Kategori: Förlossningsskador

Förlossningsskador

När förlossningen ger dig en skada

Här kan du läsa våra inlägg om förlossningsskador. Inläggen kan vara informativa tipsinlägg till vad du ska fråga på återbesöken och hur det egentligen ska kännas efter en förlossning. Men det finns också mer resonerande inlägg om skador och hur de ska förebyggas och behandlas.

Den fysioterapeutiska inriktningen när det gäller förlossningsskador är funktion. Hur din kropp och bäckenbottens muskler ska fungera för att du ska kunna göra det du vill med livet.

Inläggen baseras på främst vetenskap och har då referenslistor i slutet, men det finns också inlägg av mer åsiksbetonad karaktär. Där vetenskap saknas baserad information på fysioterapeutiskt beprövad erfarenhet.

Se även den mer personligt inriktade katetorin ”Sfinkterruptur” där Mia skriver om sin egen skada.

Dina erfarenheter: sex efter förlossning

Dina erfarenheter: sex efter förlossning

Jag håller på med olika projekt (böcker, föreläsningar, blogginlägg etc) som på olika sätt syftar till att både folkbilda och bidra till förbättringsarbete inom kvinnosjukvården. I detta arbete är det otroligt viktigt att kunna belysa fler perspektiv än mitt eget. Därför kommer jag i flera inlägg be er om era upplevelser, erfarenheter och tankar utifrån olika teman. Jag ber att både dela med er av positiva och negativa saker om det går!

Och jag kommer alltså kanske använda era citat, men har för regel att alltid avidentifiera så mycket jag kan. Jag kommer därför inte ge var och en av er cred för era bidra sådär ”offentligt”, men ni ska veta att jag är OTROLIGT tacksam för varje berättelse jag får ta del av.

Ni är så viktiga!

Idag vill jag alltså höra era erfarenheter av:

Sex efter förlossning

  • Vda fick du för info om sex efter förlossning och efter eventuell förlossningsskada?
  • Fungerade det som vanligt? Bättre? Sämre?
  • Vad bidrog till detta?
  • När återgick samlivet till ”det vanliga”?
  • Var du orolig för något?

Berätta allt du kommer på och vill dela med dig av! 

Forskarkalendern: Förlossningsskador

Gästblogginlägg av Susanne Åhlund

Hej,

Jag heter Susanne Åhlund och har arbetat som barnmorska i 26 år. Sen 2 år tillbaka är jag vice ordförande i Svenska Barnmorskeförbundet. Jag arbetar också som doktorand på Karolinska Institutet där jag forskar om långtidseffekter av förlossningsskador. Mitt intresse för forskningsområdet började när jag bodde i Belgien tillsammans med min familj mellan 2001-2005. I Belgien fick jag möjlighet att uppleva och lära mig hur väl uppföljning för alla kvinnor efter förlossningen som var både behandlande och förebyggande fungerar. Detta hade vi i Sverige inte alls uppmärksammat eller diskuterat vid den tiden.

Brister och potential till förbättring

Uppföljningen av kvinnors hälsa har stora brister idag brister i Sverige idag och måste förbättras liksom tillgången till stöd och vård efter förlossningen. Det finns även en stor potential till förbättring när det gäller att skapa bättre kontinuitet i vårdkedjan för den vårdpersonal kvinnor möter i samband med graviditet, förlossning och eftervård.

Idag ligger ett stort fokus hos vården på att förebygga bristningar och identifiera riskfaktorer under förlossning. Det är mycket viktigt och bra. Men det kan leda till att kvinnan och hennes upplevelse av förlossningsskadan både på kort och lång sikt ibland glöms bort. Detta är anledningen till att jag har valt att fokusera min forskning på kvinnans upplevelse och symtom efter förlossningen.

En graviditet och förlossning är en belastning för bäckenbotten och medför en risk för bristningar och andra förlossningsskador. Vad som ingår i begreppet förlossningsskador kan variera då det innefattar både den födande kvinnan och barnet. Den definition av förlossningsskador som används i min forskning är en skada som uppstår hos den födande kvinnan som en konsekvens av den vaginala förlossningen. Det innefattar bristningar, smärta, sexuell dysfunktion, urin- och analinkontinens samt hemorrojder.

Kvinnors upplevelser och erfarenheter

Vi vet att kvinnors upplevelser i samband med graviditeten, under och efter förlossningen skiljer sig åt och att den formas av vilken information och kunskap kvinnan har. Det finns idag en normalisering kring förlossningsskador. Kvinnorna inte blir tillräckligt uppmärksammade och att de får anpassa livet efter de problem de har. När verkligheten inte stämmer överens med kvinnans förväntningar uppstår en känsla av misslyckande och verkligheten kan upplevas som skrämmande. Upplevelsen av en förlossningsskada behöver inte formas utifrån skadans svårighetsgrad. Vad som är normalt inom vårdprofessionen är oftast inte samma sak för kvinnan! Det är därför viktigt att alltid lyssna på kvinnan och ge stöd utifrån hennes individuella behov. Eftervården måste utformas så att kvinnan vet vart hon ska vända sig med sin förlossningsskada vid behov. Ökad kunskap om effektiva metoder för att behandla kvinnor med symtom efter förlossningen bidrar till en förbättrad hälsa.  Vi hoppas och önskar att vår vetenskapliga studie kommer leda till ett bättre stöd till kvinnor som föder barn under kommande år och generera ny kunskap som leder till färre underlivsskador.

