrann med att aldrig hålla andan när jag lyfter/pressar/sträcker. På så vis avslatar jag bäckenbotten lite. Jag kan också tänka mig att du skulle kunna välja det mosatta. Cykla som konditionsträning, men välja att under ett par väl utvalda timmar i veckan lyfta tungt/träna hård styrketräning.

Och njae: 

Vilken träningsform du/jag/vi än väljer: välj att låta bäckenbotten få vila efter träning. Det är också en muskel som blir trött! Jag försöker att aldrig kombinera hård träning med typ stående långkok efteråt eller att handla och bära tunga kassar på vägen hem. Om bäckenbotten är min akilleshäl, min svagaste punkt, då behöver den kanske vila ibland före alla andra muskler säger stopp. Och så kan det väl få vara?

Det är en risk vi får välja att ta. 

wpid-wp-1432410791794.jpeg

Vad är det värsta som kan hända?

Jag kan inte låta mitt liv passera med träningsfria år efter år, bara för att jag eventuellt kan drabbas av ett framfall. Jag tar den kalkylerade risken, och tänker att om DET VÄRSTA SOM KAN HÄNDA är att jag får ett framfall, då är det ganska litet och obetydligt ”värsta”. Framfall som ger besvär kan opereras.

Ja, men jag har blivit så negligerad av vården, att jag inte vågar riskera att få ett framfall, för ingen kommer bry sig.”

Såhär resonerar jag då: Jag satsar på att få ett stort framfall, dårå. Kör så det ryker med träningen. Så att det inte är något snack som saken då jag väl behöver hjälp.

Att våga komma tillbaks till träning efter en förlossning

Sätt dig ner och väg risker mot glädjeämnen, resten av kroppen mot bäckenbotten, gör en slags kalkyl och bestäm dig sedan. Är din oro och rädsla så stor att den hindrar dig från att göra det du vill göra med ditt liv, då behöver du bemöta den rädslan på något sätt. Det finns inga tydliga svar, men du behöver göra ett genomtänkt val, inte bara reagera på en rädsla.

***

OBS: Om du är ny här, läs gärna mina rekommendationer om återgång till träning efter förlossning här. När bäckenbotten, liksom magen, håller på att återhämta sig efter förlossning resonerar jag alltså lite annorlunda. Då är jag mer bromsande än pushande, generellt. 

Bäckenbottensäker konditionsträning

Bäckenbottensäker konditionsträning

Det är att förenkla saker väldigt, det här med att kalla saker för ”bäckenbottensäkra”. Jag kan egentligen inte utan att individanpssa mina råd påstå att något är vare sig bäckenbottensäkert eller -osäkert. Men jag träffar dagligen patienten som har besvär från sin bäckenbotten så pass att de inte vågar träna eller motionera något alls. De här inlägget är riktat för såna som dem. För att förmedla mod och hopp om att kunna börja röra sig mer normalt.

Lite svårt att tolka forskningen

I studier har visats att kvinnliga atleter har 20% större bäckenbottenmuskler i jämförelse med andra kvinnor. Detta har dock inte varit synonymt med att de haft starkare bäckenbotten. Det har också visats i någon studie att basket- och vollybolltjejer haft lägre bäckenbottenstyrka än kontrollgruppen. När dessa idrottare var i intensiva träningsperioder hade de också en minskning av bäckenbottenstyrka. Det är lite svårt att förstå och tolka forskningen kring bäckenbotten och träning! Bäckenbottenfunktionen verkar alltså inte helt avgöras av storleken/tjockleken på musklerna. Man har sett lika stora/tjocka bäckenbottenmuskler hos både inkontinenta och inkontinenta atleter. Tjocklek/storlek av muskler är ofta ansett att vara hyfsat synonymt med muskelstyrka. Även hos äldre kvinnor efter klimakteriet har man inte sett någon direkt koppling mellan fysisk aktivitetesnivå och bäckenbottenstyrka.

Reflexmässig anspänning

När bäckenbottens alla muskler sitter där de ska och gör vad de ska, får de en reflexmässig anspänning när kroppen är i rörelse. Det finns studier som visat att kvinnors bäckenbottenanspänning är högre när de springer (utan att aktivt knipa) än vad anspänningen är när de aktivt kniper i vila. Det här är fascinerande, också sett i ljuset av att kvinnor som tränar pilates (med mycket fokus på bål och bäckenbotten) INTE har bättre bäckenbottenfunktion än andra. Det verkar alltså i en del studier vara som att tränande kvinnor har bättre bäckenbottenfunktion, men det handlar alltså egentligen inte om den andra träningens effekter. Utan det handlar om hur bäckenbotten tränas i din vardag. Om hur bäckenbotten automatiskt aktiveras och hur du tränar just dessa muskler specifikt.

