Kategori: Framfall

Framfall

Cystocele, rectocele och livmoderprolaps

Den här kategorin innehåller fysioterapeutisk information om hur du som lider av framfall kan hålla dig aktiv utan att förvärra dina symtom. Mycket handlar om att hålla bäckenbotten stark och hantera belastning och tryckökning i buken med god koordination och teknik. I vissa fall kan du behöva tänka om med belastande träning om du får besvär av det, men ofta kan du göra anpassningar som hjälper dig.

Läs gärna vidare om fysioterapeutiska insatser för framfall, och glöm inte att bäckenbottenträningen ofta är den viktigaste komponenten. Mer om bäckenbottenträning finns i en egen kategori.

Inläggen är så långt det går baserade på forskning och vetenskap, i där sådan saknas mer på beprövad erfarenhet. Kom ihåg att inga råd du kan läsa på nätet ersätter en individuell bedömning och behandling.

Vaginala, anala och 3d-ultraljud

Vaginala, anala och 3d-ultraljud

De mer avancerade bäckenbottenultraljuden

Nu är det säkert någon läkare som utför dessa undersökningar som skruvar på sig och tänker ”varför i all sin dar klumpar hon ihop det så här?”. Svaret är: för att den här inläggsserien inte ska pågå i all oändlighet.

Nu har vi kommit till de ultraljudsundersökningar som kan ge en enormt tydlig bild över bäckenbotten. De kräver mycket av läkarens kompetens att tolka resultatet. I inledningen av den här serien nämnde jag att det är förrädiskt att tro att man blir bra undersökt av en kompetent person, när undersökningsmetoden eller undersökarens kompetens att tolka metoden egentligen inte alls är bra nog för att svara på frågeställningen. Efter min egen sfinkerskade-förlossning gjordes vaginalt och analt ultraljud efter 6 månader och då såg undersökaren att allt såg fint ut. 5 år senare gjordes ett vaginalt och analt 3d-ultraljud av en annan läkare. Då såg hon att egentligen ingenting från min tidigare skada hade blivit lagat.

Vad är det man ser?

Igen, för att tydliggöra skillnaden mellan vanliga 2d-ultraljud och 3d-ultraljud, googla bebisbilder av båda varianter. Visst är det en fascinerande skillnad? Med 3d-ultraljuden får läkaren en bra vy över hela bäckenbotten, inklusive levator ani-musklerna. Men en skillad läkare kan se rätt mycket med vanliga anala och vaginala ultraljud också. Det man ser handlar alltså både om valet av metod, och om undersökaren i sig.

Varför gör man inte bara en magnetröntgen istället?

Det är är en adekvat fråga, eftersom magnetröntgen egentligen är kungen över all tillgänglig bilddiagnostik. Men på grund av att det är dyrt och inte lättillgängligt är MR-undersökningar sällan använda i diagnostiken för bäckenbottenbesvär. Ultraljudsutrustningen står ändå oftast tillgänglig på en kvinnoklinik. Förutom kostnad och tillgänglighet erbjuder ultraljud en extra fördel över MR: realtidsbilden. Under en ultraljudsundersökning kan du se rörelsen och dess effekter i realtid medan personen krystar, kniper eller hostar. Bäckenbottens position i vila eller vid en statisk anspänning som man kan fånga via MR blir inte lika värdefull information.

Ett vaginalt ultraljud

Ett vaginalt ultraljud görs ofta i gynstol. Du behöver vara avklädd nertill. En stav, tjock som ett finger ungefär, kläs på ett plastskydd och får glidmedel på sig. Sedan förs denna in i slidan. Det kan kännas lätt obehaligt. Om du lider av väldigt uttalade spänningsbesvär kan undersökningen vara svår att utföra. Undersökaren kommer föra runt staven lite för att få en vy över olika områden. Bilder av strukturerna under kommer synas på en datorskärm och undersökaren kan göra en bedömning utifrån det hen ser.

Ett analt ultraljud

Samma slags stav, skydd och glidmedel används för att göra en försiktig anal undersökning. Det här kan vara obehagligt eftersom det känns som att du kommer behöva prutta eller bajsa. Skulle något sådant hända kan du vara trygg med att undersökaren är van. I det här läget är inget pinsamt. För att få en riktigt bra koll på analsfinktrarna behöver man göra ett analt ultraljud.

3d-ultraljud

Ultraljud som görs via analen eller vagina kan alltså ha en extra ”feature”, och ge en 3d-bild av bäckenbotten. Dessa visar en bra vy levatormuskulaturen. Levatorns funktion, och bredden på ”slitsen” i denna muskels mitt, är viktig att kunna bedöma. Detta kan förklara en del funktionsbortfall eller utvecklingen av framfall. Undersökaren får möjlighet att se vävnader och strukturer från olika perspektiv och kan granska vyn på ett helt annat sätt. Skillnaden blir störst när det kommer till att se levator anis olika komponenter.

Vad är fördelarna?

Dessa anala och vaginala ultraljud, gärna med 3d-effekten, krävs för att ge en mer fullständig diagnostik av bäckenbotten. Både för mellangården, de anala musklerna och levatormusklerna. Förutom utrustningen i sig kräver metoden en erfaren läkare som vet hur den ska tolka resultaten. Det här är en metod som kan bekräfta det som man vid andra undersökningar har anat.

Referenser:

Ultraljud av bäckenbotten via mellangården

Ultraljud av bäckenbotten via mellangården

Ett ultraljud via mellangården eller utanför vagina

Ett ultraljud i mellangården eller utanför blygdläpparna kan ske med samma slags apparatur som vid mag-ultraljud under graviditet. Eller med samma slags stav som används för vaginala ultraljud. Dessa kan vara av typen tvådimensionella eller tredimensionella ultraljud. För att få en uppfattning om skillnaden i hur dimensionerna spelar roll kan du googla ”tredimensionella ultraljud bebis” så ser du skillnaden i bildresultat jämfört med en vanlig bebisultraljudsbild.

Hur går det till?

När dessa ultraljud för bäckenbotten görs handlar det om att  se bäckenbotten, organen i närheten och deras inbördes relation och rörelser. Ett ultraljud som sker mot mellangården kräver en avklädd patient, men inte något införande av munstycket i någon kroppsöppning. Dessa ultraljud tog över efter ”genom-magen-ultraljuden” inom kvinnosjukvården eftersom man kunde få en ytterligare bättre bild från denna vy.

Vad är denna mätmetod bra för?

Ultraljud via magen eller mellangården kan  tala om vilopositionen och rörelse under krystning, knip och hosta.

Möjliga felkällor

Jämfört med ultraljudsundersökning genom magen är denna undersökningsmetod inte riktigt lika känslig för felkällor i form av spänning och teknik. Referenspunkterna att mäta rörelse i förhållande till är också mer närbelägna.

Vad är fördelarna?

Fördelarna med denna teknik är att den är lättillgänglig på de flesta kvinnokliniker och att kunskaperna att använda dem är mer allmänt spridda. De går att använda på kvinnor som på grund av smärta inte tolererar en vaginal eller anal undersökning.

Jag har genomgått en sådan här undersökning och fick till svar att allt var bra.