Nytt fackförbund

Svenska Barnmorskeförbundet har med stor majoritet den 14 november 2018 beslutat att from den 1 januari 2019 bilda ett eget fackförbund. Med barnmorskans profession i en organisation kommer Svenska Barnmorskeförbundet med full kraft bidra till i utvecklingen av framtidens kvinnohälsa under och efter barnafödande i landets alla landets regioner och landsting.  Ni kommer att höra om och av oss!

Vi ses!

Tusen tack Susanne för ditt gästinlägg och din viktiga forskning och arbete!

Dina erfarenheter: Behandling för bäckenbottenproblem

Dina erfarenheter: Behandling för bäckenbottenproblem

Jag håller på med olika projekt (böcker, föreläsningar, blogginlägg etc) som på olika sätt syftar till att både folkbilda och bidra till förbättringsarbete inom kvinnosjukvården. I detta arbete är det otroligt viktigt att kunna belysa fler perspektiv än mitt eget. Därför kommer jag i flera inlägg be er om era upplevelser, erfarenheter och tankar utifrån olika teman. Jag ber att både dela med er av positiva och negativa saker om det går!

Och jag kommer alltså kanske använda era citat, men har för regel att alltid avidentifiera så mycket jag kan. Jag kommer därför inte ge var och en av er cred för era bidrag sådär ”offentligt”, men ni ska veta att jag är OTROLIGT tacksam för varje berättelse jag får ta del av.

Ni är så viktiga!

Idag vill jag alltså höra era erfarenheter av:

Behandling för bäckenbottenproblem

  • Vilka vårdgivare och professioner har du fått träffa?
  • Har du fått råd om läkemedel, behandling eller operation?
  • Har du behövt och fått några hjälpmedel?
  • Har du fått några råd eller vägledning gällande kommande graviditet eller förlossning?
  • Hur har du upplevt vården och bemötandet?

Berätta allt du kommer på och vill dela med dig av! 

Är måltalen för kejsarsnitt för låga?

​Är måltalen för kejsarsnitt för låga?

Genom internet, böcker och en ganska utbredd attityd får vi lära oss att förlossningar är naturliga och att bara kroppen får sköta sitt så kommer allt bli bra.

Min historia

Jag var 26 år, frisk, hade gått upp lagom mycket i vikt, tränat under hela graviditeten och promenerade in till BB när det var dags att föda. Sen gick inte förlossningen som den skulle och den fick avslutas 30 timmar senare med en sugklocka och en sfinkterskada. Jag fick förklarat för mig att det var bäst, att barnet behövde komma ut fort. De sa att de visste att detta inte var vad jag önskade mig, men också att det var det ända rätta nu. Vad skulle jag säga?

Sugklockan användes för att undvika att bebisen skulle fara illa. Och för att jag skulle slippa ett akutsnitt. En bukoperation med en uppsättning risker så som blödningar och infektioner. Ingen berättade om den uppsättning risker som medföljde sugklockan.

När bebisen väl var ute efter krystande utan krystvärkar kastade jag mig bakåt i sängen, beredd att sjunka ner död. Jag hade gjort allt jag kunde, och tänkte att det nog var med livet som insats. Jag dog inte, men nu 6 år och två operationer senare kan jag fortfarande inte hålla fisar när jag behöver. Det är visserligen en liten ”skråma” i jämförelse med att dö. Men det kommer för alltid påverka mig och mitt liv.

Riskerna med kejsarsnitt

Jag skulle aldrig ha kommit på tanken att be om ett kejsarsnitt inför min första förlossning. Jag var nyfiken, förväntansfull och lite lagom orolig. Nu, efter ytterligare två barn och två kejsarsnitt, kan jag känna att inget alternativ är en direkt räkmacka. Förutom att en läkare sydde mig på operation efter förlossningen utan tillräcklig kompetens för att faktisk laga mina skador så kan jag inte peka ut några övertydliga fel eller övertramp när det kommer till min vaginala förlossning. Alla gjorde sitt bästa och följde rutinerna. Men med det jag vet idag är jag väldigt frustrerad över att ha utsatts för en medicinsk behandling/insats med tydliga medföljande risker, utan att ha givits rätten att tycka till.