Träning och symtom från bäckenbotten

Urininkontinens är jättevanligt hos fysiskt aktiva kvinnor. 49 % av kvinnor mellan 18-83 som regelbundet tränar på motionsanläggning uppger att de har mild eller moderat urininkontinens. Bland kvinnliga triatleter har 37 % uppgett att det har urininkontinens och 28 % att de har symtom av anal inkontinens (vilket kan vara gaser, lös eller fast avföring). Generell upplevelse av tarmhälsa är dock mer positiv hos kvinnor som idrottar och motionerar.

Allt handlar om dosering!

Det verkar till viss del vara dos-beroende, det här med ett eventuellt samband mellan träning, urininkontinens och framfall. Ju hårdare, intensivare och tyngre träning kvinnor utför, desto allvarligare skattar de sina inkontinensbesvär. Sambandet mellan fysisk aktivitet och framfall är mycket vagare i studierna. Kvinnor som lider av besvärsgivande framfall upplever i regel att detta hindrar dem mycket mer än vad inkontinens gör. Hur träning påverkar bäckenbotten kan både handla om tid, intensitet och hur ofta träningen utförs. Därför kan vi inte komma med generella råd. För en del fungerar all slags träning, bara den doseras lagom och stegras tillräckligt långsamt. Troligen finns det en övre gräns för de flesta, men var gränsen går är individuell.

Motion är en hälsofaktor oavsett

Fysisk motion är bra för hälsan. Att behöva opereras för ett framfall längre fram i livet är inte hela världen. Att dö i hjärt-kärlsjukdom kan faktiskt vara ”hela världen”. Vi kan ta hänsyn till vår bäckenbottenhälsa till en viss gräns, men inte låta rädslan för vad som kan hända ta över våra liv helt. Jag är den första som förespråkar hjälp till kvinnor med inkontinens och framfallsproblematik, så missförstå mig inte. Men ibland kan det vara viktigt att sätta ord på det värsta som skulle kunna hända. Och sedan försöka se på det utifrån lite olika perspektiv.

Här kommer alltså några tankar från mig vad gäller

Konditionsträning som kan vara skonsam för bäckenbotten.

För det första underlättar det såklart om du är så stark som du kan bli i din bäckenbotten. Om du inte tränat dina bäckenbottemuskler förut är det bra att börja med detta så snart du kan. Gratis appen-TÄT är ett lättanvänt och forskningsbaserat hjälpmedel. Om din bäckenbotten inte svarar på träning med att bli starkare behöver du bli undersökt av en bäckenbotteninriktad fysioterapeut eller en muskelfunktionsinriktad gynekolog.

bäcken 004

Här är förslag på  konditionsträningsformer som är skonsamma för bäckenbotten.

  • Promenader.

Promenader är ett jättebra alternativ för många. Om du upplever besvär när du promenerar finns det några saker du kan tänka på om hur  du går. Foten har förenklat uttryckt tre faser under det att du går. Häl-i-sättningen, när hela foten vilar på marken, och när du rullar av tårna. När du har besvär från bäckenbotten kan du fokusera lite extra på avrullningen av foten för att ge lite extra skjuts framåt i steget. Detta kan göra att du sedan får mindre duns när du landar hälen i marken och minska stötarna som bäckenbotten får ta emot.

  • Vattenträning.

Detta är ofta en väldigt bra träningsform för kvinnor med bäckenbottenbesvär. Det kräver en del bålstabilitet men avlastar bäckenbotten till stor del. Testa dig fram. Vattenlöpning, simning eller vattengymnastik kan vara lite olika alternativ som också finns i olika intensitetsnivåer.

  • Cykling.

Här sitter du med bäckenbotten avlastad och kan ändå jobba hårt med konditionen. Brukar funka bra för de flesta.

  • Längdskidåkning.

Denna motionsform anses vara skonsam för bäckenbotten i och med att du alltid har stöd i marken. Dock kräver längdskidåkning ganska mycket grundstyrka i bäckenbotten.