Härligt! Det betyder att du har en adekvat rörelse när du kniper och att läkaren inte ser att du har någon mellangårdsskada eller något framfall. Den här sortens ultraljud är dock inte tillräckligt bra för att ge riktiga svar angående hur den del av din bäckenbotten som heter ”levator ani” mår, eller hur dina analsfinktrar ser ut. Eftersom metoden finns tillgänglig för så många är den kanske lättare att använda än att tolka resultatet av.

Vad är det jag inte får veta med ett ultraljud via mellangården?

Ultraljud från mellangården kan visa de strukturer som finns i mittlinjen av bäckenbotten, men kan ofta inte visa skador på levator ani. Levatorn är den delen av bäckenbotten som utgör det största stödet för organen, och dess funktion är avgörande för normal bäckenbottenfunktion. Så som levatorn ligger kan den inte helt undersökas via ett vanligt ultraljud. Kanske upp emot 20 % av alla vaginalt förlösta kvinnor har skador på levatormuskulaturen, och då är det kanske också 20% av alla kvinnor som inte får riktigt adekvata svar om bäckenbottenstatus utifrån denna metod.

Referenser:

 

Ultraljud av bäckenbotten via magen

Ultraljud av bäckenbotten via magen

Ett ultraljud genom magen

Ett ultraljud genom magen sker när du ligger på en brits med bar hud på magen. Man sätter samma slags ultraljudsgele som vid ett graviditetsultraljud och undersökaren placerar munstycket mot din mage. Bilder av strukturerna under kommer synas på en datorskärm och undersökaren kan göra en bedömning utifrån det hen ser.

Lite historia och dess nutida användning

Ultraljud av bäckenbotten genom magen beskrevs först i litteraturen på 90-talet och användes då för kvinnor med ansträngningsinkontinens som ett led i att se hur bäckenbotten fungerade. Denna teknik övergavs sedan till fördel för ultraljud mot huden i mellangården. Detta gav en bättre och tydligare vy. På senare år har en del vårdgivare som inte jobbar med diagnostik av gynekologiska undersökningar börjar med ultraljudsundersökning via magen för att på så sätt få en uppfattning om bäckenbottens arbete. Utan att för den sakens skull behöva göra en vaginal undersökning.

Vad är det man ser?

Denna slags ultraljud används för att se en muskelaktivering av bäckenbottens lyftande förmåga av urinblåsan under ett aktivt knip. Metoden kan också användas för det motsatta, det vill säga att se hur mycket blåsan sänks under krystning eller vissa övningar. Genom att kolla på urinblåsans rörelse när testpersonen ombeds knipa kan man avgöra att personen kniper rätt och att rörelsen är adekvat. En sänkning av blåsan kan betyda att bäckenbotten och dess stödstrukturer är försvagade.

Man mäter blåshalsrörligheten dels i vila och dels under en krystmanöver. Skillnaden mellan dessa två blir ett mätvärde. Det finns inga allmänt antagna normalvärden för detta vad jag förstått.

Vad är denna mätmetod bra för?

Genom en rätt positionering av ultraljudet kan man få en tydlig bild av urinblåsan och mittlinjen i bäckenbotten, urinrör, mellangården och ändtarmsöppningen. Metoden anses vara av god kvalitet vad det gäller att undersökningar visar samma sak även om olika bedömare utför undersökningen, eller om samma bedömare utför undersökningen vid olika tillfällen.

Möjliga felkällor

Mätningen av rörelsen vid ultraljud av bäckenbotten via magen utgår ifrån fixerade punkter (skelett). Vanligast är att mätpunkten är pubisbenet. Det finns flera faktorer som pvåerkar utfallet av undersökningen:

  • blåsans fyllnadsgrad
  • positionen av ultraljudshuvudet
  • de anatomiska jämförelsepunkterna
  • de verbala instruktionerna.

Hur testpersonen aktiverar bäckenbotten och bålsmusklerna tillsammans kan påverka positionen och rörelsen från blåsan. Om personen spänner magen kraftigt vid knipet kan munstycket åka en aning ut. Detta ger till följd att detta kan misstolkas som att urinblåsan är mer sänkt än vad den faktiskt är. Undersökaren måste ha detta med i sin analys av resultatet. Om blåsan är mycket full under undersökningen kan det finnas en ökning av bäckenbottens anspänning i vila, vilket kanske inte är testpersonens vanliga status.

Hur tolkar man rörelse i bäckenbotten?

Rörelse i bäckenbotten avgörs av en rad olika faktorer som nämnt ovan. Detta försvårar tolkning av ultraljudsundersökningen. Bäckenbottens utgångsläge är också viktigt att ta med i tolkningen av detta. Bäckenbotten ska alltså höjas vid aktivering och sänkas vid avslappning. Men bäckenbottens grundaktivitet och stödjestrukturernas fasthet kan också påverka utfallet. Om bäckenbotten redan är aktiverad i testpersonens grundtillstånd kan blåsan redan hållas förhöjd. Då blir det inte mycket rörelse över även när personen ombeds knipa extra. Om bäckenbotten och dess stödjestrukturer från början istället är uttänjda och sänkta kan rörelseutslaget i motsats verka mycket stort, även om den märbara muskelstyrkan kanske inte är tillräcklig.

Hur behöver man göra för att säkerställa att undersökningen är adekvat?

Den forskningsbaserade rekommendationen att en ultraljudsundersökning av bäckenbotten via magen kompletteras med en vaginal undersökning för att ha en kontroll på kvaliteten av muskelaktiveringen samt bäckenbottens grundspänning. Eftersom denna metod i klinik ofta används för att slippa en vaginal undersökning är detta lite motsägelsefullt.

Vad är fördelarna?

Ultraljud av bäckenbotten via magen har som fördel att metoden funkar även för personer med mycket vaginala smärtor. Det kan upplevas som mer bekvämt för patienten än en gynekologisk undersökning. Därför kan det vara aktuellt för personer som annars inte skulle tacka ja till en bedömning av bäckenbotten.

Jag har genomgått en sådan här undersökning och fick till svar att allt var bra.

Härligt! Det betyder att du har en adekvat rörelse när du kniper. En av de vanligaste frågorna jag som vårdgivare får är ”hur vet jag om jag kniper rätt”. Detta har du alltså fått svar på. Den här metoden ger dock inte svar på vissa andra kvaliteter och aspekter av bäckenbottens funktion och arbete.

Bäckenbottens funktion består av två huvuduppdrag:

  • den aktivitet som sker när musklerna spänns aktivt,
  • den supportande funktionen till bäckenorganen.

Bäckenbottens stödfunktion reflekterar inte nödvändigtvis muskelstyrkan, men är ett resultat av muskelaktivitet. Vid en jämförelse med en muskelfunktionsbedömning när undersökaren använder fingrarna är utfallet detta: En vaginal bedömning bedömer kvaliteten på anspänningen och ett ultraljud visar främst supportstödets funktion. Stödjefunktionen och stabiliteten kring urinblåsa och urinrör kan vara mer avgörande för läckage än vad bäckenbottens muskelstyrka faktiskt är.

Vad är det jag inte får veta med ett ultraljud genom magen?