Det finns risker med att föda barn:

  • Det finns individuella faktorer hos varje mor/barn-par som kommer påverka utfallet
  • Kejsarsnitt anses vara mer riskfyllda än vaginala förlossningar. Efter ett snitt kommer du kanske vara kvar på sjukhuset längre och återhämtningen kan bli längre (jämfört med en okomplicerad vaginal förlossning). Du kan få en ökad risk för infektion, blödning, moderkaksproblem och livmoderproblem vid nästföljande graviditeter.
  • Alla dessa risker är allvarliga, men förhållandevis ovanliga.
  • Riskerna med vaginala förlossningar är kanske inte potentiellt livshotande som en del av kejsarsnittsriskerna, men risken att drabbas av bäckenbottenbesvär är mycket högre.

Om vi jämför äpplen och päron

Om vi bara jämför risken med att behöva göra en akut livmoderborttagning under ett akut kejsarsnitt jämfört med att drabbas av livmoderframfall efter en vaginal förlossning. Att behöva ta bort livmodern är en väldigt mycket mer akut och traumatisk händelse. Men antalet kvinnor som kommer gå omkring med en sänkt och skavande livmoder kommer vara mycket, mycket högre. Det kan vara mindre än 1 % risk att drabbas av komplikationer för föranleder borttagning av livmodern. Men det förhållandevis vanligt förekommande lidandet i samband med framfall och den funktions- och livskvalitetsnedsättning detta kan medföra kommer kanske påverka livet i mycket större utsträckning totalt sett.

De allra flesta kommer må bra

De flesta kvinnor som föder barn, både vaginalt och via snitt, kommer må bra efteråt. Men det finns också de som upplever och påtalar komplikationer efter sina vaginala förlossningar men som inte räknas med i statistiken över komplikationer. Både grad 2-bristningar och levatorskador är sådana som fortfarande anses som ”naturliga” och inte som registrerade komplikationer. De besvär som uppstår på grund av förlossningar, men många år senare, kommer heller inte tas med i beräkningen.

Hur många procent av allt födslar bör vara kejsarsnitt?

WHO bestämde för ett antal år sedan att den optimala kejsarsnittsnivån bör vara mellan 10-15 %, det vill säga att av 100 födslar sker 10-15 stycken via kejsarsnitt. Genomslaget för dessa siffror var enormt, och de utgör måttstocken som alla länder jämförs mellan. I Sverige sker 17,6 procent av alla födslar via kejsarsnitt, ett tal som ökat och siffror som  varit föremål för kritik. Resonemanget varför kejsarsnitten ökar fokuserar på högre ålder på kvinnorna, ökad övervikt samt ökad förlossningsrädsla.

WHO:s rekommendationer och ny forskning

Bakgrunden till WHO:s rekommenderade kejsarsnittsnivåer har beskyllts för att vara vetenskapligt vag. Det finns de som påstår att siffror upp till 55 % kejsarsnitt inte påverkar utfallet vad gäller dödlighet hos mamma eller barn. 2015 publicerade en forskargrupp från Harvard/Stanford  en vetenskaplig artikel på ämnet 2015 och konstaterade:

”National cesarean delivery rates of up to 19 per 100 live births were associated with lower maternal or neonatal mortality among WHO member states. Previously recommended target rates for cesarean deliveries may be to low”.

Nedan utdrag från artikeln: 

Relation Between Maternal Mortality Ratio in 2013 and Cesarean Delivery Rate (per 100 Live Births) in 2012 for 181 Countries

Relation Between Neonatal Mortality Rate (per 100 Live Births in 2012) and Cesarean Delivery Rate (per 100 Live Births) in 2012 for 191 Countries

Graferna visar att en kejsarsnittsfrekvens under 19 % leder till dödsfall som skulle kunna undvikas. WHO:s gränsvärden på 10-15 % är i jämförelse väldigt mycket lägre. Det verkar också så att en kejsarsnittsfrekvens på över 19 % inte ökar dödligheten för mödrar eller barn.

Det som är viktigt att påpeka är att dessa siffror egentligen enbart handlar om dödlighet. Och när det gäller förlossningar handlar det ju allra helst inte enbart om överlevnad, utan också om hälsa. Många kejsarsnitt utförs ju när barnet riskerar syrebrist och hjärnskada till följd av detta, och det finns inte många studier som jämför kejsarsnittstalen med antal hjärnskador. Kejsarsnitt skyddar också delvis (men inte hundraprocentigt i de fall kvinnan hunnit vara i aktivt värkarbete) mot bäckenbottenskador och bäckenbottendysfunktion. 2006 publicerades en studie som menar på att kejsarsnitt minskar risken för bäckenbottenskador med 85 %, och att ansträngningsinkontinens efter förlossning var 86 % mer sannolikt att drabba kvinnor som fött vaginalt jämfört med kejsarsnittade kvinnor. Denna studie lägger dock också tonvikt att även kejsarsnitt är förknippat med risker, och att i varje enskilt fall ska riskerna vägas mot fördelarna.

Är måltalen för kejsarsnitt för låga?