  • Crosstrainer

Fungerar ganska likt längdskidåkning i och med att du har stöd för fötterna genom hela rörelsebanan.

Så… låt oss prata om löpning.

Det finns forskning som visat kvinnor som inte fött barn har starkare bäckenbottenknip när de springer än när de viljemässigt kniper i vila. Det verkar alltså finnas en reflexmässig anspänning som, när den fungerar, gör att bäckenbotten faktiskt kan bli starkare av exempelvis löpning. Problemet är ju bara att vi inte alltid kan lita på detta efter en graviditet eller förlossning. Muskler och nerver kan fungera icke-optimalt och inte reagera som vanligt. Det finns därför inga kategoriska svar om kvinnor med svag bäckenbotten eller framfall kan springa eller inte.

Mer läsning om bäckenbotten och löpning finns i en hel serie inlägg här. 

Vad behöver jag tänka på?

  1. Träning som ger besvär i form av ökad tyngdkänsla, urinläckage eller känsla av att något buktar ner/ut oftast inte är bra. Det behöver inte vara att hela träningsformen är farlig eller fel. Testa att dosera träningen annorlunda! Mer vila mellan passen, kortare träningstid eller lägre intensitet kan hjälpa.
  2. Lyftande hjälpmedel som contrellebåge, pessar, tampong eller menskopp kan fungera som ett mekaniskt stöd och kan ibland möjliggöra träning.
  3. Kvinnor kan också få ökade symtom vid ägglossning och mens, och därför kanske en del ska anpassa sin löpning efter menstruationscykeln.

Berätta gärna om dina erfarenheter av konditionsträning och bäckenbotten! 

bäckenbotten crope

Referenser

Det här inlägget är uppdaterat och omgjort 2018 efter att först ha publicerats 2016-04-29

Har en tränad person starkare bäckenbotten?

Har en tränad person starkare bäckenbotten?

Kari Bö, en Norsk fysioterapeut och forskare har nyligen kommit ut med en studie om bäckenbottenstyrka under graviditet. Den är väldigt intressant och jag tänkte berätta lite om den idag. Här finns den: Regular exercisers have stronger pelvic floor muscles than nonregular exercises at midpregnancy

Först premisserna

Studien är gjord på förstagångsgravida kvinnor. Det finns alltså ingen av dem som har någon tidigare påverkan på bäckenbotten sedan tidigare graviditeter och förlossningar. Det är inte något dåligt för studien i sig,  men det påverkar absolut tolkningen av resultatet. Kanske 20% av alla vaginalt förlösta kvinnor drabbas av levatorskador. Upp emot 90 % av alla förstagångföderskor får någon slags bristning. En kvinna som en gång har fött vaginalt kan ha en toppen-återhämtad bäckenbotten. Men hon kan också ha en funktionsnedsatt bäckenbotten. Resultatet av den här studien är alltså begränsat till att gälla personer med vad vi kan anta friska bäckenbottnar.

De två (motsägande?) hypoteserna

I debatten om fysisk träning är bra för bäckenbotten eller inte finns två olika approacher.

  • Den ena är att generell fysisk aktivitet kickar igång en reflexmässig anspänning av bäckenbotten, vilket resulterar i en starkare bäckenbotten på sikt. Detta kan styrkas av olika studier gällande löpning och knipförmåga.
  • Den andra hypotesen är att generell träning utmattar bäckenbotten genom att skapa så pass höga krafter att bäckenbotten tillslut inte orkar motstå dem. Det finns stöd för denna hypotes också. I studier av bäckenbottens funktion akut efter tyngre träning har man sett en utmattning som ger en nedsatt maximal kontraktionsförmåga.

De olika studerade grupperna.

I den aktuella studien har man jämfört två olika grupper av gravida kvinnor, de som tränade regelbundet (tre tillfällen eller fler per vecka) och de som inte tränade alls. Man mätte vilospänning och maximal kraft i bäckenbotten. Skillnaden däremellan räknades som styrkan. Uthålligheten mättes under 10 sekunder.

Vad man såg hos dessa gravida

De gravida som tränade mer än 30 minuter tre gånger i veckan hade starkare bäckenbottnar än de som inte tränade. Man såg dock att det ändå är bäckenbottenstyrkan, och inte den generella träningen, som avgjorde huruvida en kvinna är inkontinent eller inte. Däremot verkar det alltså som att generell träning mer än tre gånger i veckan har en positiv effekt på bäckenbotten generellt.