Ett ultraljud genom magen ger en vägledning vad gäller anspänningsförmåga och bäckenbottens supportfunktion, men är inte noggrant nog att vara en del av en diagnostisk undersökning. Rörelsen som sker behöver inte alltid vara synonym med kraftutveckling. Du får bara en vagare visuell uppfattning om sidoskillnaden och får inte någon uppfattning om musklernas ”konsistens” och spänningsgrad.

Referenser?

En serie om metoder för att undersöka bäckenbotten

En serie om metoder för att undersöka bäckenbotten

Den här seriens började jag jobba med för flera månader sedan. Jag fick fler och fler frågor från både patienter och läsare angående olika sorters metoder att undersöka och behandla bäckenbottenbesvär. Sedan dess har jag läst forskning och försöka sammanställa lättfattlig information om de olika metoder som finns.

Jag är en en person som tolkar forskning

Jag har försökt hålla mig neutral till de olika metoderna. Vissa av dessa metoder har kommersialiserats och säljs som undersökningar eller produkter. De marknadsförs naturligtvis på ett visst sätt för att locka köpare eller kunder. Jag är skeptisk till hur en del saker säljs in, men kanske inte till produkten eller fenomenet i sig. Jag är dock en enskild individ som tolkar studier och som har mina egna uppfattningar och tankar. Jag kan tänka mig att detta kommer lysa igenom på sina ställen ändå. Jag hoppas att du läser med en analytisk förmåga. Och att du diskuterar vidare med mig om vi tänker olika!

Det finns inga gyllene väg

Ni kommer märka att alla de metoder för att fånga och beskriva bäckenbottenfunktion har olika fördelar och nackdelar. Jag skulle säga att det inte finns något perfekt sätt att undersöka eller mäta bäckenbotten utifrån alla dess olika funktioner.

Vissa av metoderna handlar om att fånga bäckenbottens rörelse. Att kunna säga ”nu kniper du rätt” eller ”nu ser jag en bra rörelse i bäckenbotten”. Man kan se en rörelse där blåsan och blåshalsen lyfts genom ett knip. Andra metoder handlar om att kunna mäta muskelstyrka, mätt i en siffra. Ytterligare andra sätt försöker fånga sidoskillnader och kvalitet i bäckenbottens muskelfunktion. Och så finns det metoder för att faktiskt se att alla muskler sitter på rätt plats. Att adekvata medrörelser sker vid krystning och knip. Vissa metoder är bra för träning. Andra för behandling och ytterligare någon för diagnosticering. De ska väljas utifrån sin lämplighet att svara mot patientens behov och frågeställning.

Min egen historia färgar

Något som jag själv kommit fram till utifrån min egen bäckenbotten-historia är att det är förädiskt att uppleva att man blir bra undersökt av en kompetent person, när undersökningsmetoden eller undersökarens kompetens att tolka metoden egentligen inte alls var bra nog för att svara på frågeställningen. Därför är detta också något av en hjärtefråga för mig: Rätt sak på rätt plats, eller don efter person.

Alla har inte tillgång till allt

Alla vi vårdgivare som jobbar med bäckenbotten sitter inte med hela arsenalen av de olika undersöknings- eller bedömningsalternativen. Därför måste vi alla också ta ansvar för att säga ”vet du, din fråga kan jag inte svara på utifrån min kompetens och mina förutsättningar”. Och inte heller sälja in produkter/undersökningar/behandlingar som ett rätt sätt att lösa alla problem.

Jag har försökt tydliggöra

Jag har försökt att pinpointa de olika bedömnings-/tränings-/mätmetoderna styrkor genom att bocka för olika rubriker i en tabell. Det är ett mycket förenklat sätt, för att om möjligt tydliggöra. En del skulle jag vilja skriva långa kommentarer med ”det beror på”, ”om undersökaren har rätt kompetens” eller ”om undersökaren frågar specifikt om just detta”. Ni får alltså tolka dessa med en nypa salt. Exempel:

Många sätt att göra rätt

Bäckenbotten består av flera olika muskler med verkar som en funktionell enhet för att lyfta mot tyngdlagen och styra urinrörsmynningen och analöppningen. Bäckenbottendysfunktion är ett paraplybegrepp som omfattar funktionsnedsättning i bäckenbotten och dess närliggande stödjevävnad och organ. Begreppet omfattar framfall, urininkontinens, analinkontinens och överspänningsproblematik. När vi pratar om bäckenbottenfunktion är det inte heller bara en sak vi menar. Det kan handla om funktion när det både gäller maximal styrka, uthållighet, tillstängningsförmåga, sidoskillnader och stabilitet.  Det finns ingen metod som på ett bra på att mäta hela bäckenbottens funktion.

 

Ju fler barn du föder, desto mer behöver du mig

Ju fler barn du föder, desto mer behöver du mig.

Och ju äldre du blir, desto mer behöver du en bäckenbotten-fysio. Det här inlägget handlar naturligtvis inte om at någon behöver just mig. Utan en sån som mig, en fysio som kan bäckenbotten. 

Bäckenbotten blir svagare

Bäckenbottenmusklerna spelar en viktig roll för att lyfta bäckenordanen och för att kontrollera kontinensen. En kvinna går igenom olika faser i livet som på olika sätt kan skapa förändringar i dessa muskler: graviditet, efter förlossning och klimakteriet är det mest drastiska förändringsperioderna. Åldrandet i sig är en stor påverkansfaktor. Besvär med bäckenbotten är sammanhörande med livskvalitet och urininkontinens, och tillfredsställelse över samliv, fritid och arbetsliv.

Vaginala förlossningar

Vaginala förlossningar påverkar bäckenbotten till det sämre och utgör en skillnad mellan vaginalt förslösta och kejsarsnittade kvinnor under 40-45 år. Vaginala förlossningar är den största riskfaktorn för framfall. Den största negativa påverkan på bäckenbotten medför oftast första förlossningen. I en studie där man jämförde bäckenbottenstyrkan mellan kvinnor som fött 1-3 barn, 4-6 barn eller fler än 6 barn såg man tydligt att styrkan minskade i takt med antalet vaginala förlossningar. Störst påverkan har förlossningar på bäckenbottenstyrkan de första 6-10 veckorna efter förlossning, och sedan planar återhämtningen ut. Återhämtningen tar dock minst 6 månader, och inebar förlossningen missade eller felläkta muskelskador påverkas naturligtvis bäckenbottens funktion negativt på lång sikt.

Åldrande

Åldrande är påverkande faktor som alla kommer utsättas för. Vi tappar muskelmassa i takt med att vi blir äldre. Nedgången i muskelmassa börjar märkas tydligt vid 40-årsåldern, och  ungefär samtidigt börjar en del också märka av klimakteriesymtom. Men med åldern jämnar det ändå ut sig när det gäller symtom av bäckenbottendysfunktion. Så pass att om man mäter bäckenbottenstyrka generellt hos kvinnor mellan 45-85 är det inte alltid möjligt att skilja ut vilka som fött vaginalt eller med snitt. Förekomsten av framfall är dock vanligare hos vaginalt förlösta kvinnor, men urininkontinens verkar förekomma ungefär i samma usträckning.