Detta betyder att vi i Sverige troligen egentligen har ganska bra nivåer på kejsarsnitt, även procentsatsen ökat. För att skydda mot skador på bäckenbotten behöver troligen det utföras ännu fler kejsarsnitt. Det är nog långt kvar innan vi faktiskt vet vad som är bäst för individen på sikt – att föda vaginalt och skyddas från de risker en bukoperation medför, eller att förlösas via kejsarsnitt och skyddas från bäckenbottendysfunktion på sikt. Jag tror att det är en lång väg att gå innan vi vet vad som är bäst. För att ens komma en bra bit på väg så måste kvinnor som faktiskt drabbas av förlossningsskador få vettig hjälp, och kostnaderna för dessa skador för individerna och samhället behöver tas med i beräkningen. Och så länge kvinnor som drabbas av skador inte ens kan räkna med att få en bra undersökning och behandling, så har vi nog lååååång väg kvar.

En högre snittfrekvens för kvinnor som vill föda många barn kanske kommer höra ihop med en ökning av en del otäcka komplikationer. Men för kvinnor som kanske vill ha 1-2 barn kanske en högre snittfrekvens bara skulle minska risken för funktions- och livskvalitetsnedsättning.

Hur tänker du?

Referenser:

Välja kejsarsnitt?

Välja kejsarsnitt?

För någon månad sedan gick det ganska yviga diskussioner i en del av mina kretsar och flöden angående det här med rätten att välja kejsarsnitt. Just där och då hade vi lite för mycket annat planerat för bloggen, så nu kommer här en reflektion där jag är en aaaaning sist på bollen. Men det här är också ett ständigt aktuellt tema.

Borde man kunna få välja förlossningssätt helt själv?

Enligt Patientlagen har du rättighet att få fullgod information om de alternativ som finns för dig vad gäller vård och behandling. Du ska få lämna samtycke till den behandling som ges till dig. Jag tycker att det här är en rätt tydlig lag och enligt den ska jag som patient få tillgång till all den information som är relevant för mig vad gäller vård och behandling, och jag har rätt att tacka ja eller nej till vård utifrån den informationen och mina önskemål och preferenser. På så sätt kan man enligt Patientlagen i alla fall se ett delvis stöd för rätten att välja kejsarsnitt.

Problemet med information på individnivå

Jag har rätt att få information och statistik, ja. Men jag kommer inte kunna få en spådom. Det innebär att när det gäller förlossningar så kan jag få information om att det är så här och så här mycket risk att jag drabbas av komplikationer utifrån scenarion med vaginal förlossning och kejsarsnitt. Men inget av det behöver vara adekvat i min situation, och utifrån mig kropp, min bebis, min livmoder och mina förutsättningar. På individnivå kommer det alltid vara ett steg ut i det okända, för både patient och personal.

Problemet med äpplen och päron

Jag har rätt att få information och statistik, men hur vet jag vad som är relevant? Och hur värderar vården dessa olika faktorer mot varandra? Att mamman eller barnet dör är typiskt dåligt, risker om detta är ganska enkelt att värdera. Men risk för blodpropp (som troligen går att behandla framgångsrikt men som ändå är en läskig komplikation) jämfört med framfall (som är en jobbig komplikation som kanske inte går att behandla optimalt för resten av mitt liv)? Hur ska vårdpersonal och jag själv kunna värdera dessa äpplen och päron mot varandra?

Problemet med att inte vara en patient

Som gravid och frisk (ja, nu pratar vi ju inte om snitt på medicinsk indikation) är du ju inte en ”riktig patient”. En operation är ju annars en lösning på ett problem. Du behöver få bort en cysta, en tumör, en blindtarm – du får en operation. Men när det kommer till barnafödande kan man ju se en bukoperation som en risk, en risk att du som frisk faktiskt råkar bli sjuk. Då går kejsarsnitt litegrann mot läkaretiken att ”do no harm”.

Problemet med förlossningsskador

Jag har själv fött barn och fått en stor förlossningsskada. Efter att ha varit i aktivt förlossningsarbete i över 30 timmar med ett barn som inte var i närheten av bäckeningången större delen av förlossningen födde jag och fick en sfinkterskada. Jag fick alla möjliga insatser för att hjälpa barnet på traven neråt, och när han väl blev stressad drog läkare ut honom med sugklocka. Jag fick krysta utan krystvärkar och med kraftiga doser av värkförstärkande dropp. Jag syddes av en läkare på förlossningssjukhuset som inte visste vad hen gjorde, och därför blev ingenting korrekt lagat i min bäckenbotten. Fem år senare fick jag operera om alltihop, och inte ens nu kunde jag bli helt återställd eftersom en del av det som kunde blivit lagat i det akuta skedet nu tillbakabildats och inte längre är möjligt att få bra.