Detta är en studie som motsäger en annan studie

När Borin et al jämförde styrkan i bäckenbotten mellan 10 volleybollspelare, 10 handbollspelare, 10 basketbollspelare och 10 inaktiva kontroller fann man att förmågan att skapa kraft i bäckenbotten var nedsatt hos de bollspelande atleterna. Dessa var dock inte gravida. Volleybollspelare och basketbollspelare hade sämst knip i denna studie. När det finns ett fåtal studier om ett ämne, och dessa få studier dessutom har motsägelsefulla resultat, betyder detta att man inte ska dra för stora växlar på resultaten. Egentligen vet vi inte alls? 

Men kan alla ha rätt?

I början nämnde jag de två olika hypoteserna, och jag vill återkomma till dem. Kliniskt upplever jag att båda kan vara rätt. En person som har en anatomiskt intakt bäckenbotten med god nervfunktion kan få en god träningseffekt i bäckenbotten av att träna annat. En person med missade eller defektläkta muskler efter en förlossning, eller som har nervskador, kan få precis motsatt effekt. Då kan generell träning bli ”doppen som får bägaren att rinna över”, eftersom bäckenbotten inte orkar motstå den tryckökningen. Utan noggrann undersökning av bäckenbotten kan vi efter en vaginal förlossning inte veta vilken grupp en kvinna tillhör.

Det viktiga är bäckenbottenstyrkan

Det räcker alltså inte att rekommendera kvinnor att träna generellt tre gånger i veckan för att få en starkare bäckenbotten. Det som avgör bäckenbottens styrka är bäckenbottens funktion, inget annat.

Vi pratar också om äpplen och päron

Den vanligaste forskningen om bäckenbotten handlar om knipförmåga och om ansträngningsinkontinens. Det är viktigt att veta att inkontinens och risk för framfall inte är exakt samma sak, och att forskning om det ena inte handlar om det andra.  Vad gäller risk för framfall vet vi faktiskt ännu mindre.

Referenser

Läsarfrågor i samband med bäckenbotten-mätningsserien #2

Läsarfrågor i samband med bäckenbotten-mätningsserien #2

 

Varför är mitt knip fortfarande så svagt efter en träningsperiod hos en fysioterapeut?

Det här kan jag ju naturligtvis inte svara på utan att ha gjort en bedömning. Men mitt svar är att det oftast handlar om muskler som inte är hela, och därför inte svarar på träning som de ska. När jag menar att de inte är ”hela” syftar på på missade eller defektläkta muskelskador i mellangården, eller levatorskador. Ett annat alternativ är att det finns skador på nerver efter en förlossning. Nerver läker oerhört långsamt, ungefär 1 millimeter per dygn. Därför kan vissa personers rehab ta längre tid.

Ibland kan det ju också handla om att doseringen av träningen kan förbättras. Alltså att du skulle få bättre effekter om du bytte sätt att knipträna på.

Hur stark bör man vara för att kunna springa?

Den här frågan är långt för komplicerad för att kunna svara på här. Jag har två hela inläggsserier som jag rekommenderar istället:

Frågor från en fysioterapeutkollega (gissar jag?)

Kan palpation sia om förmågan att träna upp musklerna?

Jag skulle säga att man inte kan veta hundraprocentigt, framförallt kort efter en vaginal förlossning. Allting är så utsträckt så det är svårt att veta riktigt vad som är återhämtningsbart och vad som kommer bli permanent. Men känns det som att det finns anatomiska avvikelser (=muskelskador som missats eller läkt fel efter förlossning) så tycker jag att det går att ana att det inte kommer vara någon fantastisk progress. Men det har hänt att jag har blivit glatt överraskad! Har det däremot gått flera år, personen ifråga gör ett korrekt knip och uppger att hon tränat bra under lång tid, då tänker jag att det ofta inte finns så mycket mer att hämta.

Finns andra sätt att mäta än 0-5-skalan?