Hur kan bäckenbottenträning hjälpa

Andra studier har dock visat att med bäckenbottenträning kan styrkeminskningen bromsas och kanske förebyggas. Så deppa nu inte ihop helt! Om kvinnor får hjälp med bäckenbottenträning lättas många symtom och muskelmassan minskar inte i samma utrsträckning som annars. Alla kvinnor bör erbjudas bäckenbottenträning efter en vaginal förlossning oavsett om de lider av inkontinens eller ej. Alla kvinnor bör få träffa en fysioterapeut och få råd och behandling för bäckenbottendysfunktion, när än i livet det inträffar.  Detta för att det går att påverka både inkontinens och livskvalitet med bäckenbottenträning.

Så: This is what I do.

Jag är så oändligt stolt över vad jag gör. Jag vet att det finns högre ansedda fysioterapeutnischer (traditionellt sett ortopedisk manuell terapi eller idrottsmedicin). Men om inte det jag gör är viktigt, då vet jag faktiskt inte vad som är det.

Inkontinens till följd av svag bäckenbotten har potential att påverka kvinnans hela livssituation, bade fysiskt, psyskiskt, sexuellt och socialt. I samma studie där man jämförde kvinnornas bäckenbottenstyrka efter hur många barn de fött såg man att livskvaliteten också minskade, ju fler födslar/ju svagare bäckenbotten de hade.

Referenser

 

Contrelle och andra inkontinenshjälpmedel

Contrelle och andra inkontinenshjälpmedel

Kan ett litet vaginalt hjälpmedel hjälpa mig med min urininkontinens? Hur och varför? 

Urininkontensens är en omfattande källa till sänkt livskvalitet hos människor, oftast kvinnor. Någonstans mellan 15-50% av alla kvinnor drabbas och lider av detta, åtminstone i perioder och risken att drabbas ökar med åldern. Det är en kvinnas upplevelse av besvären som avgör hur allvarligt det är. Det finns en flera behandlingsalternativ för urininkontinens, och operation bör vara det sista alternativet bland alla. Först i tur kommer bäckenbottenträning som i de flesta fall är både effektivt, tolereras av de flesta och dessutom utan besvärliga biverkningar. I skalan mellan enbart bäckenbottenträning och kirurgi finns en variation av mer mekaniska hjälpmedel. Dessa mekaniska hjälpmedel placeras i vagina och hjälper till att lyfta upp slidväggarna och genom detta kan kontinensen kontrolleras. Forskningsmässigt finns till denna dag enbart svaga evidens för behandlingseffekten av de olika alternativen, men detta behöver inte betyda att de inte fungerar.

Ett litet mekaniskt stöd för urinröret

Studier redan från nittiotalet visade att kvinnor kunde få minskade besvär av ansträngningsinkontinens om de använda ett litet lyftande hjälpmedel under fysisk träning. Varför känner inte alla till detta och varför finns det inte och köpa ute i butik? När jag läser mer internationellt verkar det i USA och Australien vara mer ”allmänt känt” att tampongliknande föremål som sätts in vaginalt kan ha en lyftande och stöttande effekt av vaginalväggarna, och på så sätt minska urinläckage. I USA säljs bland annat  ”sea sponges”, alltså naturliga tvättsvampar, som kvinnor använder för att stoppa urinläckage. Det finns en studie (även den från 90-talet) om att dessa hade effekt så som minskade symtom av urinläckage under träning.

Stöd för buktande slidväggar

Under senare tid har användandet av vaginala hjälpmedel internationellt sett gått över till en slags pessar eller silikonringar. Jag vet att i Israel och Australien är det fysioterapeuter som är ansvariga för utprovningen av dessa. I Sverige är det gynekologer som provar ut dessa. För många är det lite svårt att hitta en bra passform, få dem att sitta bra och inte orsaka obehag eller skav. Min erfarenhet är dock att detta snarare beror på ett ointresse och tidsrist  hos gynekologerna än att det faktiskt är omöjligt at hitta bra produkter. De kvinnor som trivs med sina pessar/ringar brukar dock använda dem under flera år. I Sverige används oftare istället Controlle inkontinensbåge som provas ut av uroterapeuter. Dessa bågar har i alla fall har en 76% ”användar-nöjdhet”.

Inkontinensbågen

Contrelle Activguard är ett hjälpmedel som används regelbundet här i Sverige, men jag har aldrig hört talas om det i mer internationella forum. Detta hjälpmedel skapar ett lyft på blåshalsen och hjälper till att skapa en kontroll över bålsan som inkontinenta kvinnor saknar. Hjälpmedlet kan användas under träning så som löpning eller simning och är en engångsprodukt som slängs efter varje tillfälle. Men ”ett tillfälle” kan vara upp till 16 timmar.

Prolapsstöd

Jag har skrivit inlägg som handlar enbart om prolapsringar . Deras primära funktion är inte att minska förekomsten av urinläckage, utan att ge mekaniskt stöd för vaginas väggar och bäckenorganen. De finns i många olika former och storlekar.De flesta pessar är idag gjorda av silikon eller någon annan slags lättrengjord plast. Dess används i Sverige i första hand för kvinnor som inte vill eller kan genomgå kirurgi för sina besvär, till exempel under de år som en kvinna kan vilja skaffa fler barn. Vissa av dessa ringar har dock också effekt på urinläckage.

Vad är fördelarna med de mekaniska hjälpmedlen?

De kan minska symtomen av skav och tyngdkänsla hos en kvinna med någon slags framfall. Det kan förlänga tiden/åren fram tills att kvinnan faktiskt anser sig behöva en operation. Det är inte vetenskapligt fastställt, men vi är många som också tror att det extra stödet kan hjälpa till att stödja och på så sätt motstå en försämring, framförallt hos kvinnor med övervikt eller som tränar mycket. Ibland förespråkar vi användning av dessa mekaniska vaginala stöd i förebyggande syfte för kvinnor vid tyngre träning, även om du inte har urinläckage. Målet med att använda ett mekaniskt inkontinenshjälpmedel är att du ska bli besvärsfri från inkontinens när du exempelvis tränar.  Fungerar detta bra kan vi vara nöjda.

Finns det några nackdelar?

Som allt annat som ska sitta inne i kroppen finns det en liten infektionsrisk. Om hjälpmedlet inte är optimalt utprovat vad gäller storlek och form kan det skapa skav, blödningar och förstoppning. Fungerar ett visst hjälpmedel inte bra bör det bytas ut!

 

Referenser:

Epi-no och Ani-ball, funkar de?

Epi-no och Ani-ball, funkar de?

För att tillåta passage av fostrets huvud måste bäckenbottens muskler genomgå en dramatisk deformation. Sett i ljuset av detta är det kanske fantastiskt att så få stora bristningar sker. Användandet av uppblåsbara töjningshjälpmedel skulle teoretiskt kunna sträcka ut bäckenbotten och vaginas väggar. Genom upprepad användning är tanken att detta skulle minska risken för att brista under förlossning. Jag fick en fråga och jag har försökt svara. Epi-no och Ani-ball, funkar de?

Jag fick en fråga:

”Jag undrar om du har hört talas om epi-no (en sorts ballong som används för att tänja ut snippan innan förlossning och för knipövningar), och vad du i så fall tycker? Jag har hört både negativt och positivt.”