När jag anmält skadan:

”Vi har gått igenom ärendet tillsammans med en medicinsk rådgivare inom gynekologi och obstetrik. Vi bedömer att behandlingen du fick var medicinskt motiverad och utfördes på ett korrekt sätt och enligt vedertagen metod. Skadan du anmält hade inte gått att undvika även om behandlingen hade utförts på ett annat sätt. Det finns inte heller någon annan tillgänglig behandlingsmetod som hade tillgodosett ditt vårdbehov på ett mindre riskfyllt sätt. I samband med förlossningen 2012 suturerades du enligt den kunskap som fanns år 2012”. 

Problemet med att inte ges rätt information och inte rätt att välja

Vet ni? Jag hade alla gånger velat ha ett kejsarsnitt (med dess uppsättning av risker) hellre än att vara delvis analinkontinent resten av mitt liv. Jag hade velat få informationen om den kraftiga riskökningen som användandet av sugklocka innebar för mig. Jag hade VELAT VETA att de tydligen var ”korrekt och vedertaget” att förlösa kvinnor så att de får en sfinkterskada grad 4. Och att det under aktuell tid inte fanns adekvata kunskaper att laga min stora förlossningsskada. Jag säger inte att kejsarsnitt ska väljas fritt och för intet, men när det finns en konkret situation och en adekvat och vuxen individ som ska utsättas för diverse riskfyllda behandlingar -DÅ HAR JAG RÄTT ATT VÄLJA. Jag hade rätt att få information. (Dessutom, tack vare att jag INTE fick det där riskabla kejsarsnittet 2012 har jag ju genomgått två kejsarsnitt senare istället… Det finns ju faktiskt en teoretiskt möjlighet att det hade kunnat vara tvärt om – ett snitt 2012, två vaginala förlossningar 2014 och 2018. Jag vet inte var den totala risk-summan hamnade i slutänden liksom). 

Problemet kanske inte är riskerna, problemet är vården

Att föda barn i Sverige är i stort sett säkert och tryggt. Men graviditeter och förlossningar, hur de än sker, är inte helt riskfria. Och kommer heller aldrig bli. Vi kommer inte kunna eliminera alla riskerna. Kanske inte heller på individnivå kunna förutspå händelseförlopp. Men jag är övertygad om att kvinnans, och patientens roll, måste stärkas. Rätten att få ta informerade beslut och vara delaktiv i vård och behandling finns redan lagstadgad. Jag tror att det måste finnas bättre sätt att implementera patientlagen inom förlossningssjukvården. Och framförallt måste eftervården stärkas så att alla olika möjliga komplikationer kan behandlas på bästa möjliga sätt.

Tillsvidare?

Tillsvidare måste varje kvinna få rätt att få ett bemötande utifrån hennes förutsättningar. Vården kan inte gömma sig bakom att ”kejsarsnitt totalt sett är det mest riskabla” eftersom de faktiskt inte vet vad de jämför med på individnivå. Det finns en vettig och forskningsbaserad kalkylator för risker för bäckenbottenskador och den, tillsammans med andra faktorer kring risker för kejsarsnitt borde kunna ligga till grund för rådgivning och kvinnors egna informerade beslut. Jag säger inte att kvinnor ska kunna trava in på barnmorskemottagningen på första besöket med ett fast beslut om att de ska kejsarsnittas. Men jag säger att kvinnor har rätt till att få information och ta del i riskkalkylen och i beslutsfattandet.

Jag vet att mina tankar här är klart färgade av min egen historia. Hur tänker du?

Smörja för att minska risken att spricka?

Smörja för att minska risken att spricka?

Finns det någon kräm eller massage som kan minska risken att spricka vid förlossning?

I de gravidgrupper jag var med i på Facebook snackades det ibland om specifika krämer eller oljor som kunde förebygga bristningar. Jag försökte vid ett tillfälle säga att det saknas evidens för att detta skulle kunna hjälpa. Det togs inte emot särskilt väl. Jag blir ibland så trött på alla påståenden som cirkulerar att jag säkert blir lite väl krass i mina konstateranden. Det kan säkert upplevas som att jag är både negativ och ifrågasättande av de positiva personliga erfarenheter som kan finnas.

Därför försöker jag nu avhålla mig ifrån att ge mig in i faktiskt diskussioner. Men det jag kan göra är att läsa på ordentligt och sammanfatta forskningen på ett lättfattligt sätt. Så kan du som googlar få ett svar här, som förhoppningvis är mer nyanserat än det jag hasplar ur mig på mobilen, en Facebookgrupp,  en torsdagskväll.

Att spricka viden vaginal förlossning är normalt och drabbar typ alla, framförallt förstföderskor. Det finns olika grader och sorter av förlossningsbristningar och mer om dem hittar du här och här.

Vad är tanken med massage av mellangården?

Tanken bakom att massera eller smörja mellangården är att du skulle kunna påverka vävnadernas elasticitet, och därigenom minska risken för en bristning vid förlossningen. En vanlig instruktion är att massera 5-10 minuter dagligen den sista graviditetsmånaden. Du framförallt lägga fokus på att töja slidans bakvägg bakåt i riktning mot ändtarmen samt åt vardera sida. Mandelolja är en av de produkter som vanligtvis rekommenderas.