Ja, det finns en 0-5 skala för levatorn som är precis som MOS, men som är specifik för de djupare delarna. Det finns ett sätt att palpera levatorn där man känner med fingrarna fram emot symfysen och känner efter en avulsion. Det finns också sätt att vara mer uppmärksam på levatorns lyftfunktion men det verkar inte skilja så mycket från MOS. Det finns en skala från Worth et al 1986, en Brink et al 1989 och en ICS från Messelink et al 2005, en från Lovegood/Jones 2010 med flera. Alla verkar  ganska lika. Jag använder Oxfordskalan och tycker att den fungerar bra för att skilja mellan 0, 1, 2 och 3. Att skilja mellan en fyra och en femma är däremot svårare. I och med att mätningen ändå inte blir jämförbar med någon annans mätning tycker jag att det inte är så himla noga, bara jag vet hur jag mäter själv.

Finns det normalvärden för bäckenbottenstyrka?

Det finns någon enstaka studie som gett sig på att försöka hitta normalvärden, men i och med att alla olika mätmetoder undersöker lite olika saker och graderar olika är detta nog ett nästan omöjligt projekt.

Normal reference values of strength in pelvic floor muscle of women: a descriptive and inferential study.

Undersökningsmetoder av bäckenbotten

Undersökningsmetoder av bäckenbotten

En lång serie om många olika saker

Ni har nu hängt med på en lång serie som omfattat en rad olika saker. Här är inläggen i serien i följd:

Imorgon och övermorgon kommer också  ”frågor och svar”-inlägg angående ämnet.

Slutsatser och jämförelse

Det saknas en standard för hur bäckenbottenstyrkas ska undersökas. Det finns som ni märker genom denna inläggsserie en stor variation av metoder. Ingen omfattar alla delar av bäckenbottens funktion. De mest frekvent förekommande är fingerbedömning. I forskning är perineometri och dynamometri mest använt, dessa metoder har jag inte alls beskrivit i den här inläggsserien. Fingerbedömning är subjektiv och många andra mätmetoder är mer objektiva. De mer objektiva metoderna kan å andra sidan oftast inte särskilja funktion på höger/vänster sida, vilket ofta är relevant. För den som undersökts kan det vara viktigt att metoden inte är jobbig eller svår. Det ska också vägas mot patientens besvär. Ju jobbigare symtom, desto viktigare är det kanske att undersökningen också ger relevant och rättvisande information.

Muskelstyrka

Inom idrottsmedicin är den gyllene standarden att mäta muskelstyrka via det som kallas ett repetitionsmaximum. Det innebär den maximala vikt eller det motstånd som en muskel kan övervinna i en kontraktion. Det här tankesättet har sedan blivit anpassad till verkligheten genom att man räknar procent av ett repetitionsmaximum och hur många gånger muskeln klarar en viss vikt.  Det saknas dock en standard för mätning av bäckenbottenstyrka!

Olika muskelfibrer

Mätning och utvärdering av skelettmuskelfunktion involverar att ta med både snabba och långsamma muskelfibrer. Långsamma muskelfibrer är beroende av syre och deras funktion handlar om muskelns aeroba kapacitet. Det betyder hur muskeln klarar att arbeta uthålligt under en längre tid. Ungefär 70 % av bäckenbottens muskelfibrer består av dessa långsamma långsamma fibrer. Snabba muskelfibrer rekryteras för kraftigare behov under kort tid och har mycket kortare uthållighet. De snabba muskelfibrerna är ansvariga för att skapa kraftiga och dynamiska kontraktioner (som att parera hosta och nysning) och de långsamma skapar uthållighet och styrka över längre tid. Det som påverkar muskelns styrka är alltså hur många motoriska enheter (typ buntar med celler/fibrer) som aktiveras, intensiteten i kroppens elektriska signaler, muskelfibrernas längd och hastigheten i kontraktionen.

Musklernas rörelse är inte samma som muskelstyrkan

Bäckenbottens rörelse, alltså muskelkontraktionen, kan se som en rörelse inåt/uppåt när man tittra på vaginalöppningen/mellangården/analöppningen. En sådan rörelse bekräftar bara att det finns en rörelse överhuvudtaget och säger ingenting om muskelstyrkan. Att bara titta på musklerna via ultraljud säger alltså inte tillräckligt om själva styrkan, men mer om supportfunktionen. Supportfunktionen kan dock vara otroligt viktig för både förekomsten av framfall och inkontinens.

För att få en helhetsbild

Rekommendationen i klinik för att mäta muskelfunktion i bäckenbotten är att titta, bedöma med fingrarna och vid behov komplettera med EMG för muskelstyrka eller ultraljud för diagnostik.

Referenser