Forskningen säger

Kan en uppblåsbar vaginal ballong som används under senare delen av en graviditet minska risken för bristningar vid förlossning? Det verkar inte så. Det finns någon enstaka studie som visat att användandet av detta hjälpmedel innan förlossning kunde öka chansen för en intakt mellangård. Denna studie visade också att hjälpmedlet inte skapade någon egen skada på bäckenbotten. En systematisk översikt får 2015 som samlade alla studier som gjorts visade att resultatet av att använda en epi-no inte är signifikant. Det verkar inte hjälpa för att undvika bristningar eller klipp.

Vad jag hittar finns det två olika varianter på marknaden, Ani-ball och Epi-no.

Principen för dessa båda produkter är att de ska skapa en kontrollerad uttänjning av bäckenbotten och stödjevävnad successivt under graviditetens sista veckor för att förbereda för den snabba uttäjningen av förlossningskanalen som sker vid en vaginal förlossning. Här finns ett klipp som visar hur produkten ser ut. Från tillverkarhåll är rekommendationen att  använda produktionen 15-20 miniter dagligen, från och med någon gång i vecka 35-37.

När jag började leta runt om information om detta fann jag lite olika saker:

  1. Reklam
  2. Ett fåtal studier
  3. Kvinnor med goda erfarenheter av produkterna som tipsar andra kvinnor

Kritiken jag hittar kommer från vetenskapligt håll. En översiktsartikel om Epi-No, publicerad 2015 summerar ”Epi-No birth trainer is a device that did not reduce episiotomy rates and had no influence on reducing perineal tears.”.

Tanken med att förebygga skador

Skador i mellangården är den vanligaste komplikationen under vaginala förlossningar, och större skador kan leda till smärta och funktionsnedsättning på lång sikt. Klipp kan användas  för att skydda kvinnan mot förlossningsbristningar. Tanken är att genom att styra skadan i en viss riktning så kan kvinnan besparas analsfinkterrupturer. Barnmorskan kan också minska risken för stora bristningar genom annan behandling – varma handdukar, massage av mellangården, speciella handgrepp och råd om förlossningspositioner. Epi-No utvecklades under början av 2000-talet i Tyskland och syftar till att i förväg hjälpa till att stretcha ut bäckenbottenmusklerna, för att minska risken för skador vid förlossningen. Namnet kommer från ”Episiotomi” som är det medicinska namnet för klipp, och namnet ”Epi-No” syftar till att man genom bruk av produkten skulle kunna förebygga klipp och skador.

Aktuell forskning

Ingen övertygande forskning kan uppvisa något signifikant resultat vare sig till Epi-No’s fördel eller nackdel. De verkar inte göra så stor nytta. Men man har heller inte hittat några direkta nackdelar med användandet heller. Detta har dock inte varit den primära frågeställningen i någon av de studier jag läst.  Jag hittar ingen långtidsuppföljning av effekterna vad gäller töjning på bäckenbotten, bäckenbottenfunktion, inkontinens eller framfall.

Förenat med obehag

Eftersom användandet av Epi-No innebär en ganska distinkt töjning av bäckenbottenmusklerna är detta förenat med ett visst mått av obehag och smärta. Det verkar dock generellt i studierna som att de flesta kvinnorna tål med att självbehandla sig enligt denna metod. Det verkar inte heller finnas någon kortsiktig ökning av riskerna, vad gäller graviditeten och barnets hälsa.

Ingen kritik?

När jag googlar runt i forum hittar jag nästan inga kvinnor som testat som är negativa till produkten. Vad betyder detta? Kanske att det är en toppenprodukt? Eller att en kvinna som köpt en produkt dyrt, men inte tyckt om den kanske inte är så benägen att skriva negativt om den, för att inte framstå som dum? Jag vet inte. Det här med kvinnors egna berättelser om sådana här produkter är svåra att tolka.  Är det gjort så är det ju gjort. En förstfödeska som använde en dylik produkt med stor framgång. Hur vet vi hur det skulle gått annars? En omföderska som använder en vaginalvidgande produkt  – vet vi att skillnad i förlossningsskedet handlar om produkten som sådan, eller bara om att hon är omföderska? Dessutom tillkommer ju våra stora individuella skillnader. Hur vet jag att min kropp kommer reagera som din, och att min förlossning kommer likna den du haft? Jag tänker att vi behöver STORA statistiska underlag för att dra några säkra slutsatser om dessa produkter.

Epi-no och Ani-ball, funkar de?

Något som ändå gör mig tveksam till dessa produkter är den teoretiska förklaringsmodellen.

  • Kommer bäckenbotten och stödjevävnaden verkligen töjas ut av det?

Vi vet att sådan kortvarig stretching som den de flesta av oss sysslar med i samband med träning egentligen inte ger någon muskelförlängande effekt. Men 15-20 minuter har potential att faktiskt förändra muskler och stödjevävnadernas struktur så pass att de blir förlängda.

  • Men vill vi verkligen att bäckenbotten och stödjevävnaderna ska töjas ut?

Jag kan personligen känna mig lite tveksam till att regelbundet stretcha ut bäckenbotten till en storlek motsvarande en bebis huvud. Vi vet att risken för framfall ofta ökar ju fler förlossningar en kvinna genomgår. Och även om en kvinna föder många barn, så har hon förmodligen minst nio månader mellan varje förlossning och den potentiellt traumatiska uttänjningen av bäckenbotten som sker då. Är det bra på lång sikt att under flera veckors tid sträcka ut bäckenbottenmusklerna varje dag? Eftersom vi inte har några långtidsuppföljningar är det svårt att avgöra. Skulle de minska  risken för en förlossningsskada har det ju möjligen goda konsekvenser på lång sikt. Vi har inte fog för att tro att det faktiskt är så. Men om vi trodde det:  uppväger den minskade risken för förlossningsskada faktiskt den uttänjning av bäckenbotten som sker genom behandlingen med redskapet? Jag vet inte.

Epi-no och Ani-ball, funkar de?

Forskningen verkar tveksam till att dessa produkter fungerar. Om vi hade haft statistiska underlag för att tro att användandet av dessa hjälper för att minska risken för bäckenbottendysfunktion på sikt hade det varit en grymt bra sak. Vi vet inte heller vad som händer med en bäckenbotten som tänjts ut med ett medicintekniskt redskap. En utsträckt men hel bäckenbotten har ju för all del en massa återhämtningspotential och kan säkert återgå till tidigare funktion lite lättare än en skadad. Men vi har inga studier som visar på direkta fördelar.

Hur tänker du? 

 

Referenser:

Bäckenbottensäkra squats

Bäckenbottensäkra squats

Tillhör du dem som tycker att den känns tungt för bäckenbotten att göra knäböj? 

Min uppfattning är ju att många av de patienter jag träffar med fördel skulle behöva träna knäböj, (även utan yttre vikt och motstånd) för att få till en god muskelstyrka i låren. Detta hade kunnat underlätta lyft av barn och saker, och i sin tur minskat risken för ryggbesvär. Val av övningar inte helt enkelt, och kroppen är en komplicerad apparat att ta hänsyn till. Många gillar squats, jag gillar squats…. Har du bristande kontroll över musklerna i bäckenbotten, förlossningsskador som inte är optimalt ihopsydda eller framfall kan detta kännas obehagligt.