Vad säger forskningen då?

Det finns några få studier vars resultat tyder på att du som förstföderska kan minska risken för att det ska behövas ett klipp i mellangården under förlossningen, om du masserar regelbundet. Om du är omföderska spelar massage ingen roll alls. Risken att spricka är överhuvudtaget mindre för omföderskor. Den större bilden som flertalet studier målar upp är dock att massage inte kan påverka risken för:

  • Bristningar av grad 1, 2, 3 eller fyra
  • Behovet av att använda sugklocka
  • Nedsatt sexualfunktion 3 månader efter förlossningen
  • Inkontinens (urin- eller analinkontinens) 3 månader postpartum

Varför skulle massagen påverka klipp men inte bristningar?

En teori är att de som masserar mycket är väldigt insatta och i högre grad ber om att få slippa klipp. Jämfört med andra länder har Sverige så låga tal av klipp överhuvudtaget, så vi kan inte veta om forskningen som rör klipp ens är överförbar till en svensk kontext.

Om jag vill massera då?

Utifrån vetenskapen finns inga bra eller generella råd om vilken produkt du ska använda, hur mycket eller hur ofta du ska massera. Du kommer få hämta tips och råd från andra människor eller forum.

Massage som mental förberedelse

Även om massage och insmörjning av vagina och mellangård inte kan sägas ha några stora medicinska vinster kan det naturligtvis vara en positiv del av förberedelsen inför förlossningen. Att vara införstådd i hur mycket elasticitet som finns i området kan bidra till att du kan vara mer avslappnad och trygg under förlossningen. Och detta i sig kan ju vara av stort värde!

Men vad påverkar risken att spricka då?

Framförallt behöver själva krystandet få ta sin tid. Barnmorskan bör använda någon slags handgrepp för att skydda din mellangård, gärna med två händer och med våta och varma handdukar. Det viktigaste skyddet för din mellangård är alltså det som sker inne på förlossningsrummet, inte något du kan göra i förväg.

Referenser

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Dina erfarenheter: Bäckenbottenproblem efter förlossning

Dina erfarenheter: Bäckenbottenproblem efter förlossning

Jag håller på med olika projekt (böcker, föreläsningar, blogginlägg etc) som på olika sätt syftar till att både folkbilda och bidra till förbättringsarbete inom kvinnosjukvården. I detta arbete är det otroligt viktigt att kunna belysa fler perspektiv än mitt eget. Därför kommer jag i flera inlägg be er om era upplevelser, erfarenheter och tankar utifrån olika teman. Jag ber att både dela med er av positiva och negativa saker om det går!

Och jag kommer alltså kanske använda era citat, men har för regel att alltid avidentifiera så mycket jag kan. Jag kommer därför inte ge var och en av er cred för era bidrag sådär ”offentligt”, men ni ska veta att jag är OTROLIGT tacksam för varje berättelse jag får ta del av.

Ni är så viktiga!

Idag vill jag alltså höra era erfarenheter av:

Bäckenbottenproblem efter förlossning

Har du drabbats av något av detta?

  • Smärta?
  • Infektioner i stygn?
  • Tyngdkänsla?
  • Framfall?
  • Urininkontinens?
  • Avföringsinkontinens?

Berätta gärna både stort och smått. Hur påverkade det livet? Vad det något som fick det att vända till det bättre? Blev det någon gång sämre?

Berätta allt du kommer på och vill dela med dig av! 

Vaginala pruttar

Vaginala pruttar

Muspruttar – varför är det luft i min vagina?

Med jämna mellanrum får jag frågor via mejl och kommentarer om muspruttar. Det är ett otroligt vanligt fenomen, och idag tänkte jag ägna dagens blogginlägg åt detta.

Bland annat har jag fått denna fråga:

”Jag har 6 mån efter förlossning en främre slidvägg som buktar en del, även om det blivit bättre med tiden. Har inga besvär alls men märker i vissa övningar på gymmet, främst rumplyft mot boll, att jag tar in en hel del luft. Är detta något dåligt? Behöver jag göra något annorlunda i övningen? Bör jag inte göra den alls eller är det bara att leva med?”

Vad är det som händer?

Det som händer vid en musprutt är att någonting föranlett att det först kommit in luft i vagina. Luften kan komma in tillsammans med något annat som förs in. Till exempel vid penetrerande sex eller vid under en gynekologisk undersökning. Det kan också handla om att en viss rörelse orsakar att vaginalöppningen öppnar upp sig och tillåter att luft slinker in. När luften kommer in måste den också komma ut. Då kan den passera ut med ett ljud och/eller en vibrerande känsla. Det kan upplevas både pinsamt och obekvämt. Speciellt om det låter mer som en vanlig prutt.

Den vanligaste orsaken till nytillkommen och ökad frekvens av vaginala pruttar är att föda barn. Vaginalväggarna är då mer eftergivliga än vanligt, och tillsammans med en svag bäckenbotten ger dessa utrymme för mer luft än vanligare att komma in i vagina. Detta är förklaringen till att många upplever att frekvensen av muspruttar ökar efter en graviditet och förlossning.

Muspruttar kan uppstå av:

Införande av saker i vagina (penis, finger, tampong, dildo, redskapet som gynekologen använder etc)

Rörelser där du öppnar upp bäckenbotten kan släppa in luft som sedan kommer ut vid tillfälle. Yoga, pilates och andra övningar med kroppen som redskap är vanligt förekommande ”muspruttsgenererande” övningar.

Muspruttar är normalt

Att ha luft inne i vagina är normalt. Ibland när du ökar trycket inne i buken så pressas luften ut, ibland med så mycket kraft att det uppstår ett ljud. Om symtomen finns kort efter en förlossning kan det tillhöra det normala. När du är gravid och föder barn sträcks allting ut. Om vagina är vidare eller mer töjbar än normalt ökar förekomsten av muspruttar. Det verkar drabba yngre kvinnor mer än äldre, vilket kan ha att göra med att slemhinnorna är mer elastiska hos yngre kvinnor. Vilket kan ”inbjuda” mer luft att slinka in. Tiden efter att barnet fötts kommer kroppen jobba hårt på att återhämta sig. Det gäller även vidden i vagina och stunsen i väggarna.  Ibland kan dock frekvent förekommande muspruttar indikera att något är fel, speciellt om besvären är nytillkomna efter en förlossning och de inte ger med sig efter första året.

Vaginala pruttar och bäckenbottenproblem

Det drabbar inte bara kvinnors om har fött barn, utan kan drabba alla. Men i en studie har man sett att 69 % av alla med bäckenbottenbesvär också har problem med muspruttar. Förekomsten av dessa hör dock inte specifikt ihop med framfall, utan mer generellt med bäckenbottenbesvär. Att ha en förkortad mellangård och därigenom en ökad vidd i vagina kan vara en orsak till att få in luft. När mellangårdsmusklerna inte fungerar som de ska och liksom sluter till vaginalöppningen kan luft passera in. Många upplever att kirurgi för att laga missade eller defektläkta muskelskador i bäckenbotten också kan underlätta problemen med muspruttar. Att återskapa en mer stabil bakre vägg kan resultera i att luft inte samlas i vagina i samma utsträckning.

När det är något annat som är fel

Muspruttar är inte nödvändigtvis ett symtom på att något är fel. Men om du samtidigt har nytillkomna smärta under eller efter sex, upptäcker att det luktar illa från vagina eller att flytningarna känns konstiga –då bör du söka hjälp. Speciellt om du nyligen gått igenom buk, tarm eller gynekologisk kirurgi eller om du fått barn och återhämtningen inte går åt rätt håll. När muspruttarna faktiskt inte är just luft från vagina kan det ha uppstått en gång mellan tarmen och vaginalöppningen. I de fallen är de vaginala pruttarna faktiskt vanliga mag-tarmkanalsgaser som passerar ut. Dessa gångar mellan tarm och vaginalöppning kan naturligtvis släppa igenom även mindre mängder avföring. Detta skapar naturligtvis besvär på ett annat sätt. Smärta, förändringar i lukt och ovanliga flytningar. Är du rädd för att det kan finnas en sådan här gång, en fistel, behöver du bli undersökt av en kolorektalkirurg. Fistlar kan uppstå hos kvinnor med inflammatoriska tarmsjukdomar, divertikuliter och efter strålbehandling. Även i vissa fall även hos kvinnor efter en vaginal förlossning. En fistel måste lagas kirurgiskt.

Vad vaginala pruttar inte är

Vaginala pruttar är inte ett tecken på dålig hygien eller på avsaknad av hyfs. Eftersom vagina inte har slutmuskler på samma sätt som ändtarmsöppningen går det inte alltid att hålla in luften. Du får inte samma förvarning som du vanligtvis får när behovet av att släppa väder infinner sig. Vagina har inte den sortens känsel.

 

Vad kan du göra åt det?

  • Träna upp bäckenbotten. Styrketräning av muskler syftar till att öka volymen, och en ökad volym på bäckenbotten kan alltså tillåta mindre luft att komma in.
  • Använd menskopp när du tränar (även när du inte har mens) för att helt enkelt stoppa möjligheten till luftflöde
  • Bli undersökt av en gynekolog som är duktig på bäckenbotten. Nytillkomna vaginala pruttar tillsammans med andra symtom kan indikera att du har muskler som inte helt jobbar som de ska.
  • Välj samlagsställningar där orsakar att mindre luft kommer in i vagina. Välja långsam penetration hellre än snabb.  (Tänk på hur du drar in och ut en mascaraborste. Om du drar in och ut maskaraborsten med stor hastighet och dessutom drar ut hela borsten mellan varje tag, kommer du pumpa in mer luft i mascaran. Om du bara drar borsten fram och tillbaka lite långsammare och utan att dra ut hela borsten kommer mindre luft pumpas in) 
  • Se nedan råd om träning för att möjligen minska luftflödet

Muspruttsanpassa din träning

Frågeställaren undrar specifikt överbäckenlyft. Det är inte farligt alls att ta in luft när du tränar, men för att vara mer bekväm kan du möjligen minska luftintaget/muspruttandet.