Kan vi bäckenbottensäkra squats?

Inget är alltid bra eller alltid dåligt, och knäböj är en sådan sak. Vi behöver nyansera och vi behöver individanpassa. Det finns patienter jag avråder från att träna knäböj med belastning, och det finns patienter jag lägger mycket fokus på att träna tillbaks till just denna övning. Vi brukar utgå från lite olika faktorer när vi pratar om bäckenbottenanpassning av träning:

  • Behöver du avlasta helt, sitt ner. Benpress kan då vara ett alternativ till knäböj.
  • Spänn inte bålen mer än du behöver och öka inte buktrycket för mycket.
  • Jämna ut trycket genom en anspänning av bäckenbotten och genom andningen och diafragmas rörelse.

Forskningen

Vi har inte jättemycket forskning som stöd för resonemang om tyngre träning och de råd vi ger, utan vi arbetar mycket på beprövad erfarenhet och utifrån varje individuell patients upplevelser av symtom. En studie från 2017 undersökte trycket inne i buken i olika versioner av de övningar som vanligtvis rekommenderas att ”bäckenbottenanpassas” och man kunde inte se att trycket inne i buken vid knäböj ändrades beroende på benplacering. Det är bland annat vanligt att föreslå en smalare benplacering för kvinnor med tyngdkänsla i bäckenbotten. Här tänker jag att den upplevelse i skillnad som kvinnor kan uppleva vad gäller benplacering vid knäböj kanske inte nödvändigtvis handlar om buktryck, utan om en proprioceptisk känsla av utsträckning som förnimms som obehaglig. I den aktuella studien (referens längre ned) såg man dock att ju högre bålaktivering en övning krävde, desto större buktryck skapades. På så sätt är en planka på fot svårare för bäckenbotten att stå emot jämfört med en planka på knä. Bålens anspänning och position verkar i stort avgöra vilket tryck som skapas och läggs på bäckenbotten. Att hosta framstår i all forskning som fortsatt utgöra den största källan till tryckökning mot bäckenbotten, även jämfört med högintensiv konditionsträning och styrketräning. Högt BMI är fortsatt en orsak till vetenskapligt fastställd ökning av buktrycket/belastning på bäckenbotten.

Här kommer mina tips för dig som knappt vågar göra knäböj för din bäckenbotten

1. Hitta en bra utgångsposition där bålen hålls rak uppåt med en stolt hållning. Knäna och fötterna kan vara på ett bekvämt avstånd, ungefär höftbrett isär.

2. Medan du utför knäböjningen ska du kunna se dina tår över dina knän under hela rörelsen. Tårna och knäna behöver dock inte peka rakt framåt, ifall du känner att du rent anatomiskt hade velat ha dem i någon annan vinkel. Bara tår och knän pekar åt samma håll är det tillåtet att ha dem något vinklade utåt. (Det finns en variation av instruktioner för olika nyanser och syften, men så här är min enklaste förklaring).

bäcken 005

3. Förspänn bäckenbotten och försök hålla spänningen under hela rörelsen.

4. Håll din normala ryggkurva under hela rörelsen. Försök att varken kuta eller svanka mer än normalt. Detta kommer du göra genom en anspänning i bålen. Försök att hitta precis så mycket anspänning du behöver, inte mer.

5. Undvik att gå ner med rumpan/höfterna lägre än dina knän – detta för att minska trycket på bäckenbotten.

6. Andas in när du går ner, andas ut när du går upp.

När är det klokt att helt undvika knäböj som övning?

När du är helt nyförlöst eller om du nyligen opererats för en gynekologisk operation. Tills dess att du varit på återkontroll hos barnmorska/läkare, eller tills du känner att du har ett gott knip som kan motstå tryckökningen som övningen medför.

Vilka är de vanligaste misstagen, med tanke på bäckenbottenhälsan?

Att tappa neutralkurvan i ryggen och att spänna bålen alldeles för kraftigt. Om din bäckenbotten är känslig för belastning kan du också välja att inte gå så långt ner, att inte hålla andan och undvika för tunga vikter (avgörs om du får urinläckage och/eller tyngdkänsla). Du kan också behöva jobba med att utföra rörelsen så pass långtsamt att du hinner koordinera med bäckenbotten.

Hänger du med på hur jag menar och tänker?

Här kommer två klipp med instruktioner. Det första fokuserar mycket på timning av andning.

Det här klippet har ganska dåligt ljud, men om du lyssnar noga så hör Anthony Lo här istället lägga tonvikt på tryckfördelningen i bålen.

Referenser:

Det här är ett inlägg som först publicerades 160122 men som har uppdaterats enligt den senaste forskningen

Forskarkalendern: Förstoppning och tarmtömning

Forskarkalendern: Förstoppning och tarmtömning

Gästblogginlägg av Jenny Sjödahl

Hej!

Jag heter Jenny Sjödahl och arbetar som legitimerad fysioterapeut på Bäckenfunktionsenheten vid Magtarmmedicinska kliniken, Universitetssjukhuset i Linköping. Min fysioterapeutkarriär började dock i primärvården, mer specifikt på Eksjö vårdcentral. I primärvården träffade jag på ett flertal kvinnor med ospecifik ländryggssmärta där det också framkom att de hade besvär med urinläckage. Jag fick fler och fler kvinnor med urininkontinens remitterade till mig. Och det var där mitt intresse för bäckenbotten började på riktigt!

Fast det är en sanning med modifikation…

Eller ja, det började väl egentligen redan i samband med våra samtal runt middagsbordet när jag växte upp. Min gissning är att våra samtal  skiljde sig en hel del från många andra människors middagskonversationer. Jag har en pappa som är kolorektalkirurg som har arbetat med allt från tarmcancer till sfinkterskador. Låt mig säga som så, det har varit en hel del samtal om bajs, tarmar, sårläkning och hemorrojder runt vårt middagsbord. Och då menar jag inte på något ”bajsroligt ha, ha-sätt”. Det handlade om funktionen i de olika delarna av tarmen, vad gallblåsan har för uppgift, varför bajset kan ha så olika konsistens och färg, varför majskorn kan komma ut hela, vad vi har för glädje av våra analkuddar (som sedermera kan bli irriterande och onda hemorrojder) osv. Min mamma har vid fler tillfällen än jag kan minnas spänt ögonen i oss och sagt: nu räcker det, nytt samtalsämne hörrni! Framförallt när vi hade kompisar hemma på middag.

Komplexiteten fascinerar

När jag lämnade Eksjö vårdcentral och det småländska höglandet för att hälsa på hemma i Linköping så fortsatte diskussionerna vid middagsbordet och framför brasan. Vi pratade om svårigheterna att prata om besvär så som inkontinens och hemorrojder. Alla tabun. Hur viktigt det är att vi inom vården ställer frågor om denna typ av symtom. Jag blev också tidigt uppmärksammad på att besvär från bäckenbotten många gånger samexisterar och skapar onda cirklar. Och denna komplexitet fascinerade mig – och gör så än i dag. Mitt intresse för bäckenet och bäckenbotten fortsatte att öka och det resulterade i att jag disputerade vid Linköpings universitet i oktober år 2010 med avhandlingen ”Pregnancy-related pelvic girdle pain and its relation to muscle function”.

Bäckenbottendysfunktion

Urin- och avföringsinkontinens, förstoppning, kraftiga trängningar (urgency) från tarm och blåsa, olika typer av framfall, sexuell dysfunktion samt bäckenbottensmärta är exempel på olika typer av bäckenbottendysfunktioner. Både kvinnor och män i alla åldrar kan drabbas. Orsakerna är många till varför dessa dysfunktioner uppstår och många gånger är det flera faktorer som samverkar. På Bäckenfunktionsenheten träffar vi både män och kvinnor med avföringsläckage, svår förstoppning/tarmtömningssvårigheter, smärta från ändtarmsområdet och svår IBS (en funktionell magtarmsjukdom). Tillsammans med mig arbetar fyra andra fysioterapeuter, undersköterskor och magtarmläkare. Vi har också en dietist och en psykolog som är en del av det team som hjälper människor som har svår IBS och som kommer till oss.  Regelbundet träffas vi på vår behandlingskonferens Forum Pelvicum där vi har möjlighet att diskutera hur vi på bästa sätt kan gå vidare med utredning och/eller behandling. Där finns det också ett samarbete med kolorektalkirurg och gynekolog.

Matens väg genom tarmen

Maten vi äter ska bearbetas och näringsämnen ska tas upp i tunntarmen. Om transporten genom tjocktarmen därefter går för fort får vi diarré. Om transporten däremot går för långsamt får vi hård avföring. Det är en relativt stor variation mellan hur ofta vi bajsar och det finns studier där man frågat helt vanliga människor hur ofta man gör nummer två och allt från 3 gånger per dag till 3 gånger per vecka anses vara lika normalt. Ju mer sällan vi bajsar desto längre ligger det vi ätit kvar i tarmarna. T.ex. om man bajsar 3 gånger i veckan så kommer det kunna samlas upp till 2 dygns måltider i tarmen. I den varma och fuktiga miljön börjar maten lätt att jäsa och förruttna och desto längre det ligger där desto längre fortgår denna process. Därför kan man känna sig uppsvälld och gasig om man bajsar för sällan. Men för en del människor är det fullt tillräckligt att bajsa 3 gånger i veckan och man har inga bekymmer som helst med vare sig gasighet eller uppsvälldhet.

Förstoppning är vanligt!

Cirka 20 % av kvinnorna och 6 % av männen anger att de ibland eller ofta har bekymmer med förstoppning. Försäljningen av laxermedel och andra tarmreglerande läkemedel visar också på hur stort detta problem är. Många gånger är själva tarmtömningen och hur den fungerar viktigare än antalet toalettbesök per vecka för att vi ska känna att vi kan bajsa ordentligt. Att krysta mycket och länge när vi tömmer tarmen, och att inte känna oss färdiga, är tecken på att själva tarmtömningen inte fungerar riktigt så bra som den skulle kunna göra. Unga vuxna fick frågan i en studie vad förstoppning är och drygt hälften (52 %) sa att förstoppning är när man har svårt att få ut bajset, 44 % definierade förstoppning som att ha hårt bajs och endast 34 % definierade det som glesa tarmtömningar. Definitionen på förstoppning sammanfattas därför som att ha glesa tarmtömningar och/eller problem med själva tarmtömningen, t.ex. att det tar lång tid att tömma tarmen, att bajset är hårt, att man inte känner sig färdig på toaletten eller att man krystar för kung och fosterland.

Förstoppning kan därför delas in i två grupper:

  1. långsam tarm (nedsatt peristaltik) – det tar längre tid för bajset att komma ner till rektum och slutstationen.
  2. tarmtömningssvårigheter (”outlet obstruction”) – bajset når rektum och slutstationen men det är svårt att få ut bajset från tarmen.

Och båda typerna av förstoppning kan också finnas samtidigt.

Tarmens arbete påverkas av flera faktorer

En förstoppning som beror på att tjocktarmens rörelser är långsamma gör att innehållet i tjocktarmen ligger kvar en längre tid i magtarmsystemet. Det leder till att man bajsar mer sällan och att bajset blir hårdare. Anledningen till varför tjocktarmen arbetar långsammare kan bero på flera olika faktorer.

Det  kan handla om olika livsstilsfaktorer, bland annat:

  • att vi dricker för lite vatten
  • äter för lite fibrer i kosten
  • är för lite fysiskt aktiva.

Även olika känslor så som oro, stress, depression och ångest kan påverka tarmens rörelser. Känslor påverkar vårt autonoma nervsystem som i sin tur påverkar tarmens nervsystem (brain-gut axeln). Att vi regelbundet struntar i signaler som säger till oss att gå och bajsa, t.ex. att man väljer bort toalettbesök om man inte är hemma vid sin egen toalett eller har svårt att få till tiden då man har en vild 1.5-åring hemma. Vissa läkemedel som t.ex. opiater (morfin) eller kosttillskott som t.ex. järn är också faktorer som påverkar tjocktarmens rörelser.

Tarmtömningssvårigheter

När man har tarmtömningssvårigheter är problemet att det är svårt att få ut bajset trots att det har transporterats genom hela magtarmsystemet ned till ändtarmen. Man kan jämföra det med att ett tåg fullt med passagerare. Tåget med sina passagerare kan rulla in på sin slutstation utan problem men passagerna kommer inte ut genom dörrarna då de inte öppnas. Många gånger samverkar flera olika faktorer till varför man kan ha tarmtömningssvårigheter. Tömningen av tarmen är komplicerad. Det krävs bl.a. en god koordination mellan olika muskler. En vanlig orsak till tarmtömningssvårigheter är därför att bäckenbottenmusklerna har svårt att slappna av ordentligt i samband med tarmtömning vilket försvårar för bajset att lämna tarmen och kroppen.

Jag ska knipa, eller?

Ofta när man pratar om bäckenbottenmusklerna så får vi höra att det är viktigt att vi ”kniptränar”. Dvs. att vi växelvis kontraherar och relaxerar bäckenbottenmusklerna. Vi ska bl.a. knipträna för att slippa läcka från blåsa och tarm och för att få ett bättre sexliv. Detta är ett mycket viktigt. Men vi får inte glömma bort att det är lika viktigt att kunna slappna av i bäckenbottenmusklerna som att kunna spänna dem!! Om vi inte kan slappna av i bäckenbottenmusklerna, i såväl hela bäckenbottenmuskelplattan (levator ani) som ändtarmsmusklerna (analsfinkterkomplexet), så kan vi inte heller tömma tarmen ordentligt.

Varför har jag svårt att slappna av?

Varför man kan ha svårt att slappna av i bäckenbottenmusklerna kan bero på olika saker. Det kan bero på att man har ont i bäckenbotten. Till exempel efter en förlossningsskada eller en analfissur. Det onda gör att man går och spänner bäckenbotten mer eller mindre omedvetet. Tänk att du har ont i nacken, det är då väldigt lätt att axlarna åker upp mot öronen. Motsvarande rörelse kan hända i bäckenbotten. En annan anledning är att man har bekymmer med läckage från blåsa och/eller tarm och hela tiden är lite beredd på en olycka kan ske. Därför småkniper man med bäckenbotten hela tiden. Det gör att musklerna i bäckenbotten då är lite för aktiva och kan få svårare att slappna av när det gäller. Och ibland så vet kan man inte riktigt varför bäckenbottenmusklerna har svårt att slappna av.