För att anpassa ett bäckenlyft:

  • Ligg på rygg med benen böjda och fötterna på golv eller boll.
  • Lyft rumpan på utandning. På detta sätt minskar du buktrycket och minskar risken för en musprutt.
  • Sänk rumpan och andas in.

Koordinera träningen med andningen och ta det tyngsta momentet på utandning. 

Något annat du kan tänka på när du tränar är att hålla en neutral hållning och bröstkorgen rakt ovanför bäckenet. Det finns profesionella som menar (ingen forskning dock) att en överdriven indragning av magen hjälper till att ”suga in” vagina luft. Om muspruttar ofta drabbar dig när du byter ställning mellan olika positioner under träning kan du försöka knipa med bäckenbotten medan du byter ställning. När du sedan kommit på plats i den nya positionen släpper du anspänningen och låter luften pysa ut, snarare än pruttas ut.

Muspruttar och sex

När vaginalöppningen som blivit vidare efter en förlossning, kan det också vara så att pruttljuden kommer mer frekvent i början efter förlossningen och avtar med tiden – i takt med att kroppen återhämtar sig och alla vävnader drar ihop sig. Kanske kan det också vara en hjälp att prata med partnern om vad som händer och varför. Det kan vara skönt att bara ta udden av det eventuella pinsamma i situationer som kan uppstå.

 

bäckenbotten crope

Referenser:

Swishdonation
Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden ovan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa.
Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!

Eftervård och uppföljning bäckenbottenperspektiv

Dina erfarenheter: Eftervård och uppföljning bäckenbottenperspektiv

Jag håller på med olika projekt (böcker, föreläsningar, blogginlägg etc) som på olika sätt syftar till att både folkbilda och bidra till förbättringsarbete inom kvinnosjukvården. I detta arbete är det otroligt viktigt att kunna belysa fler perspektiv än mitt eget. Därför kommer jag i flera inlägg be er om era upplevelser, erfarenheter och tankar utifrån olika teman. Jag ber att både dela med er av positiva och negativa saker om det går!

Och jag kommer alltså kanske använda era citat, men har för regel att alltid avidentifiera så mycket jag kan. Jag kommer därför inte ge var och en av er cred för era bidrag sådär ”offentligt”, men ni ska veta att jag är OTROLIGT tacksam för varje berättelse jag får ta del av.

Ni är så viktiga!

Idag vill jag alltså höra era erfarenheter av:

Eftervård och uppföljning bäckenbottenperspektiv

  • Hur såg uppföljningen ut efter din förlossning och eventuella skada? Var du nöjd med det?
  • Hur var efterkontrollen hos barnmorskan?
  • Fick du träffa läkare om du behövde det?
  • Fick du de råd, tips och stöd som du behövde?

Berätta allt du kommer på och vill dela med dig av! 

BB-vård utifrån ett bäckenbottenperspektiv

Dina erfarenheter: BB-vård utifrån ett bäckenbottenperspektiv

Jag håller på med olika projekt (böcker, föreläsningar, blogginlägg etc) som på olika sätt syftar till att både folkbilda och bidra till förbättringsarbete inom kvinnosjukvården. I detta arbete är det otroligt viktigt att kunna belysa fler perspektiv än mitt eget. Därför kommer jag i flera inlägg be er om era upplevelser, erfarenheter och tankar utifrån olika teman. Jag ber att både dela med er av positiva och negativa saker om det går!

Och jag kommer alltså kanske använda era citat, men har för regel att alltid avidentifiera så mycket jag kan. Jag kommer därför inte ge var och en av er cred för era bidrag sådär ”offentligt”, men ni ska veta att jag är OTROLIGT tacksam för varje berättelse jag får ta del av.

Ni är så viktiga!

Idag vill jag alltså höra era erfarenheter av:

BB-vård utifrån ett bäckenbottenperspektiv

  • Vad fick du för information om din eventuella skada?
  • Fick du råd om smärtlindring och läkemedel/råd för tarm och blåsa?
  • Vad fick du för råd och samtal inför hemgång?
  • Fick du erbjudande om vidare stöd, kuratorskontakt?
  • Gjordes någon extra undersökning?
  • Hur upplevde du bemötandet?
  • Fick du information om vart du kunde vända dig?

Berätta allt du kommer på och vill dela med dig av! 

Om du upplevt att vår blogg varit dig till stor hjälp får du gärna donera! Använd i så fall QR-koden nedan eller Swisha till nummer 1236340384 med valfri summa. Om du inte kan är det såklart lugnt, du kan istället visa tacksamhet genom att berätta om oss för dina vänner eller dela vår sida på sociala medier. Tack!