Fortsättning följer med praktiska tips i nästa inlägg!

Referenser:

 

Jenny Sjödahl

Jenny Sjödahl. Foto: Emma Busk Winquist

Leg. fysioterapeut, medicine doktor.

Adjungerad universitetslektor

 

Bäckenfunktionsenheten

Magtarmmedicinska kliniken
Universitetssjukhuset i Linköping

Tarmtömningstips

Tarmtömningstips

Jenny Sjödahl som gästbloggar hos oss som en del av forskarkalendern bidrar här med praktiska tips och tankar för dig som har tarmtömningsbesvär.

När det är svårt att få ut bajset

När bajset inte vill komma ut så har vi en tendens att vilja krysta och trycka på. Att regelbundet krysta för kung och fosterland är inte vidare skonsamt för bäckenbotten. Det kan orsaka olika typer av bäckenbottendysfunktioner så som hemorrojder, skador på pudendusnerven, rektala prolapser och analfissurer. Dessutom är det inte vidare effektivt för tarmtömningen eftersom det kraftiga buktrycket gör att bäckenbottenmusklerna spänner sig och ändtarmsöppningen ”stängs till”.  Detta kan i sin tur gör att bajset får svårt, eller ännu svårare, att lämna kroppen. Att krysta fel kan jämföras med när vi kör bil och samtidigt gasar (att jämföra med att vi krystar) och bromsar (att jämföra med att bäckenbottenmusklerna spänns och ändtarmsöppningen stängs till). Då kommer vi ingen vart!

Så vad kan man göra?

Lindrig förstoppning förekommer i hög grad hos i övrigt friska människor. Det brukar då oftast vara av tillfällig karaktär, orsakad av t.ex. ändrad diet, lågt vätskeintag eller minskad fysisk aktivitet. Då kan förstoppningen således avhjälpas med enklare livsstilsförändringar.

Att lyssna på kroppens signaler är viktigt

Förstoppning drabbar inte bara vuxna människor utan också barn och ungdomar. Kanske minns någon mer än jag när TV4:s program Kalla Fakta sände en serie om ”skolsnusket” för några år sedan. Bland annat toalettmiljön granskades. Min gissning är att vi är flera som från vår egen skolgång kan minnas trasiga toaletter, toaletter utan toalettpapper (det kunde istället hänga draperat över elevernas skåp av någon anledning) men också ryckande och dyrkande av låsta toalettdörrar. Jag tror säkert fler än jag också kan ta fram exempel på både en och två offentliga toaletter som är placerade mitt i smeten, utan att ge oss en chans till stund av egen tid. Att som vuxen eller barn inte få lugn och ro på toaletten, eller att ignorera signalen om att vi behöver gå och bajsa, gör att vi kan hamna i en ond cirkel som kan leda till förstoppning eller förvärra den förstoppning vi redan har.

Att prioritera toalettbesöken när vi får signal om att vi är bajsnödiga är viktigt.

Det är också viktigt att vi hittar strategier som stimulerar vårt ”lugn-och-ro system” (parasympatiska nervsystemet) när vi väl sitter på toaletten. Två relativt enkla knep för detta är att man låter toalettbesöket ta lite tid. 10-15 minuter brukar kunna vara en bra riktlinje. Samtidigt är det bra att ta djupa andetag långt ner i magen. Man ska dock också komma ihåg att för långa toalettbesök inte heller är att rekommendera.

Utifrån ett biomekaniskt perspektiv är det som lättast att bajsa när vi sitter på huk.

Detta eftersom den anorektala vinkeln, dvs. vinkeln mellan rektum och ändtarm ökar och tarmen rätas ut. För att påverka den anorektala vinkeln utan att sitta på huk så kan vi placera en pall under våra fötter. Vi vill att knäna ska komma lite högre upp än höfterna. Det kan vara fördelaktigt att samtidigt luta oss framåt och placera våra underarmar på låren/knäna. Vi underlättar då avslappningen i bäckenbotten och den anorektala vinkeln rätas ut. Det finns sk. ”squatty-pots” att beställa på nätet men enligt min erfarenhet så fungerar en badrumspall för barn från IKEA lika bra!

Bildresultat för ikea badrumspall

Krysta rätt!

En bra sittposition, en mjuk och formad avföringskonsistens och lugn och ro i samband med toalettbesök kommer vi ofta långt med. Trots detta så kan vi ändå behöva krysta lite. Det är inte på något sätt fel att krysta så länge rätt teknik används. Ha lite avstånd mellan läpparna och se till att du inte biter ihop käkarna utan är avslappnad i hela kroppen inklusive ansikte och bäckenbotten. När du krystar så ska du vara uppmärksam på vad som händer med din mage. För att göra en så korrekt krystning som möjligt så ska du låta magen puta utåt istället för att dra in den!

Tänk på att inte använda för stor kraft!

Krystningen ska vara så pass mjuk att du fortfarande kan andas under hela momentet och ett knep är att lägga krystningen/trycket nedåt medan du andas ut. Om det är svårt att få till alla delarna dvs. puta med magen, andas under hela momentet och använda en lagom stor kraft, så kan du pröva att säga ”muuuuuu” långt ner i magen med olika stor kraft bakom ljudet och se vad som händer med rörelsen i magen, andningen och till sist själva krystningen.

Be om hjälp om det ändå inte funkar

Om du ändå inte får till en bra tarmtömning, trots att du

  • slappnar av i bäckenbottenmusklerna när du sitter där på toaletten
  • tycker att du får till rätt krystteknik

Då kan du behöva hjälp av någon som är specialiserad på detta med bäckenbottenfunktion.

En fysioterapeut som är specialiserad på bäckenbottenfunktion kan hjälpa dig med bl.a. avslappnings- och koordinationsträning av bäckenbottenmusklerna. Det kan också vara så att du behöver träffa en gynekolog som kan detta med just bäckenbottendysfunktioner för en bedömning då det kan finns strukturella/anatomiska orsaker som kan bidra till att det är svårt att tömma tarmen ordentligt. Exempelvis finns det något som heter rectocele som är som en ficka som kan bukta in i slidan och där kan bajset ”fastna”. Ibland kan dessa behöva åtgärdas kirurgiskt men långt ifrån alla utan man kan många gånger få lite olika knep för att ändå kunna tömma tarmen bra trots sitt rectocele.

Behöver jag vidare hjälp?

Ibland kan det också behövas tarmreglerande läkemedel och detta kan man oftast få hjälp med på sin vårdcentral. Det är också viktigt att påtala ifall dina tarmvanor förändras och inte återgår till det normala. Då bör du uppsöka läkare på vårdcentral för ställningstagande till ev. utredning. Detsamma gäller om du:

  • ser blod eller slem i avföringen
  • har nattliga besvär i form av att du regelbundet får gå upp och bajsa
  • har smärtor som gör att du inte kan sova
  • går ner i vikt ofrivilligt.

Tack för mig och kanske på återseende någon gång, på ett eller annat sätt, någonstans!

Hälsningar Jenny S

Jenny Sjödahl. Foto: Emma Busk Winquist